Läs sida 313 av Koranen

وَأَنَا ٱخْتَرْتُكَ فَٱسْتَمِعْ لِمَا يُوحَىٰٓ ﴿١٣﴾

Jag har utvalt dig [till profet]; lyssna nu noga till det som skall uppenbaras [för dig].

إِنَّنِىٓ أَنَا ٱللَّهُ لَآ إِلَـٰهَ إِلَّآ أَنَا۠ فَٱعْبُدْنِى وَأَقِمِ ٱلصَّلَوٰةَ لِذِكْرِىٓ ﴿١٤﴾

Jag är Gud. Ingen gudom finns utom Jag. Dyrka Mig därför och förrätta bönen för att minnas Mig!

إِنَّ ٱلسَّاعَةَ ءَاتِيَةٌ أَكَادُ أُخْفِيهَا لِتُجْزَىٰ كُلُّ نَفْسٍۭ بِمَا تَسْعَىٰ ﴿١٥﴾

Den Yttersta stunden skall komma, även om Jag håller dess [ankomst] hemlig, för att var och en skall lönas för det som han har strävat mot.

فَلَا يَصُدَّنَّكَ عَنْهَا مَن لَّا يُؤْمِنُ بِهَا وَٱتَّبَعَ هَوَىٰهُ فَتَرْدَىٰ ﴿١٦﴾

Låt därför ingen som förnekar den och som [bara] följer sitt eget sinne, rubba dig i din tro på den - annars störtar du dig i fördärvet.

وَمَا تِلْكَ بِيَمِينِكَ يَـٰمُوسَىٰ ﴿١٧﴾

Moses, vad är det du har i din högra hand?"

قَالَ هِىَ عَصَاىَ أَتَوَكَّؤُا۟ عَلَيْهَا وَأَهُشُّ بِهَا عَلَىٰ غَنَمِى وَلِىَ فِيهَا مَـَٔارِبُ أُخْرَىٰ ﴿١٨﴾

Han svarade: "Det är min stav, som jag stöder mig på och som jag använder för att skala av löv från träden för mina får; jag har också annan nytta av den."

قَالَ أَلْقِهَا يَـٰمُوسَىٰ ﴿١٩﴾

[Gud] sade: "Kasta den ifrån dig, Moses!"

فَأَلْقَىٰهَا فَإِذَا هِىَ حَيَّةٌۭ تَسْعَىٰ ﴿٢٠﴾

[Moses] kastade den och se, då blev den till en orm, som kvickt ville slingra sig undan.

قَالَ خُذْهَا وَلَا تَخَفْ ۖ سَنُعِيدُهَا سِيرَتَهَا ٱلْأُولَىٰ ﴿٢١﴾

[Gud] sade: "Grip nu tag i den och var inte rädd! Vi skall låta den återgå till sitt förra tillstånd.

وَٱضْمُمْ يَدَكَ إِلَىٰ جَنَاحِكَ تَخْرُجْ بَيْضَآءَ مِنْ غَيْرِ سُوٓءٍ ءَايَةً أُخْرَىٰ ﴿٢٢﴾

Tryck din hand [under kläderna] mot kroppens sida; då du drar fram den [skall den vara] skinande vit, utan en fläck - ett andra tecken [efter tecknet med staven] -

لِنُرِيَكَ مِنْ ءَايَـٰتِنَا ٱلْكُبْرَى ﴿٢٣﴾

Vi har nämligen velat låta dig se några av Våra stora tecken.

ٱذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُۥ طَغَىٰ ﴿٢٤﴾

Bege dig [nu] till Farao, som har gått för långt i sitt övermod."

قَالَ رَبِّ ٱشْرَحْ لِى صَدْرِى ﴿٢٥﴾

[Moses] sade: "Herre! Öppna mitt bröst [för Ditt ljus]

وَيَسِّرْ لِىٓ أَمْرِى ﴿٢٦﴾

och gör min uppgift lätt

وَٱحْلُلْ عُقْدَةًۭ مِّن لِّسَانِى ﴿٢٧﴾

och lös min tungas band

يَفْقَهُوا۟ قَوْلِى ﴿٢٨﴾

så att de förstår mina ord,

وَٱجْعَل لِّى وَزِيرًۭا مِّنْ أَهْلِى ﴿٢٩﴾

och ge mig som medhjälpare en av de mina,

هَـٰرُونَ أَخِى ﴿٣٠﴾

Aron, min broder.

ٱشْدُدْ بِهِۦٓ أَزْرِى ﴿٣١﴾

Låt honom bli ett stöd för mig

وَأَشْرِكْهُ فِىٓ أَمْرِى ﴿٣٢﴾

och låt honom dela min uppgift,

كَىْ نُسَبِّحَكَ كَثِيرًۭا ﴿٣٣﴾

så att vi oförtröttligt får prisa Din härlighet

وَنَذْكُرَكَ كَثِيرًا ﴿٣٤﴾

och ständigt minnas Dig!

إِنَّكَ كُنتَ بِنَا بَصِيرًۭا ﴿٣٥﴾

Du som ser oss [som vi är med våra fel och brister]!"

قَالَ قَدْ أُوتِيتَ سُؤْلَكَ يَـٰمُوسَىٰ ﴿٣٦﴾

[Gud] sade: "Moses! Allt det som du har bett om har beviljats dig!

وَلَقَدْ مَنَنَّا عَلَيْكَ مَرَّةً أُخْرَىٰٓ ﴿٣٧﴾

Vi har redan en gång visat dig Vår nåd