Läs sida 372 av Koranen

قَالَ وَمَا عِلْمِى بِمَا كَانُوا۟ يَعْمَلُونَ ﴿١١٢﴾

Han sade: "Jag kan inte veta vad de förut haft för sig!

إِنْ حِسَابُهُمْ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّى ۖ لَوْ تَشْعُرُونَ ﴿١١٣﴾

De skall inte stå till svars inför någon annan än min Herre - förstår ni inte det?

وَمَآ أَنَا۠ بِطَارِدِ ٱلْمُؤْمِنِينَ ﴿١١٤﴾

Jag har inte rätt att stöta bort dem [som säger att de är] troende.

إِنْ أَنَا۠ إِلَّا نَذِيرٌۭ مُّبِينٌۭ ﴿١١٥﴾

Jag är endast en varnare, som varnar klart och entydigt."

قَالُوا۟ لَئِن لَّمْ تَنتَهِ يَـٰنُوحُ لَتَكُونَنَّ مِنَ ٱلْمَرْجُومِينَ ﴿١١٦﴾

De sade: "Du kommer minsann att bli stenad till döds, Noa, om du inte slutar med detta!"

قَالَ رَبِّ إِنَّ قَوْمِى كَذَّبُونِ ﴿١١٧﴾

[Då] bad han: "Herre! Mitt folk tror inte på mina ord.

فَٱفْتَحْ بَيْنِى وَبَيْنَهُمْ فَتْحًۭا وَنَجِّنِى وَمَن مَّعِىَ مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ﴿١١٨﴾

Gör därför sanningen uppenbar i min [tvist] med dem, och rädda mig och de troende som följer mig!"

فَأَنجَيْنَـٰهُ وَمَن مَّعَهُۥ فِى ٱلْفُلْكِ ٱلْمَشْحُونِ ﴿١١٩﴾

Och Vi räddade honom och dem som följde honom i den fullastade arken;

ثُمَّ أَغْرَقْنَا بَعْدُ ٱلْبَاقِينَ ﴿١٢٠﴾

sedan lät Vi dem som blev kvar dränkas.

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةًۭ ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ﴿١٢١﴾

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ﴿١٢٢﴾

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.

كَذَّبَتْ عَادٌ ٱلْمُرْسَلِينَ ﴿١٢٣﴾

[ÄVEN stammen] Aad beskyllde [Guds] budbärare för lögn.

إِذْ قَالَ لَهُمْ أَخُوهُمْ هُودٌ أَلَا تَتَّقُونَ ﴿١٢٤﴾

Och deras broder Hud sade till dem: "Fruktar ni inte Gud

إِنِّى لَكُمْ رَسُولٌ أَمِينٌۭ ﴿١٢٥﴾

Jag är ett sändebud [utsänd] till er som ni kan lita på;

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ﴿١٢٦﴾

frukta därför Gud och lyd mig!

وَمَآ أَسْـَٔلُكُمْ عَلَيْهِ مِنْ أَجْرٍ ۖ إِنْ أَجْرِىَ إِلَّا عَلَىٰ رَبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ ﴿١٢٧﴾

Jag begär ingen lön av er för detta - min lön får jag inte av någon annan än världarnas Herre.

أَتَبْنُونَ بِكُلِّ رِيعٍ ءَايَةًۭ تَعْبَثُونَ ﴿١٢٨﴾

Är det för ert nöjes skull som ni reser minnesmärken på varje kulle

وَتَتَّخِذُونَ مَصَانِعَ لَعَلَّكُمْ تَخْلُدُونَ ﴿١٢٩﴾

och de befästa borgar ni bygger - hoppas ni därigenom nå odödlighet?

وَإِذَا بَطَشْتُم بَطَشْتُمْ جَبَّارِينَ ﴿١٣٠﴾

Och varför går ni till väga med sådan grymhet, när ni utövar er makt?

فَٱتَّقُوا۟ ٱللَّهَ وَأَطِيعُونِ ﴿١٣١﴾

Frukta nu Gud och lyd mig!

وَٱتَّقُوا۟ ٱلَّذِىٓ أَمَدَّكُم بِمَا تَعْلَمُونَ ﴿١٣٢﴾

Frukta Honom som har skänkt er allt det som ni [själva] vet,

أَمَدَّكُم بِأَنْعَـٰمٍۢ وَبَنِينَ ﴿١٣٣﴾

skänkt er boskap och söner,

وَجَنَّـٰتٍۢ وَعُيُونٍ ﴿١٣٤﴾

och trädgårdar och källor.

إِنِّىٓ أَخَافُ عَلَيْكُمْ عَذَابَ يَوْمٍ عَظِيمٍۢ ﴿١٣٥﴾

Jag är rädd att straffet [annars] drabbar er en olycksdiger Dag!"

قَالُوا۟ سَوَآءٌ عَلَيْنَآ أَوَعَظْتَ أَمْ لَمْ تَكُن مِّنَ ٱلْوَٰعِظِينَ ﴿١٣٦﴾

De svarade: "Det är likgiltigt för oss om du förmanar oss eller inte förmanar oss;