Ruku 447 hämtas från sura Al-Fath (verserna 11–17). Den innehåller 7 verser och tillhör Juz 26.
Uppdaterad 05 augusti 2026 kl 16h34
Las hela sidan : Läs Ruku 447 i Koranen →
سَيَقُولُ لَكَ ٱلْمُخَلَّفُونَ مِنَ ٱلْأَعْرَابِ شَغَلَتْنَآ أَمْوَٰلُنَا وَأَهْلُونَا فَٱسْتَغْفِرْ لَنَا ۚ يَقُولُونَ بِأَلْسِنَتِهِم مَّا لَيْسَ فِى قُلُوبِهِمْ ۚ قُلْ فَمَن يَمْلِكُ لَكُم مِّنَ ٱللَّهِ شَيْـًٔا إِنْ أَرَادَ بِكُمْ ضَرًّا أَوْ أَرَادَ بِكُمْ نَفْعًۢا ۚ بَلْ كَانَ ٱللَّهُ بِمَا تَعْمَلُونَ خَبِيرًۢا ﴿١١﴾
De ökenaraber som inte gick med er kommer att säga till dig: "Vi var fullt upptagna av [att skydda] vår egendom och våra familjer; be därför Gud förlåta oss!" Men dessa ord som går över deras läppar kommer inte från hjärtat. Säg: "Vem har makt att hindra att ni drabbas av ett ont om Gud har bestämt det, eller [att beröva er] något gott som Han vill ge er? Men Gud är väl underrättad om vad ni företar er.
بَلْ ظَنَنتُمْ أَن لَّن يَنقَلِبَ ٱلرَّسُولُ وَٱلْمُؤْمِنُونَ إِلَىٰٓ أَهْلِيهِمْ أَبَدًۭا وَزُيِّنَ ذَٰلِكَ فِى قُلُوبِكُمْ وَظَنَنتُمْ ظَنَّ ٱلسَّوْءِ وَكُنتُمْ قَوْمًۢا بُورًۭا ﴿١٢﴾
Ja, det gick så långt att ni frågade er om Profeten och de troende alls skulle komma tillbaka till de sina, vilket innerst inne föreföll er vara det bästa [som kunde hända]. Och i ert stilla sinne tänkte ni onda tankar eftersom ni är onda människor!"
وَمَن لَّمْ يُؤْمِنۢ بِٱللَّهِ وَرَسُولِهِۦ فَإِنَّآ أَعْتَدْنَا لِلْكَـٰفِرِينَ سَعِيرًۭا ﴿١٣﴾
För dem som inte vill tro på Gud och Hans Sändebud - ja, för alla som förnekar sanningen - har Vi en högt flammande Eld i beredskap!
وَلِلَّهِ مُلْكُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۚ يَغْفِرُ لِمَن يَشَآءُ وَيُعَذِّبُ مَن يَشَآءُ ۚ وَكَانَ ٱللَّهُ غَفُورًۭا رَّحِيمًۭا ﴿١٤﴾
Guds är herraväldet över himlarna och jorden. Han förlåter den Han vill och Han straffar den Han vill. Gud är ständigt förlåtande, barmhärtig.
سَيَقُولُ ٱلْمُخَلَّفُونَ إِذَا ٱنطَلَقْتُمْ إِلَىٰ مَغَانِمَ لِتَأْخُذُوهَا ذَرُونَا نَتَّبِعْكُمْ ۖ يُرِيدُونَ أَن يُبَدِّلُوا۟ كَلَـٰمَ ٱللَّهِ ۚ قُل لَّن تَتَّبِعُونَا كَذَٰلِكُمْ قَالَ ٱللَّهُ مِن قَبْلُ ۖ فَسَيَقُولُونَ بَلْ تَحْسُدُونَنَا ۚ بَلْ كَانُوا۟ لَا يَفْقَهُونَ إِلَّا قَلِيلًۭا ﴿١٥﴾
När ni beger er ut på krigståg där byte kan väntas, säger de som [förut] höll sig borta: "Låt oss gå med er" - de vill alltså ändra på Guds ord. Säg: "Ni skall inte gå med oss! Gud har redan sagt så." Då kommer de att svara: "Ni missunnar oss [del i bytet]!" Nej, de förstår inte mycket!
قُل لِّلْمُخَلَّفِينَ مِنَ ٱلْأَعْرَابِ سَتُدْعَوْنَ إِلَىٰ قَوْمٍ أُو۟لِى بَأْسٍۢ شَدِيدٍۢ تُقَـٰتِلُونَهُمْ أَوْ يُسْلِمُونَ ۖ فَإِن تُطِيعُوا۟ يُؤْتِكُمُ ٱللَّهُ أَجْرًا حَسَنًۭا ۖ وَإِن تَتَوَلَّوْا۟ كَمَا تَوَلَّيْتُم مِّن قَبْلُ يُعَذِّبْكُمْ عَذَابًا أَلِيمًۭا ﴿١٦﴾
Säg till de ökenaraber som inte följde er: "[En dag] kommer ni att kallas [till kamp] mot ett folk av starka och orädda krigare, och ni måste kämpa mot dem om de inte [genast] sträcker vapen; om ni då lyder skall Gud ge er en vacker belöning, men om ni håller er undan så som ni nu höll er undan, skall Han straffa er med ett plågsamt straff."
لَّيْسَ عَلَى ٱلْأَعْمَىٰ حَرَجٌۭ وَلَا عَلَى ٱلْأَعْرَجِ حَرَجٌۭ وَلَا عَلَى ٱلْمَرِيضِ حَرَجٌۭ ۗ وَمَن يُطِعِ ٱللَّهَ وَرَسُولَهُۥ يُدْخِلْهُ جَنَّـٰتٍۢ تَجْرِى مِن تَحْتِهَا ٱلْأَنْهَـٰرُ ۖ وَمَن يَتَوَلَّ يُعَذِّبْهُ عَذَابًا أَلِيمًۭا ﴿١٧﴾
Ingen blind kan klandras och ingen halt och ingen sjuk kan klandras [för att de inte går med i ett krig för Guds sak]. Men alla som lyder Gud och Hans Sändebud skall Gud föra till lustgårdar, vattnade av bäckar, och alla som undandrar sig [plikten att lyda] skall Han straffa med ett plågsamt straff.