Läs Hizb 53 i Koranen

۞ قَالَ فَمَا خَطْبُكُمْ أَيُّهَا ٱلْمُرْسَلُونَ ﴿٣١﴾

[Abraham] sade: "Vad är [annars] skälet till ert besök, ärade budbärare?"

قَالُوٓا۟ إِنَّآ أُرْسِلْنَآ إِلَىٰ قَوْمٍۢ مُّجْرِمِينَ ﴿٣٢﴾

De svarade: "Vi har sänts [för att straffa] ett folk av obotfärdiga, trotsiga syndare;

لِنُرْسِلَ عَلَيْهِمْ حِجَارَةًۭ مِّن طِينٍۢ ﴿٣٣﴾

vi skall låta ett regn av stenblock falla över dem,

مُّسَوَّمَةً عِندَ رَبِّكَ لِلْمُسْرِفِينَ ﴿٣٤﴾

[ett straff] fastställt i din Herres beslut för dem som har drivit sina utsvävningar för långt.

فَأَخْرَجْنَا مَن كَانَ فِيهَا مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ﴿٣٥﴾

Vi skulle föra bort de troende [som fanns i städerna som skulle förstöras]

فَمَا وَجَدْنَا فِيهَا غَيْرَ بَيْتٍۢ مِّنَ ٱلْمُسْلِمِينَ ﴿٣٦﴾

men, frånsett ett hus, fann vi ingen som hade underkastat sig Guds vilja."

وَتَرَكْنَا فِيهَآ ءَايَةًۭ لِّلَّذِينَ يَخَافُونَ ٱلْعَذَابَ ٱلْأَلِيمَ ﴿٣٧﴾

Och i [de ödelagda städerna] lämnade Vi ett budskap till dem som fruktar det plågsamma straff [som är följden av att framhärda i det onda].

وَفِى مُوسَىٰٓ إِذْ أَرْسَلْنَـٰهُ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ بِسُلْطَـٰنٍۢ مُّبِينٍۢ ﴿٣٨﴾

OCH I [berättelsen om] Moses ligger [samma budskap]. Vi sände honom till Farao med ett klart bevis på hans myndighet,

فَتَوَلَّىٰ بِرُكْنِهِۦ وَقَالَ سَـٰحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌۭ ﴿٣٩﴾

men den höge [fursten], stödd på sina mäktiga resurser, vände [honom] ryggen och sade: "Antingen är han en trollkarl eller en galning."

فَأَخَذْنَـٰهُ وَجُنُودَهُۥ فَنَبَذْنَـٰهُمْ فِى ٱلْيَمِّ وَهُوَ مُلِيمٌۭ ﴿٤٠﴾

Och så kastade Vi honom och hans här i havet; och han bar [själv] skulden [till allas undergång].

وَفِى عَادٍ إِذْ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمُ ٱلرِّيحَ ٱلْعَقِيمَ ﴿٤١﴾

Och i [berättelsen om vad som hände stammen] Aad ligger [samma budskap]: Vi sände mot dem en dödsbringande vind

مَا تَذَرُ مِن شَىْءٍ أَتَتْ عَلَيْهِ إِلَّا جَعَلَتْهُ كَٱلرَّمِيمِ ﴿٤٢﴾

som, där den drar fram, inte lämnar något levande efter sig utan förvandlar allt till multnande ben.

وَفِى ثَمُودَ إِذْ قِيلَ لَهُمْ تَمَتَّعُوا۟ حَتَّىٰ حِينٍۢ ﴿٤٣﴾

[Samma budskap] ligger i [berättelsen om stammen] Thamud. [Deras profet] sade till dem: "Ni skall få glädjas åt livet [ännu] en liten tid" -

فَعَتَوْا۟ عَنْ أَمْرِ رَبِّهِمْ فَأَخَذَتْهُمُ ٱلصَّـٰعِقَةُ وَهُمْ يَنظُرُونَ ﴿٤٤﴾

detta sedan de hade satt sig upp emot sin Herres befallning - och så drabbade [straffets] blixtar dem mitt för deras ögon.

فَمَا ٱسْتَطَـٰعُوا۟ مِن قِيَامٍۢ وَمَا كَانُوا۟ مُنتَصِرِينَ ﴿٤٥﴾

De kunde inte resa sig på nytt och ingen fanns som kunde hjälpa dem.

وَقَوْمَ نُوحٍۢ مِّن قَبْلُ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ قَوْمًۭا فَـٰسِقِينَ ﴿٤٦﴾

Och före dem lät Vi Noas folk, förhärdade i synd och trots, gå under.

وَٱلسَّمَآءَ بَنَيْنَـٰهَا بِأَيْي۟دٍۢ وَإِنَّا لَمُوسِعُونَ ﴿٤٧﴾

VI HAR byggt världsalltet och gett det en fast struktur, och förvisso är det Vi som utvidgar det.

وَٱلْأَرْضَ فَرَشْنَـٰهَا فَنِعْمَ ٱلْمَـٰهِدُونَ ﴿٤٨﴾

Och Vi har brett ut jordens [yta] - kunde någon ha brett ut den på bättre sätt?

وَمِن كُلِّ شَىْءٍ خَلَقْنَا زَوْجَيْنِ لَعَلَّكُمْ تَذَكَّرُونَ ﴿٤٩﴾

Allt som Vi har skapat har Vi skapat i motsatspar; kanske skall ni minnas [att En Gud är upphovet till denna väl planerade mångfald].

فَفِرُّوٓا۟ إِلَى ٱللَّهِ ۖ إِنِّى لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌۭ مُّبِينٌۭ ﴿٥٠﴾

[Säg, Muhammad:] ”Fly undan synden till Gud! Jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt:

وَلَا تَجْعَلُوا۟ مَعَ ٱللَّهِ إِلَـٰهًا ءَاخَرَ ۖ إِنِّى لَكُم مِّنْهُ نَذِيرٌۭ مُّبِينٌۭ ﴿٥١﴾

'Sätt inte en annan gud vid Guds sida!' - Ja, jag kommer till er, [sänd] av Honom, för att varna er klart och entydigt.”

كَذَٰلِكَ مَآ أَتَى ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِم مِّن رَّسُولٍ إِلَّا قَالُوا۟ سَاحِرٌ أَوْ مَجْنُونٌ ﴿٥٢﴾

[Men som de uppträder mot dig] så har det alltid varit. Inget sändebud kom till dem som levde i gångna tider utan att de kallade honom trollkarl eller galning.

أَتَوَاصَوْا۟ بِهِۦ ۚ بَلْ هُمْ قَوْمٌۭ طَاغُونَ ﴿٥٣﴾

Lät de orden gå i arv? Nej, men dessa [sentida förnekare] är hårdnackade människor vilkas onda handlingar inte känner några gränser.

فَتَوَلَّ عَنْهُمْ فَمَآ أَنتَ بِمَلُومٍۢ ﴿٥٤﴾

Håll dig därför på avstånd från dem; då kan ingen klandra dig!

وَذَكِّرْ فَإِنَّ ٱلذِّكْرَىٰ تَنفَعُ ٱلْمُؤْمِنِينَ ﴿٥٥﴾

Men [fortsätt att] påminna [och varna]; påminnelsen är till nytta för dem som tror.

وَمَا خَلَقْتُ ٱلْجِنَّ وَٱلْإِنسَ إِلَّا لِيَعْبُدُونِ ﴿٥٦﴾

Jag har skapat de osynliga väsendena och människorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.

مَآ أُرِيدُ مِنْهُم مِّن رِّزْقٍۢ وَمَآ أُرِيدُ أَن يُطْعِمُونِ ﴿٥٧﴾

Jag begär ingen försörjning och ingen föda av dem.

إِنَّ ٱللَّهَ هُوَ ٱلرَّزَّاقُ ذُو ٱلْقُوَّةِ ٱلْمَتِينُ ﴿٥٨﴾

Det är Gud som drar försorg [om skapelsen], den Starke, den Orubblige.

فَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ ذَنُوبًۭا مِّثْلَ ذَنُوبِ أَصْحَـٰبِهِمْ فَلَا يَسْتَعْجِلُونِ ﴿٥٩﴾

De som begår orätt skall få sin andel av det straff som drabbade deras likasinnade föregångare. De behöver inte be Mig att påskynda [domen]!

فَوَيْلٌۭ لِّلَّذِينَ كَفَرُوا۟ مِن يَوْمِهِمُ ٱلَّذِى يُوعَدُونَ ﴿٦٠﴾

Den Dag som förnekarna av sanningen har fått löfte om skall bli en Dag av fasa och elände!

وَٱلطُّورِ ﴿١﴾

VID SINAI berg!

وَكِتَـٰبٍۢ مَّسْطُورٍۢ ﴿٢﴾

Vid [den heliga] Skriften,

فِى رَقٍّۢ مَّنشُورٍۢ ﴿٣﴾

nedtecknad på öppna ark!

وَٱلْبَيْتِ ٱلْمَعْمُورِ ﴿٤﴾

Vid Helgedomen, ständigt fylld av besökare!

وَٱلسَّقْفِ ٱلْمَرْفُوعِ ﴿٥﴾

Vid [himlens] höga valv!

وَٱلْبَحْرِ ٱلْمَسْجُورِ ﴿٦﴾

Vid havet och dånet [av dess bränningar]!

إِنَّ عَذَابَ رَبِّكَ لَوَٰقِعٌۭ ﴿٧﴾

DIN Herres straff skall helt visst bli verklighet;

مَّا لَهُۥ مِن دَافِعٍۢ ﴿٨﴾

ingen kan hindra det!

يَوْمَ تَمُورُ ٱلسَّمَآءُ مَوْرًۭا ﴿٩﴾

[Det skall bli verklighet] den Dag då himlen skälver i ett häftigt skalv

وَتَسِيرُ ٱلْجِبَالُ سَيْرًۭا ﴿١٠﴾

och bergen sätter sig i rörelse.

فَوَيْلٌۭ يَوْمَئِذٍۢ لِّلْمُكَذِّبِينَ ﴿١١﴾

Förlorade denna Dag är de som kallade allt för lögn,

ٱلَّذِينَ هُمْ فِى خَوْضٍۢ يَلْعَبُونَ ﴿١٢﴾

de som roade sig med tomt prat [och glömde evigheten];

يَوْمَ يُدَعُّونَ إِلَىٰ نَارِ جَهَنَّمَ دَعًّا ﴿١٣﴾

den Dag då de skall störtas ned i helvetets eld och [en röst säger:]

هَـٰذِهِ ٱلنَّارُ ٱلَّتِى كُنتُم بِهَا تُكَذِّبُونَ ﴿١٤﴾

"Detta är Elden som ni förnekade;

أَفَسِحْرٌ هَـٰذَآ أَمْ أَنتُمْ لَا تُبْصِرُونَ ﴿١٥﴾

¤r den en synvilla? Eller är er syn i olag

ٱصْلَوْهَا فَٱصْبِرُوٓا۟ أَوْ لَا تَصْبِرُوا۟ سَوَآءٌ عَلَيْكُمْ ۖ إِنَّمَا تُجْزَوْنَ مَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ ﴿١٦﴾

Känn hur dess lågor bränner er! Vare sig ni uthärdar det eller inte, förändrar det ingenting för er; detta är den rätta lönen för era handlingar."

إِنَّ ٱلْمُتَّقِينَ فِى جَنَّـٰتٍۢ وَنَعِيمٍۢ ﴿١٧﴾

De gudfruktiga skall [den Dagen] vila lyckliga i lustgårdar,

فَـٰكِهِينَ بِمَآ ءَاتَىٰهُمْ رَبُّهُمْ وَوَقَىٰهُمْ رَبُّهُمْ عَذَابَ ٱلْجَحِيمِ ﴿١٨﴾

där de gläder sig åt allt det som deras Herre har skänkt dem och över att Han har skonat dem från helvetets straff.

كُلُوا۟ وَٱشْرَبُوا۟ هَنِيٓـًٔۢا بِمَا كُنتُمْ تَعْمَلُونَ ﴿١٩﴾

[Och änglarna skall uppmana dem:] "Ät och drick av hjärtans lust; [detta är belöningen] för era handlingar!"

مُتَّكِـِٔينَ عَلَىٰ سُرُرٍۢ مَّصْفُوفَةٍۢ ۖ وَزَوَّجْنَـٰهُم بِحُورٍ عِينٍۢ ﴿٢٠﴾

[De sitter] stödda [av kuddar] på högsäten, ordnade i rader [mitt emot varandra]. Och Vi skall ge dem mörkögda, oskuldsfulla unga kvinnor som sällskap.

وَٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَٱتَّبَعَتْهُمْ ذُرِّيَّتُهُم بِإِيمَـٰنٍ أَلْحَقْنَا بِهِمْ ذُرِّيَّتَهُمْ وَمَآ أَلَتْنَـٰهُم مِّنْ عَمَلِهِم مِّن شَىْءٍۢ ۚ كُلُّ ٱمْرِئٍۭ بِمَا كَسَبَ رَهِينٌۭ ﴿٢١﴾

Vi skall låta deras efterkommande som följde dem i tron förena sig med dem utan att förminska något av deras egna förtjänster. Men var och en är ansvarig för sina handlingar.

وَأَمْدَدْنَـٰهُم بِفَـٰكِهَةٍۢ وَلَحْمٍۢ مِّمَّا يَشْتَهُونَ ﴿٢٢﴾

Och Vi skall förse dem med allt vad de önskar av frukt och kött,

يَتَنَـٰزَعُونَ فِيهَا كَأْسًۭا لَّا لَغْوٌۭ فِيهَا وَلَا تَأْثِيمٌۭ ﴿٢٣﴾

och där skall de kappas om att tömma en skål [med vin], som varken förleder dem till lättsinnigt tal eller låter syndiga tankar stiga upp inom dem.

۞ وَيَطُوفُ عَلَيْهِمْ غِلْمَانٌۭ لَّهُمْ كَأَنَّهُمْ لُؤْلُؤٌۭ مَّكْنُونٌۭ ﴿٢٤﴾

Och hos dem skall vara ungdomar, som betjänar dem, [av samma rena skönhet] som pärlan i [ostronets] skyddande skal.

وَأَقْبَلَ بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍۢ يَتَسَآءَلُونَ ﴿٢٥﴾

Och de går fram till varandra och frågar [om det förflutna]

قَالُوٓا۟ إِنَّا كُنَّا قَبْلُ فِىٓ أَهْلِنَا مُشْفِقِينَ ﴿٢٦﴾

och säger: "Då vi levde bland de våra kände vi [ofta] en stark oro [vid tanken på Guds straff].

فَمَنَّ ٱللَّهُ عَلَيْنَا وَوَقَىٰنَا عَذَابَ ٱلسَّمُومِ ﴿٢٧﴾

Men Gud har varit god mot oss som skonat oss från den glödheta vindens plåga;

إِنَّا كُنَّا مِن قَبْلُ نَدْعُوهُ ۖ إِنَّهُۥ هُوَ ٱلْبَرُّ ٱلرَّحِيمُ ﴿٢٨﴾

förr bad vi alltid till Honom [och Han hörde vår bön]." - Han är den Gode, den Barmhärtige.

فَذَكِّرْ فَمَآ أَنتَ بِنِعْمَتِ رَبِّكَ بِكَاهِنٍۢ وَلَا مَجْنُونٍ ﴿٢٩﴾

[FORTSÄTT] alltså att påminna [människorna, Muhammad]! Tack vare din Herres nåd är du varken en spåman eller en galning.

أَمْ يَقُولُونَ شَاعِرٌۭ نَّتَرَبَّصُ بِهِۦ رَيْبَ ٱلْمَنُونِ ﴿٣٠﴾

Kanske säger de: "Han är [bara] en poet; låt oss vänta och se vad ödet kan ha i beredskap [för honom]!"

قُلْ تَرَبَّصُوا۟ فَإِنِّى مَعَكُم مِّنَ ٱلْمُتَرَبِّصِينَ ﴿٣١﴾

Säg: "Vänta gärna! Jag skall vänta med er!"

أَمْ تَأْمُرُهُمْ أَحْلَـٰمُهُم بِهَـٰذَآ ۚ أَمْ هُمْ قَوْمٌۭ طَاغُونَ ﴿٣٢﴾

Är det deras [berömda] visdom som talar på detta sätt – eller är de alltigenom onda människor?

أَمْ يَقُولُونَ تَقَوَّلَهُۥ ۚ بَل لَّا يُؤْمِنُونَ ﴿٣٣﴾

Säger de kanske: 'Han har själv diktat ihop alltsammans?' Nej, de vill [helt enkelt] inte tro!

فَلْيَأْتُوا۟ بِحَدِيثٍۢ مِّثْلِهِۦٓ إِن كَانُوا۟ صَـٰدِقِينَ ﴿٣٤﴾

Låt dem då lägga fram en jämförbar text, om de talar sanning!

أَمْ خُلِقُوا۟ مِنْ غَيْرِ شَىْءٍ أَمْ هُمُ ٱلْخَـٰلِقُونَ ﴿٣٥﴾

Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna

أَمْ خَلَقُوا۟ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضَ ۚ بَل لَّا يُوقِنُونَ ﴿٣٦﴾

Har de [också] skapat himlarna och jorden? Nej, de är inte säkra på något!

أَمْ عِندَهُمْ خَزَآئِنُ رَبِّكَ أَمْ هُمُ ٱلْمُصَۣيْطِرُونَ ﴿٣٧﴾

Har de din Herres skatter i sina händer? Eller är det de som styr [allt]

أَمْ لَهُمْ سُلَّمٌۭ يَسْتَمِعُونَ فِيهِ ۖ فَلْيَأْتِ مُسْتَمِعُهُم بِسُلْطَـٰنٍۢ مُّبِينٍ ﴿٣٨﴾

Eller har de en stege [med vars hjälp de når dit där] de kan lyssna [till himlens hemligheter]? Låt då den som [påstår sig ha] lyssnat, lägga fram klara bevis!

أَمْ لَهُ ٱلْبَنَـٰتُ وَلَكُمُ ٱلْبَنُونَ ﴿٣٩﴾

Skall Han nöja Sig med döttrar, fastän ni [själva enbart] vill ha söner?

أَمْ تَسْـَٔلُهُمْ أَجْرًۭا فَهُم مِّن مَّغْرَمٍۢ مُّثْقَلُونَ ﴿٤٠﴾

Eller begär du en avgift av dem [för att framföra ditt budskap], så att de nu tyngs av skulder

أَمْ عِندَهُمُ ٱلْغَيْبُ فَهُمْ يَكْتُبُونَ ﴿٤١﴾

Eller har de [sådan kunskap om] den verklighet som är dold för människor att de [kan] skriva ned [vad de vet]?

أَمْ يُرِيدُونَ كَيْدًۭا ۖ فَٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ هُمُ ٱلْمَكِيدُونَ ﴿٤٢﴾

Lägger de försåt för dig [och hoppas se dig fastna i fällan]? Men förnekarna av sanningen fastnar själva i sina fällor!

أَمْ لَهُمْ إِلَـٰهٌ غَيْرُ ٱللَّهِ ۚ سُبْحَـٰنَ ٱللَّهِ عَمَّا يُشْرِكُونَ ﴿٤٣﴾

Eller har de en annan gud än Gud? Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från allt som [människor] vill sätta vid Hans sida!

وَإِن يَرَوْا۟ كِسْفًۭا مِّنَ ٱلسَّمَآءِ سَاقِطًۭا يَقُولُوا۟ سَحَابٌۭ مَّرْكُومٌۭ ﴿٤٤﴾

OCH OM de skulle se ett stycke av himlen störta ned, skulle de säga: "Det är ingenting annat än moln som tornar upp sig!"

فَذَرْهُمْ حَتَّىٰ يُلَـٰقُوا۟ يَوْمَهُمُ ٱلَّذِى فِيهِ يُصْعَقُونَ ﴿٤٥﴾

Låt dem därför vara till dess de får se den Dag vars [fasor] kommer att driva dem från vettet,

يَوْمَ لَا يُغْنِى عَنْهُمْ كَيْدُهُمْ شَيْـًۭٔا وَلَا هُمْ يُنصَرُونَ ﴿٤٦﴾

den Dag då deras list inte skall vara dem till någon nytta och de inte finner hjälp någonstans.

وَإِنَّ لِلَّذِينَ ظَلَمُوا۟ عَذَابًۭا دُونَ ذَٰلِكَ وَلَـٰكِنَّ أَكْثَرَهُمْ لَا يَعْلَمُونَ ﴿٤٧﴾

De som ständigt begår orätt [skall straffas] redan innan [den Dagen kommer], men de flesta av dem är ovetande [om detta].

وَٱصْبِرْ لِحُكْمِ رَبِّكَ فَإِنَّكَ بِأَعْيُنِنَا ۖ وَسَبِّحْ بِحَمْدِ رَبِّكَ حِينَ تَقُومُ ﴿٤٨﴾

Ha tålamod [Muhammad] och vänta på din Herres dom - Vi vakar över dig. Och lova och prisa din Herre när du reser dig,

وَمِنَ ٱلَّيْلِ فَسَبِّحْهُ وَإِدْبَـٰرَ ٱلنُّجُومِ ﴿٤٩﴾

och lova och prisa Honom under natten och då stjärnorna bleknar!

وَٱلنَّجْمِ إِذَا هَوَىٰ ﴿١﴾

VID den sjunkande stjärnan!

مَا ضَلَّ صَاحِبُكُمْ وَمَا غَوَىٰ ﴿٢﴾

Er landsman har inte gått vilse och han är alls inte besatt.

وَمَا يَنطِقُ عَنِ ٱلْهَوَىٰٓ ﴿٣﴾

Och han talar inte av egen drift -

إِنْ هُوَ إِلَّا وَحْىٌۭ يُوحَىٰ ﴿٤﴾

nej, [det är] uppenbarelsens ord,

عَلَّمَهُۥ شَدِيدُ ٱلْقُوَىٰ ﴿٥﴾

som en av de allra mäktigaste lär honom,

ذُو مِرَّةٍۢ فَٱسْتَوَىٰ ﴿٦﴾

[en ängel] stark och vis. Och han framträdde i sin verkliga skepnad

وَهُوَ بِٱلْأُفُقِ ٱلْأَعْلَىٰ ﴿٧﴾

över horisonten;

ثُمَّ دَنَا فَتَدَلَّىٰ ﴿٨﴾

därefter närmade han sig till dess han stod [svävande i luften]

فَكَانَ قَابَ قَوْسَيْنِ أَوْ أَدْنَىٰ ﴿٩﴾

på två båglängders avstånd eller ännu närmare.

فَأَوْحَىٰٓ إِلَىٰ عَبْدِهِۦ مَآ أَوْحَىٰ ﴿١٠﴾

Så uppenbarade [Gud] det han ville uppenbara för Sin tjänare.

مَا كَذَبَ ٱلْفُؤَادُ مَا رَأَىٰٓ ﴿١١﴾

Hjärtat tog inte miste på vad han såg;

أَفَتُمَـٰرُونَهُۥ عَلَىٰ مَا يَرَىٰ ﴿١٢﴾

ifrågasätter ni att han såg detta som han såg?

وَلَقَدْ رَءَاهُ نَزْلَةً أُخْرَىٰ ﴿١٣﴾

Ja, han såg honom ännu en gång

عِندَ سِدْرَةِ ٱلْمُنتَهَىٰ ﴿١٤﴾

vid lotusträdet [nära] den yttersta gränsen,

عِندَهَا جَنَّةُ ٱلْمَأْوَىٰٓ ﴿١٥﴾

intill [den ljuvliga] vilans lustgård;

إِذْ يَغْشَى ٱلسِّدْرَةَ مَا يَغْشَىٰ ﴿١٦﴾

och lotusträdet badade [i ett bländande ljus].

مَا زَاغَ ٱلْبَصَرُ وَمَا طَغَىٰ ﴿١٧﴾

Han tog inte sina ögon [från synen] och inte heller försökte han se mer än vad han såg;

لَقَدْ رَأَىٰ مِنْ ءَايَـٰتِ رَبِّهِ ٱلْكُبْرَىٰٓ ﴿١٨﴾

han fick ju se några av sin Herres största tecken.

أَفَرَءَيْتُمُ ٱللَّـٰتَ وَٱلْعُزَّىٰ ﴿١٩﴾

HAR ni ägnat en tanke åt Al-Lat och Al-Uzza

وَمَنَوٰةَ ٱلثَّالِثَةَ ٱلْأُخْرَىٰٓ ﴿٢٠﴾

och Manat, den tredje [som ni dyrkar]?

أَلَكُمُ ٱلذَّكَرُ وَلَهُ ٱلْأُنثَىٰ ﴿٢١﴾

Förbehåller ni er alltså manlig, och tillskriver Honom kvinnlig avkomma?

تِلْكَ إِذًۭا قِسْمَةٌۭ ضِيزَىٰٓ ﴿٢٢﴾

Det är sannerligen en ojämn fördelning!

إِنْ هِىَ إِلَّآ أَسْمَآءٌۭ سَمَّيْتُمُوهَآ أَنتُمْ وَءَابَآؤُكُم مَّآ أَنزَلَ ٱللَّهُ بِهَا مِن سُلْطَـٰنٍ ۚ إِن يَتَّبِعُونَ إِلَّا ٱلظَّنَّ وَمَا تَهْوَى ٱلْأَنفُسُ ۖ وَلَقَدْ جَآءَهُم مِّن رَّبِّهِمُ ٱلْهُدَىٰٓ ﴿٢٣﴾

Nej, dessa [gudinnor] är ingenting annat än namn som ni och era förfäder har uppfunnit; Gud har aldrig gett tillstånd till detta. - De följer enbart lösa antaganden och vad som faller dem in. Men ändå har vägledningen från deras Herre nått dem.

أَمْ لِلْإِنسَـٰنِ مَا تَمَنَّىٰ ﴿٢٤﴾

Eller skall människan få allt vad hon önskar

فَلِلَّهِ ٱلْـَٔاخِرَةُ وَٱلْأُولَىٰ ﴿٢٥﴾

Nej, [de som anropar krafter som de tror har del i Guds makt, skall veta att] allt i det kommande livet och i denna värld tillhör Gud.

۞ وَكَم مِّن مَّلَكٍۢ فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ لَا تُغْنِى شَفَـٰعَتُهُمْ شَيْـًٔا إِلَّا مِنۢ بَعْدِ أَن يَأْذَنَ ٱللَّهُ لِمَن يَشَآءُ وَيَرْضَىٰٓ ﴿٢٦﴾

Hur talrika änglarna i himlen än är, är deras förböner till ingen nytta, om inte Gud har gett Sitt tillstånd; och Han ger det till förmån för den Han vill och som funnit nåd inför Honom.

إِنَّ ٱلَّذِينَ لَا يُؤْمِنُونَ بِٱلْـَٔاخِرَةِ لَيُسَمُّونَ ٱلْمَلَـٰٓئِكَةَ تَسْمِيَةَ ٱلْأُنثَىٰ ﴿٢٧﴾

De som betraktar änglarna som kvinnliga väsen tror [i själva verket] inte på livet efter detta.

وَمَا لَهُم بِهِۦ مِنْ عِلْمٍ ۖ إِن يَتَّبِعُونَ إِلَّا ٱلظَّنَّ ۖ وَإِنَّ ٱلظَّنَّ لَا يُغْنِى مِنَ ٱلْحَقِّ شَيْـًۭٔا ﴿٢٨﴾

Om det har de ingen kunskap; de följer bara lösa antaganden, och lösa antaganden kan inte ersätta sanningen.

فَأَعْرِضْ عَن مَّن تَوَلَّىٰ عَن ذِكْرِنَا وَلَمْ يُرِدْ إِلَّا ٱلْحَيَوٰةَ ٱلدُّنْيَا ﴿٢٩﴾

Vänd dig därför ifrån dem som försummar att åkalla Oss och vars hela intresse är riktat mot det jordiska livet [och dess fröjder];

ذَٰلِكَ مَبْلَغُهُم مِّنَ ٱلْعِلْمِ ۚ إِنَّ رَبَّكَ هُوَ أَعْلَمُ بِمَن ضَلَّ عَن سَبِيلِهِۦ وَهُوَ أَعْلَمُ بِمَنِ ٱهْتَدَىٰ ﴿٣٠﴾

där ligger summan av deras kunskap. Din Herre vet bäst vem som överger Hans väg och Han vet bäst vem som låter sig vägledas.

وَلِلَّهِ مَا فِى ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَمَا فِى ٱلْأَرْضِ لِيَجْزِىَ ٱلَّذِينَ أَسَـٰٓـُٔوا۟ بِمَا عَمِلُوا۟ وَيَجْزِىَ ٱلَّذِينَ أَحْسَنُوا۟ بِٱلْحُسْنَى ﴿٣١﴾

Allt det som himlarna rymmer och allt det som jorden bär tillhör Gud; Han kommer att straffa dem som gör ont med [det som svarar mot] deras handlingar och belöna dem som gör gott med det högsta goda.

ٱلَّذِينَ يَجْتَنِبُونَ كَبَـٰٓئِرَ ٱلْإِثْمِ وَٱلْفَوَٰحِشَ إِلَّا ٱللَّمَمَ ۚ إِنَّ رَبَّكَ وَٰسِعُ ٱلْمَغْفِرَةِ ۚ هُوَ أَعْلَمُ بِكُمْ إِذْ أَنشَأَكُم مِّنَ ٱلْأَرْضِ وَإِذْ أَنتُمْ أَجِنَّةٌۭ فِى بُطُونِ أُمَّهَـٰتِكُمْ ۖ فَلَا تُزَكُّوٓا۟ أَنفُسَكُمْ ۖ هُوَ أَعْلَمُ بِمَنِ ٱتَّقَىٰٓ ﴿٣٢﴾

De som avhåller sig från de grövsta synderna och från skamliga handlingar [skall se] - även om de begår mindre felsteg - [att] det inte finns någon gräns för din Herres förlåtelse. Han har full kännedom om er, från det att Han [först] skapade er av jord och från det att ni tog form i moderlivet. Påstå därför inte att ni är rena från synd! Han vet bäst vem som fruktar Honom.

أَفَرَءَيْتَ ٱلَّذِى تَوَلَّىٰ ﴿٣٣﴾

VAD ANSER du om den som vänder sig ifrån [tron för att ge sig hän åt de jordiska fröjderna]

وَأَعْطَىٰ قَلِيلًۭا وَأَكْدَىٰٓ ﴿٣٤﴾

och som ger det minsta [möjliga av det han äger åt andra] och knotar till och med över detta

أَعِندَهُۥ عِلْمُ ٱلْغَيْبِ فَهُوَ يَرَىٰٓ ﴿٣٥﴾

Har han kunskap om den verklighet som är dold för människorna, så att han kan se [in i framtiden]?

أَمْ لَمْ يُنَبَّأْ بِمَا فِى صُحُفِ مُوسَىٰ ﴿٣٦﴾

Eller har han inte fått veta något om Moses uppenbarelser

وَإِبْرَٰهِيمَ ٱلَّذِى وَفَّىٰٓ ﴿٣٧﴾

eller hört om Abraham, som troget fullgjorde [allt vad Gud befallde honom]?

أَلَّا تَزِرُ وَازِرَةٌۭ وِزْرَ أُخْرَىٰ ﴿٣٨﴾

[Eller hört] att det på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda

وَأَن لَّيْسَ لِلْإِنسَـٰنِ إِلَّا مَا سَعَىٰ ﴿٣٩﴾

eller att ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat;

وَأَنَّ سَعْيَهُۥ سَوْفَ يُرَىٰ ﴿٤٠﴾

och att hon [en Dag] skall få se sina strävanden [i deras rätta ljus]

ثُمَّ يُجْزَىٰهُ ٱلْجَزَآءَ ٱلْأَوْفَىٰ ﴿٤١﴾

och därefter få sin fulla lön;

وَأَنَّ إِلَىٰ رَبِّكَ ٱلْمُنتَهَىٰ ﴿٤٢﴾

och att slutpunkten [för allt] är [återkomsten] till din Herre;

وَأَنَّهُۥ هُوَ أَضْحَكَ وَأَبْكَىٰ ﴿٤٣﴾

och att det är Han som ger er orsak att skratta och Han som ger er orsak att gråta;

وَأَنَّهُۥ هُوَ أَمَاتَ وَأَحْيَا ﴿٤٤﴾

och att det är Han som skänker död och Han som skänker liv;

وَأَنَّهُۥ خَلَقَ ٱلزَّوْجَيْنِ ٱلذَّكَرَ وَٱلْأُنثَىٰ ﴿٤٥﴾

och att Han har skapat de två könen, mankön och kvinnokön,

مِن نُّطْفَةٍ إِذَا تُمْنَىٰ ﴿٤٦﴾

av en droppe utgjuten säd,

وَأَنَّ عَلَيْهِ ٱلنَّشْأَةَ ٱلْأُخْرَىٰ ﴿٤٧﴾

och att Han skall låta det nya livet träda fram;

وَأَنَّهُۥ هُوَ أَغْنَىٰ وَأَقْنَىٰ ﴿٤٨﴾

och att det är Han som gör [människan] rik och [Han som] förmår [henne] att nöja sig med det hon har;

وَأَنَّهُۥ هُوَ رَبُّ ٱلشِّعْرَىٰ ﴿٤٩﴾

och att det är Han som är Hundstjärnans Herre;

وَأَنَّهُۥٓ أَهْلَكَ عَادًا ٱلْأُولَىٰ ﴿٥٠﴾

och att Han lät det forna Aad gå under

وَثَمُودَا۟ فَمَآ أَبْقَىٰ ﴿٥١﴾

liksom stammen Thamud - [de förintades] till sista man -

وَقَوْمَ نُوحٍۢ مِّن قَبْلُ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ هُمْ أَظْلَمَ وَأَطْغَىٰ ﴿٥٢﴾

och före dem Noas folk - de var de syndigaste och mest hårdnackade [av alla] -

وَٱلْمُؤْتَفِكَةَ أَهْوَىٰ ﴿٥٣﴾

och de [städer] som Han kastade över ända

فَغَشَّىٰهَا مَا غَشَّىٰ ﴿٥٤﴾

och täckte dem med det som täckte [dem].

فَبِأَىِّ ءَالَآءِ رَبِّكَ تَتَمَارَىٰ ﴿٥٥﴾

Vilken av din Herres välgärningar vill du [människa] sätta i fråga?

هَـٰذَا نَذِيرٌۭ مِّنَ ٱلنُّذُرِ ٱلْأُولَىٰٓ ﴿٥٦﴾

DENNE [Profet] är en varnare liksom de som varnade i gångna tider.

أَزِفَتِ ٱلْـَٔازِفَةُ ﴿٥٧﴾

[Stunden] som närmar sig kommer allt närmare,

لَيْسَ لَهَا مِن دُونِ ٱللَّهِ كَاشِفَةٌ ﴿٥٨﴾

[men] ingen annan än Gud kan dra undan [slöjan] som döljer den.

أَفَمِنْ هَـٰذَا ٱلْحَدِيثِ تَعْجَبُونَ ﴿٥٩﴾

Förvånas ni över dessa ord

وَتَضْحَكُونَ وَلَا تَبْكُونَ ﴿٦٠﴾

Skrattar ni [belåtet] i stället för att gråta,

وَأَنتُمْ سَـٰمِدُونَ ﴿٦١﴾

och sträcker självsäkert på nacken

فَٱسْجُدُوا۟ لِلَّهِ وَٱعْبُدُوا۟ ۩ ﴿٦٢﴾

Fall ned inför Gud och tillbe [Honom]!

ٱقْتَرَبَتِ ٱلسَّاعَةُ وَٱنشَقَّ ٱلْقَمَرُ ﴿١﴾

STUNDEN NÄRMAR sig och månen har rämnat!

وَإِن يَرَوْا۟ ءَايَةًۭ يُعْرِضُوا۟ وَيَقُولُوا۟ سِحْرٌۭ مُّسْتَمِرٌّۭ ﴿٢﴾

Men om de [som förnekar sanningen] får se ett tecken, vänder de sig bort och säger: "Alltid dessa trollkonster!" -

وَكَذَّبُوا۟ وَٱتَّبَعُوٓا۟ أَهْوَآءَهُمْ ۚ وَكُلُّ أَمْرٍۢ مُّسْتَقِرٌّۭ ﴿٣﴾

De är beslutna att avvisa [sanningen] och följer [bara] vad de själva tycker och önskar. Men allt har sin fasta bestämmelse.

وَلَقَدْ جَآءَهُم مِّنَ ٱلْأَنۢبَآءِ مَا فِيهِ مُزْدَجَرٌ ﴿٤﴾

De har fått lyssna till berättelser som borde ha hållit dem tillbaka

حِكْمَةٌۢ بَـٰلِغَةٌۭ ۖ فَمَا تُغْنِ ٱلنُّذُرُ ﴿٥﴾

[och] till djup visdom, men varningarna var till ingen nytta;

فَتَوَلَّ عَنْهُمْ ۘ يَوْمَ يَدْعُ ٱلدَّاعِ إِلَىٰ شَىْءٍۢ نُّكُرٍ ﴿٦﴾

vänd dig därför ifrån dem. Den Dag då roparen kallar människorna till det okända,

خُشَّعًا أَبْصَـٰرُهُمْ يَخْرُجُونَ مِنَ ٱلْأَجْدَاثِ كَأَنَّهُمْ جَرَادٌۭ مُّنتَشِرٌۭ ﴿٧﴾

kommer de att stiga ut ur sina gravar, stirrande i marken, och som svärmar av gräshoppor

مُّهْطِعِينَ إِلَى ٱلدَّاعِ ۖ يَقُولُ ٱلْكَـٰفِرُونَ هَـٰذَا يَوْمٌ عَسِرٌۭ ﴿٨﴾

skynda fram mot roparen, och de som förnekade sanningen skall säga: "Detta är en svart dag!"

۞ كَذَّبَتْ قَبْلَهُمْ قَوْمُ نُوحٍۢ فَكَذَّبُوا۟ عَبْدَنَا وَقَالُوا۟ مَجْنُونٌۭ وَٱزْدُجِرَ ﴿٩﴾

FÖRE dem förnekade Noas folk [uppståndelsens] sanning; de beskyllde Vår tjänare för lögn och kallade honom besatt och drev bort honom.

فَدَعَا رَبَّهُۥٓ أَنِّى مَغْلُوبٌۭ فَٱنتَصِرْ ﴿١٠﴾

Och han ropade till sin Herre: "De är starkare än jag; [Herre,] kom till min hjälp!"

فَفَتَحْنَآ أَبْوَٰبَ ٱلسَّمَآءِ بِمَآءٍۢ مُّنْهَمِرٍۢ ﴿١١﴾

Och Vi öppnade himlens portar och lät rikligt regn strömma [utan uppehåll],

وَفَجَّرْنَا ٱلْأَرْضَ عُيُونًۭا فَٱلْتَقَى ٱلْمَآءُ عَلَىٰٓ أَمْرٍۢ قَدْ قُدِرَ ﴿١٢﴾

och källor springa fram ur marken så att vattnen möttes - allt i enlighet med [Guds] beslut.

وَحَمَلْنَـٰهُ عَلَىٰ ذَاتِ أَلْوَٰحٍۢ وَدُسُرٍۢ ﴿١٣﴾

Och Vi räddade honom på [skeppet] som timrats av plankor och spik,

تَجْرِى بِأَعْيُنِنَا جَزَآءًۭ لِّمَن كَانَ كُفِرَ ﴿١٤﴾

och det rörde sig fram [över havet] under Våra ögon; [detta var] belöningen till den som hade kallats lögnare.

وَلَقَد تَّرَكْنَـٰهَآ ءَايَةًۭ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍۢ ﴿١٥﴾

Vi gjorde denna [katastrof] till ett tecken, [ett exempel för människorna] - finns det någon som bevarar den i minnet [och tar lärdom]?

فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِى وَنُذُرِ ﴿١٦﴾

Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

وَلَقَدْ يَسَّرْنَا ٱلْقُرْءَانَ لِلذِّكْرِ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍۢ ﴿١٧﴾

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

كَذَّبَتْ عَادٌۭ فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِى وَنُذُرِ ﴿١٨﴾

STAMMEN Aad förnekade sanningen och hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

إِنَّآ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ رِيحًۭا صَرْصَرًۭا فِى يَوْمِ نَحْسٍۢ مُّسْتَمِرٍّۢ ﴿١٩﴾

[Till sist,] en lång och olycksdiger dag, sände Vi en rasande stormvind mot dem,

تَنزِعُ ٱلنَّاسَ كَأَنَّهُمْ أَعْجَازُ نَخْلٍۢ مُّنقَعِرٍۢ ﴿٢٠﴾

som grep tag i människorna, [kastade omkull dem och lämnade dem utsträckta på marken] som palmstubbar, uppryckta med rötterna.

فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِى وَنُذُرِ ﴿٢١﴾

Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

وَلَقَدْ يَسَّرْنَا ٱلْقُرْءَانَ لِلذِّكْرِ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍۢ ﴿٢٢﴾

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِٱلنُّذُرِ ﴿٢٣﴾

[STAMMEN] Thamud trodde inte på de varningar [som Vi sände dem],

فَقَالُوٓا۟ أَبَشَرًۭا مِّنَّا وَٰحِدًۭا نَّتَّبِعُهُۥٓ إِنَّآ إِذًۭا لَّفِى ضَلَـٰلٍۢ وَسُعُرٍ ﴿٢٤﴾

och de sade: "Skall vi följa en ensam [man] ur våra egna led? [Om vi gjorde så] skulle vi ha gått vilse eller förlorat förståndet!

أَءُلْقِىَ ٱلذِّكْرُ عَلَيْهِ مِنۢ بَيْنِنَا بَلْ هُوَ كَذَّابٌ أَشِرٌۭ ﴿٢٥﴾

Skulle det bland oss [alla] vara just han som utmärktes med den [gudomliga] påminnelsen [och inte en av våra mer förtjänta män]? Nej, han är ingenting annat än en fräck lögnare!"

سَيَعْلَمُونَ غَدًۭا مَّنِ ٱلْكَذَّابُ ٱلْأَشِرُ ﴿٢٦﴾

[Och Gud sade till deras profet Salih:] "De skall snart få veta vem som är en fräck lögnare!

إِنَّا مُرْسِلُوا۟ ٱلنَّاقَةِ فِتْنَةًۭ لَّهُمْ فَٱرْتَقِبْهُمْ وَٱصْطَبِرْ ﴿٢٧﴾

Vi skall nu låta kamelstoet löpa fritt för att sätta dem på prov; ge dig till tåls och se vad de företar sig.

وَنَبِّئْهُمْ أَنَّ ٱلْمَآءَ قِسْمَةٌۢ بَيْنَهُمْ ۖ كُلُّ شِرْبٍۢ مُّحْتَضَرٌۭ ﴿٢٨﴾

Men säg dem att vattnet i brunnarna skall fördelas mellan dem - var och en måste vara där, när hans tur [att vattna sina djur] har kommit."

فَنَادَوْا۟ صَاحِبَهُمْ فَتَعَاطَىٰ فَعَقَرَ ﴿٢٩﴾

Men de tillkallade en man i stammen som åtog sig [att slakta kamelstoet] och han slaktade det på grymmaste sätt.

فَكَيْفَ كَانَ عَذَابِى وَنُذُرِ ﴿٣٠﴾

Hur [hårt drabbade dem inte] Mitt straff, [de som inte fäste vikt vid] Mina varningar!

إِنَّآ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ صَيْحَةًۭ وَٰحِدَةًۭ فَكَانُوا۟ كَهَشِيمِ ٱلْمُحْتَظِرِ ﴿٣١﴾

Vi lät ett enda dån [- dånet av detta straff -] genljuda över dem, och där låg de som [en hög] torra störar till en inhägnad.

وَلَقَدْ يَسَّرْنَا ٱلْقُرْءَانَ لِلذِّكْرِ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍۢ ﴿٣٢﴾

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

كَذَّبَتْ قَوْمُ لُوطٍۭ بِٱلنُّذُرِ ﴿٣٣﴾

LOTS folk [trodde inte heller] på [Våra] varningar;

إِنَّآ أَرْسَلْنَا عَلَيْهِمْ حَاصِبًا إِلَّآ ءَالَ لُوطٍۢ ۖ نَّجَّيْنَـٰهُم بِسَحَرٍۢ ﴿٣٤﴾

[och] Vi sände över dem en orkan [av död och förintelse]. Men före gryningen räddade Vi Lot och dem som följde honom [i tron].

نِّعْمَةًۭ مِّنْ عِندِنَا ۚ كَذَٰلِكَ نَجْزِى مَن شَكَرَ ﴿٣٥﴾

Vår nåd var med dem; så belönar Vi de tacksamma.

وَلَقَدْ أَنذَرَهُم بَطْشَتَنَا فَتَمَارَوْا۟ بِٱلنُّذُرِ ﴿٣٦﴾

[Lot] varnade dem för Vårt stränga straff; men de trodde inte på varningarnas [allvar]

وَلَقَدْ رَٰوَدُوهُ عَن ضَيْفِهِۦ فَطَمَسْنَآ أَعْيُنَهُمْ فَذُوقُوا۟ عَذَابِى وَنُذُرِ ﴿٣٧﴾

och försökte förmå honom att utlämna sina gäster [till dem]. Då slog Vi dem med blindhet. "Pröva då på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

وَلَقَدْ صَبَّحَهُم بُكْرَةً عَذَابٌۭ مُّسْتَقِرٌّۭ ﴿٣٨﴾

Och en morgon, tidigt, drabbade dem det slutliga straffet.

فَذُوقُوا۟ عَذَابِى وَنُذُرِ ﴿٣٩﴾

"Pröva nu på Mitt straff, [ni som inte fäste vikt vid] Mina varningar!"

وَلَقَدْ يَسَّرْنَا ٱلْقُرْءَانَ لِلذِّكْرِ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍۢ ﴿٤٠﴾

Vi har gjort Koranen lätt att minnas; finns det någon som bevarar [dess ord] i minnet [och tar lärdom]

وَلَقَدْ جَآءَ ءَالَ فِرْعَوْنَ ٱلنُّذُرُ ﴿٤١﴾

[Även] Faraos folk varnades;

كَذَّبُوا۟ بِـَٔايَـٰتِنَا كُلِّهَا فَأَخَذْنَـٰهُمْ أَخْذَ عَزِيزٍۢ مُّقْتَدِرٍ ﴿٤٢﴾

[och då] de avvisade alla Våra tecken straffade Vi dem med den överväldigande styrkan hos en allsmäktig Gud, som ingen kan motstå.

أَكُفَّارُكُمْ خَيْرٌۭ مِّنْ أُو۟لَـٰٓئِكُمْ أَمْ لَكُم بَرَآءَةٌۭ فِى ٱلزُّبُرِ ﴿٤٣﴾

ÄR DÅ de bland er som förnekar sanningen bättre än de [forna folk som här har nämnts], eller har [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom förklarat er oskyldiga?

أَمْ يَقُولُونَ نَحْنُ جَمِيعٌۭ مُّنتَصِرٌۭ ﴿٤٤﴾

Kanske säger de: "Vi är alla [eniga i vår åsikt och följaktligen] är det vi som måste vinna?"

سَيُهْزَمُ ٱلْجَمْعُ وَيُوَلُّونَ ٱلدُّبُرَ ﴿٤٥﴾

[Nej,] skaran [av förnekare] skall besegras och skall tvingas göra helt om och fly.

بَلِ ٱلسَّاعَةُ مَوْعِدُهُمْ وَٱلسَّاعَةُ أَدْهَىٰ وَأَمَرُّ ﴿٤٦﴾

Men den Yttersta stunden är den tid då de är kallade att inställa sig, och denna Stund [kommer att för dem betyda] det djupaste elände och den bittraste sorg.

إِنَّ ٱلْمُجْرِمِينَ فِى ضَلَـٰلٍۢ وَسُعُرٍۢ ﴿٤٧﴾

Då skall de obotfärdiga syndarna [inse att] de gick vilse och [att] deras förstånd svek dem.

يَوْمَ يُسْحَبُونَ فِى ٱلنَّارِ عَلَىٰ وُجُوهِهِمْ ذُوقُوا۟ مَسَّ سَقَرَ ﴿٤٨﴾

Den Dag då de släpas på sina ansikten in i Elden [skall de höra en röst:] "Pröva på dess heta famntag!"

إِنَّا كُلَّ شَىْءٍ خَلَقْنَـٰهُ بِقَدَرٍۢ ﴿٤٩﴾

ALLT har Vi skapat med rätta mått

وَمَآ أَمْرُنَآ إِلَّا وَٰحِدَةٌۭ كَلَمْحٍۭ بِٱلْبَصَرِ ﴿٥٠﴾

och Vår befallning [och dess omsättning i verklighet] är ett och detsamma - ett ögonblickligt skeende.

وَلَقَدْ أَهْلَكْنَآ أَشْيَاعَكُمْ فَهَلْ مِن مُّدَّكِرٍۢ ﴿٥١﴾

Era likar [i synd och förnekelse bland tidigare folk] lät Vi gå under; finns det någon som bevarar detta i minnet [och tar lärdom]

وَكُلُّ شَىْءٍۢ فَعَلُوهُ فِى ٱلزُّبُرِ ﴿٥٢﴾

Alla deras handlingar omtalas i [äldre tiders] böcker med nedtecknad gudomlig visdom;

وَكُلُّ صَغِيرٍۢ وَكَبِيرٍۢ مُّسْتَطَرٌ ﴿٥٣﴾

allt är redovisat, stort som smått.

إِنَّ ٱلْمُتَّقِينَ فِى جَنَّـٰتٍۢ وَنَهَرٍۢ ﴿٥٤﴾

De rättfärdiga skall vistas i lustgårdar [vattnade av] bäckar.

فِى مَقْعَدِ صِدْقٍ عِندَ مَلِيكٍۢ مُّقْتَدِرٍۭ ﴿٥٥﴾

[Och de skall] ta plats inför en allsmäktig Konung i sanningens [församling].