Knut Bernstrom
Sida 595 av Mushaf innehåller 29 verser. Den tillhör Juz 30, Hizb 60.
Uppdaterad 10 juli 2026 kl 03h41
coran.read_full_page : Läs sida 595 av Koranen →
وَٱلشَّمْسِ وَضُحَىٰهَا ﴿١﴾
VID SOLEN och dess [bländande] sken,
وَٱلْقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا ﴿٢﴾
och vid månen, när den lånar dess ljus!
وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا ﴿٣﴾
Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,
وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰهَا ﴿٤﴾
och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!
وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا ﴿٥﴾
Vid himlen och Den som har rest dess [valv],
وَٱلْأَرْضِ وَمَا طَحَىٰهَا ﴿٦﴾
och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!
وَنَفْسٍۢ وَمَا سَوَّىٰهَا ﴿٧﴾
Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],
فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَىٰهَا ﴿٨﴾
och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.
قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا ﴿٩﴾
Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],
وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا ﴿١٠﴾
men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.
كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَىٰهَآ ﴿١١﴾
I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen
إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا ﴿١٢﴾
och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],
فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَـٰهَا ﴿١٣﴾
trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"
فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا ﴿١٤﴾
Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;
وَلَا يَخَافُ عُقْبَـٰهَا ﴿١٥﴾
ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].
وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰ ﴿١﴾
VID NATTEN, när den höljer [jorden]
وَٱلنَّهَارِ إِذَا تَجَلَّىٰ ﴿٢﴾
och vid dagen, när den träder fram i klarhet!
وَمَا خَلَقَ ٱلذَّكَرَ وَٱلْأُنثَىٰٓ ﴿٣﴾
Vid Den som har skapat man och kvinna!
إِنَّ سَعْيَكُمْ لَشَتَّىٰ ﴿٤﴾
[Alla] strävar ni mot olika [mål]!
فَأَمَّا مَنْ أَعْطَىٰ وَٱتَّقَىٰ ﴿٥﴾
För den som villigt ger [av sina ägodelar] och fruktar Gud
وَصَدَّقَ بِٱلْحُسْنَىٰ ﴿٦﴾
och som tror på det högsta goda,
فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْيُسْرَىٰ ﴿٧﴾
skall Vi göra det lätt [att följa religionens bud].
وَأَمَّا مَنۢ بَخِلَ وَٱسْتَغْنَىٰ ﴿٨﴾
Men den som håller hårt om penningpåsen och som [därför att han är rik] tror sig vara fri från allt beroende
وَكَذَّبَ بِٱلْحُسْنَىٰ ﴿٩﴾
och som förnekar det högsta goda,
فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْعُسْرَىٰ ﴿١٠﴾
[för honom] skall Vi göra det tungt och svårt. -
وَمَا يُغْنِى عَنْهُ مَالُهُۥٓ إِذَا تَرَدَّىٰٓ ﴿١١﴾
Och vilken glädje har han av sin rikedom, när han störtar i fördärvet?
إِنَّ عَلَيْنَا لَلْهُدَىٰ ﴿١٢﴾
VÄGLEDNINGEN ankommer helt visst på Oss;
وَإِنَّ لَنَا لَلْـَٔاخِرَةَ وَٱلْأُولَىٰ ﴿١٣﴾
och Oss tillhör det kommande [livet] såväl som ert första [liv i denna värld].
فَأَنذَرْتُكُمْ نَارًۭا تَلَظَّىٰ ﴿١٤﴾
Jag varnar er därför för en Eld som flammar högt,