Läs Ruku 530 i Koranen

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ٱلْغَـٰشِيَةِ ﴿١﴾

HAR DU hört talas om Det som skall överskugga allt?

وُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍ خَـٰشِعَةٌ ﴿٢﴾

Den Dagen skall [någras] ansikten vara märkta av förödmjukelse:

عَامِلَةٌۭ نَّاصِبَةٌۭ ﴿٣﴾

de släpar på [bördan av sin synd]

تَصْلَىٰ نَارًا حَامِيَةًۭ ﴿٤﴾

[på väg mot] den heta eld där de skall brinna.

تُسْقَىٰ مِنْ عَيْنٍ ءَانِيَةٍۢ ﴿٥﴾

Vid en kokande källa får de släcka sin törst

لَّيْسَ لَهُمْ طَعَامٌ إِلَّا مِن ضَرِيعٍۢ ﴿٦﴾

och deras enda föda skall vara en torr, törnig buske,

لَّا يُسْمِنُ وَلَا يُغْنِى مِن جُوعٍۢ ﴿٧﴾

som varken ger näring eller stillar hungern.

وُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍۢ نَّاعِمَةٌۭ ﴿٨﴾

[Andras] ansikten skall den Dagen visa glädjen och

لِّسَعْيِهَا رَاضِيَةٌۭ ﴿٩﴾

tillfredsställelsen över [att ha nått det mål] de strävade mot,

فِى جَنَّةٍ عَالِيَةٍۢ ﴿١٠﴾

[vilande] i en högt belägen lustgård,

لَّا تَسْمَعُ فِيهَا لَـٰغِيَةًۭ ﴿١١﴾

där de inte tvingas höra tomt och meningslöst tal;

فِيهَا عَيْنٌۭ جَارِيَةٌۭ ﴿١٢﴾

[en lustgård] med flödande källor

فِيهَا سُرُرٌۭ مَّرْفُوعَةٌۭ ﴿١٣﴾

och rikt utsirade troner,

وَأَكْوَابٌۭ مَّوْضُوعَةٌۭ ﴿١٤﴾

där dryckesbägare har burits fram

وَنَمَارِقُ مَصْفُوفَةٌۭ ﴿١٥﴾

och kuddar ordnats i rader

وَزَرَابِىُّ مَبْثُوثَةٌ ﴿١٦﴾

och [mjuka] mattor lagts ut.

أَفَلَا يَنظُرُونَ إِلَى ٱلْإِبِلِ كَيْفَ خُلِقَتْ ﴿١٧﴾

HAR DE [som förnekar uppståndelsen] aldrig ägnat en tanke åt kamelens skapnad?

وَإِلَى ٱلسَّمَآءِ كَيْفَ رُفِعَتْ ﴿١٨﴾

Och åt himlens valv, hur det har rests

وَإِلَى ٱلْجِبَالِ كَيْفَ نُصِبَتْ ﴿١٩﴾

Och åt bergen, hur fast de har förankrats

وَإِلَى ٱلْأَرْضِ كَيْفَ سُطِحَتْ ﴿٢٠﴾

Och åt jordens [yta], hur den har bretts ut

فَذَكِّرْ إِنَّمَآ أَنتَ مُذَكِّرٌۭ ﴿٢١﴾

Påminn dem [Muhammad]! Din uppgift är att påminna -

لَّسْتَ عَلَيْهِم بِمُصَيْطِرٍ ﴿٢٢﴾

men över deras [sinnen] har du ingen makt.

إِلَّا مَن تَوَلَّىٰ وَكَفَرَ ﴿٢٣﴾

Men den som vänder ryggen till och envist framhärdar i att förneka sanningen

فَيُعَذِّبُهُ ٱللَّهُ ٱلْعَذَابَ ٱلْأَكْبَرَ ﴿٢٤﴾

skall Gud straffa med det strängaste av alla straff.

إِنَّ إِلَيْنَآ إِيَابَهُمْ ﴿٢٥﴾

Det är till Oss de skall återvända,

ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا حِسَابَهُم ﴿٢٦﴾

och därefter tillkommer det Oss att ställa dem till svars.