Läs sura Al-Muddaththir

إِنَّهُۥ فَكَّرَ وَقَدَّرَ ﴿١٨﴾

Han tänker skarpt och överväger [hur han skall angripa dessa budskap] -

فَقُتِلَ كَيْفَ قَدَّرَ ﴿١٩﴾

måtte han förgås för dessa tankar,

ثُمَّ قُتِلَ كَيْفَ قَدَّرَ ﴿٢٠﴾

ja, måtte han förgås för dessa [onda] tankar. -

ثُمَّ نَظَرَ ﴿٢١﴾

Så ser han sig omkring,

ثُمَّ عَبَسَ وَبَسَرَ ﴿٢٢﴾

rynkar pannan och antar en bister uppsyn.

ثُمَّ أَدْبَرَ وَٱسْتَكْبَرَ ﴿٢٣﴾

Till sist vänder han sig bort med överlägsen min

فَقَالَ إِنْ هَـٰذَآ إِلَّا سِحْرٌۭ يُؤْثَرُ ﴿٢٤﴾

och säger: "Det är bara vältalighet som bländar [åhöraren, ord] hämtade från [gamla sagor];

إِنْ هَـٰذَآ إِلَّا قَوْلُ ٱلْبَشَرِ ﴿٢٥﴾

människors ord och ingenting annat!"

سَأُصْلِيهِ سَقَرَ ﴿٢٦﴾

Honom skall Jag låta brinna i helvetets eld!

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا سَقَرُ ﴿٢٧﴾

Och vad kan låta dig förstå vad helvetets eld betyder

لَا تُبْقِى وَلَا تَذَرُ ﴿٢٨﴾

Den skonar ingen och förtär allt.

لَوَّاحَةٌۭ لِّلْبَشَرِ ﴿٢٩﴾

I [dess lågor] förkolnar människans [hud].

عَلَيْهَا تِسْعَةَ عَشَرَ ﴿٣٠﴾

Nitton [väktare vakar] över den.

وَمَا جَعَلْنَآ أَصْحَـٰبَ ٱلنَّارِ إِلَّا مَلَـٰٓئِكَةًۭ ۙ وَمَا جَعَلْنَا عِدَّتَهُمْ إِلَّا فِتْنَةًۭ لِّلَّذِينَ كَفَرُوا۟ لِيَسْتَيْقِنَ ٱلَّذِينَ أُوتُوا۟ ٱلْكِتَـٰبَ وَيَزْدَادَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوٓا۟ إِيمَـٰنًۭا ۙ وَلَا يَرْتَابَ ٱلَّذِينَ أُوتُوا۟ ٱلْكِتَـٰبَ وَٱلْمُؤْمِنُونَ ۙ وَلِيَقُولَ ٱلَّذِينَ فِى قُلُوبِهِم مَّرَضٌۭ وَٱلْكَـٰفِرُونَ مَاذَآ أَرَادَ ٱللَّهُ بِهَـٰذَا مَثَلًۭا ۚ كَذَٰلِكَ يُضِلُّ ٱللَّهُ مَن يَشَآءُ وَيَهْدِى مَن يَشَآءُ ۚ وَمَا يَعْلَمُ جُنُودَ رَبِّكَ إِلَّا هُوَ ۚ وَمَا هِىَ إِلَّا ذِكْرَىٰ لِلْبَشَرِ ﴿٣١﴾

Till Eldens väktare har Vi inte utsett andra än änglar, och Vi har enbart angett deras antal för att sätta dem som framhärdar i att förneka sanningen på prov, och att de som [i gångna tider] fick del av uppenbarelsen skall få visshet [om sanningen i denna Skrift], och att de som tror skall befästas i sin tro och att ingen tvekan skall finnas kvar hos dem som [tidigare] fick del av uppenbarelsen och hos de troende, och för att de vilkas sinne är sjukt [av tvivel] och förnekarna skall ställa sig frågan: "Vad kan Gud ha velat säga med denna liknelse?" Så låter Gud den Han vill gå vilse och så vägleder Han den Han vill. Och ingen känner [styrkan hos] Guds härskaror utom Han själv. Allt detta är enbart en påminnelse till människorna.

كَلَّا وَٱلْقَمَرِ ﴿٣٢﴾

NEJ, vid månen!

وَٱلَّيْلِ إِذْ أَدْبَرَ ﴿٣٣﴾

Vid natten, när den viker;

وَٱلصُّبْحِ إِذَآ أَسْفَرَ ﴿٣٤﴾

vid morgonrodnadens glöd!

إِنَّهَا لَإِحْدَى ٱلْكُبَرِ ﴿٣٥﴾

[Påminnelsen om domen och helveteselden] är förvisso ett av de mäktiga [varningstecknen]

نَذِيرًۭا لِّلْبَشَرِ ﴿٣٦﴾

som varnar människorna,

لِمَن شَآءَ مِنكُمْ أَن يَتَقَدَّمَ أَوْ يَتَأَخَّرَ ﴿٣٧﴾

både dem av er som vill gå i främsta ledet och dem som [tvekar och] blir efter.

كُلُّ نَفْسٍۭ بِمَا كَسَبَتْ رَهِينَةٌ ﴿٣٨﴾

Var och en skall ställas till svars för vad han har gjort

إِلَّآ أَصْحَـٰبَ ٱلْيَمِينِ ﴿٣٩﴾

utom de rättfärdiga som hör till den högra sidan

فِى جَنَّـٰتٍۢ يَتَسَآءَلُونَ ﴿٤٠﴾

[och som där de vilar] i [paradisets] lustgårdar, skall förhöra sig

عَنِ ٱلْمُجْرِمِينَ ﴿٤١﴾

om [de dömda] syndarna [och fråga]:

مَا سَلَكَكُمْ فِى سَقَرَ ﴿٤٢﴾

"Vad förde er till helveteselden?"

قَالُوا۟ لَمْ نَكُ مِنَ ٱلْمُصَلِّينَ ﴿٤٣﴾

De skall svara: "Vi hörde inte till dem som bad

وَلَمْ نَكُ نُطْعِمُ ٱلْمِسْكِينَ ﴿٤٤﴾

och vi gav inte heller den nödställde att äta

وَكُنَّا نَخُوضُ مَعَ ٱلْخَآئِضِينَ ﴿٤٥﴾

och vi ägnade oss med [andra] likasinnade åt tomt och respektlöst tal [om höga ting]

وَكُنَّا نُكَذِّبُ بِيَوْمِ ٱلدِّينِ ﴿٤٦﴾

och påstod att Domens dag var en lögn -

حَتَّىٰٓ أَتَىٰنَا ٱلْيَقِينُ ﴿٤٧﴾

till dess vi fick visshet."

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَـٰعَةُ ٱلشَّـٰفِعِينَ ﴿٤٨﴾

Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.

فَمَا لَهُمْ عَنِ ٱلتَّذْكِرَةِ مُعْرِضِينَ ﴿٤٩﴾

HUR är det fatt med dem som vänder ryggen åt påminnelsen

كَأَنَّهُمْ حُمُرٌۭ مُّسْتَنفِرَةٌۭ ﴿٥٠﴾

[De beter sig] som skrämda åsnor

فَرَّتْ مِن قَسْوَرَةٍۭ ﴿٥١﴾

som flyr för ett lejon!

بَلْ يُرِيدُ كُلُّ ٱمْرِئٍۢ مِّنْهُمْ أَن يُؤْتَىٰ صُحُفًۭا مُّنَشَّرَةًۭ ﴿٥٢﴾

Men [i stället för att lyssna till uppenbarelsen] begär de, var och en av dem, att få [en egen] lättförståelig Skrift!

كَلَّا ۖ بَل لَّا يَخَافُونَ ٱلْـَٔاخِرَةَ ﴿٥٣﴾

Nej! De [tror ju inte på räkenskap och dom] fruktar inte evigheten.

كَلَّآ إِنَّهُۥ تَذْكِرَةٌۭ ﴿٥٤﴾

Nej, detta är en påminnelse,

فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ ﴿٥٥﴾

och låt den som vill lägga den på minnet!

وَمَا يَذْكُرُونَ إِلَّآ أَن يَشَآءَ ٱللَّهُ ۚ هُوَ أَهْلُ ٱلتَّقْوَىٰ وَأَهْلُ ٱلْمَغْفِرَةِ ﴿٥٦﴾

Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd.