Läs sura Al-Fajr

وَٱلْفَجْرِ ﴿١﴾

VID gryningsljuset

وَلَيَالٍ عَشْرٍۢ ﴿٢﴾

och vid de tio nätterna!

وَٱلشَّفْعِ وَٱلْوَتْرِ ﴿٣﴾

Vid det jämna talet och det udda!

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَسْرِ ﴿٤﴾

Vid natten, när den viker!

هَلْ فِى ذَٰلِكَ قَسَمٌۭ لِّذِى حِجْرٍ ﴿٥﴾

Räcker inte denna försäkran för [att övertyga] den som är begåvad med insikt och förstånd?

أَلَمْ تَرَ كَيْفَ فَعَلَ رَبُّكَ بِعَادٍ ﴿٦﴾

HAR DU inte sett hur din Herre gick till väga mot [stammen] Aad?

إِرَمَ ذَاتِ ٱلْعِمَادِ ﴿٧﴾

Och mot Iram, [de tusen] pelarnas [stad],

ٱلَّتِى لَمْ يُخْلَقْ مِثْلُهَا فِى ٱلْبِلَـٰدِ ﴿٨﴾

vars like aldrig har återskapats på jorden

وَثَمُودَ ٱلَّذِينَ جَابُوا۟ ٱلصَّخْرَ بِٱلْوَادِ ﴿٩﴾

Och mot thamudenerna, som högg ut [sina bostäder] i dalens klippväggar

وَفِرْعَوْنَ ذِى ٱلْأَوْتَادِ ﴿١٠﴾

Och mot [de oräkneliga] tältmasternas Farao?

ٱلَّذِينَ طَغَوْا۟ فِى ٱلْبِلَـٰدِ ﴿١١﴾

[Alla] gick de för långt i sitt trots på jorden,

فَأَكْثَرُوا۟ فِيهَا ٱلْفَسَادَ ﴿١٢﴾

och de störde ordningen och spred överallt sedefördärv,

فَصَبَّ عَلَيْهِمْ رَبُّكَ سَوْطَ عَذَابٍ ﴿١٣﴾

och därför lät din Herre straffets piska vina över dem.

إِنَّ رَبَّكَ لَبِٱلْمِرْصَادِ ﴿١٤﴾

Din Herre förtröttas sannerligen [inte] i Sin vaksamhet!

فَأَمَّا ٱلْإِنسَـٰنُ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ رَبُّهُۥ فَأَكْرَمَهُۥ وَنَعَّمَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّىٓ أَكْرَمَنِ ﴿١٥﴾

MEN vad människan beträffar säger hon, var gång hennes Herre för att pröva henne låter henne nå ära och välstånd: "Min Herre har hedrat mig [på grund av mina förtjänster]."

وَأَمَّآ إِذَا مَا ٱبْتَلَىٰهُ فَقَدَرَ عَلَيْهِ رِزْقَهُۥ فَيَقُولُ رَبِّىٓ أَهَـٰنَنِ ﴿١٦﴾

Men då Han prövar henne genom att ge henne knappare utkomst, säger hon: "Min Herre skämmer ut mig."

كَلَّا ۖ بَل لَّا تُكْرِمُونَ ٱلْيَتِيمَ ﴿١٧﴾

Nej, men [se på er själva]! Mot de faderlösa visar ni ingen givmildhet,

وَلَا تَحَـٰٓضُّونَ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلْمِسْكِينِ ﴿١٨﴾

och ni uppmanar inte varandra att ge den nödställde att äta,

وَتَأْكُلُونَ ٱلتُّرَاثَ أَكْلًۭا لَّمًّۭا ﴿١٩﴾

och ni slukar [andras] arv med glupande aptit.

وَتُحِبُّونَ ٱلْمَالَ حُبًّۭا جَمًّۭا ﴿٢٠﴾

Och er kärlek till pengar känner inga gränser!

كَلَّآ إِذَا دُكَّتِ ٱلْأَرْضُ دَكًّۭا دَكًّۭا ﴿٢١﴾

Nej [tag er i akt]! När jordskorpan smulas sönder i stöt efter stöt,

وَجَآءَ رَبُّكَ وَٱلْمَلَكُ صَفًّۭا صَفًّۭا ﴿٢٢﴾

och din Herre visar sig med änglarna i slutna led,

وَجِا۟ىٓءَ يَوْمَئِذٍۭ بِجَهَنَّمَ ۚ يَوْمَئِذٍۢ يَتَذَكَّرُ ٱلْإِنسَـٰنُ وَأَنَّىٰ لَهُ ٱلذِّكْرَىٰ ﴿٢٣﴾

och helvetet görs [synligt], den Dagen skall människan minnas [Våra varningar] - men vad hjälper det henne då att hon minns

يَقُولُ يَـٰلَيْتَنِى قَدَّمْتُ لِحَيَاتِى ﴿٢٤﴾

[Då] kommer hon att säga: "Om jag ändå hade tänkt på [att med goda handlingar] förbereda mig för mitt liv [i evigheten]!"

فَيَوْمَئِذٍۢ لَّا يُعَذِّبُ عَذَابَهُۥٓ أَحَدٌۭ ﴿٢٥﴾

Ingen straffar så hårt som Han den Dagen skall straffa,

وَلَا يُوثِقُ وَثَاقَهُۥٓ أَحَدٌۭ ﴿٢٦﴾

och ingen kan fängsla med sådana bojor som Han.

يَـٰٓأَيَّتُهَا ٱلنَّفْسُ ٱلْمُطْمَئِنَّةُ ﴿٢٧﴾

[Då säger Gud till den rättfärdige:] "Du själ, som har kommit till ro!

ٱرْجِعِىٓ إِلَىٰ رَبِّكِ رَاضِيَةًۭ مَّرْضِيَّةًۭ ﴿٢٨﴾

Vänd tillbaka till din Herre, tillfredsställd [med Hans gåvor och] omsluten av Hans välbehag!

فَٱدْخُلِى فِى عِبَـٰدِى ﴿٢٩﴾

Stig in med skaran av Mina tjänare!

وَٱدْخُلِى جَنَّتِى ﴿٣٠﴾

Stig in i Mitt paradis!"