Läs Hizb 57 i Koranen

تَبَـٰرَكَ ٱلَّذِى بِيَدِهِ ٱلْمُلْكُ وَهُوَ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍۢ قَدِيرٌ ﴿١﴾

VÄLSIGNAD Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt!

ٱلَّذِى خَلَقَ ٱلْمَوْتَ وَٱلْحَيَوٰةَ لِيَبْلُوَكُمْ أَيُّكُمْ أَحْسَنُ عَمَلًۭا ۚ وَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلْغَفُورُ ﴿٢﴾

Han som har skapat döden och livet för att sätta er på prov [och låta er visa] vem av er som i sitt handlande är den bäste. Han är den Mäktige, Den som ständigt förlåter.

ٱلَّذِى خَلَقَ سَبْعَ سَمَـٰوَٰتٍۢ طِبَاقًۭا ۖ مَّا تَرَىٰ فِى خَلْقِ ٱلرَّحْمَـٰنِ مِن تَفَـٰوُتٍۢ ۖ فَٱرْجِعِ ٱلْبَصَرَ هَلْ تَرَىٰ مِن فُطُورٍۢ ﴿٣﴾

[Det är] Han som har skapat sju himlar som välver sig över varandra. Du kan inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] - ser du någon spricka

ثُمَّ ٱرْجِعِ ٱلْبَصَرَ كَرَّتَيْنِ يَنقَلِبْ إِلَيْكَ ٱلْبَصَرُ خَاسِئًۭا وَهُوَ حَسِيرٌۭ ﴿٤﴾

Lyft blicken ännu en gång och ännu en gång och den skall vända tillbaka till dig med oförrättat ärende, utmattad [av att spana efter fel].

وَلَقَدْ زَيَّنَّا ٱلسَّمَآءَ ٱلدُّنْيَا بِمَصَـٰبِيحَ وَجَعَلْنَـٰهَا رُجُومًۭا لِّلشَّيَـٰطِينِ ۖ وَأَعْتَدْنَا لَهُمْ عَذَابَ ٱلسَّعِيرِ ﴿٥﴾

Vi har låtit den nedre himlen lysas upp av stjärnskott [som] prydnad och för att hålla de djävulska krafterna i schack; och för dem har Vi i beredskap en högt flammande Eld.

وَلِلَّذِينَ كَفَرُوا۟ بِرَبِّهِمْ عَذَابُ جَهَنَّمَ ۖ وَبِئْسَ ٱلْمَصِيرُ ﴿٦﴾

På alla som hädar sin Herre, väntar helvetets lidande - ett eländigt mål!

إِذَآ أُلْقُوا۟ فِيهَا سَمِعُوا۟ لَهَا شَهِيقًۭا وَهِىَ تَفُورُ ﴿٧﴾

Och när de kastas i detta [helvete] hör de det rossla och ryta, kokande av vrede,

تَكَادُ تَمَيَّزُ مِنَ ٱلْغَيْظِ ۖ كُلَّمَآ أُلْقِىَ فِيهَا فَوْجٌۭ سَأَلَهُمْ خَزَنَتُهَآ أَلَمْ يَأْتِكُمْ نَذِيرٌۭ ﴿٨﴾

ja, nära att sprängas i stycken av ursinne; och varje gång en hop [syndare] störtas ned i det skall vakterna fråga dem: "Kom ingen till er för att varna er?"

قَالُوا۟ بَلَىٰ قَدْ جَآءَنَا نَذِيرٌۭ فَكَذَّبْنَا وَقُلْنَا مَا نَزَّلَ ٱللَّهُ مِن شَىْءٍ إِنْ أَنتُمْ إِلَّا فِى ضَلَـٰلٍۢ كَبِيرٍۢ ﴿٩﴾

”Jo, det kom en varnare till oss, men vi beskyllde honom för lögn och sade: 'Gud har aldrig uppenbarat något [budskap]. Ni tar miste, [du och de som följer dig].'”

وَقَالُوا۟ لَوْ كُنَّا نَسْمَعُ أَوْ نَعْقِلُ مَا كُنَّا فِىٓ أَصْحَـٰبِ ٱلسَّعِيرِ ﴿١٠﴾

Och de skall tillägga: "Om vi bara hade lyssnat [till honom] eller använt vårt förstånd skulle vi inte höra till dem vars mål är den högt flammande Elden!"

فَٱعْتَرَفُوا۟ بِذَنۢبِهِمْ فَسُحْقًۭا لِّأَصْحَـٰبِ ٱلسَّعِيرِ ﴿١١﴾

De kommer alltså [till sist] att erkänna sin synd, men de vars mål är den högt flammande Elden är då långt bortom all nåd och förlåtelse.

إِنَّ ٱلَّذِينَ يَخْشَوْنَ رَبَّهُم بِٱلْغَيْبِ لَهُم مَّغْفِرَةٌۭ وَأَجْرٌۭ كَبِيرٌۭ ﴿١٢﴾

Men förlåtelse och en riklig belöning [väntar] dem som står i bävan inför sin Herre, fastän de inte kan se eller förnimma Honom.

وَأَسِرُّوا۟ قَوْلَكُمْ أَوِ ٱجْهَرُوا۟ بِهِۦٓ ۖ إِنَّهُۥ عَلِيمٌۢ بِذَاتِ ٱلصُّدُورِ ﴿١٣﴾

VARE SIG ni håller era åsikter hemliga eller öppet tillkännager dem, vet Han vad som rör sig i ert innersta.

أَلَا يَعْلَمُ مَنْ خَلَقَ وَهُوَ ٱللَّطِيفُ ٱلْخَبِيرُ ﴿١٤﴾

Skulle inte Han, Skaparen, känna det som Han har skapat, Han, den Outgrundlige som genomskådar allt, som är underrättad om allt?

هُوَ ٱلَّذِى جَعَلَ لَكُمُ ٱلْأَرْضَ ذَلُولًۭا فَٱمْشُوا۟ فِى مَنَاكِبِهَا وَكُلُوا۟ مِن رِّزْقِهِۦ ۖ وَإِلَيْهِ ٱلنُّشُورُ ﴿١٥﴾

Det är Han som har skapat jorden för att tjäna er; färdas då över dess vidder och livnär er av det som Han skänker er för er försörjning och [tänk på att] ni skall återuppstå för att möta Honom.

ءَأَمِنتُم مَّن فِى ٱلسَّمَآءِ أَن يَخْسِفَ بِكُمُ ٱلْأَرْضَ فَإِذَا هِىَ تَمُورُ ﴿١٦﴾

Kan ni vara säkra på att Han, som är i himlen, inte låter jorden [rämna under er och] uppsluka er? Se hur den [redan] skälver och skakar!

أَمْ أَمِنتُم مَّن فِى ٱلسَّمَآءِ أَن يُرْسِلَ عَلَيْكُمْ حَاصِبًۭا ۖ فَسَتَعْلَمُونَ كَيْفَ نَذِيرِ ﴿١٧﴾

Eller kan ni vara säkra på att Han, som är i himlen, inte släpper lös en storm över er, så våldsam att ni förstår [allvaret i] Min varning

وَلَقَدْ كَذَّبَ ٱلَّذِينَ مِن قَبْلِهِمْ فَكَيْفَ كَانَ نَكِيرِ ﴿١٨﴾

Före dem levde helt visst andra som förnekade sanningen - och hur [hård] var inte Min dom över dem!

أَوَلَمْ يَرَوْا۟ إِلَى ٱلطَّيْرِ فَوْقَهُمْ صَـٰٓفَّـٰتٍۢ وَيَقْبِضْنَ ۚ مَا يُمْسِكُهُنَّ إِلَّا ٱلرَّحْمَـٰنُ ۚ إِنَّهُۥ بِكُلِّ شَىْءٍۭ بَصِيرٌ ﴿١٩﴾

Har de aldrig sett på fåglarna över deras [huvuden], hur de under flykten sträcker vingarna och sedan fäller in dem [mot sidorna]? Ingen utom den Nåderike håller dem uppe; Han ser allt.

أَمَّنْ هَـٰذَا ٱلَّذِى هُوَ جُندٌۭ لَّكُمْ يَنصُرُكُم مِّن دُونِ ٱلرَّحْمَـٰنِ ۚ إِنِ ٱلْكَـٰفِرُونَ إِلَّا فِى غُرُورٍ ﴿٢٠﴾

Vem, utom den Nåderike, kan bistå er [med styrkan hos] en armé? De som förnekar sanningen är [offer] för självbedrägeri!

أَمَّنْ هَـٰذَا ٱلَّذِى يَرْزُقُكُمْ إِنْ أَمْسَكَ رِزْقَهُۥ ۚ بَل لَّجُّوا۟ فِى عُتُوٍّۢ وَنُفُورٍ ﴿٢١﴾

Vem kan dra försorg om er om Han skulle hålla tillbaka Sina gåvor? - Men, nej, de framhärdar i sitt högmod och sitt trots!

أَفَمَن يَمْشِى مُكِبًّا عَلَىٰ وَجْهِهِۦٓ أَهْدَىٰٓ أَمَّن يَمْشِى سَوِيًّا عَلَىٰ صِرَٰطٍۢ مُّسْتَقِيمٍۢ ﴿٢٢﴾

Når den lättare fram som går böjd med sänkt huvud än den som går upprätt på en rak väg

قُلْ هُوَ ٱلَّذِىٓ أَنشَأَكُمْ وَجَعَلَ لَكُمُ ٱلسَّمْعَ وَٱلْأَبْصَـٰرَ وَٱلْأَفْـِٔدَةَ ۖ قَلِيلًۭا مَّا تَشْكُرُونَ ﴿٢٣﴾

SÄG [Muhammad]: "Det är Han som har skapat er och begåvat er med hörsel, syn och förstånd - men var är er tacksamhet?"

قُلْ هُوَ ٱلَّذِى ذَرَأَكُمْ فِى ٱلْأَرْضِ وَإِلَيْهِ تُحْشَرُونَ ﴿٢٤﴾

Säg: "Det är Han som har låtit er uppfylla jorden och till Honom skall ni samlas åter."

وَيَقُولُونَ مَتَىٰ هَـٰذَا ٱلْوَعْدُ إِن كُنتُمْ صَـٰدِقِينَ ﴿٢٥﴾

Men de frågar: "När skall detta löfte infrias, om det ni säger är sanning?"

قُلْ إِنَّمَا ٱلْعِلْمُ عِندَ ٱللَّهِ وَإِنَّمَآ أَنَا۠ نَذِيرٌۭ مُّبِينٌۭ ﴿٢٦﴾

Säg: "Gud ensam har kunskap om detta; jag är bara en varnare, [som varnar] klart och entydigt."

فَلَمَّا رَأَوْهُ زُلْفَةًۭ سِيٓـَٔتْ وُجُوهُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ وَقِيلَ هَـٰذَا ٱلَّذِى كُنتُم بِهِۦ تَدَّعُونَ ﴿٢٧﴾

När de som förnekar sanningen [till sist] ser den [yttersta verkligheten] komma dem helt nära, skall fasa och förtvivlan stå målade i deras ansikten, men [änglarna] kommer att säga: "Detta är vad ni alltid begärde [att få se]!"

قُلْ أَرَءَيْتُمْ إِنْ أَهْلَكَنِىَ ٱللَّهُ وَمَن مَّعِىَ أَوْ رَحِمَنَا فَمَن يُجِيرُ ٱلْكَـٰفِرِينَ مِنْ عَذَابٍ أَلِيمٍۢ ﴿٢٨﴾

SÄG [Profet]: "Vad tror ni? Vare sig Gud låter mig och mina anhängare gå under eller Han förbarmar Sig över oss, var finns den som kan skydda förnekarna av sanningen mot ett svårt straff [i nästa liv]?"

قُلْ هُوَ ٱلرَّحْمَـٰنُ ءَامَنَّا بِهِۦ وَعَلَيْهِ تَوَكَّلْنَا ۖ فَسَتَعْلَمُونَ مَنْ هُوَ فِى ضَلَـٰلٍۢ مُّبِينٍۢ ﴿٢٩﴾

Säg: "Han är den Nåderike - vi tror på Honom och till Honom litar vi. Ni kommer [snart] att få veta vem [av oss] som uppenbart har gått vilse."

قُلْ أَرَءَيْتُمْ إِنْ أَصْبَحَ مَآؤُكُمْ غَوْرًۭا فَمَن يَأْتِيكُم بِمَآءٍۢ مَّعِينٍۭ ﴿٣٠﴾

Säg: "Vad tror ni? Om allt ert vatten skulle försvinna i jordens djup, vem skulle då kunna ge er vatten ur rena och klara källor?"

نٓ ۚ وَٱلْقَلَمِ وَمَا يَسْطُرُونَ ﴿١﴾

Nun. VID PENNAN och det som skrivs ned!

مَآ أَنتَ بِنِعْمَةِ رَبِّكَ بِمَجْنُونٍۢ ﴿٢﴾

Tack vare din Herres nåd är du inte besatt!

وَإِنَّ لَكَ لَأَجْرًا غَيْرَ مَمْنُونٍۢ ﴿٣﴾

Helt visst kommer din belöning att vara i evighet.

وَإِنَّكَ لَعَلَىٰ خُلُقٍ عَظِيمٍۢ ﴿٤﴾

Ditt liv och ditt handlande är ett lysande [exempel],

فَسَتُبْصِرُ وَيُبْصِرُونَ ﴿٥﴾

och du skall se - och [dina fiender] skall se -

بِأَييِّكُمُ ٱلْمَفْتُونُ ﴿٦﴾

vem av er som har förlorat förståndet.

إِنَّ رَبَّكَ هُوَ أَعْلَمُ بِمَن ضَلَّ عَن سَبِيلِهِۦ وَهُوَ أَعْلَمُ بِٱلْمُهْتَدِينَ ﴿٧﴾

Din Herre vet bäst vem som har vikit av från Hans väg, och Han vet bäst vem som följer Hans ledning.

فَلَا تُطِعِ ٱلْمُكَذِّبِينَ ﴿٨﴾

Hör därför inte på dem som förnekar sanningen;

وَدُّوا۟ لَوْ تُدْهِنُ فَيُدْهِنُونَ ﴿٩﴾

de skulle vilja att du gick dem till mötes för att då visa sig tillmötesgående [mot dig].

وَلَا تُطِعْ كُلَّ حَلَّافٍۢ مَّهِينٍ ﴿١٠﴾

Och lyssna inte till den som är färdig att svära på allt

هَمَّازٍۢ مَّشَّآءٍۭ بِنَمِيمٍۢ ﴿١١﴾

och springer med skvaller och illvilligt förtal,

مَّنَّاعٍۢ لِّلْخَيْرِ مُعْتَدٍ أَثِيمٍ ﴿١٢﴾

som motarbetar det goda, överträder alla förbud [och] syndar [av vana],

عُتُلٍّۭ بَعْدَ ذَٰلِكَ زَنِيمٍ ﴿١٣﴾

grov i sättet och omåttlig [och] därtill av tvivelaktig härkomst.

أَن كَانَ ذَا مَالٍۢ وَبَنِينَ ﴿١٤﴾

[Högmodig över] sin rikedom och sina [talrika] söner

إِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِ ءَايَـٰتُنَا قَالَ أَسَـٰطِيرُ ٱلْأَوَّلِينَ ﴿١٥﴾

säger han, när han hör Våra budskap läsas upp: "[Detta är ingenting annat än] sagor från förfädernas tid!"

سَنَسِمُهُۥ عَلَى ٱلْخُرْطُومِ ﴿١٦﴾

På hans panna skall Vi bränna in skammens och vanärans brännmärke!

إِنَّا بَلَوْنَـٰهُمْ كَمَا بَلَوْنَآ أَصْحَـٰبَ ٱلْجَنَّةِ إِذْ أَقْسَمُوا۟ لَيَصْرِمُنَّهَا مُصْبِحِينَ ﴿١٧﴾

Vi har satt [dessa människor] på prov, liksom Vi satte ägarna till en fruktträdgård på prov, när de svor att de skulle skörda [dess frukt] följande morgon

وَلَا يَسْتَثْنُونَ ﴿١٨﴾

utan att göra förbehåll [för Guds vilja].

فَطَافَ عَلَيْهَا طَآئِفٌۭ مِّن رَّبِّكَ وَهُمْ نَآئِمُونَ ﴿١٩﴾

Medan de sov, kom en [besökare sänd] av din Herre; han gick ronden [runt fruktträdgården]

فَأَصْبَحَتْ كَٱلصَّرِيمِ ﴿٢٠﴾

och följande morgon låg [den] tom som ett redan skördat sädesfält.

فَتَنَادَوْا۟ مُصْبِحِينَ ﴿٢١﴾

I gryningen ropade de till varandra:

أَنِ ٱغْدُوا۟ عَلَىٰ حَرْثِكُمْ إِن كُنتُمْ صَـٰرِمِينَ ﴿٢٢﴾

"Vi bör gå tidigt till trädgården om vi vill skörda [frukten]!"

فَٱنطَلَقُوا۟ وَهُمْ يَتَخَـٰفَتُونَ ﴿٢٣﴾

Och när de gick sade de sinsemellan med låg röst:

أَن لَّا يَدْخُلَنَّهَا ٱلْيَوْمَ عَلَيْكُم مِّسْكِينٌۭ ﴿٢٤﴾

"I dag får ingen fattiglapp komma in och störa oss!"

وَغَدَوْا۟ عَلَىٰ حَرْدٍۢ قَـٰدِرِينَ ﴿٢٥﴾

Och de begav sig tidigt i väg, beslutna att genomföra vad de hade föresatt sig.

فَلَمَّا رَأَوْهَا قَالُوٓا۟ إِنَّا لَضَآلُّونَ ﴿٢٦﴾

Men när de fick se [trädgården] sade de: "Vi måste ha tagit fel väg!"

بَلْ نَحْنُ مَحْرُومُونَ ﴿٢٧﴾

[Men när de insåg vad som hänt ropade de:] "Vi har blivit ruinerade!"

قَالَ أَوْسَطُهُمْ أَلَمْ أَقُل لَّكُمْ لَوْلَا تُسَبِّحُونَ ﴿٢٨﴾

Den förnuftigaste av dem sade: ”Jag sa' er ju att ni skulle prisa Gud.”

قَالُوا۟ سُبْحَـٰنَ رَبِّنَآ إِنَّا كُنَّا ظَـٰلِمِينَ ﴿٢٩﴾

Och de svarade: "Stor är vår Herre i Sin härlighet! Vi har sannerligen gjort orätt!"

فَأَقْبَلَ بَعْضُهُمْ عَلَىٰ بَعْضٍۢ يَتَلَـٰوَمُونَ ﴿٣٠﴾

Och de överföll varandra med förebråelser.

قَالُوا۟ يَـٰوَيْلَنَآ إِنَّا كُنَّا طَـٰغِينَ ﴿٣١﴾

[Till sist] sade de: "Vår olycka var att vi gick för långt!

عَسَىٰ رَبُّنَآ أَن يُبْدِلَنَا خَيْرًۭا مِّنْهَآ إِنَّآ إِلَىٰ رَبِّنَا رَٰغِبُونَ ﴿٣٢﴾

Kanske ger oss vår Herre något ännu bättre än det [som vi har förlorat] - till vår Herre vänder vi vår håg, till honom sätter vi vårt hopp!"

كَذَٰلِكَ ٱلْعَذَابُ ۖ وَلَعَذَابُ ٱلْـَٔاخِرَةِ أَكْبَرُ ۚ لَوْ كَانُوا۟ يَعْلَمُونَ ﴿٣٣﴾

SÅDANT är Vårt straff [i denna värld]. Men det straff [som väntar syndarna] i det kommande livet är sannerligen hårdare - om de bara visste...!

إِنَّ لِلْمُتَّقِينَ عِندَ رَبِّهِمْ جَنَّـٰتِ ٱلنَّعِيمِ ﴿٣٤﴾

[Men] på de gudfruktiga väntar lycksalighetens lustgårdar hos deras Herre;

أَفَنَجْعَلُ ٱلْمُسْلِمِينَ كَٱلْمُجْرِمِينَ ﴿٣٥﴾

eller skulle Vi behandla dem som har underkastat sig Vår vilja på samma sätt som de obotfärdiga syndarna

مَا لَكُمْ كَيْفَ تَحْكُمُونَ ﴿٣٦﴾

Hur är det fatt med ert omdöme?

أَمْ لَكُمْ كِتَـٰبٌۭ فِيهِ تَدْرُسُونَ ﴿٣٧﴾

Eller har ni en Skrift som ni studerar

إِنَّ لَكُمْ فِيهِ لَمَا تَخَيَّرُونَ ﴿٣٨﴾

där [det sägs] att ni skall ha det som ni [själva] väljer?

أَمْ لَكُمْ أَيْمَـٰنٌ عَلَيْنَا بَـٰلِغَةٌ إِلَىٰ يَوْمِ ٱلْقِيَـٰمَةِ ۙ إِنَّ لَكُمْ لَمَا تَحْكُمُونَ ﴿٣٩﴾

Eller har ni fått ett högtidligt löfte av Oss, gällande till Uppståndelsens dag, att låta er själva fälla avgörandet

سَلْهُمْ أَيُّهُم بِذَٰلِكَ زَعِيمٌ ﴿٤٠﴾

Fråga dem vem av dem som borgar för detta;

أَمْ لَهُمْ شُرَكَآءُ فَلْيَأْتُوا۟ بِشُرَكَآئِهِمْ إِن كَانُوا۟ صَـٰدِقِينَ ﴿٤١﴾

Har de några som är med dem i detta, låt dem då kalla på dem, om de har talat sanning.

يَوْمَ يُكْشَفُ عَن سَاقٍۢ وَيُدْعَوْنَ إِلَى ٱلسُّجُودِ فَلَا يَسْتَطِيعُونَ ﴿٤٢﴾

[Påminn dem om] den Dag då allt som varit djupast dolt skall dras fram i ljuset och de kommer att uppmanas att falla ned [inför Gud] men förmår inte göra det.

خَـٰشِعَةً أَبْصَـٰرُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌۭ ۖ وَقَدْ كَانُوا۟ يُدْعَوْنَ إِلَى ٱلسُّجُودِ وَهُمْ سَـٰلِمُونَ ﴿٤٣﴾

[De skall stå] med sänkta huvuden, överväldigade av skam, eftersom de redan [i livet], friska [till kropp och själ], uppmanades att falla ned [inför Honom men vägrade].

فَذَرْنِى وَمَن يُكَذِّبُ بِهَـٰذَا ٱلْحَدِيثِ ۖ سَنَسْتَدْرِجُهُم مِّنْ حَيْثُ لَا يَعْلَمُونَ ﴿٤٤﴾

Lämna nu åt Mig [att ta itu med] dem som förnekar sanningen i detta budskap; Vi skall föra dem mot undergången steg för steg, utan att de inser vad [som sker];

وَأُمْلِى لَهُمْ ۚ إِنَّ كَيْدِى مَتِينٌ ﴿٤٥﴾

Jag ger dem ett uppskov, men Min plan ligger fast.

أَمْ تَسْـَٔلُهُمْ أَجْرًۭا فَهُم مِّن مَّغْرَمٍۢ مُّثْقَلُونَ ﴿٤٦﴾

Eller begär du en avgift av dem [för att framföra ditt budskap], så att de nu tyngs av skuldbördor

أَمْ عِندَهُمُ ٱلْغَيْبُ فَهُمْ يَكْتُبُونَ ﴿٤٧﴾

Eller har de [sådan kunskap om] den verklighet som är dold för människor att de [kan] skriva ned [vad de vet]?

فَٱصْبِرْ لِحُكْمِ رَبِّكَ وَلَا تَكُن كَصَاحِبِ ٱلْحُوتِ إِذْ نَادَىٰ وَهُوَ مَكْظُومٌۭ ﴿٤٨﴾

HA därför tålamod, [Muhammad,] och avvakta din Herres dom och var inte som han som slukades av en väldig fisk och som anropade [sin Herre], medan vreden [mot hans motspänstiga landsmän ännu] kokade inom honom.

لَّوْلَآ أَن تَدَٰرَكَهُۥ نِعْمَةٌۭ مِّن رَّبِّهِۦ لَنُبِذَ بِٱلْعَرَآءِ وَهُوَ مَذْمُومٌۭ ﴿٤٩﴾

Och om inte hans Herre hade inneslutit honom i Sin nåd, skulle han ha kastats upp på den öde stranden, tyngd av sin skuld.

فَٱجْتَبَـٰهُ رَبُّهُۥ فَجَعَلَهُۥ مِنَ ٱلصَّـٰلِحِينَ ﴿٥٠﴾

Men Gud hade utvalt honom och gjort honom till en av de rättfärdiga.

وَإِن يَكَادُ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ لَيُزْلِقُونَكَ بِأَبْصَـٰرِهِمْ لَمَّا سَمِعُوا۟ ٱلذِّكْرَ وَيَقُولُونَ إِنَّهُۥ لَمَجْنُونٌۭ ﴿٥١﴾

[Ha tålamod] även om de som förnekar sanningen kastar så hätska blickar mot dig, när de får höra [stycken av] Koranen [att de så när får dig att förlora fattningen] och säger: "Han är sannerligen galen!"

وَمَا هُوَ إِلَّا ذِكْرٌۭ لِّلْعَـٰلَمِينَ ﴿٥٢﴾

Denna [Koran] är ingenting mindre än en påminnelse till alla folk.

ٱلْحَآقَّةُ ﴿١﴾

SANNINGENS stund [skall komma]!

مَا ٱلْحَآقَّةُ ﴿٢﴾

Vad betyder Sanningens stund

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا ٱلْحَآقَّةُ ﴿٣﴾

Och vad kan låta dig förstå vad Sanningens stund betyder?

كَذَّبَتْ ثَمُودُ وَعَادٌۢ بِٱلْقَارِعَةِ ﴿٤﴾

[STAMMARNA] Thamud och Aad ville inte tro på det dundrande slaget.

فَأَمَّا ثَمُودُ فَأُهْلِكُوا۟ بِٱلطَّاغِيَةِ ﴿٥﴾

Thamudenerna begravdes av ett jordskalv;

وَأَمَّا عَادٌۭ فَأُهْلِكُوا۟ بِرِيحٍۢ صَرْصَرٍ عَاتِيَةٍۢ ﴿٦﴾

och vad [stammen] Aad beträffar utplånades den av en piskande stormvind med iskyla,

سَخَّرَهَا عَلَيْهِمْ سَبْعَ لَيَالٍۢ وَثَمَـٰنِيَةَ أَيَّامٍ حُسُومًۭا فَتَرَى ٱلْقَوْمَ فِيهَا صَرْعَىٰ كَأَنَّهُمْ أَعْجَازُ نَخْلٍ خَاوِيَةٍۢ ﴿٧﴾

som Han lät rasa mot dem utan uppehåll i sju nätter och åtta dagar. Där kunde man se människorna ligga utsträckta [på marken] som urgröpta palmstubbar.

فَهَلْ تَرَىٰ لَهُم مِّنۢ بَاقِيَةٍۢ ﴿٨﴾

Kan du [nu] finna några spår efter dem

وَجَآءَ فِرْعَوْنُ وَمَن قَبْلَهُۥ وَٱلْمُؤْتَفِكَـٰتُ بِٱلْخَاطِئَةِ ﴿٩﴾

Och Farao och [folken] som levde före honom och [människorna i] de ödelagda [städerna] bar [alla på en tung börda av] synd.

فَعَصَوْا۟ رَسُولَ رَبِّهِمْ فَأَخَذَهُمْ أَخْذَةًۭ رَّابِيَةً ﴿١٠﴾

När de satte sig upp mot sin Herres sändebud, straffade Han dem med fruktansvärd stränghet.

إِنَّا لَمَّا طَغَا ٱلْمَآءُ حَمَلْنَـٰكُمْ فِى ٱلْجَارِيَةِ ﴿١١﴾

När vattenmassorna sprängde alla hinder lät Vi arken bära er.

لِنَجْعَلَهَا لَكُمْ تَذْكِرَةًۭ وَتَعِيَهَآ أُذُنٌۭ وَٰعِيَةٌۭ ﴿١٢﴾

Den skulle bli ett tecken och en påminnelse för er, som varje uppmärksam lyssnare bevarar i sitt hjärta.

فَإِذَا نُفِخَ فِى ٱلصُّورِ نَفْخَةٌۭ وَٰحِدَةٌۭ ﴿١٣﴾

Och när domedagsbasunen ljuder - en enda gång -

وَحُمِلَتِ ٱلْأَرْضُ وَٱلْجِبَالُ فَدُكَّتَا دَكَّةًۭ وَٰحِدَةًۭ ﴿١٤﴾

och jordytan och bergen lyfts upp och krossas i en enda stöt,

فَيَوْمَئِذٍۢ وَقَعَتِ ٱلْوَاقِعَةُ ﴿١٥﴾

den Dagen har det kommit som måste komma.

وَٱنشَقَّتِ ٱلسَّمَآءُ فَهِىَ يَوْمَئِذٍۢ وَاهِيَةٌۭ ﴿١٦﴾

Och himlen - som har blivit skör - skall brista

وَٱلْمَلَكُ عَلَىٰٓ أَرْجَآئِهَا ۚ وَيَحْمِلُ عَرْشَ رَبِّكَ فَوْقَهُمْ يَوْمَئِذٍۢ ثَمَـٰنِيَةٌۭ ﴿١٧﴾

och änglarna [skall stiga fram] från alla håll och över dem skall åtta [bärare] den Dagen bära din Herres tron.

يَوْمَئِذٍۢ تُعْرَضُونَ لَا تَخْفَىٰ مِنكُمْ خَافِيَةٌۭ ﴿١٨﴾

Den Dagen kommer ni att undergå [rannsakan och dom] och ingenting, som ni höll hemligt, skall förbli dolt.

فَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَـٰبَهُۥ بِيَمِينِهِۦ فَيَقُولُ هَآؤُمُ ٱقْرَءُوا۟ كِتَـٰبِيَهْ ﴿١٩﴾

Och den som får ta emot sin bok med höger hand skall ropa: "Kom! Läs [vad som står] i min bok!

إِنِّى ظَنَنتُ أَنِّى مُلَـٰقٍ حِسَابِيَهْ ﴿٢٠﴾

Jag visste att jag [en dag] skulle kallas att avlägga räkenskap!"

فَهُوَ فِى عِيشَةٍۢ رَّاضِيَةٍۢ ﴿٢١﴾

Han skall leva, salig,

فِى جَنَّةٍ عَالِيَةٍۢ ﴿٢٢﴾

i ett himmelskt paradis,

قُطُوفُهَا دَانِيَةٌۭ ﴿٢٣﴾

där [alla] frukter är [lockande] nära.

كُلُوا۟ وَٱشْرَبُوا۟ هَنِيٓـًٔۢا بِمَآ أَسْلَفْتُمْ فِى ٱلْأَيَّامِ ٱلْخَالِيَةِ ﴿٢٤﴾

[Han och hans medbröder skall uppmanas:] "Ät och drick av hjärtans lust! [Detta är lönen] för de [goda handlingar] som ni sände framför er!"

وَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَـٰبَهُۥ بِشِمَالِهِۦ فَيَقُولُ يَـٰلَيْتَنِى لَمْ أُوتَ كِتَـٰبِيَهْ ﴿٢٥﴾

Men den som får ta emot sin bok med vänster hand skall säga: "Ack, om jag ändå hade sluppit se min bok

وَلَمْ أَدْرِ مَا حِسَابِيَهْ ﴿٢٦﴾

och fått förbli i okunnighet om denna räkenskap över mitt [liv]!

يَـٰلَيْتَهَا كَانَتِ ٱلْقَاضِيَةَ ﴿٢٧﴾

Om ändå detta hade varit slutet!

مَآ أَغْنَىٰ عَنِّى مَالِيَهْ ۜ ﴿٢٨﴾

Ingen nytta har jag av allt det som jag ägde!

هَلَكَ عَنِّى سُلْطَـٰنِيَهْ ﴿٢٩﴾

Mina argument har mist all styrka!"

خُذُوهُ فَغُلُّوهُ ﴿٣٠﴾

[Då skall befallningen ges:] "Grip honom och slå honom i en krage av järn

ثُمَّ ٱلْجَحِيمَ صَلُّوهُ ﴿٣١﴾

och låt helvetets lågor sveda honom.

ثُمَّ فِى سِلْسِلَةٍۢ ذَرْعُهَا سَبْعُونَ ذِرَاعًۭا فَٱسْلُكُوهُ ﴿٣٢﴾

Kedja därefter ihop honom [med andra syndare] i en kedja vars längd är sjuttio alnar;

إِنَّهُۥ كَانَ لَا يُؤْمِنُ بِٱللَّهِ ٱلْعَظِيمِ ﴿٣٣﴾

han ville nämligen inte tro på Guds höga majestät,

وَلَا يَحُضُّ عَلَىٰ طَعَامِ ٱلْمِسْكِينِ ﴿٣٤﴾

och uppmanade ingen att ge den fattige att äta.

فَلَيْسَ لَهُ ٱلْيَوْمَ هَـٰهُنَا حَمِيمٌۭ ﴿٣٥﴾

Därför har han här i dag ingen vän

وَلَا طَعَامٌ إِلَّا مِنْ غِسْلِينٍۢ ﴿٣٦﴾

och får ingen annan föda än sådana motbjudande anrättningar

لَّا يَأْكُلُهُۥٓ إِلَّا ٱلْخَـٰطِـُٔونَ ﴿٣٧﴾

som bara syndarna kan svälja."

فَلَآ أُقْسِمُ بِمَا تُبْصِرُونَ ﴿٣٨﴾

VID allt det som ni kan urskilja

وَمَا لَا تُبْصِرُونَ ﴿٣٩﴾

och vid det som ni inte kan urskilja!

إِنَّهُۥ لَقَوْلُ رَسُولٍۢ كَرِيمٍۢ ﴿٤٠﴾

Förvisso är detta ett ädelt Sändebuds ord,

وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَاعِرٍۢ ۚ قَلِيلًۭا مَّا تُؤْمِنُونَ ﴿٤١﴾

inte ord av en poet - få är de ting ni tror på! -

وَلَا بِقَوْلِ كَاهِنٍۢ ۚ قَلِيلًۭا مَّا تَذَكَّرُونَ ﴿٤٢﴾

Inte heller ord av en spåman - få är de ting ni ägnar eftertanke åt!

تَنزِيلٌۭ مِّن رَّبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ ﴿٤٣﴾

[Detta är] en uppenbarelse från världarnas Herre!

وَلَوْ تَقَوَّلَ عَلَيْنَا بَعْضَ ٱلْأَقَاوِيلِ ﴿٤٤﴾

Om han [som fått uppenbarelserna sig anförtrodda hade tillfogat] några ord och påstått att de var Våra,

لَأَخَذْنَا مِنْهُ بِٱلْيَمِينِ ﴿٤٥﴾

skulle Vi ha gripit hans högra hand

ثُمَّ لَقَطَعْنَا مِنْهُ ٱلْوَتِينَ ﴿٤٦﴾

och sedan ha skurit upp hans kroppspulsåder.

فَمَا مِنكُم مِّنْ أَحَدٍ عَنْهُ حَـٰجِزِينَ ﴿٤٧﴾

Ingen av er hade då kunnat rädda honom!

وَإِنَّهُۥ لَتَذْكِرَةٌۭ لِّلْمُتَّقِينَ ﴿٤٨﴾

[Denna Koran] är helt visst en påminnelse till dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen.

وَإِنَّا لَنَعْلَمُ أَنَّ مِنكُم مُّكَذِّبِينَ ﴿٤٩﴾

Vi vet att det bland er finns de som kommer att förneka [den]

وَإِنَّهُۥ لَحَسْرَةٌ عَلَى ٱلْكَـٰفِرِينَ ﴿٥٠﴾

och detta kommer att orsaka förnekarna [själva] bitter grämelse.

وَإِنَّهُۥ لَحَقُّ ٱلْيَقِينِ ﴿٥١﴾

Helt visst är den den absoluta Sanningen.

فَسَبِّحْ بِٱسْمِ رَبِّكَ ٱلْعَظِيمِ ﴿٥٢﴾

Prisa därför din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!

سَأَلَ سَآئِلٌۢ بِعَذَابٍۢ وَاقِعٍۢ ﴿١﴾

EN MAN frågade om ett straff som väntar

لِّلْكَـٰفِرِينَ لَيْسَ لَهُۥ دَافِعٌۭ ﴿٢﴾

dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja,

مِّنَ ٱللَّهِ ذِى ٱلْمَعَارِجِ ﴿٣﴾

[ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp.

تَعْرُجُ ٱلْمَلَـٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ إِلَيْهِ فِى يَوْمٍۢ كَانَ مِقْدَارُهُۥ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍۢ ﴿٤﴾

Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.

فَٱصْبِرْ صَبْرًۭا جَمِيلًا ﴿٥﴾

Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod!

إِنَّهُمْ يَرَوْنَهُۥ بَعِيدًۭا ﴿٦﴾

De ser [straffet] som något mycket avlägset,

وَنَرَىٰهُ قَرِيبًۭا ﴿٧﴾

men Vi ser det som något som ligger helt nära!

يَوْمَ تَكُونُ ٱلسَّمَآءُ كَٱلْمُهْلِ ﴿٨﴾

Den Dagen skall himlen likna smält koppar

وَتَكُونُ ٱلْجِبَالُ كَٱلْعِهْنِ ﴿٩﴾

och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull.

وَلَا يَسْـَٔلُ حَمِيمٌ حَمِيمًۭا ﴿١٠﴾

Ingen vän frågar efter en vän;

يُبَصَّرُونَهُمْ ۚ يَوَدُّ ٱلْمُجْرِمُ لَوْ يَفْتَدِى مِنْ عَذَابِ يَوْمِئِذٍۭ بِبَنِيهِ ﴿١١﴾

[ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn,

وَصَـٰحِبَتِهِۦ وَأَخِيهِ ﴿١٢﴾

sin hustru, sin broder,

وَفَصِيلَتِهِ ٱلَّتِى تُـْٔوِيهِ ﴿١٣﴾

de anhöriga som hade beskyddat honom,

وَمَن فِى ٱلْأَرْضِ جَمِيعًۭا ثُمَّ يُنجِيهِ ﴿١٤﴾

ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig.

كَلَّآ ۖ إِنَّهَا لَظَىٰ ﴿١٥﴾

Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld

نَزَّاعَةًۭ لِّلشَّوَىٰ ﴿١٦﴾

som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen!

تَدْعُوا۟ مَنْ أَدْبَرَ وَتَوَلَّىٰ ﴿١٧﴾

Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan

وَجَمَعَ فَأَوْعَىٰٓ ﴿١٨﴾

och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor].

۞ إِنَّ ٱلْإِنسَـٰنَ خُلِقَ هَلُوعًا ﴿١٩﴾

MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig.

إِذَا مَسَّهُ ٱلشَّرُّ جَزُوعًۭا ﴿٢٠﴾

Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont,

وَإِذَا مَسَّهُ ٱلْخَيْرُ مَنُوعًا ﴿٢١﴾

men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig.

إِلَّا ٱلْمُصَلِّينَ ﴿٢٢﴾

[Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt

ٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ دَآئِمُونَ ﴿٢٣﴾

och som oförtröttligt förrättar sin bön,

وَٱلَّذِينَ فِىٓ أَمْوَٰلِهِمْ حَقٌّۭ مَّعْلُومٌۭ ﴿٢٤﴾

och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar

لِّلسَّآئِلِ وَٱلْمَحْرُومِ ﴿٢٥﴾

åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd

وَٱلَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوْمِ ٱلدِّينِ ﴿٢٦﴾

och som tror på Domens dag

وَٱلَّذِينَ هُم مِّنْ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشْفِقُونَ ﴿٢٧﴾

och fruktar sin Herres straff -

إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمْ غَيْرُ مَأْمُونٍۢ ﴿٢٨﴾

ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff -

وَٱلَّذِينَ هُمْ لِفُرُوجِهِمْ حَـٰفِظُونَ ﴿٢٩﴾

och som håller sina begär i styr

إِلَّا عَلَىٰٓ أَزْوَٰجِهِمْ أَوْ مَا مَلَكَتْ أَيْمَـٰنُهُمْ فَإِنَّهُمْ غَيْرُ مَلُومِينَ ﴿٣٠﴾

och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem;

فَمَنِ ٱبْتَغَىٰ وَرَآءَ ذَٰلِكَ فَأُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْعَادُونَ ﴿٣١﴾

men går de längre är de syndare -

وَٱلَّذِينَ هُمْ لِأَمَـٰنَـٰتِهِمْ وَعَهْدِهِمْ رَٰعُونَ ﴿٣٢﴾

och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften,

وَٱلَّذِينَ هُم بِشَهَـٰدَٰتِهِمْ قَآئِمُونَ ﴿٣٣﴾

och de som står fast vid sitt vittnesmål,

وَٱلَّذِينَ هُمْ عَلَىٰ صَلَاتِهِمْ يُحَافِظُونَ ﴿٣٤﴾

och de som slår vakt om bönen.

أُو۟لَـٰٓئِكَ فِى جَنَّـٰتٍۢ مُّكْرَمُونَ ﴿٣٥﴾

[Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar.

فَمَالِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ قِبَلَكَ مُهْطِعِينَ ﴿٣٦﴾

HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar

عَنِ ٱلْيَمِينِ وَعَنِ ٱلشِّمَالِ عِزِينَ ﴿٣٧﴾

från höger och vänster i stora grupper?

أَيَطْمَعُ كُلُّ ٱمْرِئٍۢ مِّنْهُمْ أَن يُدْخَلَ جَنَّةَ نَعِيمٍۢ ﴿٣٨﴾

Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar?

كَلَّآ ۖ إِنَّا خَلَقْنَـٰهُم مِّمَّا يَعْلَمُونَ ﴿٣٩﴾

Visst inte! De vet ju av vad de har skapats!

فَلَآ أُقْسِمُ بِرَبِّ ٱلْمَشَـٰرِقِ وَٱلْمَغَـٰرِبِ إِنَّا لَقَـٰدِرُونَ ﴿٤٠﴾

Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd

عَلَىٰٓ أَن نُّبَدِّلَ خَيْرًۭا مِّنْهُمْ وَمَا نَحْنُ بِمَسْبُوقِينَ ﴿٤١﴾

att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss!

فَذَرْهُمْ يَخُوضُوا۟ وَيَلْعَبُوا۟ حَتَّىٰ يُلَـٰقُوا۟ يَوْمَهُمُ ٱلَّذِى يُوعَدُونَ ﴿٤٢﴾

Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om,

يَوْمَ يَخْرُجُونَ مِنَ ٱلْأَجْدَاثِ سِرَاعًۭا كَأَنَّهُمْ إِلَىٰ نُصُبٍۢ يُوفِضُونَ ﴿٤٣﴾

den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder,

خَـٰشِعَةً أَبْصَـٰرُهُمْ تَرْهَقُهُمْ ذِلَّةٌۭ ۚ ذَٰلِكَ ٱلْيَوْمُ ٱلَّذِى كَانُوا۟ يُوعَدُونَ ﴿٤٤﴾

stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts.

إِنَّآ أَرْسَلْنَا نُوحًا إِلَىٰ قَوْمِهِۦٓ أَنْ أَنذِرْ قَوْمَكَ مِن قَبْلِ أَن يَأْتِيَهُمْ عَذَابٌ أَلِيمٌۭ ﴿١﴾

VI SÄNDE Noa till hans folk med uppdraget: "Varna ditt folk, innan ett plågsamt straff drabbar dem!"

قَالَ يَـٰقَوْمِ إِنِّى لَكُمْ نَذِيرٌۭ مُّبِينٌ ﴿٢﴾

[Och Noa] sade: "Jag har kommit, mitt folk, för att varna er klart och entydigt:

أَنِ ٱعْبُدُوا۟ ٱللَّهَ وَٱتَّقُوهُ وَأَطِيعُونِ ﴿٣﴾

dyrka Gud och frukta Honom! Och lyd mig!

يَغْفِرْ لَكُم مِّن ذُنُوبِكُمْ وَيُؤَخِّرْكُمْ إِلَىٰٓ أَجَلٍۢ مُّسَمًّى ۚ إِنَّ أَجَلَ ٱللَّهِ إِذَا جَآءَ لَا يُؤَخَّرُ ۖ لَوْ كُنتُمْ تَعْلَمُونَ ﴿٤﴾

Då skall Gud förlåta er era synder och ge er uppskov till en tid [som Han] har fastställt - när den är inne, kan den inte uppskjutas - om ni [bara] visste...!"

قَالَ رَبِّ إِنِّى دَعَوْتُ قَوْمِى لَيْلًۭا وَنَهَارًۭا ﴿٥﴾

[Noa bad till Gud och] sade: "Herre! Jag har talat till mitt folk natt och dag,

فَلَمْ يَزِدْهُمْ دُعَآءِىٓ إِلَّا فِرَارًۭا ﴿٦﴾

men mina uppmaningar har bara lett till att de alltmer drar sig undan.

وَإِنِّى كُلَّمَا دَعَوْتُهُمْ لِتَغْفِرَ لَهُمْ جَعَلُوٓا۟ أَصَـٰبِعَهُمْ فِىٓ ءَاذَانِهِمْ وَٱسْتَغْشَوْا۟ ثِيَابَهُمْ وَأَصَرُّوا۟ وَٱسْتَكْبَرُوا۟ ٱسْتِكْبَارًۭا ﴿٧﴾

Och varje gång jag kallar dem [till tron] för att Du skall ge dem Din förlåtelse, sätter de fingrarna i öronen och sveper kläderna tätare om sig, och de förskansar sig i envishet och högmod.

ثُمَّ إِنِّى دَعَوْتُهُمْ جِهَارًۭا ﴿٨﴾

Jag har vädjat till dem med hög röst

ثُمَّ إِنِّىٓ أَعْلَنتُ لَهُمْ وَأَسْرَرْتُ لَهُمْ إِسْرَارًۭا ﴿٩﴾

och talat offentligt till dem på allmän plats, och jag har talat med dem i förtrolighet

فَقُلْتُ ٱسْتَغْفِرُوا۟ رَبَّكُمْ إِنَّهُۥ كَانَ غَفَّارًۭا ﴿١٠﴾

och sagt dem: 'Be er Herre om förlåtelse för era synder! Han förlåter och förlåter på nytt;

يُرْسِلِ ٱلسَّمَآءَ عَلَيْكُم مِّدْرَارًۭا ﴿١١﴾

Han skall låta himlen sända er rikligt regn

وَيُمْدِدْكُم بِأَمْوَٰلٍۢ وَبَنِينَ وَيَجْعَل لَّكُمْ جَنَّـٰتٍۢ وَيَجْعَل لَّكُمْ أَنْهَـٰرًۭا ﴿١٢﴾

och föröka er rikedom och era söners [antal] och skänka er trädgårdar, vattnade av bäckar.

مَّا لَكُمْ لَا تَرْجُونَ لِلَّهِ وَقَارًۭا ﴿١٣﴾

Hur är det fatt med er? Ni håller inte Gud i ära så som Han i Sitt höga majestät bör äras!

وَقَدْ خَلَقَكُمْ أَطْوَارًا ﴿١٤﴾

Det är Han som har skapat er steg för steg!

أَلَمْ تَرَوْا۟ كَيْفَ خَلَقَ ٱللَّهُ سَبْعَ سَمَـٰوَٰتٍۢ طِبَاقًۭا ﴿١٥﴾

Ser ni inte att Gud har skapat sju himlar, som välver sig över varandra,

وَجَعَلَ ٱلْقَمَرَ فِيهِنَّ نُورًۭا وَجَعَلَ ٱلشَّمْسَ سِرَاجًۭا ﴿١٦﴾

och satt ibland dem månen [som lyser med lånat] ljus och solen som en sprakande fackla?

وَٱللَّهُ أَنۢبَتَكُم مِّنَ ٱلْأَرْضِ نَبَاتًۭا ﴿١٧﴾

Gud har låtit er växa upp som plantor ur jorden;

ثُمَّ يُعِيدُكُمْ فِيهَا وَيُخْرِجُكُمْ إِخْرَاجًۭا ﴿١٨﴾

med den skall Han sedan låta er återförenas [och till slut] skall Han låta er träda fram [ur den på nytt] i uppståndelsens [ögonblick].

وَٱللَّهُ جَعَلَ لَكُمُ ٱلْأَرْضَ بِسَاطًۭا ﴿١٩﴾

Och Gud har brett ut jordens [yta] för er som en matta,

لِّتَسْلُكُوا۟ مِنْهَا سُبُلًۭا فِجَاجًۭا ﴿٢٠﴾

för att ni skall kunna färdas över den på vägar och stigar.'”

قَالَ نُوحٌۭ رَّبِّ إِنَّهُمْ عَصَوْنِى وَٱتَّبَعُوا۟ مَن لَّمْ يَزِدْهُ مَالُهُۥ وَوَلَدُهُۥٓ إِلَّا خَسَارًۭا ﴿٢١﴾

Noa sade [vidare]: "Herre! De lyssnar inte till mig men följer den som [stoltheten över stora] rikedomar och [många] söner driver allt närmare undergången.

وَمَكَرُوا۟ مَكْرًۭا كُبَّارًۭا ﴿٢٢﴾

De har gjort upp en slug plan

وَقَالُوا۟ لَا تَذَرُنَّ ءَالِهَتَكُمْ وَلَا تَذَرُنَّ وَدًّۭا وَلَا سُوَاعًۭا وَلَا يَغُوثَ وَيَعُوقَ وَنَسْرًۭا ﴿٢٣﴾

och säger [till varandra]: 'Låt oss aldrig överge våra gudar – varken Wadd, Suwa, Yaghuth, Ya'uq eller Nasr!'

وَقَدْ أَضَلُّوا۟ كَثِيرًۭا ۖ وَلَا تَزِدِ ٱلظَّـٰلِمِينَ إِلَّا ضَلَـٰلًۭا ﴿٢٤﴾

På detta sätt har de lett många vilse. Herre! Låt dessa orättfärdiga [människor] gå vidare från misstag till misstag!"

مِّمَّا خَطِيٓـَٔـٰتِهِمْ أُغْرِقُوا۟ فَأُدْخِلُوا۟ نَارًۭا فَلَمْ يَجِدُوا۟ لَهُم مِّن دُونِ ٱللَّهِ أَنصَارًۭا ﴿٢٥﴾

De dränktes på grund av sina synder och [en Dag] skall de ledas in i Elden, och de kommer inte att finna en annan hjälpare än Gud.

وَقَالَ نُوحٌۭ رَّبِّ لَا تَذَرْ عَلَى ٱلْأَرْضِ مِنَ ٱلْكَـٰفِرِينَ دَيَّارًا ﴿٢٦﴾

Och Noa [sade till Gud]: "Herre! Låt ingen av dem som förnekar sanningen bli kvar på jorden;

إِنَّكَ إِن تَذَرْهُمْ يُضِلُّوا۟ عِبَادَكَ وَلَا يَلِدُوٓا۟ إِلَّا فَاجِرًۭا كَفَّارًۭا ﴿٢٧﴾

om Du låter dem bli kvar, kommer de att leda Dina tjänare vilse och de kan inte lämna i arv annat än [ytterligare] sedligt fördärv och gudlöshet.

رَّبِّ ٱغْفِرْ لِى وَلِوَٰلِدَىَّ وَلِمَن دَخَلَ بَيْتِىَ مُؤْمِنًۭا وَلِلْمُؤْمِنِينَ وَٱلْمُؤْمِنَـٰتِ وَلَا تَزِدِ ٱلظَّـٰلِمِينَ إِلَّا تَبَارًۢا ﴿٢٨﴾

Herre! Skänk oss Din förlåtelse - mig och mina föräldrar och de troende som stiger in i mitt hus och alla troende män och kvinnor! Och låt de orättfärdiga gå allt snabbare mot sin undergång!"