Läs sida 577 av Koranen

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَـٰعَةُ ٱلشَّـٰفِعِينَ ﴿48﴾

Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.

فَمَا لَهُمْ عَنِ ٱلتَّذْكِرَةِ مُعْرِضِينَ ﴿49﴾

HUR är det fatt med dem som vänder ryggen åt påminnelsen

كَأَنَّهُمْ حُمُرٌۭ مُّسْتَنفِرَةٌۭ ﴿50﴾

[De beter sig] som skrämda åsnor

فَرَّتْ مِن قَسْوَرَةٍۭ ﴿51﴾

som flyr för ett lejon!

بَلْ يُرِيدُ كُلُّ ٱمْرِئٍۢ مِّنْهُمْ أَن يُؤْتَىٰ صُحُفًۭا مُّنَشَّرَةًۭ ﴿52﴾

Men [i stället för att lyssna till uppenbarelsen] begär de, var och en av dem, att få [en egen] lättförståelig Skrift!

كَلَّا ۖ بَل لَّا يَخَافُونَ ٱلْـَٔاخِرَةَ ﴿53﴾

Nej! De [tror ju inte på räkenskap och dom] fruktar inte evigheten.

كَلَّآ إِنَّهُۥ تَذْكِرَةٌۭ ﴿54﴾

Nej, detta är en påminnelse,

فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ ﴿55﴾

och låt den som vill lägga den på minnet!

وَمَا يَذْكُرُونَ إِلَّآ أَن يَشَآءَ ٱللَّهُ ۚ هُوَ أَهْلُ ٱلتَّقْوَىٰ وَأَهْلُ ٱلْمَغْفِرَةِ ﴿56﴾

Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd.

لَآ أُقْسِمُ بِيَوْمِ ٱلْقِيَـٰمَةِ ﴿1﴾

Jag kallar till vittne Uppståndelsens dag!

وَلَآ أُقْسِمُ بِٱلنَّفْسِ ٱللَّوَّامَةِ ﴿2﴾

Jag kallar till vittne den anklagande [rösten] i människans [inre]!

أَيَحْسَبُ ٱلْإِنسَـٰنُ أَلَّن نَّجْمَعَ عِظَامَهُۥ ﴿3﴾

Tror människan att Vi inte förmår sätta samman hennes ben [på nytt]

بَلَىٰ قَـٰدِرِينَ عَلَىٰٓ أَن نُّسَوِّىَ بَنَانَهُۥ ﴿4﴾

Visst förmår Vi det! Vi förmår [till och med] återställa hennes fingerspetsar [i deras forna skick]!

بَلْ يُرِيدُ ٱلْإِنسَـٰنُ لِيَفْجُرَ أَمَامَهُۥ ﴿5﴾

Men människan vill fortsätta att leva sitt syndiga liv

يَسْـَٔلُ أَيَّانَ يَوْمُ ٱلْقِيَـٰمَةِ ﴿6﴾

och hon frågar [misstroget]: "Och denna Uppståndelsens dag, när kommer den?"

فَإِذَا بَرِقَ ٱلْبَصَرُ ﴿7﴾

[Den Dag] då blickarna grumlas [av fruktan]

وَخَسَفَ ٱلْقَمَرُ ﴿8﴾

och månen mister sitt sken

وَجُمِعَ ٱلشَّمْسُ وَٱلْقَمَرُ ﴿9﴾

och solen och månen förenas -

يَقُولُ ٱلْإِنسَـٰنُ يَوْمَئِذٍ أَيْنَ ٱلْمَفَرُّ ﴿10﴾

den Dagen skall människan ropa: "Vart skall jag fly?"

كَلَّا لَا وَزَرَ ﴿11﴾

Men då finns ingen trygg plats dit du kan fly!

إِلَىٰ رَبِّكَ يَوْمَئِذٍ ٱلْمُسْتَقَرُّ ﴿12﴾

Den Dagen [är du tillbaka hos] din Herre - målet för din färd!

يُنَبَّؤُا۟ ٱلْإِنسَـٰنُ يَوْمَئِذٍۭ بِمَا قَدَّمَ وَأَخَّرَ ﴿13﴾

Den Dagen skall människan förstå vad hon gjorde och vad hon underlät;

بَلِ ٱلْإِنسَـٰنُ عَلَىٰ نَفْسِهِۦ بَصِيرَةٌۭ ﴿14﴾

ja, hon skall se sig själv [sådan hon var],

وَلَوْ أَلْقَىٰ مَعَاذِيرَهُۥ ﴿15﴾

även om hon söker ursäkter [för sina fel].

لَا تُحَرِّكْ بِهِۦ لِسَانَكَ لِتَعْجَلَ بِهِۦٓ ﴿16﴾

SKYNDA inte på din tunga [när du vill återge uppenbarelsens ord] för att snabbt få fram allt!

إِنَّ عَلَيْنَا جَمْعَهُۥ وَقُرْءَانَهُۥ ﴿17﴾

Det ankommer på Oss att samla [allt i ditt hjärta] och [att vaka över] läsningen.

فَإِذَا قَرَأْنَـٰهُ فَٱتَّبِعْ قُرْءَانَهُۥ ﴿18﴾

När Vi läser den [för dig Muhammad], följ då uppmärksamt med i läsningen;

ثُمَّ إِنَّ عَلَيْنَا بَيَانَهُۥ ﴿19﴾

sedan är det Vår sak att göra dess mening klar.