När man ber över Profeten

Hem > Bön över Profeten > När man ber över Profeten

Bön över Profeten är ett dhikr för varje stund: varje omnämnande av hans namn kallar på en. Vissa tillfällen har dessutom en tydlig textgrund; här är de, hadith för hadith.

Varje gång hans namn nämns

Det är grundregeln: när Profeten nämns svarar man med ”sallallahu alayhi wa sallam”. De autentiska texterna gör detta till ett kännetecken på det generösa hjärtat: ”den snåle är den i vars närvaro jag nämns utan att han ber över mig” (at-Tirmidhi, hasan sahih; Muslim återger samma innebörd). Omvänt berättar traditionen att Allah återger Profeten hans ande så att han kan besvara varje persons salam: ”ingen hälsar utan att Allah återställer min ande så att jag kan besvara hans salam” (Abu Dawud, autentisk isnad).

I en annan genre sade Profeten: ”den som sitter i en församling där han inte nämner Allah kommer att känna ånger för det, och den som lägger sig i en säng där han inte nämner Honom kommer att känna ånger för det” (Abu Dawud, 4856): sammankomster där man ihågkänner Allah och Hans profet är skyddade från ånger, och bön över Profeten är dess bästa avslutning.

Efter adhan

”När ni hör kallet, säg vad muezzinen säger, och be därefter över mig: den som ber över mig en gång, den ber Allah tio gånger över honom. Be därefter Allah om Wasila (den högsta rangen i paradiset): det är en rang som endast passar en av Allahs tjänare, och jag hoppas få vara den. Den som ber om Wasila för min skull kommer att få min förbön.”

Muslim i sin Sahih (384); samma text i Abu Dawud (523) och Riyad as-Salihin (1037)

Juristerna är ense: bön över Profeten efter adhan är rekommenderad (mashru'a), utan någon känd divergens i samlingarna; tathwib (”bönen är bättre än sömnen”) gäller däremot endast adhan för fajr.

I bönen: efter tashahhud

Bön över Profeten har sin fasta plats i tashahhud, före den avslutande salamen. Alla de lärda stadfäster dess tillåtenhet; om dess rang anser ash-Shafi'i den obligatorisk i den sista sittningen, medan hanafiterna, malikiterna och Ahmad i en överlämning gör den till en sunna. Den lärda formeln är salat ibrahimiya: se hur man ber över Profeten.

Fredagen: dag och natt

”Mångfaldiga bönen över mig på fredagens dag och fredagens natt; den som ber över mig en gång, den ber Allah tio gånger över honom.”

al-Bayhaqi i as-Sunan al-Kubra (5994)

Fredagen är den dag då ”gemenskapens bön presenteras för Profeten” (Abu Dawud, 1047, isnad bedömd som autentisk av an-Nawawi): den som har bett mest över honom den dagen kommer att vara honom närmast i rang (samma innebörd hos al-Bayhaqi, 5995). at-Tirmidhi (488) påminner också om att den är ”den bästa dag då solen har gått upp”.

I duan: inleda och avsluta med den

”Duan förblir upphängd mellan himlen och jorden, och inget av vad den innehåller stiger innan du har bett över din profet.”

at-Tirmidhi (486), från Umar ibn al-Khattab

Och Profeten undervisade Fudala ibn Ubayd: ”när en av er anropar, låt honom börja med att prisa sin Herre, därefter be över Profeten, och därefter anropa som han vill” (Abu Dawud och at-Tirmidhi, ”hasan sahih”). Lovprisning först, bön över Profeten därefter, begäran sist: det är ordningen som låter duan stiga.