Läs sida 568 av Koranen

فَلَيْسَ لَهُ ٱلْيَوْمَ هَـٰهُنَا حَمِيمٌۭ ﴿35﴾

Därför har han här i dag ingen vän

وَلَا طَعَامٌ إِلَّا مِنْ غِسْلِينٍۢ ﴿36﴾

och får ingen annan föda än sådana motbjudande anrättningar

لَّا يَأْكُلُهُۥٓ إِلَّا ٱلْخَـٰطِـُٔونَ ﴿37﴾

som bara syndarna kan svälja."

فَلَآ أُقْسِمُ بِمَا تُبْصِرُونَ ﴿38﴾

VID allt det som ni kan urskilja

وَمَا لَا تُبْصِرُونَ ﴿39﴾

och vid det som ni inte kan urskilja!

إِنَّهُۥ لَقَوْلُ رَسُولٍۢ كَرِيمٍۢ ﴿40﴾

Förvisso är detta ett ädelt Sändebuds ord,

وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَاعِرٍۢ ۚ قَلِيلًۭا مَّا تُؤْمِنُونَ ﴿41﴾

inte ord av en poet - få är de ting ni tror på! -

وَلَا بِقَوْلِ كَاهِنٍۢ ۚ قَلِيلًۭا مَّا تَذَكَّرُونَ ﴿42﴾

Inte heller ord av en spåman - få är de ting ni ägnar eftertanke åt!

تَنزِيلٌۭ مِّن رَّبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ ﴿43﴾

[Detta är] en uppenbarelse från världarnas Herre!

وَلَوْ تَقَوَّلَ عَلَيْنَا بَعْضَ ٱلْأَقَاوِيلِ ﴿44﴾

Om han [som fått uppenbarelserna sig anförtrodda hade tillfogat] några ord och påstått att de var Våra,

لَأَخَذْنَا مِنْهُ بِٱلْيَمِينِ ﴿45﴾

skulle Vi ha gripit hans högra hand

ثُمَّ لَقَطَعْنَا مِنْهُ ٱلْوَتِينَ ﴿46﴾

och sedan ha skurit upp hans kroppspulsåder.

فَمَا مِنكُم مِّنْ أَحَدٍ عَنْهُ حَـٰجِزِينَ ﴿47﴾

Ingen av er hade då kunnat rädda honom!

وَإِنَّهُۥ لَتَذْكِرَةٌۭ لِّلْمُتَّقِينَ ﴿48﴾

[Denna Koran] är helt visst en påminnelse till dem som fruktar Gud och ständigt har Honom för ögonen.

وَإِنَّا لَنَعْلَمُ أَنَّ مِنكُم مُّكَذِّبِينَ ﴿49﴾

Vi vet att det bland er finns de som kommer att förneka [den]

وَإِنَّهُۥ لَحَسْرَةٌ عَلَى ٱلْكَـٰفِرِينَ ﴿50﴾

och detta kommer att orsaka förnekarna [själva] bitter grämelse.

وَإِنَّهُۥ لَحَقُّ ٱلْيَقِينِ ﴿51﴾

Helt visst är den den absoluta Sanningen.

فَسَبِّحْ بِٱسْمِ رَبِّكَ ٱلْعَظِيمِ ﴿52﴾

Prisa därför din Herres namn, omstrålat av makt och härlighet!

سَأَلَ سَآئِلٌۢ بِعَذَابٍۢ وَاقِعٍۢ ﴿1﴾

EN MAN frågade om ett straff som väntar

لِّلْكَـٰفِرِينَ لَيْسَ لَهُۥ دَافِعٌۭ ﴿2﴾

dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja,

مِّنَ ٱللَّهِ ذِى ٱلْمَعَارِجِ ﴿3﴾

[ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp.

تَعْرُجُ ٱلْمَلَـٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ إِلَيْهِ فِى يَوْمٍۢ كَانَ مِقْدَارُهُۥ خَمْسِينَ أَلْفَ سَنَةٍۢ ﴿4﴾

Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år.

فَٱصْبِرْ صَبْرًۭا جَمِيلًا ﴿5﴾

Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod!

إِنَّهُمْ يَرَوْنَهُۥ بَعِيدًۭا ﴿6﴾

De ser [straffet] som något mycket avlägset,

وَنَرَىٰهُ قَرِيبًۭا ﴿7﴾

men Vi ser det som något som ligger helt nära!

يَوْمَ تَكُونُ ٱلسَّمَآءُ كَٱلْمُهْلِ ﴿8﴾

Den Dagen skall himlen likna smält koppar

وَتَكُونُ ٱلْجِبَالُ كَٱلْعِهْنِ ﴿9﴾

och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull.

وَلَا يَسْـَٔلُ حَمِيمٌ حَمِيمًۭا ﴿10﴾

Ingen vän frågar efter en vän;