Läs sida 595 av Koranen

وَٱلشَّمْسِ وَضُحَىٰهَا ﴿1﴾

VID SOLEN och dess [bländande] sken,

وَٱلْقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا ﴿2﴾

och vid månen, när den lånar dess ljus!

وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا ﴿3﴾

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰهَا ﴿4﴾

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا ﴿5﴾

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

وَٱلْأَرْضِ وَمَا طَحَىٰهَا ﴿6﴾

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

وَنَفْسٍۢ وَمَا سَوَّىٰهَا ﴿7﴾

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَىٰهَا ﴿8﴾

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا ﴿9﴾

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا ﴿10﴾

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَىٰهَآ ﴿11﴾

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا ﴿12﴾

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَـٰهَا ﴿13﴾

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا ﴿14﴾

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

وَلَا يَخَافُ عُقْبَـٰهَا ﴿15﴾

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰ ﴿1﴾

VID NATTEN, när den höljer [jorden]

وَٱلنَّهَارِ إِذَا تَجَلَّىٰ ﴿2﴾

och vid dagen, när den träder fram i klarhet!

وَمَا خَلَقَ ٱلذَّكَرَ وَٱلْأُنثَىٰٓ ﴿3﴾

Vid Den som har skapat man och kvinna!

إِنَّ سَعْيَكُمْ لَشَتَّىٰ ﴿4﴾

[Alla] strävar ni mot olika [mål]!

فَأَمَّا مَنْ أَعْطَىٰ وَٱتَّقَىٰ ﴿5﴾

För den som villigt ger [av sina ägodelar] och fruktar Gud

وَصَدَّقَ بِٱلْحُسْنَىٰ ﴿6﴾

och som tror på det högsta goda,

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْيُسْرَىٰ ﴿7﴾

skall Vi göra det lätt [att följa religionens bud].

وَأَمَّا مَنۢ بَخِلَ وَٱسْتَغْنَىٰ ﴿8﴾

Men den som håller hårt om penningpåsen och som [därför att han är rik] tror sig vara fri från allt beroende

وَكَذَّبَ بِٱلْحُسْنَىٰ ﴿9﴾

och som förnekar det högsta goda,

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْعُسْرَىٰ ﴿10﴾

[för honom] skall Vi göra det tungt och svårt. -

وَمَا يُغْنِى عَنْهُ مَالُهُۥٓ إِذَا تَرَدَّىٰٓ ﴿11﴾

Och vilken glädje har han av sin rikedom, när han störtar i fördärvet?

إِنَّ عَلَيْنَا لَلْهُدَىٰ ﴿12﴾

VÄGLEDNINGEN ankommer helt visst på Oss;

وَإِنَّ لَنَا لَلْـَٔاخِرَةَ وَٱلْأُولَىٰ ﴿13﴾

och Oss tillhör det kommande [livet] såväl som ert första [liv i denna värld].

فَأَنذَرْتُكُمْ نَارًۭا تَلَظَّىٰ ﴿14﴾

Jag varnar er därför för en Eld som flammar högt,