Läs sida 595 av Koranen

وَٱلشَّمْسِ وَضُحَىٰهَا ﴿١﴾

VID SOLEN och dess [bländande] sken,

وَٱلْقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا ﴿٢﴾

och vid månen, när den lånar dess ljus!

وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا ﴿٣﴾

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰهَا ﴿٤﴾

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا ﴿٥﴾

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

وَٱلْأَرْضِ وَمَا طَحَىٰهَا ﴿٦﴾

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

وَنَفْسٍۢ وَمَا سَوَّىٰهَا ﴿٧﴾

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَىٰهَا ﴿٨﴾

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا ﴿٩﴾

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا ﴿١٠﴾

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَىٰهَآ ﴿١١﴾

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا ﴿١٢﴾

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَـٰهَا ﴿١٣﴾

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا ﴿١٤﴾

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

وَلَا يَخَافُ عُقْبَـٰهَا ﴿١٥﴾

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰ ﴿١﴾

VID NATTEN, när den höljer [jorden]

وَٱلنَّهَارِ إِذَا تَجَلَّىٰ ﴿٢﴾

och vid dagen, när den träder fram i klarhet!

وَمَا خَلَقَ ٱلذَّكَرَ وَٱلْأُنثَىٰٓ ﴿٣﴾

Vid Den som har skapat man och kvinna!

إِنَّ سَعْيَكُمْ لَشَتَّىٰ ﴿٤﴾

[Alla] strävar ni mot olika [mål]!

فَأَمَّا مَنْ أَعْطَىٰ وَٱتَّقَىٰ ﴿٥﴾

För den som villigt ger [av sina ägodelar] och fruktar Gud

وَصَدَّقَ بِٱلْحُسْنَىٰ ﴿٦﴾

och som tror på det högsta goda,

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْيُسْرَىٰ ﴿٧﴾

skall Vi göra det lätt [att följa religionens bud].

وَأَمَّا مَنۢ بَخِلَ وَٱسْتَغْنَىٰ ﴿٨﴾

Men den som håller hårt om penningpåsen och som [därför att han är rik] tror sig vara fri från allt beroende

وَكَذَّبَ بِٱلْحُسْنَىٰ ﴿٩﴾

och som förnekar det högsta goda,

فَسَنُيَسِّرُهُۥ لِلْعُسْرَىٰ ﴿١٠﴾

[för honom] skall Vi göra det tungt och svårt. -

وَمَا يُغْنِى عَنْهُ مَالُهُۥٓ إِذَا تَرَدَّىٰٓ ﴿١١﴾

Och vilken glädje har han av sin rikedom, när han störtar i fördärvet?

إِنَّ عَلَيْنَا لَلْهُدَىٰ ﴿١٢﴾

VÄGLEDNINGEN ankommer helt visst på Oss;

وَإِنَّ لَنَا لَلْـَٔاخِرَةَ وَٱلْأُولَىٰ ﴿١٣﴾

och Oss tillhör det kommande [livet] såväl som ert första [liv i denna värld].

فَأَنذَرْتُكُمْ نَارًۭا تَلَظَّىٰ ﴿١٤﴾

Jag varnar er därför för en Eld som flammar högt,