Läs Ruku 533 i Koranen

وَٱلشَّمْسِ وَضُحَىٰهَا ﴿١﴾

VID SOLEN och dess [bländande] sken,

وَٱلْقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا ﴿٢﴾

och vid månen, när den lånar dess ljus!

وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا ﴿٣﴾

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰهَا ﴿٤﴾

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا ﴿٥﴾

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

وَٱلْأَرْضِ وَمَا طَحَىٰهَا ﴿٦﴾

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

وَنَفْسٍۢ وَمَا سَوَّىٰهَا ﴿٧﴾

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَىٰهَا ﴿٨﴾

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا ﴿٩﴾

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا ﴿١٠﴾

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَىٰهَآ ﴿١١﴾

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا ﴿١٢﴾

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَـٰهَا ﴿١٣﴾

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا ﴿١٤﴾

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

وَلَا يَخَافُ عُقْبَـٰهَا ﴿١٥﴾

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].