Läs Ruku 533 i Koranen

وَٱلشَّمْسِ وَضُحَىٰهَا ﴿1﴾

VID SOLEN och dess [bländande] sken,

وَٱلْقَمَرِ إِذَا تَلَىٰهَا ﴿2﴾

och vid månen, när den lånar dess ljus!

وَٱلنَّهَارِ إِذَا جَلَّىٰهَا ﴿3﴾

Vid dagen, när den gör [jorden] synlig,

وَٱلَّيْلِ إِذَا يَغْشَىٰهَا ﴿4﴾

och vid natten, när den sveper [världen] i mörker!

وَٱلسَّمَآءِ وَمَا بَنَىٰهَا ﴿5﴾

Vid himlen och Den som har rest dess [valv],

وَٱلْأَرْضِ وَمَا طَحَىٰهَا ﴿6﴾

och vid jorden och Den som har brett ut dess [yta]!

وَنَفْسٍۢ وَمَا سَوَّىٰهَا ﴿7﴾

Vid människans väsen och Den som har format henne [med sikte på den uppgift som hon skall fylla],

فَأَلْهَمَهَا فُجُورَهَا وَتَقْوَىٰهَا ﴿8﴾

och nedlagt i henne både syndfullhet och gudsfruktan.

قَدْ أَفْلَحَ مَن زَكَّىٰهَا ﴿9﴾

Helt visst skall det gå den väl i händer som [i detta liv] strävar efter att rena [sin själ],

وَقَدْ خَابَ مَن دَسَّىٰهَا ﴿10﴾

men den som begraver den [i synd och mörker] skall gå mot fördärvet.

كَذَّبَتْ ثَمُودُ بِطَغْوَىٰهَآ ﴿11﴾

I SITT trotsiga högmod förnekade [stammen] Thamud sanningen

إِذِ ٱنۢبَعَثَ أَشْقَىٰهَا ﴿12﴾

och den uslaste bland dem störtade fram [för att utföra sin gemena handling],

فَقَالَ لَهُمْ رَسُولُ ٱللَّهِ نَاقَةَ ٱللَّهِ وَسُقْيَـٰهَا ﴿13﴾

trots att Guds sändebud sade till dem: "[Detta är] Guds kamelsto; vattna henne [och låt henne inte komma till skada]!"

فَكَذَّبُوهُ فَعَقَرُوهَا فَدَمْدَمَ عَلَيْهِمْ رَبُّهُم بِذَنۢبِهِمْ فَسَوَّىٰهَا ﴿14﴾

Men de påstod att han ljög, och så slaktades kamelstoet på det grymma sättet - varpå deras Herre lät straffet drabba dem och förgjorde dem till sista man på grund av deras synd;

وَلَا يَخَافُ عُقْبَـٰهَا ﴿15﴾

ingen [av dem] fruktade nämligen följderna [av dådet].