Läs Hizb 59 i Koranen

عَمَّ يَتَسَآءَلُونَ ﴿١﴾

VAD FRÅGAR de varandra om

عَنِ ٱلنَّبَإِ ٱلْعَظِيمِ ﴿٢﴾

[De frågar] om det viktiga tillkännagivandet,

ٱلَّذِى هُمْ فِيهِ مُخْتَلِفُونَ ﴿٣﴾

om vars [innebörd] meningarna går isär.

كَلَّا سَيَعْلَمُونَ ﴿٤﴾

Men [de behöver inte fråga]! De skall snart få visshet.

ثُمَّ كَلَّا سَيَعْلَمُونَ ﴿٥﴾

Ja, de skall sannerligen snart få visshet!

أَلَمْ نَجْعَلِ ٱلْأَرْضَ مِهَـٰدًۭا ﴿٦﴾

HAR VI inte gjort jorden till en bädd [över vilken ni kan resa ert tält för att] få vila

وَٱلْجِبَالَ أَوْتَادًۭا ﴿٧﴾

Och [har Vi inte gjort] bergen som tältpålar?

وَخَلَقْنَـٰكُمْ أَزْوَٰجًۭا ﴿٨﴾

Vi har skapat er i par, [män och kvinnor,]

وَجَعَلْنَا نَوْمَكُمْ سُبَاتًۭا ﴿٩﴾

och Vi har skänkt er sömnen som ett avbrott för vila

وَجَعَلْنَا ٱلَّيْلَ لِبَاسًۭا ﴿١٠﴾

och gjort natten som ett täcke

وَجَعَلْنَا ٱلنَّهَارَ مَعَاشًۭا ﴿١١﴾

och dagen så att ni [kan se] att förtjäna ert bröd.

وَبَنَيْنَا فَوْقَكُمْ سَبْعًۭا شِدَادًۭا ﴿١٢﴾

Och Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er

وَجَعَلْنَا سِرَاجًۭا وَهَّاجًۭا ﴿١٣﴾

och [där] skapat en vitglödande lampa.

وَأَنزَلْنَا مِنَ ٱلْمُعْصِرَٰتِ مَآءًۭ ثَجَّاجًۭا ﴿١٤﴾

Och Vi pressar ut vattnet ur regnmolnen i rikliga flöden

لِّنُخْرِجَ بِهِۦ حَبًّۭا وَنَبَاتًۭا ﴿١٥﴾

och frambringar därmed säd och [annan] växtlighet

وَجَنَّـٰتٍ أَلْفَافًا ﴿١٦﴾

och rikt blommande trädgårdar.

إِنَّ يَوْمَ ٱلْفَصْلِ كَانَ مِيقَـٰتًۭا ﴿١٧﴾

TIDEN FÖR Åtskillnadens dag [då de goda skall skiljas från de onda] är fastställd.

يَوْمَ يُنفَخُ فِى ٱلصُّورِ فَتَأْتُونَ أَفْوَاجًۭا ﴿١٨﴾

Det är den Dag då det skall stötas i basunen och ni skall skynda fram [ur gravarna] i myllrande massor,

وَفُتِحَتِ ٱلسَّمَآءُ فَكَانَتْ أَبْوَٰبًۭا ﴿١٩﴾

och himlen skall öppnas som [om den varit försedd med] portar

وَسُيِّرَتِ ٱلْجِبَالُ فَكَانَتْ سَرَابًا ﴿٢٠﴾

och bergen skall tona bort som hägringar.

إِنَّ جَهَنَّمَ كَانَتْ مِرْصَادًۭا ﴿٢١﴾

Och helvetet som [ständigt] lurar på [offer]

لِّلطَّـٰغِينَ مَـَٔابًۭا ﴿٢٢﴾

skall välkomna de trotsiga syndarna.

لَّـٰبِثِينَ فِيهَآ أَحْقَابًۭا ﴿٢٣﴾

Där skall de förbli under oöverskådlig tid

لَّا يَذُوقُونَ فِيهَا بَرْدًۭا وَلَا شَرَابًا ﴿٢٤﴾

utan att känna svalka och utan att få dricka

إِلَّا حَمِيمًۭا وَغَسَّاقًۭا ﴿٢٥﴾

annat än skållhett vatten och den motbjudande [vätska som sipprar ur ett sår], -

جَزَآءًۭ وِفَاقًا ﴿٢٦﴾

en lön som svarar mot [deras handlingar]!

إِنَّهُمْ كَانُوا۟ لَا يَرْجُونَ حِسَابًۭا ﴿٢٧﴾

De fruktade varken räkenskapen [eller domen]

وَكَذَّبُوا۟ بِـَٔايَـٰتِنَا كِذَّابًۭا ﴿٢٨﴾

och de förkastade alla Våra budskap som lögn,

وَكُلَّ شَىْءٍ أَحْصَيْنَـٰهُ كِتَـٰبًۭا ﴿٢٩﴾

men allt [vad de har gjort] har Vi fört upp i en bok.

فَذُوقُوا۟ فَلَن نَّزِيدَكُمْ إِلَّا عَذَابًا ﴿٣٠﴾

[Och Vi skall säga:] "Smaka nu [frukten av era handlingar] - Vi skall [hädanefter] bara hopa nya lidanden över er!"

إِنَّ لِلْمُتَّقِينَ مَفَازًا ﴿٣١﴾

I sin triumf får de gudfruktiga glädjas åt

حَدَآئِقَ وَأَعْنَـٰبًۭا ﴿٣٢﴾

lummiga parker och [spaljéer av] vindruvor

وَكَوَاعِبَ أَتْرَابًۭا ﴿٣٣﴾

och följeslagerskor, evigt unga som de själva,

وَكَأْسًۭا دِهَاقًۭا ﴿٣٤﴾

och bägare fyllda till brädden [med paradisets vin].

لَّا يَسْمَعُونَ فِيهَا لَغْوًۭا وَلَا كِذَّٰبًۭا ﴿٣٥﴾

Där skall de varken höra tomt och meningslöst tal eller lögner.

جَزَآءًۭ مِّن رَّبِّكَ عَطَآءً حِسَابًۭا ﴿٣٦﴾

[Detta är] din Herres belöning - som Han skänker enligt [Sin] räkning -

رَّبِّ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ وَمَا بَيْنَهُمَا ٱلرَّحْمَـٰنِ ۖ لَا يَمْلِكُونَ مِنْهُ خِطَابًۭا ﴿٣٧﴾

Herren över himlarna och jorden och allt som är däremellan, den Nåderike! Ingen skall kunna tala till Honom

يَوْمَ يَقُومُ ٱلرُّوحُ وَٱلْمَلَـٰٓئِكَةُ صَفًّۭا ۖ لَّا يَتَكَلَّمُونَ إِلَّا مَنْ أَذِنَ لَهُ ٱلرَّحْمَـٰنُ وَقَالَ صَوَابًۭا ﴿٣٨﴾

den Dag då själarna och änglarna står uppställda på led och ingen tar till orda utom den som fått den Nåderikes tillåtelse och han säger inte annat än det som är rätt och sant.

ذَٰلِكَ ٱلْيَوْمُ ٱلْحَقُّ ۖ فَمَن شَآءَ ٱتَّخَذَ إِلَىٰ رَبِّهِۦ مَـَٔابًا ﴿٣٩﴾

Så kommer Sanningens dag att vara. Låt då den som så vill, försöka finna vägen tillbaka till sin Herre [medan det är tid]!

إِنَّآ أَنذَرْنَـٰكُمْ عَذَابًۭا قَرِيبًۭا يَوْمَ يَنظُرُ ٱلْمَرْءُ مَا قَدَّمَتْ يَدَاهُ وَيَقُولُ ٱلْكَافِرُ يَـٰلَيْتَنِى كُنتُ تُرَٰبًۢا ﴿٤٠﴾

Vi har varnat er för ett straff som är nära förestående [och som kommer att drabba er] den Dag då människan ser [klart], vad hon har sänt framför sig [till Domen], och då den som förnekade sanningen skall säga: "Ack, om jag nu hade varit mull och jord!"

وَٱلنَّـٰزِعَـٰتِ غَرْقًۭا ﴿١﴾

VID STJÄRNORNA som stiger [över horisonten] för att [sedan sjunka och] försvinna,

وَٱلنَّـٰشِطَـٰتِ نَشْطًۭا ﴿٢﴾

som rör sig i jämna och stadiga banor,

وَٱلسَّـٰبِحَـٰتِ سَبْحًۭا ﴿٣﴾

som svävar med lätthet [genom rymden],

فَٱلسَّـٰبِقَـٰتِ سَبْقًۭا ﴿٤﴾

som passerar varandra [i sina kretslopp]

فَٱلْمُدَبِّرَٰتِ أَمْرًۭا ﴿٥﴾

och som ger fasta hållpunkter [för människornas liv].

يَوْمَ تَرْجُفُ ٱلرَّاجِفَةُ ﴿٦﴾

[TÄNK PÅ] den Dag då [jorden] skall skälva i ett väldigt skalv,

تَتْبَعُهَا ٱلرَّادِفَةُ ﴿٧﴾

följt av ännu ett [skalv],

قُلُوبٌۭ يَوْمَئِذٍۢ وَاجِفَةٌ ﴿٨﴾

och då allas hjärtan skall bulta av fruktan

أَبْصَـٰرُهَا خَـٰشِعَةٌۭ ﴿٩﴾

[och] allas blickar vara naglade vid marken!

يَقُولُونَ أَءِنَّا لَمَرْدُودُونَ فِى ٱلْحَافِرَةِ ﴿١٠﴾

[Om detta] säger de: "Skall vi återställas i vårt ursprungliga skick,

أَءِذَا كُنَّا عِظَـٰمًۭا نَّخِرَةًۭ ﴿١١﴾

sedan våra ben förmultnat?"

قَالُوا۟ تِلْكَ إِذًۭا كَرَّةٌ خَاسِرَةٌۭ ﴿١٢﴾

[Och] de fortsätter: "På denna återkomst skulle vi förlora!"

فَإِنَّمَا هِىَ زَجْرَةٌۭ وَٰحِدَةٌۭ ﴿١٣﴾

Ett enda dån [skall höras]

فَإِذَا هُم بِٱلسَّاهِرَةِ ﴿١٤﴾

och de [döda och begravda] skall stå där, fullt vakna!

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ مُوسَىٰٓ ﴿١٥﴾

HAR DU hört berättelsen om Moses?

إِذْ نَادَىٰهُ رَبُّهُۥ بِٱلْوَادِ ٱلْمُقَدَّسِ طُوًى ﴿١٦﴾

Det hände sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa [och sade]:

ٱذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُۥ طَغَىٰ ﴿١٧﴾

"Gå till Farao - han har gått för långt i sitt övermod -

فَقُلْ هَل لَّكَ إِلَىٰٓ أَن تَزَكَّىٰ ﴿١٨﴾

och säg [till honom]: ”Vill du bli renad [från synd]?

وَأَهْدِيَكَ إِلَىٰ رَبِّكَ فَتَخْشَىٰ ﴿١٩﴾

Vill du att jag visar dig vem din Herre är – så att du kan frukta Honom?'”

فَأَرَىٰهُ ٱلْـَٔايَةَ ٱلْكُبْرَىٰ ﴿٢٠﴾

Och [Moses begav sig till Farao och] visade honom [Guds] största tecken.

فَكَذَّبَ وَعَصَىٰ ﴿٢١﴾

Men [Farao] kallade honom lögnare och ville inte lyssna till honom.

ثُمَّ أَدْبَرَ يَسْعَىٰ ﴿٢٢﴾

Därefter vände han Moses ryggen och gick

فَحَشَرَ فَنَادَىٰ ﴿٢٣﴾

för att samla [sina styrkor]

فَقَالَ أَنَا۠ رَبُّكُمُ ٱلْأَعْلَىٰ ﴿٢٤﴾

och sade: "Jag [och ingen annan] är er högste Herre!"

فَأَخَذَهُ ٱللَّهُ نَكَالَ ٱلْـَٔاخِرَةِ وَٱلْأُولَىٰٓ ﴿٢٥﴾

Och Gud gav honom hans straff såväl i det kommande livet som i denna värld och gjorde honom till ett varnande exempel [för eftervärlden].

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَعِبْرَةًۭ لِّمَن يَخْشَىٰٓ ﴿٢٦﴾

I detta ligger helt visst en lärdom för dem som står i bävan [inför Gud].

ءَأَنتُمْ أَشَدُّ خَلْقًا أَمِ ٱلسَّمَآءُ ۚ بَنَىٰهَا ﴿٢٧﴾

VAR DET en svårare uppgift att skapa er än att skapa den himmel som Han har byggt?

رَفَعَ سَمْكَهَا فَسَوَّىٰهَا ﴿٢٨﴾

Han har rest dess valv och format det [med hänsyn till den uppgift det skall fylla];

وَأَغْطَشَ لَيْلَهَا وَأَخْرَجَ ضُحَىٰهَا ﴿٢٩﴾

Han har höljt dess natt i djupt mörker och låtit dess morgon framträda i klart ljus.

وَٱلْأَرْضَ بَعْدَ ذَٰلِكَ دَحَىٰهَآ ﴿٣٠﴾

Och efter detta har Han brett ut jordens yta

أَخْرَجَ مِنْهَا مَآءَهَا وَمَرْعَىٰهَا ﴿٣١﴾

och låtit dess vatten komma i dagen och dess ängar och beteshagar [frodas]

وَٱلْجِبَالَ أَرْسَىٰهَا ﴿٣٢﴾

och förankrat bergen;

مَتَـٰعًۭا لَّكُمْ وَلِأَنْعَـٰمِكُمْ ﴿٣٣﴾

[allt detta har Han gjort] till nytta för er och er boskap.

فَإِذَا جَآءَتِ ٱلطَّآمَّةُ ٱلْكُبْرَىٰ ﴿٣٤﴾

OCH när den Dag kommer då allt omstörtas,

يَوْمَ يَتَذَكَّرُ ٱلْإِنسَـٰنُ مَا سَعَىٰ ﴿٣٥﴾

den Dag då människan skall återkalla i minnet allt det som hon strävade mot

وَبُرِّزَتِ ٱلْجَحِيمُ لِمَن يَرَىٰ ﴿٣٦﴾

och då helvetet skall göras fullt synligt för alla som kan se -

فَأَمَّا مَن طَغَىٰ ﴿٣٧﴾

då skall han som alltid överskred [Guds bud]

وَءَاثَرَ ٱلْحَيَوٰةَ ٱلدُّنْيَا ﴿٣٨﴾

och som valde det jordiska livet [framför evigheten],

فَإِنَّ ٱلْجَحِيمَ هِىَ ٱلْمَأْوَىٰ ﴿٣٩﴾

[då skall han få se att] helvetet är [hans] slutliga bestämmelse!

وَأَمَّا مَنْ خَافَ مَقَامَ رَبِّهِۦ وَنَهَى ٱلنَّفْسَ عَنِ ٱلْهَوَىٰ ﴿٤٠﴾

Men den som bävade vid tanken att en Dag stå [till svars] inför sin Herre och som kunde lägga band på sina begär

فَإِنَّ ٱلْجَنَّةَ هِىَ ٱلْمَأْوَىٰ ﴿٤١﴾

skall [få se att] paradiset är [hans] slutliga bestämmelse.

يَسْـَٔلُونَكَ عَنِ ٱلسَّاعَةِ أَيَّانَ مُرْسَىٰهَا ﴿٤٢﴾

DE FRÅGAR dig om den Yttersta stunden och när den skall komma.

فِيمَ أَنتَ مِن ذِكْرَىٰهَآ ﴿٤٣﴾

Hur skulle du kunna säga något om detta?

إِلَىٰ رَبِّكَ مُنتَهَىٰهَآ ﴿٤٤﴾

Ingen annan än din Herre vet när den [Yttersta stunden] till sist skall komma.

إِنَّمَآ أَنتَ مُنذِرُ مَن يَخْشَىٰهَا ﴿٤٥﴾

Du [Muhammad] är bara varnaren som skall varna dem som fruktar denna [Stund].

كَأَنَّهُمْ يَوْمَ يَرَوْنَهَا لَمْ يَلْبَثُوٓا۟ إِلَّا عَشِيَّةً أَوْ ضُحَىٰهَا ﴿٤٦﴾

Den Dag då de får uppleva den, [skall det förefalla dem] som om de inte hade tillbringat mer än en afton eller en morgon [på jorden].

عَبَسَ وَتَوَلَّىٰٓ ﴿١﴾

MED BISTER min vände han sig bort

أَن جَآءَهُ ٱلْأَعْمَىٰ ﴿٢﴾

när den blinde mannen kom fram till honom.

وَمَا يُدْرِيكَ لَعَلَّهُۥ يَزَّكَّىٰٓ ﴿٣﴾

Och kanske skulle han - hur hade du kunnat ana detta? - [kanske skulle han] ha vuxit i renhet

أَوْ يَذَّكَّرُ فَتَنفَعَهُ ٱلذِّكْرَىٰٓ ﴿٤﴾

eller ha tagit emot och dragit nytta av vad du skulle ha sagt [honom]

أَمَّا مَنِ ٱسْتَغْنَىٰ ﴿٥﴾

Den som inte tror sig behöva [Gud och Hans ord],

فَأَنتَ لَهُۥ تَصَدَّىٰ ﴿٦﴾

till honom lyssnade du uppmärksamt,

وَمَا عَلَيْكَ أَلَّا يَزَّكَّىٰ ﴿٧﴾

fastän ingen kan klandra dig om han inte renas från sin synd;

وَأَمَّا مَن جَآءَكَ يَسْعَىٰ ﴿٨﴾

men den som kom till dig med sin enträgna bön

وَهُوَ يَخْشَىٰ ﴿٩﴾

och [visade att han] fruktade Gud,

فَأَنتَ عَنْهُ تَلَهَّىٰ ﴿١٠﴾

[honom] lät du gå sin väg ohörd!

كَلَّآ إِنَّهَا تَذْكِرَةٌۭ ﴿١١﴾

NEJ [låt] detta bli en påminnelse [för dig]!

فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ ﴿١٢﴾

Och låt den som vill lägga den på minnet!

فِى صُحُفٍۢ مُّكَرَّمَةٍۢ ﴿١٣﴾

[Bevarade] på ark som behandlas med vördnad,

مَّرْفُوعَةٍۢ مُّطَهَّرَةٍۭ ﴿١٤﴾

hålls de högt i ära, obesmittade av [jordisk smuts];

بِأَيْدِى سَفَرَةٍۢ ﴿١٥﴾

[himmelska] budbärare bär dem i sina händer,

كِرَامٍۭ بَرَرَةٍۢ ﴿١٦﴾

ädla och plikttrogna [tjänare].

قُتِلَ ٱلْإِنسَـٰنُ مَآ أَكْفَرَهُۥ ﴿١٧﴾

[Men] genom sin ihärdiga förnekelse av sanningen drar människan på sig [Guds] fördömelse och utestänger sig själv från Hans nåd!

مِنْ أَىِّ شَىْءٍ خَلَقَهُۥ ﴿١٨﴾

Av vad har Gud skapat henne

مِن نُّطْفَةٍ خَلَقَهُۥ فَقَدَّرَهُۥ ﴿١٩﴾

Han har skapat henne av en droppe sädesvätska och ger henne därefter de egenskaper [som hennes uppgift kräver].

ثُمَّ ٱلسَّبِيلَ يَسَّرَهُۥ ﴿٢٠﴾

Sedan jämnar Han vägen för henne.

ثُمَّ أَمَاتَهُۥ فَأَقْبَرَهُۥ ﴿٢١﴾

Till sist låter Han henne dö och begravas,

ثُمَّ إِذَا شَآءَ أَنشَرَهُۥ ﴿٢٢﴾

och när Han vill skall Han väcka henne till nytt liv.

كَلَّا لَمَّا يَقْضِ مَآ أَمَرَهُۥ ﴿٢٣﴾

Men [människan] har inte fullgjort de plikter som Han har lagt på henne!

فَلْيَنظُرِ ٱلْإِنسَـٰنُ إِلَىٰ طَعَامِهِۦٓ ﴿٢٤﴾

Låt människan se på sin föda:

أَنَّا صَبَبْنَا ٱلْمَآءَ صَبًّۭا ﴿٢٥﴾

Vi sänder ned regn i riklig mängd

ثُمَّ شَقَقْنَا ٱلْأَرْضَ شَقًّۭا ﴿٢٦﴾

och låter sedan [de spirande fröna] öppna fåror i jorden

فَأَنۢبَتْنَا فِيهَا حَبًّۭا ﴿٢٧﴾

och brödsäd växa upp ur den,

وَعِنَبًۭا وَقَضْبًۭا ﴿٢٨﴾

och druvor och färskt grönt,

وَزَيْتُونًۭا وَنَخْلًۭا ﴿٢٩﴾

och olivträd och dadelpalmer

وَحَدَآئِقَ غُلْبًۭا ﴿٣٠﴾

och [andra träd som bildar] lummiga parker

وَفَـٰكِهَةًۭ وَأَبًّۭا ﴿٣١﴾

och frukter och foderväxter

مَّتَـٰعًۭا لَّكُمْ وَلِأَنْعَـٰمِكُمْ ﴿٣٢﴾

för era egna behov och för er boskap.

فَإِذَا جَآءَتِ ٱلصَّآخَّةُ ﴿٣٣﴾

NÄR [Uppståndelsens dag] bryter in [med ett mäktigt dån],

يَوْمَ يَفِرُّ ٱلْمَرْءُ مِنْ أَخِيهِ ﴿٣٤﴾

kommer människan att undvika sin broder

وَأُمِّهِۦ وَأَبِيهِ ﴿٣٥﴾

och sin moder och sin fader

وَصَـٰحِبَتِهِۦ وَبَنِيهِ ﴿٣٦﴾

och sin hustru och sina barn,

لِكُلِّ ٱمْرِئٍۢ مِّنْهُمْ يَوْمَئِذٍۢ شَأْنٌۭ يُغْنِيهِ ﴿٣٧﴾

ja, var och en av dem skall ha nog av sina egna bekymmer.

وُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍۢ مُّسْفِرَةٌۭ ﴿٣٨﴾

Den Dagen kommer några ansikten att stråla av glädje,

ضَاحِكَةٌۭ مُّسْتَبْشِرَةٌۭ ﴿٣٩﴾

leende och lyckliga.

وَوُجُوهٌۭ يَوْمَئِذٍ عَلَيْهَا غَبَرَةٌۭ ﴿٤٠﴾

Men några ansikten kommer den Dagen att täckas av damm

تَرْهَقُهَا قَتَرَةٌ ﴿٤١﴾

och skymmas av svart [rök];

أُو۟لَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلْكَفَرَةُ ٱلْفَجَرَةُ ﴿٤٢﴾

de är de som förnekade sanningen och sjönk djupt i synd.

إِذَا ٱلشَّمْسُ كُوِّرَتْ ﴿١﴾

NÄR SOLEN lindas in [i mörker],

وَإِذَا ٱلنُّجُومُ ٱنكَدَرَتْ ﴿٢﴾

och stjärnorna mister sitt sken,

وَإِذَا ٱلْجِبَالُ سُيِّرَتْ ﴿٣﴾

och bergen sätts i rörelse,

وَإِذَا ٱلْعِشَارُ عُطِّلَتْ ﴿٤﴾

och de dräktiga kamelstona lämnas utan tillsyn,

وَإِذَا ٱلْوُحُوشُ حُشِرَتْ ﴿٥﴾

och de vilda djuren tyr sig till varandra,

وَإِذَا ٱلْبِحَارُ سُجِّرَتْ ﴿٦﴾

och haven fattar eld,

وَإِذَا ٱلنُّفُوسُ زُوِّجَتْ ﴿٧﴾

och själarna förs samman [de goda med de goda, de onda med de onda],

وَإِذَا ٱلْمَوْءُۥدَةُ سُئِلَتْ ﴿٨﴾

och den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas

بِأَىِّ ذَنۢبٍۢ قُتِلَتْ ﴿٩﴾

för vilket brott hon miste livet,

وَإِذَا ٱلصُّحُفُ نُشِرَتْ ﴿١٠﴾

och [räkenskapens] böcker öppnas,

وَإِذَا ٱلسَّمَآءُ كُشِطَتْ ﴿١١﴾

och himlens [förhänge] dras ifrån,

وَإِذَا ٱلْجَحِيمُ سُعِّرَتْ ﴿١٢﴾

och helvetets [ugnar] fyras under,

وَإِذَا ٱلْجَنَّةُ أُزْلِفَتْ ﴿١٣﴾

och paradiset görs synligt -

عَلِمَتْ نَفْسٌۭ مَّآ أَحْضَرَتْ ﴿١٤﴾

[då] skall varje själ få veta vad den har fört med sig [till Domen].

فَلَآ أُقْسِمُ بِٱلْخُنَّسِ ﴿١٥﴾

JAG kallar att vittna planeterna,

ٱلْجَوَارِ ٱلْكُنَّسِ ﴿١٦﴾

som, när de följer sina banor, döljer sig [under horisonten],

وَٱلَّيْلِ إِذَا عَسْعَسَ ﴿١٧﴾

och natten, när dess mörker sänker sig,

وَٱلصُّبْحِ إِذَا تَنَفَّسَ ﴿١٨﴾

och morgonen, när den drar sitt [första] andetag. -

إِنَّهُۥ لَقَوْلُ رَسُولٍۢ كَرِيمٍۢ ﴿١٩﴾

Denna [Skrift] är förvisso [Guds] ord, framsagda av en ädel budbärare,

ذِى قُوَّةٍ عِندَ ذِى ٱلْعَرْشِ مَكِينٍۢ ﴿٢٠﴾

en som äger stor makt och vars plats är nära Herren till allmaktens tron,

مُّطَاعٍۢ ثَمَّ أَمِينٍۢ ﴿٢١﴾

åtlydd och därtill högt betrodd!

وَمَا صَاحِبُكُم بِمَجْنُونٍۢ ﴿٢٢﴾

Er landsman är inte besatt av andar -

وَلَقَدْ رَءَاهُ بِٱلْأُفُقِ ٱلْمُبِينِ ﴿٢٣﴾

han såg helt visst [budbäraren] vid den klara horisonten -

وَمَا هُوَ عَلَى ٱلْغَيْبِ بِضَنِينٍۢ ﴿٢٤﴾

och han undanhåller ingenting av [vad han fått veta av] det som är dolt för människor.

وَمَا هُوَ بِقَوْلِ شَيْطَـٰنٍۢ رَّجِيمٍۢ ﴿٢٥﴾

Och i [Skriften] finns ingalunda ord av en utstött demon.

فَأَيْنَ تَذْهَبُونَ ﴿٢٦﴾

Vilken väg skall ni [nu] slå in på [i försöken att beljuga och misstänkliggöra den]

إِنْ هُوَ إِلَّا ذِكْرٌۭ لِّلْعَـٰلَمِينَ ﴿٢٧﴾

Denna [Skrift] är ingenting mindre än en påminnelse till alla människor -

لِمَن شَآءَ مِنكُمْ أَن يَسْتَقِيمَ ﴿٢٨﴾

till dem av er som vill följa en rak väg.

وَمَا تَشَآءُونَ إِلَّآ أَن يَشَآءَ ٱللَّهُ رَبُّ ٱلْعَـٰلَمِينَ ﴿٢٩﴾

Men ni kan bara vilja [det] i den mån Gud, världarnas Herre, vill [att ni följer denna väg].

إِذَا ٱلسَّمَآءُ ٱنفَطَرَتْ ﴿١﴾

NÄR HIMLEN rämnar,

وَإِذَا ٱلْكَوَاكِبُ ٱنتَثَرَتْ ﴿٢﴾

och stjärnorna skingras,

وَإِذَا ٱلْبِحَارُ فُجِّرَتْ ﴿٣﴾

och haven svämmar över sina bräddar,

وَإِذَا ٱلْقُبُورُ بُعْثِرَتْ ﴿٤﴾

och gravarna störtas över ända -

عَلِمَتْ نَفْسٌۭ مَّا قَدَّمَتْ وَأَخَّرَتْ ﴿٥﴾

[då] skall varje själ klart inse vad den har sänt framför sig och [vad den] har skjutit upp.

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلْإِنسَـٰنُ مَا غَرَّكَ بِرَبِّكَ ٱلْكَرِيمِ ﴿٦﴾

VAD KOM dig, människa, att missta dig i fråga om din Herre, den Givmilde?

ٱلَّذِى خَلَقَكَ فَسَوَّىٰكَ فَعَدَلَكَ ﴿٧﴾

[Han] som har skapat dig och format dig [med hänsyn till den uppgift du skall fylla] och gett din natur dess jämvikt;

فِىٓ أَىِّ صُورَةٍۢ مَّا شَآءَ رَكَّبَكَ ﴿٨﴾

skapat dig i enlighet med Sin vilja.

كَلَّا بَلْ تُكَذِّبُونَ بِٱلدِّينِ ﴿٩﴾

Nej, [i er otacksamhet] förnekar ni domen!

وَإِنَّ عَلَيْكُمْ لَحَـٰفِظِينَ ﴿١٠﴾

Och det finns de som vakar över er,

كِرَامًۭا كَـٰتِبِينَ ﴿١١﴾

ädla skrivare,

يَعْلَمُونَ مَا تَفْعَلُونَ ﴿١٢﴾

som [känner er och] vet vad ni gör.

إِنَّ ٱلْأَبْرَارَ لَفِى نَعِيمٍۢ ﴿١٣﴾

De gudfruktiga skall helt visst finna salighet

وَإِنَّ ٱلْفُجَّارَ لَفِى جَحِيمٍۢ ﴿١٤﴾

och de som har sjunkit djupt i synd skall förvisso finna helvetets eld;

يَصْلَوْنَهَا يَوْمَ ٱلدِّينِ ﴿١٥﴾

där skall de brinna på Domens dag

وَمَا هُمْ عَنْهَا بِغَآئِبِينَ ﴿١٦﴾

och de skall inte komma undan [straffet].

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا يَوْمُ ٱلدِّينِ ﴿١٧﴾

Och vad kan låta dig förstå vad Domens dag betyder

ثُمَّ مَآ أَدْرَىٰكَ مَا يَوْمُ ٱلدِّينِ ﴿١٨﴾

Ja, vad kan låta dig förstå vad Domens dag betyder?

يَوْمَ لَا تَمْلِكُ نَفْسٌۭ لِّنَفْسٍۢ شَيْـًۭٔا ۖ وَٱلْأَمْرُ يَوْمَئِذٍۢ لِّلَّهِ ﴿١٩﴾

Det är den Dag då ingen människa kan hjälpa en annan; den Dag då [det blir uppenbart att] all makt och all myndighet tillhör Gud.

وَيْلٌۭ لِّلْمُطَفِّفِينَ ﴿١﴾

OLYCKLIGA de som snålar med mått och vikt,

ٱلَّذِينَ إِذَا ٱكْتَالُوا۟ عَلَى ٱلنَّاسِ يَسْتَوْفُونَ ﴿٢﴾

de som vid köp kräver fullt mått,

وَإِذَا كَالُوهُمْ أَو وَّزَنُوهُمْ يُخْسِرُونَ ﴿٣﴾

men som vållar förlust [för andra när de säljer] genom att mäta och väga upp snålt!

أَلَا يَظُنُّ أُو۟لَـٰٓئِكَ أَنَّهُم مَّبْعُوثُونَ ﴿٤﴾

Tror dessa [människor] att de inte skall uppväckas från de döda,

لِيَوْمٍ عَظِيمٍۢ ﴿٥﴾

ja, [uppväckas] till en fruktansvärd Dag,

يَوْمَ يَقُومُ ٱلنَّاسُ لِرَبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ ﴿٦﴾

då människorna [i all sin ynklighet] skall stå inför världarnas Herre

كَلَّآ إِنَّ كِتَـٰبَ ٱلْفُجَّارِ لَفِى سِجِّينٍۢ ﴿٧﴾

NEJ! Registret över [de handlingar som] de som sjunkit djupt i synd [har begått finns] i Sidjdjeen -

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا سِجِّينٌۭ ﴿٨﴾

och vad kan låta dig förstå vad Sidjdjeen är? -

كِتَـٰبٌۭ مَّرْقُومٌۭ ﴿٩﴾

[Det är] en bok med outplånlig skrift.

وَيْلٌۭ يَوْمَئِذٍۢ لِّلْمُكَذِّبِينَ ﴿١٠﴾

Förlorarna denna Dag är de som förnekade sanningen,

ٱلَّذِينَ يُكَذِّبُونَ بِيَوْمِ ٱلدِّينِ ﴿١١﴾

som förnekade Domens dag!

وَمَا يُكَذِّبُ بِهِۦٓ إِلَّا كُلُّ مُعْتَدٍ أَثِيمٍ ﴿١٢﴾

Ingen förnekar den utom den som överträder alla förbud och som sjunkit djupt i synd,

إِذَا تُتْلَىٰ عَلَيْهِ ءَايَـٰتُنَا قَالَ أَسَـٰطِيرُ ٱلْأَوَّلِينَ ﴿١٣﴾

den som, när Våra budskap läses upp för honom, säger: "[Det där är bara] sagor från förfädernas tid!"

كَلَّا ۖ بَلْ ۜ رَانَ عَلَىٰ قُلُوبِهِم مَّا كَانُوا۟ يَكْسِبُونَ ﴿١٤﴾

Nej [de är lögnare]! Det [onda] de har gjort har förlamat deras hjärtan!

كَلَّآ إِنَّهُمْ عَن رَّبِّهِمْ يَوْمَئِذٍۢ لَّمَحْجُوبُونَ ﴿١٥﴾

Nej! Denna Dag kommer de förvisso att se sig utestängda från Guds nåd

ثُمَّ إِنَّهُمْ لَصَالُوا۟ ٱلْجَحِيمِ ﴿١٦﴾

och de kommer helt säkert att brinna i helvetets eld,

ثُمَّ يُقَالُ هَـٰذَا ٱلَّذِى كُنتُم بِهِۦ تُكَذِّبُونَ ﴿١٧﴾

medan de [hör en röst] säga: "Det är detta som ni brukade kalla en lögn!"

كَلَّآ إِنَّ كِتَـٰبَ ٱلْأَبْرَارِ لَفِى عِلِّيِّينَ ﴿١٨﴾

NEJ! Registret över de gudfruktigas [handlingar finns] i `Illiyyun -

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا عِلِّيُّونَ ﴿١٩﴾

och vad kan låta dig förstå vad `Illiyyun är? -

كِتَـٰبٌۭ مَّرْقُومٌۭ ﴿٢٠﴾

Det [är] en bok med outplånlig skrift,

يَشْهَدُهُ ٱلْمُقَرَّبُونَ ﴿٢١﴾

bevittnad av dem som är i Guds närhet.

إِنَّ ٱلْأَبْرَارَ لَفِى نَعِيمٍ ﴿٢٢﴾

De gudfruktiga skall förvisso finna salighet.

عَلَى ٱلْأَرَآئِكِ يَنظُرُونَ ﴿٢٣﴾

[När de, vilande] på högsäten, betraktar [allt det som deras Herre har skänkt dem]

تَعْرِفُ فِى وُجُوهِهِمْ نَضْرَةَ ٱلنَّعِيمِ ﴿٢٤﴾

kommer deras ansikten att ses stråla av lycka.

يُسْقَوْنَ مِن رَّحِيقٍۢ مَّخْتُومٍ ﴿٢٥﴾

De skall få dricka [paradisets] rena vin, förseglat med [Guds eget] sigill,

خِتَـٰمُهُۥ مِسْكٌۭ ۚ وَفِى ذَٰلِكَ فَلْيَتَنَافَسِ ٱلْمُتَنَـٰفِسُونَ ﴿٢٦﴾

[ett sigill] med [doft av] mysk. Låt dem som strävar [mot höga mål] tävla om [att få dricka av] detta [vin] -

وَمِزَاجُهُۥ مِن تَسْنِيمٍ ﴿٢٧﴾

blandat med [vatten från en källa vars namn är] Tasneem,

عَيْنًۭا يَشْرَبُ بِهَا ٱلْمُقَرَّبُونَ ﴿٢٨﴾

en dryck för dem som är i Guds närhet.

إِنَّ ٱلَّذِينَ أَجْرَمُوا۟ كَانُوا۟ مِنَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ يَضْحَكُونَ ﴿٢٩﴾

DE som har slagit sig till ro med sin synd försöker göra de troende till åtlöje,

وَإِذَا مَرُّوا۟ بِهِمْ يَتَغَامَزُونَ ﴿٣٠﴾

och när de går förbi [någon av] dem utbyter de sinsemellan menande blickar;

وَإِذَا ٱنقَلَبُوٓا۟ إِلَىٰٓ أَهْلِهِمُ ٱنقَلَبُوا۟ فَكِهِينَ ﴿٣١﴾

när de sedan återvänder till de sina [fortsätter de] med sina skämt.

وَإِذَا رَأَوْهُمْ قَالُوٓا۟ إِنَّ هَـٰٓؤُلَآءِ لَضَآلُّونَ ﴿٣٢﴾

Och när de ser dem säger de: "De där [människorna] har sannerligen gått vilse!"

وَمَآ أُرْسِلُوا۟ عَلَيْهِمْ حَـٰفِظِينَ ﴿٣٣﴾

Men de hade inget uppdrag att vaka över de troende!

فَٱلْيَوْمَ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ مِنَ ٱلْكُفَّارِ يَضْحَكُونَ ﴿٣٤﴾

På denna [Uppståndelsens] dag skall de troende kunna se med [medlidsamt] löje på dem som förnekade sanningen;

عَلَى ٱلْأَرَآئِكِ يَنظُرُونَ ﴿٣٥﴾

[där de sitter] på tronerna [i paradiset] kommer de att bevittna [deras straff och säga till varandra:]

هَلْ ثُوِّبَ ٱلْكُفَّارُ مَا كَانُوا۟ يَفْعَلُونَ ﴿٣٦﴾

"Har inte förnekarna fått en [rättvis] lön för sina handlingar?"

إِذَا ٱلسَّمَآءُ ٱنشَقَّتْ ﴿١﴾

NÄR HIMLEN brister i stycken

وَأَذِنَتْ لِرَبِّهَا وَحُقَّتْ ﴿٢﴾

därför att den hör sin Herres befallning, som den måste lyda,

وَإِذَا ٱلْأَرْضُ مُدَّتْ ﴿٣﴾

och när jordens [yta] slätas ut,

وَأَلْقَتْ مَا فِيهَا وَتَخَلَّتْ ﴿٤﴾

och den kastar upp allt vad den bar inom sig och ligger tom,

وَأَذِنَتْ لِرَبِّهَا وَحُقَّتْ ﴿٥﴾

därför att den hör sin Herres befallning, som den måste lyda -

يَـٰٓأَيُّهَا ٱلْإِنسَـٰنُ إِنَّكَ كَادِحٌ إِلَىٰ رَبِّكَ كَدْحًۭا فَمُلَـٰقِيهِ ﴿٦﴾

[då skall] du, människa, som under ditt mödosamma liv [på jorden] alltid hade din Herre för ögonen, [då skall du] möta Honom!

فَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَـٰبَهُۥ بِيَمِينِهِۦ ﴿٧﴾

Och den som får ta emot sin bok med höger hand,

فَسَوْفَ يُحَاسَبُ حِسَابًۭا يَسِيرًۭا ﴿٨﴾

för honom skall räkenskapen bli lätt,

وَيَنقَلِبُ إِلَىٰٓ أَهْلِهِۦ مَسْرُورًۭا ﴿٩﴾

och han återvänder med glatt sinne till de sina.

وَأَمَّا مَنْ أُوتِىَ كِتَـٰبَهُۥ وَرَآءَ ظَهْرِهِۦ ﴿١٠﴾

Den som får ta emot sin bok bakom ryggen däremot,

فَسَوْفَ يَدْعُوا۟ ثُبُورًۭا ﴿١١﴾

kommer att bönfalla om att [snabbt] förintas,

وَيَصْلَىٰ سَعِيرًا ﴿١٢﴾

där han brinner i helvetets eld.

إِنَّهُۥ كَانَ فِىٓ أَهْلِهِۦ مَسْرُورًا ﴿١٣﴾

Han levde ett glatt och sorglöst liv med likasinnade

إِنَّهُۥ ظَنَّ أَن لَّن يَحُورَ ﴿١٤﴾

och trodde inte att han skulle återvända [till Gud för räkenskap och dom].

بَلَىٰٓ إِنَّ رَبَّهُۥ كَانَ بِهِۦ بَصِيرًۭا ﴿١٥﴾

Men [han tog miste]! Gud förlorade honom inte ur sikte.

فَلَآ أُقْسِمُ بِٱلشَّفَقِ ﴿١٦﴾

JAG kallar till vittnen aftonrodnadens glöd

وَٱلَّيْلِ وَمَا وَسَقَ ﴿١٧﴾

och natten och vad den famnar

وَٱلْقَمَرِ إِذَا ٱتَّسَقَ ﴿١٨﴾

och månen, när dess [skiva] blir full -

لَتَرْكَبُنَّ طَبَقًا عَن طَبَقٍۢ ﴿١٩﴾

så måste även ni [människor] gå från ett tillstånd till ett annat.

فَمَا لَهُمْ لَا يُؤْمِنُونَ ﴿٢٠﴾

MEN HUR är det fatt med dem som inte vill tro

وَإِذَا قُرِئَ عَلَيْهِمُ ٱلْقُرْءَانُ لَا يَسْجُدُونَ ۩ ﴿٢١﴾

och som inte faller ned med pannan mot marken när de hör Koranen läsas?

بَلِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ يُكَذِّبُونَ ﴿٢٢﴾

Förnekarna av sanningen [går så långt att de] avvisar [den] som lögn!

وَٱللَّهُ أَعْلَمُ بِمَا يُوعُونَ ﴿٢٣﴾

Men Gud vet vad de gömmer i sitt innersta.

فَبَشِّرْهُم بِعَذَابٍ أَلِيمٍ ﴿٢٤﴾

Låt dem därför veta att de har att se fram mot ett plågsamt straff,

إِلَّا ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَهُمْ أَجْرٌ غَيْرُ مَمْنُونٍۭ ﴿٢٥﴾

om de inte [vänder om och] antar tron och lever rättskaffens; [då] väntar dem en belöning utan ände.

وَٱلسَّمَآءِ ذَاتِ ٱلْبُرُوجِ ﴿١﴾

VID NATTHIMLEN, smyckad med stjärnbilder!

وَٱلْيَوْمِ ٱلْمَوْعُودِ ﴿٢﴾

Vid den utlovade Dagen!

وَشَاهِدٍۢ وَمَشْهُودٍۢ ﴿٣﴾

Vid Vittnet och Vittnesbördet!

قُتِلَ أَصْحَـٰبُ ٱلْأُخْدُودِ ﴿٤﴾

GUDS förbannelse över dem [som grävde] en grav [för de troende],

ٱلنَّارِ ذَاتِ ٱلْوَقُودِ ﴿٥﴾

[en grav] av eld med rikligt bränsle,

إِذْ هُمْ عَلَيْهَا قُعُودٌۭ ﴿٦﴾

och som satte sig intill den

وَهُمْ عَلَىٰ مَا يَفْعَلُونَ بِٱلْمُؤْمِنِينَ شُهُودٌۭ ﴿٧﴾

för att själva bevittna den [illgärning] som de här begick mot de troende!

وَمَا نَقَمُوا۟ مِنْهُمْ إِلَّآ أَن يُؤْمِنُوا۟ بِٱللَّهِ ٱلْعَزِيزِ ٱلْحَمِيدِ ﴿٨﴾

De ville hämnas på dem enbart därför att de trodde på Gud, den Allsmäktige, som allt lov och pris tillkommer,

ٱلَّذِى لَهُۥ مُلْكُ ٱلسَّمَـٰوَٰتِ وَٱلْأَرْضِ ۚ وَٱللَّهُ عَلَىٰ كُلِّ شَىْءٍۢ شَهِيدٌ ﴿٩﴾

Han som äger herraväldet över himlarna och jorden. Men Gud är vittne till allt.

إِنَّ ٱلَّذِينَ فَتَنُوا۟ ٱلْمُؤْمِنِينَ وَٱلْمُؤْمِنَـٰتِ ثُمَّ لَمْ يَتُوبُوا۟ فَلَهُمْ عَذَابُ جَهَنَّمَ وَلَهُمْ عَذَابُ ٱلْحَرِيقِ ﴿١٠﴾

De som utsätter troende män och kvinnor för [svåra] prövningar och som inte därefter känner ånger, skall utlämnas åt helvetets straff, ja, de skall utlämnas åt eldens plåga!

إِنَّ ٱلَّذِينَ ءَامَنُوا۟ وَعَمِلُوا۟ ٱلصَّـٰلِحَـٰتِ لَهُمْ جَنَّـٰتٌۭ تَجْرِى مِن تَحْتِهَا ٱلْأَنْهَـٰرُ ۚ ذَٰلِكَ ٱلْفَوْزُ ٱلْكَبِيرُ ﴿١١﴾

[Men] de som tror och lever ett rättskaffens liv [skall stiga in i] lustgårdar, vattnade av bäckar - detta är den stora segern!

إِنَّ بَطْشَ رَبِّكَ لَشَدِيدٌ ﴿١٢﴾

Din Herres hämnd är fruktansvärd!

إِنَّهُۥ هُوَ يُبْدِئُ وَيُعِيدُ ﴿١٣﴾

Det är Han som inleder skapelsen och som skall förnya den.

وَهُوَ ٱلْغَفُورُ ٱلْوَدُودُ ﴿١٤﴾

Han är Den som ständigt förlåter, den Kärleksfulle,

ذُو ٱلْعَرْشِ ٱلْمَجِيدُ ﴿١٥﴾

Herren till maktens och ärans tron,

فَعَّالٌۭ لِّمَا يُرِيدُ ﴿١٦﴾

Han som i allt genomför Sin vilja.

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ ٱلْجُنُودِ ﴿١٧﴾

HAR DU [Muhammad] hört hur det gick för den armé

فِرْعَوْنَ وَثَمُودَ ﴿١٨﴾

som Farao [sände ut för att genskjuta Israels barn], och för [stammen] Thamud?

بَلِ ٱلَّذِينَ كَفَرُوا۟ فِى تَكْذِيبٍۢ ﴿١٩﴾

Trots detta envisas förnekarna med att vilja göra sanningen till lögn;

وَٱللَّهُ مِن وَرَآئِهِم مُّحِيطٌۢ ﴿٢٠﴾

men Gud har dem i Sin makt fastän de inte är medvetna om det.

بَلْ هُوَ قُرْءَانٌۭ مَّجِيدٌۭ ﴿٢١﴾

Nej, detta är en ärorik Koran [med budskap]

فِى لَوْحٍۢ مَّحْفُوظٍۭ ﴿٢٢﴾

inristade på en [oförstörbar] tavla.

وَٱلسَّمَآءِ وَٱلطَّارِقِ ﴿١﴾

VID himlen och vid den nattliga besökaren!

وَمَآ أَدْرَىٰكَ مَا ٱلطَّارِقُ ﴿٢﴾

Och vad kan låta dig förstå vad den nattliga besökaren betyder

ٱلنَّجْمُ ٱلثَّاقِبُ ﴿٣﴾

[Det är] den stjärna vars ljus lyser upp [det djupaste mörker].

إِن كُلُّ نَفْسٍۢ لَّمَّا عَلَيْهَا حَافِظٌۭ ﴿٤﴾

Ingen människa [har lämnats] utan den som vakar över henne.

فَلْيَنظُرِ ٱلْإِنسَـٰنُ مِمَّ خُلِقَ ﴿٥﴾

LÅT människan betrakta det som hon är skapad av!

خُلِقَ مِن مَّآءٍۢ دَافِقٍۢ ﴿٦﴾

Hon är skapad av flöden,

يَخْرُجُ مِنۢ بَيْنِ ٱلصُّلْبِ وَٱلتَّرَآئِبِ ﴿٧﴾

som väller fram ur [mannens] länder och ur [kvinnans] bäckenring.

إِنَّهُۥ عَلَىٰ رَجْعِهِۦ لَقَادِرٌۭ ﴿٨﴾

Han [som har skapat henne] har helt visst makt att återskapa henne

يَوْمَ تُبْلَى ٱلسَّرَآئِرُ ﴿٩﴾

den Dag då [hjärtats] innersta vrå skall granskas

فَمَا لَهُۥ مِن قُوَّةٍۢ وَلَا نَاصِرٍۢ ﴿١٠﴾

och då hon varken kan lita till [sin egen] styrka eller till andras hjälp.

وَٱلسَّمَآءِ ذَاتِ ٱلرَّجْعِ ﴿١١﴾

Vid himlen som ger regn

وَٱلْأَرْضِ ذَاتِ ٱلصَّدْعِ ﴿١٢﴾

och vid jorden som öppnar sig [för att ge plats åt det som spirar]!

إِنَّهُۥ لَقَوْلٌۭ فَصْلٌۭ ﴿١٣﴾

[UPPENBARELSENS ord] är ord som avgör [vad som är sanning och vad som är lögn],

وَمَا هُوَ بِٱلْهَزْلِ ﴿١٤﴾

det är inte [fråga om] skämt eller upptåg.

إِنَّهُمْ يَكِيدُونَ كَيْدًۭا ﴿١٥﴾

[Förnekarna] smider planer,

وَأَكِيدُ كَيْدًۭا ﴿١٦﴾

men [även] Jag smider planer.

فَمَهِّلِ ٱلْكَـٰفِرِينَ أَمْهِلْهُمْ رُوَيْدًۢا ﴿١٧﴾

Låt dem därför hållas, dessa förnekare, låt dem hållas [ännu] en liten tid!