Hem > Religioner och trosuppfattningar > Hinduismen sedd genom islam > Tror islam på reinkarnation?
Varför islam förkastar reinkarnationen: ett enda liv, en enda dom, de verser som låser återkomsten, och vad tron på karma innebär.
Nej. Islam lär ut ett enda liv, en enda död, därefter en väntan (barzakh) och en enda uppståndelse till domen (Koranen 23:99-100).
Reinkarnationen vilar på karma och återfödelsecykler, en logik som Koranen vänder upp och ner på: till den som frågar vem som ska ge liv åt de krossade benen är svaret "Han som skapade dem från början" (Koranen 36:79). Att dö två gånger och leva två gånger betecknar den jordiska döden och uppståndelsen, inte en cykel.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidKoranen strukturerar människans öde i 3 tider: prövningens liv, döden, uppståndelsen till domen. Mellan döden och uppståndelsen skjuts barzakh in, en oöverstiglig spärr: "en oöverstiglig gräns tills den dag de uppstår" (Koranen 23:100).
När mötestiden är satt upprepas den inte: varje människa träder inför Gud med räkenskapen av en enda existens. Cyklernas logik, där själen återkommer i en ny kropp, har ingen plats i denna plan.
Koranen möter direkt den invändning som grundar tron på reinkarnationen: hur ge liv åt det som förmultnat? Svaret är återkomsten till Skaparen: på frågan "Vem kan ge liv åt benen när de väl förmultnat?" svarar Koranen: "Han som skapade dem från början" (Koranen 36:78-79).
Den som skapade utan föregående materia återskapar utan svårighet. Och Koranen låser själva ordförrådet: "Herre! Två gånger har du låtit oss vara livlösa och två gånger har du skänkt oss liv" (Koranen 40:11): de 2 dödarna är den jordiska döden och uppståndelsens straff, inte en cykel av återfödelser.
Själen vandrar inte in i en ny kropp: den går till barzakh, ett väntande tillstånd beskrivet av Profeten (frid vare med honom) och förenat av tron. Domen som följer klassar en gång för alla: paradis eller helvete, med barmhärtigheten som låter den som bar en atom av tro komma ut ur elden.
Återfödelsen förutsätter i stället en själ som överförs från kropp till kropp, en hypotes som Koranen förnekar i roten när den erinrar om att själen blåses in en gång av Skaparen för varje varelse (Koranen 32:9). Sidan nirvana och paradiset fortsätter jämförelsen på den buddhistiska sidan.
Utöver 23:100 och 36:79 fastställer Koranen jordelivets ram som en enda prövning: "Hur kan ni förneka tron på Gud? Ni var döda och han gav er liv. Sedan låter han er dö, för att sedan ge er liv på nytt. Därefter är det till honom ni återförs." (Koranen 2:28). Rörelsen är linjär: liv, död, återkomst till Honom.
Varje doktrin som återför en jordisk födelse i loopen motsäger denna vers i grunden. Därför klassar de muslimska lärdas enighet, alla skolor inräknade, reinkarnationen bland de trosuppfattningar som är oförenliga med islam.
Reinkarnationen är ingen isolerad idé: den bär en hel andlig ekonomi. Karmen gottgör varje handling mekaniskt över de följande liven, utan personlig förlåtelse, utan dom, utan barmhärtighet som avgör.
Islam ställer mot denna mekanik en Herre som förlåter direkt: "Gud förlåter inte att något dyrkas vid hans sida, men han förlåter den han vill för mindre än det" (Koranen 4:48). Där karmen kedjar, befriar förlåtelsen inom ett enda liv: det är skillnadens kärna, och den belyser varför de två systemen inte kan blandas. Sidan hinduismen presenterar hela den indiska traditionen sedd genom islam.
De rapporterade fallen hör till parapsykologin och har inget doktrinärt värde: ett minne, en dröm eller en déjà-vu upphäver inte en uttrycklig text. Guds ord fastställer själlets öde, och de muslimska lärda är eniga om att behandla dessa berättelser som inbilskheter, sammanträffanden eller kunskapsöverföringar, aldrig som bevis för återfödelse.
Nej: de beskriver upplevelser på dödens tröskel, som själva barzakh gör troliga, utan att visa någon återkomst i en ny kropp. Islam läser dem som svaga tecken från ett verkligt liv efter detta, vars definitiva detaljer tillhör uppenbarelsen, inte den privata erfarenheten.
Eftersom en enda dom förutsätter ett enda prövningstillfälle: Guds barmhärtighet mångfaldigar förlåtelsetillfällena i detta liv, men räkningen stängs efter döden. Oändliga cykler skulle göra domen oändligt uppskjuten och det onda aldrig avgjort: Koranen reser i stället en slutlig mötestid inför vilken varje existens väger hela sin vikt.