Judendomen sedd genom islam

Judendomen är Israels folks religion, centrerad kring Tora uppenbarad åt Mose (frid vare med honom), Abrahams förbund och väntan på Messias. Islam ärar Mose som stor profet (Koranen 19:51) och Toran som en Guds uppenbarelse i vilken det finns "vägledning och ljus" (Koranen 5:44). I den rena monoteismen är de båda religionerna doktrinärt nära varandra.

Den centrala motsättningen: islam lär att Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse) är den siste sändebuden (Koranen 33:40), ett universellt budskap, medan judendomen förblir ett folks religion och inte väntar någon senare profet.

Vad judar tror, enligt deras källor

Judendomen vilar på Tora (Lagen, enligt traditionen uppenbarad åt Mose (frid vare med honom) på Sinai), kompletterad av Profeterna och Skrifterna (tillsammans bildar de Tanakh), och därefter på den rabbiniska tolkningen.

Dess liturgiska hjärta är Shema: "Hör, Israel, Herren, vår Gud, är en enda Herre" (Rabbinbibeln, Deuteronomium 6:4): en absolut monoteism, utan treenighet, utan inkarnation, utan bild. De tretton trosprinciper Maimonides formulerade (1100-talet) sammanfattar den klassiska judiska tron: en enda skapande Gud, profetian, Torans sanning och dess oföränderlighet, den gudomliga kunskapen, Messias ankomst (en mänsklig kung som ska återupprätta Israel), de dödas uppståndelse och domen.

Det judiska livet ordnas kring förbundet: omskärelse, sabbat (veckovila), matlagarna (kasherut), bön och studium.

Viktig precisering: judendomen är ingen universell religion med öppen anslutning som islam eller kristendomen; den är ett folks religion, Israel, definierat av födelsen och förbundet. Den omvände antages genom en strikt procedur (giyuren), men den judiska kallelsen förblir knuten till det utvalda folket.

Mose och Tora i islam

Koranen ärar Musa (frid vare med honom) (Mose) bland de mest omtalade profeterna: "Och berätta vad denna skrift [har att säga] om Mose. Han var förvisso utvald; ett sändebud och profet" (Koranen 19:51). Tora är för islam en äkta uppenbarelse: "Vi uppenbarade Tawrāt som innehåller vägledning och ljus" (Koranen 5:44).

Israels barn får i Koranen välvilliga påminnelser: "Israeliter! Minns mina välsignelser som jag skänkt er" (Koranen 2:40).

Abraham (frid vare med honom), Isak, Jakob, Josef, Mose, Aron, David och Salomo är berättelsernas hjältar i Koranen liksom i de bibliska berättelserna: en oerhört gemensam mark.

Samstämmigheterna mellan judendom och islam

• Den strikta monoteismen: om Guds natur är judendomen doktrinärt närmare islam än den trinitariska kristendomen: varken treenighet eller inkarnation, Gud en och utan bild.
• Profeterna: att tro på Mose och profetian hör till den muslimska tron; islam bekräftar Israels uppdrag och de sända böckerna.
• De besläktade praktikerna: omskärelse, matlagar, bön, fasta (den judiska kippur och de islamiska fastorna delar logiken), social rättvisa.
• Livets och rättvisans helgd: "om någon dödar en människa, som inte själv har dödat någon eller spridit fördärv på jorden, ska det anses som om han hade dödat hela mänskligheten" är en princip Koranen anför genom att citera Israels barn (Koranen 5:32).

De doktrinära motsättningarna mellan judendom och islam

De är tydliga och koncentreras till tre punkter. För det första profetians avslutande: judendomen väntar Messias men erkänner ingen profet efter den bibliska tiden; islam lär att Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse) är "den sista [och slutgiltiga] av alla profeter" (Koranen 33:40), tillkännagiven i Tora själv (Koranen 7:157).

Koranen beskriver paradoxen: Israels barns lärda erkände Muhammed "känner till detta lika väl som de känner till sina egna barn", vissa döljde den sanning de kände till (Koranen 2:146).

För det andra budskapets ställning: den judiska religionen förblir ett folks, islam är universellt, riktat till hela mänskligheten till tidens slut (Koranen 34:28). För det tredje texterna: Koranen bekräftar Torans gudomliga ursprung samtidigt som den anmärker textförändringar begångna på den tiden av vissa skrivare (Koranen 2:79, 5:13); muslimen dömer alltså dagens Tora i Koranens ljus, det sista kriteriet (Koranen 5:48).

I alla dessa punkter är detta dossiers redaktionella regel Koranens egen: att diskutera texter och läror, aldrig personer eller folk. Anmärkningen om förändring riktar sig till skrivare från en tid, inte till dagens judiska samfund, och ingen vers tillåter fientlighet mot individer för deras tro.

Judar och muslimer: samexistensen enligt islam

Islam definierar en tydlig ram med judarna: de är skriftens folk, med vilka äktenskap och mat är tillåtna (Koranen 5:5), med vilka man diskuterar "på det mest respektfulla sätt" (Koranen 29:46), och mot vilka rättvisa och välgörande är befallda så länge de inte strider mot muslimerna för sin religion: "Gud förbjuder er inte att vara goda och rättvisa mot de som varken har stridit mot er på grund av er tro eller fördrivit er ur era hem" (Koranen 60:8).

Historien har ofta visat det: judiska samfund levt århundraden av skydd och blomstring i islams land, framför allt i Andalusien. Den doktrinära oenigheten, verklig och antagen, är ingen licens till fientlighet: den åtföljs av en plikt till rättvisa och mänsklig närhet.