Hem > Religioner och trosuppfattningar > Judendomen sedd genom islam > Är Allah och Jahve samma Gud?
Samma Skapare, olika läror: vad namnen säger (Allah, Elohim, Jahve, Alaha), vad Koranen säger till skriftens folk, och det som verkligen skiljer.
Ja, det är samma Skapare: Allah är det arabiska ordet för Abrahams Gud, kognat till det hebreiska Eloah och det arameiska Alaha, och de arabiska biblarna, både judiska och kristna, använder ordet "Allah". Koranen hävdar det till skriftens folk: "vår Gud och er Gud är endast en och det är honom vi underkastar oss" (Koranen 29:46). Det som går isär är inte Skaparens identitet, utan läran om hans natur och hans lagar: kristen treenighet, judisk profetians avslutande, islamisk tawhid.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidJämförande forskare har länge noterat det: Allah, Eloah och Elohim (biblisk hebreiska), Alaha (arameiska, Jesu språk) är kognater: samma semitiska rot för "Guden". Arabiska kristna ber "Allah" sedan före islam, och Bibelns arabiska översättningar, både judiska och kristna, skriver الله.
Det judiska shema säger: "Hör, Israel, Herren, vår Gud, är en enda Herre" (Rabbinbibeln, Deuteronomium 6:4);
Koranen svarar bredvid: "Säg: ”Han är Gud, den Ende." (Koranen 112).
Namnet är ett; Skaparen är en; det som diskuteras är läran som fogas till detta namn.
Koranen avgör uttryckligen frågan om identiteten, i den dialog den befaller med skriftens folk: "Vi tror på det som har uppenbarats för oss och er; vår Gud och er Gud är endast en och det är honom vi underkastar oss" (Koranen 29:46). Islam framställer sig för övrigt som Abrahams återupprättade religion: Moses (frid vare med honom), Jesu och Muhammeds (må Allah ge honom frid och välsignelse) Gud är samme Gud, och de tidigare sändebuden kallade till honom ensam.
Anmärkningsvärt: Koranen återger att Mekkas hedningar själva, mångdyrkare i sin dyrkan, kallade den högsta Skaparen "Allah" (Koranen 31:25): ordet betecknar Skaparen, inte en gudom bland andra.
Om identiteten är gemensam går lärorna frontalt isär. Judendomen bekänner den strikta enheten och avslutar profetian vid den bibliska tiden. Kristendomen bekänner en enda Gud i tre personer, och Jesus som Gud inkarnerad.
Islam bekänner tawhiden: en enda Skapare, utan personer, utan delaktiga, vars siste sändebud är Muhammed.
Arabiska kristna säger "Allah är tre i en natur"; muslimen svarar "Allah är en, ingenting liknar honom". Debatten gäller alltså Guds natur, aldrig hans existens: därför är dialogen möjlig, argumenterad och aktsam från båda håll.
Sidorna kristendom och judendom redogör för varje motsättning med varje traditions texter.
Nej. "Allah" är helt enkelt det arabiska ordet för Gud, använt sedan alltid av arabiska kristna och arabisktalande judar, och i de arabiska biblarna. Koranen själv preciserar att de, tillfrågade om vem som skapade himlarna och jorden, kommer att förvisso "{3125a}" (Koranen 31:25): det är namnet som Mekkas hedningar själva gav Skaparen.
De betecknar samma Väsen, den ende Skaparen, men varje tradition fogar sin lära till namnet: Jahve i Israels förbund, treenighetens Fader för kristendomen, tawhidens Allah för islam. Namnet är gemensamt; teologin är det som diskuteras.