Läs Ruku 462 i Koranen

أَفَرَءَيْتَ ٱلَّذِى تَوَلَّىٰ ﴿33﴾

VAD ANSER du om den som vänder sig ifrån [tron för att ge sig hän åt de jordiska fröjderna]

وَأَعْطَىٰ قَلِيلًۭا وَأَكْدَىٰٓ ﴿34﴾

och som ger det minsta [möjliga av det han äger åt andra] och knotar till och med över detta

أَعِندَهُۥ عِلْمُ ٱلْغَيْبِ فَهُوَ يَرَىٰٓ ﴿35﴾

Har han kunskap om den verklighet som är dold för människorna, så att han kan se [in i framtiden]?

أَمْ لَمْ يُنَبَّأْ بِمَا فِى صُحُفِ مُوسَىٰ ﴿36﴾

Eller har han inte fått veta något om Moses uppenbarelser

وَإِبْرَٰهِيمَ ٱلَّذِى وَفَّىٰٓ ﴿37﴾

eller hört om Abraham, som troget fullgjorde [allt vad Gud befallde honom]?

أَلَّا تَزِرُ وَازِرَةٌۭ وِزْرَ أُخْرَىٰ ﴿38﴾

[Eller hört] att det på ingen bärare av bördor skall läggas en annans börda

وَأَن لَّيْسَ لِلْإِنسَـٰنِ إِلَّا مَا سَعَىٰ ﴿39﴾

eller att ingenting skall tillerkännas människan utom det som hon har eftersträvat;

وَأَنَّ سَعْيَهُۥ سَوْفَ يُرَىٰ ﴿40﴾

och att hon [en Dag] skall få se sina strävanden [i deras rätta ljus]

ثُمَّ يُجْزَىٰهُ ٱلْجَزَآءَ ٱلْأَوْفَىٰ ﴿41﴾

och därefter få sin fulla lön;

وَأَنَّ إِلَىٰ رَبِّكَ ٱلْمُنتَهَىٰ ﴿42﴾

och att slutpunkten [för allt] är [återkomsten] till din Herre;

وَأَنَّهُۥ هُوَ أَضْحَكَ وَأَبْكَىٰ ﴿43﴾

och att det är Han som ger er orsak att skratta och Han som ger er orsak att gråta;

وَأَنَّهُۥ هُوَ أَمَاتَ وَأَحْيَا ﴿44﴾

och att det är Han som skänker död och Han som skänker liv;

وَأَنَّهُۥ خَلَقَ ٱلزَّوْجَيْنِ ٱلذَّكَرَ وَٱلْأُنثَىٰ ﴿45﴾

och att Han har skapat de två könen, mankön och kvinnokön,

مِن نُّطْفَةٍ إِذَا تُمْنَىٰ ﴿46﴾

av en droppe utgjuten säd,

وَأَنَّ عَلَيْهِ ٱلنَّشْأَةَ ٱلْأُخْرَىٰ ﴿47﴾

och att Han skall låta det nya livet träda fram;

وَأَنَّهُۥ هُوَ أَغْنَىٰ وَأَقْنَىٰ ﴿48﴾

och att det är Han som gör [människan] rik och [Han som] förmår [henne] att nöja sig med det hon har;

وَأَنَّهُۥ هُوَ رَبُّ ٱلشِّعْرَىٰ ﴿49﴾

och att det är Han som är Hundstjärnans Herre;

وَأَنَّهُۥٓ أَهْلَكَ عَادًا ٱلْأُولَىٰ ﴿50﴾

och att Han lät det forna Aad gå under

وَثَمُودَا۟ فَمَآ أَبْقَىٰ ﴿51﴾

liksom stammen Thamud - [de förintades] till sista man -

وَقَوْمَ نُوحٍۢ مِّن قَبْلُ ۖ إِنَّهُمْ كَانُوا۟ هُمْ أَظْلَمَ وَأَطْغَىٰ ﴿52﴾

och före dem Noas folk - de var de syndigaste och mest hårdnackade [av alla] -

وَٱلْمُؤْتَفِكَةَ أَهْوَىٰ ﴿53﴾

och de [städer] som Han kastade över ända

فَغَشَّىٰهَا مَا غَشَّىٰ ﴿54﴾

och täckte dem med det som täckte [dem].

فَبِأَىِّ ءَالَآءِ رَبِّكَ تَتَمَارَىٰ ﴿55﴾

Vilken av din Herres välgärningar vill du [människa] sätta i fråga?

هَـٰذَا نَذِيرٌۭ مِّنَ ٱلنُّذُرِ ٱلْأُولَىٰٓ ﴿56﴾

DENNE [Profet] är en varnare liksom de som varnade i gångna tider.

أَزِفَتِ ٱلْـَٔازِفَةُ ﴿57﴾

[Stunden] som närmar sig kommer allt närmare,

لَيْسَ لَهَا مِن دُونِ ٱللَّهِ كَاشِفَةٌ ﴿58﴾

[men] ingen annan än Gud kan dra undan [slöjan] som döljer den.

أَفَمِنْ هَـٰذَا ٱلْحَدِيثِ تَعْجَبُونَ ﴿59﴾

Förvånas ni över dessa ord

وَتَضْحَكُونَ وَلَا تَبْكُونَ ﴿60﴾

Skrattar ni [belåtet] i stället för att gråta,

وَأَنتُمْ سَـٰمِدُونَ ﴿61﴾

och sträcker självsäkert på nacken

فَٱسْجُدُوا۟ لِلَّهِ وَٱعْبُدُوا۟ ۩ ﴿62﴾

Fall ned inför Gud och tillbe [Honom]!