Läs Ruku 520 i Koranen

وَٱلنَّـٰزِعَـٰتِ غَرْقًۭا ﴿١﴾

VID STJÄRNORNA som stiger [över horisonten] för att [sedan sjunka och] försvinna,

وَٱلنَّـٰشِطَـٰتِ نَشْطًۭا ﴿٢﴾

som rör sig i jämna och stadiga banor,

وَٱلسَّـٰبِحَـٰتِ سَبْحًۭا ﴿٣﴾

som svävar med lätthet [genom rymden],

فَٱلسَّـٰبِقَـٰتِ سَبْقًۭا ﴿٤﴾

som passerar varandra [i sina kretslopp]

فَٱلْمُدَبِّرَٰتِ أَمْرًۭا ﴿٥﴾

och som ger fasta hållpunkter [för människornas liv].

يَوْمَ تَرْجُفُ ٱلرَّاجِفَةُ ﴿٦﴾

[TÄNK PÅ] den Dag då [jorden] skall skälva i ett väldigt skalv,

تَتْبَعُهَا ٱلرَّادِفَةُ ﴿٧﴾

följt av ännu ett [skalv],

قُلُوبٌۭ يَوْمَئِذٍۢ وَاجِفَةٌ ﴿٨﴾

och då allas hjärtan skall bulta av fruktan

أَبْصَـٰرُهَا خَـٰشِعَةٌۭ ﴿٩﴾

[och] allas blickar vara naglade vid marken!

يَقُولُونَ أَءِنَّا لَمَرْدُودُونَ فِى ٱلْحَافِرَةِ ﴿١٠﴾

[Om detta] säger de: "Skall vi återställas i vårt ursprungliga skick,

أَءِذَا كُنَّا عِظَـٰمًۭا نَّخِرَةًۭ ﴿١١﴾

sedan våra ben förmultnat?"

قَالُوا۟ تِلْكَ إِذًۭا كَرَّةٌ خَاسِرَةٌۭ ﴿١٢﴾

[Och] de fortsätter: "På denna återkomst skulle vi förlora!"

فَإِنَّمَا هِىَ زَجْرَةٌۭ وَٰحِدَةٌۭ ﴿١٣﴾

Ett enda dån [skall höras]

فَإِذَا هُم بِٱلسَّاهِرَةِ ﴿١٤﴾

och de [döda och begravda] skall stå där, fullt vakna!

هَلْ أَتَىٰكَ حَدِيثُ مُوسَىٰٓ ﴿١٥﴾

HAR DU hört berättelsen om Moses?

إِذْ نَادَىٰهُ رَبُّهُۥ بِٱلْوَادِ ٱلْمُقَدَّسِ طُوًى ﴿١٦﴾

Det hände sig att hans Herre ropade till honom i den heliga dalen Tuwa [och sade]:

ٱذْهَبْ إِلَىٰ فِرْعَوْنَ إِنَّهُۥ طَغَىٰ ﴿١٧﴾

"Gå till Farao - han har gått för långt i sitt övermod -

فَقُلْ هَل لَّكَ إِلَىٰٓ أَن تَزَكَّىٰ ﴿١٨﴾

och säg [till honom]: ”Vill du bli renad [från synd]?

وَأَهْدِيَكَ إِلَىٰ رَبِّكَ فَتَخْشَىٰ ﴿١٩﴾

Vill du att jag visar dig vem din Herre är – så att du kan frukta Honom?'”

فَأَرَىٰهُ ٱلْـَٔايَةَ ٱلْكُبْرَىٰ ﴿٢٠﴾

Och [Moses begav sig till Farao och] visade honom [Guds] största tecken.

فَكَذَّبَ وَعَصَىٰ ﴿٢١﴾

Men [Farao] kallade honom lögnare och ville inte lyssna till honom.

ثُمَّ أَدْبَرَ يَسْعَىٰ ﴿٢٢﴾

Därefter vände han Moses ryggen och gick

فَحَشَرَ فَنَادَىٰ ﴿٢٣﴾

för att samla [sina styrkor]

فَقَالَ أَنَا۠ رَبُّكُمُ ٱلْأَعْلَىٰ ﴿٢٤﴾

och sade: "Jag [och ingen annan] är er högste Herre!"

فَأَخَذَهُ ٱللَّهُ نَكَالَ ٱلْـَٔاخِرَةِ وَٱلْأُولَىٰٓ ﴿٢٥﴾

Och Gud gav honom hans straff såväl i det kommande livet som i denna värld och gjorde honom till ett varnande exempel [för eftervärlden].

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَعِبْرَةًۭ لِّمَن يَخْشَىٰٓ ﴿٢٦﴾

I detta ligger helt visst en lärdom för dem som står i bävan [inför Gud].