Ibrahims efterkommande

Allah lade i Ibrahims avkomma « profetsskapet och Boken ». Ismael, hans äldste, född av Hajar, är « den slaktade, enligt det riktiga »: satt som barn med sin moder i Mekkas dal, där Allah omgärdade dem med Sitt beskydd. Isak föddes när hans fader hunnit hundra år, och hans son Yaqub, kallad Israel, fick tolv söner, bland dem Yusuf: såld för ett ringa pris, förd till Egypten bad han « sätt mig över jordens skatter », och suran som bär hans namn är « den vackraste av berättelser ». Denna berättelse om Ibrahims söner fullbordas med Dhu al-Kifl, nämnd bland « alla av de tålamodiga » vid sidan av Ismael och Idris.

Vi ha redan framställt hans historia med hans folk, och vad som var av hans sak, och vart den ledde: och hälsningarna och äran: och vi ha nämnt vad som skedde i hans tid av Luts folks historia, och följt det med Madians historia, Shu'aybs folk: ty den är dess kamrat i Allahs Bok: på flera ställen nämner den Högste efter Luts folks historia Madians historia: och det är det utslagna folket, enligt det riktiga, såsom vi ha framställt: vi ha därför nämnt den i dess efterföljd, i efterföljden av den väldiga Koranen: nu behandla vi talet om detaljerna av Ibrahims avkomma: därför att Allah har lagt i hans avkomma profetsskapet och Boken: varje profet utsänd efter honom är av hans söner.

Ismails historia (fred vare med honom)

Khalilen har haft söner, såsom vi ha nämnt: men de mest berömda av dem äro de båda bröderna, de båda väldiga profeterna, de båda sändebuden, den äldste av dem och den mest ärade är den som är den slaktade, enligt det riktiga: Ismael, Ibrahims Khalils äldste, av Hajar den koptiska, egyptiskan: av den Väldige. Vissa lärda ha sagt: den slaktade är Isak: det håller de blott av överföringen av Israels söner, de som ha förändrat, förvrängt och uttolkat Toran och Evangeliet, och motsagt med sina egna händer den uppenbarade texten: och Ibrahim fick befallning att slakta sin äldste son: och i en överföring: sin ende son.

Och vilken han än är, är det Ismael enligt bevisets text: ty i deras egen Bok föddes Ismael åt Ibrahim vid åttiosex års ålder: och Isak föddes blott efter hundra års förlopp av Khalilens liv: Ismael är alltså utan tvivel den äldste: och han är den ende i handling och mening i alla lägen: i handling: därför att han var ensam, hans son icke hade överstigit tretton år: och vad hans ensamhets mening beträffar: det är honom som hans fader utvandrade med, och med honom hans moder Hajar: och han var liten, ännu ammad enligt vad som sagts: och han lade dem i Faranebergenas dal: det äro bergen omkring Mekka: vilken god boning: och lämnade dem där utan förråd eller vatten, utom litet: och detta i förtröstan på Allah och övergivande hos Honom: Allah omgärdade dem därför med Sin omsorg och Sitt beskydd: vilken god garant och beskyddare och förmyndare och borgenär.

Se här den ensamme barnet i handling och mening: men var är den som granskar denna hemlighet? Och var är den som intar plats på detta ställe? Och meningen når honom inte, inte heller omfattar dess vetande någon ädel profet.

Allah den Högste har prisat honom och beskrivit honom med tålamodet, envisheten, löftets sanningsenlighet och bönens underhållande med befallningen åt de sina att förrätta den för att de skola undkomma straffet: « Vi förkunnade åt honom då en gosse full av långmodighet: när han hade nått med honom åldern att löpa sade han: o min son, jag ser i dröm att jag slaktar dig: se därför vad du finner. Han sade: o min fader, gör det som dig befallts: du skall finna mig, om Allah vill, bland de tålamodiga. » Han var alltså sin fader lydig emot det han kallade honom till: och lovade honom att han skulle ha tålamod: han fullbordade det alltså, och hade tålamod. « Och kom ihåg i Boken Ismael: han var sanningsenlig i sitt löfte: och han var ett sändebud, profet: och han bjöd de sina bönen och zakat: och han var hos sin Herre behagad.

» « Och kom ihåg Våra tjänare Ibrahim, Isak och Yaqub: händernas och blickarnas innehavare: Vi renade dem med en rening: vid Dömhusets påminnelse: och de äro hos Oss, utvalda, de bästa: och kom ihåg Ismael, al-Yasa' och Dhu al-Kifl: och alla äro av de bästa. » « Och Ismael och Idris och Dhu al-Kifl: alla av de tålamodiga: och Vi lät dem stiga in i Vår nåd: de äro de rättfärdiga. » « Vi uppenbarade åt dig såsom Vi uppenbarade åt Nuh och profeterna efter honom: och Vi uppenbarade åt Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna. » Versen.

« Sägen: vi tro på Allah och på vad som har nedsänts till oss och på vad som har nedsänts till Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna. » Versen. Och dess like i den andra suran: « Eller sägen ni att Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna voro judar eller kristna? Säg: ären ni mera vetande, eller Allah?

» Versen. Allah har alltså nämnt om honom varje vacker egenskap, gjort honom till Sin profet och Hans sändebud, frikant honom från allt som de okunniga ha tillskrivit honom, och bjudit Sina troende tjänare att tro på det som har nedsänts över honom.

Han är den förste som har redit hästarna: de voro förut vilda bestar: han tämjde dem alltså och red dem. En sheikh av Quraysh har överfört till oss: Abd al-Malik ibn Abd al-'Aziz har överfört från Abdallah ibn Omar att han sade: tagen hästarna och bunden dem väl: ty de äro er faders Ismaels arv. Och araben var vild: han åkallade alltså åt den den åkallan som givits honom: den var honom lydig: och han är den förste som talade det vältaliga och genomborrande arabiska: och han hade lärt det av de rent arabiskspråkiga araberna som flyttade till honom i Mekka, av Djorhoum och 'Amaliqa och Yemens folk: arabiska folkslag som föregingo Khalilen.

Ali ibn al-Mughira har berättat för mig: Abu 'Ubayda har överfört till oss: Mismi' ibn Malik har överfört från Muhammad ibn Ali ibn al-Husayn, från hans fäder, att han sade: den förste vars tunga löstes i det lysande arabiska är Ismael: och han hade fjorton år. Du sade sanning, o Abu Yassar. Så har Abu Juray berättat för mig.

Vi ha redan framställt att han vid sin myndighet gifte sig med en kvinna av 'Amaliqa: och att hans fader bjöd honom förstöta henne: han förstötte henne. Hon är 'Amara bint Sa'd ibn Usama ibn Aqila amaliqiten: och gifte sig sedan med en annan: hans fader bjöd honom att behålla henne: han behöll henne: hon är Damen bint Mu'add ibn 'Amr djorhoumiten. Hon födde honom tolv manliga barn: Muhammad ibn Ishaq har namngivit dem: Nabat, Qaydar, Adhbal, Micha, Mismi', Mach, Duma, Adar, Yatur, Banch, Tima, Qayduma: och så nämna Bokens folk dem i deras Bok: och hos dem äro det de tolv furstar av vilka den föregående vars påminnelse har anförts var förkunnaren: och de ha ljugit i sin uttolkning av detta. Ismael var sändebud emot detta bygds folk och dess omgivningar, av Djorhoums och 'Amaliqas stammar och Yemens folk: må Allahs böner och fred vare över honom.

När döden stod honom nära rekommenderade han åt sin bror Isak, och gifte sin dotter Nassama åt sin farbrors son Esau ibn Isak: hon födde romerna, al-Asfars söner för den gula färg som fanns i Esau: och hon födde grekerna enligt en av åsikterna: båda två likaså: och Ibn Jarir avstod.

Och Ismael, Allahs profet, begravdes i Hijren med sin moder Hajar: och hans ålder på sin dödsdag var hundra trettio sju år. Ismael klagade för sin Herre över Mekkas värme: Allah uppenbarade alltså för honom att jag skall öppna dig en port av Paradiset på den plats där du begravs: flyter över dig dess ljuvlighet intill uppståndelsens dag.

Och alla Hijaz araber härstamma från hans båda söner Nabat och Qaydar: och vi skola tala om araben som lever, om dess stammar och dess bosättningar och dess klaner och dess folk sedan Ismael till Allahs sändebuds tid: och detta när vi nå hans ädla dagar och hans fruktbara båre, sedan vi ha fullbordat berättelserna om Israels söners profeter till Isa ibn Maryams tid, deras profeters insegel och deras tillkännagivelserns förverkligare: sedan nämna vi vad som skedde i Israels söners tid: sedan vad som hände i jahiliyans dagar: sedan skall talet nå vår profets biografi, Allahs sändebud, emot araberna och perserna och resten av Adams söners folkslags, om Allah den Högste vill: och hos Honom är förtroendet: och på Honom stöder man sig: och det finns ingen makt eller styrka annat än genom Allah, den Upphöjda, den Väldiga, den Mäktiga, den Vise.

Isaaks historia, Ibrahims son

Vi ha redan framställt att han föddes, hans fader hunnit hundra år, fjorton år efter hans broder Ismael: « Vi förkunnade åt honom alltså Isak, profet bland de rättfärdiga: och Vi välsignade honom och Isak: och av deras avkommor, en välgörare och en mot sig själv orättfärdig, uppenbar. » Allah den Högste har nämnt honom prisande i mer än en vers av Sin mäktiga Bok: och vi ha framställt i Abu Hurayras hadith, från Allahs sändebud, att den ädle, son till den ädle, son till den ädle, son till den ädle: Yusuf son av Yaqub son av Isak son av Ibrahim. Bokens folk nämna att Isak, när han gifte sig med Rifqa bint Thabu'ayl medan hans fader levde, hade fyrtio år: och att hon var ofruktsam: han åkallade alltså Allah åt henne: hon begav sig och födde två tvillingpojkar: den förste kallades Esau: det är den som araberna kalla 'Is: och han är romernas fader: och den andre kom ut gripande sin broders häl: de kallade honom alltså Yaqub.

Isak älskade Esau mer än Yaqub därför att han var hans äldste: och deras moder Rifqa älskade Yaqub mer därför att han var den yngste. När Isak åldrades och hans syn försvagades begärde han av sin son Esau en förtäring: och bjöd honom att gå jaga vilt och tillaga det åt honom för att han skulle välsigna över honom och åkalla åt honom: och Esau var jägare: han gav sig alltså att söka det: Rifqa bjöd då åt sin son Yaqub att slakta två killar av de bästa av hans hjord och bereda därav en förtäring sådan som hans fader begärde: och att komma och bära den framför hans bror för att han skulle åkalla åt honom: hon klädde honom alltså i hans broders kläder och lade på hans armar och hans hals skinnet av de båda killarna: därför att Esau var hårig på kroppen: och Yaqub inte. Isak frågade: vem är du? Din son.

Han famnade honom alltså och kände på honom: rösten är Yaqubs röst: men känslan och kläderna äro Esaus. När han åt och fullbordade åkallade han åt honom att han vore den störste av hans bröder i värdighet, och att hans ord skall stå över dem och folkslagen efter honom: och att hans försörjning och hans barn bli talrika. När han gick ut ur hans hus kom hans broder Esau med det hans fader hade bjudit honom för att närma honom sig åt honom: vad är detta, o min son? Det är den förtäring du begärde.

Har du inte fört mig den tidigare och inte ätit av den och åkallat åt mig? Nej, vid Allah. Han visste att hans broder hade föregått honom: han kände alltså för honom en stor sorg: och de nämna att han hotade att döda honom efter deras faders död: och hans fader tillfrågade honom: han åkallade alltså åt honom en annan åkallan: och bad att Han skulle göra åt hans avkomma jorden den tjocka: och att Han mångfaldiga deras försörjningar och deras frukter. När deras moder hörde det Esau hotade, hans broder Yaqub: bjöd hon åt sin son Yaqub att gå till hennes broder Laban som är i Harrans land: och att stanna hos honom till dess hans broders vrede mot honom stillades: och att gifva sig med hans döttrar: och hon sade till sin make Isak att bjuda honom detta och rekommendera honom och åkalla åt honom: han gjorde det: Yaqub gav sig alltså från deras hus på denna dags afton: natten överraskade honom på en plats: där sov han: han tog en sten och lade den under sitt huvud.

Och han sov: och såg i sin sömn en stege rest från himlen emot jorden: och änglarna stego upp och stego ned på den: och Herren tilltalade honom: jag skall välsigna över dig: och mångfaldiga din avkomma: och förläna dig detta land, och ditt efterkommande efter dig.

När han reste sig från sin sömn gläddes han av vad han hade sett: och gav Allah ett löfte: om jag återvänder helskadt till de mina skall jag visst bygga på denna plats ett tempel åt Allah: och att tiondelen av allt Han försörjer mig med skall tillhöra Allah: sedan sysslade han med denna sten: göt olja över den för att känna igen den häraf: och kallade denna plats Bayt Il: det vill säga Allahs hus: och det är Bayt al-Maqdis läge i dag, som Yaqub sedan byggde: när Yaqub kom till sin farbror i Harrans land hade han två döttrar: den äldste heter Lea: och den yngsta Rachel: han anhöll alltså om Rachel till hustru: och hon var den vackraste och graciösaste av dem: han besvarades häri på villkor att han vaktade hans hjord sju år: när fristen utgick beredde hans farbror Laban ett gästabud: samlade människorna åt honom: och förde på natten i festtåg emot honom sin äldsta dotter Lea: och hon hade svaga ögon, det fula utseendet: när Yaqub vaknade var det Lea: varför har du svikit mig? Har jag inte anhållit om Rachel i giftermål?

Det är inte vår sed att gifta den yngsta före den äldsta: om du vill hennes syster, arbeta sju år till och jag skall gifta henne åt dig. Han arbetade alltså sju år: och han förde honom henne med sin syster: och detta var tillåtet i deras religion: sedan blev det förklarat ogiltigt i Torans lag: och detta ensamt räcker som bevis på förklaringens inträffande: ty Yaqubs handling är bevis på detta tillåtlighet och dess tillstånd: därför att han är bevarad.

Och Laban skänkte åt var och en av de båda döttrarna en tjänarinna: han skänkte alltså åt Lea en tjänarinna med namn Zilfa: och åt Rachel en tjänarinna med namn Balha: och Allah den Högste botade Leas svaghet genom att skänka henne barn: den första som födde åt Yaqub var Ruben: sedan Simeon: sedan Levi: sedan Juda: Rachel avundades det: och hon var ofruktsam: hon skänkte alltså åt Yaqub sin tjänarinna Balha: han besläktade sig med henne: hon begav sig och födde åt honom en gosse som hon namngav Dan: och hon begav sig och födde en annan gosse som hon namngav Neftali: Lea sysslade härmot: och skänkte sin tjänarinna Zilfa åt Yaqub: hon födde åt honom Gad och Aser, två manliga gossar: sedan begav sig Lea också: hon födde åt honom en femte gosse och namngav honom Issakar: sedan begav hon sig och födde en sjätte gosse som hon namngav Zabulon: sedan begav hon sig och födde en flicka som hon namngav Dina: hon fick alltså av Yaqub sju barn: sedan åkallade Rachel Allah den Högste och bad Honom att ge henne en gosse av Yaqub: Allah hörde alltså hennes klagan och besvarade hennes åkallan: hon begav sig av Allahs profet Yaqub: och födde åt honom en gosse väldig, ädel, vacker, graciös, som hon namngav Yusuf.

Medan allt detta varade bodde de i Harrans land: och han vaktade sin farbrors hjord efter att ha inställt sig hos de båda döttrarna sex år till: hans vistelse varade alltså tjugo år.

Jag har blivit välsignad genom dig: begär av mig alltså av mina ägodelar vad du vill. Giv mig varje lamm som skall födas av din hjord detta år: fläckigt av vitt och svart: och varje lysande lamm, svart av vitt: och varje get brun av vitt: och varje svart av vitt, av bocken. Gärna. De gjorde alltså så: och de skilde från deras faders hjord det som var av dessa bockars egenskaper, för att ingenting skall födas av kasten med dessa egenskaper: Yaqub tog alltså gröna kvistar av mandel och poppel: han skalade dem vitt: och lade dem i hjordens vattenkarer: för att hjorden skulle se dem och rygga: och att deras ungar skulle röra sig i deras bukar: och att deras kasters färger skulle bli så. Och detta hör till sakerna som strider emot vanan: och infogar sig bland underverken. Yaqub fick alltså talrika får: riddjur: trälar: och hans farbrors och hans söners ansikte förändrades häremot: såsom om de trängde ihop sig emot honom.

Allah den Högste uppenbarade åt Yaqub att återvända till hans faders och hans folks land: och lovade honom att vara med honom: han framlade det alltså åt de sina: de svarade skyndsamma att vara honom lydiga: han tog på sig alltså sin familj och sin egendom: och Rachel stal hans faders avgudar: när de överskrider och fjärmade sig från deras land rättade Laban och hans folk upp dem: när Laban nådde Yaqub tillrättavisade han honom att ha gett sig av utan hans tillstånd och utan hans vetande: och varför han inte underrättade honom härom: för att han skulle låta dem gå ut i glädjen, med sjungande och trummor: och att han skulle ta avsked av sina döttrar och deras barn: och varför de togo hans avgudar med sig: och Yaqub hade ingen vetskap om avgudarna: han besvarade alltså som lögn att man tagit avgudar: de genomsökte alltså hans döttrars och deras tjänarinnors hus: och fingo ingenting: och Rachel hade lagt dem i kamelens täcke: och hon satt under det: hon reste sig inte: se här Galaad.

Han slog också förbund att han inte skall vanära hans döttrar: eller gifta sig utöver dem: och inte skall överträda denna ravin emot den andres land: vare sig Laban eller Yaqub: och de beredde ett gästabud: och människorna äto med dem: och var och en av dem båda tog avsked av den andre: och de skildes, återvändande emot sina länder.

När Yaqub närmade sig Seirs land mötte honom änglarna, förkunnande av hans ankomst: och Yaqub sände sändebud till hans broder Esau för att begära hans förlåtelse och ödmjuka sig inför honom: sändebuden återvände: och underrättade Yaqub att Esau har satt sig i rörelse emot dig med fyra hundra ryttare: Yaqub fruktade honom: och åkallade Allah: och bad honom: och ödmjukade sig inför Honom: och förödmjukade sig hos Honom: och anropade Honom vid Hans förbund och Hans löfte som Han hade gett honom: och bad Honom att fjärma från honom hans broder Esaus onda: och beredde åt hans broder en väldig gåva: två hundra får: och tjugo bockar: och två hundra tackor: och tjugo vädurar: och trettio digra kamelston: och fyrtio kor: och tio tjurar: och tjugo ånör: och tio åsnor: och bjöd hans trälar att föra varje sort var för sig: vem är du? Och åt vem är detta, med dig? Åt din tjänare Yaqub: det är en gåva åt min herre Esau. Och må den som följer säga så: och så den som följer: och så den som följer: och han kommer efter oss.

Och Yaqub förblev i baktåget med sina båda hustrur och sina båda tjänarinnor och sina elva söner efter alla, i två nätter: och det var så att han färdades de båda nätterna: och gömde sig på dagen: när den andra nattens gryningstimme kom framstod för honom en ängel av änglarna i mansgestalt: han trodde honom en man av folket: Yaqub kom alltså för att strida emot honom och besegrade honom: han besegrade honom till utseendet: men ängeln slog hans lår: Yaqub blev alltså halt. Vad heter du? Yaqub. Det behagar inte att du efter denna dag kallas annat än Israel.

Och vem är du? Och vad heter du? Han gick alltså ifrån honom: han visste att det var en ängel av änglarna: och Yaqub vaknade halt av sitt ben: därför äta Israels söner inte lårens senan. Yaqub lyfte alltså sin blick: och hans broder Esau närmade sig med fyra hundra ryttare: han trädde alltså fram framför de sina: när hans broder Esau såg honom kastade han sig ned för honom sju gånger: och det var deras hälsning i den tiden: och det var dem lagfäst: likasom änglarna kastade sig ned för Adam i hälsning: och likasom Yusufs bröder och hans anfäder kastade sig ned för honom, såsom kommer: när Esau såg honom trädde han emot honom: och famnade honom: och kysste honom: och grät: och Esau lyfte sin blick: och såg emot kvinnorna och barnen: varifrån komma dig dessa?

De åt vilka Allah har skänkt åt din tjänare.

De båda tjänarinnorna och deras söner närmade sig alltså: och kastade sig ned för honom: och Lea och hennes söner närmade sig: och kastade sig ned för honom: och Rachel och hennes son Yusuf närmade sig sist: och kastade sig ned för honom: och han bjöd honom att godtaga sin gåva: och han trängande hos honom: han godtog den: och Esau återvände: och trädde fram framför honom: och Yaqub hann upp honom med de sina och det han ägde av boskap och hjordar och trälar: riktande sig emot Seirs berg: när han passerade Saouira byggde han åt sig ett hus: och skuggvalv åt hans riddjur: sedan passerade han Ourousalim, Sahims by: han slog sig ned före byn: och köpte Hammurs söners åker, Sahims fader, med hundra får: han reste alltså där sitt tält: och byggde där ett altare: och namngav det Il, Israels gudom: och Allah bjöd honom att bygga det för att han skulle upphöja sig däri: och det är Bayt al-Maqdis i dag, som Sulayman ibn Dawud sedan förnyade: och det är Klippans läge som han hade utmärkt genom att göta olja över den förut: såsom vi ha nämnt först.

Bokens folk nämna här Dinah bint Yaqubs historia av Lea: och vad som blev av hennes sak med Sahim ibn Hammur som våldtog henne och förde henne till sin boning: sedan anhöll om henne i giftermål hos hennes fader och hennes bröder: vi göra ingenting annat än om ni omskären alla er: och vi gifta er och ni gifta oss: ty vi gifta inte av ett omskuret folk. De besvarade detta: och omskuro sig alla: när den tredje dagen kom och deras smärta av omskärelsen växte: störtade sig Yaqubs söner över dem: dödade dem till den siste: och dödade Sahim och hans fader Hammur, för det fula de gjort emot dem: fogat till deras förnekelse: och vad de tillbade av sina avgudar: därför dödade Yaqubs söner dem: och togo deras ägodelar som byten: och Allah vet bäst.

Sedan begav sig Rachel: och födde en gosse: det är Benjamin: men hon lidit vid hans födelse av en intensiv möda: och dog efter honom: Yaqub begravde henne i Afarath: det är Betlehem: och Yaqub reste en sten på hennes grav: det är stenen känd såsom Rachels grav till i dag.

Yaqubs manliga söner voro tolv män: av Lea: Ruben: och Simeon: och Levi: och Juda: och Issakar: och Zabulon: och av Rachel: Yusuf: och Benjamin: och av Rachels tjänarinna: Dan: och Neftali: och av Leas tjänarinna: Gad: och Aser. Och Yaqub kom till hans fader Isak: och stannade hos honom i Habrons by som är i Kanaans land, där Ibrahim bodde: sedan insjuknade Isak och dog vid hundra åttio år: och hans båda söner Esau och Yaqub begravde honom med hans fader Ibrahim Khalilen i den grotta han hade köpt, såsom vi ha framställt: och Allah, ära vare Honom, vet bäst härom.

Israel (Yaqub) och berättelsen om Yusuf, son till Yaqub

Allah har nedsänt om honom, och om vad som var av hans sak, en sura av den väldiga Koranen, för att man skall betänka vad den inrymmer av visdomar och förmaningar och sedigheter och vis befallning: « Alif, Lam, Ra: det ären Bokens lysande verser: Vi nedsände den, en arabisk Koran: kanske ni skola förstå: Vi berättar för dig den vackraste av berättelser: genom det vi ha uppenbarat för dig av denna Koran: och du var förut av de som inte brydde dig. » Vi ha talat om de lösryckta bokstäverna i början av sura al-Baqaras tafsir: den som vill deras bestyrkande må se där: och vi ha talat om denna sura i sammandrag på sin plats i tafsiren: och vi nämna här en bråkdel av vad däri finns, på det mest kortfattade sättet: och det mest lyckade.

Talets summa på denna plats är att den Högste prisar Sin väldiga Bok som Han nedsände över Sin tjänare och Hans ädla sändebud: på det arabiska språket, vältaligt, lysande, uppenbart, klart: som varje klar och ren förståndig förstår: den är de mest ädla böcker som nedsänts från himlen: den nedsände den mest ädla av änglarna över de mest ädla av varelserna: på de mest ädla tider och platser: på den vältaligaste tunga och det uppenbaraste talet: om sammanhanget är i gångna berättelser eller kommande nämner den de vackraste och de klaraste: och uppenbarar sanningen om det människorna ha skilt sig åt om: och fällar det falska: besvarar det som lögn: stöter bort det: och om det är i befallningar och förbud: de rättvisaste lagarna: och de klaraste vägarna: det klaraste av domar: och det rättvisaste av utslag: « och din Herres ord har fullbordats i sanningsenlighet och rättvisa »: det vill säga i sanningsenlighet i berättelserna: i rättvisa i befallningar och förbud: « Vi berättar för dig den vackraste av berättelser: genom det vi ha uppenbarat för dig av denna Koran: och du var förut av de som inte brydde dig »: det vill säga i förhållande till det som har uppenbarats dig häri: « och så uppenbarade vi åt dig en ande av Vår befallning: du visste inte vad Boken är: inte heller tron: men Vi gjorde den till ett ljus:

varmed Vi righta den Vi vill av Våra tjänare: och du rightar visst emot en rakt väg: Allahs väg: åt vilken tillhör vad som är i himlarna: och vad som är på jorden: till Allah skola angelägenheterna återgå. » « Så berättar vi för dig nyheter om vad som har gått före: och Vi ha gett dig från Vår sida en påminnelse: den som vänder sig därifrån skall bära på uppståndelsens dag en börda: varande i evigheten: och vilken dålig börda åt dem på uppståndelsens dag »: det vill säga den som vänder sig ifrån denna Koran: och följer andra böcker: han drabbes alltså av detta hot: såsom han sade det i hadithen överförd i Musnaden och av Tirmidhi, från Ali, de troendes befälhavare: den som söker rightledningen i annat än den: Allah vänder honom villfarelse.

Surayj ibn an-Nu'man har överfört till oss: Hawshaym har överfört till oss: Mujalid har underrättat mig från ash-Sha'bi: från Jabir: att Omar ibn al-Khattab kom till Profeten med en bok som hade nått honom från vissa av Bokens folk: och läste den: Profeten vrednades: och sade: vill du gå dig vil i den, o al-Khattabs son? Vid Den som håller min själ i Sin hand: jag har kommit till er med den vit, ren: fråga dem inte om något: annars skola de underrätta er om en sanning ni besvara som lögn: eller en lögn ni tror på: och vid Den som håller min själ i Sin hand: om Musa vore levande kunde han inte annat än följa mig. Äkta isnad: och Ahmad har överfört det på en annan väg: och vid Den som håller min själ i Sin hand: om Musa framstod bland er: och ni följde honom och övergav mig: skullen ni gå er vil: ni ären min del av folkslagen: och jag är er del av profeterna.

Vi ha överfört denna hadiths vägar och dess formuleringar i början av sura Yusuf: han talade till människorna: och sade i sitt tal: o människor: mig har givits de kortfattade orden och de senaste: och mig har givits en sammanfattad redogörelse: och jag har kommit till er med den vit, ren: gå den alltså inte vil: och må de som gå vil inte förvilla er. Sedan bjöd han att detta blad skulle utplånas bokstav för bokstav.

« OCH JOSEF sade till sin fader: "I drömmen såg jag elva stjärnor och solen och månen och jag såg dem buga sig till jorden inför mig!" [Jakob] svarade: "Käre son! Berätta inte om din dröm för dina bröder! [Avundsjuka] kan driva dem att smida onda planer mot dig; Djävulen är sannerligen människans svurne fiende!

Just så [som du har sett i drömmen] skall du bli en av din Herres utvalda och Han skall skänka dig en djupare förståelse av innebörden i det som sker och ge dig och hela Jakobs hus Sin välsignelse i fullaste mått, liksom Han en gång gav dina förfäder Abraham och Isak [Sin fulla välsignelse]. Din Herre är allvetande, vis." » Sura 12, 4-6

Vi ha redan framställt att Yaqub hade tolv manliga söner: vi ha namngivit dem: och till dem knyta sig alla Israels söners stammar: och den ädle och den mest ärade och den väldigaste av dem var Yusuf. En grupp av lärda ha hävdat att det bland dem inte fanns någon annan profet än honom: och resten av hans bröder tog inte emot uppenbarelse: och det uppenbara av vad som har överförts om deras handlingar och deras ord i denna historia leder dit: « Sägen: vi tro på Allah och på vad som har nedsänts till oss och på vad som har nedsänts till Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna. » Och han har hävdat att dessa äro stammarna: hans argument är alltså inte solidt: därför att det som menas med stammarna äro Israels söners folkslag: och vad däri fanns av profeter på vilka uppenbarelsen från himlen stiger ned: och Allah vet bäst.

Och bland det som befäster att Yusuf är den som föredrogs bland sina bröder av budskapet och profetsskapet: att Han har vittnat om hans profetsskap och uppenbarelsen emot honom i mer än en vers av Sin mäktiga Bok: och inte vittnat om någon av hans bröder annat än honom: detta antyder alltså vad vi ha nämnt. Abd as-Samad har överfört till oss: Abd ar-Rahman ibn Abdallah ibn Dinar har överfört från hans fader, att han sade: den ädle, son till den ädle, son till den ädle, son till den ädle: Yusuf son av Yaqub son av Isak son av Ibrahim. Endast al-Bukhari har överfört den: och överförde den från Abdallah ibn Muhammad och från 'Abda: från Abd as-Samad ibn Abd al-Warith med den. Vi ha nämnt dess vägar i Ibrahims historia: vad som befriar från att upprepa den här: och Allah tillhör lovet och nåden.

Exegeterna ha sagt: Yusuf såg, ännu liten före puberteten, såsom om elva stjärnor: som antyder resten av hans bröder: och solen och månen beteckna hans båda föräldrar: de kastade sig alla ned för honom: han blev därav häpnad: när han vaknade berättade han den för sin fader: hans fader visste alltså att han skulle nå en hög rang och en väldig upphöjelse i världen och det kommande, till den grad att hans föräldrar och hans bröder underkasta sig honom häri: han bjöd honom alltså att hemlighålla den: och inte berätta den för hans bröder, av fruktan att de skulle avunda honom: och söka nå honom: och smida emot honom alla slag av lister och anstalter: och detta antyder vad vi ha nämnt: därför har det kommit i vissa athar: anhåll om hjälp för fullbordandet av era behov genom att hemlighålla dem: ty var innehavare av välsignelse är avundsjukt begravd. Och hos Bokens folk berättade han den för både sin fader och sina bröder: de ha farit vill häri.

« Och så skall din Herre utvälja dig »: det vill säga: och såsom Han lät dig se denna väldiga syn: om du hemlighåller den skall din Herre utvälja dig: det vill säga föredra dig av alla slag av ljuvligheter och nåd: « och undervisa dig av drömtydningarnas uttolkning »: det vill säga låta dig förstå talets betydelser: och drömtydningarna, vad ingen annan förstår: « och fullborda Sin nåd över dig »: det vill säga genom uppenbarelsen emot dig: « och över Yaqubs familj »: det vill säga genom dig: och de skola ha av dig det bästa av världen och det kommande: « såsom Han fullbordade den över dina båda fäder förut: Ibrahim och Isak »: det vill säga Han skall överhopa dig med välgärning: och göra dig gott genom profetsskapet: såsom Han gett den åt din fader Yaqub: och din farfar Isak: och din farfars fader Ibrahim Khalilen: « din Herre är Allvetande, Vis. » Allah vet bäst var Han lägger Sitt budskap.

Därför sade Allahs sändebud, när man frågade honom: vem är den ädle av människorna? Yusuf, Allahs profet, son av Allahs profet, son av Allahs profet, son av Allahs Khalil. Och Ibn Jarir och Ibn Abi Hatim ha överfört i sina båda tafsirer: och Abu Ya'la och al-Bazzar i sina båda Musnader, från al-Hakam ibn Dahirs hadith: som imamerna ha försvagat: från as-Suddi: från Abd ar-Rahman ibn Thabit: en man av judarna kom till Profeten: kallad Bustana juden: o Muhammad, underrätta mig om stjärnorna Yusuf såg kasta sig ned för honom: vad äro deras namn? Profeten teg: och besvarade honom inte: Djibril steg ned med deras namn: Allahs sändebud sände alltså åt honom: är du troende om jag underrättar dig om deras namn?

Ja. De äro Jarabane: och at-Tariq: och adh-Dhiyal: och Dhu al-Kanafat: och Qabis: och Waththab: och 'Amudane: och al-Faylaq: och al-Musbih: och as-Saruh: och Dhu al-Far': och adh-Dhiya: och an-Nur. Vid Allah: det äro visst deras namn. Och hos Abu Ya'la: när han berättade den för sin fader: detta är en utspridd sak som Allah skall sammanföra: och solen är hans fader: och månen hans moder.

« I [berättelsen om] Josef och hans bröder ligger helt visst budskap till dem som söker [sanningen]. DETTA är vad [Josefs bröder] sade [till varandra]: "Josef och hans broder [Benjamin] är vår fader kärare än [alla] vi [andra]; det är tydligt att vår fader felbedömer [oss]. Låt oss döda Josef eller jaga bort honom långt härifrån. Då kommer vår fader att rikta all sin kärlek mot oss; därefter kan vi [ångra oss och åter] leva som goda och hederliga människor."

En av dem sade: "Slå inte ihjäl Josef! Om ni är beslutna [att skaffa undan honom], kasta honom då i denna djupa brunn; en karavan [som passerar förbi] kan då dra upp honom." » Sura 12, 7-10

Den Högste fäster uppmärksamheten vid vad denna historia inrymmer av tecken: och visdomar: och innebörder: och förmaningar: och bevis. Sedan nämner han Yusufs bröders avund emot honom, på grund av deras faders kärlek till honom och till hans broder, de mena hans helbroder Benjamin, son av deras gemensamma moder, mer än till dem: och de en grupp: det vill säga en samlad hop: skola vi alltså vara mer värda kärleken än dessa båda: « vår fader är visst i uppenbar villfarelse »: det vill säga i att föredra dessa bådas kärlek framför oss. Sedan konspirerade de sinsemellan emot att döda Yusuf: eller förvisa honom emot ett land han inte återvänder från, för att hans faders ansikte skall vändas ifrån dem allena: det vill säga att hans kärlek förloras över dem alla: och de stängde in ångern sedan: när de tjusat sig häri och överenskommo härom sade en talare bland dem.

Det är Simeon: det är Juda: och Qatada har sagt: det är deras äldste Ruben: « döda inte Yusuf: men kasten honom i brunnens djup: någon karavan skall hämta honom »: det vill säga någon resande passerande: « om ni handla »: vad ni än säga skall det alltid finnas: må det alltså bli det jag säger er: och det är det närmaste av alla lägen att döda honom eller förvisa honom: och landsförvisa honom: de överenskommo alltså härom: då sade de: o vår fader, varför förtrostar du dig inte åt oss om Yusuf: och vi ären visst hans uppriktiga rådgivare: sänd honom i morgon med oss: att han må äta och leka: och vi ären visst hans väktare. Han sade: « det sorgar mig att ni föra bort honom: och jag fruktar att vargen skall förtära honom: och att ni bli upptagna av annat än honom. » De sade: « om vargen förtärde honom: och vi en samlad hop: skullen vi då visst vara förlorade.

» De bad sin fader att sända honom deras broder Yusuf: och lät honom se att de ville att han skulle beta med dem: och leka och rusa omkring: och de stängde in åt honom vad Allah vet bättre: o min son, det sorgar mig att skiljas från honom en dags ögonblick: och jag fruktar dessutom att ni bliva upptagna av era lekar: och av vad ni göra: och att vargen kommer och förtär honom: och jag kan inte försvara honom emot den med tanke på hans ringa ålder: och er uppmärksamhetens frånvaro åt honom. De sade: « om vargen förtärde honom: och vi en samlad hop: skullen vi då visst vara förlorade »: det vill säga: om vargen överraskade honom och förtärde honom av oss: eller att vi voro upptagna av annat än honom till dess det händer: och vi en församling: skullen vi då visst vara förlorade: det vill säga oförmögna, förlorade.

Och hos Bokens folk: han sände honom bakom dem, följande dem: och han avvek från vägen: till dess en man rightade honom emot dem: och detta är också av deras fel i överföringen: ty Yaqub var mera uppmärksam åt honom än att sända honom med dem: hur skulle han då ha sände honom ensam? När de förde bort honom: och överenskommo att kasta honom i brunnens djup: « och vi uppenbarade åt honom: du skall visst underrätta dem om denna deras sak: och de känna ingenting. » « Och de kommo till sin fader på aftonen, gråtande: de sade: o vår fader, vi gingo för att springa: och vi lämnade Yusuf vid våra saker: och vargen förtärde honom: och du tror oss inte: även om vi sade sanning. » « Och de kommo med hans tunika fläckad av falskt blod.

Han sade: nej: era själar ha förskönat er en sak: tålamodet är alltså skönt: och Allah är den anropade hjälpen emot vad ni beskriva. »

De trängande hos sin fader till dess han sände dem med honom: han hade knappt försvunnit från deras ögon förrän de började smäda honom: och vanära honom genom handlingar och ord: och överenskommo att kasta honom i brunnens djup: det vill säga i dess botten, på dess centrala sten: det är stenen som är mitt i brunnen: på den står den som stiger ned: den som stiger ned för att fylla hinkarna när vattnet saknas kallas den nedstigande, och den som hävar dem upp med repet kallas den hävande: när de kastade honom i den uppenbarade Allah för honom att det behövs dig ett utlopp: och en utgång ur denna svårighet vari du är: och du skall visst underrätta dina bröder om deras verk detta: i ett läge där du är mäktig: och de i behov av dig: fruktande dig: « och de känna ingenting. » Mujahid har sagt, om « och de känna ingenting »: genom inspirationen från Allah emot honom av detta: och från Ibn Abbas: « och de känna ingenting »: det vill säga: du skall visst underrätta dem om denna deras sak: i ett läge där de inte känna igen dig: Ibn Jarir har överfört det från honom.

När de lade honom däri: och fjärmade sig från honom: togo de hans skjorta: fläckade den av något blod: och återvände emot sin fader på aftonen, gråtande: det vill säga över hans broder: må inte gråtfallet righta dig fel: många orättfärdiga gråta: och de ha nämnt Yusufs bröders gråt: « och de kommo till sin fader på aftonen, gråtande »: det vill säga i nattens dunkel: för att deras svek skulle vara bättre fördolt, inte deras ursäkt: de sade: o vår fader, vi gingo för att springa: och vi lämnade Yusuf vid våra saker: det vill säga våra kläder: « och vargen förtärde honom »: det vill säga i vår frånvaro från honom, under vår löpning: « och du tror oss inte: även om vi sade sanning »: det vill säga: du bestyrker oss inte i det vi ha underrättat dig om vargens förtärande, även om vi icke voro misstänkta i dina ögon: hur skulle det då förhålla sig, du som redan misstänka oss häri?

Ty du har fruktat att vargen skall förtära honom: och vi ha påföstat dig att den inte förtärde honom, med tanke på vårt antal omkring honom: se här vi äro inte trodda av dig: du är alltså ursäktad om att inte tro oss: och se där läget.

« Och de kommo med hans tunika fläckad av falskt blod »: det vill säga av ett lögnaktigt, förfalskat blod, ty de togo en get: slaktade den: togo dess blod: och lade det på hans skjorta, för att man skulle tro att vargen förtärt honom: och de glömde att sönderriva den: när bedrägeriets tecken framstodo hos dem vände deras verk sig inte emot deras fader, ty han förstod deras fiendskap emot honom: och deras avund, av deras faders kärlek till honom bland dem, mer än till dem: på grund av det han urskilde i honom av majestät och utstrålning som han hade sedan barndomen, därför att Allah ville föredra honom genom hans profetsskap: och av vad de hade försökt för att gripa honom: så snart de grep honom berövade de honom hans syn: och kommo klagande: och överenskomna om vad de hade smidit: « nej: era själar ha förskönat er en sak: tålamodet är alltså skönt: och Allah är den anropade hjälpen emot vad ni beskriva.

» Och hos Bokens folk: Ruben föreslog att lägga honom i brunnen, för att i smug återta honom och återlämna honom åt hans fader: de sövde honom alltså: och sålde honom åt denna karavan: när Ruben kom på aftonen för att hämta Yusuf fann han honom inte: han ropade: och rev sönder sina kläder: och sorgade: de togo en getkill: slaktade den: och fläckade Yusufs tunika med dess blod: när Yaqub fick veta det rev han sönder sina kläder: och klädde sig i ett svart bälte: och sorgade över sin son många dagar: och denna bräcklighet kom av deras uttolknings- och överföringsfel.

« OCH EN karavan kom och sände ut sin vattenhämtare; och just som han skulle sänka sitt ämbar i brunnen [fick han se Josef och] utropade: "Vilken överraskning! Här står en yngling [livs levande]!" Och de gömde honom bland varorna [i hopp om att kunna sälja honom] - och Gud visste vad de gjorde. Och de sålde honom för en obetydlig summa, några få silvermynt - så litet värde satte de på honom!

Och mannen från Egypten, som köpte honom, sade till sin hustru: "Behandla honom väl - som en gäst! Vi kan [en dag] få nytta av honom; men vi skulle också kunna uppta honom som vår son." Så gav Vi Josef en fast punkt på jorden; Vi ville nämligen låta honom få en djupare förståelse av innebörden i det som sker. Gud genomför [alltid] Sin vilja, men om detta är de flesta okunniga. Och när han hade nått mogen ålder skänkte Vi honom visdom och kunskap [i andliga ting]; så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. » Sura 12, 19-22

Den Högste underrättar om Yusufs historia när han lades i brunnen: att han satt och väntade Allahs utlopp och Hans ljuvlighet emot honom: och det kom en karavan: det vill säga resande: hos Bokens folk var deras handelsvara pistascher: pinjenötter: och jordnötter, riktande sig emot Egypten från Syrien: de sände alltså några av sig för att ösa ur denna brunn: när en av dem lät sin hink stiga ned grep sig Yusuf fast i den: « o glädjebud »: det vill säga o mitt glädjande budskap: « se här en gosse »: « och de gömde honom som handelsvara »: det vill säga lät tro att de hade med sig en gosse bland sin handel: « och Allah är Vé om vad de göra »: det vill säga: Han är Vé om vad hans bröder smidit emot honom: och om vad de i smug stängde in av att göra honom till handelsvara åt dem: och ändå förändrar inte den Högste detta, på grund av den väldiga visdom som härtill knyter sig: och det föregående dekretet: och nåden emot Egyptens land, genom det Allah skall göra genom denna gosses händer som stiger in däri i fångenskapsgestalt: och sedan därefter göra honom till sakernas herre: och låta dem gagna av honom i deras värld och deras kommande, på ett sätt utan gräns eller beskrivning.

När Yusufs bröder kände att karavanen hade tagit honom hannade de upp dem: se här vår träl som har flytt från oss: de köpte honom alltså av dem för ett ringa pris: det vill säga litet, sällsynt: det är det falska: « några räknade dirhamer »: « och de voro emot honom av de som saknade honom. » Ibn Mas'ud och Ibn Abbas och Nuf al-Bikali och as-Suddi och Qatada ha sagt: de sålde honom för tjugo dirhamer som de delade två dirhamer var: tjugotvå dirhamer: och 'Ikrima har sagt: fyrtio dirhamer: och Allah vet bäst. »« Och den som köpte honom, av Egypten, sade åt sin hustru: härbärgera honom äreligen »: det vill säga var god emot honom: « han kan vara oss till nytta: eller att vi ta honom till son.

» Och detta är av Allahs ljuvlighet emot honom: och Hans nåd: och Hans välgärning emot honom, genom att Han vill förbereda honom att ge honom av det bästa av världen och det kommande: och köparen var bland Egyptens furstar, dess aziz: hans namn var Atfir ibn Ruhib: och Egyptens konung vid den tiden var al-Rayyan ibn al-Walid, en man av 'Amaliqa: och azizens hustrus namn var Ra'il bint Ra'il: hennes namn var Zoulaykha: det uppenbara är att det var hennes titel: andra säga bint Yunus, överfört av ath-Tha'labi från Abu Hisham ar-Rifa'i: och Muhammad ibn Ishaq har sagt, från Muhammad ibn as-Sa'ib: från Abu Salih: namnet på den som sålde honom i Egypten, jag menar den som förde honom dit, var Malik ibn Daghr ibn Thawayb ibn 'Afqa ibn Madian ibn Ibrahim: och Allah vet bäst.

Och Ibn Ishaq har sagt, från Abu 'Ubayda: de mest insiktsfulla av människorna äro tre: den som säger « härbärgera honom äreligen »: och kvinnan som sade åt sin fader om Musa: « o min fader, anlita honom: de bästa av anlitade äre den mäktige, den pålitlige »: och Abu Bakr as-Siddiq när han utsåg Omar ibn al-Khattab till efterträdare. Azizen köpte honom för tjugo dinarer: vid deras vägning av mysk: och siden: och läder: och Allah vet bäst.

« Och så har Vi grundat Yusuf på jorden »: det vill säga: och såsom Vi har förordnat denna aziz och hans hustru att handla väl med honom och vakta honom, har Vi grundat honom i Egyptens land: « och för att Vi skola undervisa honom i berättelsernas uttolkning »: det vill säga deras förstånd: och drömtydningarna hör dit: « och Allah är Härskare över Sin befallning »: det vill säga: när Han vill något förelägger Han det medel och angelägenheter som tjänarna inte skulle finna: men de flesta människor veta inte. »« Och när han nådde sin myndighet gav Vi honom dom och vetande: och så belöna Vi de välgörande. » Detta antyder att allt detta var: och att han före myndigheten, som är fyrtio års gräns vari Allah uppenbarar i dem åt Sina profettjänare, må Bönerna och hälsningarna vare över dem, från världarnas Herre.

De ha skilt sig åt om den livslängd som är myndighetens nående: Malik och Rabi'a och Zayd ibn Aslam ha sagt: det är ungdomen: arton år: tjugo år: tjugofem år: trettio år: och Ibn Abbas och Mujahid ha sagt: trettiotre år: fyrtio år: »« till dess att, när han nådde sin myndighet och nådde fyrtio år: »

»« Och den som hade härbärgerat honom hos sig ville förföra honom: och stängde portarna: och sade: kom till dig. Han sade: Allah bevare mig: det är min herre som har härbärgerat min vistelse väl: de orättfärdiga trivas inte: och visst ville hon honom: och han hade velat henne, om det inte vore att han såg sin Herres bevis, så: för att vända från honom det onda och den otukt: det äro tjänare som vi ha utvalt: de sprango båda två emot porten: och hon rev sönder hans skjorta bakifrån: och båda två funno hans herre vid porten: hon sade: vilken är lönen åt den som har velat det onda åt din familj, annat än att han fängslas: eller ett plågsamt straff.

Han sade: det är hon som har velat förföra mig: och ett vittne av hennes familj vittnade: om hans skjorta är sönderriven framifrån sannar hon: och han är av lögnarna: och om hans skjorta är sönderriven bakifrån ljuger hon: och han är av de sanningsenliga: när han såg hans skjorta sönderriven bakifrån sade han: det är av er list: er list är väldig: Yusuf, vänd dig därifrån: och begär förlåtelse för din felsteg: du hörde till de felfulliga. »

Den Högste nämner azizens hustrus förförelse emot Yusuf: och hennes anhållan emot honom om det som inte passar hennes tillstånd och hennes rang: hon var på det yttersta av skönhet: av rikedom: av rang: av ungdom: och huruvida hon stängde portarna på sig och på honom: och prydde sig för honom: och sminkade sig: och klädde sina vackraste kläder: och sina praktfullaste dräkter: och med allt detta var hon vizirens hustru: och konungens al-Rayyan ibn al-Walid brorsdotter, Egyptens herre: och allt detta medan Yusuf var en yngling av en underbar skönhet och utstrålning: men han är profet av profeternas släkte: hans Herre bevarade honom alltså från otukten: och höll honom från kvinnornas list: han är de sju ädla, fromma, fruktade, som nämns i de två Sahiherna av profeternas insegel i hans ord, av jorden och himlens del: sju som Allah skärmar i Sin skugga den dag där det inte är skugga annat än Hans skugga: en rättvis imam: och en man som nämner Allah i enslighet: och hans båda ögon flyta: och en man vars hjärta är fasthängt vid moskén när han går ut ur den, till dess han återvänder dit: och två män som ha älskat varandra i Allah, förenats på honom och skilts åt på honom: och en man som giver allmosan och döljer den, till den grad att hans vänstra hand inte vet vad hans högra utgivar:

och en yngling som har vuxit upp i Allahs tillbedjan: och en man som en kvinna av rang och skönhet kallar och han säger: jag fruktar Allah. Och det avsedda är att hon kallade honom emot sig: och lade däri en intensiv ivrighet: »« Allah bevare mig: det är min herre »: det vill säga hennes make, husets herre: »« som har härbärgerat min vistelse väl »: det vill säga har handlat väl med mig: och ärat min vistelse hos honom: »« de orättfärdiga trivas inte. » »« Och visst ville hon honom: och han hade velat henne, om det inte vore att han såg sin Herres bevis »: häri finns noghet och mättnad i exegen: och det mesta av exegeternas ord här är taget av Bokens folks böcker: bäst för oss är att vända sig därifrån: och det som skall troas är att Allah den Högste bevarade honom: frikantade honom: helgade honom från otukten: höll honom därifrån: och skyddade honom emot den: »« så: för att vända från honom det onda och den otukt: det äro tjänare som vi ha utvalt.

» »« De sprango båda två emot porten »: de funno båda två: det vill säga hans herre, det vill säga hans make, vid porten: hon hann honom alltså före med ordet: och eggnade honom emot honom: »« hon sade: vilken är lönen åt den som har velat det onda åt din familj: annat än att han fängslas: eller ett plågsamt straff. » Hon anklagade honom, medan hon är den anklagade: och frikantade sin ära: och helgade sin egen plats: Han sade: »« det är hon som har velat förföra mig. » Det behövdes att säga sanningen när behovet krävde det. Han var liten i vaggan, säger Ibn Abbas: och det har överförts från Abu Hurayra: och från Hilal ibn Yasaf: och från al-Hasan al-Basri: och från Sa'id ibn Jubayr: och från ad-Dahhak: och Ibn Jarir har föredragit det: och han överför häri en hadith av Ibn Abbas: och andra ha överfört det från honom fastställt: han var en man nära Atfir, hennes make: nära henne: och bland dem som sagt att det var en man: Ibn Abbas: och 'Ikrima: och Mujahid: och al-Hasan: och Qatada: och as-Suddi: och Muhammad ibn Ishaq: och Zayd ibn Aslam.

»« Om hans skjorta är sönderriven framifrån sannar hon: och han är av lögnarna: och om hans skjorta är sönderriven bakifrån ljuger hon: och han är av de sanningsenliga »: det vill säga: därför att han skulle ha flytt inför henne: och hon följt honom: och kluvit sig fast vid honom: hans skjorta skulle då ha rivits sönder så: och så var det: när han såg hans skjorta sönderriven bakifrån sade han: »« det är av er list: er list är väldig.

» Det vill säga: det som har skett av er anstalt är att du förförde honom: och sedan anklagade honom falskt: och hennes make bläddrade förbi detta: »« Yusuf, vänd dig därifrån »: det vill säga: tala med ingen om det: ty tystnaden om sådana saker är den rättvisaste och vackraste: och han bjöd honom att begära förlåtelse för sin begångna felsteg: och ångra sig emot sin Herre: ty när tjänaren ångrar sig emot Allah ångrar Allah sig emot honom: och Egyptens folk, fast de tillbado avgudar, visste att Den som förlåter synderna och straffar dem är Allah allena, utan medhjälpare häri: därför sade hans make detta till honom: och ursäktade honom på något sätt: »« och begär förlåtelse för din felsteg: du hörde till de felfulliga. »

»« Och kvinnor i staden sade: azizens hustru förför sin unga träl åt sig själv: han har visst tänt henne i kärlek: vi se henne visst i uppenbar villfarelse: när hon hörde deras list sände hon åt dem: och beredde åt dem soffor: och gav åt var och en av dem en kniv: och sade: gå ut emot dem: när de sågo honom upphöjde de honom: och skuro sig i händerna: och sade: Allah vare fri från detta: detta är inte en människa: denna är inte annat än en ädel ängel. Hon sade: se här det för vilket ni smadade mig: och jag har visst velat förföra honom: men han bevarar sig: och om han inte gör vad jag bjöd honom skall han visst fängslas: och skall visst höra till de förödmjukade. Han sade: min Herre, fängelset är mig kärare än det de kalla mig emot: och om Du inte vänder deras list från mig skall jag luta emot dem: och bliva av de okunniga. Hans Herre bönhörde honom alltså: och vände deras list från honom: Han är den Hörande, den Allvetande. »

Den Högste nämner från staden, det vill säga Egyptens, kvinnor: furstinnornas kvinnor: och de storas döttrar: azizens hustrus kritik: och smädandet: och vanärandet av henne i hennes förförelse av sin unga träl: och hennes intensiva kärlek till honom: och detta är inte gott ty han är en mawla: och hans like äro inte sådana människor härför: »« vi se henne visst i uppenbar villfarelse »: det vill säga i att lägga saken utanför sin plats.

När hon hörde deras list: det vill säga deras vanärande av henne: och deras ringaaktande: och deras antydan genom smädandet: och avrådandet av kärleken till hennes mawla: och hennes passion för sin unga träl: de lät framträda ett smädande: och hon är i sig ursäktad i saken: därför älskade hon att breda ut sin ursäkt inför dem: och visa att denna unge man inte är såsom de trodde: inte heller av det slag de äger: hon sände alltså åt dem: och samlade dem i sin boning: och beredde åt dem en gästfrihet av deras like: och förde häri i helhet något som skäres med knivar, såsom apelsinen och dess like: och gav åt var och en av dem en kniv: och hon hade förberett Yusuf: och klätt honom i de vackraste kläderna: och han var på det yttersta av ungdomens fräschör: och bjöd honom att gå ut emot dem i detta skick: han gick alltså ut: och han var vackrare än fullmånen utan något tvivel: när de sågo honom upphöjde de honom: det vill säga förstorade honom: och revirerade honom: och förhärligade honom: och de trodde inte att något liknande fanns bland Adams söner: och hans skönhet förbländade dem, till den grad att de blevo distraherade från sig själva: och började slå i sina händer med dessa knivar: och inte känna såren: och sade: »« Allah vare fri från detta: detta är inte en människa:

denna är inte annat än en ädel ängel. »

Det har kommit i Isra hadith: jag passerade Yusuf: och honom hade givits hälften av skönheten: Souhayli har sagt: dess mening är att han var på Adams skönhetens hälft, därför att Allah den Högste skapade Adam med Sin hand: och inblåste honom av Sin ande: han var alltså på det yttersta av det yttersta av mänsklig skönhet: därför stiga Paradisets folk in i Paradiset på Adams gestalt och hans skönhet: och Yusuf var på Adams skönhetens hälft: och det fanns mellan dem två ingen vackrare än dem: likasom det inte funnits någon kvinna efter Eva som liknade honom såsom Sara, Khalilens hustru.

Och Yusufs ansikte var såsom en blixt: och när en kvinna kom till honom för ett behov täckte han sitt ansikte: han var största tiden av tiden slöjad, för att människorna inte skulle se honom: därför när azizens hustrus ursäkt fastställdes i kärleken till denna nämnda mening: och det uppstod för dem och över dem vad som uppstod av skärandet av deras händer genom knivarnas sår: och av majestätet: och av förvånan vid hans syn: »« se här det för vilket ni smadade mig »: sedan prisade hon honom för den fullständiga kyskheten: och sade: »« och jag har visst velat förföra honom: men han bevarar sig »: det vill säga avstod: »« och om han inte gör vad jag bjöd honom skall han visst fängslas: och skall visst höra till de förödmjukade.

» Och resten av kvinnorna manade honom att höra och vara hans husmoder lydig: han vägrade alltså med det fastaste vägran: och avstod: ty han är av profeternas släkte: »« min Herre, fängelset är mig kärare än det de kalla mig emot: och om Du inte vänder deras list från mig skall jag luta emot dem: och bliva av de okunniga »: om Du förtrostar mig mig själv äger jag av mig själv blott oförmågan och svagheten: och jag har för min själ ingen nytta: inte heller någon skada: annat än vad Allah vill: jag är alltså svag, utom det varmed Du har stärkt mig: och bevarat: och höllit: och skärmat genom Din makt: och Din styrka. »« Hans Herre bönhörde honom alltså: och vände deras list från honom: Han är den Hörande, den Allvetande. »

« Därefter, trots att de hade sett alla bevis [för Josefs oskuld], ansåg de [ändå] bäst att för en tid sätta honom i fängelse. OCH [DET hände att] två unga män kastades i fängelse tillsammans med Josef. En av dem sade: "Jag har [i en dröm] sett mig själv pressa vin." Och den andre sade: "Och jag har [i drömmen] sett mig själv bära bröd på huvudet och fåglarna åt av det." [Och de vände sig till Josef och sade:] "Säg oss vad detta betyder! Vi förstår att du är en av dem som kan [tyda drömmar] på rätt sätt."

[Josef] svarade: "Innan ni har fått ert [dagliga] mål mat skall jag underrätta er om innebörden av dessa [drömmar], och det [som de varslar om] skall då ännu inte ha inträffat; detta är en del av den [kunskap] som min Herre har skänkt mig. Jag har tagit avstånd från dem som inte tror på Gud och som förnekar livet efter detta, och jag bekänner den tro som var mina förfäders, Abrahams, Isaks och Jakobs tro: det är otänkbart för oss att sätta något, vad det än kan vara, vid Guds sida. Denna [tro] är Guds nådiga gåva till oss och till alla människor, men de flesta människor är inte tacksamma.

Kamrater i fångenskapen! Vad är rimligare - [att tro på] gudomligheter av många olika slag eller [att tro på] den Ende Guden, som härskar över allt med oinskränkt makt Vad ni dyrkar vid sidan av Honom är ingenting annat än namn som ni har tänkt ut, ni och era förfäder; Gud har inte gett er tillstånd till detta. Ingen dömer utom Gud; Han befaller er att dyrka Honom ensam. Detta är den evigt sanna tron, men de flesta människor har ingen kunskap [om detta].

[Nu till era drömmar,] kamrater i fångenskapen! En av er båda skall [åter] skänka i vin åt sin herre, men den andre skall korsfästas och fåglarna skall hacka i sig [vad som är ätbart] av hans huvud. I detta som ni begärde att jag skulle förklara, har [Guds] oåterkalleliga dom fallit." » Sura 12, 35-41

Den Högste nämner om azizen och hans hustru att han framstod för dem: det vill säga framstod för dem med sin åsikt: efter att ha känt Yusufs oskyldighet, att fängsla honom för en tid, för att det skulle vara mindre i människornas ord i denna sak: och för att dämpa hans sak: och för att låta framträda att hon hade förfört honom: och att han fängslades för hennes skull: de fängslade honom alltså orättfärdigt: och angripligt: och detta var av det Allah förelagt honom: och av räkningen av det varmed Han bevarade honom, ty det fjärmar honom mera från deras umgänge: och deras blandande: och härfån ha vissa sufier deducerat det Chafi'i återberättar från dem: en av bevarandets former är att inte finna.

»« Och inställde sig med honom i fängelset två unga män »: den ene av dem var konungens munskänk: och den andre hans bagare: det vill säga den som är satt åt hans förtäring: hovmästaren: de blevo misstänkta hos konungen i vissa saker: han fängslade dem alltså: när de båda sågo Yusuf i fängelset drabbades deras lynne av honom: och hans rightledning: och hans uppförande: och hans väg: och hans ord: och hans handlingar: och överflödet av hans tillbedjan av sin Herre: och hans välgärning emot Hans varelser: de båda sågo samma natt: vad munskänken beträffar såg han som om tre vinstocksgrenar hade slagit ut löv: och druvklasarna mognade: han tog dem alltså: och pressade dem i konungens bägare: och gav honom att dricka: och bagaren såg på sitt huvud tre brödkorgar: och fåglar som äta av den högsta korgen: han berättade det alltså för honom: och de båda bad honom att uttolka dem åt dem: »« vi se dig av de välgörande »: han underrättade dem alltså att han känner deras uttolkning: och är insatt i deras sak: och sade: »« skall inte komma emot er båda två någon förtäring vari ni ären försörjda, utan att jag underrättar er om dess uttolkning före dess ankomst till er »: dess mening: vilken dröm ni än se uttolkar jag den före dess inträffande: och den skall vara såsom jag säger: dess mening:

jag underrättar er om vad som kommer er som förtäring före dess ankomst, söt eller sur: »« och jag skall underrätta er om vad ni äta: och om vad ni förvara i era hus. » Och sade åt dem: »« detta hör till det min Herre har lärt mig »: därför att han tror på Honom: är monoteist: följer sina ädla fäders religion: Ibrahim Khalilen: och Isak: och Yaqub: »« det tillkommer oss inte att föra Allah något till medhjälpare av något: detta är av Allahs nåd över oss »: det vill säga därför att Han rightat oss härtill: »« och över människorna »: det vill säga därför att Han bjudit oss att kalla dem härtill: och righta dem: och föra dem dit: och detta är inpräntat i deras fitra: och planterat i deras natur: »« men de flesta människor tacka inte. »

Sedan kallade han dem till monoteismen: smadade tillbedjan av det som inte är Allah: nedtryckte avgudarnas sak: minimerade den: och försvagade dess rang: »« o mina båda fängelsekamrater: äro splittrade herrar bättre: eller Allah, den Ende, den Allsmäktige?

Ni tillbaka, utom Honom, blott namn som ni ha namngivit: ni och era fäder: Allah har inte nedsänkt häri något bevis: domen tillhör blott Allah »: det vill säga: Han är den handlande i Sin skapelse, verkende enligt vad Han vill: Den som rightar den Han vill: och vänder villfarelse åt den Han vill: »« Han har bjudit att blott Han tillbes »: det vill säga Han ensam: utan medhjälpare: »« detta är den raka religionen »: det vill säga den raka: och den raka vägen: »« men de flesta människor veta inte »: det vill säga: de rightas inte härtill trots dess klarhet: och dess uppenbarhet: och dess kallelse till dem i detta läge var av fullkomningens yttersta: ty deras båda själar revirerade honom: voro disponerade att emottaga vad han sade med godtagande: det behövdes alltså att kalla dem emot det som är dem nyttigare än vad de hade begärt och sökt av honom: »« o mina båda fängelsekamrater: vad den ene av er båda beträffar skall han skänka vin åt sin herre »: det är munskänken: »« och vad den andre beträffar skall han korsfästas: och fåglarna skola äta av hans huvud »: det är bagaren: »« saken vari ni fråga mig har avgjorts »: det vill säga: detta sker utan något tvivel: och blir nödvändigt i alla lägen: därför har det kommit i hadithen: drömmen står på en fågels fot så länge den inte uttolkats: när den uttolkats förverkligas den.

Och det har överförts från Ibn Mas'ud och Mujahid: vi sågo ingenting: »« saken vari ni fråga mig har avgjorts. »

Och han sade till den av de båda han trodde räddad: »« nämna mig hos din herre »: »« djävulen lät honom alltså glömma hans herres påminnelse: och han förblev i fängelset några år. » Den Högste underrättar att Yusuf sade till den av de båda han trodde räddad: och det är munskänken: »« nämna mig hos din herre »: det vill säga: nämna min sak: och mitt fängelande utan brott, hos konungen: och häri finns bevis på sökandet av medelns tillåtlighet: och detta motsäger inte övergivandet hos herrenas Herre.

»« Djävulen lät honom alltså glömma hans herres påminnelse »: det vill säga: lät alltså djävulen den räddade av de båda glömma att nämna det Yusuf rekommenderat honom: Mujahid har sagt det: och Muhammad ibn Ishaq: och mer än en annan: och det är det riktiga: och det är Bokens folks text: »« och han förblev i fängelset några år »: mellan tre och nio: vid sju: vid fem: under tio: ath-Tha'labi har överfört det: några kvinnor: och några män: och al-Farra' har förbjudit att använda några om det som är under tio: och man säger hellre: ett fåtaligt antal: »« och han förblev i fängelset några år: i några år »: och man säger: elva: och tjugoett: till nittio: några hundra: och några tusen: och al-Jawhari har skilt sig åt om det som överskrider elva: tjugoett: till nittio: och i Sahih: tron är sextio några grenar: »« det finns ingen gudom utöver Allah »: och den ringaste: att hålla tort från vägen.

Pronomenet i hans ord »« djävulen lät honom alltså glömma hans herres påminnelse » återgår på Yusuf: ordet han sade är alltså svagt, fast det har överförts från Ibn Abbas och 'Ikrima: och den hadith Ibn Jarir överförde på denna plats är svag under alla hänseenden: Ibrahim ibn Yazid al-Khuzi al-Makki har ensam överfört dess kedja: och han är övergiven: och al-Hasans och Qatadas mursal accepteras inte, i synnerhet här, på det mest försiktiga och säkra sättet: och Allah vet bäst.

Nämning av orsaken till att Yusuf förblev i fängelset vad han där förblev: al-Fadl ibn al-Hubab al-Jumahi har underrättat oss: Mussadad ibn Musarhad har underrättat oss: Khalid ibn Abdallah har underrättat oss: Muhammad ibn 'Amr har underrättat oss från Abu Salama, att han sade: Allahs sändebud sade: må Allah visa nåd åt Yusuf, om det inte vore ordet han sade skulle han inte ha förblivit i fängelset vad han där förblev: och må Allah visa nåd åt Lut: han var på väg att söka sin tillflykt till en robust pelare: och han sade: Allah har inte sänt efter honom någon profet, annat än i ett välstånd av hans folk. Och denna hadith är fördömd i detta hänseende: och Muhammad ibn 'Amr ibn 'Alqama har ting han ensam överför: och i vilka det finns fördömt: och detta uttryck är av det mest fördömda: och det starkaste: och det som finns i de två Sahiherna vittnar om dess fel: och Allah vet bäst.

« [EN DAG] sade kungen [till sitt församlade råd]: "Jag har [i en dröm sett] sju feta kor ätas upp av sju magra och sju gröna ax [stå bredvid sju] andra, som var förtorkade. Upplys mig, ni rådmän, om [innebörden av] min dröm, om ni är skickliga i att tyda drömmar!" De svarade: "En högst förvirrande dröm! Vi är inte hemmastadda i drömtydningens konst." [Då] sade den av de två [som hade varit Josefs medfångar] och hade släppts fri och nu efter lång tid kom ihåg [honom]: "Jag skall ge er besked om vad [drömmen] betyder; låt mig därför gå [för att hämta detta besked]."

[Så gick han till Josef i fängelset och sade:] "Josef, du som alltid håller dig till sanningen! Upplys oss om [betydelsen av en dröm om] sju feta kor som äts upp av sju magra och där sju gröna ax [står bredvid sju] andra, som är förtorkade, så att jag kan återvända till dem [som har sänt mig] och ge dem [ditt svar]." [Josef] svarade: "Ni skall så som ni brukar under sju år men lämna allt det ni skördar otröskat utom en mindre mängd, som ni använder till föda.

Efter dessa [goda år] kommer sedan sju svåra [år], som kommer att sluka vad ni med tanke på dessa [år] lagt upp [i förråd, allt] utom en liten mängd av det som ni sparar [till utsäde]. Efter dessa [svåra år] kommer sedan ett år då folket välsignas med regn [och rika skördar] och då druv- och oljepressarna skall arbeta [på nytt]." » Sura 12, 43-49

Allt detta hör till orsakerna till Yusufs utgång ur fängelset på det mest ärade och mest hederade sättet: och det därför att Egyptens konung, som är al-Rayyan ibn al-Walid ibn Tharwane ibn Aracha ibn Farane ibn 'Amr ibn 'Imlaq ibn Lawadh ibn Sam ibn Nuh, såg denna syn: han såg som om han var på en flods strand: och att det ur den hade framgått sju feta kor: som bete på en äng där borta: sedan framgick ur denna flod sju magra: svaga: som beto med dem: sedan vände de sig emot dem: och förtärde dem: han vaknade förfärad: sedan sov han: och såg sju gröna ax på samma strå: och se sju andra tunna: torra: som förtära dem: han vaknade förfärad: när han berättade den för sina furstar och sitt folk fanns det inte bland dem någon som gjorde dess uttolkning väl: men de sade: drömmars förvirringar: det vill säga nattens drömmars blandningar: den har kanske ingen uttolkning: och med detta äga vi ingen erfarenhet av detta: »« och vi äro inte vetande i drömtydningarnas uttolkning.

» Då den räddade av de båda, åt vilken Yusuf rekommenderat att nämna honom hos hans herre: och som hade glömt, till hans tidpunkt, detta: och detta genom Allahs dekret: och hos Honom häri visdomen: när han hörde konungens syn: och såg människornas oförmåga att uttolka den kom han ihåg Yusufs sak: och det han rekommenderat honom av påminnelsen: och sade: »« och den av de båda som hade blivit befriad: och kom ihåg »: det vill säga kom ihåg efter en tid: det vill säga efter en tidsrymd, som är några år: och vissa ha läst, såsom överfört: från Ibn Abbas och 'Ikrima: det vill säga efter en glömska, med mimens assimilation: och det är också glömskan: »« mannens höjare höjer hans moder »: jag glömde och glömde inte ett tal: så låter tiden förstånden falla.

»« Jag skall underrätta er om dess uttolkning: sänd mig därför »: det vill säga: sänd mig alltså emot Yusuf: »« Yusuf, o sanningsenlige, lys upp oss om sju feta kor: som sju magra förtära: och sju gröna ax: och andra torra: kanske jag återvänder emot människorna: kanske de skola veta. » Och hos Bokens folk: när den räddade nämnde för honom konungen kallade honom till sin närvaro: och berättade för honom vad han hade sett: och han uttolkade det åt honom: det är ett fel: och det riktiga är det Allah har berättat i Sin Bok Koranen, inte det dessa okunniga ha överfört, präster och eremiter.

Yusuf erbjöd alltså det han ägde av vetande utan dröjsmål: utan villkor: utan begäran om snabb utgång: utan besvarade det de begärde: och uttolkade åt dem vad konungen hade drömt, antydan av sju välståndsårs inträffande, följda av sju svältår: sedan kommer därefter ett år vari människorna undsättas: det vill säga regnet kommer dem: och välståndet: och lättnaden: »« och där pressas »: det vill säga det de pressade av klasar: och druvor: och oliver: och sesam: och annat: han uttolkade alltså åt dem: och rightade dem emot det väl: och rightade dem emot det de räknade med i läge av välstånd: och svält: och vad de skulle göra av spannmålens sparande av välståndsåren i de sju första: i deras ax: utom det som bevaras för förtäringen: och av utsädens minskning i svältåren i de sju andra: ty det uppenbara är att utsädet inte skulle återkomma från åkern: och detta antyder vetandets fullkomning: och rådets och förståndets fullkomning.

« [När kungen hörde vad Josef sagt] befallde han: "För honom till mig!" Men då budbäraren kom till honom sade han: "Gå tillbaka till din herre och fråga honom om kvinnorna som skar sig i händerna. [Ingen utom] Gud, min Herre, har kännedom om deras onda anslag [mot mig]." [Kungen sände efter kvinnorna och] frågade dem: "Vad hade ni i sikte när ni försökte förföra Josef?" De svarade: "Måtte Gud förlåta oss! Det fanns ingenting ont i honom." [Då] sade den högt uppsatte mannens hustru: "Nu har det verkliga förhållandet kommit i dagen! Det var jag som försökte förföra honom och han har sagt sanningen."

[När Josef hörde vad som hänt sade han: "Jag har begärt] detta för att [min husbonde] skulle få veta att jag inte har bedragit honom bakom hans rygg och att Gud inte vägleder förrädare som gillrar fällor. Jag påstår inte att jag är utan skuld - [något i] människans inre driver henne mot det onda, [och ingen går fri från detta] utom den som min Herre i Sin nåd förbarmar sig över. Min Herre är ständigt förlåtande, barmhärtig!" » Sura 12, 50-53

När konungen fick höra Yusufs vetandess fullkomning: och hans förståndes fylldhet: och hans rätta råd: och hans förstånd bjöd han att han skulle låtas komma till hans närvaro, för att han skulle höra till hans intima: när sändebudet kom härför älskade han att inte gå ut, till dess det blev klart för var och en att han hade fängslats orättfärdigt: och angripligt: och att han var oskyldig till det de hade tillskrivit honom, utan grund: han sade: »« återvänd emot din herre »: det vill säga konungen: »« och fråga honom: vad är det med kvinnorna som skuro sig i händerna: min herre vet visst deras list »: dess mening: min herre azizen känner min oskyldighet till det som har tillskrivits mig: bjöd alltså konungen att förhöra dem om vad min intensiva vägran var när de ville förföra mig: och deras maning emot mig till saken som varken är förnuftig eller rak: när de förhördes härom bekände de vad som hade skett av sakens fel: och det som därav hade uppstått av berömvärd sak: och sade: »« Allah vare fri från detta: vi ha inte vetat emot honom något ont.

» Då azizens hustru sade: hon är Zoulaykha: »« nu har sanningen framträtt »: det vill säga: framträtt: och blivit klar: och belyst: och sanningen är den mest värd att följas: »« det är jag som har velat förföra honom: och han är av de sanningsenliga »: det vill säga i det han säger om sin oskyldighet: och att han inte förfört mig: och att han fängslats orättfärdigt: och angripligt: utan grund: och utan skäl.

»« Detta för att han skall veta att jag inte har svekit honom i hans frånvaro: och att Allah inte rightar svekfullas list »: detta är av Yusufs ord: det vill säga: jag bad blott om detta bestyrkande, för att azizen skall veta att jag inte har svekit honom bakom hans rygg: »« och jag frikantar inte mig själv: själen manar visst till det onda: utom den min Herre visar nåd: min Herre är Förlåtaren, den Nåderike »: detta är av Zoulaykhas fullständiga ord: det vill säga: jag bekände detta blott för att min make skall veta att jag inte har svekit honom i själva saken: och det var blott ett försök, ingen otukts handling hade skett med honom: och det är detta ord som en stor grupp av de senkomnas imamer och andra ha försvarat: och Ibn Jarir och Ibn Abi Hatim ha överfört blott det första: »« och jag frikantar inte mig själv: själen manar visst till det onda: utom den min Herre visar nåd: min Herre är Förlåtaren, den Nåderike »: detta är av Yusufs ord: av Zoulaykhas ord: och det är grenat på de båda första åsikterna: och dess tillhörighet till Zoulaykhas fullständiga ord är mera uppenbart: och mera passande: och starkare: och Allah vet bäst.

« Och kungen sade: "För honom till mig! Jag vill knyta honom till min person." Och när [Josef kommit och] sagt [vad han hade att säga] sade [kungen]: "[Från och med] denna dag står du oss nära; du skall ha en hög ställning och du äger vårt förtroende." [Josef] svarade: "Anförtro mig tillsynen över landets förrådshus; jag kommer att vara en god och kunnig förvaltare." På detta sätt gav Vi Josef makt och myndighet i [Egypten]. Han kunde röra sig fritt och slå sig ned var han behagade. Vi välsignar den Vi vill med Vår nåd och Vi låter inte dem som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön.

Men för dem som tror och ständigt fruktar Gud är den bästa lönen den [som väntar] i det kommande livet. » Sura 12, 54-57

När hans äras oskyldighet framträdde för konungen: »« för hit mig honom: jag vill knyta honom åt mig själv »: det vill säga: sätt honom bland mina intima: och min stats storhet: och mitt följes furstar: när han talade med honom: och hörde hans tal: och granskade hans tillstånd sade han: »« du är hos oss i dag etablerad, pålitlig »: det vill säga: innehavare av en ställning: och ett förtroende: han sade: »« sätt mig över jordens skatter: jag är en vakande, insatt.

» Han bad att det åt honom skulle anförtros att se över det som rör silorna, på grund av det han förutsåg av bristernas inträffande efter de sju välståndsårens förlopp, för att vaka över det som behagar Allah emot Hans skapelse: av försiktighet åt dem: och av ljuvlighet: och underrättade konungen att han är vakande: det vill säga stark att bevara vad han äger: och pålitlig häremot: och insatt i sakernas ordning: och silornas intressen: och häri finns bevis på att begära uppdraget är tillåtet för den som vet om sig förtroendet: och dugligheten: och hos Bokens folk revirerade Farao Yusuf storligen: och satte honom vid makten över hela Egyptens land: och gav honom sin ring: och klädde honom i siden: och snidade honom i guld: och lät honom bäras på sin andra vagn: och man ropade inför honom: du är herre: det vill säga husbonde: och insatt i ämbetet. Och han sade: »« jag är inte större än du: utom genom tronen.

» Och Yusuf var då trettio år: och hans hustru en kvinna av stort anseende: och ath-Tha'labi överför att han avsatte Qitfir från hans ämbete: och utsåg däri Yusuf: när hennes make dog gifte han henne åt honom, hustrun Zoulaykha: och fann henne oskuld, därför att hennes make inte umgicks med kvinnor: hon födde alltså åt Yusuf två gossar: som äro Efraim: och Manasse: och Egyptens kungadöme ordnades efter Yusuf: och han utövade där rättvisan: män och kvinnor älskade honom: det överförs att Yusuf den dag han inställde sig hos konungen var trettio år: och att konungen talade till honom på sjuttio språk: och han besvarade honom på var och en av dem: konungen förundrades häraf, med tanke på hans ålders ungdom: och Allah vet bäst.

»« Och så har Vi grundat Yusuf på jorden: han slår sig ned där han vill »: det vill säga: efter fängelset: och trångheten: och förtrycket blev han fri över sin riddbyra i Egyptens boningar: »« han slår sig ned där han vill »: det vill säga: där han vill härbärgerar han: ärad: avundad: revirerad: »« Vi låta Vår nåd angå den Vi vill: och förlora inte de välgörandes lön »: det vill säga: allt detta är av Allahs löning: och Hans belöning åt den troende, med det Han bevarar åt honom i hans kommande av väldigt gott: och vacker belöning: »« och det kommandes löning är bättre åt dem som trodde: och voro gudfruktiga. » Atfir, Zoulaykhas make, var död: konungen utnämnde alltså åt honom hans plats: och gifte åt honom hustrun Zoulaykha: han blev alltså sanningsenlig vizir: och Muhammad ibn Ishaq har nämnt att Egyptens herre, al-Walid ibn al-Rayyan, gick över till islam genom Yusufs händer: och Allah vet bäst.

Och han sade: »« bakom trångheten av fruktan utvidgar sig tryggheten: och det första man gläds åt är sorgens slut: förtvivla alltså inte: ty Allah har gjort Yusuf till skatternas herre: efter fängelsets utlopp. »

« [EN DAG efter många år] kom Josefs bröder [till Egypten] och de fick företräde hos honom. Han kände [genast] igen dem, men för dem var han en främling. Och när han hade försett dem med [spannmål och] proviant för återfärden, sade han: "Tag med er [på er nästa resa] er halvbroder på er faders sida [som jag vill träffa]! Har jag inte vägt upp [åt er] med fulla mått? Har jag inte visat stor gästfrihet? Tar ni inte honom med er till mig har jag inte ett enda mått [spannmål] mer för er och ni skall inte få komma i min närhet!" De svarade: "Vi skall försöka locka honom ifrån hans fader. Vi skall göra [så gott vi kan]."

Och [Josef] sade till sina tjänare: "Lägg tillbaka i deras packfickor varorna [de förde med sig hit], så finner de dem vid hemkomsten till de sina, och så kommer de förhoppningsvis tillbaka hit." » Sura 12, 58-62

Den Högste underrättar om Yusufs bröders ankomst till Egyptens boningar, anhållande om hjälp i förtäring: och detta efter svältårens ankomst: och deras utbredning över resten av länderna: och tjänarna: och Yusuf var då boningarnas angelägenheters styresman i Egypten, i religion och i värld: när de inställde sig hos honom kände han igen dem: och de kände inte igen honom: därför att det inte hade kommit till deras sinne vad Yusuf hade nått av rang och storhet: därför kände han igen dem: och de förnekade honom: och hos Bokens folk: när de kommo till honom kastade de sig ned för honom: han kände alltså igen dem: och ville att de inte skulle känna igen honom: han visade sig alltså hård i talet: ni ären spioner: ni ha kommit för att lä känna mitt land: Allah vare fri från detta: vi ha kommit blott för att anhålla om hjälp åt vårt folk från svälten: och hungern som drabbat oss: och vi ären söner av en och samma fader, av Kanaan: och vi äro tolv män: en av oss har gett sig av: och vår yngste är hos vår fader: mig behövs veta er sak: och hos dem: att han fängslade dem tre dagar: sedan lät dem ut: och behöll Simeon hos sig, för att de skulle komma med den andre brodern: och i en del av detta finns undersökning:

»« när han hade försett dem med deras förråd »: det vill säga: gav dem förtäring såsom hans sed var, att ge åt var och en en kamelbörda: utan att öka dem: han sade: »« för hit mig en broder åt er av er fader: vi voro tolv män: en av oss har gett sig av: och hans helbroder är kvar hos vår fader: när ni återvända nästa år för hit mig honom med er: sågen ni inte att jag ger fullt mått: och att jag är den bästa av härbärgerare?

» Det vill såga: jag har gjort er vistelse och er härbärgering väl: han manade dem alltså att föra honom: »« om ni inte för hit mig denne skall det inte finnas något mått hos mig åt er: och kommen inte nära mig mer »: det vill säga: jag skall inte ge er förtäring: och låta er inte komma nära alls, emot vad han först hade gjort åt dem: han ansträngde sig alltså att låta honom komma med dem: för att stilla sin längtan efter honom, genom eggningen: och förskräckelsen: »« vi skola anhålla hos hans fader härom »: det vill säga: vi skola anstränga oss för hans ankomst med oss: och hans ankomst till dig, på alla möjliga sätt: »« och vi skola visst göra det »: det vill säga: och vi äro mäktiga att nå det: sedan bjöd han sina tjänare att lägga deras handelsvara, det som de kommo med för att kompensera förtäringen, i deras säcken, utan deras vetande: »« kanske de känna igen den när de återvända till sitt folk: kanske de återvända.

» Han ville att de skulle återlämna den när de funnit den i sitt land: han fruktade att de inte skulle ha medel att återvända en andra gång: han ogillade att ta dem en tillägg för förtäringen: exegeterna ha skilt sig åt om deras handelsvara i flera åsikter som komma: och hos Bokens folk: det voro penningpåsar: och det är det som liknar mest: och Allah vet bäst.

När de återvände till sin fader sade de: o vår fader, måttet har oss vägrats: sänd alltså med oss vår broder: vi skola mäta: och vi ären visst väktare. Han sade: »« skall jag påfösta er åt honom, annat än såsom jag påföstat er förr åt hans broder: Allah är den baste väktaren: och Han är den nådigaste av de nådiga: och när de öppnade sina säckar funno de sin handelsvara återlämnad åt dem: de sade: o vår fader, vad begära vi: se här vår handelsvara återlämnad åt oss: och vi förtära vår familj: och vi vaka vår broder: och vi tillägga oss ett kamelmått: det äro mått som lättas. Han sade: jag sänder honom aldrig med er: till dess ni föra mig ett Allahs påfostande att ni föra mig honom: utom om ni omgärdas: när de förde honom sitt påfostande sade han: Allah är garant för det vi säga. »

»« Måttet har oss vägrats »: det vill säga: efter vårt år: om du inte sänder mig vår broder: om du sänder honom med oss skall det inte oss vägras: »« och när de öppnade sina säckar funno de sin handelsvara återlämnad åt dem: de sade: o vår fader, vad begära vi »: det vill säga: vad vilja vi: handelsvaran har oss återlämnats: »« och vi förtära vår familj »: det vill säga: vi anhålla om hjälp åt dem: och föra dem det som förbättrar dem i deras år: och deras tillstånd: »« och vi vaka vår broder »: »« och vi tillägga oss ett kamelmått »: »« det ären mått som lättas »: det vill säga: i utbyte emot deras andra sons avgång: och Yaqub höll minst av allt om sin son Benjamin, därför att han i honom andades hans broders doft: och tröstade sig i honom över honom: och kompenserade honom med honom: »« jag sänder honom aldrig med er: till dess ni föra mig ett Allahs påfostande att ni föra mig honom: utom om ni omgärdas »: det vill säga: utom om ni alla besegras vad hans medkomst beträffar: när de förde honom sitt påfostande sade han: »« Allah är garant för det vi säga.

» Han förstärkte påfostandena: och befastade förbunden: och tog försiktighet åt sin son: och försiktigheten befriar aldrig från dekretet: och om det inte hade varit hans behov och hans folks behov av förtäring skulle han inte ha sänt det dyrbara barnet: men ödena äga sina lagar: och den Högste Herren bestämmer vad Han vill: och utväljer vad Han vill: och dömer vad Han vill: och Han är den Vise, den Allvetande: sedan bjöd han dem att inte stiga in i staden genom en enda port: utan att stiga in genom åtskilda portar: han ville att ingen skulle slå dem av det onda ögat, därför att de voro av vackra gestalter: och underbara anleten: Ibn Abbas har sagt det: och Mujahid: och Muhammad ibn Ka'b: och Qatada: och as-Suddi: och ad-Dahhak: han ville att de skulle skingra sig, kanske de skulle finna en nyhet om Yusuf: eller bli underrättade om honom mera lätt: Ibrahim an-Nakha'i har sagt det: och det första är mera uppenbart: »« och jag tjänar dig ingenting emot Allah: domen tillhör blott Allah: i Honom övergivner jag mig: och över Honom övergiverna sig de som övergivna sig.

» »« Och när de inställde sig där deras fader bjöd dem gjorde det dem inte nyttigt emot Allah, annat än ett behov i Yaqubs själ, som han stillade: han var visst innehavare av vetande för det vi ha lärt honom: men de flesta människor veta inte. »

Och hos Bokens folk: han sände med dem en gåva åt azizen, av pistascher: mandlar: pinjenötter: jordnötter: honung: och de togo de första dirhamerna: och en annan présent: när de inställde sig hos Yusuf skydde sig hans broder emot honom: han sade: jag är din broder: sorg alltså inte över vad de gjorde: när han hade försett dem med deras förråd lade han bägaren i sin broders säck: sedan kungjorde en utropare: o ni, karavanen: ni ären visst tjuvar: de vände sig alltså emot dem: och sade: vad söken ni? De sade: vi söka konungens bägare: och den som för hit den, en kamelbörda: och jag borgar härför. De sade: vid Allah: ni veta visst att vi inte ha kommit för att sprida fördärv på jorden: och att vi inte ären tjuvar: de sade: vad är dess lön då, om ni ljuga?

De sade: dess lön är att den hos vars säck den finnes skall vara dess lön: så belöna vi de orättfärdiga: han började alltså med deras säckar före sin broders säck: sedan lät han den framgå ur sin broders säck: så ha Vi smidit åt Yusuf: han kunde inte ta sin broder enligt konungens religion, annat än om Allah vill: Vi höja till grader vem Vi vill: och över varje vetande finns ett vetande: de sade: om han stjäl har en broder åt honom visst stulit förr: Yusuf höll alltså den hemlig i sig själv: och visade den dem inte: han sade: ni ären sämre i ställning: och Allah vet bäst om vad ni beskriva: de sade: o aziz: han har en fader högåldrig: ta alltså en av oss i hans ställe: vi se dig av de välgörande. Han sade: Allah vare fri från detta: att vi inte togo blott den hos vilken vi finna vår handelsvara: skullen vi då visst vara orättfärdiga.

Den Högste nämner deras sak när de inställde sig med sin broder Benjamin hos deras broder Yusuf: och hans emottagande av honom: och hans hemliga underrättande åt dem om honom, att han var hans broder: och hans bjudande att hemlighålla detta för dem: och tryggade honom emot vad som var av dem emot honom som förövning: sedan listade han för att ta honom från dem: och lämna honom hos sig åtskild från dem: han bjöd alltså sina tjänare att lägga hans bägare, den han drack ur och mätte åt människorna förtäringen, av sin ärarang, i Benjamins saker: sedan underrättade dem att de ha stulit konungens bägare: och lovade dem en lön för att återlämna den: en kamelbörda: och utroparen påföstade den åt dem: de vände sig alltså emot den som anklagat dem härför: och underrättade honom: och gav honom pisken för vad han sagt dem: »« vid Allah: ni veta visst att vi inte ha kommit för att sprida fördärv på jorden: och att vi inte ären tjuvar »: ni veta om oss det motsatta av det ni anklaga oss om: av stöld: de sade: »« vad är dess lön då, om ni ljuga?

» De sade: »« dess lön är att den hos vars säck den finnes skall vara dess lön: så belöna vi de orättfärdiga »: och det var deras lag: att tjuven överlämnas åt det som stulits från honom: »« så belöna vi de orättfärdiga.

» Han började alltså med deras säckar före sin broders säck: sedan lät han den framgå ur sin broders säck: för att det skulle vara fjärmare från anklagelsen: och mer fullständigt i listan: »« så ha Vi smidit åt Yusuf: han kunde inte ta sin broder enligt konungens religion: annat än om Allah vill: Vi höja till grader vem Vi vill »: det vill säga i vetande: »« och över varje vetande finns ett vetande »: och detta därför att Yusuf var mera vetande än de: mer fullständig i råd: och fastare i beslutsamhet: och i avgörande: och han gjorde blott det han gjorde på Allahs bjudan emot honom, därför att det vid detta bjudande knyter sig en väldig nytta sedan: av hans faders och hans folks ankomst emot honom: och deras tillkomst åt honom: när de sågo bägarens uttagning ur Benjamins säck sade de: »« om han stjäl har en broder åt honom visst stulit förr »: de mena Yusuf: han hade stulit hans morfaders avgud: och brutit den: hans faster hade fäst honom mellan sina kläder: och han var liten: med ett bälte som var hos Isak: sedan lät de den framgå ur hans kläder: och han kände inte vad hon gjort: och hon ville blott att han vore hos henne: och i hennes vaktning, för sin kärlek till honom: han tog husets förtäring: och gav den åt de fattiga: och man har sagt annat: »« om han stjäl:

har en broder åt honom visst stulit förr »: »« Yusuf höll alltså den hemlig i sig själv: och det är hans ord sedan: ni ären sämre i ställning: och Allah vet bäst om vad ni beskriva: de sade: o aziz: han har en fader högåldrig: ta alltså en av oss i hans ställe: vi se dig av de välgörande. Han sade: Allah vare fri från detta: att vi inte togo blott den hos vilken vi finna vår handelsvara: skullen vi då visst vara orättfärdiga »: det vill säga: om vi släpper den anklagade: och tar den oskyldiga göra vi inte detta: och tillstå det inte: och vi tade blott den hos vilken vi finna vår handelsvara. Och hos Bokens folk: Yusuf lät sig känna igen av dem i detta ögonblick: och detta är av det de ha farit vil i: och inte förstått väl.

När de förtvivlade om honom drog de sig tillbaka för att rådpläga: deras äldste sade: »« veten ni inte att er fader har tagit på er ett Allahs påfostande: och att ni före honom ha svikit emot Yusuf: jag lämnar alltså inte landet: till dess min fader tillåter mig det: eller att Allah dömer åt mig: och Han är den baste av domare: återvänden emot er fader: och sägen: o vår fader, din son har stulit: och vi vittna blott om vad vi veta: och vi förmå inte bevaka det dolda: och fråga byn där vi voro: och karavanen vari vi kommit: och vi ären visst sanningsenliga. Han sade: nej: era själar ha förskönat er en sak: tålamodet är alltså skönt: kanske Allah återför honom alla: Han är den Allvetande, den Vise: och vände sig ifrån dem: och sade: o min sorg över Yusuf: och hans båda ögon vitnade av sorg: och han var tillryggalaggande i sitt inre. De sade: vid Allah: du skall inte upphöra att nämna Yusuf: till dess du blir utmattad: eller att du höra till de förlorade.

Han sade: jag klagar inte min nöd och min sorg annat än åt Allah: och jag vet av Allah vad ni inte veta: o mina söner, gån alltså: och söken Yusuf: och hans broder: och förtvivla inte om Allahs ljuvlighet: om Allahs ljuvlighet förtvivlar blott förnekarnas folk. »

»« Veten ni inte att er fader har tagit på er ett Allahs påfostande: ni ha visst svikit hans förbund: och svikit honom, likasom ni ha svikit emot hans broder Yusuf före honom: det återstår mig alltså inget ansikte inför vilket jag träder fram: jag lämnar alltså inte landet »: det vill säga: jag förbliver alltid här: till dess min fader tillåter mig det: »« eller att Allah dömer åt mig »: genom att förelägga mig att återlämna min broder åt min fader: »« och Han är den baste av domare: återvänden emot er fader: och sägen: o vår fader, din son har stulit »: det vill säga: underrätta honom om vad ni ha sett av saken, i vittnets utseende: »« och vi vittna blott om vad vi veta: och vi förmå inte bevaka det dolda: och fråga byn där vi voro: och karavanen vari vi kommit »: det vill säga: ty vad vi ha underrättat dig om deras tagande av vår broder, därför att han stulit, är en sak blivit berömd i Egypten: och känd av karavanen: där vi voro: och de där borta: »« och vi ären visst sanningsenliga.

Han sade: nej: era själar ha förskönat er en sak: tålamodet är alltså skönt »: det vill säga: saken är inte såsom ni nämna den: han stulit inte, ty det är inte av hans lynne: inte heller av hans sed: och era själar ha förskönat er en sak: tålamodet är alltså skönt.

Ibn Ishaq sade: svikandet emot Benjamin varande emottagningens konsekvens av deras verk emot Yusuf: han sade dem det han sade dem: det ondas löning är det onda efter det: »« kanske Allah återför honom alla »: han menar Yusuf: och Benjamin: och Ruben: »« Han är den Allvetande »: det vill säga om mitt tillstånd: och om vad jag är: av de älskades åtskillnad: »« den Vise » i det Han bestämmer: och gör: och hos Honom är den fullkomliga visdomen: och det genomborrande beviset: »« och vände sig ifrån dem »: det vill säga vände sig ifrån sina söner: och sade: »« o min sorg över Yusuf »: hans nya sorg påminde honom den gamla sorgen: och väckte vad som var gömt: för ditt hjärta dit du vill av kärlekarna: det finns ingen kärlek annat än till den förste älskade: han smadade mig vid gravarna över gråten: min vän, över den rikliga tårbäcken: gråter du var grav du ser, för en grav jordsatt mellan Leh och Dadakad? Jag sade till honom: sannerligen väcker sorglen sorglen: låt mig: ty detta är Maliks grav.

»« och hans båda ögon vitnade av sorg »: det vill säga av gråt: »« och han var tillryggalaggande i sitt inre »: det vill säga sammanpressad, av sorg: och bedrövelse: och längtan efter Yusuf: när hans söner sågo vad han uthärdade av enslighet: och av åtskillnadens smärta sade de till honom, med medlidande emot honom: »« vid Allah: du skall inte upphöra att nämna Yusuf: till dess du blir utmattad: eller att du höra till de förlorade »: du skall inte upphöra att nämna honom till dess din kropp upplöses: »« jag klagar inte min nöd och min sorg annat än åt Allah: och jag vet av Allah vad ni inte veta »: jag klagar inte åt er: inte heller åt någon av människorna, över det jag genomgår: jag klagar blott åt Allah: och jag vet att Allah skall göra av det jag genomgår ett utlopp: och en utgång: och jag vet att Yusufs syn nödvändigtvis skall förverkligas: och att jag nödvändigtvis skall kasta mig ned för honom, jag och ni, enligt vad han såg: »« och jag vet av Allah vad ni inte veta »: sedan sade han till dem, manande dem att söka Yusuf och hans broder: och söka deras sak: »« o mina söner, gån alltså: och söken Yusuf: och hans broder: och förtvivla inte om Allahs ljuvlighet: om Allahs ljuvlighet förtvivlar blott förnekarnas folk »: det vill säga: förtvivla inte om utloppet efter svårigheten:

ty om Allahs ljuvlighet och Hans utlopp och det Han bestämmer som utväg i nöderna förtvivlar blott förnekarnas folk.

« [SÖNERNA återvände till Egypten och] då de fick företräde [hos Josef] sade de: "[Ädle och] mäktige herre! Olyckor har drabbat oss och vår familj och vi har nu [bara] varor utan större värde med oss. Ge oss dock av barmhärtighet ett helt mått [spannmål]! Gud belönar de barmhärtiga." Han svarade: "Har ni glömt vad ni gjorde mot Josef och hans broder, fastän ni inte insåg [vidden av er handling]?"

[Och] de utbrast: "Är du då Josef?" Han svarade: "Jag är Josef och här är min broder. Gud har sannerligen varit god mot oss! Den som fruktar Honom och bär motgången med tålamod [skall se att] Gud inte låter den som gör det goda och det rätta gå miste om sin lön." [Bröderna] sade: "Store Gud! Gud har gett dig företräde framför oss och vi, vi var sannerligen syndare!" [Josef] sade: "I dag skall ingen förebråelse riktas mot er och Gud, som är den Barmhärtigaste av de barmhärtiga, skall förlåta er synd.

Ge er nu i väg och tag med er denna min skjorta. Lägg den över min faders ansikte - då skall han återfå sin syn. Återvänd sedan till mig med hela er familj." » Sura 12, 88-93

Den Högste underrättar om Yusufs bröders återvändande emot honom: och deras tillkomst åt honom: och deras begär till det han äger av förtäring: och hans allmosa över dem, genom att återlämna dem deras broder Benjamin: när de inställde sig hos honom sade de: »« o aziz: det onda har drabbat oss: och vår familj »: det vill säga: av svälten: och tillståndets trånghet: och den stora familjen: »« och vi ha kommit med en ringa handelsvara »: det vill säga: svag, som inte dem godtages likvärdig: annat än att man går ut över den: det voro dåliga dirhamer: få: pinjenötsgryn: och jordnötsgrana: och liknande: det var säckarnas och repeternas och liknandes material: »« giv oss alltså fullt mått: och var generous emot oss: Allah belönar visst de generösa »: genom dess godtagande: as-Suddi sade det: genom vår broders återvändande emot oss: Ibn Jurayj sade det: allmosan förbjöds inte vår profet Muhammad: och han har genom denna vers tagit bort: Ibn Jarir överförde det.

När han såg det tillstånd vari de voro: och vad de hade fört av det de inte hade något annat än: av svaga ägodelar lät han sig känna igen av dem: och kände medlidande med dem, sägande till dem av hans Herres och deras Herres angelägenhet: och uppenbarade för dem från sin ädla panna vad den inrymmer av det dolda som de känna igen: »« veten ni vad ni ha gjort med Yusuf: och hans broder, medan ni voro okunniga? » De sade: och de förundrades av all förvånan: och hade återvänt emot honom många gånger utan att veta att det var han: »« äre du verkligen Yusuf?

» »« Han sade: jag är Yusuf: och detta är min broder »: jag är Yusuf, den med vilken ni gjort vad ni gjort: och det som föregick av er sak om honom: det ni svikit: »« och detta är min broder »: bestyrkande av vad han sagt: och en varning för vad de stängde in åt dem båda av avund: och vad de gjorde i deras sak av list: »« Allah har överhopat oss »: det vill säga: genom Hans välgärning emot oss: och Hans sanningsenlighet emot oss: och Hans emottagande av oss: och Hans bestyrkande av våra äreknutar: och detta genom vad vi föregått av Hans lydnad: och vårt tålamod på vad ni gjorde av er sida emot oss: och vår lydnad: och vår godhet emot vår fader: och hans intensiva kärlek till oss: och hans omsorg om oss: »« den som är gudfruktig: och tålamodig: Allah förlorar visst inte de välgörandes lön.

» De sade: »« vid Allah: Allah har visst föredragit dig framför oss: och vi voro visst felfulliga »: det vill säga: föredragit dig: och vi voro felfulliga i det vi gjorde emot dig: och se här vi inför dig: han sade: »« ingen förebråelse på er i dag »: det vill säga: jag smadar er inte för vad som var av er efter er dag: sedan fogade han till åt dem: »« må Allah förlåta er: och Han är den nådigaste av de nådiga. » Ordet är svagt: och det riktiga är det första: sedan bjöd dem att gå med hans tunika, den som rör hans kropp: och lägga den på hans faders båda ögon, ty hans syn skall återvända till honom, sedan den försvunnit, med Allahs tillstånd: och detta är av sakerna som strider emot vanan: och av profetsskapens bevis: och av de största underverken: sedan bjöd dem att ta på sig hela sin familj emot Egyptens boningar: emot det goda: och överflödet: och gemenskapens samlande efter åtskillnaden, på det mest fullständiga sättet: och de högsta angelägenheterna.

»« Och när karavanen gav sig av sade deras fader: jag finner visst Yusufs doft: om ni inte hölla mig för senil: de sade: vid Allah: du är visst i din forna villfarelse: och när utroparen kom kastade han tunikan över hans ansikte: han blev åter seende: han sade: sade jag er inte att jag vet av Allah vad ni inte veta? De sade: o vår fader, begär förlåtelse åt oss våra fel: vi voro visst felfulliga: han sade: jag skall begära förlåtelse åt er hos min Herre: Han är Förlåtaren, den Nåderike. »

Israil underrättade oss: från Abu Sinan: »« när karavanen gav sig av »: när karavanen gav sig ut blåste en vind: och förde åt Yaqub Yusufs tunikas doft: han sade: »« jag finner visst Yusufs doft: om ni inte hölla mig för senil »: han kände hans doft från åtta dagars gång: och så ha överfört det ath-Thawri: och Shu'ba: och andra än dessa båda, från Abu Sinan: och al-Hasan al-Basri sade: det var mellan dem båda åttio farsakhs gång: och det hade gått sedan han lämnade honom åttio år: »« om ni inte hölla mig för senil »: du har inte sagt detta annat av seniliteten, som är villfarelsen: och den högåldrighet: Ibn Abbas sade det: och 'Ata: och Mujahid: och Sa'id ibn Jubayr: och Qatada: »« ni hölla mig för senil »: ni hållen mig för dum: och Mujahid också: ni göra mig gammal: de sade: »« vid Allah: du är visst i din forna villfarelse »: Qatada sade: de sade till honom ett grövt ord: »« och när utroparen kom kastade han tunikan över hans ansikte: han blev åter seende »: det vill säga: så snart utroparen kom kastade han tunikan över Yaqubs ansikte: och hans syn återvända på en gång, sedan han varit blind: »« sade jag er inte att jag vet av Allah vad ni inte veta?

» Det vill såga: jag vet att Allah skall sammanföra mitt öde med Yusuf: och min njutning skall stillas genom honom: och Han skall visa mig i honom: och av honom det som gläder mig: då sade de: »« o vår fader, begär förlåtelse åt oss våra fel: vi voro visst felfulliga »: de bad honom att begära förlåtelse åt dem hos Allah för vad de gjort: och drabbat honom och denne sons son med: och vad de beslutat emot honom: och eftersom det i deras avsikt fanns ångern före handlingen: »« jag skall begära förlåtelse åt er hos min Herre: Han är Förlåtaren, den Nåderike.

» Ibn Mas'ud: och Ibrahim at-Taymi: och 'Amr ibn Qays: och Ibn Jurayj ha sagt: Abu as-Sa'ib har berättat för mig: Ibn Idris har överfört till oss: jag har hört Abd ar-Rahman ibn Ishaq berätta: det var min farbror: han kom till moskén: och hörde en man säga: o Allah, Du har kallat mig: och jag besvarat: och Du har bjudit mig: och jag varit lydig: och se här gryningen, förlåt mig alltså: han lyssnade till rösten: och den var från Abdallah ibn Mas'uds hus: han frågade Abdallah härom: Yaqub sköt upp sina söner till gryningen genom sitt ord: »« jag skall begära förlåtelse åt er hos min Herre »: och förlåtelseanhållarna vid gryningar: och det har fastställts i Allahs sändebuds Sahih: han sade: Vår Herre stiger varje natt ned till den lägsta himlen: och säger: finns det en ångrande, att jag ångrar mig emot honom? Finns det en begärande, att jag giver honom? Finns det en förlåtelseanhållare, att jag förlåter honom?

Och det har kommit i en hadith att Yaqub sköt upp: al-Muthanna har berättat för mig: Sulayman ibn Abd ar-Rahman ibn Ayyub al-Dimashqi har överfört till oss: al-Walid har överfört till oss: Ibn Jurayj har underrättat oss: från 'Ata: och från 'Ikrima: från Ibn Abbas: »« jag skall begära förlåtelse åt er hos min Herre »: till fredagsnattens ankomst: och det är brodern Yaqubs ord till sina söner: och detta är främmande i detta hänseende: och i dess upprättande finns undersökning: och det som liknar mest är att det fastställs på Ibn Abbas.

När de inställde sig hos Yusuf skydde sig emot dem hans båda föräldrar: och sade: »« stigen in i Egypten: om Allah vill: i trygghet: och han lyftade sina båda föräldrar på tronen: och de föll för honom nedkastade: och sade: o min fader, se här min förra syns uttolkning: min Herre har gjort den till sanning: och Han har visst handlat väl med mig, när Han lät mig ut ur fängelset: och förde er från ödemarken: sedan djävulen sått mellan mig och mina bröder: min Herre är Mild åt vad Han vill: Han är den Allvetande, den Vise: min Herre, Du har givit mig av makten: och lärt mig berättelsernas uttolkning: Himlarnas och jordens Skapare: Du är min beskyddare i denna värld: och i det kommande: låt mig dö som undergiven: och förena mig med de rättfärdiga.

» Det är åttio år: åttio tre år: och det äro två överföringar av al-Hasan: trettiofem år: Qatada sade det: och Muhammad ibn Ishaq sade: de nämna att han var borta från honom arton år: och Bokens folk hävda att han var borta från honom fyrtio år: och det uppenbara av berättelsens sammanhang antyder den ungefärliga bestämningen av varaktigheten: kvinnan förförde honom: och han var ung, av sjutton år enligt vad mer än en sagt: han avstod: han var alltså i fängelset några år: som äro sju enligt 'Ikrima: och andra: sedan han gick ut: och var de sju välståndsåren: sedan när människorna tömde i de sju återstående kommo hans bröder att anhålla om hjälp: det första året allena: och i det andra: med dem deras broder Benjamin: och i det tredje lät han sig känna igen av dem: och bjöd dem att föra hela sin familj: de kommo alla: när de inställde sig hos Yusuf skydde sig emot dem hans båda föräldrar: han hannade upp båda två: ensamma: åtskilda från hans bröder: och sade: »« stigen in i Egypten: om Allah vill: i trygghet.

» Det är av det föregående: stigen in i Egypten: och han skydde sig emot dem hans båda föräldrar: och Ibn Jarir har försvagat det: och han är ursäktlig: han emottog dem båda: och härbärgerade dem i tentornas boning: sedan när de närmade sig Egyptens port sade han: »« stigen in i Egypten: om Allah vill: i trygghet.

» as-Suddi sade det: saken behöver inte detta heller: och hans ord »« stigen in » har den inbäddade meningen av: bo i Egypten: eller visten där: »« om Allah vill: i trygghet »: det vore också riktigt och gott: och hos Bokens folk: Yaqub, när han nådde Jachirs land, som är Bilbays land, gick Yusuf ut för att emottaga honom: och Yaqub hade sänt framför sig sin son Juda, förkunnande om hans ankomst: och hos dem: att konungen förlänade dem Jachirs land att vista där: och bo där med deras boskap: och deras hjordar: och en grupp av exegeter ha nämnt att när Allahs profet Yaqubs, som är Israels, ankomst stod nära ville Yusuf gå ut för att emottaga honom: konungen besteg alltså med honom och hans soldater, i Yusufs tjänst: och i vördnad för Allahs profet Israel: och att han åkallade åt konungen: och att Allah lyftade över Egyptens folk resten av svältåren, genom välsignelsen av hans ankomst till dem: och Allah vet bäst.

Och summan av dem som kommo med Yaqub av hans söner och deras barn, enligt vad Abu Ishaq as-Sabi'i sagt: från Abu 'Ubayda: från Ibn Mas'ud: var sextio tre personer: från Muhammad ibn Ka'b: från Abdallah ibn Chaddad: de voro åttio tre personer: från Masruq: de inställde sig till antalet tre hundra nittio: och gingo ut med Musa till antalet av mer än sex hundra tusen stridande: och i Bokens folks text att de voro sjuttio själar: och de ha namngivit dem.

»« Och han lyftade sina båda föräldrar på tronen »: hans moder var död, såsom det är hos Torans lärda: och vissa exegeter ha sagt: Allah lät henne alltså leva: snarare var hon hans fasta Lea: och fastan är på moders rang: och Ibn Jarir sade: snarare kräver Koranens uppenbara att hans moders liv vidmakthölls till den dagen: man skall alltså inte stödja sig på Bokens folks överföring i det som motsäger den: och detta är solidt: och Allah vet bäst: och han lyftade dem på tronen: det vill säga lät dem sitta hos honom på hans soffor: »« och de föll för honom nedkastade »: det vill säga: kastade sig ned för honom de båda föräldrarna: och de elva bröderna, i vördnad: och i ära: och det var dem lagfäst: och detta fortsatte att utövas i de andra lagarna, till dess det förbjöds i vår religion: och sade: »« o min fader, se här min förra syns uttolkning »: det vill säga: se här uttolkningen av det jag berättat dig om min syn av de elva stjärnorna: och solen: och månen, när jag såg dem kasta sig ned för mig: och du bjöd mig att hemlighålla den: och lovade mig: »« min Herre har gjort den till sanning: och Han har visst handlat väl med mig: när Han lät mig ut ur fängelset »: det vill säga: efter sorglen: och trångheten gjorde Han mig ståthållare, till det utförande talet i Egyptens boningar:

där jag vill: »« och förde er från ödemarken »: det vill säga badian, och de bodde i arabernas länder, från Khalilens land: »« sedan djävulen sått mellan mig och mina bröder »: det vill säga i det som var av dem emot mig av saken, vars påminnelse föregått: »« min Herre är Mild åt vad Han vill »: det vill säga: när Han vill en sak förbereder Han dess medel: och gör dem lätta: och planar dem, på vägar som tjänarna inte finna: men Han bestämmer dem: och planar dem genom Sin milda tillverkning: och Sin väldiga makt: »« Han är den Allvetande »: det vill säga om alla angelägenheter: »« den Vise » i Sin skapelse: och Sin lag: och Sitt dekret.

Och hos Bokens folk: Yusuf sålde åt Egyptens folk och andra förtäringen som var under hans hand, med all deras rikedom, av guld: och silver: och medel: och inventarier: och allt de ägde, till dess han sålde dem emot dem själva: de blevo alltså trälar: sedan förlänade han dem deras jord: och frigjorde deras halsar, på villkor att de arbeta: och att femtedelen av det de utvinna av deras skörd och deras frukter vore åt konungen: detta blev alltså Egyptens folks sed efter honom: och ath-Tha'labi överför att han blev inte mätt dessa år, av fruktan att glömma de hungrande: och att han inte åt blott en enda tugga vid middagen: och härfån följde de gode konungarna hans exempel häri: och de troendes befälhavare Omar ibn al-Khattab fyllde inte sin mage Askeåret, till dess svälten gick sin väg: och välståndet kom.

En man av beduinerna sade till Omar, efter Askeårets avgång: den har visst fjärmat sig från dig: och du är visst en fria kvinnans son. Sedan när Yusuf såg att hans välsignelse var fullbordad: och att hans öde var samlat visste han att denna boning inte slår sig ned där i bestående: och att alltting i den och på den är förgängligt: och att det efter fylldheten inte finns annat än bristen: då prisade han sin Herre för vad Honom tillhör: och erkände Honom Hans väldiga välgärning: och Hans nåd: och bad Honom, och Han är den baste av de tillfrågade, att Han låta honom dö: det vill säga när Han låter honom dö, i islam: och förena honom med Sina rättfärdiga tjänare: o Allah, låt oss leva muslimer: och låt oss dö muslimer: det vill säga: när Du låter oss dö: och det är möjligt att han bad detta i dödsagon, såsom Profeten bad i sin agon att hans ande lyftas till den högsta rangen: och till de rättfärdiga kamraterna: av profeter: och sändebud: »« o Allah, i den högsta rangen.

» Tre gånger: sedan avled han: och det är möjligt att Yusuf bad om döden i islam, i förväntan: i hälsa: och i helbrägdhet: och att detta var tillåtet i deras religion och deras lag: ingen profet har önskat döden före Yusuf: vad vår lag beträffar har det förbjudits att åkalla döden, utom i prövningarna, såsom i Mu'adhs hadith, i den åkallan Ahmad överfört: och om Du vill en prövning över ett folk, låt oss dö emot Dig utan att vara rädda: och i den andra hadithen: o Adams son, döden är dig bättre än prövningen: »« o hur har jag önskat dö före detta: och bliva en glömd.

» Och Ali ibn Abi Talib önskade döden när sakerna försämrades: och prövningarna växte: och striden intensifierades: och orden och talen mångfaldigades: och al-Bukhari Abu Abdallah, Profetens kamrat, önskade den, när hans tillstånd intensifierades över honom: och han mötte sina motsägares fasor: vad det bekväma tillståndet beträffar har al-Bukhari överfört: Allahs sändebud sade: må ingen av er önska döden för ett ont som drabbat honom: om han är välgörande skall han öka: och om han är en felare kanske han ångrar sig: »« o Allah, låt mig leva så länge livet är mig bättre: och låt mig dö när döden är mig bättre.

» Och det som avses med det onda här är det som drabber tjänaren i hans kropp, av sjukdom och liknande, inte i hans religion: och det uppenbara är att Allahs profet Yusuf bad detta, antingen i sin dödsagon: eller när det var: och må det vara så: och Ibn Ishaq har nämnt, från Bokens folk, att Yaqub stannade i Egyptens boningar hos Yusuf sjutton år: sedan dog han, anhållande om att begravas hos hans båda fäder Ibrahim och Isak: as-Suddi sade: han tog på sig honom alltså: och lät honom resa emot Syrien: och begravde honom i grottan, hos hans fader Isak: och hans farfar Khalilen. Och hos Bokens folk: Yaqubs ålder på dagen då han steg in i Egypten var hundra trettio år: och hos dem att han stannade i Egyptens land sjutton år, hans hela liv var alltså av hundra fyrtio år: det är deras bokstext: och det är ett fel, antingen i avskriften: eller från deras sida: eller de ha utelämnat den avbrutna tiden: och det är inte deras sed i det som överskrider detta: hur skulle de då använda denna metod här?

»« Eller varen ni vittnen när döden framstod åt Yaqub, när han sade till sina söner: vad skolen ni tillbe efter mig? De sade: vi skola tillbe din gudom: och dina fäders gudom, Ibrahim och Ismael och Isak: en enda gudom: och vi äro Honom undergivna. » Han rekommenderade alltså åt sina söner monoteismen, som är islams religion, varmed Allah sänt profeterna. Bokens folk ha nämnt att han rekommenderade åt sina söner, en och en: och underrättade dem om vad som skall ske av deras sak: och förkunnade Juda om en väldig profet framgående av hans släkte, som folkslagen skola lyda: och det är Isa ibn Maryam: och Allah vet bäst.

De ha nämnt att när Yaqub dog grät Egyptens folk över honom sjuttio dagar: och Yusuf bjöd läkarna att balsamera honom: och han stannade där fyrtio dagar: sedan bad Yusuf konungen av Egypten om tillstånd att gå ut, med hans fader, för att begrava honom hos de hans: han tillät honom alltså: och gingo ut med honom Egyptens storhet: och dess äldste: när de kommo till Habron begravde de honom i den grotta Ibrahim Khalilen hade köpt av 'Efron ibn Sakhr hititen: och de gjorde åt honom en sorg av sju dagar: sedan återvände de emot sitt land: och Yusufs bröder tröstade Yusuf över deras fader: och visade sig milda emot honom: han ärade dem alltså: och gjorde väl emot deras återkomst: de slog sig alltså ned i Egyptens land: sedan framstod döden åt Yusuf: han rekommenderade att han skulle bäras med dem när de gingo ut ur Egypten, för att begravas hos hans fäder: de balsamerade honom alltså: och lade honom i en kista: han förblev alltså i Egypten till dess Musa lät honom ut med sig: och begravde honom hos hans fäder, såsom kommer: han dog vid åldern av hundra tio år: det är deras text, enligt vad jag har sett: och det Ibn Jarir överfört också: och Mubarak ibn Fadala sade: från al-Hasan: Yusuf kastades i brunnen vid åldern av sjutton år: och var borta från sin fader åttio år:

och levde sedan tjugotre år: och dog vid åldern av hundra tjugo år: och en annan sade: han rekommenderade åt hans broder Juda: må Allahs böner och fred vare över honom: och över alla profeter.

Allahs profet Ayyubs historia

Ibn Ishaq sade: han var en man av romerna: och han är Ayyub ibn Mus ibn Razeh ibn Esau ibn Isak ibn Ibrahim Khalilen: och en annan sade: han är Ayyub ibn Mus ibn Raghwil ibn Esau ibn Isak ibn Yaqub: och man har sagt annat om hans släktlinje: och Ibn Asakir överför att hans moder var Luts dotter: hans fader var av dem som trodde på Ibrahim den dag han kastades i elden: och den brann honom inte: och det berömda först: att vara av Ibrahims avkomma: och av hans avkomma Dawud: och Sulayman: och Ayyub: och Yusuf: och Musa: och Harun: verserna: och det äkta är att pronomenet återgår på Ibrahim, inte på Nuh: »« Vi uppenbarade åt dig såsom Vi uppenbarade åt Nuh och profeterna efter honom: och Vi uppenbarade åt Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna: och Isa: och Ayyub.

» Versen: det äkta är alltså att han är av Esaus ibn Isaks släkte: hans namn Lea bint Yaqub: Rahma bint Efraim ibn Yusuf ibn Yaqub: och detta är det mest berömda: därför nämna vi det här: sedan vända vi oss genom påminnelsen av Israels söners profeter efter påminnelsen av hans historia, om Allah vill: och hos Honom är förtroendet: och på Honom stöder man sig.

« OCH MINNS Vår tjänare Job, hur han ropade till sin Herre: "Djävulen har plågat mig svårt och mina krafter är slut!" [Och Vi sade:] "Stampa i marken med din fot! Där finns friskt vatten så att du kan tvätta dig och dricka." Och Vi gav honom tillbaka [dem som Vi hade tagit från honom av] hans familj och fördubblade deras antal som en särskild nåd från Oss och som en påminnelse till dem som har förstånd. [Och Vi sade:] "Tag en näve [gräs] och slå med den och bryt inte din ed!" - Vi såg hans uthållighet och tålamod, en sann [Guds] tjänare! Han vände alltid tillbaka till Oss med ångerfullt sinne. » Sura 38, 41-44

Förste av de utsända profeterna: Idris: sedan Nuh: sedan Ibrahim: sedan Ismael: sedan Isak: sedan Yaqub: sedan Yusuf: sedan Lut: sedan Hud: sedan Salih: sedan Shu'ayb: sedan Musa och Harun: sedan Ilyas: sedan al-Yasa': sedan Ourfi ibn Sawilakh ibn Efraim ibn Yusuf ibn Yaqub: sedan Yunus ibn Matta av Yaqubs söner: sedan Ayyub ibn Razeh ibn Amus ibn Lifaraz ibn Esau ibn Isak ibn Ibrahim: och i en del av denna ordning finns undersökning: ty Hud och Salih, det berömda är att de äro efter Nuh: och före Ibrahim: och Allah vet bäst.

Tafsirens och historiens lärda ha sagt: Ayyub var en man av överflödiga ägodelar, av alla slag och arter: av boskap: och trälar: och hjordar: och vida jordar i al-Bathaniyyas land, av Hourane land: allt detta tillhörde honom: och han hade barn: och en talrik familj: han berövades alltså allt detta: och prövades i sin kropp av alla slag av olyckor: och det återstod av honom inget friskt organ, utom hans hjärta: och hans tunga, varmed han nämnde Allah: och han var i allt detta tålamodig, gjande av sitt onda ett hoppobjekt: nämnde Allah natten och dagen: och hans morgon och hans afton: och hans sjukdom varade till dess hans granne blev mätt av den: och hans intima blev förfärad av den: och han förvisades ur sitt land: och kastades på en soptipp utanför det: och människorna höll sig ifrån honom: och det återstod ingen som vaktade honom, utom hans hustru, som vakade över hans rätt: och kom ihåg hans forna välgärning emot henne: och hans omsorg om henne: hon återvände alltså till honom: ordnade hans tillstånd: och hjälpte honom att förrätta hans behov: och sysslade med hans intresse: och hans tillstånd försvagades: och hans egendom minskade: till dess hon tjänade människorna mot lön, för att föda honom: och sköta hans fattiga: och hon var tålamodig med honom, på det som hade gripit dem båda:

av egendomens åtskillnad: och barnet: och det som rörde henne av makes prövningen: och handens trånghet: och människornas tjänst, efter lyckan: och välgärningen: och tjänsten: och äran, till Allah höra vi: och till Honom vända vi tillbaka. Han sade: de mest prövade människorna äro profeterna: sedan de rättfärdiga: sedan deras likar: och deras likar: mannen prövas enligt sin religion: om det i hans religion finns fasthet ökar hans prövning: och allt detta ökade hos Ayyub blott tålamod: och hopp om lön: och lovprisning: och tacksamhet, till den grad att liknelsen ges åt hans tålamod: och liknelsen ges också åt vad han tillstöttes av alla slag av olyckor: och det har överförts från Wahb ibn Munabbih: och andra: av Israels söners lärda, om Ayyubs historia, en lång berättelse om sättet för hans egendoms och hans barns försvinnande: och hans prövning i hans kropp: och Allah vet bäst dess sanningsenlighet: Ayyub var den förste som drog på sig koppären.

De ha skilt sig åt om hans prövningens varaktighet, i flera åsikter: Wahb hävdar att han prövades tre år, varken mer eller mindre: och Anas sade: han prövades sju år: och månader: och kastades på Israels söners soptipp, där bestarna rörde sig i hans kropp: till dess Allah befriade honom: och förstorade hans lön: och prisade honom väl.

Han förblev i sin prövning arton år: hans kött föll: till dess det inte återstod annat än benet: och senan: hans hustru kom alltså med aska: spred den under honom: o Ayyub, om du åkallade din Herre skulle Han befria dig: jag har levt sjuttio år i hälsa: och det är litet: åt Allah, att jag har tålamod åt Honom sjuttio år: hon revolterade alltså emot detta ord: och hon tjänade människorna mot lön: och födde Ayyub: sedan anlitade inte människorna henne, för att de visste att hon var Ayyubs hustru, av rädsla att hans olycka skulle nå dem: eller smitta dem genom hans blandande: när hon inte fann någon som anlitade henne beslöt hon sig: och sålde åt vissa av furstinnorna den ena av sina båda flätor emot mycket god förtäring: och kom och förde den åt Ayyub: varifrån kommer dig dessa? Jag har tjänat dem åt människor.

När nästa dag kom fann hon ingen: och sålde den andra flätan emot förtäring: och kom och förde den: han ogillade alltså även den: och svor att inte äta den, till dess hon underrättade honom varifrån denna förtäring kom honom: hon avtäckte alltså av sitt huvud sin slöja: när han såg hennes rakade huvud: »« att det onda har drabbat mig: och Du är den nådigaste av de nådiga. »

Min fader har överfört till oss: Abu Salama har överfört till oss: Jarir ibn Hazim har överfört till oss: Ayyub hade två bröder: de kommo alltså en dag: och kunde inte närma sig honom, på grund av hans doft: de reste sig alltså på avstånd: om Allah visste om gott åt Ayyub skulle Han inte ha prövat honom härmot. Ayyub revolterade alltså emot deras ord, med en revolt han aldrig hade känt dess like: »« o Allah: om Du vet att jag aldrig har passerat en nätt mättad, och jag vet var en hungrande befinner sig: bestyrk mig alltså. » Han bestyrktes alltså från himlen, medan de lyssnade: »« o Allah: om Du vet att jag aldrig har haft två skjortor: och jag vet var en naken befinner sig: bestyrk mig alltså.

» Han bestyrktes alltså från himlen, medan de lyssnade: »« o Allah: vid Din makt »: och han föll kastande sig ned: »« o Allah: vid Din makt: jag lyfter aldrig mitt huvud: till dess Du uppenbarar mig »: han lyfte alltså aldrig sitt huvud till dess Han uppenbarade honom: Ibn Jarir och Ibn Abi Hatim båda: Yunus ibn Abd al-A'la har överfört till oss: Ibn Wahb underrättade oss: Nafi' ibn Yazid underrättade mig: från 'Uqayl: från az-Zuhri: att han sade: Allahs profet Ayyub förblev hos honom hans prövning arton år: den näre: och den fjärre stötte bort honom, utom två män av hans bröder: som varo av hans närmaste bröder: de gingo emot honom på morgonen: och återvände på aftonen: »« du vet, vid Allah: Ayyub har visst begått en synd som ingen av världarna har begått. » »« Och vilken? Sedan arton år har hans Herre inte visat honom nåd, för att skingra det som drabber honom.

» När de kommo till honom uthärdade inte mannen, till dess han nämnde för honom detta: »« jag vet inte vad jag skall säga: annat än att Allah vet att jag passerade förbi de båda männen som tvistade: och nämnde Allah: jag återvände alltså till mitt hus: och frikantade dem åt dem: därför att jag ogillade att de nämnde Allah annat än i sanning. » Och han gick ut i sitt behov: när han förrättade det tog hans hustru honom vid handen: till dess han återvände: »« spring med ditt ben: detta är en kall badplats: och dryck »: hon lät honom alltså ned: och mötte honom seende: och han vände sig emot henne, Allah hade utplånat vad drabber honom av olycka: och han var på det vackraste han kunde vara: må Allah välsigna dig: har du sett denna Allahs profet, den prövade?

Vid Allah: härför har jag aldrig sett en man som liknar dig mera än du, när du var i hälsa: »« det är jag som är han »: han hade två silor: en sila åt vetet: och en sila åt kornet: Allah sände alltså två moln: när den ene av dem var över vetesilan göt den guld däri, till dess det flödade över: och den andre göt i kornsilan silver: till dess det flödade över: så är Ibn Jarirs ord: och så har Ibn Hibban överfört den i sin helhet i sin Sahih: från Muhammad ibn al-Hasan ibn Qutayba: från Harmala: från Ibn Wahb med den: och detta är starkt främmande i upprättandet: och det som liknar mest är att det fastställs. Min fader har överfört till oss: Musa ibn Ismael har överfört till oss: Hammad har överfört till oss: Ali ibn Zayd har överfört till oss: från Yusuf ibn Mihran: och Allah klädde honom i en Paradisets dräkt: och Ayyub avvek: och satte sig i ett hörn: »« o Allahs tjänare: detta är den prövade som var här: kanske hundarna ha tagit honom: eller vargarna?

» Och hon började tala till honom en stund: »« ve dig: jag är Ayyub. » »« Hånar du mig, o Allahs tjänare? » »« Ve dig: jag är Ayyub: Allah har återgivit mig min kropp. » Och Allah återgav honom hans egendom: och hans barn: med deras personer: och deras like med dem: »« jag har återgivit dig din familj: och din egendom: och deras like med dem: tvätta dig alltså med detta vatten: ty det finns i det din bot: och närma din hustru en offring: och begär förlåtelse åt henne: ty hon har varit motsträvig emot dig i din sak.

» Ibn Abi Hatim har överfört den: Abu Zur'a underrättade oss: 'Amr ibn Marzuq överförde till oss: Hammam överförde till oss: från Qatada: från an-Nadr ibn Anas: från Bashir ibn Nahik: från Abu Hurayra: att han sade: när Allah botade Ayyub lät han regna över honom gyllene gräshoppor: och han började ta dem i sin hand: och lägga dem i sitt kläde: det sades till honom: o Ayyub, blir du inte mättad? »« o Herre: och vem blir mättad av Din nåd? » Och så har imam Ahmad överfört den: från Abu Dawud at-Tayalisi: och från Abd as-Samad: från Hammam: från Qatada med den: och Ibn Hibban har överfört den i sin Sahih: från Abdallah ibn Muhammad al-Azdi: från Ishaq ibn Rahawayh: från Abd as-Samad med den: och ingen av bokförfattarna ha uttagit den: och den är enligt den äkta villkoret: och Allah vet bäst. Och imam Ahmad sade: Sufyan underrättade oss: från Abu az-Zinad: från al-A'raj: sändes över Ayyub en fot av gyllene gräshoppor: och han började ta dem i sitt kläde: det sades: o Ayyub: räcker inte det vi ha givit dig åt dig?

Han sade: »« ja: o Herre: och vem är utan Din nåd? » Detta är fastställt: och det har överförts från Abu Hurayra, på en annan väg, uppstiget. Abd al-Razzaq har överfört till oss: Ma'mar har överfört till oss: se här vad Abu Hurayra överfört till oss: han sade: Allahs sändebud sade: medan Ayyub tvättade sig, naken, föll honom gyllene gräshoppor: och Ayyub började kasta dem i sitt kläde: hans Herre kallade honom alltså: »« o Ayyub: hade jag inte berikat dig av det du ser? » »« Jo: o Herre: men det finns åt mig ingen noghet: utan Din välsignelse.

» Al-Bukhari har överfört den från Abd al-Razzaqs hadith med den.

»« Spring med ditt ben »: det vill säga: slå jorden med ditt ben: han var alltså lydig åt det han bjöds: Allah lät alltså för honom utbrista en källas kalla vatten: och det bjöds att tvätta sig i den: och dricka av den: Allah utplånade alltså av honom vad han kände av smärta: och av tort: och av sjukdom: och av ont som var i hans kropp, utvärtes: och invärtes: och Allah ersatte honom sedan av allt detta med en utvärtes och invärtes hälsa: och en fullständig skönhet: och ett överflödande gott: till dess Han lät åt honom gott flyta, ett flytande: ett väldigt regnande: gyllene gräshoppor: och Allah gav honom hans familj i ersättning: »« och Vi gav honom hans familj: och deras like med dem.

» Man har sagt: Allah lät dem alltså leva med deras personer: belönade honom för dem som framgått: och ersatte honom dem i världen: och samlade hans öde med alla i det kommandes boning: »« nåd från Vår sida »: det vill säga: Vi ha lyftat från honom hans svårighet: och skingrat av honom det onda som drabber honom: »« nåd från Vår sida » emot honom: och av medlidande: och välgärning: »« och påminnelse åt de tillbedjande »: det vill säga: en påminnelse åt den som prövas i sin kropp: eller sin egendom: eller sitt barn: han har då åt sig en förebild i Allahs profet Ayyub, när Allah prövade honom av det som är större än detta: han hade alltså tålamod: och gjorde av sitt onda ett hoppobjekt: till dess Allah befriade honom från det. Och den som förstår av detta hans hustrus namn, hon är Rahma, från denna vers har han fjärmat sig mycket från målet: och drunknat i förnekandet. Och ad-Dahhak sade: Allah återgav honom hans ungdom: och ökade honom den, till dess hon födde åt honom tjugosex manliga barn.

Och Ayyub levde sedan sjuttio år i romernas land, på den uppriktiga trons religion: sedan förändrade de efter honom Ibrahims religion: »« och ta i din hand en kärve: och slå sedan med den: och bryt inte din ed: Vi funno honom visst tålamodig: vilken utmärkt tjänare: han var återvändande emot Allah.

» Detta är en dispens från Allah den Högste åt Hans tjänare: och Hans sändebud Ayyub, i det som var av hans ed: att han visst skulle slå sin hustru med hundra rapp: hans ed härom var för köpet av hans flätor, därför att djävulen trädde emot henne i en läkares gestalt, beskrivande åt henne ett medel åt Ayyub: hon kom alltså att underrätta honom härom: han visste att det var djävulen: och svor att han skulle slå henne med hundra rapp: när Allah botade honom erbjöd han honom en tillåtelse: att han tog en kärve, som är det ris som samlar kvistarna: att han samlade dem alla: och slog henne med ett enda slag: och det motsvarar rappet hundra: och han gjorde väl: utan att bryta sin ed: och detta är av utloppet: och utvägen åt den som fruktar Allah: och är Honom lydig, i synnerhet emot sin hustru: den tålamodiga: gjande av sitt onda ett hoppobjekt: den uthärdande: den sanningsenliga: den goda: den raka: därför avslutade Allah denna dispens: »« Vi funno honom visst tålamodig: vilken utmärkt tjänare: han var återvändande emot Allah.

» Och många jurister ha använt denna dispens, i edarnas kapitel: och löftena: och andra ha utvecklat den, till att författa Boken om utvägarna för att bli kvitt edarna: och ha låtit denna ädla vers föregå den: och ha överfört däri ting av underverk: och av främlingskap: och vi skola nämna en bråkdel av detta i Regelboken vid ankomsten, om Allah den Högste vill: Ibn Jarir och andra av historiens lärda ha nämnt att Ayyub när han dog hans ålder var av nittio tre år: han levde mera än detta: »« Allah argumenterar på uppståndelsens dag genom Sulayman emot de rika: och genom Yusuf emot de fångna: och genom Ayyub emot prövningens folk.

» Ibn Asakir har överfört det i dess mening: och att han rekommenderade åt hans son Hawmal: och sysslade med saken sedan hans son Bachr ibn Ayyub: och det är honom många människor hävda vara Dhu al-Kifl: och Allah vet bäst: och dog denna son: och var profet enligt vad de hävda: och hans ålder var av år, sjuttiofem: han är Ayyubs son.

Berättelsen om Dhu al-Kifl

»« Och Ismael och Idris och Dhu al-Kifl: alla av de tålamodiga: och Vi lät dem stiga in i Vår nåd: de äro de rättfärdiga. » »« Och kom ihåg Våra tjänare Ibrahim: och Isak: och Yaqub: händernas: och blickarnas innehavare: Vi renade dem med en rening: vid Dömhusets påminnelse: och de äro hos Oss: utvalda: de bästa: och kom ihåg Ismael: och al-Yasa': och Dhu al-Kifl: och alla av de bästa.

» Det uppenbara av hans nämning i den väldiga Koranen, prisande, förenat med dessa härskarprofeter, är att han är profet: må hans Herres bön och hälsning vare över honom: och detta är det berömda: och andra ha hävdat att han inte var profet: utan var en rättfärdig man: och en domare: och en rättvis och likaberättigad anförare: och Ibn Jarir avstod häri: och Allah vet bäst: och Ibn Jarir och Ibn Abi Najih ha överfört att han inte var profet: utan var en rättfärdig man: och att han hade ställt sig borgare åt hans folks söner att vaka över deras sak: och döma mellan dem med rättvisa: han gjorde det alltså: han kallades alltså Dhu al-Kifl: och Ibn Jarir och Ibn Abi Hatim ha överfört, på Dawud ibn Abi Hinds väg: när al-Yasa' åldrades sade han: om jag bara utnämnde en man över människorna, som arbetar på dem under mitt liv, till dess jag ser hur han arbetar: han samlade alltså människorna: »« godtager du åt mig tre ting utnämner jag dig: han fastar på dagen: och beder på natten: och vrednas inte?

» En man reste sig, som ögat ringaaktar: »« jag. » »« Du fastar på dagen: och beder på natten: och vrednas inte? » »« Ja. » Han hemförde dem alltså denna dag: och sade likaså följande dag: människorna teg: och reste sig denna man: »« jag.

» Han utnämnde honom alltså: och Iblis började säga åt djävlarna: »« anställen er emot en sådan. » De blevo alltså trötta: »« lämna mig: och honom »: han kom alltså till honom, i en stor fattig sheikhs gestalt: och kom till honom när han tog sin bädd för natten: och han sov inte natt eller dag annat än denna tupplur: han klappade på porten: »« vem är det? » »« En stor förtryckt sheikh. » Han reste sig alltså: och öppnade porten: och började berätta för honom: »« det finns mellan mig och mitt folk en tvist: och de ha förtryckt mig: och gjort mig: och gjort mig »: och började breda ut sig inför honom till dess sängetiden kom: och natten gick: »« när jag går kom och tag mig: jag skall taga din rätt.

» Han gav sig alltså av: och var i sitt råd: och började se om han såg sheiken: och såg honom inte: han reste sig: följande honom: när följande dag kom började han döma mellan människorna: och väntade honom: och ser honom inte: när han återvände emot natten: och tog sin bädd kom han till honom: och klappade på porten: »« vem är det? » »« Den store förtryckta sheiken. » Han öppnade honom: »« sade jag dig inte: när du har satt mig kom emot mig? » »« De äro folkslagens hågade: vi skola giva dig din rätt: och när du reser dig förneka de den: gå alltså din väg: och när du går kom emot mig.

» Natten slapp honom alltså: och han gav sig av: och började vänta honom: och ser honom inte: och tuppluren blev honom mödosam: han sade till vissa av de sina: »« låt ingen närma sig denna port till dess jag sover: ty tuppluren har blivit mig mödosam. » När denna timme kom kom han: »« förbjudet: förbjudet. » »« Jag kom i går: och nämnde för honom min sak. » »« Nej: vid Allah: han har bjudit oss att inte låta någon närma sig honom.

» När de gjort honom trött såg han: och såg ett gap i huset: och klättrade genom det: och se honom i huset: mannen vaknade: »« o du: bjudde jag dig inte? » »« Vad mig beträffar vid Allah har du inte blivit tjänad: se därför varav du har blivit tjänad? » Han reste sig emot porten: och se den stängd, såsom han stängt den: och mannen med honom i huset: han kände igen honom: »« Allahs fiende? » »« Ja.

» »« Du har gjort mig trött i allting: och jag har gjort vad du ser, för att vredna dig. » Allah kallade honom alltså Dhu al-Kifl: därför att han hade ställt sig borgare för en sak: och fullbordat den: och Ibn Abi Hatim har överfört också, från Ibn Abbas, nära detta sammanhang: och så har det överförts från Abdallah ibn al-Harith: och från Muhammad ibn Qays: och från Ibn Hujayra den äldre: och andra av föregångarna, likaså: min fader har överfört till oss: Abu al-Jamahir har överfört till oss: Sa'id ibn Bashir underrättade oss: Qatada överförde åt oss: jag har hört al-Ash'ari: jag menar Abu Musa: »« Dhu al-Kifl var inte profet: utan var en rättfärdig man, som bad varje dag hundra böner: och Dhu al-Kifl ställde sig sedan borgare åt honom att beda varje dag hundra böner: han kallades alltså Dhu al-Kifl.

» Och Ibn Jarir har överfört det, på Abd al-Razzaqs väg: från Ma'mar: Abu Musa al-Ash'ari sade: och han nämnde den avbruten: Asbat ibn Muhammad har överfört till oss: al-A'mach har överfört till oss: från Abdallah ibn Abdallah: från Sa'd, Talhas mawla: jag har hört från Allahs sändebud en hadith, att om jag inte hade hört den blott en gång: eller två gånger: till dess han räknade sju gånger: »« Dhu al-Kifl var av Israels söner: som inte höll sig undan från en synd han begick: en kvinna kom alltså till honom: och gav honom sextio dinarer, på villkor att han besläktade sig med henne: när han satte sig hos henne, såsom mannen sitter med sin hustru darrade hon: och grät: han sade till henne: vad får dig att gråta: tvingade jag dig? » »« Nej: men detta är en handling jag aldrig gjort: och det är behovet som förde mig dit. » »« Gör du detta: och har du aldrig gjort det? » Sedan steg han ned: »« gå med dina dinarer: och vid Allah skall Dhu al-Kifl aldrig vara Allah lydig emot Honom.

» Han dog alltså denna natt: och på morgonen var skrivet på hans port: Allah har visst förlåtit Dhu al-Kifl. Och Tirmidhi har överfört den: från al-A'machs hadith med den: och sade: god: och nämnde att vissa ha överfört den, fastställande den på Ibn Omar: och det är en hadith mycket främmande: jag känner den inte annat än genom denna enda hadith: och Ibn Hibban har dömt den pålitlig: och det är ingenting överfört från honom, utom Abdallah ibn Abdallah ar-Razi denne: och Allah vet bäst: och om han är bevarad är det inte han som är Dhu al-Kifl: men Propheten hadiths ord är utan anslutningen: han är alltså en annan man än den nämnda i den ädla Koranen: och Allah vet bäst det riktiga.