Skapelsen av himlarna och jorden och det som finns mellan dem

Berättelsen redogör utförligt för skapelsen på sex dagar, vilka flertalet håller för dagar såsom våra, av tusen år vardera enligt Ibn Abbas, Mujahid och ad-Dahhak. « Allah skapade stoftet lördagen, bergen i den söndagen, träden måndagen », och Adam efter asr på fredagen, den sista av skapelsen. Jorden vågade först: « Han skapade därför bergen och lade dem på den, och den stillades ». Redogörs sedan utförligt för de sju jordarna, de överlagrade jordarna skilda av gångar på fem hundra år, de söta och salta haven som en spärr skiljer åt, floderna, frukterna av två slag och varelsernas gemenskaper.

Lov vare Allah som skapade himlarna och jorden och gjorde mörkret och ljuset, och sedan ger de som förneka sin Herre jämställare till med. Din Herre är visst Allah, som skapade himlarna och jorden på sex dagar: texten finns på mer än ett ställe i Koranen. Flertalet av de lärda håller att det äro dagar såsom våra. Och enligt Ibn Abbas, Mujahid och ad-Dahhak: var och en av dessa dagar är såsom tusen år av ert räknande. Ibn Jarir och Ibn Abi Hatim ha överfört dem, och imam Ahmad ibn Hanbal har föredragit denna åsikt i sin bok vari han motbevisar Jahmiyya, likaså Ibn Jarir och en del av de senkomna: och Allah vet bäst. Det som bestyrker denna åsikt skall komma.

Ibn Jarir har överfört, efter ad-Dahhak ibn Muzahim: abjad, hawwaz, hutti, kalamoun, sa'fas, qarachet. Och han har överfört från Muhammad ibn Ishaq att han sade: Torans folk säga att Allah började skapelsen söndagen. Han började skapelsen måndagen. Och vi, Muslimerna, säga, enligt vad som har nått oss från Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom), att Allah började skapelsen lördagen.

Och denna åsikt som Ibn Ishaq har överfört från Muslimerna är föredragen av en del av juristerna, av shafi'iterna och andra. Skall komma härom Abu Hurayras hadith: Allah skapade stoftet lördagen. Åsikten att det är fråga om söndagen har överförts av Ibn Jarir, på as-Suddis väg, efter Abu Malik och Abu Salih, efter Ibn Abbas, och från Murra, efter Ibn Mas'ud, och från en grupp Sahaba. Han har överfört den likaså från Abdallah ibn Salam, och Ibn Jarir har föredragit den.

Det är Torans text, och andra jurister ha också föredragit den, och den är den närmaste ordet »al-Ahad« (söndagen): därför blev skapelsen fullkomnad på sex dagar, av vilka den sista var fredagen; Muslimerna ha därför tagit den till veckans högtid, och det är den dag från vilken Allah lät Bokens folk före oss vika av, såsom bevisningen skall ske om Allah vill.

Skapelsen av himlarna och jorden i Koranen

« Det är Han som för er har skapat allt vad jorden bär och som, vänd mot himlavalvet, formade det till sju himlar. Han har kunskap om allt. » Sura 2, 29

« SÄG: "Hur kan ni förneka Honom, som har skapat jorden under två dagar? Och sätta medgudar vid Hans sida? - Han, världarnas Herre!" Det är Han som har sänkt ned i den fast förankrade berg, som reser sig högt över dess [yta], och [därefter] har välsignat den och mätt ut [med Sitt mått] allt som skulle [tjäna dess inbyggare till] näring. [Han skapade allt detta] under jämnt fyra dagar - [ett svar] till dem som frågar. Och Han vände sig mot rymden, som var rök, och sade till den och till jorden: "Kom, villigt eller nödda och tvungna!" - och de svarade: "Vi kommer villigt!"

Och under två dagar skapade och formade Han dem till sju rymder, och anvisade varje rymd dess uppgift. Rymden närmast jorden har Vi smyckat med ljus och gjort säker [mot intrång]. Gud, den Allsmäktige, den Allvetande, har förordnat om allt detta. » Sura 41, 9-12

« Det är Gud som har gett er jorden som boplats och [rest] himlen som ett valv [över er] och som format er [och gett er] den bästa skapnad och som sörjer för ert livsuppehälle med goda och nyttiga ting. Detta är Gud, er Herre - välsignad vare Gud, världarnas Herre! » Sura 40, 64

« HAR VI inte gjort jorden till en bädd [över vilken ni kan resa ert tält för att] få vila Och [har Vi inte gjort] bergen som tältpålar? Vi har skapat er i par, [män och kvinnor,] och Vi har skänkt er sömnen som ett avbrott för vila och gjort natten som ett täcke och dagen så att ni [kan se] att förtjäna ert bröd. Och Vi har välvt sju fast hopfogade [himlar] över er och [där] skapat en vitglödande lampa. » Sura 78, 6-13

« INSER DE inte, de som vill förneka sanningen, att himlarna och jorden [en gång] utgjorde en enda, sammanhållen massa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv uppstå ur vatten? Har de då ingen tro? » Sura 21, 30

Det vill säga: Vi har skilt det som var mellan himlen och jorden, till dess vindarna blåste, regnen nedstego, källorna och floderna flöto, och djuret återvann sig.

« och byggt himlens [valv] som ett väl skyddat tak? Men de vänder ryggen åt [naturens alla] tecken! » Sura 21, 32

Det vill säga: av det som där har skapats av fixa och vandrande stjärnor, lysande stjärnor, ljusbärande kroppar, och av det som där finns av tecken på jordens och himlarnas Skapares visdom: « Och hur många tecken på himlarna och jorden som de passera förbi, vända sig bort » (Yusuf, 105) « Och de flesta av dem tror inte på Allah annat än med att föra medhjälpare till » (Yusuf, 106) « Ären ni starkare i skapelse, eller himlen som Han har byggt? Han har höjt dess tak och fullkomnat den. Och Han mörkade dess natt och lät dess morgonljus framgå. Och vad jorden beträffar, därefter spred Han ut den, lät dess vatten och dess bete framgå, och fäste bergen, åt er åtnjutande och åt er boskaps » (an-Naziat, 27-33).

Vissa människor ha därför stött sig på denna vers för himlens skapelses företräde framför jorden, motsägande sålunda de båda föregående versernas uppenbarhet, utan att ha förstått denna ädla vers. Det denna vers kräver är att jordens utspädning, dess vattens och dess betes framgång skedde, i handling, efter himlens skapelse: « Och Han har välsignat den och fördelat däruti dess försörjning på fyra dagar », det vill säga: Han har förberett odlingsplatserna och källornas och flodernas lägen. Sedan, när Han hade fullkomnat skapelsen av den undre världens och den övre världens gestalt, spred Han ut jorden och lät det som där var förvarat framgå: källorna utbröto, floderna flöto, odlingarna och frukterna växte; därför förklaras utspädningen av vattnets och betets framgång och bergens befästande: « Och vad jorden beträffar, därefter spred Han ut den, lät dess vatten och dess bete framgå.

» Hans ord: « och fäste bergen » betyder att Han stabiliserade dem på de platser där Han lade dem, fastade dem, förstärkte dem och befäste dem. Och Hans ord: « Och himlen, Vi har byggt den med kraft, och Vi äro visst i färd med att utvidga, och jorden har Vi utsträckt: vilka utmärkta utspädare Vi äro, och av allting ha Vi skapat två varelsor: låten er därför påminnas » (adh-Dhariyat, 47-49): med kraft, och « Vi äro visst i färd med att utvidga »: allt som är uppåt utvidgas: varje himmel högre än den under sig är rymligare än den; därför är Kursi högre än himlarna, och den är rymligare än alla; och Tronen är större än allt detta, med mycket. Och Hans ord därefter: « och jorden har Vi utsträckt » betyder: Vi har utspänt den och gjort den till en vagga, det vill säga en stabil massa, utan oro eller skakning under er: vilka utmärkta utspädare Vi äro.

Och sammanfogningen kräver inte förverkligandets ordning: den kräver, i språket, blott den absoluta underrättelsen: och Allah vet bäst.

Jorden före bergen

Har berättat för mig Omar ibn Hafs ibn Ghiyath: min fader har berättat för mig: al-A'mach har berättat för mig: Jami' ibn Chaddad har berättat för mig: jag inställde mig hos Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), min kamelsto bunden vid porten, då komo män av Bani Tamim till honom. De sade: du har gjort oss den glada tillkännagivelsen, gör oss den åter. Han sade: ären vi emottagna, o Allahs sändebud: vi komo för att fråga dig om denna sak. Då kallade han en utropare: din kamelsto har gett sig av, o Ibn al-Husayn. Jag gav mig av: hägringen avskar den. Vid Allah, jag skulle ha önskat att ha lämnat den. Så har det överförts här, och det har överförts likaså i Fälttågens bok och Tawhidboken, och i vissa av dess formuleringar: sedan skapade Han himlarna och jorden. Och det är också an-Nasa'is formulering.

Hajjaj har berättat för mig: Ibn Jurayj har underrättat mig: Ismael ibn Umayya har underrättat mig, efter Ayyub ibn Khalid, efter Abdallah ibn Rafi', Umm Salamas mawla: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) tog min hand och sade: Allah skapade stoftet lördagen, bergen i den söndagen, träden måndagen, det fördömda tisdagen, ljuset onsdagen, Han spred däruti bestarna torsdagen, och skapade Adam efter asr på fredagen: den sista av skapelsen, i den sista timmen av fredagens timmar, mellan asr och natten. Och så ha överfört det Muslim, på Surayj ibn Yunus väg, och Harun ibn Abdallah, och an-Nasa'i på Haruns och Yusuf ibn Sa'ids väg: de tre, från Hajjaj ibn Muhammad al-Mississi al-A'war, efter Ibn Jurayj, likaså.

An-Nasa'i har överfört den likaså i Tafsiren, på Ibrahim ibn Yaqub al-Juzajanis väg, efter Muhammad ibn as-Sabbah, efter Abu Ubayda al-Haddad, efter al-Akhdar ibn 'Ajlan, efter Ibn Jurayj, efter Ata' ibn Abi Rabah, att Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) tog min hand och sade: o Abu Hurayra, Allah skapade himlarna och jordarna och det som är mellan dem på sex dagar, satte sig sedan på Tronen den sjunde dagen, och skapade stoftet lördagen. Och han har nämnt dess helhet på liknande sätt. Det ha skilt sig åt emot Ibn Jurayj, och Ali ibn al-Madini, al-Bukhari, al-Bayhaqi och andra hafizer ha kritiserat denna hadith. Al-Bukhari har sagt i Historien, och vissa ha sagt: från Ka'b, och det är det riktigaste, det vill säga att denna hadith är av det Abu Hurayra har hört och tagit emot av Ka'b al-Ahbar: ty båda två umgicks och sutto tillsammans för hadithens skull: denne berättar för honom från sina blad, och denne berättar för honom vad som bestyrker det från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom).

Denna hadith var sålunda av det Abu Hurayra tog emot av Ka'b, från hans blad, och vissa överförare förvanskade sig i dess återföring till Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom). Sedan finns i dess text en mycket stor främlingskap, bland vilken: den nämner inte himlarnas skapelse, utan nämner jordens skapelse och vad den inrymmer på sju dagar: och detta motsäger Koranen, ty jorden skapades på fyra dagar, sedan skapades himlarna på två dagar av rök: och röken är vattnets ånga som steg när det stora vattnet rördes, av vars skum Allah skapade jorden genom den stora och genomborrande kraften, såsom Ismael ibn Abd ar-Rahman as-Suddi al-Kabir har sagt i den underrättelse han överförde från Abu Malik och Abu Salih, efter Ibn Abbas, och från Murra al-Hamdani, efter Ibn Mas'ud.

Om Hans ord: « Det är Han som har skapat åt er allt vad som är på jorden, sedan vände Han sig emot himlen och gjorde den till sju himlar »: Allahs Tron var över vattnet, och Han hade inte skapat något av det Han skapade före vattnet. När Han ville skapa skapelsen lät Han från vattnet en rök framgå som steg över vattnet och namngav den s-sama (himlen); sedan torkade Han ut vattnet och gjorde det till en enda jord, söndagen och måndagen; och Han skapade jorden på en fisk, och det är Noun: « Noun. Vid skrivpennan och det de skriva » (al-Qalam, 1). Och fisken är i vattnet, vattnet på en bädd, bädden på en ängels rygg, ängeln på en klippa, och klippan i vinden: och det är klippan som nämns av Luqman, som varken är på himlen eller på jorden.

Fisken rörde sig, vattnet rördes och jorden skakades: Han fäste därför på den bergen, och den stillades. Och Allah skapade tisdagen bergen och vad de inrymmer av nyttigheter, och skapade onsdagen träden, vattnet, städerna, välståndet och ruinerna, (torsdagen och fredagen). Och den namngavs inte fredagens dag annat än för att Han där sammanförde himlarnas och jordens skapelse. « Och Han uppenbarade åt varje himmel dess befallning »: Han skapade i varje himmel dess skapelse av änglar, hav, hagelberg, och det som endast Han känner; sedan prydde Han himlen med stjärnor, gjorde den till en prydnad och ett skydd som skyddar emot djävlarna; och när Han hade fullbordat skapelsen av det Han älskade, satte Han sig på Tronen.

Och med denna isnad nämner as-Suddi mycket underligt, av vilket en stor del togs emot av de israelitiska berättelserna: ty Ka'b al-Ahbar, när han omfattade islam i Omars tid, berättade inför Omar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) ting av Bokens folks vetanden, och Omar lyssnade till honom för att visa honom välvilja och förundrades över vad han ägde, av vilket en stor del överensstämde med sanningen förmedlad av den rena lagen: många människor tillät därför överförandet av det Ka'b al-Ahbar återberättar, på grund av denna betydelse. Sedan kom tillåtelsen att återberätta efter Israels barn: men många fel falla i det han återberättar.

Al-Bukhari har överfört i sin Sahih, från Mu'awiya ibn Abi Sufyan: « men vi skola, trots detta, prövas av lögnen »: det vill säga i det han förmedlar, inte att han gör det med avsikt: och Allah vet bäst.

Och vi återberätta vad vi återberätta av vad många av förfädernas stora imamer återberätta om honom, och vi följa sedan dessa hadither med vad som vittnar om deras äkthet eller besvarar dem, och återstår resten av det som varken hålls för sant eller besvaras: hos Allah är hjälpen, och i Honom är förtroendet.

Qutayba har berättat för mig: Mughira ibn Abd ar-Rahman al-Qurashi har berättat för mig, efter Abu az-Zinad, efter al-A'raj: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: när Allah fullbordade skapelsen skrev Han i Sin Bok, som är hos Honom, ovanför Tronen: « Min nåd företräder Min vrede. » Och så ha överfört det Muslim och an-Nasa'i, på Qutaybas väg.

De sju jordarna

Kapitel om det som har nått om de sju jordarna: « Allah är Den som skapade sju himlar, och av jorden dess like: befallningen stiger ned mellan dem, för att ni skola veta att Allah äger makt över all ting, och att Allah har omfattat all ting i vetande » (at-Talaq, 12).

Ali ibn Abdallah har berättat för oss: Ibn 'Ulayya har underrättat oss, efter Ali ibn al-Mubarak: Yahya ibn Abi Kathir har berättat för oss, efter Muhammad ibn Ibrahim ibn al-Harith, efter Abu Salama ibn Abd ar-Rahman, medan han hade med några människor en tvist om en jord: « O Abu Salama, akta dig för jorden, ty Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: den som är orättfärdig med en spann, skall hans hals ringas av mellan de sju jordarna. » Han har överfört den likaså i Orättfärdigheternas bok, och Muslim på vägar, från Yahya ibn Abi Kathir. Ahmad har överfört den från Muhammad ibn Ibrahims hadith, efter Abu Salama. Ahmad har överfört den likaså från Yunus, efter Aban, efter Yahya ibn Abi Kathir, efter Abu Salama, efter Aisha, likaså.

Bishr ibn Muhammad har berättat för oss: Abdallah har underrättat oss, efter Musa ibn 'Uqba, efter Salim: Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Den som tar något av jorden utan dess rätt skall begravas med den på uppståndelsens dag intill de sju jordarna. » Han har överfört den likaså i Orättfärdigheternas bok, från Muslim ibn Ibrahim, som är Abdallah ibn al-Mubarak, efter Musa ibn 'Uqba: och han är den ende överföraren av den.

Al-Bukhari har anfört här Muhammad ibn Sirins hadith, efter Abd ar-Rahman ibn Abi Bakra: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Tiden har vänt som sin gestalt den dag Allah skapade himlarna och jorden: året är av tolv månader. » Dess mening, och Allah vet bäst, är: « Allah är Den som skapade sju himlar, och av jorden dess like »: det vill säga i antal, såsom månernas antal i dag, som är tolv, motsvarar månernas antal hos Allah i Hans första Bok: detta är en motsvarighet i tiden såsom den är en motsvarighet i rummet.

'Ubayd ibn Ismael har berättat för oss: Abu Usama har berättat för oss, efter Hisham, efter hans fader: man anklagade honom för att ha minskat en rätt, och hon hävdade att han hade minskat den till sin vinning hos Marwan. Han sade: « Sa'id! jag, skulle jag minska en av dess rättigheter? Jag vittnar om att jag har hört Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) säga: den som tar en spann av jord orättfärdigt, skall man göra honom en halsring på uppståndelsens dag av mellan de sju jordarna. »

Hassan och Abu Sa'id, Bani Hashims mawla, ha berättat för oss: Abdallah ibn Lahi'a har berättat för oss: 'Ubaydallah ibn Abi Ja'far har berättat för oss, efter Abu Abd ar-Rahman: jag sade: o Allahs sändebud, vilken är den värsta orättfärdigheten? En spann av jord varmed en man minskar sin muslimska broders rätt: det finns ingen jordens småsten som man tar utan att man sätter honom den i halsring på uppståndelsens dag till jordens grund, och endast Den som skapade den känner dess grund. Endast Ahmad har uttagit den, och det är en oklanderlig isnad.

'Affan har berättat för oss: Wahb har berättat för oss: Suhayl har berättat för oss, efter hans fader: « Den som tar en spann av jord utan dess rätt, skall hans hals ringas av mellan de sju jordarna. » Han är ensam om den på denna väg, och den är enligt Muslims villkor. Yahya har berättat för oss, efter Ibn 'Ajlan: min fader har berättat för mig: « Den som skär en spann av jord utan sin rätt, skall hans hals ringas intill de sju jordarna. » Han är ensam om den också, enligt Muslims villkor.

'Affan har berättat för oss: Abu 'Awana har berättat för oss, efter Omar ibn Abi Salama, efter hans fader: « Den som tar av jorden en spann utan sin rätt, skall hans hals ringas av mellan de sju jordarna. » Han är ensam om den också. At-Tabarani har överfört den från Mu'awiya ibn Qurras hadith, efter Ibn Abbas, uppstigen till Profeten, likaså.

Dessa hadither äro nästan mutawatir i bejakandet av de sju jordarna, och deras mening är att var och en är över den andra, och den som är under den, i dess centrum, enligt kosmograferna, till dess saken når den sjunde, som är en full kropp, utan hålighet; och i dess centrum finns centret, som är en inbillad, fingerad punkt: det är platsen dit vikterna nå, dit det som stiger ned från alla håll stiger ned, när inget hinder stoppar det. De ha skilt sig åt: äro de staplade utan rum mellan dem, eller finns det mellan var och en och den som följer den ett tomrum? Två åsikter: och denna oenighet löper också för himlakropparna. « Allah är Den som skapade sju himlar, och av jorden dess like: befallningen stiger ned mellan dem. »

De överlagrade jordarna intill Tronen

Surayj har berättat för oss: al-Hakam ibn Abd al-Malik har berättat för oss, efter Qatada, efter al-Hasan: medan vi voro hos Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) passerade ett moln: « Veten ni vad det är? » « Allah och Hans sändebud veta. » « Molnen och jordens hörn som Allah för mot Sina tjänare som inte tackar Honom och inte åkalla Honom. Veten ni vad som är över er?

» « Allah och Hans sändebud veta. » Han sade: « Raqî': en tillbakahållen våg och ett bevarat tak. Veten ni hur mycket det är mellan er och den? » « Allah och Hans sändebud veta.

» « En gång av fem hundra år. Veten ni vad som är över? » « Allah och Hans sändebud veta. » « En gång av fem hundra år », till dess han räknade sju himlar.

« Veten ni vad som är över detta? » « Allah och Hans sändebud veta. » « Tronen. Veten ni hur mycket det är mellan den och den sjunde himlen?

» « Allah och Hans sändebud veta. » « En gång av fem hundra år. Veten ni vad som är under er? » « Allah och Hans sändebud veta.

» « En jord. Veten ni vad som är under den? » « Allah och Hans sändebud veta. » « En annan jord.

Veten ni hur mycket det är mellan dem? » « Allah och Hans sändebud veta. » « En gång av sju hundra år », till dess han räknade sju jordar. « Och vid Allah, om ni visade vägen till den sjunde undre jorden åt en av er, skulle han stiga ned.

» Sedan läste han: « Han är den Förste och den Siste, den Uppenbara och den Dolda, och Han är om all ting Vetande » (al-Hadid, 3). Tirmidhi har överfört den, på Abd ibn Humayds och andras väg, efter Yunus ibn Muhammad al-Mu'addib, efter Chayban ibn Abd ar-Rahman, efter Qatada: al-Hasan har berättat efter Abu Hurayra, och har nämnt den, utom att han har nämnt att avståndet mellan varje jord är fem hundra år, och har nämnt i slutet ett ord som vi har anfört i kommentaren till denna vers av sura al-Hadid: denna hadith är främmande från denna punkt. Den är överförd från Ayyub och från Yunus ibn Ubayd: al-Hasan har inte hört Abu Hurayra. Abu Muhammad Abd ar-Rahman ibn Abi Hatim har överfört den i sin Tafsir från Abi Ja'far ar-Razis hadith, efter Qatada, efter al-Hasan, efter Abu Hurayra: han har nämnt den såsom Tirmidhis formulering, utan tillägg i slutet.

Ibn Jarir har överfört den i sin Tafsir från Bishr, efter Yazid, efter Sa'id ibn Abi 'Aruba, efter Qatada, utan fullständig kedja: och den senare är kanske den mest sannolika: och Allah vet bäst.

De båda hafizerna Abu Bakr al-Bazzar och al-Bayhaqi ha överfört den från Abu Dharr al-Ghifaris hadith, efter Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), på liknande sätt: men dess isnad håller inte: och Allah vet bäst.

Och det som redan har kommit, vid Tronens beskrivning, från Aouals hadith, inrymmer det som motsäger detta i Tronens upphöjning över den sjunde himlen, och det som bestyrker det.

Vad det vissa teologer ha gåt emot beträffar hadithen, nämligen att det äro sju klimat: det är en åsikt som motsäger versens uppenbara, den äkta hadithen och mycket av dess formuleringars uppenbarhet, utöver det vi ha nämnt av hadithen som vi ha anfört på al-Hasans väg, efter Abu Hurayra. Sedan har han uttolkat hadithen och versen emot deras uppenbara, utan grund eller bevis: och Allah vet bäst.

Och så det som många av Bokens folk nämner, och som en del av våra lärda har tagit emot av dem, nämligen att denna jord är av stoft, den under den av järn, den följande av svavelstenar, den följande av detta: allt detta, när ingen underrättar härom och dess kedja inte håller till en osedlig, återkallas på dess upphovsman. « I varje jord av skapelsen, vad som finns i denna jord, intill Adam såsom er Adam, och Ibrahim såsom er Ibrahim. » Ibn Jarir har nämnt det i sammandrag, och al-Bayhaqi har utförligt redogjort för det i Namnen och egenskaperna: det är att uttolka, om hans överföring av det håller, såsom Ibn Abbas (må Allah vara nöjd med honom) ha tagit det av de israelitiska berättelserna: och Allah vet bäst.

Jordens berg

Yazid har berättat för oss: al-'Awwam ibn Hawshab har berättat för oss, efter Sulayman ibn Abi Sulayman, efter Anas ibn Malik: när Allah skapade jorden började den våga: Han skapade därför bergen och lade dem på den, och den stillades. Änglarna förundrades över bergens skapelse: « O Herre, finns det av Din skapelse något hårdare än bergen? » « Ja: järnet. » « O Herre, finns det av Din skapelse något hårdare än järnet? » « Ja: elden. » « O Herre, finns det av Din skapelse något hårdare än elden? » « Ja: vattnet. » « O Herre, finns det av Din skapelse något hårdare än vattnet? » « Ja: vinden. » « O Herre, finns det av Din skapelse något hårdare än vinden? » « Ja: Adams son, som giver allmosor av sin högra hand och döljer den med sin vänstra. » Endast Ahmad har uttagit den.

Astronomins lärda ha nämnt jordens bergs antal i alla dess kvartaler, öster och väster, och nämnt deras längder, deras förlängningars utsträckning, deras höjder, och utvecklat detta till den grad att förklaringen här vore lång. Bland bergen: vita och röda vägar av olika färger, och höga svarta berg: « Och du skall se bergen som du bedömer orörliga, medan de passera förbi såsom moln: Allahs verk som har fullkomnat all ting. Han är Vé om vad ni gören. » « Vägarna »: det äro vägarna.

« De höga svarta bergen »: de längsträckta svarta bergen: och det är det synliga av bergen i hela jorden, som varierar enligt kvartalernas och färgernas växlingar. Allah den Högste har nämnt i Sin Bok Djoudi med precision: det är ett stort berg öster om Ibn Omars ö, på Tigrens sida, nära Mosul: det sträcker sig från söder till norr över tre dagsmarscher, och dess höjd är en halvdagsmarsch, och det är grönskande ty det bär ekar: och vid dess sida finns en by kallad de åttios by, på grund av invånarna av dem som räddades i Arken med Nuh (fred vare med honom) på dess plats: så ha flera exegeter nämnt det: och Allah vet bäst. Och den Högste har nämnt Sinaj.

Hafizen al-Baha' Ibn Asakir har nämnt i sin bok, vid de heliga bergens biografi, på 'Amr ibn Bakrs väg, efter Thawr ibn Yazid, efter Khalid ibn Ma'dan: Vår Herre (Hans härlighet vare upphöjd) har svurit vid fyra berg när Han sade: « Vid fikonträdet och olivträdet, och Sinaj, och denna säkra stad » (at-Tin, 1-3). Fikonträdet: det är vår Herres Sinaj: Bayt al-Maqdis moské; och olivträdet: vår Herres Sinaj och denna säkra stad: Mekkas berg. Fikonträdet är ett berg på vilket Damaskus är, och olivträdet ett berg på vilket Bayt al-Maqdis är. Och hafizen Ibn Asakir har överfört: « Fyra berg på uppståndelsens dag: Khalils berg, Libanons, Tur och Djoudi: var och en skall på uppståndelsens dag vara en vit pärla som lyser mellan himlen och jorden; de skola återvända till Bayt al-Maqdis till att placeras vid dess hörn i ljus, och Han skall sätta Sitt tron däröver till dess Han dömer mellan Paradisets och Eldens folk. »

« Och du skall se änglarna omge [Allmaktens] tron med lovsång till sin Herres ära. Och rättvisa domar har fällts och [alla] höjer ropet: "Allt lov och pris tillkommer Gud, världarnas Herre!" » Sura 39, 75

Och på al-Walid ibn Muslims väg: 'Uthman ibn Abi 'Atika har förmedlat, efter Ali ibn Yazid: Allah uppenbarade för berget Qasyoun: « Giv din skugga och din välsignelse åt Bayt al-Maqdis berg. » Det gjorde det. « Därför att du har gjort det skall Jag bygga åt Mig i din famn ett hus. » Abd ar-Rahman sade: al-Walid sade: « i din famn »: det vill säga i dess centrum: och det är denna moské: Damaskus moské: « Jag skall bliva tillbedd däri fyrtio år efter världens ruin, och dagarna och nätterna skola inte passera utan att Jag återger dig din skugga och din välsignelse. » Den är sålunda hos Allah såsom den svage troende som anropar om medlidande. Och Khalil (fred vare med honom) sade: Safiyya, Profetens (Allahs fred och välsignelser vare med honom) hustru, kom till Bayt al-Maqdis rand och bad där, och besteg sedan vår Herres Sinaj och bad där: därifrån skola människorna skiljas på uppståndelsens dag mot Paradiset och mot Elden.

Haven och floderna

« Och det är Han som låter havet tjäna er, så att ni får äta färskt kött [som ni fångar] där och ur det kan hämta ting som ni pryder er med. Och ni ser skeppen som plöjer vågorna i detta [hav] och [med dem] kan ni söka det som Han i Sin godhet [beviljar er för er försörjning] - kanske känner ni [då också] tacksamhet. Och Han har sänkt ned i jorden fast förankrade berg, så att den inte svajar under er fot, och [lagt ut] älvar och stigar, för att ni skall kunna ta er fram och [gett er] tecken och vägmärken - och stjärnorna, med vars ledning [människor] kan finna rätt väg.

ÄR HAN, Skaparen, jämförbar med den som inte skapar något? Skall ni inte tänka över [detta] Om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna fastslå deras antal. Helt visst är Gud ständigt förlåtande, barmhärtig. » Sura 16, 14-18

« De två stora vattenmassorna [på jorden] är inte lika: den enas [vatten] är sött, det släcker törsten och är angenämt att dricka, medan den andras är salt och bittert; men ni kan i båda [fånga fisk], vars färska kött ni äter, och ni kan ur båda hämta ting som ni pryder er med. Och på båda ser ni skeppen som plöjer vågorna, så att ni [med dem] kan söka det som Han i Sin godhet [beviljar er]; kanske tackar ni [Honom]. » Sura 35, 12

« OCH DET är Han som låter de två stora vattenmassorna röra sig fritt - den enas [vatten] är sött och släcker törsten och den andras är salt och bittert - och som har rest ett hinder mellan dem, en skiljelinje som de inte kan överskrida. » Sura 25, 53

« Han lät de två haven löpa fritt »: de mötas, och mellan dem en spärr: de blanda sig inte. « Det salta bittra havet »: och det är det brännande; och det söta havet: det äro de floder som flyta mellan länderna till tjänsternas nytta: så har Ibn Jurayj och mer än en imam sagt. « Och bland Hans tecken, skeppen på havet såsom berg » (ash-Shura, 32): « Om Han vill stillar Han vinden, och de förbliva orörliga på dess rygg: häri finns tecken åt varje tacknämlig tålamodig. Eller krossar Han dem för vad de ha förvärvat?

och Han förlåter mycket. » « Har du inte sett att skeppen segla på havet av Allahs nåd, för att Han skall visa er av Sina tecken? Häri finns tecken åt varje tacknämlig tålamodig. Och när en våg såsom skyggar täcker dem åkalla de Allah, med ren religion åt Honom; sedan, när Han har räddat dem till land, moderar vissa av dem: och ingen förnekar Våra tecken, utom var den trolös otacksamme.

» « I himlarnas och jordens skapelse, i nattens och dagens växling, i skeppen som segla på havet med det som gagnar människorna, i det Allah har lätit från himlen nedstiga av vatten varmed Han väckte jorden till liv efter dess död, och spred däri alla varelser, i vindarnas växlingar och molnen underkastade mellan himlen och jorden: det finns tecken åt ett folk som förstår » (al-Baqara, 164).

Den Högste har sålunda visat Sina tjänare nåd av vad Han har skapat åt dem av hav och floder. Havet omgärdar alla jordens sidor, och det som ur det utbrister i alla dess bygder är saltat på smaken, bittert: och häri finns en stor visdom för luftens renhet: ty om det vore sött skulle luften bli stinkande och luften fördervas, på grund av de stora bestar som dö där: det skulle leda till Adams söners utplåning och deras livsutkomsters fördärv. Den genomborrande visdomen har alltså velat att det vore av denna beskrivning, för denna nytta. Därför, när man frågade Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) om havet: « dess vatten är renande, dess döda tillåtet »: « Det har tillåtits oss två döda och två blod: fisken och gräshoppan, levern och mjälten. » Överfört av Ahmad och Ibn Majah: och dess isnad kräver undersökning.

Vad floderna beträffar: visdomen har velat att deras vatten vore sött, fräscht, rinnande, angenämt åt de drickande, och Han har gjort dem rinnande, utgötande: den Högste lät dem utbrista i en jord och förde dem emot en annan, som försörjning åt tjänarna: bland dem stora och bland dem små, efter behov och nytta.

Astronomins och geografins lärda ha talat om haven och de stora flodernas uppräkning, om deras källors ursprung, och vart deras bana går, med ord som inrymmer visdomar och hänvisningar på den Högste Skaparens makt, och på att Han handlar genom val och visdom. Vad « det förseglade havet » (al-Kahf, 61) beträffar är det man menar med det det hav som är under Tronen, nämnd i Aouals hadith, och som är över de sju himlarna, mellan den lägsta och den högsta såsom mellan en himmel och en himmel: det är det från vilket regnet stiger ned före uppståndelsen, och kropparna skola åter väckas till liv därifrån sedan deras gravar: och denna åsikt är ar-Rabi' ibn Anas val; « al-bahr » är ett släktnamn som omfattar alla hav som är i jorden: och det är flertalets åsikt.

« Al-mamlou' » (det fyllda): det skall på uppståndelsens dag bli en eld som fattar eld och skall omgärda uppenbarelseplatsens folk, såsom vi har nämnt i Tafsiren efter Ali ibn Abi Talib, Ibn Abbas, Sa'id ibn Jubayr, Mujahid och andra. « Al-mamnou' »: den tillbakahållna, den inneslutna, bevarad från att flöda över och drunkna jorden och vad som däri finns, så att de drunkna. Al-Walibi har överfört det från Ibn Abbas: och det är as-Suddis och andras åsikt. Yazid har berättat för oss: al-'Awwam har berättat för oss: jag mötte Abu Salih, Omar ibn al-Khattabs mawla, som sade: Omar ibn al-Khattab har berättat för oss: det finns ingen natt utan att havet under den reser sig tre gånger, anhållande hos Allah (Han vare upphöjd) om tillstånd att flöda över dem: och Allah håller tillbaka det.

Ishaq ibn Rahawayh har överfört det, från Yazid ibn Haroun: jag gick ut en natt för vakten, utan att någon av vaktarna gick ut utom jag: jag kom till hamnen och steg upp, och det föreföll mig att havet reste sig till bergens huvudens höjd: och detta inträffade flera gånger, medan jag var vaken. Jag mötte Abu Salih som sade: Omar ibn al-Khattab har berättat för oss att Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: det finns ingen natt utan att havet reser sig tre gånger, anhållande hos Allah om tillstånd att flöda över dem: och Allah håller tillbaka det. I dess isnad finns en okänd man: och Allah vet bäst.

Och detta är bland Hans nåder över Sina tjänare: Han har tillbakahållit havets onda från att flöda över dem, och underkastat det åt dem: det bär deras skepp för att de skall nå genom det de avlägsna länderna genom handel och annat, och Han har rightat dem dit genom det Han har skapat på himlen och jorden av stjärnor, och bergen som Han har gjort åt dem till riktmärken varmed de rightas i sin färd, och genom det Han har skapat åt dem däri som prydnad som de bär: pärlorna och de sällsynta, vackra och värdefulla ädelstenarna som inte finns annat än i den, och genom det Han har skapat däri av underliga varelser: « Det är tillåtet er havets jakt och dess föda. » « Dess vatten är renande, dess döda tillåtet. » Det har tillåtits oss två döda och två blod: fisken och gräshoppan, levern och mjälten. Överfört av Ahmad och Ibn Majah: och dess isnad kräver undersökning.

Jag har funnit i min bok, från Muhammad ibn Mu'awiya al-Baghdadi: Abd ar-Rahman ibn Abdallah ibn Omar har berättat för oss, efter Suhayl ibn Abi Salih, efter hans fader: Allah (Han vare upphöjd) talade till detta västra hav: « Jag bär i dig tjänare av Mina tjänare: vad skall du göra med dem? » « Jag skall drunkna dem. » « Din styrka är i dina vågor. » Och Han förbjöd det prydnaden och jakten: « Jag bär i dig tjänare av Mina tjänare: vad skall du göra med dem?

» « Jag skall bära dem på min hand och vara åt dem såsom modern åt sitt barn. » Han belönade det därför prydnaden och jakten. Vi känna ingen som har överfört det från Suhayl utom Abd ar-Rahman ibn Abdallah ibn Omar: och det är en fördömd hadith. Och Suhayl har överfört den likaså från an-Nu'man ibn Abi 'Ayach, som är ingenting: jag har hört det av honom, och har sedan rivit hans hadith: han var lögnare, och hans hadither äro fördömda.

Och den ha försvagat Ibn Ma'in, Abu Zur'a, Abu Hatim, al-Juzajani, al-Bukhari och Abu Dawud och an-Nasa'i: och Ibn 'Adi sade: det mesta av hans hadither är fördömt, och den värsta av dem är havets hadith.

Geografins lärda, klimatens, longitudernas, haven, floderna, bergens, ytorna, vad jorden inrymmer av städer, ruiner och bosättningar, de sju klimaten verkliga enligt deras terminologi, de mångfaldiga klimaten enligt användningen, och vad länderna och klimaten inrymma av särdrag och växter, ha sagt: jorden är drunknad av det stora vattnet, utom måttet av en fjärdedel av den, som är av nittio grader: och den gudomliga försynen har velat att vattnet drar sig tillbaka från detta mått av den, för att djuren skola leva på den, och att odlingen skall växa: « Och Han har lagt jorden till varelserna: i den frukter, och palmerna med bladslidor, och säden med skal, och kryddan. Vilket av er Herres välgärningar förnekar ni? » (ar-Rahman, 10-13). « Det befolkade » av denna ödemark: nära två tredjedelar av den, eller litet mer: och det är av sextiofem grader.

De ha sagt: det omslutande västra havet, kallat Oceanen, gränsar till Maghrebs länder: i det de bebodda öarna, och mellan det och dess kust tio grader: ungefär en månads marsch: och det är ett hav vars färde man inte kan företaga, inte heller segla på det, på grund av den stora rörelsen, oron och vindarna som där finns, och vågorna: det finns ingen jakt däri, man drar ingenting ur det, och man reser inte däri, vare sig för handeln eller för annat: det sträcker sig på sydsidan till att stanna vid Månens berg, även kallade Månens berg, från vilka är ursprunget till Egyptens Nils källa, och det överskrider ekvatorns linje, sedan sträcker det sig åt öster och blir jordens meridian: där borta i det Zanjens öar: och på dess kuster många ruiner; sedan sträcker det sig åt öster och norr till att förena sig med Kinas och Indiens hav, sedan sträcker det sig åt öster till att stanna vid jordens upptäckta östliga ände: där borta Kinas länder:

sedan böjer det sig öster om Kina mot norr till att överskrida Kinas länder och stanna vid Gogs och Magogs barriär, sedan böjer det sig och omsluter jordar av okända förhållanden, sedan sträcker det sig västerut i jordens norr, stannar vid Rusernas länder och överskrider dem, böjer sig västerut och söderut, omsluter jorden och återvänder mot västerns riktning, och utbrister av den västra emot jordens flank en smal kanal vars ände når Chamets gränser i väster, sedan passerar det Roms folks länder till att förena sig med Konstantinopel och deras övriga länder.

Från oceanen österut framgå andra hav, i dem många öar: till den grad att det sägs att det i Indiens hav finns tusen öar, och sju hundra öar i vilka städer och bosättningar, utöver de övergivna öarna: « Det gröna havet »: öster om det Kinas hav, väster om det Yemens hav, norr om det Indiens hav, och söderut en okänd bygd.

De ha nämnt att mellan Indiens hav och Kinas hav finns berg som skiljer de båda åt, och i dem kanaler genom vilka skeppen passera: Den som skapade dem leder dem åt dem, såsom Han gjort liknande på jorden också: « Och Vi ha satt fasta berg på jorden, för att den inte skall skaka med dem, och Vi ha lagt däri övergångar: vägar, för att de skola rightas » (al-Anbiya, 31).

Och Ptolemaios, en av Indiens kungar, har nämnt det i sin bok kallad Almagesten, som blev översatt till arabiska under al-Ma'mouns tid, och som är dessa vetandens ursprung: haven som utbrista av västerhavet, av det östra, av det södra och av det norra äro mycket många: vissa äro ett enda hav, men namngivna efter länderna som gränsa till dem: bland detta Qoulzoums hav, och Qoulzoum är en by på dess kust, nära Ayla; Persiens hav, khazarernas hav, Waranks hav, Romarnas hav, Bantiachs hav, det blåa havet: en stad på dess kust: och det är också Krimhalvöns hav, som tränger ihop sig till att utgjuta sig i Romarnas hav söder om Konstantinopel: det är Konstantinopels vik: därför fara skeppen snabbt på sin färd från Krimhalvön emot Romarnas hav, och långsammare när de komma från Alexandria till Krimhalvön, mötande vattnets ström: och detta är bland världens underverk: allt rinnande vatten är sött, utom detta, och allt stillastående hav är saltat brännande, utom det som nämnts av khazarernas hav, som är Jourjans hav, och av Tabaristans hav: i dem en stor del av sött och fräscht vatten, enligt vad resande har underrättat härom.

Och det finns ett hav av rundad gestalt i längden, vad det beträffar: det är trekantigt såsom en hopklumpning, och det är förbundet med ingenting av det hav som omsluter, utan är avskilt ensamt: dess längd är av åtta hundra mil, och dess bredd av sex hundra, kanske mer än så: och Allah vet bäst.

Bland detta havet varifrån tidvattnet och ebben kommer vid Bassora, och i Maghrebs land finns dess like också: vattnet växer från månadens början, och upphör inte att växa till dess nästens fjortonde natt av den: det är tidvattnet; sedan börjar det sjunka: det är ebben, till månadens slut.

De ha nämnt dessa havs avgränsning, deras början och slut, och nämnt vad jorden inrymmer av sjöar samlade av floder och andra strömmar: det äro träskmarkerna. Och nämnt vad jorden inrymmer av berömda och stora floder, och nämnt deras början och slut. Vi äro inte i färd med att utveckla detta och förlänga det: vi tala blott om det som rör de floder som nämns i hadithen.

« Det är Gud som har skapat himlarna och jorden och som låter regn falla från skyn för att därmed frambringa frukter för er försörjning; [det är Han] som har gett er skepp, som seglar över haven på Hans befallning, och som har skapat floderna till er nytta, och [det är Han] som har gett er solen och månen, som löper [i sina banor] utan att förtröttas, och [Han] som har gett er natten och dagen för era behov.

Han ger er något av allt det som ni ber Honom om, och om ni ville räkna Guds välgärningar, skulle ni aldrig kunna precisera deras antal. Men människan är sannerligen alltid beredd till förnekelse och synd och djupt otacksam! » Sura 14, 32-34

Det finns i de två Sahiherna, på Qatadas väg, efter Anas ibn Malik, att Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom), när han nämnde gränsens sidoträd, sade: « ur dess rot framgå då två gömda floder, och två synliga floder: vad de gömda beträffar äro de i Paradiset; vad de synliga beträffar äro det Nilen och Eufrat. » Och i en formulering av al-Bukhari (Allahs nåd vare över honom): « deras källa, eller deras gestalt »: det vill säga deras källa eller deras gestalt, enligt deras beskrivning och deras benämning: och det finns i denna värld av det som är i Paradiset blott namnen. Och i Muslims Sahih, från Abdallah ibn Omars hadith, efter Khoubayb ibn Abd ar-Rahman, efter Hafs ibn 'Asim: « Sayhan, Jayhan, Eufrat och Nilen: alla floder ur Paradiset. »

Ibn Numayr och Yazid ha berättat för oss: Muhammad ibn 'Amr har underrättat oss, efter Abu Salama: « Fyra floder ha grävts ur Paradiset: Eufrat, Nilen, Sayhan och Jayhan. » Och det är en äkta isnad enligt Muslims villkor. Och det förefaller, och Allah vet bäst, att meningens häri är att dessa floder likna Paradisets floder genom sin renhet, sin sötma och sitt flytande, och äro av deras slag i dessa egenskaper och deras like, såsom Han sade i den andra hadith som Tirmidhi överförde, som han beprövade på Sa'id ibn 'Amirs väg, efter Muhammad ibn 'Amr, efter Abu Salama: « ajwa är av Paradiset, och i den läkedom emot gifter »: det vill säga att den liknar Paradisets frukt, inte att den är plockad ur Paradiset: ty sinnena vittna om det motsatta, och det blir visst att meningens är annan. « Febern kommer från Géhennans andedräkt: svalka den därför med vattnet. » Värmen intensitet är av Géhennans andedräkt: och så dessa floder: deras källas ursprung är synbart på jorden.

Vad Nilen beträffar: det är den flod vilken ingen av världens floder liknar genom sin lätthet, sin finhet, sin banas längd mellan dess början och slut. Dess början kommer från Månens berg, så kallade med hänvisning till stjärnan: de äro i jordens väster, bakom ekvatorns linje, på sydsidan. De äro röda: källor utbrista ur dem, och sammanförenas sedan utifrån tio vattendrag avlägsna, och sedan var femte av dem sammanförs i ett hav, och sex floder utgå därav, och alla sammanförenas sedan i en annan sjö, och en enda flod utgår därav: det är Nilen.

Den passerar över sudanesernas länder i Abyssinien, sedan över Nubien och dess stora stad Dongola, sedan över Assouan, sedan når den emot Egyptens länder: den har lastat sedan Abyssiniens länder överflödet av sina regn och bortfört dess jord, och Egypten behöver båda: ty dess regn är sällsynt, otillräckligt för dess odlingar och dess träd, och dess jord är av sandar som inte låter växa något till dess Nilen kommer med sin flod och sitt slam: växer då däri det de behöva: « Sågo de inte att Vi förer vattnet emot en naken jord, och låter framgå en odling varav deras boskap och de själva äta? Sågo de inte?» (as-Sajda, 27).

Sedan överskrider Nilen Egypten litet och delar sig i två armar vid en by på dess strand kallad Chatanouf: den västra passerar Rachid och utgjuter sig i det salta havet; vad den östra beträffar delar den sig också vid Djoujar i två armar: den västra av de båda passerar Damiette väster om den och utgjuter sig i havet, och den östra passerar Achmoun Tannah och utgjuter sig däri i en sjö öster om Damiette kallad Tinnis sjö, Damiettes sjö. Nilen har särdrag bortom resten av jordens vatten: bland dem att den är den längsta i sträcka sedan dess bana till dess ände; bland dem att den flyter över klippor och sandar i vilka det varken finns spricka, alg eller dy; bland dem att ingen sten eller småsten grönskar däri: och det beror på renheten i dess blanding, dess sötma och dess finhet; bland dem att dess flod sker under de andra flodernas dagar av sjunkande, och dess sjunkande under deras flods och överflöds dagar.

Vad det som vissa nämner beträffar: att Nilens källa kommer från en upphöjd plats på vilken människor ha bestigit och sett där borta ett väldigt fasansfullt, vackra slavinnor och underliga ting, och att den som bestiger där inte kan tala mer efteråt: det är historikernas sagor och diktarhoparnas lögner.

När Egypten hade erövrats komo dess invånare till Amr ibn al-As när Baouna av de koptiska persernas månader inträdde, och sade: o befälhavare, vår Nil har en sed utan vilken den inte flyter. Och vad är det? De sade: när tolv nätter återstå av denna månad söka vi en ung flicka hos sina föräldrar, vi förenas med hennes föräldrar, smycka henne med de vackraste smyckena och kläderna, och kasta sedan henne i denna Nil. « Detta görs inte i islam: och islam rivar det som var före det.

» De förblevo därför intill Baouna, och Nilen flöt varken litet eller mycket: och i en överföring: de förblevo Baouna, Abib och Misra, och den flöt inte, till dess de tänkte på att ge sig av. Amr skrev därför till Omar ibn al-Khattab härom, och Omar skrev till honom: du har gjort väl av vad du har gjort, och jag har sänt dig i detta brev en tavla: kasta den i Nilen. « Från Allahs tjänare Omar, de troendes befälhavare, till Egyptens Nil. Om du inte flyter annat än av dig själv, flyt då inte; och om det är Allah den Ende, den Härskare, som låter dig flyta, ber vi Allah att låta dig flyta.

» Amr kastade därför tavlan i Nilen: det var lördagen, och Allah hade låtit Nilen flyta av sexton spann på en enda natt: och Allah skar av denna sed åt egyptierna till i dag.

Vad Eufrat beträffar: dess källa kommer från norra Arzan i Romarnas folks länder: den passerar emot Qorb av Malatiya, sedan passerar den Samosata, sedan Ilibiras södra del, sedan riktas den åt öster emot Balis och Ja'barfästningen, sedan emot ar-Raqqa, sedan emot ar-Rahbas norra del, sedan emot 'Ana, sedan emot Hit, sedan emot Kufa, sedan utgår den emot Iraks slätter, utgjuter sig i stora träskmarker: sjöar: och återvänder emot dem, och ur dem utgå stora kända floder som utgjuta sig vid Bassora.

Vad Sayhan beträffar, även kallad Sayhoun: dess början kommer från Romarnas folks länder: den flyter från norr och väster emot söder och öster: den är väster om Jayhans bana, mindre än den i volym, och den är i armeniernas land, i dag känt som Sis länder: och de voro i den islamska statens början i Muslimernas händer: sedan när fatimiderna segrade över Egyptens länder och besatto Chamet och dess distrikt voro de oförmögna att bevara den emot fienden: Nikiforos armenieren segrade över dessa länder: jag menar Sis länder: omkring år tre hundra, och intill vår dag: och Allah anhålls om av oss att återföra den genom Sin kraft och Sin makt. Sedan förenar sig Sayhan och Jayhan vid 'Adana och bli en enda flod, och utgjuter sig sedan i Romarnas hav mellan Ayas och Tarsous.

Vad Jayhan beträffar, även kallad Jayhoun, som de gemena kallar Jahan: dess källa är i Romarnas folks länder: den korsar Sis land från norr till söder, och den är jämförbar med Eufrat i volym: sedan den och Sayhan förena sig vid 'Adana och bli en enda flod, och utgjuta sig sedan i havet vid Ayas och Tarsous: och Allah vet bäst.

Det jorden frambringar och härbärgerar

Kapitel

« Det är Gud som har rest himlarna utan synligt stöd och som tronar [över skapelsen] i Sin allmakts härlighet, och Han har underordnat solen och månen under [Sina lagar]; var och en löper [sitt kretslopp] till en tidpunkt [som Han har] fastställt. Han styr skapelsens ordning [och] framställer budskapen fast och klart för att stärka er tro på mötet med er Herre [på Domens dag].

Och det är Han som har brett ut jordens yta och sänkt ned i den fast förankrade berg och låtit den genomkorsas av floder. Och åt alla växter på jorden har Han gett två kön. Han sveper in dagen i natt. Helt visst ligger det budskap i detta till människor som tänker.

På jorden finns det [många sorters] mark som [fastän] de gränsar till varandra [har olika egenskaper - mark som ger] vindruvor och [mark som ger] brödsäd och [mark lämplig för] dadelpalmer som växer i klungor eller ensamma, och vattnade av samma vatten; några av dessa [frukter] har Vi gett bättre smak än de andra. I allt detta ligger sannerligen budskap till människor som använder sitt förstånd. » Sura 13, 2-4

« Vem är Den som har skapat himlarna och jorden och som sänder ned regn till er från skyn med vars hjälp Vi låter praktfulla trädgårdar växa upp, medan ni inte har makt att få [ett enda av] deras träd att växa? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? Nej! - Men likväl jämställer de Honom med andra [och jämför Den som skapar och vidmakthåller allt med sina gudabilder]!

Vem har gjort jorden till boplats för [alla former av liv] och låtit den genomkorsas av floder och sänkt ned i den fast förankrade berg, och satt ett hinder mellan de två stora vattenmassorna [som de inte överskrider]? Kan det finnas en gud vid sidan av Gud? Nej! Men de flesta [människor] är okunniga [och sätter andra vid Hans sida]! » Sura 27, 60-61

« Det är Han som låter regn falla från skyn; av detta får ni [vatten att] dricka och [det ger liv] åt träd och buskar där ni släpper ut era djur på bete; och därmed frambringar Han brödsäd och olivträd och dadelpalmer och vinstockar och alla [andra] slag av frukt. I detta ligger helt visst budskap till människor som tänker. Och Han har gjort natten och dagen till era tjänare liksom solen och månen; också stjärnorna tjänar er på Hans befallning. I detta ligger helt visst budskap till människor som använder sitt förstånd.

Och i allt vad Han har skapat på jorden av skiftande färger och former ligger ett budskap till dem som ägnar [tingen] eftertanke. » Sura 16, 10-13

Den Högste har sålunda nämnt vad Han har skapat på jorden av berg, träd, frukter, slätter och ödemarker, och vad Han har skapat av slags oförnimbara och förnimbara varelser på slätter, karga jordar och hav: det som antyder Hans storhet, Hans makt, Hans visdom och Hans nåd i Hans skapelse, och det Han har underlättat åt varje varelse av försörjning som den behöver i dess natt och dess dag, dess sommar och dess vinter: « Och det finns inget djur på jorden utan att dess försörjning åvilar Allah, och Han känner dess viloplats och dess förråd: allt är i en uttrycklig Bok » (Houd, 6).

Hafizen Abu Ya'la har överfört, från Muhammad ibn al-Muthanna, efter 'Ubayd ibn Waqid, efter Muhammad ibn 'Issa ibn Kayssan, efter Muhammad ibn al-Munkadir, efter Jabir: jag har hört Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) säga: « Allah skapade tusen gemenskaper: sex hundra i havet, och fyra hundra på jorden. Och det första som förgår av dessa gemenskaper är gräshoppan: när den förgår följa de efter varandra såsom fransen när man skär dess tråd. » 'Ubayd ibn Waqid: Abu 'Ibad al-Basri: Abu Hatim har försvagat honom. Och Ibn 'Adi sade: det mesta av vad han överför är inte följt, och hans sheikh är svagare än han: al-Fallas: fördömd hadith. Och Abu Zur'a sade: man skall inte berätta om honom: och den ha försvagat Ibn Hibban och ad-Daraqutni: och Ibn 'Adi har förkastat denna hadith i synnerhet, och andra: och Allah vet bäst.

« Det finns inte ett enda av markens djur, inte en fågel som bärs av sina vingar, som inte bildar samhällen liksom ni själva; ingenting har Vi förbisett i Vårt beslut. Och till sist skall de samlas åter till sin Herre. » Sura 6, 38