Skapelsen av himlarna och tecknen de innehåller

Berättelsen visar hur Allah, efter jorden, reste sju himlar ovanpå varandra utan spricka, prydda med stjärnor och bevakade mot djävlarna: « Vi har sannerligen prytt den närmaste himlen med lampor och gjort dem till projektiler mot djävlarna ». Därefter förklaras solens och månens färd, den dag då solen skall gå upp från sitt västerland, nattens och dagens växling och de vandrande och fasta stjärnorna. Ibrahim motbevisar i dem stjärnornas gudomlighet; historien om Venus, Harut och Marut avvisas i den som israelitisk fabrikation; Vintergatan, regnbågen, skyddet mot drunknandet och åskan tjänar som tecken.

Vi har nämnt att jorden skapades före himlen, såsom den Upphöjde har sagt: « Det är Han som har skapat åt er allt det som finns på jorden, och sedan vände Han sig mot himlen och gjorde den till sju himlar. Han är Allvetande » (al-Baqara, 29). Och den Upphöjde har sagt: « Säg: förnekar ni sannerligen den som skapade jorden på två dagar, och ställer Ni jämlikar vid Hans sida? Det är Han som är världarnas Herre.

Han fäste stadiga berg ovanpå den, välsignade den och fördelade dess föda i fyra dagar, för dem som frågar, i lika delar. Sedan vände Han sig mot himlen som var rök och sade till den, liksom till jorden: kom båda två, av gott vilja eller av tvång. De sade: vi kommer lydiga. Han beslöt därför sju himlar på två dagar och uppenbarade för varje himmel dess ord.

Vi har prytt den närmaste himlen med lampor och med vakt: så är den Mäktiges, den Allvetandes beslut » (Fussilat, 9-12). Och den Upphöjde har sagt: « Är ni svårare att skapa, eller himlen som Han har byggt? Han höjde dess valv och gjorde den fullkomlig. Han mörklade dess natt och lät dess ljus gå fram av morgonen.

Och jorden, efter det, spred Han ut den » (an-Nazi'at, 27-30). Vi har svarat på Hans ord « och jorden, efter det, spred Han ut den » att utbredningen inte är skapelsen och att den är senare än himlens skapelse. Och den Upphöjde har sagt: « Välsignad vare den i vars hand kungadömet är, och Han förmår allt. Han som skapade döden och livet för att pröva er: vem av er som är den bäste i handling; och Han är den Mäktige, den Förlåtande.

De sju himlarna och deras byggande

Han som skapade sju himlar ovanpå varandra: du ser inte i den Arme skapelse någon missklang. Vänd därför blicken: ser du någon spricka? Sedan vänd blicken en andra gång: blicken kommer tillbaka till dig förödmjukad, och den är trött. Vi har sannerligen prytt den närmaste himlen med lampor och gjort dem till projektiler mot djävlarna, och Vi har berett dem eldstadens straff » (al-Mulk, 1-5).

Och den Upphöjde har sagt: « Vi har byggt över er sju fasta himlar, och Vi har ställt en brinnande lampa » (an-Naba, 12-13). Och den Upphöjde har sagt: « Ser ni inte hur Allah har skapat sju himlar ovanpå varandra och gjort i dem månen till ett ljus och solen till en lampa? » (Nuh, 15-16). Och den Upphöjde har sagt: « Allah är den som har skapat sju himlar och likaså många jordar: ordet nedstiger mellan dem, för att ni skall veta att Allah förmår allt och att Allah har omgätt allting med sitt vetande » (at-Talaq, 12).

Och den Upphöjde har sagt: « Välsignad vare den som satte stjärnbilder i himlen och ställde i den en lampa och en upplysande måne. Och det är Han som har gjort natten och dagen till en växling, för den som vill erinra sig eller vill vara tacksam » (al-Furqan, 61-62). Och den Upphöjde har sagt: « Vi har prytt den närmaste himlen med en prydnad: stjärnorna, och med vakt mot varje trotsig djävul. De lyssnar inte till den högsta församlingen: de drivs bort från alla håll, tillbakastötta; och det finns för dem ett bestående straff.

Utom den som griper med stölden: då förföljer honom en genomträngande fallande stjärna » (as-Saffat, 6-10). Och den Upphöjde har sagt: « Vi har sannerligen satt stjärnbilder i himlen, och Vi har prytt den för dem som iakttar den, och Vi har bevakat den från varje stenad djävul, utom den som lyssnar i försåt: då förföljer honom en uppenbar fallande stjärna » (al-Hijr, 16-18).

Och den Upphöjde har sagt: « Och himlen, Vi har byggt den med kraft: Vi är den Utsträckande » (adh-Dhariyat, 47). Och den Upphöjde har sagt: « Vi har gjort himlen till ett bevarat tak: och de, av dess tecken, vänder sig bort. Och det är Han som har skapat natten och dagen, solen och månen: var och en svämar i en bana » (al-Anbiya, 32-33). Och den Upphöjde har sagt: « Och ett tecken åt dem: natten i vilken Vi skalar av dagen: och se, de är i mörkret.

Och solen rinner mot ett härbärge som är bestämt åt den: så är den Mäktiges, den Allvetandes beslut. Och månen, åt den har Vi bestämt boningar, tills den blir som en gammal palmkvist. Solen kan inte hinna ifatt månen, och natten kan inte hunna dagen före: var och en svämar i en bana » (Ya Sin, 37-40). Och den Upphöjde har sagt: « Han kliver upp gryningen.

Och Han har gjort natten till vila och solen och månen till beräkning: så är den Mäktiges, den Allvetandes beslut. Och det är Han som har gjort åt er stjärnorna, för att ni skall styras efter dem i jordens och havets mörker. Vi har redogjort för tecknen åt folk som vetar » (al-An'am, 96-97). Och den Upphöjde har sagt: « Er Herre är Allah som skapade himlarna och jorden på sex dagar och därefter tog sin plats på Tronen: Han förslör natten med dagen, som ivrigt förföljer den; och Han underkastade solen, månen och stjärnorna åt sin ord.

Hans är skapelsen och budet: välsignad vare Allah, världarnas Herre » (al-A'raf, 54). Och verserna om detta är ytterst många, och vi har utläst var och en av dem i tafsiren.

Himlens prydnad och stjärnbilderna

Saken är att Han, den Upphöjde, underrättar om himlarnas skapelse och om deras utbrednings och deras upphöjds storhet, och att de är på toppen av skönhet, glans, fullkomlighet och praktfylldhet, såsom den Upphöjde har sagt: « och vid himlen med de fullkomliga banerna » (adh-Dhariyat, 7), det vill säga den sköna skapelsen. Och den Upphöjde har sagt: « Vänd därför blicken: ser du någon spricka? Sedan vänd blicken en andra gång: blicken kommer tillbaka till dig förödmjukad, och den är trött » (al-Mulk, 3-4), det vill säga förödmjukad att inte se i den någon brist eller spricka; « och den är trött », det vill säga som en kraftlös natt: om den betraktade tills den uttömde sig, tröttade och försvagades, skulle den inte upptäcka någon brist eller ofullkomlighet i den, ty Han, den Upphöjde, har gjort dess skapelse fullkomlig och prytt dess himmelvalv med stjärnor, såsom Han har sagt: « och vid himlen med stjärnbilderna » (al-Buruj, 1), det vill säga stjärnorna. Man har sagt: vaktposterna från vilka meteorena kastas mot den smygande; och ingen motsägelse mellan de två åsikterna.

Och den Upphöjde har sagt: « Vi har sannerligen satt stjärnbilder i himlen, och Vi har prytt den för dem som iakttar den, och Vi har bevakat den från varje stenad djävul » (al-Hijr, 16-17). Han har nämnt att Han har prytt dess yta med de fasta stjärnorna och de vandrande stjärnorna: solen, månen och de lysande stjärnorna, och att Han har bevarat deras utrymme från att djävlarna träder in i dem; och det är en prydnad av mening, och då sade Han: « och Vi har bevakat den från varje stenad djävul », såsom Han har sagt: « Vi har prytt den närmaste himlen med en prydnad: stjärnorna, och med vakt mot varje trotsig djävul. De lyssnar inte till den högsta församlingen » (as-Saffat, 6-8).

al-Bukhari sade, i Boken om skapelsens början: Qatada sade, om Hans ord: « Vi har sannerligen prytt den närmaste himlen med lampor och gjort dem till projektiler mot djävlarna » (al-Mulk, 5): Allah har skapat dessa stjärnor för tre saker: Han har gjort dem till himlens prydnad, till projektiler mot djävlarna och till tecken efter vilka man styr sig. Den som ger dem en annan tolkning tar fel, förlorar sin del och ålägger sig något om vilket han inte har någon vetande. Och det Qatada säger är uttryckligt i den Upphöjdes ord: « Vi har sannerligen prytt den närmaste himlen med lampor och gjort dem till projektiler mot djävlarna » (al-Mulk, 5), och i den Upphöjdes ord: « det är Han som har gjort åt er stjärnorna, för att ni skall styras efter dem i jordens och havets mörker » (al-An'am, 97).

Den som ålägger sig något annat än dessa tre, det vill säga vetandet om domen som härrör från deras rörelser och deras föreningar i deras bana, och att detta skulle utvisa händelser på jorden, tar fel: det mesta av deras tal i denna sak är bara gissningar, lögnaktiga antaganden och falska påståenden. Och den Upphöjde har nämnt att Han har skapat sju himlar ovanpå varandra, det vill säga den ena över den andra.

Astronomins lärda har rått skiljaktiga: är de packade tillsammans, eller skilda av ett tomrum? Två åsikter, och den riktiga är den andra, på grund av det vi har överfört från Abdallah ibn Amirahs hadith, från al-Ahnaf, från Abbas, i molnens hadith: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « vet ni vad avståndet mellan himlen och jorden är? » Vi svarade: Allah och Hans sändebud vet bäst. Han sade: « mellan de båda är det fem hundra års färd; och från varje himmel till varje himmel fem hundra år; och varje himmels tjocklek fem hundra år.

» Denna fullständiga hadith har överförts av Ahmad, Abu Dawud, Ibn Majah och Tirmidhi, som bedömde den god. Och i de två Sahiherna finns, från Anas hadith, i himmelsfärds-hadithen: « Han fann i den närmaste himlen Adam, och Djibril sade till honom: det är din far Adam. Han hälsade honom, och Adam besvarade hälsningen och sade: välkommen och var välkommen, min son: du är en utmärkt son. Sedan blev han upptagen med mig mot den andra himlen.

» Och han sade detsamma om den tredje, den fjärde, den femte, den sjätte och den sjunde, fram till Hans ord: « sedan blev vi upptagna tills vi kom till den andra himlen; han klop på dörren, och det sades: vem är detta? » till hadithens slut: detta tyder på deras separation. Och Allah vet bäst.

Ibn Hazm, Ibn al-Munadi, Abu al-Faraj Ibn al-Jawzi och mer än en annan lärd har överfört enligheten om att himlarna är sfäriska och runda; man har argumenterat för det med Hans ord: « var och en svämar i en bana » (Ya Sin, 40). al-Hasan sade: de roterar; och Ibn Abbas sade, om banan: såsom sländans slinna. Man har också sagt att detta utvisas av att solen varje natt går ner i väster och sedan går upp i slutet av natten i öster, såsom Umayya ibn Abi as-Salt har sagt: « och solen går upp varje sista natt, röd, vars färg blir såsom vattnet man dricker; den går inte upp för dem i sina rep, annars straffad, annars risad. »

Vad beträffar hadithen som al-Bukhari överförde, där han säger: Muhammad ibn Yusuf överförde till oss, Sufyan överförde till oss, från al-A'mash, från Ibrahim at-Taymi, från hans far, från Abu Dharr: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade till Abu Dharr, när solen gått ner: « vet du vart den går? » Jag sade: Allah och Hans sändebud vet bäst. Han sade: « den går till att fälla ned sitt nedfall under Tronen, ber om tillstånd och får det; och den är på väg att fälla sitt nedfall utan att det ska tas emot, att be om tillstånd utan att det ska ges: man skall säga till den: vänd tillbaka dit du kom från; och den skall gå upp från sitt västerland. Så är Hans ord: och solen rinner mot ett härbärge som är bestämt åt den: så är den Mäktiges, den Allvetandes beslut.

» Så är dess formulering i Boken om skapelsens början; och han överförde den i tafsiren och i Boken om enheten från al-A'mashs hadith också; och Muslim överförde den i Boken om tron på al-A'mashs väg och på Yunus ibn Ubayds, och Abu Dawud på al-Hakam ibn Utaybas, alla från Ibrahim ibn Yazid ibn Sharik, från hans far, från Abu Dharr, i liknande ordalydelser. Tirmidhi sade: hasan sahih.

Detta förutsatt, strider denna hadith inte mot det vi har nämnt om banernas sfäriska form, vilka är himlarna, enligt den mest kända av de båda åsikterna; den utvisar inte Tronens sfäriska form, såsom har påståtts av påståendemakare vars åsikt vi har ogiltigförklarat tidigare; och den utvisar inte att den går upp över himlarna på vår sida för att fälla sitt nedfall under Tronen. Hellre går den undan för våra blickar medan den förblir i sin bana, som är den fjärde enligt mer än en astronomins lärd; och lagen har ingenting som förnekar det; hellre utvisar förnimmelsen, det vill säga förmörkelserna, detta och kräver det. När den vandrar däri tills den når dess mitt, vid midnattstiden till exempel vid ekvinoxen, så att den befinner sig mellan de båda polerna, den sydliga och den nordliga, är den då på längst avstånd från Tronen, ty Tronen är valvat på världens ansiktes sida, och det är platsen för dess nedfall enligt vad som passar den; liksom den är närmast Tronen vid vår sidas zenith-tid.

Solen och månens färd

När den befinner sig på platsen för sitt nedfall ber den sin Herre om tillstånd att gå upp från östern, och det ges den, och den visar sig på österns sida, medan den motvilligt går upp över Adams söners ohörsamhet; därför sade Umayya: « den går inte upp för dem i sina rep, annars straffad, annars risad. » När det ögonblick kommer då Allah vill att den skall gå upp från sitt västerlands sida fäller den sitt nedfall enligt sin sed och ber om tillstånd att gå upp enligt sin sed, och det ges den inte; den fäller sitt nedfall åter, ber, det ges den inte; den fäller sitt nedfall, det ges den inte, och denna natt förlängs såsom vi har nämnt i tafsiren; den sade då: Herre, gryningen närmar sig och utrymmet är långt. Det sades till den: vänd tillbaka dit du kom från; och den går upp från sitt västerland. När människorna skall se den tro alla, och det i ögonblicket då en själs tro inte gagnar, den som inte hade trott förrut eller inte hade vunnit något gott i sin tro.

Man har förklarat därom Hans ord: « och solen rinner mot ett härbärge som är bestämt åt den » (Ya Sin, 38). Man har sagt: dess tid, den tid då det befallts att gå upp från sitt västerland. Man har sagt: dess härbärge är platsen där den fäller sitt nedfall under Tronen. Man har sagt: slutet av dess bana, som är världens slut.

Och från Ibn Abbas läste han: « och solen rinner, inget härbärge åt den », det vill säga: den stannar inte: så fäller den sitt nedfall medan den vandrar. Därför sade den Upphöjde: « solen kan inte hinna ifatt månen, och natten kan inte hunna dagen före: var och en svämar i en bana » (Ya Sin, 40), det vill säga: solen hinns inte ifatt månen så att den går upp i dess rike och tid, och inte den heller; och natten hinner inte dagen före, det vill säga den föregår den inte med ett mellanrum som den skulle vara sent efter den; men när dagen går går natten i dess spår, följande den omedelbart, såsom Han har sagt i den andra versen: « Han förslör natten med dagen, som ivrigt förföljer den; och Han underkastade solen, månen och stjärnorna åt sin ord. Hans är skapelsen och budet: välsignad vare Allah, världarnas Herre » (al-A'raf, 54).

Nattens och dagens växling

Och den Upphöjde har sagt: « och det är Han som har gjort natten och dagen till en växling, för den som vill erinra sig eller vill vara tacksam » (al-Furqan, 62), det vill säga: den ena avlöser den andra och den andra den ena, såsom Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « när natten kommer härifrån och dagen bröt upp därifrån och solen går ner, då bryter fastaren sin fasta.

» Den verkliga tiden delas därför i natt och dag, och det finns mellan dem inget annat än dem båda; därför sade den Upphöjde: « Han inför natten i dagen och inför dagen i natten, och Han underkastade solen och månen: var och en rinner mot ett namngivet mål » (Fatir, 13), det vill säga: Han låter den gå från den ena i den andra: Han tar åt den enas längd åt den andra kortförmåhet, tills de jämnsätts såsom i vårens början: natten var lång och dagen kort, och sedan minskar natten ohäpnat och dagen växer, till deras jämvikt, som är den första våren; sedan börjar dagen förlängas och växa och natten minska, till vårens slut; sedan vänder sig läget: dagen börjar minska och natten växa, till deras jämvikt åter vid höstens början; sedan börjar natten förlängas och dagen kortas till höstens slut; sedan tar dagen åter sin början, sakta, och natten förlorare, litet efter litet, till deras jämvikt vid den första våren, såsom vi har sagt.

Och så är det varje år; därför sade den Upphöjde: « och åt Hans tillhör nattens och dagens växling » (al-Mu'minun, 80), det vill säga: det är Han som förfogar över allt detta, den Dömde som varken motsätts eller hindras. Därför säger Han, i tre verser, vid nämnden av himlarna, stjärnorna, natten och dagen: « så är den Mäktiges, den Allvetandes beslut » (al-An'am, 96; Ya Sin, 38; Fussilat, 12), det vill säga: den Mäktige som underkastat allting och åt vilken allting är underkastat, som varken hindras eller besegras; den Allvetande om allting, som har mätt allting efter en ordning som varken varierar eller stör sig.

Och det är fastställt i de två Sahiherna, från Sufyan ibn Uyaynas hadith, från az-Zuhri, från Sa'id ibn al-Musayyib, från Abu Hurayra: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: Allah har sagt: « Adams son gör Mig illa: han svär vid tiden, och Jag är tiden: i Min hand är ordet, Jag växlar natten och dagen. » I en överföring: « och Jag är tiden: Jag växlar dess natt och dess dag. »

Lärda, såsom ash-Shafi'i, Abu Ubayd al-Qasim ibn Sallam och andra, har sagt: han svär vid tiden, det vill säga att han säger: tiden har gjort oss detta och detta; ve om tiden: den har gjort barnen faderlösa och kvinnorna änkor. Allah den Upphöjde har sagt: « och Jag är tiden », det vill säga: Jag är den tid han siktar på, ty det är Han som utför det han tillskriver tiden; men tiden är en skapelse, och den som har gjort detta är Allah, Skaparen; han svär därför vid detta gärningsman medan han tror att det är tiden, medan Allah är denna sak gärningsman, alltings Skapare, den som förfogar över allting, såsom Han har sagt: « och Jag är tiden: i Min hand är ordet, Jag växlar dess natt och dess dag. » Och liksom den Upphöjde har sagt: « Säg: Allah, kungadömets Ägare, Du ger kungadömet åt den Du vill och rycker kungadömet från den Du vill; Du upphöjer den Du vill och förödmjukar den Du vill: i Din hand är det goda; Du förmår allt.

Du låter natten gå i dagen och låter dagen gå i natten; Du låter det levande gå ut ur det döda och det döda ur det levande; och Du försörjer den Du vill utan beräkning » (Al Imran, 26-27). Och den Upphöjde har sagt: « Det är Han som har gjort solen till ett sken och månen till ett ljus, och åt den bestämt Han boningar, för att ni skall känna årens tal och beräkningen. Allah har inte skapat detta annat än i sanning. Han redogör för tecknen åt folk som vetar.

I nattens och dagens växling och i det Allah har skapat i himlarna och jorden finns det tecken åt folk som fruktar » (Yunus, 5-6): Han har gjort en åtskillnad mellan solen och månen i deras ljus, gestalt, tid och bana; Han har gjort denna till ett sken: solens strålar, ett lysande bevis och en strålande glans; och månen till ett ljus, det vill säga svagare än solens bevis, och Han har gjort dess ljus härlett från dess.

« Och åt den bestämt Han boningar »: den går upp i månadens första natt liten, späd, av ringa ljus, på grund av sin närhet till solen och av det lilla den vänder mot den; dess ljus är efter den andel den vänder mot den; därför är den, den andra natten, längre bort med det dubbla av vad den var den första natten, och dess ljus är det dubbla av det första nattens; därefter växer dess ljus vid varje avståndstagande, tills dess fullhet fullbordas den natt den vänder mot den från östern, som är månadens fjortonde natt; därefter börjar den förlorare, i takt med att den närmar sig den från den andra sidan, till månadens slut: den försvinner till att bli såsom den började, den andra månadens första dag. Genom den känner man månarna, och genom solen nätterna och dagarna, och därigenom känner man åren; därför sade den Upphöjde: « Det är Han som har gjort solen till ett sken och månen till ett ljus, och åt den bestämt Han boningar, för att ni skall känna årens tal och beräkningen » (Yunus, 5).

Och den Upphöjde har sagt: « Vi har gjort natten och dagen till två tecken: Vi har suddat nattens tecken och gjort dagens tecken till ett synligt tecken, för att ni skall söka er Herres nåd och känna årens tal och beräkningen, och varje sak har Vi redogjort för klart och tydligt » (al-Isra, 12). Och den Upphöjde har sagt: « De frågar dig om de nya månar: säg: de är bestämda för människorna som tidpunkter och för vallfärden » (al-Baqara, 189). Vi har framställt allt detta i detalj i tafsiren.

De fasta och de vandrande stjärnorna

Himlens stjärnor är, bland dem, vandrande stjärnor: det är de « rådvilla » enligt astronomin lärda terminologi; och det är en vetenskap vars mesta är sant, till skillnad från den astrologiska domsläran vars mesta är falskt, påstående utan bevis. De vandrande är sju: månen i den närmaste himlen, Merkurius i den andra, Venus i den tredje, solen i den fjärde, Mars i den femte, Jupiter i den sjätte och Saturnus i den sjunde. De andra stjärnorna kallas fasta, och de är, enligt dem, i den åttonde banan, som är Kursi enligt många senare lärda bruk.

Andra har sagt: hellre är alla stjärnor i den närmaste himlen, och ingenting hindrar att vissa befinner sig över andra. Man kan argumentera för detta med Hans ord: « Vi har sannerligen prytt den närmaste himlen med lampor och gjort dem till projektiler mot djävlarna » (al-Mulk, 5), och med Hans ord: « Han beslöt därför sju himlar på två dagar och uppenbarade för varje himmel dess ord. Vi har prytt den närmaste himlen med lampor och med vakt: så är den Mäktiges, den Allvetandes beslut » (Fussilat, 12): Han har ensamgjort den närmaste himlen, bland dem, åt stjärnornas prydnad. Om detta utvisar att de är infattade däri, så är det; annars hindrar ingenting vad de andra har sagt, och Allah vet bäst.

Enligt dem roterar de sju banorna, ja de åtta, med vad de innehåller av fasta och vandrande stjärnor, i en fullständig rotation från östern till västern, i dag och natt; och enligt dem roterar varje vandrande stjärna emot sin bana, från västern till östern: månen genomlöper sin bana på en månad, och solen sin, som är den fjärde, på ett år. Om deras banor jämställs och deras rörelser närmar sig varandra jämställs den fjärde himmelens mått med den närmaste himlens tolv gånger; och Saturnus genomlöper sin bana, som är den sjunde, på trettio år: han jämställer då, enligt detta, den närmaste himlen tre hundra sextio gånger.

De har talat om dessa stjärnors kroppars mått, deras banor och deras rörelser, och utvecklat dessa saker så att de har spett över mot den astrologiska domsläran och vad däri härrör av händelser på jorden, av vilka många av dem inte har någon vetande. Grekerna som bebodde Syrien före Messias tid (fred vare med honom) hade i detta mycket tal vars framställning vore lång: det är de som byggde Damaskus stad, gav den sju portar och ställde på varje ports topp ett tempel i de sju stjärnornas avbild, var och en tillbedjande i sitt tempel och åkallande den med en åkallan som mer än en historiker har överfört från dem. Författaren av Boken om den gömda hemligheten, om solens, månens och stjärnornas åkallan, har nämnt det: det är fabeln som man inte skall beakta; och andra lärda i Harran, Harrans hedniska filosofer från den högsta uråldrigheten: de var medgudadyrkare som tillbade de sju stjärnorna, en falang av sabierna.

Därför sade Allah den Upphöjde: « Och bland Hans tecken: natten, dagen, solen och månen. Fäll inte er ned inför solen och inte inför månen, utan fäll er ned inför Allah som har skapat dem, om det är Han ni tillber » (Fussilat, 37). Och den Upphöjde sade, underrättande om vad härfågeln sade till Sulayman (fred vare med honom), om Balqis och hennes trupper, Sabas drottning i Jemen och dem som följde henne: « Jag fann en kvinna som härskar över dem, åt vilken allt har givits, och som äger en vidsträckt tron. Jag fann henne och hennes folk fälla sig ned inför solen, i stället för Allah.

Djävulen har gjort deras gärningar sköna för dem och hindrat dem från vägen, och de är inte ledda, till den grad att de inte fäller sig ned inför Allah som låter det som är gömt i himlarna och jorden gå fram och vet vad ni döljer och vad ni förkunnar. Allah: ingen gudomlighet utom Han, den vidsträckta Tronens Herre » (an-Naml, 23-26). Och den Upphöjde har sagt: « Ser du inte att åt Allah fäller sig ned dem som är i himlarna och dem som är på jorden, liksom solen, månen, stjärnorna, bergen, träden, djuren och många människor? Och många förtjänar straffet.

Och den som Allah förödmjukar har ingen som upphöjer honom: Allah gör vad Han vill » (al-Hajj, 18). Och den Upphöjde har sagt: « Ser de inte vad Allah har skapat: deras skuggor luta sig till höger och vänster och fälla sig ned inför Allah, medan de är ödmjuka? Och åt Allah fäller sig ned det som är i himlarna och det som är på jorden av skapelser, liksom änglarna, som inte sväller av högmod. De fruktar sin Herre över sig och gör vad dem befallts » (an-Nahl, 48-50).

Och den Upphöjde har sagt: « Åt Allah fäller sig ned dem som är i himlarna och på jorden, av gott vilja eller av tvång, liksom deras skuggor på morgonen och på kvällen » (ar-Ra'd, 15). Och den Upphöjde har sagt: « De sju himlarna, jorden och dem som finns där i prisar Han. Det finns ingenting som inte priser Hans lov, men ni förstår inte deras prisande. Han är Överseende, Förlåtande » (al-Isra, 44).

Och verserna om detta är ytterst många.

Ibrahim och stjärnorna tillbedjan

De ädelaste kroppar som iakttagas i himlarna och på jorden är stjärnorna, de mest strålande för blicken och de ädelaste att meditera över: solen och månen. Ibrahim, Allahs vän (al-Khalil), bevisade var och en av dem gudomlighetens falskhet, och det finns i Hans ord: « När han såg månen gå upp sade han: det är min Herre! Och när den förlorade sig sade han: om min Herre inte leder mig blir jag sannerligen bland dem som gå vilse. När han såg solen gå upp sade han: det är min Herre!

Denne är större. Och när den förlorade sig sade han: mitt folk, jag avlägsnar mig från det ni delar; jag har vänt mitt ansikte mot den som skapade himlarna och jorden, som ren enhetstroende, och jag är inte av de medgudadyrkande » (al-An'am, 77-79). Han påvisade, på den skärande bevisens väg, att dessa iakttagna kroppar, stjärnor, måne och sol, inte duger till gudomlighet: alla är skapade, försörjda, förvaltade, underkastade i sin bana, som inte avviker från vad den skapats till och inte sviker det annat än genom en fullkomlig, ordnad bestämmelse som varken stör sig eller varierar: och det är ett bevis på att de är försörjda, tillverkade, underkastade, underkastade kraften.

Därför sade den Upphöjde: « Och bland Hans tecken: natten, dagen, solen och månen. Fäll inte er ned inför solen och inte inför månen, utan fäll er ned inför Allah som har skapat dem, om det är Han ni tillber » (Fussilat, 37).

Och det är fastställt i de två Sahiherna, i förmörkelsebönen, från Ibn Omars hadith, Ibn Abbas, Aisha och andra sällskapsbröder, att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade i sin predikan den dagen: « solen och månen är två tecken bland Allahs tecken, och de förmörkas inte för någon död eller för något liv. »

al-Bukhari sade, i Boken om skapelsens början: Musaddad överförde till oss, Abd al-Aziz ibn al-Mukhtar överförde till oss, Abdallah ad-Danaj överförde till oss: Abu Salama överförde till mig, från Abu Hurayra, från Profeten (fred och välsignelser vare med honom), som sade: « solen och månen skall rullas ihop Uppståndelsens dag. » Enbart al-Bukhari överförde den, och hafizen Abu Bakr al-Bazzar överförde den i ett bredare sammanhang och sade: Ibrahim ibn Ziyad al-Baghdadi överförde till oss, Yunus ibn Muhammad överförde till oss, Abd al-Aziz ibn al-Mukhtar överförde till oss, från Abdallah ad-Danaj: jag hörde Abu Salama ibn Abd ar-Rahman, i Khalid ibn Abdallah al-Qasris tid, i denna moské, Kufas moské; al-Hasan kom och satte sig nära honom och berättade, och han sade: Abu Hurayra överförde till oss att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « solen och månen är två tjurar i elden Uppståndelsens dag. » al-Hasan sade: och vad är deras synd?

Han sade: jag överför dig Allahs sändebuds (fred och välsignelser vare med honom) hadith, och du säger: och vad är deras synd? Därefter sade al-Bazzar: från Abu Hurayra har inget överförts annat än på denna väg, och Abdallah ad-Danaj har inte överfört något från Abu Salama utom denna hadith.

Hafizen Abu Ya'la al-Mawsili överförde, på Yazid ar-Raqashis väg, som är svag, från Anas: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « solen och månen är två kastrerade tjurar i elden. » Ibn Abi Hatim sade: Abu Sa'id al-Ashajj och Amr ibn Abdallah al-Awdi överförde till oss, Abu Usama överförde till oss, från Mujalid, från en gammal man ur Bajila, från Ibn Abbas, om: « när solen rullas ihop » (at-Takwir, 1): Allah rullar ihop solen, månen och stjärnorna Uppståndelsens dag i havet, och Allah sänder en svidande vind som sätter eld på den.

Dessa atharer bevisar att solen och månen hör till Allahs skapelser: Allah har skapat dem till vad Han ville, och sedan gör Han med dem vad Han vill, Hans är det tyngande beviset och den fullkomliga visdomen: man frågar inte efter honom om vad Han gör, på grund av Hans vetande, Hans visdom, Hans makt, Hans verksamma vilja och Hans dom som varken avvisas, hindras eller besegras.

Hur skön är det som imam Muhammad ibn Ishaq ibn Yasar överförde, i Sira-bokens början, av Zayd ibn Amr ibn Nufayls poesi om himlens, jordens, solens och månens skapelse och resten. Ibn Hisham sade: den är av Umayya ibn Abi as-Salt: « Det är mot Allah jag helgar mitt pris och mitt beröm, och ett tungt ord som tiden inte försummar, mot Kungen den Upphöjde, över vilken det inte finns någon gudomlighet och ingen herre som tillbeds. Människa, tag dig tillvara för döden: du döljer inget dunkelt för Allah. Ställ inte vid Allahs sida någon annan än Han: riktighetens väg har blivit öde.

Dina tarmar: djinnen var deras hopp, och Du är min gudomlighet, vår Herre och mitt hopp. Jag nöjer mig med Dig som Herre: jag skall inte tillåta någon gudomlighet annan än Dig, Allah, i andra hand. Det är Du som, av nåd, gunst och barmhärtighet, sände Musa en förkunnande sändebud. Du sade till honom: gå, du och Harun, och kalla till Allah tyrannen Farao.

Och säg till honom: är det du som har format denna jord utan stöd, tills den stabiliserade sig såsom den är? Och säg till honom: är det du som har upphöjt denna himmel utan pelare? Var då välvillig, Byggare. Och säg till honom: är det du som har gjort dess mitt lysande när natten mörklade det, en ledare?

Och säg till honom: vem sänder solen om morgonen, så att det den berör av jorden strålar? Och säg till honom: vem låter sädens korn växa i stövet, så att av den det gröna gräset växer? Och Han låter kornet gå ut på dess huvud: där finns tecken åt den som aktsam är. Och det är av Din nåd att Du räddade Yunus, som tillbringade nätter i fiskens veck.

Och om jag prisar Ditt namn, vår Herre, för att förlika, är det att Du har förlåtit mina synder. Tjänarnas Herre, utgjut förlåtelse och barmhärtighet över mig, och välsigna mina barn och mina ägodelar. »

Berättelsen om Venus, Harut och Marut

Detta förutsatt, är himlens stjärnor, fasta och vandrande, alla skapelser, som Allah den Upphöjde har skapat, såsom Han har sagt: « och uppenbarade för varje himmel dess ord. Vi har prytt den närmaste himlen med lampor och med vakt: så är den Mäktiges, den Allvetandes beslut » (Fussilat, 12).

Vad beträffar det många exegeter nämner i Haruts och Maruts historia: att Venus var en skön kvinna, att de friade till henne och att hon vägrade, utom om de lärde henne det Upphöjda Namnet; de lärde henne det, hon uttalade det, och hon upphöjdes till stjärna i himlen: detta, anser jag, härrör från Israels barns fabrikation, fastän Ka'b al-Ahbar överförde det och en del av de fromma förfäderna bringade det vidare från honom, med det nämnd som överföring från Israels barn. Imam Ahmad och Ibn Hibban i sin Sahih har överfört om detta en hadith: Ahmad överförde den, från Yahya ibn Bukayr, från Zuhayr ibn Muhammad, från Musa ibn Jubayr, från Nafi', från Ibn Omar, från Profeten (fred och välsignelser vare med honom), och han nämnde historien i sin längd, bland annat: « Venus framställde för dem en av människornas skönaste kvinnor; hon kom till dem, och de bad om hennes person.

» Abd ar-Razzaq överförde den i sin Tafsir, från ath-Thawri, från Musa ibn Uqba, från Salim, från Ibn Omar, från Ka'b al-Ahbar: och det är riktigare och fastare. al-Hakim överförde den i sin Mustadrak och Ibn Abi Hatim i sin Tafsir, från Ibn Abbas, som nämnde den och sade: i den tiden fanns en kvinna vars skönhet bland kvinnorna var såsom Venus skönhet bland stjärnorna; och han nämnde resten. Och detta är det skönaste av de formuleringar som överförts i denna historia, och Allah vet bäst.

Likaså hadithen som hafizen Abu Bakr al-Bazzar överförde: Muhammad ibn Abd al-Malik al-Wasiti överförde till oss, Yazid ibn Harun överförde till oss, Mubashshir ibn Ubayd överförde till oss, från Zayd ibn Aslam, från Ibn Omar; och Amr ibn Isa överförde till oss, Abd al-A'la överförde till oss, Ibrahim ibn Yazid överförde till oss, från Amr ibn Dinar, från Ibn Omar: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) nämnde Suhayl och sade: « han var en tyrannisk spåman, och Allah gjorde honom till en fallande stjärna. » Därefter sade han: från Zayd ibn Aslam har det inte överförts annat än av Mubashshir ibn Ubayd, som är svag i hadithen, och från Amr ibn Dinar annat än av Ibrahim ibn Yazid, som är lös i hadithen; och vi nämner det med dess brist därför att vi inte har bevarat det annat än på dessa två vägar. Jag sager: vad beträffar Mubashshir ibn Ubayd al-Qurashi, Abu Hafsa al-Himsi, av ursprung ur Kufa: alla har försvagat honom; imam Ahmad och ad-Daraqutni sade om honom: han smidde hadither och ljög.

Vad beträffar Ibrahim ibn Yazid, det är al-Khuza'i, svag enligt deras enlighet; Ahmad och an-Nasa'i sade om honom: övergiven; Ibn Ma'in sade: han är inte pålitlig, han är ingenting; al-Bukhari sade: de höll tyst om honom; Abu Hatim och Abu Zur'a sade: munkar i hadithen, svag i hadithen. En sådan isnad bevisar ingenting alls; och om vi tänker riktigt hör det till Israels barns berättelser, såsom Ibn Omars överföring från Ka'b al-Ahbar, och det är deras fabeln på vilka man inte kan räkna. Och Allah vet bäst.

Vintergatan, regnbågen och åskan

Avsnitt om Vintergatan och regnbågen. Abu al-Qasim at-Tabarani sade: Ali ibn Abd al-Aziz överförde till oss, Arim Abu an-Nu'man överförde till oss, Abu Awana överförde till oss, från Abu Bishr, från Sa'id ibn Jubayr, från Ibn Abbas: Heraklios skrev till Muawiya: om något av profetskapet återstår bland dem skall han underrätta mig om vad jag frågar dem om. Han skrev till honom och bad om Vintergatan, bågen och det utsträckta som solen bara når en enda timme. När brevet och sändebudet kom till Muawiya sade han: det är en sak jag har fruktat att fråga om till denna dag: vem är till detta? Man sade: Ibn Abbas. Muawiya veckade Heraklios brev och sände det till Ibn Abbas, som skrev till honom: bågen är en trygghet åt jordens folk mot drunknandet; Vintergatan är himlens port från vilken den klövs; och det utsträckta som solen bara når en timme av dagen är havet som klövades för Israels barn. Detta är en autentisk kedja ända till Ibn Abbas.

Vad beträffar hadithen som at-Tabarani överförde: Abu az-Zinba' Rawh ibn al-Faraj överförde till oss, Ibrahim ibn Makhlad överförde till oss, al-Fadl ibn al-Mukhtar överförde till oss, från Muhammad ibn Muslim at-Ta'ifi, från Ibn Abi Najih, från Mujahid, från Jabir ibn Abdallah: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « Mu'adh, jag sänder dig till ett folk av Skriftfolkets: om man frågar dig om Vintergatan som finns i himlen, säg: det är en orms saliv under Tronen. » Det är en hadith mycket munkar, hellre är den smidd. al-Fadl ibn al-Mukhtar är Abu Sahl al-Basri, och därefter flyttade han till Egypten. Abu Hatim ar-Razi sade om honom: han är okänd, han berättar fabeln; hafizen Abu al-Fath al-Azdi sade: mycket munkar i hadithen; Ibn Adi sade: man följer inte hans hadither, vare sig i innehåll eller i kedja.

Och den Upphöjde har sagt: « Det är Han som visar er blixten, till fruktan och förhoppning, och låter de tungt laddade molnen gå fram. Åskan prisar Hans lov, liksom änglarna, av fruktan för Honom. Han kastar blixtar och slår med dem den Han vill, medan människorna disputerar om Allah: Han är mäktig i kraft » (ar-Ra'd, 12-13). Och den Upphöjde har sagt: « I himlarnas och jordens skapelse, i nattens och dagens växling, i farkosterna som seglar på havet med vad som gagnar människorna, i det Allah låter falla från himlen såsom vatten varmed Han ger jorden liv efter dess död och sprider där alla djur, i vindarnas växling och i molnen som underkastats mellan himlen och jorden finns det tecken åt folk som förstår » (al-Baqara, 164).

Imam Ahmad överförde, från Yazid ibn Harun, från Ibrahim ibn Sa'd, från hans far, från en gammal man ur Bani Ghifar: jag hörde Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allah låter molnet gå fram: det talar det skönaste talet och skrattar av det skönaste skrattet. » Musa ibn Ubayda ibn Sa'd ibn Ibrahim överförde att han sade: dess tal är åskan, och dess skratt blixten. Ibn Abi Hatim sade: min far överförde till oss, Hisham överförde till oss, från Ubaydullah ar-Razi, från Muhammad ibn Muslim, som sade: det har nått oss att blixten är en ängel som har fyra ansikten: ett människoansikte, ett tjuransikte, ett örnansikte och ett lejonansikte: när den slår med sin svans är det blixten.

Imam Ahmad, Tirmidhi, an-Nasa'i, al-Bukhari i Boken om god fostran och al-Hakim i sin Mustadrak har överfört, från al-Hajjaj ibn Artas hadith: Abu Matar överförde till mig, från Salim, från hans far, som sade: när Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) hörde åskan och blixtarna sade han: « Allah, döda oss inte med Din vrede och förgör oss inte med Ditt straff, och förskona oss före detta. »

Ibn Jarir överförde, från al-Layths hadith, från en man, från Abu Hurayra, upphöjt till Profeten: när han hörde åskan sade han: « Ära vare den som åskan prisar Hans lov. » Och från Ali att han sade: « Ära vare den till vars pris den prisade. » Likaså från Ibn Abbas, al-Aswad ibn Yazid, Tawus och andra. Malik överförde, från Abdallah ibn az-Zubayr: när han hörde åskan avbröt han samtalet och sade: « Ära vare den som åskan prisar Hans lov, och änglarna av fruktan för Honom »; och han sade: detta är en hård varning åt jordens folk.

Imam Ahmad överförde, från Abu Hurayra, att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « er Herre har sagt: om Mina tjänare lydde Mig skulle Jag låta regna över dem på natten, Jag skulle låta dem se solen på dagen, och Jag skulle inte låta dem höra åskans brus. » at-Tabarani överförde, från Ibn Abbas, upphöjt till Profeten: « när ni hör åskans brus, nämner Allah: den når inte den som minns. » Allt detta är framställt i tafsiren, och till Allah höra lov och nåd.