Khidr

För att söka sitt vetande mötte Musa (fred vare med honom) Khidr, en tjänare åt Allah som Allah hade gett en nåd och lärt en vetenskap från Sig; Khidr förvarnade honom: « du skall inte kunna vara tålamodig med mig ». Musa åtog sig att inte fråga om något; Khidr dödade en pojke som inte hade nått puberteten och förklarade sedan för Musa tolkningen av sina gärningar, utförda på Allahs order, och de skildes åt. Hans namn skulle komma av ett vitt gräs som blev grönt bakom honom. Flertalet lärda håller honom levande till i dag; al-Bukhari och Ibn al-Jawzi argumenterar i stället för hans död.

Vad beträffar Khidr är det redan fastställt att Musa (fred vare med honom) begav sig till honom för att söka det vetande som finns hos honom, och Allah har berättat om deras historia i Sin mäktiga Bok, i soura al-Kahf: vi har utläst det där, och vi anför här nämnden av hadithen som namnger uttryckligen Khidr (fred vare med honom), och att den till vilken man begav sig är Musa ibn Imran, Israels barns profet, på vilken Torah lät nedfallas.

Lärda har rått skiljaktiga om Khidr: om hans namn, hans släkt, hans profetskap och hans liv till denna dag, efter åsikter som jag skall nämna här, om Allah vill, genom Hans kraft och Hans makt.

Det sägs: Khidr är Khidr ibn Adam, av hans släkt. Muhammad ibn al-Fath al-Qalanisi berättade för oss: al-Abbas ibn Abdallah at-Tarqufi berättade för oss: Rawwad ibn al-Jarrah berättade för oss: Muqatil ibn Sulayman berättade för oss, från ad-Dahhak: Khidr är Adams son på släktledet, och hans tid förlängdes för honom tills han förnekar Antikrist. Och det är ett avbrutet och främmande rapport. Jag har hört våra shaykher, bland vilka Abu Ubayda och andra: « Den längste av Adams söner i livslängd är Khidr, Khadroun ibn Qabil ibn Adam.

» Och Ibn Ishaq har nämnt att Adam (fred vare med honom), när döden närmade sig, underrättade sina söner om att syndafloden skulle drabba folket och rekommenderade dem, när detta skulle inträffa, att ta hans kropp med sig ombord i arken och begrava honom på den plats han utvisat för dem. När syndafloden inträffade tog de honom med sig: när de landsteg på jorden befallde Nuh sina söner att fara med hans kropp för att begrava honom där han rekommenderat: « Jorden har ingen vän, och den är full av vilda djur »; han manade dem däri. Adam hade åkallat för den som skulle ta på sig hans begravning ett långt liv; de drog sig därför undan för resan till den platsen i den tiden, och hans kropp blev kvar hos dem, tills Khidr blev den som tog på sig att begrava honom: och Allah fullbordade vad Han hade lovat honom: han levde därför såsom Allah vill för honom att han lever. Och Ibn Qutayba har nämnt i sin bok, från Wahb ibn Munabbih, att Khidrs namn var Balya.

Ilyas ibn Malkan ibn Falagh ibn Abir ibn Shalikh ibn Arfakhchad ibn Sam ibn Nuh (fred vare med honom). Khidrs namn, enligt vad som har nått oss, och Allah vet bäst: al-Mu'ammar ibn Malik ibn Abdallah ibn Nasr ibn al-Azd. Han är Khadroun ibn Ammayil ibn al-Yafz ibn al-Iyss ibn Isak ibn Ibrahim al-Khalil. Han är Armiya ibn Halqiya: och Allah vet bäst.

Han var faraos son, den Farao som Musas, Egyptens kung: och det är mycket främmande: överfört av Muhammad ibn Ayyoub, från Ibn Lahi'a: och de båda är svaga. Han är Maliks son, och han är Ilyas bror: så har as-Suddi sagt, såsom skall komma. Det sägs att han stod i spetsen för Dhu al-Qarnayn. Han var son till en av dem som trodde på Ibrahim al-Khalil och utvandrade med honom.

Han var profet i Bashtasb ibn Lahrasbs tid. Ibn Jarir sade: det riktiga är att han var tidigare, i Afridoun ibn Athfiyans tid, tills Musa (fred vare med honom) mötte honom. Och hafizen Ibn Asakir har överfört: Khidrs moder var romerska och hans fader perser.

Det har kommit det som utvisar att han även var av Israels barn i faraos tid. Abu Zur'a sade i sin bok: Safwan ibn Salih ad-Dimashqi berättade för oss: al-Walid berättade för oss: Sa'id ibn Bashir berättade för oss, från Qatada, från Mujahid, från Ibn Abbas, från Ubayy ibn Ka'b, från Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom): den natt då han fördes på den nattliga resan kände han en behaglig lukt: « Djibril, vad är denna goda lukt? » « Det är frisörinnans gravs lukt, och hennes båda söner och hennes make.

Khidr: namn, ursprung och vetande

» Detta hade sin början i att Khidr hörde till Israels barns notablar: hans väg gick förbi en munk i hans eremitage: munken iakttaog honom och undervisade honom i islam: när Khidr växte upp gifte hans far bort honom med en kvinna: han undervisade henne i islam och fick henne lova att inte underrätta någon: han hade inte omgänge med kvinnorna; därefter stötte han ut henne, och hans far gifte bort honom med en annan: han undervisade henne i islam och fick henne lova att inte underrätta någon: därefter stötte han ut henne: den ena av de två bevarade hemligheten, och den andra förkunnade den om honom: han bröt därför upp på flykten, tills han kom till en ö i havet: två män kom för att hugga ved, såg honom: den ene av dem bevarade hemligheten och den andre förkunnade den: « Jag har sett Khidr. » Man sade: och vem har sett honom med dig? Den och den. Denna man förhördes och bevarade hemligheten: och det var i deras religion att den som ljög dödades: han dödades därför.

Och den som hade bevarat hemligheten hade gift sig med kvinnan som dolde sin tro: medan hon friserade faraos dotter föll kammen ur hennes hand: « Farao må göra sig förlorad. » Hon underrättade sin fader: och kvinnan hade två söner och en make: han lät dem söka, uppmanade kvinnan och hennes make att återvända från sin religion: « Jag skall döda er. » « Det är en nåd från din sida åt oss att, om du dödar oss, lägga oss i en och samma grav. » Och han har aldrig känt någon mer behaglig lukt än deras: och de trädde in i paradiset.

Mu'ila, faraos dotters, historia har redan framställts, och denna kam, i Khidrs angelägenhet, är möjligen införd i Ubayy ibn Ka'bs eller Abdallah ibn Abbas tal, och Allah vet bäst. Hans kunya är Abu al-Abbas. Och det mest sannolika, och Allah vet bäst, är att Khidr är ett binamn som har förträngt hans namn.

« Khidr fick sitt namn därför att han satte sig på ett vitt gräs: och se, det blev grönt bakom honom. »

Överförd av al-Bukhari, från Abu Hurayra

Enbart al-Bukhari har överfört den, och så har Abd ar-Razzaq överfört den, från Mamar. Det har sagts att « al-farwa » är det vita gräset och det som liknar det: han menar det torra halmröset. Och Abu Omar sade: « al-farwa » är den vita jorden utan växtlighet: det är det torra halmröset: han liknade den vid farwan, och därför säger man huvudets farwa:

« Du ser abessinien kring våra hus: stilig när han når en gästabudsdag: lockig, med långt hår, såsom om huvudets farwa var sådd och hade låtit peppar växa på dess båda sidor. »

« Khidr fick namnet Khidr för sin skönhet och sitt ansiktes glans. »

Överförd av hadithvetenskapens lärda

Detta strider inte mot det som fastställts i Sahih: om det skulle förklaras med det ena av de två är det som fastställts i Sahih värdigare och fastare; nej, man skall inte ens vända sig till det som överstiger detta. Och hafizen Ibn Asakir har överfört denna hadith också på Abu Ismail ibn Hafs ibn Omar al-Aylis väg: Uthman, Abu Jazza' och Hammam ibn Yahya berättade för oss, från Qatada, från Abdallah ibn al-Harith ibn Nawfal, från Ibn Abbas: Khidr fick namnet Khidr därför att han bad på ett vitt gräs, och det blev grönt: och det är främmande på denna väg. Qabisa sade, från ath-Thawri, från Mansur, från Mujahid: Khidr fick sitt namn därför att, när han bad, allt som omgav honom blev grönt.

Musas resa med Khidr

Det är redan fastställt att Musa och Yusha (fred vare med dem), när de återvände följande spåret, fann honom på en grön matta mitt i havet: han var svept i en klädnad vars båda ändar lagts under hans huvud och hans båda fötter: Musa (fred vare med honom) hälsade honom: han blottade sitt ansikte: « Varifrån kommer dig friden på denna jord! Vem är du? » « Jag är Musa. » « Musa av Israels barn? » « Ja. » Och deras angelägenhet blev det som Allah har berättat i Sin Bok om dem.

« och fann en av Våra tjänare som Vi hade visat Vår nåd och låtit få del av något av Vår egen kunskap. Moses sade till honom: "Får jag följa dig så att du kan lära mig något av allt det som du har fått veta om rätt och orätt?" [Den vise mannen] svarade: "Du kommer inte att ha tålamod med mig! Skulle du kunna stå ut med det som ligger utanför din erfarenhet?" [Moses] svarade: "Om Gud vill, skall du få se att jag har tålamod; och jag skall lyda dig i allt." [Den vise] sade: "Nåväl! Om du vill följa mig får du inte fråga mig om något [som jag företar mig] förrän jag [själv] för det på tal med dig." » Sura 18, 65-70

Första argument: om Khidr hade varit Allahs nära vän och inte en profet, hade Musa inte talat till honom med detta tal, och Khidr skulle inte ha svarat Musa så: Musa bad om hans sällskap bara för att nå den vetenskap Allah hade reserverat åt honom för honom ensam: var han inte profet, skulle han inte vara bevarad från synd; och Musa, som är en stor profet och en ädel sändebud, obligatoriskt bevarad, skulle inte ha något stort begär och en oändlig sökan efter en Allahsnära väns vetenskap, som inte är obligatoriskt bevarad.

Och när han beslutade att fara till honom, att söka honom, även om han skulle korsa tidsrymder av åttio år, och sedan när han mötte honom ödmjukade han sig inför honom, förstorade honom och följde honom såsom en vetandesökande: detta utvisar att han är en profet såsom han, åt vilken uppenbarelsen kommer såsom den kommer honom: och att han har blivit förmer åt de vetenskaper som kommit från den gudomliga närvaron och profetiska hemligheter, av det Allah inte hade låtit Musa, det förtrogna sällskapets ädle profet av Israels barn, känna: ar-Roumani argumenterade på just denna väg för Khidrs (fred vare med honom) profetskap. För det andra: att Khidr vågade döda denna pojke, om inte annat för att uppenbarelsen från den Allvetande Konungen kom till honom: och det är ett argument, oberoende av hans profetskap, och ett uppenbart bevis på hans bevarande från synd: ty den Allahsnära vännen tillåts inte våga döda själar enbart på den tanke som kommer honom i hans hjärta: ty hans tanke är inte obligatoriskt bevarad: felet är honom möjligt på enlighet.

Och när Khidr vågade döda denna pojke som inte hade nått puberteten, med den vetenskap han hade att om han växte upp skulle han förneka och föra sina föräldrar in i förnekandet, på grund av deras kärlek till honom, så att de skulle följa honom i hans förnekande: i hans avlivning fanns det en enorm intresse som översteg upprätthållandet av hans liv: för att beskydda hans föräldrar från att falla i förnekandet och dess straff: detta utvisar hans profetskap och att han stöds av Allah av Hans bevarande. Och jag har sett shaykh Abu al-Faraj Ibn al-Jawzi följa just denna väg för att argumentera Khidrs profetskap och autentisera den: och ar-Roumani har också överfört argumentationen.

För det tredje: när Khidr förklarade för Musa dessa gärningars tolkning och klargjorde för honom verkligheten av hans angelägenhet, och förklarade: « av en nåd från din Herre, och jag gjorde det inte av egen drift »: det vill säga: jag gjorde det inte av egen drift, utan jag var befallt det och det uppenbarades för mig: dessa vittnesbörd utvisar hans profetskap: och det utesluter inte att han också har den andliga närheten, ja även sändebudsuppdraget, såsom andra har sagt. Vad beträffar att han är en ängel bland änglarna: det är mycket främmande. Och när hans profetskap fastställs såsom vi har nämnt återstår för dem som säger hans andliga närhet, och att den Allahsnära vännen kan nå tingens verklighet utan den yttre lagens mästare, ingen grund att luta sig mot och inget stöd att räkna med.

Vad beträffar den skiljaktigheten om hans existens till vår tid: flertalet lärda håller att han är levande till idag, därför att han begravnade Adam efter deras utgång ur syndafloden: han når därför fadern Adams åkallan för det långa livet. Och därför att han drack av livets källa: han lever därför. De har nämnt underrättelser som de anför som bevis på hans överlevnad till nu: vi skall anföra dem med andra, om Allah den Upphöjde vill, och i Honom är förtroendet. Och här är hans rekommendation till Musa när han säger: « Detta är skilsmässan mellan mig och dig: jag skall underrätta dig om tolkningen av det du inte förmått vara tålamodig med.

» Däri återgår många avbrutna atharer. Abu Sa'id ibn Abi Amrou underrättade oss: Abu Abdallah as-Saffar berättade för oss: Abu Bakr Ibn Abi ad-Dunya berättade för oss: Ishaq ibn Ismail berättade för oss: Jarir berättade för oss: Abu Abdallah al-Malti berättade för mig: när Musa ville skiljas från Khidr: « Rekommendera mig. » « Var gagnande och var inte skadande: var leende och var inte vred: vänd dig från envisheten: och vandra bara för ett behov: och skratta bara av förvånan. Musa, folket straffas i denna världen efter sina bekymmer för den.

» Musa sade till Khidr: « Rekommendera mig. » « Allah må underlätta för dig Sin lydnad. » Och däri återgår en hadith upphöjd till Profeten, överförd av Ibn Asakir, på Zakariya ibn Yahya al-Waqars väg: men denne är bland de stora lögnarna. Man reciterade inför Abdallah ibn Wahb: jag lyssnar: Mujalid sade: Abu al-Waddak sade: Abu Sa'id al-Khudri sade: Omar ibn al-Khattab sade: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: min bror Musa sade: « Herre.

» Han nämnde ett tal: Khidr kom till honom: han var en yngling med behaglig lukt, i fläckfria vita kläder, uppkavlade: « Frid vare med dig och Allahs barmhärtighet, Musa ibn Imran: din Herre låter dig bära friden: Han är Friden, och till Honom går friden, och pris vare Allah, världarnas Herre: jag räknar inte Hans nådegåvor, och jag kan inte återgälda nåden annat än med Hans hjälp. » « Jag vill att du rekommenderar mig en rekommendation som gagnar mig efter dig. » « Vetandesökande: den som talar tröttnar mindre än den som lyssnar; trötta därför inte dina åhörare när du undervisar dem. Veta att ditt hjärta är en kärlet: se därför vad du fyller din kärlet med.

Vänd dig från detta livet och kasta det bakom dig: ty det är inte för dig en bostad, och du har i det ingen bostadsort: det har bara instituerats som passage för tjänarna och som förråd att draga av det för hemvändandets dag. Nöj dig genom tålamodet: du skall bevaras från synd. Musa, ägna dig åt vetandet om du vill ha det: ty vetandet är bara för den som ägnar sig åt det: och var inte pratsam i tal och slösaktig: ty övermått av tal vanhedrar de lärda och blottlägger de dvasras brister; men ha smaken av sparsamheten: ty det hör till framgången och riktigheten. Håll dig från de okunniga och deras intettsamma tal, och förlåt de dvasra: ty det är de visas gärning och de lärdas prydnad: när den okunnige smädar dig, var tyst om honom av storsinthet och avlägsna honom av fasthet: ty det som blir kvar av hans okunnighet faller tillbaka på dig: och han skall smäda dig mer och mera.

Imrans son, tro inte att du har mottagit av vetandet något annat än lite: ty utflödet och ödmjukheten är av hastverket och påståendet. Imrans son: den vars hetta mot detta livet inte upphör och vars begär till den inte slutförs, hur skulle han vara tillbedjare? Och den som föraktar sitt tillstånd och anklagar Allah för det Han beslutat åt honom, hur skulle han vara asket? Skulle han avstå från lustarna den vars passion fått övertaget?

Och skulle gagnas av vetandets sökan den som okunnigheten innehåller: hans lopp är mot hans nästa liv medan han vänder sig mot sitt liv? Musa, lär vad du lär för att tillämpa det, och lär det inte för att tala om det: annars vore det din förlust och ljuset åt andra. Musa ibn Imran: gör av asketismen och gudsfruktan din klädnad, av vetandet och erinringen ditt tal, och förmångfaldiga de goda gärningarna: ty du skall nå de dåliga: och ryst ditt hjärta med fruktan: ty det behagar din Herre: och handla i gott: ty du är ödesbestämt en aktör. » Khidr gick därför sin väg, och Musa blev kvar sorgsen, bedrövad, i gråt.

Denna hadith håller inte: och jag anser att den är Zakariya ibn Yahya al-Waqar al-Misris verk: mer än en imam har kallat honom lögnare: och förvåningen är att hafizen Ibn Asakir höll tyst om den.

Sulayman ibn Ahmad ibn Ayyoub at-Tabarani berättade för oss: Amr ibn Ishaq ibn Ibrahim ibn al-Ala al-Himsi berättade för oss: Muhammad ibn al-Fadl ibn Imran al-Kindi berättade för oss: Baqiyya ibn al-Walid berättade för oss, från Muhammad ibn Ziyad, från Abu Umama: han sade till sina kamrater: « Skall jag inte tala er om Khidr? » « Givetvis, Allahs sändebud. » « En dag, medan han vandrade på Israels barns torg, iakttaog honom en frigiven slav: "Giv mig allmoson: Allah vare dig välsignande." Jag tror på Allah: vad Allah vill sker: jag har inget i min ägo som jag ger dig.

"Jag ber dig vid Allahs ansikte att ge mig allmoson: jag har läst dragen i ditt ansikte och jag har hoppats välsignelsen hos dig." Jag tror på Allah: jag har inget i min ägo som jag ger dig, utom att du tar mig för att sälja mig. " Och kan detta hålla? " Ja: jag säger dig sanningen: du har bett mig om en stor sak: jag skall inte svika dig vid min Herres ansikte.

Han bar honom därför till torget och sålde honom för fyra hundra dirham: "Du har inte köpt mig annat än för att söka hos mig ett gott: rekommendera mig därför en gärning." Jag motvilligt att plåga dig: du är en mycket gammal och svag man. " Du skall inte plåga mig. " Bär då denna sten.

Och den bars inte utan av sex män på en dag: mannen gick ut för en av sina sysslor, bröt därefter upp igen, och stenen hade burits på en timme. " Du har handlat väl och gjort det skönaste: och du har uthärdat det jag inte sett dig förmögen att uthärda. Jag tror dig trovärdig: trä därför i min trädgård hos min familj i god deputation." Rekommendera mig en gärning.

"Jag motvilligt att plåga dig. " Du skall inte plåga mig. " Gjut därför tegel åt mitt hus tills jag återvänder till dig. Mannen bröt upp på sin resa: han återvände: och hans byggnad var upphöjd.

"Jag ber dig vid Allahs ansikte: vad är din väg och vad är din angelägenhet? Du bad mig vid Allahs ansikte: och bönen vid Allahs ansikte kastade mig i träldomen: jag skall underrätta dig vem jag är: jag är Khidr, den du har hört om: en fattig bad mig om allmoson: jag hade inget i min ägo som jag gav honom: han bad mig vid Allahs ansikte: jag överlät därför min person åt honom: och han sålde mig: och jag underrättar dig att den som bes bön vid Allahs ansikte och avvisar sin bönare medan han förmår det, skall stå Uppståndelsens dag: hans hud, utan kött och utan ben, sprakande. " Jag tror på Allah: jag har plågat dig, Allahs profet, utan att veta det. " Det är ingenting: du har handlat väl och visat uthållighet.

"Må min fader och min moder vara din förlossning, Allahs profet: döm om min familj och mina ägodelar såsom Allah visar dig: eller jag ger dig valet och jag frigiver dig. " Jag vill att du frigiver mig: för att jag skall tillbe min Herre. Han frigiv därför hans väg: " Pris vare Allah som kastade mig i träldomen och sedan frigav mig ur den. » Och denna hadith, dess återgång är ett fel: och det mest sannolika är att den är en avbrytelse: och bland dess män finns okända: och Allah vet bäst.

Ibn al-Jawzi överförde den i sin bok på Abd al-Wahhab ibn ad-Dahhaks väg: som är övergiven för Baqiyya.

Och hafizen Ibn Asakir överförde den, med sin kedja till as-Suddi, att Khidr och Ilyas var två bröder: och deras fader var kung: « Din bror Khidr har inget begär efter kungadömet: om du gifte honom kanske det skulle komma av honom ett barn som skulle äga kungadömet. » Hans far gifte honom därför med en skön jungfru: « Jag behöver inte kvinnorna: om du vill frigiver jag dig: och om du vill blir du kvar hos mig: du skall tillbe Allah (Han vare upphöjd) och bevara min hemlighet. » « Ja. » Hon blev kvar hos honom ett år: när året gått: « Du är ung och min son är ung: var är barnet?

» « Barnet kommer bara från Allah: om Han vill skall det vara, och om Han inte vill skall det inte vara. » Hans far befallde honom: han stötte därför ut henne och gifte honom med en annan, änka åt vilken man redan givit barn: när hon fördes till honom sade han till henne såsom han sagt till den förra: hon svarade att hon skulle stanna hos honom: när året gått bad kungen honom om barnet: « Din son behöver inte kvinnorna. » Hans far sökte honom: han flydde: han sände därför efter honom: de kunde inte nå honom. Det sägs att han dödade den andra kvinnan därför att hon förkunnat hans hemlighet: han flydde därför på grund av det: och han frigav den andra: hon blev kvar att tillbe Allah i ett av denna stads omgivningar: en man passerade förbi henne en dag: « Vid Allahs namn. » « Varifrån kommer dig detta namn?

» « Jag är Khidrs kamrater tillhörande. » Hon gifte sig därför med honom: hon fick av honom barn: därefter blev hennes angelägenhet att hon blev faraos dotters frisörinna: medan hon en dag friserade henne föll kammen ur hennes hand: « Vid Allahs namn. » « Min fader? » « Nej: min Herre, och din Herre, och din faders Herre: Allah.

» Hon underrättade därför sin fader: han befallde en ko av koppar: den hettades upp: därefter befallde han att hon skulle föras till den: hon kastades i den: när hon såg detta vissnade hon av att falla däri: « Hennes moder, var tålamodig: ty du är på sanningen. » Hon kastade sig därför i elden: hon dog: Allah vare henne barmhärtig.

Och Ibn Asakir har överfört, från Abu Dawud al-A'ma Nufay': som är en utsvävande lögnare, från Anas ibn Malik: och på Kathir ibn Abdallah ibn Amr ibn Awfs väg: som är lögnare också, från hans far, från hans farfar: Profeten (fred och välsignelser vare med honom) sade sin åkallan och sade: « Allah, hjälp mig mot det som skall frälsa mig från det Du hotat mig med: och bevilja mig de rättfärdigas begär till det mot vad Du låtit dem begära. » Allahs sändebud sände därför till honom Anas ibn Malik: han hälsade honom: och han besvarade hälsningen: « Säg till honom: Allah har förmått dig över profeterna såsom Han förmått månaden Ramadan över de andra månaderna: och Han har förmått din umma över ummarna såsom Han förmått fredagen över de andra dagarna.

» Hadithen: och det är en smidd hadith: den håller varken på sin kedja eller på sin text: hur skulle han uppträda inför Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) kommande av egen person, lydig och lärande, medan de berättar i sina berättelser och överför från vissa av deras shaykher att Khidr kommer till dem, hälsar dem, känner deras namn, deras bostäder och deras platser: och att han med detta inte känner Musa ibn Imran, Allahs förtrogne, som Allah utvalde i den tiden framför alla andra: tills han identifierade sig inför honom med att säga att han är Musa av Israels barn. Och hadithfolk är ense: det är en hadith med avvisad kedja och sjuk text: däri ser fabrikationens spår.

Vad beträffar hadithen som hafizen Abu Bakr al-Bayhaqi överförde: Abu Abdallah al-Hafiz underrättade oss: Abu Bakr ibn Balawayh underrättade oss: Muhammad ibn Bishr ibn Matr berättade för oss: Kamil ibn Talha berättade för oss: Abbad ibn Abd as-Samad berättade för oss, från Anas ibn Malik: när Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) kallades till Allah blev hans kamrater förbländade: de grät omkring honom och samlades: en man med gråaktigt skägg, kompakt, med bred panna, steg in: han sträckte sig över deras nackar: han gröt: därefter vände han sig till Allahs sändebuds (fred och välsignelser vare med honom) kamrater: « I Allah är trösten åt varje lidande: och ersättningen åt varje förlorad: och tronföljden åt varje omkommen: ångra er därför till Allah och hoppas på Honom: och Han betraktar er i prövningen: betrakta därför: ty prövade är den som inte har blivit tröstas. » Därefter gick han sin väg: « Känner ni mannen?

» Abu Bakr sade: « Ja: det är Allahs sändebuds (fred och välsignelser vare med honom) bror: Khidr. » Och Ibn Abi ad-Dunya överförde den likaså, från Kamil ibn Talha: med i dess text en avvikelse från al-Bayhaqis berättelse. Abbad ibn Abd as-Samad är svag: och detta är helt avvisat. Denna Abbad ibn Abd as-Samad är Mamars al-Basris son: han överförde från Anas kopior av vilka de flesta är smidda: avvisad hadith.

Ibn Adi sade: det mesta han överför finns i Alis dygder: och han är svag: en extremista i shiitiskhet.

Berättelserna om Khidrs långa liv

Och ash-Shafi'i sade i sin bok: al-Qasim ibn Abdallah ibn Omar underrättade oss, från Ja'far ibn Muhammad, från hans fader, från hans farfar Ali ibn al-Hussein: när Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) dog och deltagandet kom: « I Allah är trösten åt varje lidande: och tronföljden åt varje omkommen: och återvinnandet åt varje förlorad: lit på Allah och hoppas på Honom: ty prövad är den som berövats lönar. » Ali ibn al-Hussein sade: « Veta ni vem denne är? Det är Khidr. » ash-Shafi'is shaykh, al-Qasim al-Umari, är övergiven: Ahmad ibn Hanbal sade: han ljög och han smider hadithen: och därtill är det ett rapport utan fullständig kedja: och dess like är inte pålitligt här: och Allah vet bäst.

Det har överförts på en annan svag väg, från Ja'far ibn Muhammad, från hans fader, från hans farfar, från hans fader, från Ali: och det håller inte.

Och Abdallah ibn Wahb överförde, från den som berättade för honom, från Muhammad ibn Ajlan: « Steg inte oss i förväg: Allah vare dig barmhärtig. » Han inväntade därför tills han anslöt sig till ledet: därefter nämnde han sin åkallan åt den döde: « Om Du straffar honom: Du är värd att prisas: och om Du förlåter honom: han är fattig på Din barmhärtighet. » Och när han sade: « Lycklig med dig, gravens man, om du inte är stallpion, inte örtplockare, inte skattmästare, inte skrivare, inte polisagenter. » « Grip denne man: låt oss fråga honom hans bön och hans tal: vem är han? » Han dolde sig därför för dem: de betraktade: och se, hans fots avtryck av en aln: « Vid Allah, det är Khidr som Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) talat oss om. » Och denna athar är dunkel: och däri finns en avbrytelse: och dess like håller inte.

Och hafizen Ibn Asakir har överfört, från ath-Thawri, från Abdallah ibn al-Muharrar, från Yazid ibn al-Asamm, från Ali ibn Abi Talib: jag gick in i circumambulationen en del av natten: och se, en man hängande vid Kaabans rep: « Du som inte hindras av hörselgenom hörsel: och Du som inte får besvär av frågorna: och Du som inte tröttas av de insistandes envishet, inte heller av de frågandes begäran: bevilja mig Ditt förlåtelses svalka och Din barmhärtighets ljuvlighet. » Jag sade: « Upprepa för mig vad du sade. » « Hörde du det? » « Ja. » « Vid den som håller Khidrs själ i Sin hand, och det var Khidr: en tjänare som säger det bakom en obligatorisk bön: Allah förlåter honom hans synder, vare de såsom havets skum, såsom trädens blad och såsom stjärnornas tal inte, Allah förlåter dem inte honom. » Och detta är svagt på Abdallah ibn al-Muharrars sida: ty han är övergiven i hadith: och Yazid ibn al-Asamm nådde inte Ali: och dess like håller inte: och Allah vet bäst.

Malik ibn Ismail berättade för oss: Salih ibn Abu al-Aswad berättade för oss, från Mahfuz ibn Abdallah al-Hadrami, från Muhammad ibn Yahya: medan Ali ibn Abi Talib circumambulerade Kaaban: se, en man hängande vid Kaabans rep: « Du som inte upptas av hörselgenom hörsel: och Du som inte får besvär av de frågande: och Du som inte får obehag av de insistandes envishet: låt mig smaka Ditt förlåtelses svalka och Din barmhärtighets ljuvlighet. » Ali sade till honom: « Allahs tjänare, upprepa denna åkallan: du hörde den? » « Ja. » « Åkalla den därför bakom varje bön: och vid den som håller Khidrs själ i Sin hand: fanns på dig synder i himmelens stjärnors och dess regns tal, och av stenar och av jordens damm: Han skulle förlåta dig fortare än ögonblinken.

» Och detta är också avbrutet: och i dess kedja finns okända: och Allah vet bäst. Och Ibn al-Jawzi citerade den: Ya'qub ibn Yusuf berättade för oss: Malik ibn Ismail berättade för oss: och han nämnde dess like: och det är en okänd kedja, avbruten: och däri finns inget som utvisar att mannen var Khidr.

Abu al-Qasim ibn al-Hussein underrättade oss: Abu Talib Muhammad ibn Muhammad underrättade oss: Abu Ishaq al-Muzakki underrättade oss: Muhammad ibn Ishaq ibn Khuzayma berättade för oss: Muhammad ibn Ahmad ibn Zayd berättade för oss: han lät oss besöka Abbadan: Amr ibn Asim underrättade oss: al-Hasan ibn Razin berättade för oss, från Ibn Jurayj, från Ata, från Ibn Abbas: och jag känner den inte annat än upphöjd till Profeten (fred och välsignelser vare med honom): han sade: « Khidr och Ilyas möts varje år vid vallfärdens tid: var och en av dem rakar sin kamrats huvud: Vid Allahs namn: vad Allah vill: ingen leder det goda annan än Allah: vad Allah vill: ingen avvärjer det onda annan än Allah: vad Allah vill: all nåd är från Allah: vad Allah vill. » Och Ibn Abbas sade: den som säger dem på morgonen och på kvällen tre gånger: Allah bevarar honom från drunknandet, branden och stölden: och jag anser att han sade: och från djävulen, och från sultanen, och från ormen, och från skorpionen.

ad-Daraqutni sade i sin bok: det är en hadith gharib, från Ibn Jurayjs hadith: ingen annan shaykh än denne överförde den från honom: han menar al-Hasan ibn Razin. Och Muhammad ibn Kathir al-Abdi överförde den också från honom: som inte är känd: okänd: och hans hadith förvaras inte: det är en svag hadith, genom al-Hasan ibn Razin.

Och Ibn Asakir överförde dess like, på Ali ibn al-Hasan al-Jahdamis väg: som är lögnare: från Damra ibn Habib al-Maqdissi, från hans fader, från al-Ala ibn Ziyad al-Qushayri, från Abdallah ibn al-Hasan, från hans fader, från hans farfar, från Ali ibn Abi Talib, upphöjt till Profeten: « De möts varje år vid 'Arafat till 'Arafat: Djibril, Mikail, Israfil och Khidr. » Och han nämnde en lång smidd hadith: vi har underlåtit att citera den med avsikt: till Allah höra loven.

Och Ibn Asakir överförde, på Hisham ibn Khalids väg, från al-Hasan ibn Yahya al-Khushani, från Ibn Abu Rawwad: Ilyas och Khidr fastar månaden Ramadan i Bayt al-Maqdis och gör vallfärden varje år och dricker av Zamzams vatten en enda tugga som räcker dem till efterföljande års tid.

Och Ibn Asakir överförde att al-Walid ibn Abd al-Malik ibn Marwan, byggaren av Damaskus moské, älskade att tillbedja en natt i moskén: han befallde därför väktarna att lämna den åt honom: de gjorde det: när det var natt kom han genom klockporten och trädde in i den stora moskén: och se, en man stående i bön mellan honom och den gröna porten: « Hade jag inte befallt er att lämna mig den ensam? » « Betrodde av de troende, det är Khidr som kommer varje natt att bedja här. »

Abu al-Qasim Ismail ibn Ahmad underrättade oss: Abu Bakr ibn at-Tabari underrättade oss: Abu al-Hussein ibn al-Fadl underrättade oss: Abdallah ibn Ja'far underrättade oss: Ya'qub, som är Ibn Sufyan, al-Fasawi berättade för oss: Muhammad ibn Abd al-Aziz berättade för oss: Damra berättade för oss, från as-Sarri ibn Yahya, från Riyah ibn Abida: jag såg en man i Omar ibn Abd al-Azizs sällskap, stödjande sig på sina båda händer: jag sade i mig själv: denna man är hård. När han gick ut ur bönen: « Vem är mannen som stödde sig på din hand för en stund sedan? » « Och såg du honom, Riyah? » « Ja. » « Jag trodde dig inte annat än en dygdig man. » « Det är min bror Khidr: han har förkunnat mig det glädjande budskapet att jag skall vara rättvis och likställd. » Ar-Ramli är sårad hos lärda: och Abu al-Hussein ibn al-Munadi kritiserade Damra, as-Sarri och Riyah: därefter citerade han andra vägar, från Omar ibn Abd al-Aziz, att han hade mött Khidr: och han försvagade dem alla: och Ibn Asakir överförde också att han hade mött Ibrahim at-Taymi, och Sufyan ibn Uyayna, och en grupp vars nämnd vore lång.

Är Khidr död? Lärda disput

Dessa berättelser och dessa överföringar är stödet åt den som har antagit hans liv till idag: och alla upphöjda hadither är mycket svaga: mot dem reser sig inget argument i religionen: och överföringarna: de flesta är inte fria från svaghet i kedjan: och det bästa man om dem kan säga är att de är autentiska hos den som inte är bevarad från synd, av en sällskapsbroder eller annan: ty felet är honom möjligt: och Allah vet bäst.

Mamar underrättade oss, från az-Zuhri: Ubaydallah ibn Abdallah ibn Utba underrättade mig att Abu Sa'id underrättade att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) berättade för oss en lång hadith om Antikrist: « Antikrist skall komma: och det har gjorts olagligt för honom att träda in i Medinas portar: ut mot honom skall därför den dagen träda en man: han är människornas bäste, eller bland de bästa: "Jag vittnar om att du är Antikrist som Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) underrättat oss om." Antikrist skall säga till folket: "Vad menar ni: om jag dödar denna man och därefter väcker honom till liv, skall ni ha någon tvivel om saken?" De skall säga: "Nej." Han skall därför döda honom och därefter väcka honom till liv: och mannen skall säga: "Vid Allah, jag har aldrig haft större visshet om dig än nu.

» Han ville då döda honom en andra gång: men man gav honom ingen makt över honom. Mamar sade: det har nått mig att han bär på sin hals ett blad av koppar: och det har nått mig att det är Khidr som Antikrist dödar och därefter väcker till liv. Och denna hadith har extraherats i Sahih av Muslim, från az-Zuhris hadith. Och Abu Ishaq Ibrahim ibn Muhammad ibn Sufyan sade: det riktiga är att säga att denna man är Khidr: det har nått mig: han skall förda fram en yngling full av ungdomlighet och döda honom: och detta tal kräver inte hans omedelbara närvaro, utan massöverföringen räcker.

Och shaykh Abu al-Faraj Ibn al-Jawzi ägnade sig, i sin bok, åt de hadither som nått oss om detta bland de upphöjda rapporterna: och visade att det är smidda: och bland sällskapsbrödernas och de följandes atharer och dem som kom därefter: och framställde deras kedjors svaghet genom att beskriva deras tillstånd och deras mäns okunnighet: och han utmärkte sig i detta och kritiserade väl.

Vad beträffar dem som har antagit att han är död, bland dem al-Bukhari, Ibrahim al-Harbi, Abu al-Hussein Ibn al-Munadi och shaykh Abu al-Faraj Ibn al-Jawzi: de argumenterar åt sig med mycket: bland det: « Och Vi har inte given någon människa före dig odödligheten » (al-Anbiya, 34): Khidr, om han är en människa, är ödesbestämt omfattad av denna allmänheten: och man kan inte ensärkalla honom ur den annat än med ett autentiskt bevis: och ursprunget är hans avsaknad tills det fastställs: och vad däri nämns har inte överförts som bevis på en ensärkallning av en bevarad från synd som skall accepteras. Och när Allah tog profeternas löfte: « Och när Allah tog profeternas löfte, när jag har gett er av Boken och av visdomen, och därefter ett sändebud kommer till er bekräftande vad ni har: ni skall tro på honom och bistå honom. Han sade: accepterar ni och tar ni Mitt löfte om detta? De sade: vi accepterar.

Han sade: vittna därför: och jag är med er bland vittnena. » (Al Imran, 81) « Allah har inte sänt en profet utan att man har tagit på honom löftet: om Muhammad sänds och han är levande skall han tro på honom och bistå honom. » al-Bukhari överförde det från honom. Khidr, om han är en profet eller en Allahsnära vän, omfattas av detta löfte: om han var levande i Allahs sändebuds (fred och välsignelser vare med honom) tid, vore hans ädlaste tillstånd att vara inför honom: troende på det Allah lät falla över honom och bistående honom: hellre än att en av fienderna når honom: ty om han är en Allahsnära vän är den sanningsenlige mer ädel än han: och om han är en profet är Musa mer ädel än han.

« Vid den som håller min själ i Sin hand: om Musa var levande kunde han inte göra annat än följa mig. »

Överförd av Ahmad, från Jabir ibn Abdallah

Imam Ahmad överförde den i Musnad: Surayj ibn an-Nu'man berättade för oss: Hushaym berättade för oss: Mujalid underrättade oss, från ash-Sha'bi, från Jabir ibn Abdallah, att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: och detta är det som är skärande: och religionens lärde känner nödvändighetens vetenskap: och den ädle versen har utvisat det: att profeterna, alla, om man antog att de var levande, varandes i Allahs sändebuds (fred och välsignelser vare med honom) tid, skulle vara alla hans följare, under hans ordning och inom hans lags allmänhet, liksom Profeten (Allahs välsignelser och frid vare med honom), när de samlades med honom den nattliga resans natt, blev upptagen över dem alla: och när de nedsteg med honom i Bayt al-Maqdis och bönens tid kom befallde Djibril honom, från Allah, att företräda för dem: han bad därför i deras spets, i deras andliga riktningens plats och deras vistelseort: detta utvisar att han är den högsta imamen, sändebudssigillet, hedrad, förmånen: Allahs välsignelser och frid vare över honom och över dem alla.

När man vet detta, och det är känt av varje troende, vet man att Khidr, om han är levande, hör till Muhammads (fred och välsignelser vare med honom) umma och till dem som tar föredöme av hans lag: han kan inte göra annat. Här är Isa ibn Maryam (fred vare med honom): när han nedstiger vid tidernas slut skall han döma efter denna rena lag: han skall inte lämna den och inte vända sig bort från den: och han är en av de fem beslutsamma bland sändebuden och Israels barns profeters sigill. Och det är känt att det inte har överförts av en autentisk eller god kedja som tryggar själen att Khidr mötte Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) en enda dag: eller att han bevistade med honom ett strid på ett enda slagfält: och här är Badrs dag: den sanningsenlige bekräftade sade, i det han åkallade sin Herre (Han vare upphöjd), sökande hjälp och begärandes öppnandet: « Allah, om Du förgör denna lilla grupp skall Du inte längre tillbedas på jorden efter den.

» Och denna lilla grupp hade under sig musulmanernas notablar den dagen, och änglarnas notablar, till och med Djibril (fred vare med honom), såsom Hassan ibn Thabit sade i en qasida till honom: och det är den stoltaste vers som araberna har sagt:

« Och vid Badrs brunn, när han vände sitt ansikte åt dem: Djibril under våra baner, och Muhammad. »

Om Khidr var levande vore hans stationerande under detta baner hans ädlaste rang och hans största fälttåg.

Vissa lärda frågades: « Är han död? » « Ja. » Och dess like har nått mig från Abu Tahir ibn al-Ghubari: han argumenterade: om han var levande skulle han ha kommit till Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom): Ibn al-Jawzi överförde den i sin bok. Varför skulle man inte säga: han var närvarande på alla dessa platser, men ingen såg honom?

Svaret: ursprunget är omöjligheten av detta avlägsna antagande, ur vilket följer ensärkallningen av allmänheterna genom blotta antagandena; därefter, vad skulle föranleda denna hemlighållning: hans manifestation vore större i lön, högre i rang, mer uppenbar i mirakel; därefter om han fanns kvar efter honom vore hans överföring av profetiska hadither från Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) och av koranska verser, och hans fördömelse av lögnaktiga hadither och vända traditioner och kätterska åsikter och partipassioner, och hans strid med muslimerna i deras fälttåg, och hans deltagande i deras fredagsböner och deras församlingar, och hans nyttighet åt dem och hans avvärjning av det onda från dem från vem som helst annan, och hans ledning av de lärda och domarna, och hans befästande av bevisen och domarna, bättre än vad man berättar om hans närvaro i städerna och hans korsande av öknar och trakter och hans möten med tillbedjare av vilka många tillstånd är okända och hans plats bland dem som den ledare som tolkar åt dem.

Och detta som vi har nämnt tvivlar ingen på efter förstånd, och Allah leder den Han vill till en riktig väg. Och bland detta är det som fastställts i Sahih och annat, från Abdallah ibn Omar: att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) bad en afton 'isha-bönen och sedan sade: « Vad menar ni om er natt denna: om hundra år finns det av dem som finns på jordens yta idag ingen kvar. » Människorna blev därför oroade av detta tal från Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom), och han siktade bara på seklets slut.

Abd ar-Razzaq berättade för oss: Mamar underrättade oss, från az-Zuhri: Salim ibn Abdallah och Abu Bakr ibn Sulayman ibn Abi Hathma underrättade mig: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) bad en natt 'isha-bönen i slutet av sitt liv: « Vad menar ni om er natt denna: om hundra år finns det av dem som finns på jorden ingen kvar. » Och al-Bukhari och Muslim extraherade den, från az-Zuhris hadith. Muhammad ibn Abi Adi berättade för oss, från Sulayman at-Taymi, från Abu Nadra, från Jabir ibn Abdallah: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade, strax före sin död eller en månad: « Det finns ingen levande själ: det finns av er ingen levande själ idag som hundra år inte når, medan den den dagen är levande.

» Musa ibn Dawud berättade för oss: Ibn Lahi'a berättade för oss, från Abu az-Zubayr, från Jabir, från Profeten (fred och välsignelser vare med honom): « De frågar mig om Uppståndelsen: och dess vetande finns bara hos Allah: jag svär vid Allah att det inte på jorden finns någon levande själ idag som hundra år inte når. » Och så överförde Muslim den, på Abu Nadras och Abu az-Zubayrs väg, båda från Jabir ibn Abdallah, likaså. Hammad berättade för oss: Abu Mu'awiya berättade för oss, från al-A'mash, från Abu Sufyan, från Jabir: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: « På jorden finns det ingen levande själ som hundra år inte når. » Och detta är också enligt Muslims villkor.

Dessa autentiska hadither skär därför av roten till påståendet om Khidrs liv: Khidr, om han inte hade känt Allahs sändebuds (fred och välsignelser vare med honom) tid, såsom det är den misstanke som växer sig stark till vissheten, finns det inget problem: och om han hade känt sin tid kräver denna hadith att han inte levde efter honom hundra år: han vore därför idag försvunnen, existerande inte: ty han omfattas av denna allmänheten: och ursprunget är avsaknaden av ensärkallad åt honom, tills ett autentiskt bevis som skall accepteras fastställs: och Allah vet bäst.

Det har överförts från al-Bukhari och från hans shaykh Abu Bakr Ibn al-Arabi att han kände Profetens (fred och välsignelser vare med honom) livstid, men att han dog efter honom, på grund av denna hadith; och det att al-Bukhari (Allah vare honom barmhärtig) säger detta och att han levde till Profetens (fred och välsignelser vare med honom) tid kräver granskning: och as-Suhayli föredrog hans överlevnad och överförde det motsatta.

Vad beträffar hans möte med Profeten (fred och välsignelser vare med honom) och hans deltagande åt Huset folk efter honom: det överförs av autentiska vägar; därefter nämnde han det föregående som vi har försvagat och citerade inte deras kedjor: och Allah vet bäst.