Profet Adam

Allah tillkännagav änglarna: « jag placerar på jorden en efterträdare », och skapade sedan Adam av lera, av en näve tagen av hela jorden, undervisade honom namnen och blåste i honom av Sin ande. Änglarna föll ned i tillbedjan « utom Iblis: han vägrade och blåste upp sig i högmod ». Förblivande i Paradiset med sin maka närmade sig Adam det förbjudna trädet på djävulens anstiftan: de stego ned på jorden, och Adam fick ord av sin Herre och vände om i ånger. Berättelsen fortsätter med Adams och Musas tvist, dödandet av Habil genom Kabil och sedan Adams död, då han rekommenderade sin son Shith.

Den Högste Allah har sagt i Sin generösa bok:

« OCH SE, din Herre sade till änglarna: "Jag skall tillsätta en ställföreträdare på jorden." [Änglarna] sade: "Skall Du tillsätta någon som stör ordningen där och sprider sedefördärv och [till och med] utgjuter blod, medan det är vi som sjunger Ditt lov och prisar Ditt heliga namn?" [Gud] svarade: "Jag vet vad ni inte vet." Och Han gav Adam kunskap om alla tings namn; sedan visade Han dem för änglarna och sade: "Nämn deras namn för Mig, om det är så som ni har sagt." De svarade: "Stor är Du i Din härlighet! Vi äger ingen annan kunskap än den som Du har gett oss; Du är den Allvetande, den Allvise."

[Då] sade Han: "Adam! Nämn deras namn för dem." Och när [Adam] hade nämnt namnen för dem, sade [Gud]: "Jag sade er ju att Jag känner allt som är dolt i himlarna och på jorden och att Jag vet vad ni kan säga öppet och vad ni håller hemligt." Och när Vi befallde änglarna att falla ned på sina ansikten inför Adam föll de ned utom Iblees som vägrade, full av högmod, och blev en av dem som förnekar sanningen. Och Vi sade: "Adam! Tag, du och din hustru, er boning i denna lustgård och ät som ni har lust till av dess [frukter]; men närma er inte detta träd; då kan ni hemfalla åt synd!"

Men Djävulen kom dem att överträda detta [förbud] och orsakade så deras fall. Och Vi sade: "Bort, alla, härifrån! Fiender skall ni vara inbördes! Under en tid skall ni ha er boning och ert uppehälle på jorden." [Sedan] nåddes Adam av ord från sin Herre och Han tog emot [Adams] ånger - Han är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige. Ja, Vi sade: "Bort, alla, härifrån! Men vägledning skall helt visst komma er till del, och de som följer Min vägledning skall inte känna fruktan och ingen sorg skall tynga dem.

Men de som förnekar sanningen och påstår att Våra budskap är lögn har Elden till arvedel, och där skall de förbli till evig tid." » Sura 2, 30-39

Och Han sade: « O människor, frukten er Herre, som har skapat er av en enda själ, och skapade av den hans maka, och spredde av dem båda många män och kvinnor, och frukten Allah, genom vilken ni anhåller om varandra, och släktskapen. Allah är över er iakttagare. » (Sura 4, 1) « O människor, vi har skapat er av en hane och en hona och gjort er till folk och stammar, för att ni skall lära känna varandra: den ädelaste av er hos Allah är den mest gudfruktige. Allah är allvetande, vetande. » (Sura 49, 13) « Han är den som har skapat er av en enda själ och gjort av den hans maka, för att han skall finna hos henne vila. » (Sura 30, 21)

« VI HAR skapat människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja; och dessförinnan skapade Vi de osynliga väsendena av ökenvindens eld. Och se, då sade din Herre till änglarna: "Jag skall skapa människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja, och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!" Därpå föll änglarna ned [inför människan], alla utom Iblees, som vägrade att ansluta sig till dem som föll ned [inför henne]. [Gud] sade: "Iblees! Varför faller du inte ned på ditt ansikte som de andra?"

[Iblees] svarade: "Jag är inte den som skall falla ned inför en människa, som Du har skapat av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja." [Gud] sade: "Bort härifrån! Utstött skall du vara och [Min] förbannelse [skall följa dig] till Domens dag!" [Iblees] sade: "Herre! Bevilja mig anstånd till den Dag då [människorna] skall uppväckas från de döda!" [Gud] svarade: "Du är en av dem som skall beviljas anstånd till den Dag vars ankomsttid är känd [av Mig ensam]."

[Iblees] sade: "Herre! Eftersom Du har kommit mig att begå ett felsteg, lovar jag att [för människorna] utmåla [det onda] på jorden i de mest förföriska färger och att leda dem alla till synd, [alla] utom dem som är Dina verkliga, hängivna tjänare!" [Gud] sade: "Detta är för Mig en rak väg; du skall inte ha makt över andra av Mina tjänare än dem som helt gått vilse och [av fri vilja] följer dig. Helvetet är den fastställda mötesplatsen för dem alla - det har sju portar, som var och en skall få sin bestämda andel [av syndare]." » Sura 15, 26-44

« SE, VI sade till änglarna: "Fall ned på era ansikten inför Adam", och [alla] föll ned utom Iblees. Han sade: "Skall jag falla ned inför den som Du har skapat av lera?" [Och] han fortsatte: "Denne som Du har satt högre än mig - om Du vill ge mig uppskov till Uppståndelsens dag, svär jag att jag skall förmå hans avkomma att blint lyda mig, alla utom ett fåtal! Vad anser Du om detta?" [Gud] svarade: "Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning!

[Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. - Men du skall inte ha någon makt över Mina [sanna] tjänare; ingen som sätter sin lit till din Herre behöver ett annat skydd." » Sura 17, 61-65

Och Han sade: « Och när vi sade till änglarna: fall ned inför Adam i tillbedjan, föll de ned utom Iblis: han var av jinnerna och överträd emot sin Herres ordning. » (Sura 18, 50) « Och sannerligen hade vi tidigare tagit emot Adams förbindelse, men han glömde, och vi fann inte hos honom beslutsamhet. Och när vi sade till änglarna: fall ned inför Adam i tillbedjan, föll de ned utom Iblis, som vägrade. Vi sade alltså: o Adam, denne är en fiende åt dig och åt din maka, må han inte träda ut båda två från Paradiset, du vore olycklig: sannerligen kommer du inte att hungra däri och inte vara naken, och du kommer inte att drabbas av törst däri och inte utsättas för solen. Därefter viskade djävulen åt honom, och han sade: o Adam, skall jag visa dig trädet av evigheten och ett konungadöme som inte förgås?

Och de båda åt av det, och deras nakenhet uppenbarades för dem, och de begynte täcka över sina nakenheter med blad från Paradiset, och Adam varohörsammade sin Herre och ledde vilse, och därefter utvalde hans Herre honom och vände om till honom och ledde honom. Han sade: stiga ned båda två härifrån, varandra fiender, och sedan kommer er från mig en välledning, den som följer min välledning vill inte leda vilse och blir inte olycklig, och den som vänder sig från min ihågkommelse skall få ett bekymrat liv och vi skall uppväcka honom på uppståndelsens dag blind. Han sade: Herre, varför har Du uppväckt mig blind, medan jag var seende? Han sade: så kom dig mina tecken och du glömde dem, och så är du i dag bortglömd.

» (Ta-Ha, 115-126) Och Han sade: « och när din Herre sade till änglarna: jag skapar en människa av jord... skall jag sannerligen fylla Elden med dig och med dem av dem som följer dig, alla. » (Sura 38, 71-85) « Säg: det är en stor nyhet från vilken ni vänder er bort: jag hade inte vetskap om den högsta församlingen när de tvistade: det uppenbaras för mig blott att jag är en tydlig varnare. » (Sura 38, 67-70) Och Allah har sagt, besannande: « Allah besannar att det inte finns någon gudomlighet utom Han, liksom änglarna och de människor som äger vetskap...

» (Sura 3, 18) « Nej, Allah besannar genom det Han har låtit stiga ned till dig, och änglarna besannar också. » (Sura 4, 166)

Vi har redan talat om allt detta i Tafsir: låt oss här nämna innehållet av vad dessa generösa verser indikerar, och de hadither som har kommit däröver från Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och hos Allah finns biståndet.

« Jag placerar på jorden en efterträdare. » Allah visste vad Han ville skapa av Adam och hans avkomma, de ena följande de andra, och det är Han som har låtit er efterträda varandra på jorden (Sura 57, 20), « och Han skall låta er efterträda på jorden » (Sura 24, 55), Han underrättade dem alltså härom för att framhäva Adam och hans avkommas skapelse, liksom man tillkännager den stora saken före dess existens. Änglarna sade alltså, frågande, på ett sätt att utforska och inhämta visdomen, inte genom motsättning och förakt mot Adams söner och avund emot dem: « skall Du placera däri den som skall så förstöring och utgjuta blod? » De visste att det skulle ske genom det de hade sett av dem som var före Adam, av hinn och binn, såsom Qatada har sagt.

Och Abdallah ibn Umar sade: hinn och binn existerade före Adam i två tusen år, och de utgöt blod, och Allah sände därför emot dem ett detachement av änglar som jagade dem till havens öar, och från Ibn Abbas likaså, och från al-Hasan: de blev uppmanade till det genom deras vetskap om den bevarade tavlan: Harut och Marut lät dem träda in däri, genom en ängel över dem båda kallad as-Sijill: Ibn Abi Hatim har berattat det från Abu Ja'far al-Baqir: eftersom de visste att av jorden inte skulle skapas annat än den som för det mesta skulle vara så: « medan vi priser Dig med Ditt lov och helgar Dig » vi tillbedjer Dig oupphörligen, ingen av oss är Dig ohörsam: om dessa skapelses syfte är Din tillbedjan, se här oss, ingen natt och ingen dag sviker vi. Han sade: « jag vet vad ni inte vet » jag känner av den övervägande nyttan i deras skapelse det ni inte vet: av dem skall skapas profeter och sändebud och de sanningsenliga och martyrerna. « Och Han lärde Adam namnen, alla.

» Det är dessa namn genom vilka människorna lär känna varandra: människa, djur, jord, slätt, hav, berg, kamel, åsna och liknande, av folk och annat: han lärde honom tellerns och krukväxtens namn till det minsta och det ringaste, han lärde honom varje djurs och varje fågels och varje tings namn, och så har Sa'id ibn Jubayr och Qatada och mer än en annan sagt: han lärde honom änglarnas namn, han lärde honom hans avkommas namn, och det riktiga är att han lärde honom tingens namn och deras gärningar, i plural och singular, såsom Ibn Abbas har hänvisat till, och al-Bukhari har här omtalat vad han och Muslim har berättat, via Sa'id och Hisham, från Qatada, från Anas ibn Malik: de troende skall samlas på uppståndelsens dag och säga: om vi kunde förbönas hos vår Herre, och de kommer därför till Adam och säger: du är människornas fader, Allah har skapat dig med Sin hand och låtit Sina änglar falla ned och undervisat dig i varje tings namn, och han omtalade hadithen i sin helhet.

« Sedan framställde Han dem för änglarna och sade: underrätta mig om dessa namn, om ni är sanningsenliga. » Al-Hasan al-Basri sade: när Allah ville skapa Adam: vår Herre skapar inte en skapelse utan att vi är mera lärda än den, de blev alltså prövade av det: « underrätta mig om dessa namn, om ni är sanningsenliga », utöver det, såsom vi har detaljerat i Tafsir: « De sade: är Dig högt, vi har ingen vetskap utom det Du har undervisat oss, Du är den allvetande, den vise » är Dig högt, att någon omfattar en sak av Din vetskap utan Din undervisning, « och de omfattar ingenting av Hans vetskap utom genom det Han vill. » Han sade: « o Adam, underrätta dem om deras namn, och sedan när han underrättade dem om dem sade Han: har jag inte sagt er att jag känner himlarnas och jordens dolda, och att jag vet vad ni visar och vad ni döljer?

» Det vill säga: jag känner hemligheten liksom jag känner det offentliga, och det som avses med Hans ord « och jag vet vad ni visar » är « skall Du placera däri den som skall så förstöring », och « vad ni döljer » är det som avses med detta ord: Iblis, och det han dolde och höll tillbaka i sin själ av högmod och av fientlighet emot Adam, såsom Sa'id ibn Jubayr och Mujahid och as-Suddi och ad-Dahhak och ath-Thawri har sagt, och Ibn Jarir valde det, och Abu al-'Aliya och ar-Rabi' och al-Hasan sade: « och vad ni döljer » är: vår Herre skapar inte en skapelse utan att vi är mera lärda än den och ädlare hos den än den.

« Och när vi sade till änglarna: fall ned inför Adam i tillbedjan, föll de ned utom Iblis, som vägrade och blåste upp sig i högmod. » Detta är en jättelik ära av den Högste Allah åt Adam, när Han skapade honom med Sin hand och blåste i honom av Sin ande: « när jag har format honom väl och blåst i honom av min ande, fallen då ned inför honom i tillbedjan. » Här är fyra äror: hans skapelse åt honom av Sin ädla hand, Hans blåsande i honom av Sin ande, Hans befallning åt änglarna att falla ned inför honom och Hans undervisning av tingens namn, och därför sade Musa den förtrogne till honom, när han och han hade förenats i den högsta församlingen och de tvistade: du är Adam, människornas fader, Allah har skapat dig med Sin hand och blåst i dig av Sin ande och låtit Sina änglar falla ned och undervisat dig i varje tings namn, och så säga honom församlingens folk på uppståndelsens dag, liksom det har föregått och som det skall komma, om den Högste Allah vill.

Och Han sade i den andra versen: « Och sannerligen skapade vi er och gav er därefter gestalt, och sade sedan till änglarna: fall ned inför Adam i tillbedjan, och de föll ned utom Iblis, som inte hörde till dem som föll ned. Han sade: vad hindrade dig att falla ned, när jag befallde dig? Han sade: jag är bättre än han: mig skapade du av eld, och honom skapade du av lera.

» Iblis övervägde, och han var den förste som övervägde, den förste som övervägde var Iblis, och solen tillbads inte och inte månen annat än genom överväganden, Ibn Jurayj har berättat dem, och meningen med det är att han betraktade sin själ genom jämförelse mellan honom och Adam och såg sig ädlare än Adam och vägrade alltså att falla ned inför honom, trots befallningen som gavs honom liksom åt de övriga änglarna att falla ned, och jämförelsen, när den motsägs av texten, är ett förstört övervägande, och den är sedan förstörd i sig själv, ty leran är nyttigare och bättre än elden, eftersom leran innehåller tyngden och mildheten och tålamodet och tillväxten, och elden innehåller lättheten och oron och hastigheten och förbränningen, och därefter ärade Allah Adam genom att skapa honom åt honom med Sin hand och blåsa i honom av Sin ande, och därför befallde han änglarna att falla ned inför honom. « Och när din Herre sade till änglarna: jag skapar en människa av torr jord, av mörk omformad lera...

» Detta blev honom förtjänt hos den Högste Allah, ty han ålade sig Adams förakt och föraktet av honom och sin upphöjelse över honom i motsats till den gudomliga befallningen, och motsättningen mot sanningen i den uttryckliga texten om Adam på ett exakt sätt, och han kastade sig i en ursäkt av vilken ingenting följer, och hans ursäkt var svårare än hans synd.

« Och när vi sade till änglarna: fall ned inför Adam i tillbedjan, föll de ned utom Iblis: han var av jinnerna och överträd emot sin Herres ordning. » Han trädde ut ur Allahs lydnad frivilligt och genom envig och högmod från fullbordandet av Hans ordning, och det var blott för att hans natur svek honom och hans eldfödda elaka materia i ögonblicket då han behövde den som mest, ty han är skapad av eld, såsom han har sagt och såsom vi har framställt i Muslims Sahih från Aisha: änglarna skapades av ljus, jinnen skapades av en rökfri eld, och Adam skapades av det som har beskrivits er.

Iblis var aldrig bland änglarna tiden av ett ögonblink, han var av jinnerna, och när de förstörde jorden sände Allah därför emot dem ett detachement av änglar som dödade dem och förvisade dem till havens öar, och Iblis hörde till dem som blev tillfångatagna, och de förde honom alltså med sig till himlen, och där var han, och när änglarna befallts att falla ned i tillbedjan avstod Iblis. Och Ibn Mas'ud och Ibn Abbas och en grupp av kamraterna och Sa'id ibn al-Musayyab har sagt: Iblis var änglarnas anförare i den lägsta himlen, och hans namn var 'Azazil, al-Harith, och hans kunya Abu Kurdus, och han hörde till en stam av änglarna kallad hinn, och de var trädgårdarnas skattmästare, och han var av de ädelaste bland dem och av de mest lärda och de mest smickrande, och han hörde till de första som förskaffades fyra vingar, och Allah förvandlade honom alltså till den stenade djävulen.

Exegeterna har divergerat om änglarna som befallts att falla ned inför Adam: är det alla änglar, såsom versernas allmänheter indikerar, och det är flertalets uppfattning, eller är det det som avses jordens änglar, såsom Ibn Jarir har berattat via ad-Dahhak, från Ibn Abbas, och det finns däri ett avbrott och i berättelsen en sällsamhet, och fastän vissa senare har företrätt den är den mest uppenbara av berättelserna den första: « och för honom föll ned hans änglar », och det är också en allmänhet, och Allah vet bäst.

« Stig alltså ned därifrån » och « gå ut därifrån » är ett bevis på att han var i himlen och befallt att stiga ned därifrån och att gå ut ur den rang och den plats han hade nått genom sin tillbedjan och sin likhet med änglarna i lydnad och tillbedjan, och Allah tog sedan den från honom genom hans högmod och hans avund och hans motsättning emot sin Herre, och han lät alltså stiga ned på jorden, förbannad och stött, och Allah befallde Adam (fred vare med honom) att han och hans maka skulle förbliva i Paradiset: « Och vi sade: o Adam, förbliv du och din maka i Paradiset... »

« Och när vi sade till änglarna: fall ned inför Adam i tillbedjan, föll de ned utom Iblis, som vägrade, och vi sade alltså: o Adam, denne är en fiende åt dig och åt din maka, må han inte träda ut båda två från Paradiset, du vore olycklig, sannerligen kommer du inte att hungra däri och inte vara naken, och du kommer inte att drabbas av törst däri och inte utsättas för solen. Och o Adam, förbliv du och din maka i Paradiset. » Och detta har Ibn Ishaq ibn Yasar sagt uttryckligen, och det är dessa versers uppenbara, men as-Suddi har berättat, från Abu Salih och Abu Malik, från Ibn Abbas, och från Murra, från Ibn Mas'ud: Iblis förvisades från Paradiset och Adam gjordes boende i Paradiset, och han gick däri ensam utan att ha i det en maka att finna vila hos, och han somnade alltså en sömn och vaknade, och vid hans huvud satt en kvinna som Allah hade skapat av hans revben, och han frågade henne: vem är du? En kvinna.

Och varför har du skapats? För att du skall finna vila hos mig. Vad heter hon, o Adam? Eva.

Och varför kallades hon Eva? Eftersom hon skapades av en levande sak, och Muhammad ibn Ishaq har omtalat att hon skapades av hans revben, det kortaste, det vänstra, medan han sov, och att hans plats fylldes av kött: « O människor, frukten er Herre, som har skapat er av en enda själ och skapade av den hans maka och spredde av dem båda många män och kvinnor. » Versen: « Han är den som har skapat er av en enda själ och gjort av den hans maka, för att han skall finna hos henne vila »: när han ägde henne blev hon havande med en lätt graviditet och gick med honom, versen: och vi skall tala om det senare, om den Högste Allah vill.

Och i de båda Sahierna, från Zayds hadith, från Mayssara al-Ashja'i, från Abu Hazim, från Abu Hurayra, att han sade: « Behandla kvinnorna väl, ty kvinnan skapades av ett revben, och det mest krökta av revbenen är det övre: om du anstränger dig att räta det brister det, och om du lämnar det förblir det krökt: behandla alltså kvinnorna väl. » al-Bukharis formulering.

« Och nalkas inte detta träd. » Det har sagts: det är vinstocken, och det har berattats från Ibn Abbas och från Sa'id ibn Jubayr och från ash-Sha'bi och från Ja'da ibn Hubayra och från Muhammad ibn Qays och från as-Suddi i en överföring från Ibn Abbas och Ibn Mas'ud, och judarna hävdar att det är vete, och det har berattats från Ibn Abbas och från al-Hasan al-Basri och från Wahb ibn Munabbih och från 'Atiyya al-'Awfi och från Abu Malik och från Muharib ibn Dithar och från Abd ar-Rahman ibn Abi Layla, och dess säde är sötare än skummet och sötare än honungen, och ath-Thawri sade, från Husayn: « och nalkas inte detta träd » är palmen, och Ibn Jurayj sade: det är fikonträdet, och så har Qatada och Ibn Jurayj sagt: det var ett träd av vilket den som åt av det blev genomdränkt av doft, och Paradiset tillkommer inte en doft. Och denna divergens är nära, och Allah har gjort dess omtalande och dess precisering vag, och om det i dess omtalande hade funnits en intresse som återkommer till oss hade Han preciserat det åt oss, liksom Han har gjort för andra platser gjorda vaga i Koranen.

Den divergens de har omtalat, nämligen om detta Paradis i vilket Adam gjordes boende är i himlen eller på jorden, är den divergens som tillkommer att avgöras och att gå ur den, och flertalet håller att det är det som är i himlen, och det är Paradisets tillflykt: « Och vi sade: o Adam, förbliv du och din maka i Paradiset », och den bestämda artikeln är inte för allmänheten och inte för ett uttryckskänt, utan den hänvisar till ett mentalt känt, som är det juridiskt fastställda av Paradisets tillflykt åt Adam: « Ser du inte att Du lät oss stiga ut, du och din själ, ur Paradiset » hadithen, liksom talet kommer att komma till ämnet: och Muslim har berättat i sin Sahih, från Abu Malik al-Ashja'is hadith, vars namn är Sa'd ibn Tariq, från Abu Hazim Salama ibn Dinar, från Abu Hurayra och Abu Malik, från al-Rabi': Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allah skall samla människorna: de troende reser sig när Paradiset dem närmas, och de kommer till Adam och säger: o vår fader, öppna oss Paradiset, och han sade: och vad lät er stiga ut ur Paradiset, utom er faders fel!

» Och han omtalade hadithen i dess längd, och det finns däri en vacker uppenbar kraft i indikationen att det är Paradisets tillflykt, och den är inte fri från eftertanke.

Och andra har sagt: snarare var Paradiset i vilket Adam gjordes boende inte evighetens Paradis, ty han ålades där att inte äta av detta träd, och därför att han sov däri och gick ur det och att Iblis trädde in hos honom däri, och det är av det som motsäger att det vore Paradisets tillflykt, och denna uppfattning är berättad från Ubayy ibn Ka'b och från Abdallah ibn Abbas och från Wahb ibn Munabbih och från Sufyan ibn 'Uyayna, och Ibn Qutayba valde den i Kunskaperna, och domaren Munzir ibn Sa'id al-Balluti i sin Tafsir, och ett verk blev ensamt ägnat honom, och Abu Hanifa imamen och hans kamrater har berättat den, och Abu Abdallah Muhammad ibn Umar ar-Razi, sekreteraren av Rayys son, har berattat den i sin Tafsir från Abu al-Qasim al-Balkhi och från Abu Muslim al-Isbahani, och al-Qurtubi har berattat den i sin Tafsir från mu'tazila och qadariterna, och denna uppfattning är Torans text som finns i Skriftens folks händer, och bland de lärda den som har berattat divergensen i denna fråga: Abu Muhammad ibn Hazm i sin bok, och Abu Muhammad Ibn 'Atiyya i sin Tafsir, och Abu 'Isa ar-Rumani i sin Tafsir, och han berättade de första flertalet, och Abu al-Qasim al-Raghib, och man har divergerat om Paradiset i vilket han gjordes boende, det vill säga Adam och Eva, om två uppfattningar: den ena: att det är evighetens Paradis:

ett Paradis som Allah har berett dem och gjort till prövningens boning, och som inte är evighetens Paradis som Han har gjort till belöningens boning, och därom har de divergerat om två uppfattningar: den ena: att det är i himlen, därför att Han lät dem stiga ned därifrån, och det är al-Hasans uppfattning: att det är på jorden, därför att Han prövade dem däri genom trädets förbud, av vilket de avhöll sig utöver de övriga frukterna, och så är Ibn Jubayrs ord, och det skedde efter att Han hade befallt Iblis att falla ned inför Adam i tillbedjan, och Allah vet bäst det riktiga av detta: sådan är hans orden, hans ord innehöll alltså relationen av tre uppfattningar, och hans ord låter ana att han är reserverad i frågan, och därför har Abu Abdallah ar-Razi berattat i sin Tafsir i denna fråga fyra uppfattningar av skrupulositet, och han företrädde den första uppfattningen, och Allah vet bäst, och han berättade uppfattningen att den är i himlen och inte är Paradisets tillflykt från Abu Ali al-Jubba'i.

Ingen tvekan om att Allah (fred vare med honom) jagade Iblis när han avhöll sig från nedfallet, från den gudomliga närvaron, och befallde honom att gå ur den och stiga ned från den, och denna befallning är inte av de juridiska befallningarna som man kan överträda, utan det är en ödesbefallning som varken motsägs eller hindras: « gå ut därifrån, förbannad och stött », « stig ned därifrån, ty det tillkommer dig inte att vara högmodig däri », « gå alltså ut därifrån, du är stenad », och pronomenet återgår på Paradiset eller på himlen eller på rangen, och vilken det än är är det känt att han inte skall längre vara i den plats han jagades från och längre bort än den, vare sig genom etablering eller genom passage, och av Koranens sammanhangs uppenbara är det känt att han viskade: « skall jag visa dig trädet av evigheten och ett konungadöme som inte förgås...

han förförde dem alltså genom bedrägeri » versen, och det är uppenbart i hans samlade med dem båda i deras trädgård, och det har svarats dem att det inte är omöjligt att han samlades med dem båda i Paradiset genom passage, inte genom etablering, eller att han viskade åt dem medan han var vid Paradisets port eller under himlen, och i de tre finns en undersökning, och Allah vet bäst.

Och bland det varmed denna uppfattnings anhängare argumenterade är det som Abdallah imam Ahmads son har berattat i tilläggerna, från Hudba ibn Khalid, från Hammad ibn Salama, från Humayd, från al-Hasan al-Basri, från 'Atiyya som är ibn Damra as-Sa'di: att Adam, när döden närmade sig, begärde en druvklase från Paradiset, och hans söner drog alltså ut för att söka den åt honom: « Vart vill ni gå, o Adams söner? » « Vår fader begär en druvklase från Paradiset. » « Vänden tillbaka: ni har fått den. » De återvände alltså till honom och tog hans själ, och tvättade honom och balsamerade honom och svepte honom, och Djibril bad över honom, och hans söner bakom änglarna, och begravde honom: « Detta är er sunna rörande era döda. » Och hadithen kommer med sin kedja och sin text i sin helhet vid omtalandet av Adams död: hade inte tillkomsten av Paradiset i vilket Adam var, vars druvklase han begärde, varit möjlig, skulle de inte ha dragit ut för att söka det, detta indikerar alltså att han är på jorden, inte i himlen, och den Högste Allah vet bäst.

Vad argumentet att den bestämda artikeln i Hans ord « och o Adam, förbliv du och din maka i Paradiset » inte har kommit som ett uttryckskänt som den hänvisar till gäller, är den det mentala kända, godtaget, men det är vad talets sammanhang indikerar: ty Adam skapades av jorden, och det berättas inte att han höjdes till himlen, och han skapades för att vara på jorden: « jag placerar på jorden en efterträdare », « och det är liksom Hans ord: vi prövade dem liksom vi prövade trädgårdens folk » (Sura 68, 17): den bestämda artikeln är inte för allmänheten och har inte kommit från ett uttryckskänt, men den är för det mentala kända som sammanhanget indikerar, som är trädgården.

« Och omtalandet av nedstigningen indikerar inte nedstigningen från himlen: det sades: o Nuh, gå i land med fred från oss och välsignelser över dig och över skaror av dem som är med dig » versen, och han var blott i farkosten när han lade till vid Judi och vattnet drog sig tillbaka från jordens ansikte, befallt att gå i land emot den, han och dem med honom, välsignade över honom och över dem: « Stigen ned till Egypten, ni skall få det ni anhåller om » versen, « och det finns av dem som stiger ned av fruktan för Allah » versen, och i haditherna och språket finns mycket av detta.

« Och intet hindrar, ja mer, det är vad som sker, att Paradiset i vilket Adam gjordes boende var höjt över resten av jordens kvarter, med träd och frukter och skuggor och en njutning och grönhet och glädje: sannerligen kommer du inte att hungra däri och inte vara naken » det vill säga: ditt inre skall inte förnedras av hunger, « och du kommer inte att drabbas av törst däri och inte utsättas för solen » det vill säga: törstens glöd skall inte nå ditt inre eller solens glöd ditt yttre, och därför ställde Han denna och denna, och denna och denna, sida vid sida för överensstämmelsen mellan dem: när det inträffade hos honom vad som inträffade av hans förtärande av trädet han var förbjudet, lät han stiga ned emot olyckans och trötthetens och mödans och sorgens och slitets och hårdhetens och prövningens och provets och undersökningens och de boendes divergensens jord, i religion och sedvänjor och gärningar och mål och viljor, i ord och handlingar: « och ni skall ha på jorden en boplats och en njutning till en tid », och det följer inte av det att de var i himlen: « och vi sade efter honom till Israels barn: bosätta er jorden, och sedan när den sista löftet kommer förer vi er i hopar », och det är känt att de var på den och inte var i himlen.

Och denna uppfattning är inte grundad på den som förnekar Paradisets och Eldens existens i dagens ord, och det finns ingen nödvändighet mellan dem båda, ty den av föregångarna och de flesta av efterföljarna från vilken denna uppfattning har berattats hör till dem som bestyrker Paradisets och Eldens existens i dag, såsom verserna och de autentiska haditherna indikerar, liksom deras framställning kommer på dess plats, och Allah (må Han vara upphöjd) vet bäst det riktiga.

« Djävulen lät dem alltså glida därifrån » ur Paradiset, « och lät dem stiga ut ur det de var i » ur njutningen och grönheten och glädjen, emot trötthetens och slitets och hårdhetens boning, och det genom det han viskade åt dem och gjorde skönt i deras hjärtan: « djävulen viskade alltså åt dem, för att dem skall visas det som hade dolts för dem av deras nakenhet, och han sade: er Herre förbjöd er inte detta träd blott för att ni inte skall bli två änglar, eller att ni inte skall vara de odödliga. » Er Herre förbjöd er inte att äta av detta träd blott för att ni inte skall bli två änglar eller två odödliga, och om ni åt båda av det skulle ni bli så, « och han svor åt dem » han svor åt dem detta: « jag är sannerligen åt er båda en uppriktig rådgivare. » « Därefter viskade djävulen åt honom, och han sade: o Adam, skall jag visa dig trädet av evigheten och ett konungadöme som inte förgås.

» Skall jag visa dig trädet som, om du äter av det, du förvärvar evigheten i det du är av njutning, och du består i ett konungadöme som inte försvinner och inte upphör: evighetens träd: det som om du äter av det blir du evig.

« I Paradiset finns ett träd som ryttaren rider dess skugga hundra år utan att genomkorsa det: evighetens träd. »

Rapporterad av Tirmidhi, från Abu ad-Dahhak

Abd ar-Rahman ibn Mahdi har berättat för oss: Shu'ba har berattat för oss från Abu ad-Dahhak: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « I Paradiset finns ett träd som ryttaren rider dess skugga hundra år utan att genomkorsa det: evighetens träd. » Och så har Ghundar och Hajjaj berattat den också, från Shu'ba, och Abu Dawud at-Tayalisi har berattat den i sin Musnad från Shu'ba också, likaså. Jag sade till Shu'ba: det är evighetens träd: det finns inte däri: den är: endast imam Ahmad har berattat den.

« Han förförde dem alltså genom bedrägeri: när de hade smakt trädet uppenbarades för dem deras nakenhet, och de begynte täcka över sina nakenheter med blad från Paradiset. » « De båda åt alltså av det, och deras nakenhet uppenbarades för dem, och de begynte täcka över sina nakenheter med blad från Paradiset. » Och Eva åt av trädet före Adam, och det är hon som eggade honom att äta av det, och Allah vet bäst.

Och över henne tolkas hadithen berattad av al-Bukhari: Bishr ibn Muhammad har berattat för oss: Abdallah har underrättat oss: Ma'mar har underrättat oss från Hammam ibn Munabbih, från Abu Hurayra: « Hade inte Adams söner funnits skulle köttet inte ha fördärvats, och hade inte Eva funnits skulle ingen kvinna ha svekit sin man. » Endast han har berattat den via denna väg, och de båda har hämtat den i Sahierna från Abd ar-Razzaqs hadith, från Ma'mar, från Hammam, från Abu Hurayra, likaså, och Ahmad och Muslim har berattat den från Harun ibn Ma'ruf, från Abu Wahb, från 'Amr ibn Harith, från Abu Yunus, från Abu Hurayra.

Och i Skriftens folk händer bibeln som är mellan deras händer finns att den som ledde Eva till trädets förtärande var ormen, och den var av de vackraste gestalterna och de största: Eva åt alltså på dess ord och gav Adam (fred vare med honom) att äta, och det finns däri inget omtalande av Iblis, och i det ögonblicket öppnades deras båda ögon och de visste att de var nakna, och sydde fikonblad och gjorde bälten, och det finns däri att de var nakna, och så har Wahb ibn Munabbih sagt: deras klädnad var ett ljus över hans skam och hennes skam.

Och det som finns i denna Toran som är mellan deras händer är ett misstag från deras sida och en förfalskning och ett fel i arabiseringen, ty överföringen av talet från ett språk till ett språk blir knappt möjlig för någon, och särskilt för den som inte känner arabernas tal väl och inte omfattar med vetskap förståelsen av Hans bok också, och därför har i deras arabisering fallit ett talrikt fel, till form och mening: « Den som skall ta ifrån dem deras klädnad för att dem skall visas deras nakenhet. » Det stöter inte bort annat tal, och den Högste Allah vet bäst.

Ali ibn al-Hasan ibn Ishaq har berattat för oss: Ali ibn 'Asim har berattat för oss från Sa'id ibn Abi 'Aruba, från Qatada, från al-Hasan: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allah skapade Adam, en lång man med yppigt hår, som en palm, och när han smakte trädet föll hans klädnad av honom, och det första som uppenbarades av honom var hans nakenhet, och när han betraktade sin nakenhet begynte han springa i Paradiset, och ett träd grep hans hår, och han kämpade emot den: o Adam, från mig flyr du: o Herre, nej, utan av blygsamhet. » Och ath-Thawri sade, från Ibn Abi Layla, från al-Minhale ibn 'Amr, från Sa'id ibn Jubayr: « och de begynte täcka över sina nakenheter med blad från Paradiset » fikonträdes blad, och det är en autentisk kedja till den, och den synes tagen av Skriftens folk, och versens uppenbara kräver mera allmänt än det, och i antagandet av dess godtagande skadar det inte, och den Högste Allah vet bäst.

Och hafizen Ibn Asakir har berattat via Muhammad ibn Ishaqs väg, från al-Hasan ibn Dhakwan, från al-Hasan al-Basri: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Er fader Adam var som palmen av sextio alnar, med yppigt hår, hans nakenhet täckt, och när felet nådde honom i Paradiset uppenbarades hans skam, och han gick ur Paradiset, och ett träd mötte honom och grep hans tuppen: flyr du från mig, o Adam? Utan av blygsamhet emot Dig, o Herre, för vad jag har begått. » Därefter berättade han den också via Sa'id ibn Abi 'Arubas väg, från Qatada, från al-Hasan, från 'Atiyya ibn Damra, från Ubayy ibn Ka'b, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), likaså, och det är det mest autentiska, ty al-Hasan nådde inte Ubayy, och därefter citerade han den också via Khaythama ibn Sulayman at-Tarablusis väg, från Muhammad ibn Abd al-Wahhab Abu Qirsafa al-Asqalani, från Adam ibn Abu Iyas, från Shayban, från Qatada, från Anas, uppstigande till Profeten, likaså.

« Deras Herre kallade alltså på dem: har jag inte förbjudit er detta träd, och har jag inte sagt er: djävulen är åt er en uppenbar fiende? De sade: vår Herre, vi har varit oss själva orättvisa, och om Du inte förlåter oss och inte förbarmar Dig över oss skall vi sannerligen höra till de förlorade. » Och det är en bekännelse och en vändning emot ångern, och en ödmjukhet och en underkastelse, och en förödmjukelse och en fattigdom emot den Högste i ögonblicket, och denna hemlighet spred sig inte till någon av hans avkomma utan att hans slut vore emot det goda i hans värld och hans kommande.

Han sade: « Stigen ned, varandra fiender, och ni skall ha på jorden en boplats och en njutning till en tid. » Och det är ett tal till Adam och till Eva och till Iblis, « och ormen med dem. » Det befalldes dem att stiga ned från Paradiset i tillstånd av fiendskap och krig, och omtalandet av ormen med dem båda kan man hämföra till det som har fastställts i Allahs sändebuds (Allahs fred och välsignelser vare med honom) hadith, att han befallde orms dödandet och sade: « och vi har inte slutit fred med dem sedan vi förklarade dem krig. »

« Han sade: stig ned båda två härifrån, varandra fiender. » Det är en befallning åt Adam och åt Iblis och det som har förökats av dem båda, en bestående fiendskap, och Eva följde Adam, och ormen Iblis: det är en befallning åt dem i dualens formulering: « Och Dawud och Sulayman, när de dömde i ängens sak, när folkets får betade däri om natten, och vi var vittnen åt deras dom » (Sura 21, 78), och det riktiga är att det, när domaren dömer blott mellan två, en anmärkande och en tilltalad: « och vi var vittnen åt deras dom.

» « Och vi sade: stigen ned, varandra fiender, och ni skall ha på jorden en boplats och en njutning till en tid: Adam fick alltså från sin Herre ord, och Han vände om till honom, Han är den som tar emot ångern, den förbarmande. Vi sade: stigen ned av den alla, och sedan kommer er från mig en välledning, den som följer min välledning skall ingen fruktan över dem och de skall inte sörja, och dem som förnekar och beskyller våra tecken för lögn är dem Eldens folk, de förblivar däri i evighet. » Det som avses med den första nedstigningen är nedstigningen från Paradiset till den lägsta himlen, och med den andra från den lägsta himlen till jorden: « och vi sade: stigen ned, varandra fiender, och ni skall ha på jorden en boplats och en njutning till en tid. » Detta indikerar alltså att de lätts stiga ned till jorden genom den första nedstigningen, och Allah vet bäst.

Och det riktiga är att Han upprepade det vid ordet samma om det var ett: deras fientlighet sinsemellan och påtryckningen över dem: att den som följer Hans välledning som Han skall låta stiga ned till dem efter är lycklig, och den som motsätter den är olycklig, och denna stil i talet har likar i den generösa Koranen.

Och hafizen Ibn Asakir har berattat: Allah befallde två änglar att låta Adam och Eva gå ur deras boning, och Djibril tog kronan av hans huvud, och Mikail lossade kronan från hans panna: « Förlåt, förlåt: flyr du från mig, o Adam? » « Utan av blygsamhet emot dig, o min herre. » Och al-Awza'i sade: Adam förblev i Paradiset hundra år, och i en överföring sextio år, och han grät Paradiset sjuttio år och över sitt fel sjuttio år och över sin son när han dödades fyrtio år: Ibn Asakir har berattat det.

Abu Zur'a har berättat för oss: 'Uthman ibn Abi Shayba har berättat för oss: Jarir har berattat för oss från 'Ata', från Sa'id: Adam lätts stiga ned till en jord kallad Dahna mellan Mekka och Ta'if: Adam lätts stiga ned i Indien, och Eva i Jeddah, och Iblis i Dastameysane av Basra på högarna, och ormen lätts stiga ned i Isfahan: Ibn Abi Hatim har berattat det också: Adam steg ned i Indien, och med honom steg ned den svarta stenen och en näve av Paradisets blad, och han strödde den alltså i Indien och doftträdet växte där: Adam lätts stiga ned vid as-Safa och Eva vid al-Marwa: Ibn Abi Hatim har berattat det också: Ma'mar sade: 'Awf har underrättat mig från Qassama ibn Zuhayr: Allah, när Han lät Adam stiga ned från Paradiset på jorden, undervisade honom varje tings tillverkning och försåg honom med Paradisets frukter, och era frukter är alltså dessa, Paradisets frukter, men att dessa förvandlas och de inte förvandlas.

Abu Bakr ibn Balawayh har underrättat oss: Muhammad ibn Ahmad ibn an-Nadr har underrättat oss: Mu'awiya ibn 'Amr har underrättat oss: Zayd har underrättat oss från 'Ammar ibn Abu Mu'awiya al-Bajali, från Sa'id ibn Jubayr: Adam gjordes inte boende i Paradiset annat än vad som är mellan asr-bönen till solens nedgång: autentisk enligt de båda shejkernas villkor, och de har inte hämtat den, och i Muslims Sahih från az-Zuhris hadith, från al-A'raj, från Abu Hurayra: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Den bästa av dagar då solen har gått upp är fredagen: på den skapades Adam och på den fördes han in i Paradiset och på den förvisades han därifrån och på den skall Stunden resa sig. » Muhammad ibn Mus'ab har berattat för oss: al-Awza'i har berattat för oss från Abu 'Ammar, från Abdallah ibn Farrukh, från Abu Hurayra, och han sade: « Den bästa av dagar då solen har gått upp är fredagen: på den skapades Adam och på den fördes han in i Paradiset och på den förvisades han därifrån och på den skall Stunden resa sig.

» Och dess isnad är enligt Muslims villkor: vad hadithen berattad av Ibn Asakir via Abu al-Qasim al-Baghawis väg gäller: Muhammad ibn Ja'far al-Warkani har berättat för oss: Sa'id ibn Mayssara har berättat för oss: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « O Eva, värmen har ansatt mig », och han sade: « Adam närmar inte sin maka i Paradiset förrän han steg ned därifrån för det fel som inträffade dem genom deras förtärande av trädet. » Han sade: « Han sade: hur fann du din maka? Dygdig. » Ty det är en sällsam hadith, och dess uppstigande är mycket förkastat, och den kan vara vissa föregångares ord, och denne Sa'id ibn Mayssara är Abu 'Imran al-Bakri al-Basri: förkastad hadith, han berättar förfalskningarna, en dunkel man.

« Adam fick alltså från sin Herre ord, och Han vände om till honom: Han är den som tar emot ångern, den förbarmande. » Det är hans ord: « vår Herre, vi har varit oss själva orättvisa, och om Du inte förlåter oss och inte förbarmar Dig över oss skall vi sannerligen höra till de förlorade. » Det har berattats från Mujahid och från Sa'id ibn Jubayr och från Abu al-'Aliya och från ar-Rabi' ibn Anas och från al-Hasan och från Qatada och från Muhammad ibn Ka'b och från Khalid ibn Ma'dan och från 'Ata al-Khurassani och från Abd ar-Rahman ibn Zayd ibn Aslam: Ali ibn al-Husayn ibn Ishaq har berattat för oss: Ali ibn 'Asim har berattat för oss från Sa'id ibn Abi 'Aruba, från Qatada, från al-Hasan: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Adam sade: vad menar du, o Herre, om jag ångrar mig och vänder om, förer du mig då tillbaka till Paradiset? » « Ja.

» « Adam fick alltså från sin Herre ord, och Han vände om till honom. » Och det är sällsamt via denna väg, och det finns däri ett avbrott, från Mujahid, och han sade: orden: « O Allah, det finns ingen gudomlighet utom Dig, är Dig högt och allt lov, Herre, jag har varit min själ orättvisa, förlåt mig alltså, Du är den bästa av förlåtare: o Allah, det finns ingen gudomlighet utom Dig, är Dig högt och allt lov, Herre, jag har varit min själ orättvisa, förlåt mig alltså, Du är den bästa av de förbarmande: o Allah, det finns ingen gudomlighet utom Dig, är Dig högt och allt lov, Herre, jag har varit min själ orättvisa, vänd alltså om till mig, Du är den som tar emot ångern, den förbarmande. » Och al-Hakim har berattat i sin Mustadrak via Sa'id ibn Jubayr, från Ibn Abbas, från Hans ord « Adam fick alltså från sin Herre ord, och Han vände om till honom »: han sade: « Adam: o Herre, har Du inte skapat mig med Din hand? » « Ja.

» « Och blåst i mig av Din ande? » « Ja. » « Och jag nyste: må Allah förbarmar sig över dig, och Din barmhärtighet har föregått Din vrede. » « Ja.

» « Och Du har skrivit över mig att jag gör detta. » « Ja. » « Har du sett: om jag ångrar mig förer du mig då tillbaka till Paradiset? » « Ja.

» Den autentiska isnaden, och de har inte hämtat den, och al-Hakim har berattat också, och al-Bayhaqi och Ibn Asakir, via Abd ar-Rahman ibn Zayd ibn Aslams väg, från hans fader, från hans farfader: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « När Adam begick felet sade han: o Herre, jag ber Dig vid Muhammads rätt att förlåta mig. » « Och hur har du känt Muhammad, medan jag inte ännu har skapat honom? » « O Herre, eftersom när Du skapade mig med Din hand finns det ingen gudomlighet utom Allah, Muhammad är Allahs sändebud, och jag visste att Du inte har lagt till Ditt namn annat än det av skapelserna Dig käraste. » « Du har talat sanning, o Adam: han är sannerligen skapelserna Dig käraste, och när du bad mig genom hans rätt förlåt jag dig, och hade inte Muhammad funnits hade jag inte skapat dig.

» Al-Bayhaqi sade: endast Abd ar-Rahman ibn Zayd ibn Aslam har berattat den via denna väg, och han är svag, och Allah vet bäst. « Och Adam varohörsammade sin Herre och ledde vilse, och därefter utvalde hans Herre honom och vände om till honom och ledde honom. »

Adams och Musas tvist (må bönen och freden vare över dem båda)

Qutayba har berättat för oss: Ayyub ibn an-Najjar har berattat för oss från Yahya ibn Abi Kathir, från Abu Salama, från Abu Hurayra, och han sade: Musa tvistade med Adam (fred vare med dem båda) och sade till honom: « Du är den som lät människorna stiga ut ur Paradiset genom ditt fel och gjorde dem olyckliga! » Adam sade till honom: « O Musa, du är den som Allah har privilegierat genom Sina budskap och Hans ord, du klandrar mig för en sak som Allah hade skrivit över mig innan Han skapade mig, eller som Han hade beslutat över mig innan Han skapade mig! » Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa. » Och Muslim har berattat den från 'Amr an-Naqid, och an-Nasa'i från Muhammad ibn Abdallah ibn Yazid, från Ayyub ibn an-Najjar, likaså, och de har inte hämtat den i de båda Sahierna utom denne, och Ahmad har berattat den från Abd ar-Razzaq, från Ma'mar, från Hammam, från Abu Hurayra, och Muslim har berattat den från Muhammad ibn Rafi', från Abd ar-Razzaq, likaså.

Abu Kamil har berattat för oss: Ibrahim har berattat för oss: Ibn Shihab har berattat för oss från Humayd ibn Abd ar-Rahman, och han sade: Adam och Musa tvistade, och Musa sade till honom: « Du är Adam som ditt fel lät stiga ut ur Paradiset! » Adam sade till honom: « Och du är Musa som Allah har privilegierat genom Sina budskap och Hans ord, du klandrar mig för en sak som har beslutats över mig innan jag skapades! » Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa. » Och al-Bukhari och Muslim har berattat den från az-Zuhri, från Humayd ibn Abd ar-Rahman, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), likaså.

Mu'awiya ibn 'Amr har berättat för oss: Zayd har berattat för oss från al-A'mash, från Abu Salih, från Abu Hurayra, och han sade: Adam och Musa tvistade, och Musa: « O Adam, du som Allah har skapat med Sin hand och blåst i dig av Sin ande, du lät människorna leda vilse! » Adam sade: « Och du, o Musa, som Allah har privilegierat genom Hans ord, du klandrar mig för en handling jag gör, som Allah har skrivit över mig innan Han skapade himlarna och jorden! » Han sade: « Så segrade Adam över Musa.

» Och Tirmidhi och an-Nasa'i har berattat båda från Yahya ibn Habib ibn 'Arabi, från Mu'tamir ibn Sulayman, från hans fader, och det är sällsamt av Sulayman at-Taymis hadith, och vissa av dem har berattat den från al-A'mash, från Abu Salih, från Abu Sa'id: så har hafizen Abu Bakr al-Bazzar berattat den i sin Musnad från Muhammad ibn al-Muthanna, från Mu'adh ibn Assad, från al-Fadl ibn Musa, från al-A'mash, från Abu Salih, från Abu Hurayra, och vissa av dem har berattat den från Abu Salih, från Abu Sa'id, och al-Bazzar har berattat den också: 'Amr ibn Ali al-Fallas har berättat för oss: Abu Mu'awiya har berattat för oss: al-A'mash har berattat för oss från Abu Salih, från Abu Hurayra eller Abu Sa'id, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och han omtalade dess like. Sufyan har berattat för oss från 'Amr, han hörde Tawus: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Adam och Musa tvistade, och Musa sade: o Adam, du är vår fader, du gjorde oss olyckliga och lät oss stiga ut ur Paradiset.

O Musa, du är den som Allah har privilegierat genom Hans ord. » Och han sade en gång genom Sina budskap: « och Han ritade dig med Sin hand: klandrar du mig för en sak som Allah har beslutat över mig fyrtio år innan Han skapade mig! » « Så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa. » Och så har al-Bukhari berattat den från Ali ibn al-Madini: vi memorerade den från 'Amr, jag hörde Abu Hurayra, och han sade: Adam och Musa tvistade, och Musa sade: « O Adam, du är vår fader, du gjorde oss olyckliga och lät oss stiga ut ur Paradiset.

» « O Musa, Allah privilegierade dig genom Hans ord och ritade dig med Sin hand: klandrar du mig för en sak som Allah har beslutat över mig fyrtio år innan Han skapade mig! » « Så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa. » Så tre gånger. Abu az-Zinad har berattat för oss från al-A'raj, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), likaså, och samfundet med undantag av Ibn Majah har berattat den via tio vägar, från Sufyan ibn 'Uyayna, från 'Amr ibn Dinar, från Abdallah ibn Tawus, från hans fader, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), likaså.

Abd ar-Rahman har berattat för oss: Hammad har berattat för oss från 'Ammar, från Abu Hurayra, och han sade: « Adam mötte Musa: du är Adam som Allah skapade med Sin hand och låt Sina änglar falla ned och gjorde boende i Paradiset: du är Musa som Allah talade till och privilegierade genom Hans budskap och lät stiga ned över dig Toran! » « Är jag den tidigare eller den ihågkomne? » « Nej, utan den ihågkomne. » Och 'Affan har berattat för oss: Hammad har berattat för oss från 'Ammar ibn Abu 'Ammar, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och Humayd, från al-Hasan: Hammad: jag anser att det är Jundab ibn Abdallah al-Bajali, och han sade: « Adam mötte Musa.

» Och han omtalade dess mening: endast Ahmad har berattat den via denna väg. Husayn har berättat för oss: Jarir, som är Ibn Hazim, har berattat för oss från Muhammad, som är Ibn Sirin: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Adam mötte Musa: du är Adam som Allah skapade med Sin hand och gjorde boende i sitt Paradis och låt Sina änglar falla ned: o Musa, är du den som Allah talade till och lät stiga ned över honom Toran? » « Ja. » « Finner du att det är skrivet över mig innan jag skapades?

» « Ja. » « Så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa. » Och så har Hammad ibn Zayd berattat den från Ayyub och från Hisham, från Muhammad ibn Sirin, från Abu Hurayra, uppstigande med den, och så har Ali ibn 'Asim berattat den från Khalid och från Hisham, från Muhammad ibn Sirin, och det är enligt deras villkor via dessa vägar: Yunus ibn Abd al-A'la har berattat för oss: Ibn Wahb har underrättat oss: Anas ibn 'Iyad har underrättat mig från al-Harith ibn Abu Dhubab: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Adam och Musa tvistade inför vår Herre: du är den som Allah skapade med Sin hand och blåst i dig av Sin ande och låt Sina änglar falla ned och gjorde boende i sitt Paradis: du är Musa som Allah privilegierade genom Hans budskap och Hans ord och gav dig tavorna i vilka förklaringen av varje sak och närmade dig som förtrogen: mot vad fann du att Allah har skrivit i Toran? » « Av fyrtio år.

» « Och finner du att jag har låtit stiga ned: att det är: o Herre, Nuh, förbliv i den: jorden: ja: på den: dess utlopp och dess ankare och dess gödsel och dess vatten? » Han sade: « Ja. » « Och klandrar du mig för att jag gjorde en handling som Allah har skrivit över mig att jag gör innan Han skapade mig med fyrtio år! » Han sade: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Så segrade Adam över Musa.

» Och Abd ar-Rahman ibn Hurmuz har berättat mig detta från Abu Hurayra, från Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och Muslim har berattat den från Ishaq ibn Musa al-Ansari, från Anas ibn 'Iyad, från al-Harith ibn Abd ar-Rahman ibn Abu Dhubab, från Yazid ibn Hurmuz, och från al-A'raj, båda från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), likaså. Abd ar-Razzaq har berattat för oss: Ma'mar har underrättat oss från az-Zuhri, från Abu Salama: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Adam och Musa tvistade: o Adam, du är den som förde hans avkomma till Elden! » Adam sade: « O Musa, Allah privilegierade dig genom Sina budskap och Hans ord och lät stiga ned över dig Toran: finner du att jag stiger ned? » « Ja.

» « Så segrade Adam över honom. » Och det är enligt deras villkor, och de har inte hämtat den via denna väg: en sällsamhet: sådana är vägarna av denna hadith från Abu Hurayra: från honom har berattat Humayd ibn Abd ar-Rahman och Dakwan Abu Salih as-Samman och Tawus ibn Kaysan och Abd ar-Rahman ibn Hurmuz al-A'raj och 'Ammar ibn Abu 'Ammar och Muhammad ibn Sirin och Hammam ibn Munabbih och Yazid ibn Hurmuz och Abu Salama ibn Abd ar-Rahman, och han sade: al-Harith ibn Miskin al-Misri har berattat för oss: Abdallah ibn Wahb har berattat för oss: Hisham ibn Sa'd har underrättat mig från Zayd ibn Aslam, från hans fader, från Umar ibn al-Khattab, och han sade: « Musa sade: o Herre, visa mig Adam som lät oss stiga ut och hans själ ur Paradiset. » Han visade honom alltså honom, Adam (fred vare med honom): « Du är Adam! » Han sade till honom: « Ja.

» « Du är den som Allah blåste i dig av Sin ande och lät Sina änglar falla ned. » « Ja. » « Och vad förde dig till att du lät oss stiga ut och din själ ur Paradiset? » « Vem är du?

» « Jag är Musa. » « Du är Musa, Adams söners profet? » « Ja. » « Du klandrar mig för en sak vars Allahs (må Han vara upphöjd) beslut har föregått!

» Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa. » Och Abu Dawud har berattat den från Ahmad ibn Salih al-Misri, från Ibn Wahb, likaså, och Muhammad ibn al-Muthanna har berättat för oss: Abd al-Malik ibn as-Sabah al-Misma'i har berattat för oss: 'Imran har berattat för oss från ar-Rudayni, Ibn Abi Mijlaz, från Yahya ibn Ya'mur, från Ibn Umar: Abu Muhammad: jag har den största misstanken att han steg upp med den, och han sade: « Adam och Musa möttes: du är människornas fader, Allah gjorde dig boende i hans Paradis: o Musa, finner du det inte skrivet över mig! » Han sade: « Så segrade Adam över Musa: så segrade Adam över Musa. » Och denna isnad har också inget ont, och Allah vet bäst, och al-Fadl ibn Musas överföring av denna hadith från al-A'mash, från Abu Salih, från Abu Sa'id, har redan föregått, och imam Ahmads överföring från 'Affan, från Hammad ibn Salama, från Humayd, från al-Hasan, från en man: jag anser att det är Jundab ibn Abdallah al-Bajali: « Adam mötte Musa.

» Och han omtalade dess mening, och människornas vägar har divergerat i denna hadith: qadariyyans folk har avvisat den för vad den innehåller av bestyrkande av det tidigare ödet, och jabriyyans folk har argumenterat genom den: « Så segrade Adam över Musa », när han argumenterade emot honom genom det tidigare i Skriften, och svaret kommer till det: han segrade inte över honom utan för att han klandrade honom för en synd han hade ångrat, och den som ångrar synden är som den som inte har någon synd: han segrade inte över honom utan för att han är större än honom och äldre, för att han är hans fader, för att de är i två divergerande lagar, för att de är i median boningen och att påtryckningen har brutits: det de hävdar: denna hadith har berattats av många formuleringar, vissa berättade efter meningen, och det finns däri en undersökning, och de flesta i de båda Sahierna och utöver dem båda: att han klandrade honom för hans utgång och hans avkommas utgång ur Paradiset: « Jag lät er inte stiga ut, och det är den som befallde utgången av mitt förtärande av trädet, och den som befallde det och beslutade det och skrev det innan jag skapades är Allah (må Han vara upphöjd): du klandrar mig alltså för en sak som inte har någon relation med mig: snarare, när mig förbjöds förtärandet av trädet, åt jag av det:

och att utgången befalldes till det är inte av min gärning: jag lät er alltså inte stiga ut inte heller min själ ur Paradiset, och det var blott Allahs öde och Hans gärning, och hos Honom finns visdomen däri, därför segrade Adam över Musa.

» Och den som beskyller denna hadith för lögn är en motsägare, ty den är massivt överförd från Abu Hurayra (fred vare med honom), och ingen övergår dig i rättvisa och memorering och behärskning, och därefter berättas den från andra än honom av kamraterna, liksom vi har omtalat, och den som har tolkat den genom dessa omtalade tolkningar är fjärran från formen och meningen, och bland dem finns den som är starkare i väg än jabriyyan: att Musa (fred vare med honom) inte klandrar för en sak vars författare har ångrat sig: han dödade en själ, och det befalldes honom inte att döda den: « Herre, jag har varit min själ orättvisa, förlåt mig alltså, och Han förlät honom » versen: att om svaret på klandrandet av synden vore genom det tidigare ödet, dess skrivande över tjänaren, skulle det öppna sig åt var och en man klandras för en sak han har gjort och argumentera genom det tidigare ödet, och talionens och de lagliga straffens port skulle stängas, och om ödet vore ett argument skulle var och en argumentera genom det för saken han har begått i de stora sakerna och de små, och det leder till fasansfulla konsekvenser, och därför sade den av de lärda som sade: att Adams svar var blott ett argument genom ödet emot plågan, inte emot ohörsamheten, och den Högste Allah vet bäst det riktiga, och Han räcker mig och vilken utmärkt föregivare.

Haditherna som har kommit om Adams skapelse

Yahya och Muhammad ibn Ja'far har berattat för oss: 'Awf har berattat för oss: Qassama ibn Zuhayr har berattat för mig från Abu Musa: Allah skapade Adam av en näve som Han tog av hela jorden, och Adams söner kom därför i jordens mått: kom bland dem de vita och de röda och de svarta och däremellan, och de elaka och de goda och de lätta och de sorgliga och däremellan, och han berättade den också från Huthayfa, från 'Awf: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allah skapade Adam av en näve som Han tog av hela jorden, och Adams söner kom därför i jordens mått: kom bland dem de vita och de röda och de svarta och däremellan, och de lätta och de sorgliga och däremellan, och de elaka och de goda och däremellan.

» Och så har Abu Dawud och Tirmidhi och Ibn Hibban i sin Sahih berattat den från 'Awf ibn Abi Jamila beduinens hadith, från Qassama ibn Zuhayr al-Mazini al-Basri, från Abu Musa Abdallah ibn Qays al-Ash'ari, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), likaså: god, autentisk, och as-Suddi har omtalat från Abu Malik och Abu Salih, från Ibn Abbas, och från Murra, från Ibn Mas'ud, och de sade: Allah sände alltså (må Han vara upphöjd) Djibril till jorden för att han skulle förera henne lera av den: « jag söker Allahs skydd emot dig, att du inte skall förminska mig eller göra mig ful. » Han återvände alltså och tog inte: « Herre, den har sökt skydd hos Dig, jag har alltså skyddat den. » Han sände alltså Mikail, och den sökte skydd hos honom, och han skyddade den, och han återvände och sade som Djibril hade sagt, och han sände dödsängeln, och den sökte skydd hos honom: « och jag: jag söker Allahs skydd emot att återvända utan att ha fullbordat Hans ordning.

» Han tog alltså av jordens ansikte och blandade den och tog inte från ett enda ställe och tog av en vit jord och röd och svart, och därför trädde Adams söner fram olika: han steg upp med den och fuktade jorden till det att den blev igen fast klibbig lera, det är den varav en del fastnar vid den andra: « jag skapar en människa av jord: när jag har format honom väl och blåst i honom av min ande, fallen då ned inför honom i tillbedjan.

» Allah skapade honom alltså med Sin hand för att inte Iblis skall blåsa upp sig i högmod emot honom, och Allah skapade honom alltså till människa, och han var en lerkropp i fyrtio år, av fredagens dags längd, och änglarna passerade förbi honom och skrämdes av honom när de såg honom, och den mest skrämda av dem av honom var Iblis, och han passerade alltså förbi honom och slog honom, och kroppen lät, såsom krukan lät, och han skall få en klang: « av klingande lera som krukan » för en sak: varför har jag skapat dig, och det trädde in genom hans mun och ut genom hans bakdel: « Var inte rädda för detta, ty er Herre är den Genomträngande, och denna är ihålig: om mig ges makt över honom förstörer jag honom. » « Att blåsa i honom anden: han sade till änglarna: när jag har blåst i honom av min ande fallen då ned inför honom i tillbedjan: när Han hade blåst i honom anden, och anden trädde in i hans huvud, nyste han: säg: allt lov till Allah. » « Allt lov till Allah.

» « Må din Herre förbarmar sig över dig: när anden trädde in i hans ögon betraktade han Paradisets frukter, och när anden trädde in i hans buk begärde han födan, och han hoppade innan anden nådde hans fötter i hast emot Paradisets frukter: människan skapades av en hastig. » Änglarna föll alltså ned alla utan undantag utom Iblis, som vägrade att vara med dem som föll ned, och han omtalade historien i sin helhet, och för en del av detta sammanhang finns ett vittne bland haditherna, fastän mycket av den är mottagen av isra'iliyyat: Abd as-Samad har berattat för oss: Hammad har berattat för oss från Thabit, och han sade: « När Allah skapade Adam lät Han honom vara vad Han ville låta honom vara, och Iblis begynte kretsa kring honom, och när han såg honom ihålig visste han att det var en skapelse som inte stod på fötter.

» Och Ibn Hibban sade i sin Sahih: al-Hasan ibn Sufyan har berattat för oss: Hudba ibn Khalid har berattat för oss: Hammad ibn Salama har berattat för oss från Thabit, och han sade: « När det hade blåsts i Adam och anden nådde hans huvud nyste han: allt lov till Allah, världarnas Herre. » « Må Allah förbarmar sig över dig. » Yahya ibn Muhammad ibn as-Sakan har berattat för oss: Habban ibn Hilal har berattat för oss: Mubarak ibn Fadala har berattat för oss från Ubaydallah, från Habib, från Hafs, som är ibn 'Asim ibn Ubaydallah ibn Umar ibn al-Khattab: när Allah skapade Adam nyste han och sade: « Allt lov till Allah. » Hans Herre sade alltså till honom: « Må din Herre förbarmar sig över dig, o Adam.

» Och denna isnad har inget ont, och de har inte hämtat den: när änglarna befallts att falla ned i tillbedjan var den förste av dem att falla ned Israfil, och Allah belönade honom alltså med att han skrev Koranen i hans panna: Ibn Asakir har berattat det, och Abu Ya'la hafizen sade: 'Uqba ibn Mukram har berattat för oss: 'Amr ibn Muhammad har berattat för oss: Ismail ibn Rafi' har berattat för oss från al-Maqburi: Allah skapade Adam av jord och gjorde honom sedan till lera och lät honom sedan vara till det att han var omformad slam, och Allah skapade honom alltså och gav honom gestalt, och Iblis passerade förbi honom och sade: « Du har skapats för en stor sak. » Och Allah blåste sedan i honom av Sin ande, och det första som sprang i honom av anden var hans syn och hans öron, och han nyste alltså: « Må din Herre förbarmar sig över dig. » « O Adam, gå till denna grupp och säg till dem och se vad de säger, och han kom alltså och hälsade dem: och över er fred och Allahs barmhärtighet och Hans välsignelser. » « O Adam, det är din hälsning och din avkommas hälsning.

» « O Herre, och min avkomma. » « Välj: av mina båda händer, o Adam. » « Jag har valt min Herres högra, och min Herres båda händer är rätta. » Och han räckte ut sin handflata, och se, dem som skall vara av hans avkomma i den Allsmäktiges handflata: « O Herre, vem är dessa?

» « Din son Dawud. » « O Herre, och hur många år har Du tilldelat honom? » « Jag har tilldelat honom sextio. » « O Herre, fullborda alltså åt honom av min ålder till det att han har hundra år av ålder.

» Allah gjorde alltså det och lät honom besanna det: när Adams ålder fullbordades sände Allah dödsängeln: « Återstår mig inte av min ålder fyrtio år. » « Gav du inte din son Dawud av den? » Han förnekade alltså, och hans avkomma förnekade honom, och han glömde och hans avkomma glömde.

Och hafizen Abu Bakr al-Bazzar och Tirmidhi och an-Nasa'i i dag och natt har berattat den från Safwan ibn 'Isas hadith, från al-Harith ibn Abd ar-Rahman ibn Abu Dhubab, från Sa'id al-Maqburi, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom): god sällsam hadith via denna väg: denna hadith är förkastad, och Muhammad ibn 'Ajlan har berattat den från Sa'id al-Maqburi, från hans fader, från Abdallah ibn Salam, hans ord, och Abu Hatim har berattat den: Muhammad ibn Ishaq ibn Khuzayma har berättat för oss: Muhammad ibn Bashshar har berättat för oss: Safwan ibn 'Isa har berättat för oss: al-Harith ibn Abd ar-Rahman ibn Abu Dhubab har berättat för oss från Sa'id al-Maqburi: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « När Allah skapade Adam och blåste i honom anden nyste han och sade: allt lov till Allah, och han prisade Allah med Allahs tillstånd: må din Herre förbarmar sig över dig, o Adam: fred över er. » « Och över er fred och Allahs barmhärtighet. » Därefter återvände han till sin Herre: « det är din hälsning och dina söner sinsemellans hälsning.

» « Välj vilken av de båda du vill. » « Jag har valt min Herres högra, och min Herres båda händer är rätta och välsignade. » « O Herre, och dessa vem är de? » « Dessa är din avkomma.

» « Och varje människa av dem hans ålder skriven mellan hans båda ögon, och när det finns bland dem en man den mest strålande av dem eller av deras strålande skrivs det åt honom blott fyrtio år: o Herre, vad är detta? » « Det är din son Dawud, och Allah har skrivit hans ålder fyrtio år: o Herre, öka hans ålder. » « Det är vad honom har skrivits: jag har tilldelat honom av min ålder sextio år. » « Du och detta: förbliv i Paradiset.

» Han förblev alltså i Paradiset vad Allah ville och steg sedan ned därifrån, och Adam räknade åt sig själv, och dödsängeln kom till honom: « Du har framflyttat: mig har skrivits tusen år. » « Jo, men du har tilldelat din son Dawud av den sextio år. » Adam förnekade alltså och hans avkomma förnekade honom, och han glömde och hans avkomma glömde: den dagen befalldes alltså av skriften och vittnena. » Det är hans formulering: Aswad ibn 'Amir har berattat för oss: Hammad ibn Salama har berattat för oss från Ali ibn Zayd, från Yusuf ibn Mihran: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « När Allah skapade Adam strök han över hans rygg, och föll från hans rygg varje själ vars avkommas skapare Han är till uppståndelsens dag, och han lade mellan de båda ögonen av varje människa av dem en skärv av ljus: o Herre, vem är dessa?

» « Dessa är din avkomma. » « O Herre, och denna vem är han? » « Det är en man av din avkommas sista samfund, han kallas Dawud. » « Herre, och hur många år har Du tilldelat hans ålder?

» « Sextio år. » « O Herre, öka honom av min ålder fyrtio år. » När Adams ålder fullbordades kom dödsängeln till honom: « Återstår mig inte av min ålder fyrtio år? » « Gav du inte din son Dawud!

» Han sade: han förnekade honom och hans avkomma förnekade honom, och Adam glömde och hans avkomma glömde, och Adam begick ett misstag och hans avkomma begick ett misstag. » God, autentisk, och den har berattats från en annan väg från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och al-Hakim har berattat den i sin Mustadrak från Abu Nu'ayms hadith: al-Fadl ibn Dukayn, och han sade: autentisk enligt Muslims villkor, och de har inte hämtat den, och Ibn Abi Hatim har berattat från Abd ar-Rahman ibn Zayd ibn Aslams hadith, från hans fader, från 'Ata ibn Yasar, från Abu Hurayra, uppstigande till Profeten, och han omtalade den: och han framställde dem sedan åt Adam: « O Adam, dessa är din avkomma, och när det finns bland dem den spetälske och den utslagssjuke och den blinde och de slags sjukdomar: o Herre, varför har Du gjort detta mot min avkomma? » « För att du skall tacka för min nåd.

» Därefter omtalade han Dawuds historia, och den kommer också från Ibn Abbas överföring: al-Haytham ibn Kharija har berattat för oss: Abu ar-Rabi' har berattat för oss från Yunus ibn Mayssara, från Abu Idris, från Abu ad-Darda': Allah skapade Adam när Han skapade honom och slog hans högra skulderblad och lät en avkomma vit som pärlorna träda fram och slog hans vänstra skulderblad och lät en avkomma svart som kolen träda fram: « emot Paradiset och jag bryr mig inte: emot Elden och jag bryr mig inte. » Khalaf ibn Hisham har berattat för oss: al-Hakam ibn Sinan har berattat för oss från Hawsab: Allah skapade Adam när Han skapade honom och lät Paradisets folk träda fram från hans högra ansikte och lät Eldens folk träda fram från hans vänstra ansikte, och de kastades alltså på jordens ansikte av dem den blinde och den döve och den prövade: « O Herre, skall Du inte göra rättvisa mellan mina söner? » « O Adam, jag ville bli tackad. »

» Och så har Abd ar-Razzaq berattat den från Ma'mar, från Qatada, från al-Hasan, likaså: Abdallah ibn Muhammad har berattat för oss: Abd ar-Razzaq har underrättat oss: Ma'mar har underrättat oss från Hammam ibn Munabbih, från Abu Hurayra: Allah skapade Adam och hans längd av sextio alnar: « Gå alltså: hälsa dessa av änglarna. » « Fred över er. » « Fred över dig och Allahs barmhärtighet, och de tillade åt honom: och var och en som trädar in i Paradiset på Adams gestalt, och skapelsen har alltså inte upphört att minska till i dag.

» Och så har al-Bukhari berattat den i Tillståndsbokens bok från Yahya ibn Ja'far, och Muslim från Muhammad ibn Rafi', båda från Abd ar-Razzaq, likaså: Ruh har berattat för oss: Hammad ibn Salama har berattat för oss från Ali ibn Zayd, från Sa'id ibn al-Musayyab: Adams längd var av sextio alnar, på sju alnars bredd: endast Ahmad har berattat den: 'Affan har berattat för oss: Hammad ibn Salama har berattat för oss från Ali ibn Zayd, från Yusuf ibn Mihran: när skuldversen steg ned sade Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom): « Den förste som förnekade: Adam: den förste som förnekade: Adam: den förste som förnekade: Adam: Allah (må Han vara upphöjd) när Han skapade honom strök han över hans rygg och lät från honom träda fram det som springer fram till uppståndelsens dag, och han begynte framställa hans avkomma inför honom, och han såg bland dem en man strålande: o Herre, vem är denne? » « Det är din son Dawud. » « O Herre, vad är hans ålder? » « Sextio år.

» « O Herre, öka hans ålder. » « Nej, utom att jag ökar den av din ålder, och Adams ålder var av tusen år, och han ökade honom med fyrtio år, och Allah skrev över honom därigenom en skrift och lät änglarna vittna över honom: när Adam närmade sig sin död kom änglarna för att ta honom: mig återstår av min ålder fyrtio år. » « Du gav åt din son Dawud. » « Vad har jag gjort.

» Och Allah lät skriften framträda över honom och vittnade emot honom änglarna. » Aswad ibn 'Amir har berattat för oss: Hammad ibn Salama har berattat för oss från Ali ibn Zayd, från Yusuf ibn Mihran: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Den förste som förnekade: Adam, och han sade det tre gånger: Allah (må Han vara upphöjd) när Han skapade honom strök han över hans rygg och lät hans avkomma träda fram och framställde dem inför honom, och han såg bland dem en man strålande: o Herre, öka hans ålder. » « Nej, utom att du ökar honom själv av din ålder. » Han ökade honom alltså fyrtio år av hans ålder, och den Högste Allah skrev över honom en skrift och lät änglarna vittna över honom: när Han ville ta hans själ: « mig återstår av min termin fyrtio år.

» « Du gjorde åt din son Dawud. » Han förnekade alltså, och Allah lät skriften träda fram och reste emot honom beviset, och Han fullbordade åt Dawud hundra år, och Han fullbordade åt Adam hans ålder tusen år. » Endast Ahmad har berattat den, och Ali ibn Zayd är i hans hadith en sällsamhet, och at-Tabarani har berattat den från Ali ibn Abd al-Aziz, från Hajjaj ibn Minhal, från Hammad ibn Salama, från Ali ibn Zayd, från Yusuf ibn Mihran, från Ibn Abbas, och från mer än en annan: när skuldversen steg ned sade Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom): « Den förste som förnekade: Adam. » Tre gånger, och han omtalade den, och imam Malik ibn Anas sade i sin Muwatta', från Zayd ibn Abu Unaysa: att Abd al-Hamid ibn Abd ar-Rahman ibn Zayd ibn al-Khattab har underrättat honom från Muslim ibn Yasar al-Juhani: « och när din Herre drog Adams söner från deras ländgårdar deras avkomma och lät dem vittna emot sig själva: är jag inte er Herre?

De sade: jo. » (Sura 7, 172): « Jag har hört Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) inhämta den, och han sade: Allah skapade Adam (fred vare med honom) och strök sedan över hans rygg med sin högra och lät från honom en avkomma träda fram: dem har jag skapat åt Paradiset, och genom Paradisets folks gärningar agerar de, och strök sedan över hans rygg och lät från honom en avkomma träda fram: dem har jag skapat åt Elden, och genom Eldens folks gärningar agerar de. » « O Allahs sändebud, i vad finns då gärningen? » « När Allah skapar tjänaren för Paradiset anlitar han honom genom Paradisets folks gärningar till det att han dör på en gärning av Paradisets folks gärningar och trädar in genom den i Paradiset, och när Allah skapar tjänaren för Elden anlitar han honom genom Eldens folks gärningar till det att han dör på en gärning av Eldens folks gärningar och trädar in genom den i Elden.

» Och så har imam Ahmad och Abu Dawud och Tirmidhi och an-Nasa'i och Ibn Jarir och Ibn Abi Hatim och Abu Hatim Ibn Hibban i sin Sahih berattat den, via imam Maliks vägar, likaså: det är en god hadith, och Muslim ibn Yasar hörde inte Umar, och så har Abu Hatim sagt, och mellan dem båda finns Nu'aym ibn Rabi'a, och Abu Dawud har berattat den från Muhammad ibn Musaffa, från Baqiyya, från Umar ibn Juthum, från Zayd ibn Abu Unaysa, från Abd al-Hamid ibn Abd ar-Rahman ibn Zayd ibn al-Khattab, från Muslim ibn Yasar: jag var hos Umar ibn al-Khattab och han blev frågad om denna vers och han omtalade hadithen, och Abu Farwa Yazid ibn Sinan ar-Rahawi följde Umar ibn Juthum, och de bådas ord är mera värdiga det riktiga än Maliks ord, och dessa hadither alla indikerar den Högstes uttag av Adams avkomma från hans rygg liksom stoftpartiklar och deras indelning i två delar: högra handens folk och vänstra handens folk, dessa åt Paradiset och jag bryr mig inte, och dessa åt Elden och jag bryr mig inte: vad attestationen över dem gäller och Hans förhör genom den enkla gudens erkännande är den inte kommen i de fastställda haditherna, och versens exegetik som finns i sura al-A'raf och dess tolkning därigenom är föremål för undersökning, såsom vi har visat där:

och vi har omtalat haditherna och atharerna uttömmande med sina kedjor och sina trovärdiga formuleringar: den som vill dess utredning må han vända dit, och Allah vet bäst: vad hadithen Ahmad har berattat gäller: Husayn ibn Muhammad har berattat för oss: Jarir, jag menar ibn Hazim, har berattat för oss från Kulthum ibn Jabr, från Sa'id ibn Jubayr, från Ibn Abbas, och han sade: Allah tog förbindelsen från Adams (fred vare med honom) rygg vid Na'man, på 'Arafadagen, och lät från hans ländgårdar träda fram varje avkomma han hade fött, och strödde dem inför honom och talade sedan direkt till dem: « Är jag inte er Herre? » De sade: « Jo. » Han sade: « För att ni inte skall säga på uppståndelsens dag: vi var därav ouppmärksamma, eller att ni skall säga: blott att våra fäder gav den en medhjälpare tidigare, och ni var efter dem avkomma.

» (Sura 7, 172-173): och den är med en god stark isnad enligt Muslims villkor, och an-Nasa'i har berattat den och Ibn Jarir och al-Hakim i sin Mustadrak från Husayn ibn Muhammad al-Marwazis hadith, likaså: den autentiska isnaden, och de har inte hämtat den, utom att det har divergerats emot Kulthum ibn Jabr: han har berattat från honom uppstigande och avbrutet, och så har han berattat från Sa'id ibn Jubayr, från Ibn Abbas, uppstigande, och så har 'Awfi och al-Walibi och ad-Dahhak och Abu Jamra berattat den, från Ibn Abbas, hans ord, och det är mer och mera fastställt, och Allah vet bäst, och så har han berattat den från Abdallah ibn 'Amr, avbrutet och uppstigande, och det avbrutna är det mest autentiska: Hajjaj har berattat för oss: Shu'ba har berattat för mig från Abu 'Imran al-Jawni, från Anas ibn Malik: det skall sägas till Eldens folks mannen på uppståndelsens dag: « Om du hade det som finns på jorden av sak, skulle du köpa dig fri? » Han skall säga: « Ja.

» Allah skall säga: « Jag ville av dig det som är lättare än det: när du var i Adams ländgårdar bad jag dig att inte ge mig något medhjälpare, och du vägrade utom att ge mig medhjälpare. » De båda har hämtat den från Shu'bas hadith, likaså, från ar-Rabi' ibn Anas, från Abu al-'Aliya: « Och när din Herre drog Adams söner från deras ländgårdar deras avkomma » samlade han dem alla den dagen för Sig, dem som skall vara av dem till uppståndelsens dag, och skapade dem och gav dem sedan gestalt och förhörde dem sedan och de talade och tog över dem förbindelsen och förbindelsen: « är jag inte er Herre? » De sade: « Jo. » « Jag tar alltså er till vittne de sju himlarna och de sju jordarna och jag tar er till vittne er fader Adam: ni vet inte detta.

» « Veten att det inte finns någon gudomlighet utom mig och ingen Herre utom mig, och ge mig inte någon medhjälpare, och jag skall sända er sändebud som skall varna er för min förbindelse och mitt förbund, och jag skall låta stiga ned över er min bok. » « Vi besannar att Du är vår Herre och vår gudomlighet, ingen Herre åt oss utom Du och ingen gudomlighet åt oss utom Du. » De erkände alltså honom den dagen genom lydnaden, och Han höjde deras fader Adam, och han betraktade emot dem och såg bland dem den rike och den fattige och den vackra gestalten och under den: « O Herre, skall Du inte göra rättvisa mellan dina tjänare? » « Jag älskade att bli tackad.

» Och han såg bland dem profeterna liksom lyktor över dem ljuset: « Och när vi tog av profeterna deras förbindelse och av dig och av Nuh och av Ibrahim och av Musa och av Isa, Maryams son, och vi tog av dem en högtidlig förbindelse. » (Sura 33, 7) « Rikt alltså ditt ansikte emot religionen som uppriktigt enhetlig, Allahs natur på vilken Han har skapat människorna, det finns ingen förändring av Allahs skapelse. » (Sura 30, 30) « Detta är en varning av de första varningarna. » « Och vi fann inte för de flesta av dem någon förbindelse, och vi fann de flesta blott förvillade.

» (Sura 7, 102): imamerna har berattat den: Abdallah ibn Ahmad och Ibn Abi Hatim och Ibn Jarir och Ibn Mardawayh i sina exegetiker via Abu Ja'fars väg, och han har berattat från Mujahid och från 'Ikrima och från Sa'id ibn Jubayr och från al-Hasan al-Basri och från Qatada och från as-Suddi och från mer än en lärd av föregångarna, med sammanhang i överensstämmelse med dessa hadither, och det har redan föregått att Han den Högste när Han befallde änglarna att falla ned inför Adam i tillbedjan varohörsammade alla den gudomliga befallningen, och Iblis avhöll sig från att falla ned inför honom i tillbedjan, av avund och fientlighet emot honom, och Allah jagade honom alltså och fjärmade honom och lät honom gå ur den gudomliga närvaron och förbjöd honom den och lät honom stiga ned till jorden, förvisad och förbannad och djävul och stenad: Waqi' och Ya'la har berattat för oss: al-A'mash har berattat för oss från Abu Salih: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « När Adams son reciterar nedfallsversen och faller ned i tillbedjan flyktar djävulen gråtande och säger: ve mig, Adams son befalldes att falla ned och han föll ned, och Paradiset skall ges honom, och mig befalldes att falla ned och jag varohörsammade, och Elden ges mig alltså.

» Och Muslim har berattat den från Waqi's och Abu Mu'awiyas hadith, från al-A'mash, likaså.

Därefter när Adam gjordes boende i Paradiset han gjordes boende i, oavsett om det var i himlen eller på jorden, enligt det som har föregått av divergens därom, förblev han däri han och hans maka Eva (fred vare med henne), ätande av den rymligt vart de ville, och när de åt av trädet dem förbjudits togs ifrån dem det de var av klädnad, och de lätts stiga ned till jorden, och vi har omtalat divergensen om dessas nedstigningsplatser från den, en del av en dag av denna världens dagar, och vi har framställt vad Muslim har berattat från Abu Hurayra, uppstigande till Profeten: « och Adam skapades på dagen av dagarnas sista timme av fredagens dag, och på den men jag fredagens dag skapades Adam och på den förvisades han därifrån: om dagen då han skapades på den förvisades han är de sex dagarna liksom dessa dagar, och han förblev alltså en del av dag av dessa, och däri finns en undersökning: att dessa dagar har en längd av sex tusen år, såsom det har föregått från Ibn Abbas och från Mujahid och från ad-Dahhak, och Ibn Jarir valde det, och han förblev alltså däri en lång varaktighet, och det är känt att han skapades på fredagens dagens sista timme, och dess timme är tre och åttio år och fyra månader, och han förblev alltså som formad lera innan det blåsts i honom anden fyrtio år:

och han förblev i Paradiset före nedstigningen tre och fyrtio år och fyra månader, och den Högste Allah vet bäst, och Abd ar-Razzaq har berattat från Hisham ibn Hassan, från Sawwar, överföring av 'Ata ibn Abi Rabah: att han var när han lätts stiga ned med fötterna i jorden och huvudet i himlen, och Allah slog honom ned till sextio alnar, och det har berattats från Ibn Abbas likaså, och han sade: Allah skapade Adam och hans längd av sextio alnar, och skapelsen har alltså inte upphört att minska till i dag, och det kräver att han skapades så, inte större än sextio alnar, och att hans avkommas skapelse inte har upphört att minska till i dag, och Ibn Jarir har omtalat: « O Adam, jag har en helgedom mitt emot min tron, gå alltså och bygg däri åt mig ett hus och kringvandra kring det, liksom mina änglar kringvandrar kring min tron. » Och Allah sände honom en ängel som lät honom känna dess plats och undervisade honom riten, och han omtalade att varje stegs plats Adam tog sedan blev en by: « Vad är detta?

» « Detta är av trädet du var förbjudet och du åt av det. » « Och vad skall jag göra med detta? » « Så det i jorden. » Han sådde alltså det, och varje säd av det dess vikt var av unsar av mer än hundra tusen, och den växte, och han skördade den och tröskade sedan och sådde sedan och malde sedan och knådade sedan och bakade sedan och åt den efter stort slit och trötthet och hårdhet, och det är den Högstes ord: « må han inte träda ut båda två från Paradiset, du vore olycklig.

» Och deras första klädnad var av fårets hår som han klippte, och de spann sedan, och Adam vävde åt sig en klänning och åt Eva en mantel och ett slöjduke, och de har divergerat om något av barnen föddes dem i Paradiset: inget föddes dem än på jorden: snarare föddes dem däri, och Kabil och hans syster hörde till dem som föddes däri, och Allah vet bäst, och de har omtalat att det föddes åt honom i varje graviditet en hane och en hona, och det befalldes att gifta varje son med broderns syster som föddes med honom, och den andra med den andra, och så vidare, och en syster var inte tillåten åt sin broder som föddes med henne.

De två Adams söners historia: Kabil och Habil

« LÅT DEM höra berättelsen om Adams två söner, så som allt verkligen gick till - de bar fram var sitt offer [till Gud] och den enes [offer] togs nådigt emot men inte den andres. [Denne] sade: "Jag svär att jag skall döda dig." [Och brodern] svarade: "Gud tar inte emot offer av andra än dem som fruktar Honom. Även om du lyfter din hand för att döda mig, skall jag inte lyfta min hand mot dig; jag fruktar Gud, världarnas Herre. Men jag vill att du skall bära min synd i tillägg till din egen synd, och att Elden skall vara din arvedel; sådan är de orättfärdigas lön."

Men den andre, driven av sin [hetsiga] natur, tvekade inte inför brodermordet, och han dödade honom och blev så en av förlorarna. Och Gud sände en korp, som krafsade i jorden och visade honom hur han kunde dölja broderns nakna kropp. [Och] han utropade: "Har jag, eländige stackare, blivit så svag att jag inte kan göra som denna korp och dölja min broders lik?" Och han greps av ånger. » Sura 5, 27-31

Vi har redan talat om denna historia i sura al-Ma'ida i Tafsir med vad däri räcker, och Allah tillhör allt lov, och låt oss här nämna en sammanfattning av vad imamerna av föregångarna har omtalat därom: as-Suddi har omtalat från Abu Malik och Abu Salih, från Ibn Abbas, och från Murra, från Ibn Mas'ud, och från folk av kamraterna: att Adam gifte hanen av varje graviditet med honan av den andra, och att Habil ville gifta sig med Kabils syster, och Kabil var äldre än Habil, och Kabils syster var den vackraste, och Kabil ville behålla henne emot sin broder, och Adam (fred vare med honom) befallde honom att gifta honom henne, och han vägrade, och han befallde dem alltså att framföra ett offer, och Adam drog iväg på vallfärden emot Mekka, och han lät himlarna bevakas över sina söner, och de vägrade, och jordarna och bergen, och de vägrade, och Kabil accepterade att vara deras väktare, och när han drog iväg framförde de alltså sitt offer: Habil framförde ett fet lamm, och han var fårägare, och Kabil framförde ett kärv av sitt säde av sitt dåliga säde, och en eld steg alltså ned och åt Habils offer och lämnade Kabils offer, och han blev vred: « för att jag skall döda dig: till det att du inte gifter min syster.

» « Allah accepterar blott de gudfruktiga. » Och det har berattats från Ibn Abbas via andra vägar, och från Abdallah ibn 'Amr, och Abdallah ibn 'Amr sade: « vid Allah, om den dödade vore de två männens starkaste, men vad hindrade honom blygsamheten att utsträcka emot honom sin hand. » Att Adam (fred vare med honom) var närvarande vid deras offer och Habils godtagande inte Kabils, och Kabil sade till Adam: « det accepterades av honom blott för att du bad för honom och inte bad för mig. » Och han hotade sin broder i det mellan honom och honom, och en natt dröjde Habil i betesmarken, och Adam sände alltså sin broder Kabil för att se i vad han dröjde: « dig accepterades och mig accepterades inte.

» « Allah accepterar blott de gudfruktiga. » Kabil blev alltså vred emot honom och slog honom med ett järn som var hos honom och dödade honom, och det har sagts: han dödade honom inte annat än genom en sten han kastade emot hans huvud medan han sov och den krossade honom, men han stryper honom starkt och biter honom, liksom de vilda djuren gör, och han dog, och Allah vet bäst. « Om du utsträcker emot mig din hand för att döda mig är jag inte för att utsträcka min hand emot dig för att döda dig: jag fruktar Allah, världarnas Herre. » Detta indikerar en god karaktär och en fruktan för den Högste Allah och en fruktan för Honom och en tvekan att svara sin broder med det onda hans broder ville, hans like, och därför har det fastställts i de båda Sahierna att Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « när två muslimer möts ansikte emot ansikte med sina båda svärd är dödaren och den dödade i Elden.

» « O Allahs sändebud, denne dödaren, och vad gäller den dödade? » « Han var begärlig efter sin kamrats dödande. » « jag vill att du bär min synd och din synd, och du skall vara Eldens folk, och det är de orättvisas belöning. » « jag vill faktum av ditt stridande: och om jag är starkare än du och mäktigare, när jag har beslutat det du har beslutat: att du bär min synd och din synd.

» « du skall bära mitt dödande synd med vad du har av tidigare synder före det. » Mujahid har sagt det, och as-Suddi och Ibn Jarir och mer än en annan, och det avses inte att den döda synder förvandlas av blott dödandet emot dödaren, såsom vissa av folket föreställer sig, ty Ibn Jarir har berattat konsensus i motsats emot det: vad hadithen gäller som vissa av dem som inte vet berättar, att han sade: « dödaren har inte lämnat den dödade något av synd.

» Den har inget ursprung och är inte känd i något av hadithens böcker av en autentisk kedja eller god eller svag också, men det kan ske hos vissa människor på uppståndelsens dag att den dödade begär av dödaren, och dödarens goda gärningar räcker inte till denna orättvisa, och därför överförs av den döda onda gärningar emot dödaren, liksom den autentiska hadithen har fastställt det i resten av orättvisorna, och dödandet är av dess största, och Allah vet bäst, och vi har fastställt allt detta i Tafsir, och Allah tillhör allt lov, och imam Ahmad och Abu Dawud och Tirmidhi har berattat från Sa'd ibn Abi Waqqas: « jag besannar att Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: det skall bli ett upplopp, den som sitter däri är bättre än den som reser sig, och den som reser sig är bättre än den som går, och den som går är bättre än den som springer: vad menar du, om han trädar in hos mig och utsträcker sin hand emot mig för att döda mig? » « Var liksom Adams son.

» Och Ibn Mardawayh har berattat den från Hudhayfa ibn al-Yaman, uppstigande till Profeten, och han sade: « var liksom de båda Adams söners bäste. » Och Muslim och Sunans folket med undantag av an-Nasa'i har berattat från Abu Dharr dess like: Abu Mu'awiya har berattat för oss: al-A'mash har berattat för oss från Abdallah ibn Murra, från Masruq: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « ingen själ dödas orättvist utan att Adams sönen den förste över den en del av dess blod, ty han var den förste att upprätta dödandet.

» Och samfundet har berattat den utom Abu Dawud från al-A'mashs hadith, likaså, och så har den berattats från Abdallah ibn 'Amr ibn al-'As och från Ibrahim an-Nakha'i att de sade dess like: likaså: blodgrottan, berömd för att den är platsen där Kabil dödade sin broder Habil bredvid den, och det är av det de har mottagit av Skriftens folk, och Allah vet bäst dess sanning, och hafizen Ibn Asakir har omtalat i Ahmad ibn Kathirs biografi, och han sade att han hörde till de rättfärdiga, att han såg Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom) och Abu Bakr och Umar och Habil, och att han lät Habil svära att detta är hans blod och han svor åt honom, och han omtalade att han bad den Högste Allah att göra denna plats till en plats där anropningen bönhörs, och Han svarade honom däri, och Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) besannade däri att de och Abu Bakr och Umar besöker denna plats varje torsdag, och detta är en dröm: om den är autentisk från Ahmad ibn Kathir skulle den inte ha någon juridisk konsekvens, och Allah vet bäst.

« Allah sände alltså en korp som skrapade i jorden för att honom skall visas hur han skulle gömma sin broders nakenhet, och han sade: ve mig, är jag oförmögen att vara som denna korpen och att gömma min broders nakenhet, och han blev alltså av de ångrande. » Han, när han dödade honom, bar honom på sin rygg ett år, han bar honom hundra år, och upphörde inte så till det att Allah sände två korpar, och med dess isnad från kamraterna: två bröder stred, och den ene dödade den andre, och när han dödade honom återvände han till jorden och grävde åt honom däri och kastade sedan honom och begravde honom och gömde honom, och när han såg honom göra detta: « ve mig, är jag oförmögen att vara som denna korpen och att gömma min broders nakenhet.

» Han gjorde alltså liksom korpen hade gjort och gömde honom och begravde honom, och historiernas och livens folk har omtalat att Adam sörjde sin son Habil med en intensiv sorg och att han därunder sade en dikt, och det är hans ord i vad Ibn Jarir har omtalat från Ibn Humayd: « länderna förändrades och dem på den, jordens ansikte är sandbevuxet fult, var och en som har en smak och en färg förändrades, och det vackra ansiktet minskade i munterhet, honom svarades: Adam, o Habils fader, båda dödades, och den levande blev som den döda avslaktade, och kom en glädjebud som han var, med fruktan, den kom ropande » och denna dikt i den är en undersökning, och det kan vara att Adam (fred vare med honom) sade ord han sörjde i sitt språk och någon har dem komponerat vers emot det, och det finns uppfattningar, och Allah vet bäst: att Kabil hastifierades av straffet den dag han dödade sin broder, och hans ben hängdes vid hans lår och hans ansikte riktades emot solen var han än vänder, i straff av honom och hastifiering av hans synd och hans orättvisa och hans avund emot hans broder och hans föräldrar, och det har sagts: « det finns ingen synd mer värdig att Allah hastifierar dess straff i denna värld med vad Han sparar åt dess författare i den kommande av orättvisa och av släktskapsbandens sprängning.

» Man har sagt: att Allah (må Han vara upphöjd) hastifierade honom inte utan gav honom uppskov, och att han bebodde Nods land öster om Aden, och de kallar honom Qayn, och att honom föddes Khanoukh och av Khanoukh 'Uundar och av 'Uundar Mahuwayl och av Mahuwayl Mattouschil och av Mattouschil Lamak, och denna man gifte sig med två kvinnor 'Adda och Sala, och 'Adda födde en son kallad Abul, och han är den förste som bebodde tältmarkerna och förvärvade rikedomarna, och hon födde också Toubal, och han är den förste som spelade lutan och trumman, och Sala födde en son kallad Tubalqin, och han är den förste som arbetade koppar och järn, och en dotter kallad Na'ma, och i hadithen också att Adam omgick sig med sin maka och hon födde en gosse och kallade honom Shith på grund av att åt mig har givits en efterträdare av Habil som Kabil dödade, och Shith föddes Anouch, och Adams ålder den dagen Shith föddes honom var av hundra trettio år, och han levde därefter åtta hundra år, och Shiths ålder den dagen Anouch föddes honom var av hundra fem och sextio, och han levde därefter åtta hundra år och sju år, och honom föddes söner och döttrar utöver Anouch, och Anouch föddes Qaynan, och hans ålder var av nittio år, och han levde därefter åtta hundra år och femton år, och honom föddes söner och döttrar:

och när Qaynans ålder var av sjuttio år föddes honom Mahlail, och han levde därefter åtta hundra år och fyrtio år, och honom föddes söner och döttrar, och när det för Mahlail fanns av ålder fem och sextio år föddes honom Yard, och han levde därefter åtta hundra och trettio år, och honom föddes söner och döttrar, och när det för Yard fanns hundra år och två och sextio föddes honom Khanoukh, och han levde därefter åtta hundra år, och honom föddes söner och döttrar, och när det för Khanoukh fanns fem och sextio år föddes honom Mattouschil, och han levde därefter åtta hundra år, och honom föddes söner och döttrar, och när det för Mattouschil fanns hundra sju och åttio år föddes honom Lamak, och han levde därefter sju hundra och två och åttio år, och honom föddes söner och döttrar, och när det för Lamak fanns av ålder hundra och två och åttio år föddes honom Nuh, och han levde därefter fem hundra och fem och nittio år, och honom föddes söner och döttrar, och när det för Nuh fanns fem hundra år föddes honom söner: Sam och Ham och Jafith: det är innehållet av vad som finns i deras bok uttryckligen, och i bevarandet av dessa kronologier i det som har stigit ned från himlen finns en undersökning:

liksom mer än en lärd som fördjupar sig i ämnet har omtalat, och det framstår att de har insatts däri, vissa har omtalat dem via tillägg och exegetik, och det finns däri många fel, liksom vi skall omtala dem på deras platser om den Högste Allah vill, och imam Abu Ja'far ibn Jarir har omtalat i sin historia av några av dem att Eva födde åt Adam fyrtio barn i tjugo graviditeter: Ibn Ishaq har sagt det och namngav dem, och den Högste Allah vet bäst: hundra och tjugo graviditeter, i var och en en hane och en hona, deras förste var Kabil och hans syster Qalima, och deras siste Abd al-Mughith och hans syster Umm al-Mughith, och folket spred sig sedan och förökades och bredde ut sig på jorden och växte: « O människor, frukten er Herre, som har skapat er av en enda själ och skapade av den hans maka och spredde av dem båda många män och kvinnor.

» Versen: och historiens folk har omtalat att Adam (fred vare med honom) inte dog förrän han såg av hans avkomma av hans söner och hans söners söner fyrtio tusen själar, och Allah vet bäst. « Han är den som har skapat er av en enda själ och gjort av den hans maka, för att han skall finna hos henne vila: när han ägde den blev den havande med en lätt graviditet och gick med honom: när den tyngdes anropade de Allah sin Herre båda två: om Du ger oss en dygdig avkomma skall vi vara tackande: när Han gav dem en dygdig avkomma gav de Honom medhjälpare i det Han hade gett dem: Allah är alltså högt över vad de ger medhjälpare.

» (Sura 7, 189-190) Verserna: och det är en indikation först genom omtalandet av Adam och han avled därefter emot släktet, och det avses inte därmed omtalandet av Adam och Eva, utan när omtalandet av personen ägde rum avled han emot släktet: « och sannerligen vi skapade människan av ett utdrag av lera, och vi gjorde sedan av den en droppe i en fast vistelseort. » (Sura 23, 12-14) « Och sannerligen vi smyckade den lägsta himlen med lyktor och gjorde dem till stenande emot djävlarna. » (Sura 67, 5): och det är känt att djävlarnas stenande inte är det är himmelens lyktor skenbilder, utan han avled från hans person emot hans släkte: vad hadithen imam Ahmad har berattat gäller: Abd as-Samad har berattat för oss: Umar ibn Ibrahim har berattat för oss: Qatada har berattat för oss från al-Hasan, från Samura, och han sade: när Eva födde kretsade Iblis kring henne och det fanns inte som levde åt henne ett barn: « namnge honom Abd al-Harith, ty han skall leva.

» Hon namngav alltså honom Abd al-Harith och han levde, och det var av djävulens uppenbarelse och av hans ordning, och så har Tirmidhi och Ibn Jarir och Ibn Abi Hatim och Ibn Mardawayh berattat det i sina exegetiker till denna vers av sura al-A'raf, och al-Hakim har hämtat det i sin Mustadrak, alla från Abd as-Samad ibn Abd al-Wariths hadith, likaså: den autentiska isnaden, och de har inte hämtat den: god sällsam: vi känner den inte uppstigande till Profeten annat än från Umar ibn Ibrahims hadith, och vissa har berattat den från Abd as-Samad och har inte stigit upp med den, och det är en anledning som ogiltigför hadithen: att den berättades avbruten på kamraten, och det är det mest sannolika, och det framstår att han tog emot den av isra'iliyyat, och så har den berattats avbruten på Ibn Abbas, och det framstår att denne är mottagen från Ka'b al-Ahbar och från den som är under honom, och Allah vet bäst, och al-Hasan al-Basri hadithens berättare tolkade denna vers i motsats emot det: om han hade haft av Samura uppstigande till Profeten skulle han inte ha avvikit från den emot annat, och Allah vet bäst, och också den Högste Allah skapade inte Adam och Eva annat än för att de skall vara människornas rot och för att han skall sprida av dem båda många män och kvinnor: hur skall då Eva ha varit så att inte levde åt henne ett barn:

liksom han har omtalat i denna hadith om den är bevarad, och det mest sannolika snarare, det som är avgjort: att dess uppstigande till Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom) är ett misstag, och det riktiga är dess avbrott, och Allah vet bäst, och vi har fastställt detta i vår bok Tafsir, och Allah tillhör allt lov: därefter Adam och Eva var mera gudfruktiga emot Allah än vad som omtalas om dem båda i det, ty Adam är människornas fader som Allah skapade med Sin hand och blåste i honom av Sin ande och låt Sina änglar falla ned och undervisade honom varje tings namn och gjorde honom boende i sitt Paradis, och Ibn Hibban har berattat i sin Sahih: « jag sade: o Allahs sändebud, hur många är profeterna? » « Hundra tjugo tusen och nittionio fyra hundra och femton. » « O Allahs sändebud, hur många är sändebudena av dem? » « Tre hundra tretton och en stor skara.

» « O Allahs sändebud, vem var deras förste? » « Adam. » « O Allahs sändebud, var han en utsänd profet? » « Ja: Allah skapade honom med Sin hand och blåste i honom av Sin ande.

» Ibrahim ibn Na'ila al-Isbahani har berattat för oss: Shayban ibn Farrukh har berattat för oss: Nafi' ibn Hurmuz har berattat för oss från 'Ata' ibn Abi Rabah: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Skall jag inte underrätta er om änglarnas bäste Djibril och om profeternas bäste Adam och om dagarnas bäste fredagens dag och om månaderas bäste Ramadan-månaden och om de bästa nätterna Ödets natt och om de bästa kvinnorna Maryam, 'Imrans dotter. » och detta är en svag isnad, ty Nafi' Abu Hurmuza behandlade Ibn Ma'in som lögnare och försvagade honom Ahmad och Abu Zur'a och Abu Hatim och Ibn Hibban och andra, och Allah vet bäst: « det finns ingen i Paradiset som har ett skägg utom Adam, hans skägg är svart till hans skam, och det finns ingen som namnges med en kunya i Paradiset utom Adam: hans kunya i världen är Abu al-Bashar och i Paradiset Abu Muhammad.

» och Ibn 'Adi har berattat den via Ibn Abi Khalids shejkens väg, från Hammad ibn Salama, från 'Amr ibn Dinar, från Jabir ibn Abdallah, uppstigande till Profeten: « Paradisets folk kallas med sina namn utom Adam, han namnges med Abu Muhammad. » och Ibn 'Adi har berattat den också från Ali ibn Abi Talibs hadith, och den är svag på alla sätt, och Allah vet bäst, och i Isra-hadithen som finns i de båda Sahierna att Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) när: « Välkommen till den dygdige sonen och den dygdige profeten. » « Och till hans höger av de svarta och till hans vänster av de svarta, när han betraktar åt sin höger skrattar han och när han betraktar åt sin vänster gråter han: o Djibril, vad är detta? » « Detta är Adam och dessa är hans söners själar: när han betraktar emot högra handens folk och de är Paradisets folk skrattar han, och när han betraktar emot vänstra handens folk och de är Eldens folk gråter han.

» detta är hadithens mening: Muhammad ibn al-Muthanna har berättat för oss: Yazid ibn Harun har underrättat oss: Hisham ibn Hassan har underrättat oss: Adams förnuft var liksom alla hans söners förnuft: « jag passerade förbi Yusuf och honom hade getts hälften av skönheten. » Dess mening är att han var på hälften av Adams (fred vare med honom) skönhet, och det är lämpligt, ty Allah skapade Adam och gav honom gestalt med Sin ädla hand och blåste i honom av Sin ande, han kunde alltså inte skapa annat än de vackraste sakerna, och vi har berattat från Abdallah ibn Umar att den Högste Allah när Han skapade Paradiset sade änglarna: « o vår Herre, gör oss till en plats däri, ty Du har skapat åt Adams söner världen i vilken de äter och dricker. » « och genom min makt och min majestät gör jag inte dygdig den avkomma jag har skapat med min hand lik den åt vilken jag har sagt: var, och den var.

» och hadithen berattad i de båda Sahierna och utöver dem båda via vägar att Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allah skapade Adam på hans gestalt. » och i annat än de båda Sahierna: « Allah skapade Adam på den Allsmäktiges gestalt. » och de lärda har talat om denna hadith och omtalat däri många vägar: detta är inte platsen för dess utförlighet, och Allah vet bäst.

Adams död och hans rekommendation åt sin son Shith

« Allahs gåva »: och de namngav honom därmed, ty båda föddes av den efter att Habil var dödad, och Abu Dharr sade i hans hadith: « Allah lät stiga ned hundra blad och fyra böcker: åt Shith femtio blad. » Och Muhammad ibn Ishaq sade: « och när döden närmade sig Adam rekommenderade han åt sin son Shith och undervisade honom nattens och dagens tider och undervisade honom dessa tiders tillbedjanden och underrättade honom om flodens tillkomst därefter.

» Och det sägs att Adams söners släktlinjer i dag alla utgår i Shith, och resten av Adams barn utom honom dog och omkom, och Allah vet bäst, och när Adam (fred vare med honom) dog, och det var fredagen, kom änglarna till honom med balsam och ett likklänning från Allahs (vare Han upphöjd) sida från Paradiset, och de tröstade hans son däri och rekommenderade Shith (fred vare med honom), och Ibn Ishaq sade: och solen och månen förmörkades sju dagar med sina nätter. Hudba ibn Khalid har berattat för oss: Hammad ibn Salama har berattat för oss från Humayd, från al-Hasan: « jag såg en gammal man i Medina som talade, och jag frågade om honom. » « Detta är Ubayy ibn Ka'b: när döden närmade sig Adam sade han till sina söner: o mina söner, jag begär Paradisets frukter, och de drog alltså ut för att söka dem åt honom, och änglarna ställde sig emot dem, med dem hans likkistor och hans balsam och med dem yxorna och korgarna och vågorna: « o Adams söner, vad vill ni och vad söker ni?

» « vår fader är sjuk, och han begär Paradisets frukter. » « vänden tillbaka: er fader har andades ut. » De kom alltså, och när Eva såg dem kände hon igen dem och grep sig fast vid Adam: « fjärma dig från mig, ty jag har inte drabbats annat än från din sida: låt alltså mellan mig och min Herres (vare Han upphöjd) änglar ett utrymme. » Och de tog honom och tvättade honom och svepte honom och balsamerade honom och grävde åt honom och lade honom åt sidan och bad över honom, och trädde sedan in i hans grav och lade honom i hans grav och kastade sedan jord över honom: « o Adams söner, det är er sunna rörande era döda.

» Autentisk isnad emot den, och Ibn Asakir har berattat via Shayban ibn Farrukhs väg, från Muhammad ibn Ziyad, från Maymun ibn Mihran, och han sade: änglarna gjorde takbirerna över Adam fyra gånger, och Abu Bakr gjorde takbirerna över Fatima fyra gånger, och Umar gjorde takbirerna över Abu Bakr fyra gånger, och Suhayb gjorde takbirerna över Umar fyra gånger: Ibn Asakir sade: från Ibn Umar, och de har divergerat om hans begravningplats, och det berömda är att han begravdes nära berget på vilket han lätts stiga ned i Indien, på Abu Qubays berg i Mekka, och det sägs att Nuh (fred vare med honom) när det var flodens tid bar honom och Eva i en kista och begravde dem båda vid Bayt al-Maqdis, och Ibn Jarir har berattat det, och Ibn Asakir har berattat: hans huvud nära Ibrahims moské och hans fötter nära Bayt al-Maqdis klippa, och Eva dog efter honom ett år ett, och de har divergerat om hennes livslängd, och vi har redan framställt i Ibn Abbas hadith att hennes liv var skrivet i den bevarade tavlan tusen år, och det motsätter inte vad som finns i Toran av att han levde nio hundra och trettio år, ty deras ord detta är misstänkt förkastat när det motsätter sanningen som finns i våra händer av det som är bevarat av den ofelbara:

och också deras ord detta tillåter försoningen mellan den och vad som finns i hadithen, ty vad som finns i Toran om den är bevarad tolkas som längden av hans vistelse på jorden efter nedstigningen, och den är nio hundra och trettio solår, och den är i månår nio hundra och sju och femtio år, och till det läggs tre och fyrtio år längden av hans vistelse i Paradiset före nedstigningen enligt vad Ibn Jarir och andra har omtalat, och summan vore tusen år: « när Adam dog grät skapelserna över honom sju dagar.

» Ibn Asakir har berattat det: när Adam (fred vare med honom) dog övertog hans son Shith (fred vare med honom) sakernas skyldigheter efter honom, och han var en profet enligt hadithens text som Ibn Hibban har berattat i sin Sahih, att honom lätts stiga ned femtio blad, och när hans död kom rekommenderade han åt sin son Anouch, och han övertog saken efter honom, och sedan efter honom hans son Qaynan, och sedan från efter honom hans son Mahlail, och det är honom persernas främlingar hävdar vara de sju klimatens konung, och att han är den förste som högg träden och byggde de stora städerna och de stora fästningarna, och att han är den som byggde Babylonien stad och staden al-Sus den mest avlägsna, och att han besegrade Iblis och hans härlag och spred dem från jorden emot dess ytterheter och dess bergs dalar, och att han dödade skapelser av jinnernas upproriska och demonerna, och han hade en stor krona, och han talade till folket, och hans ätt varade fyrtio år, och när han dog övertog hans son Yard saken efter honom, och när döden närmade sig honom rekommenderade han åt sin son Khanoukh, och han är Idris (fred vare med honom), enligt det berömda, och Allah (vare Han upphöjd) vet bäst.