Skapelsen av änglarna och deras egenskaper

Änglarna beskrivs där som « ärade tjänare » som agerar enligt Hans ordning och « prisar natt och dag utan att avbryta ». Berättelsen framställer Djibril, vars makt lyfte Luts folks städer, Israfil och hans basun vars blåsning tillkännager uppståndelsen, dödsängeln och hans biståndare som griper själarna, Munkar och Nakir, anförtrodda grvens förhör, Harut och Marut i Babylon, en berättelse som traditionen behandlar som isra'iliyyat. Framställs också änglarnas led, Tronbärarna och keruberna, och frågan om syndens omöjlighet för dem.

Allah har besannat att det inte finns någon gudomlighet utom Han, liksom änglarna och de människor som äger vetskap, rättvisa hållande: det finns ingen gudomlighet utom Han, den Mäktige, den Vise. Nej, Allah besannar genom det Han har låtit stiga ned till dig: Han har låtit det stiga ned genom Sin vetskap, och änglarna besannar också. Och de sade: den Allsmäktige har gett sig en son, är Honom högt: nej, de är ärade tjänare, som inte går Honom i förväg i talet och som agerar enligt Hans ordning. Han vet vad som är framför dem och vad som är bakom dem, och de förbönar inte för den Han accepterar, och de glädjas av fruktan för Honom.

Och den som säger om dem: jag är en gudomlighet i stället för Honom, honom belönar vi med Eldstraffet: så belönar vi de orättvisa. Himlarna är nära att sprängas sönder över dem, medan änglarna prisar sin Herres lov och ber om förlåtelse åt dem som är på jorden. Är det inte så att Allah är den som förlåter och förbarmar sig? Dem som bär Tronen och dem som omger den prisar sin Herres lov och tror på Honom och ber om förlåtelse åt dem som har trott: Herre, Du omfattar allt i barmhärtighet och vetskap, förlåt alltså dem som har ångrat sig och följt Din väg och skydda dem från Eldstraffet: Herre, ta in dem i Edens trädgårdar som Du har lovat dem och deras fäder, hustrur och avkomma som var dygdiga: Du är den Mäktige, den Vise. (Sura 40, 7-9)

Om de blåser upp sig i högmod: de som är hos din Herre prisar Honom natt och dag utan att tröttna. Och dem som är hos Honom föraktar det inte att tillbedja Honom och tröttnar inte på det: de prisar Honom natt och dag utan att avbryta. Och ingen av oss är utan en känd plats, och vi är dem som ställer sig i led och vi är dem som prissätter. Och vi stiger inte ned annat än på din Herres befallning: till Honom hör vad som är framför oss och vad som är bakom oss och vad som är däremellan, och din Herre glömmer inte.

Och över er finns vakter, ärade och skrivande, som vet vad ni gör. Och ingen känner din Herres härlag utom Han. Och änglarna trädar in till dem genom alla portar: fred vare över er för ert tålamod: vad en vacker slutbelöning! Allt lov till Allah, himlarnas och jordens Skapare, som gjorde änglarna till sändebud med vingar, två, tre, fyra: Han ökar i skapelsen vad Han vill: Allah är mäktig över allting.

Och den dagen himlen brister i molnen och änglarna låts stiga ned i stor nedstigning: konungamakten den dagen tillhör sanningen, den Allsmäktiges, och det blir en hård dag för de otrogna. (Sura 25, 21-22)

Och dem som inte hoppas på att möta Oss säger: varför har inte änglar låtsits stiga ned över oss, eller vi ser vår Herre? De har blåst upp sig i högmod i sig själva och överträtt med en stor överträdelse. Den dagen de ser änglarna blir det ingen glädjebud den dagen för de brottsliga, och de skall säga: avskärmning, avskärmning. (Sura 25, 21-22) Den som är Allahs fiende, och: (Sura 2, 97-98) den som är fiende till Allah, Hans änglar, Hans sändebud, Djibril och Mikail: Allah är då fiende till de otrogna.

O ni som tror: skydda er själva och era familjer från en Eld vars bränsle är människor och stenar, över vilken det finns änglar, hårda och våldsamma, som inte är ohörsamma mot Allah i vad Han befaller dem och gör som dem befallts. (Sura 66, 6) Och verserna i omtalandet av änglarna är mycket många: den Högste beskriver dem genom kraften i tillbedjan och i skapelsen, den vackra gestalten och formernas storhet: « Och när våra sändebud kom till Lut blev han bedrövad över dem och bekymrad för dem, och han sade: detta är en svår dag. Och hans folk kom till honom och skyndade emot honom, och förr brukade de göra de onda gärningarna. » (Sura 29, 33) Verserna.

Änglarna i mänsklig gestalt och deras bon

Vi har alltså omtalat i Tafsir vad mer än en lärd har omtalat: att änglarna framträdde för dem i den vackra unga mäns gestalt, till prövning och försök, till det att beviset var fastställt emot Luts folk och Allah hade gripit dem med en Mäktig Allmaktens grepp. Och så kom Djibril till Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom) i mångfaldiga gestalter: ibland i Dihya ibn Khalifa al-Kalbis gestalt, ibland i en beduins gestalt, ibland i sin egen gestalt på vilken Allah har skapat honom, med sex hundra vingar, mellan varje par av vingar ett avstånd som mellan öster och väster. Profeten såg honom två gånger enligt denna beskrivning, en gång stigande från himlen till jorden och en gång vid Sidrträdet vid gränsen, vid vilket Paradisets tillflykt är: « Den mäktiga i krafter lärde honom det, given i kraftfullhet, och han ställde sig till rätta, medan han var i den övre horisonten, och därefter närmade han sig och sjönk ned.

» (Sura 53, 5-9) Det vill säga Djibril, såsom vi har berättat det från mer än en kamrat, bland dem Ibn Mas'ud, Abu Hurayra, Abu Dharr och Aisha. « Han var vid två bågspänders längd, eller närmare, och sedan uppenbarade Han för Sin tjänare det Han uppenbarade. » Det vill säga: åt Allahs tjänare, Muhammad (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och han såg honom väl i en annan nedstigning, vid Sidrträdet vid gränsen, och allt detta är Djibril.

Vi har redan omtalat, i den nattliga resans hadither, i sura Subhan, att Sidrträdet vid gränsen är i den sjunde himlen, i den sjätte är det vill säga dess rot, och dess grenar i den sjunde: « När det som övertäcker övertäckte Sidrträdet. » Det övertäckte Herrens ljus, det övertäckte en fjäril av guld, det övertäckte mångfaldiga talrika färger utan gräns, det övertäckte änglar som korpar, det övertäckte av Allah en ordning som ingen kan beskriva, det vill säga dess skönhet och dess strålglans, och ingen av dessa formuleringar utesluter den andra, ty allt detta är möjligt att ske i ett enda tillstånd. Han sade: « Sedan lät det mig tillfallas Sidrträdet vid gränsen, och se, dess frukter är som Hajars krukor, som Hajars krukor, och dess blad som elefanternas öron, och av dess rot utgår två dolda floder och två synliga floder, och de dolda är i Paradiset och de synliga är Nilen och Eufrat.

» Och talet har redan föregått därtill i omtalandet av jordens skapelse och av vad den innehåller av hav och floder. « Sedan lät det mig tillfallas det befolkade huset, och se, varje dag träder in däri sjuttio tusen änglar, och därefter återvänder de inte dit, den siste av deras termin. » Och han omtalade att han fann Ibrahim al-Khalil (fred vare med honom) luta ryggen mot det befolkade huset. Vi har omtalat orsaken till samstämmigheten: det befolkade huset i den sjunde himlen är till Kaaba på jorden som en motsvarighet, och Sufyan ath-Thawri, Shu'ba och Abu al-Ahwas har berättat, från Simak ibn Harb, från Khalid ibn 'Ar'ara, att Ibn al-Kawwa' frågade Ali ibn Abi Talib: det är en moské i himlen kallad ad-Dura, och den är mitt emot Kaaba, ovanför den: dess helighet i himlen är som Husets helighet på jorden: där beder varje dag sjuttio tusen änglar som aldrig återvänder dit.

Och så har Ali ibn Rabi'a och Abu at-Tufayl berättat från Ali likaså. Al-Hasan ibn 'Alawayh al-Qattan har underrättat oss: Ismail ibn 'Isa al-'Attar har berättat för oss: Ishaq ibn Bishr Abu Hudhayfa har berättat för oss: Ibn Jurayj har berättat för oss, från Safwan ibn Sulaym, från Kurayb: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Det befolkade huset i himlen kallas ad-Dura, och det är som den heliga platsen mitt emot det: om det föll skulle det falla över det: varje dag träder in däri sjuttio tusen änglar, och därefter ser de det aldrig, och det har i himlen en helighet i mått av Mekkas helighet », det vill säga på jorden. Och så har 'Awfi sagt, från Ibn Abbas, och Mujahid, och 'Ikrima, och ar-Rabi' ibn Anas, och as-Suddi, och mer än en annan. Det har omtalats för oss att Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) en dag sade till sina kamrater: « Vet ni vad det befolkade huset är?

» « Allah och Hans sändebud vet. » Han sade: « Det är en moské i himlen mitt emot Kaaba: om det föll skulle det falla över den: där beder varje dag sjuttio tusen änglar, och när de går därifrån återvänder de inte dit, den siste av deras termin. » Och ad-Dahhak hävdade att det befolkas av en stam av änglar kallade hinn, av Iblis stam, som Allah förbannar: han sade att de är hans tjänare och hans betjänter, och Allah vet bäst.

I varje himmel finns ett hus som dess änglar befolkar genom tillbedjan i det, och de strömmar dit i turordning och avlösning, såsom jordens folk befolkar det gamla huset genom vallfärden varje år, och genom besöket var tid, och kringvandrandet och bönen var ögonblick.

Abu Ubayd har berättat, i Mujahids hadith: « Heligt är ett heligt », dess motsvarighet, det vill säga dess mått, av de sju himlarna och de sju jordarna, och att det är det fjortonde av fjorton hus: i varje himmel ett hus och i varje jord ett hus: om de föll skulle var och ett falla över sin like: dess motsvarighet, det vill säga det som vetter emot det, och det är ett kort brev. Abu Mu'awiya har berättat för oss: al-A'mash har berättat för oss: « Heligt är ett heligt i de sju himlarna, i mått av vad det är på jorden, och Bayt al-Maqdis är en helig plats i de sju himlarna, i mått av vad det är på jorden. »

« Den som höjde himlen har byggt åt oss ett hus, vars pelare är fastare och högre. » Och husets namn i den lägsta himlen är: maktens hus, och namnet på ängeln som står i spetsen för änglarna däri är Ismail. På denna grund är de sjuttio tusen änglar som varje dag träder in i det befolkade huset, det vill säga: det tillfaller dem inte turordningen däri före tidernas slut, de vore befolkare av blott den sjunde himlen: « och ingen känner din Herres härlag utom Han. »

« Jag ser vad ni inte ser och jag hör vad ni inte hör: himlen har gnisslat, och den har väl rätt att gnissla: det finns i den inte en plats av fyra fingrar utan att det är en ängel över den i nedfall, och om ni visste vad jag vet skulle ni skratta litet och gråta mycket, och ni skulle inte smaka kvinnorna på bäddarna, och ni skulle gå ut till höjderna och anropa Allah. Och vid Allah, jag skulle önska vara ett träd som huggs. »

Rapporterad av Tirmidhi, från Muwarriq: god, sällsam

Husayn ibn 'Arafa al-Misri har berättat för oss: 'Urwa ibn Marwan ar-Raqqi har berättat för oss: 'Ubaydallah ibn 'Amr har berättat för oss, från Abd al-Karim ibn Malik, från 'Ata ibn Abi Rabah: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Det finns i de sju himlarna inte en fotplats, inte en spänvidd och inte en handflata utan att det finns i den en ängel stående, eller en ängel i nedfall, eller en ängel på knä, och när uppståndelsens dag kommer skall de alla säga: vi har inte tillbett Dig såsom Det tillkommer att tillbedja Dig, men vi har inte gett Dig någon medhjälpare.

» Dessa båda hadither indikerar att det inte finns en plats i de sju himlarna utan att den är bebodd av änglarna, och de är i led av tillbedjan: bland dem den som är stående för alltid, bland dem den som är på knä för alltid, bland dem den som är i nedfall för alltid, och bland dem dem som är i andra led, Allah vet bäst om dem, och de är bestående i sin tillbedjan och sitt prisande och sina ihågkomnelser och sina gärningar som Allah har befallt dem: « och ingen av oss är utan en känd plats för honom, och vi är dem som ställer sig i led, och vi är dem som prissätter. » (Sura 37, 164-166) « Ställer ni er inte i led såsom änglarna ställer sig i led inför sin Herre? » De sade: « Och hur ställer de sig i led inför sin Herre? » « De fullbordar de första leden och tränger sig tätt i leden.

»

Och han sade: « Vi har blivit företrätt framför folket genom tre ting: åt oss har gjorts av jorden en moské, och dess jord åt oss rening, och våra led har gjorts som änglarnas led. » Och så kommer de på uppståndelsens dag i led inför Herren (må Han vara upphöjd): « Och din Herre kom och änglarna i led efter led. » (Sura 89, 22) « Och de skall stå i led inför sin Herre (må Han vara upphöjd) på uppståndelsens dag, den dagen anden och änglarna står i led, de talar inte utom den som den Allsmäktige har gett tillstånd, och som säger sanningen. » (Sura 78, 38) Och det som avses med « anden » här är Adams söner, såsom Ibn Abbas, al-Hasan och Qatada har sagt.

En sorts änglar som liknar Adams söner i gestalten: såsom Ibn Abbas, Mujahid, Abu Salih och al-A'mash har sagt. Djibril: såsom ash-Sha'bi, Sa'id ibn Jubayr och ad-Dahhak har sagt. En ängel kallad anden, i mått av alla skapelser: från Ibn Abbas: hans ord: « den dagen anden står i led » är en ängel av de största av änglarna till skapelsen. Muhammad ibn Khalaf al-Asqalani har berättat för mig: Rawwad ibn al-Jarrah har berättat för oss, från Abu Hamza, från ash-Sha'bi, från Alqama: « Anden är i den fjärde himlen, den är större än himlarna och bergen, och av änglarna prissätter den varje dag tolv tusen prisanden, och av varje prisande skapar Allah en ängel bland änglarna som kommer på uppståndelsens dag i led allena.

» Och det är mycket sällsamt.

Djibril, ängeln med den jättelika makten

Muhammad ibn Abdallah ibn Abd al-Hakim al-Misri har berättat för oss: Wahballah ibn Rizq Abu Hurayra har berättat för oss: Bishr ibn Bakr har berättat för oss: al-Awza'i har berättat för oss: 'Ata' har berättat för mig: jag hörde Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) säga: « Allah har en ängel som, om det sades till honom: ta himlarna och jordarna i en enda tugga, skulle göra det: är Dig högt, var Du än är. » Och det är också en mycket sällsam hadith, och den kan vara ett avbrott. Och vi har omtalat, vid Tronbärarnas beskrivning: « Det är mig tillåtet att tala med er om en ängel av Allahs änglar, bland Tronbärarna, vad som finns mellan hans öronlapps lob och hans hals är en gångväg på sju hundra år. » Berättad av Abu Dawud och Ibn Abi Hatim, och dess formulering är: en jättelik skapelse.

En jättelik skapelse: den Högste Allah har sagt: « Den mäktiga i krafter lärde honom det. » Det var av hans makts kraft att han lyfte Luts folks städer, som var sju till antalet, med dem som fanns i dem av folken, och de var nära fyra hundra tusen, och vad de hade av boskap och djur, och vad dessa städer hade av landområden, gårdar, bebyggelser och annat: han lyfte allt detta på sin vinges spets till det att han förde dem upp till himlens nivå, till det att änglarna hörde deras hundars skällande och deras tuppars sång, och vände sedan dem, gjorde deras översida deras undersida. Denne är « den mäktiga i krafter ».

« Given i kraftfullhet »: det vill säga av vacker gestalt, av strålglans och skönhet: « han är ett ord överlämnat av en ädel sändebud » (Sura 81, 19): Djibril, sändebud från Allah, « av vacker gestalt » (Sura 53, 13): « en makt, en intensiv vildhet, hos Tronens Herre, upprättad i storhet » (Sura 53, 5-6): han har hos Allah, vid den ärade tronen, en plats och en hög och upphöjd rang: « lydd däruppe, och värdig förtroende » (Sura 81, 21): av stort förtroende, och därför var han sändebudet mellan Allah och Hans profeter (fred vare med dem), den som stiger ned till dem med uppenbarelsen i vilken finns de sanningsenliga nyheterna och de rättvisa lagarna, och han kom till Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) och steg ned över honom i mångfaldiga gestalter, såsom vi har framställt, och han såg honom i den gestalt på vilken Allah har skapat honom två gånger, med sex hundra vingar, såsom al-Bukhari har berättat, från Talq ibn Ghannam, från Zayd: « jag frågade Zirr »: « han var vid två bågspänders längd, eller närmare, och sedan uppenbarade Han för Sin tjänare det Han uppenbarade.

» Abdallah, det vill säga Ibn Mas'ud, har berättat för oss att Muhammad (Allahs fred och välsignelser vare med honom) såg Djibril med sex hundra vingar.

Yahya ibn Adam har berättat för oss: Sharik har berättat för oss, från Jami' ibn Abi Rashid, från Abu Wa'il: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) såg Djibril i sin gestalt, och han hade sex hundra vingar, varje vinge täckte horisonten, och av hans vinge föll hängen av pärlor och rubiner som Allah vet bäst om. Hassan ibn Musa har berättat för oss: Hammad ibn Salama har berättat för oss, från 'Asim ibn Bahdala, från Zirr ibn Hubaysh: « Och han såg honom väl i en annan nedstigning, vid Sidrträdet vid gränsen » (Sura 53, 13). Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Jag såg Djibril med sex hundra vingar, och från hans fjäderdräkt föll hängen av pärlor och rubiner. » Zayd ibn al-Hubab har berättat för oss: al-Husayn har berättat för mig: Husayn har berättat för mig: jag hörde Ibn Mas'ud säga: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Jag såg Djibril vid Sidrträdet vid gränsen, med sex hundra vingar.

» Jag frågade 'Asim om vingarna, och han vägrade underrätta mig, och vissa av hans kamrater har underrättat mig att vingen är det som finns mellan öster och väster, och det är goda och starka kedjor, och endast Ahmad har berättat dem.

Zayd ibn al-Hubab har berättat för oss: al-Husayn har berättat för mig: Husayn har berättat för mig: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Djibril kom till mig i en grön klädnad på vilken det hängde pärlor. » Dess isnad är autentisk. Ibn Bazi' al-Baghdadi har berättat för oss: Ishaq ibn Mansur har berättat för oss: Israil har berättat för oss, från Abu Ishaq, från Abd ar-Rahman ibn Yazid, från Abdallah: « Hjärtat ljög inte i vad det såg » (Sura 53, 11): Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) såg Djibril med två fjäderdräkter, han uppfyllde vad som finns mellan himlen och jorden, kedja god och stark.

Det finns i de båda Sahierna, från 'Amir ash-Sha'bis hadith: jag var hos Aisha och sade: säger inte Allah: « och han såg honom väl i den klara horisonten » (Sura 81, 23), « och han såg honom väl i en annan nedstigning » (Sura 53, 13): jag är den förste av detta samfund att fråga Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) härom, och han sade: « Det var Djibril, han såg honom inte i den gestalt på vilken Allah har skapat honom annat än två gånger: han såg honom stiga från himlen till jorden, uppfyllande genom sin skapelses jättelika mått vad som finns mellan himlen och jorden. »

Abu Nu'aym har berättat för oss: Umar ibn Dharr har berättat för oss, och Yahya ibn Ja'far har berättat för mig: Waqi' har berättat för oss, från Umar ibn Dharr, från hans fader, från Sa'id ibn Jubayr: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade till Djibril: « Besöker du oss inte mera än du besöker oss? » Då steg det ned: « Och vi stiger inte ned annat än på din Herres befallning: till Honom hör vad som är framför oss och vad som är bakom oss. » (Sura 19, 64) Versen. Och al-Bukhari har berättat, från az-Zuhris hadith, från Ubaydallah ibn Abdallah: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) var folkets mest generösa i godhet, och han var den mest generöse i Ramadan när Djibril mötte honom, och Djibril mötte honom varje natt i Ramadan och lät honom studera Koranen med honom, och Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) var alltså mera generös i godhet än den utsända vinden.

Qutayba har berättat för oss: al-Layth har berättat för oss, från Ibn Shihab: att 'Urwa ibn az-Zubayr hade framflyttat bönen en liten stund, och det sades till honom: Djibril steg ned och bad framför Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och Profeten sade: « Vet du vad du säger, o 'Urwa: Djibril steg ned och gjorde mig imam, och jag bad med honom, och sedan bad jag med honom, och sedan bad jag med honom, och sedan bad jag med honom, och sedan bad jag med honom. » Han räknade på sina fingrar fem böner. Och jag hörde Bashir ibn Abi Mas'ud säga: jag hörde Abu Mas'ud säga: jag hörde Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) säga: « Djibril steg ned och gjorde mig imam, och jag bad med honom, och sedan bad jag med honom, och sedan bad jag med honom, och sedan bad jag med honom, och sedan bad jag med honom. » Han räknade på sina fingrar fem böner.

Israfil och basunen

Vad Israfils beskrivning gäller, och han är en av Tronbärarna: ruset av skräck, ruset av avsvimnandet, uppståndelsens rus, såsom skärningen av det skall komma på dess plats i denna bok, genom Allahs kraft och Hans makt och Hans goda bistånd. Han har en basun i vilken han blåser, varje varv av basunen är som det som finns mellan himlen och jorden, och i den finns den plats där tjänarnas själar skall vara när Allah befaller honom att blåsa för uppståndelsen: när han blåser skall själarna träda ut, upphettade: « genom min makt och min majestät skall varje själ sannerligen återvända till den kropp den bebodde i det jordiska livet. » De skall alltså träda in i kropparna i deras gravar och tränga in i dem såsom vattnet tränger in i växten, och kropparna skall leva och gravarna sprängas, och de skall gå ur dem i galopp mot samlingsplatsen, såsom dess detalj kommer på dess plats.

« Hur belönade jag nåden »: och basunbäraren har hållit basunen vid sin mun och böjt sin panna och väntar på att det skall ges honom tillstånd: « Vad skall vi säga, o Allahs sändebud? » « Sägen: Allah räcker oss, och vilken utmärkt föregivare, i Allah förtröstar vi oss. » Berättad av Ahmad och Tirmidhi, från 'Atiyya al-'Awfis hadith, från Abu Sa'id al-Khudri.

Abu Mu'awiya har berättat för oss: al-A'mash har berättat för oss, från Sa'd at-Ta'i, från 'Atiyya al-'Awfi: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) omtalade basunbäraren och sade: « Till hans höger Djibril, och till hans vänster Mikail (fred vare med dem). » Muhammad ibn Abdallah al-Hadrami har berättat för oss: Muhammad ibn Umar ibn Abi Layla har berättat för oss: min fader har berättat för mig, från Ibn Abi Layla, från al-Hakam, från Miqsam: medan Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) stod, med honom Djibril, i ett trakt, sprängdes himlens horisont och Israfil kom närmare jorden svävande, och se, en ängel trädde fram inför Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom): « O Muhammad, Allah befaller dig att välja mellan profet tjänare eller konung profet. » Djibril vinkade åt mig med handen att ödmjuka mig, och jag visste alltså att jag hade en rådgivare: « tjänare profet.

» « O Djibril, jag ville fråga dig härom, och jag såg av ditt tillstånd det som upptog mig av frågan, och vem är denna, o Djibril? » « Det är Israfil (fred vare med honom): Allah skapade honom den dag Han skapade honom inför Sig, med fötterna ordnade i led, och lyfter inte sin blick: mellan honom och Herren finns sjuttio ljus, av dem inte ett ljus som närmar sig honom utan att brinna inför honom: en tavla: när Allah ger tillstånd för en sak i himlen eller på jorden höjs denna tavla, och han slår sin panna och betraktar, och om det är av mitt arbete befaller han mig däri, och om det är Mikails arbete befaller han honom däri, och om det är dödsängelns arbete befaller han honom däri. » « O Djibril, och över vad är du? » « Över vinden och härlagerna.

» « Och över vad Mikail? » « Över växterna och regnet. » « Och över vad dödsängeln? » « Över själarnas återtagande.

» « Jag trodde aldrig att den steg ned annat än för Stundens tillkomst, och det du har sett av mig är blott fruktan för Stundens tillkomst. » Det är en sällsam hadith via denna väg.

Och i Muslims Sahih: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom), när han reste sig om natten för att bedja, sade: « O Allah, Djibrils, Mikails och Israfils Herre, himlarnas och jordens Skapare, den som känner det dolda och det synliga, Du dömer mellan Dina tjänare i det de har divergerat om, led mig i det de har divergerat om sanningen, med Ditt tillstånd, Du leder den Du vill till en rak väg. »

Det sägs: Israfil är den förste som Allah skall uppväcka efter avsvimnandet, för att blåsa i basunen. Israfil är den förste av änglarna att ha fallit ned i tillbedjan, och det tillerkändes honom som belöning ansvaret för den bevarade tavlan, såsom Abu al-Qasim as-Suhayli har berättat det i sin bok. « Den som är fiende till Allah, Hans änglar, Hans sändebud, Djibril och Mikail » (Sura 2, 98): Han förband dem med änglarna för bådas ädelhet: Djibril är en stor ängel vars omtalande har föregått: vad Mikail gäller är han anförtrodd regnet och växterna, och han har hos sin Herre en plats, och han hör till änglarnas ädlingar, de nära.

Abu al-Yaman har berättat för oss: Ibn 'Ayyash har berättat för oss att han hörde Humayd ibn 'Ubayd, Bani al-Mu'allas frigivne, säga: jag hörde Thabit al-Bunani berätta, från Anas ibn Malik, att han sade till Djibril: « Varför har jag aldrig sett Mikail skratta? » « Mikail har inte skrattat sedan Elden skapades.

» Och dessa änglar är dem vars omtalande är uttryckligt i Koranen: « O Allah, Djibrils, Mikails och Israfils Herre »: Djibril stiger ned med välledningen till sändebudena, till förmedlingen åt samfunden, och Mikail är anförtrodd regnet och växterna, varav ernärvelserna kommer i denna boning, och han har biståndare som gör vad han befaller dem, på hans Herres (må Han vara upphöjd) befallning: de leder vindarna och molnen såsom Herren (må Han vara upphöjd) vill, och det har berättats oss att det inte är en droppe som stiger ned från himlen utan att det med den finns en ängel som mäter den på dess plats på jorden, och Israfil är anförtrodd blåsningen i basunen till gravarnas utgång och närvaron på uppståndelsens dag och utvandringen, för att den tacksamme skall vinna och den otacksamme skall belönas: åt denne är hans synd förlåten och hans gärning prisad, och åt denne är hans gärning som det utströdda dammet, och han anropar: ve och vilken förlust!

Djibril (fred vare med honom) når fram genom vad han låter stiga ned till välledningen: Mikail når fram genom vad han är anförtrodd till ernärvelsen: Israfil når fram genom vad han är anförtrodd till biståndet och vedergällningen: vad dödsängeln gäller är han inte namngiven uttryckligen i Koranen eller i de autentiska haditherna, och hans namngivning har kommit i vissa atharer som Azrail, och Allah vet bäst.

Dödsängeln och hans biståndare

« Säg: "Dödens ängel, som har satts att vaka över er, skall [en dag] samla in era själar och därefter förs ni åter till er Herre." » Sura 32, 11

Och han har biståndare som utdrar tjänarens själ ur hans massa till det att den når strupen, och dödsängeln griper den då med sin hand, och när han har tagit den lämnar de den inte i hans hand tiden av ett ögonblink utan att de tar den från hans hand och sveper den i likkistor som tillkommer den: « Allah befäster dem som trott genom det fasta ordet, i det jordiska livet och i den kommande » (Sura 14, 27): därefter stiger de med den upp: är den dygdig öppnas himlens portar åt den, annars är de stängda för den och den stöts tillbaka emot jorden: « Och Han är den som segrar över Sina tjänare, och Han sänder över er vakter till det att, när döden kommer till en av er, låta våra sändebud honom dö utan att de försummar något, och därefter återförs de till Allah, deras sanna herre. Är det inte Hans domen tillkommer, och Han är den snabbaste av räkenskapsförare. » (Sura 6, 61-62)

Och från Ibn Abbas och Mujahid: jorden inför dödsängeln är som en bord, och han tar därifrån där han vill. Och vi har omtalat att dödsänglarna kommer till mannen enligt hans handling: är han troende kommer honom änglar med vitt ansikte och vita kläder och behagliga själar, och är han otrogen är det dess motsats, vi söker den store Allahs skydd emot det.

Min fader har berättat för oss: Yahya ibn Abu Yahya al-Muqri har berättat för oss: jag hörde Ja'far ibn Muhammad säga: jag hörde min fader säga: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) betraktade dödsängeln vid huvudet av en man av ansarierna: « O dödsängel, var öm med min kamrat, ty han är troende. » « O Muhammad, du gläder en själ och du gläder en blick, ty jag är hos varje troende en kamrat, och vet att det inte finns på jorden ett hus av ruin, inte ett hår på fast land eller till havs, utan att jag har genomkorsat dem fem gånger varje dag, till den grad att jag känner deras unge och deras gamle bättre än de själva, och vid Allah, o Muhammad, om jag ville ta en myggas själ skulle jag inte ha makten därtill, förrän Allah är den som föreskrivit dess återtagande.

» « Det har nått mig att du genomkorsar dem på bönernas tider: när döden kommer, om han hör till dem som bevarar bönen, närmar sig ängeln honom och stöter ifrån honom djävulen: det finns ingen gudomlighet utom Allah, Muhammad är Allahs sändebud, i detta jättelika tillstånd. » Det är en hadith utan fullständig kedja, och det finns däri en undersökning, och vi har omtalat, i basunens hadith, via Ismail ibn Rafi' al-Madini tonårshövdingen, från Muhammad ibn Ziyad, från Muhammad ibn Ka'b al-Qurazi, från Abu Hurayra, från Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom), hadithen i sin längd: och Allah befaller Israfil avsvimnandets rus, och han blåser avsvimnandets rus, och himlarnas folk och jordens folk svimmar utom den Allah vill, och när de är utplånade kommer dödsängeln till den Mäktige (må Han vara upphöjd): « O Herre, himlarnas och jordens folk är döda, utom den Du vill. » « Vem återstår?

» « O Herre, Du återstår, Du den Levande som inte dör, och återstår Tronbärarna, och återstår Djibril och Mikail. » « Må Djibril och Mikail dö. » « O Herre, Djibril och Mikail dör. » « Tysta med dig, jag har skrivit döden på allt som är under min tron.

» De dör alltså, och därefter kommer dödsängeln till den Mäktige (må Han vara upphöjd): « O Herre, Djibril och Mikail är döda. » Allah säger, och Han vet bäst: « det sägs till honom: vem återstår, vem återstår? » « Du återstår, Du den Levande som inte dör, och återstår Tronbärarna, och jag återstår. » « Må Tronbärarna dö.

» De dör alltså, och Allah befaller Tronen, och basunerna tas ifrån Israfil: « O Herre, Tronbärarna är döda. » Allah säger, och Han vet bäst: « och mannen säger: Du återstår, Du den Levande som inte dör, och återstår Tronbärarna, och jag återstår. » « Du återstår, Du den Levande som inte dör. » « Du är en skapelse av mina skapelser, jag har skapat dig för det jag har sett, dör alltså.

» Han dör alltså, och när ingenting återstår utom Allah, den Ende, den Härskande, den Ena, den Genomträngande, som inte har fött och inte har blivit född och inte har någon lika, var Han den siste liksom Han var den förste.

Och han har omtalat hadithen i sin helhet i sin längd, berättad av at-Tabarani, Ibn Jarir och al-Bayhaqi, och hafizen Abu Musa al-Madini har berättat den i sin bok, och det finns hos honom en sällsam tillägg: Allah sade till honom: « Dör. »

Harut och Marut i Babylon

Harut och Marut, enligt en stor del av föregångarnas ord, och det har kommit i deras historia och i vad som blev av deras sak många atharer varav de flesta är isra'iliyyat. Och imam Ahmad har berättat en hadith uppstigande till Profeten, från Ibn Umar, och Ibn Hibban har besannat den i sin Sahih, och dess autenticitet är, enligt min mening, föremål för undersökning, och det mest sannolika är att den är ett avbrott på Abdallah ibn Umar, och att den hör till det han har tagit emot från Ka'b al-Ahbar, såsom skärningen kommer, och Allah vet bäst: att Venus framträdde för de båda i en kvinnas gestalt bland de vackraste av människor.

Och från Ali och Ibn Abbas: Venus var en kvinna, och att när de bad henne om det som omtalas vägrade hon, utom om de undervisade henne det största namnet, och hon steg alltså upp till himlen och blev en stjärna, och al-Hakim har berattat i Mustadrak, från Ibn Abbas: och vid den tiden fanns det en kvinna vars skönhet bland kvinnorna var som Venus skönhet bland de övriga stjärnorna, och denna formulering är den bästa av det som har kommit om Venus: deras sak och deras historia var i Idris tid, i Sulayman ibn Dawuds tid, såsom vi har fastställt i Tafsir.

I sammandrag: det är en israelitisk underrättelse uppstigande till Ka'b al-Ahbar, såsom Abd ar-Razzaq har berattat i sin Tafsir, från ath-Thawri, från Musa ibn 'Uqba, från Salim, från Ibn Umar, från Ka'b al-Ahbar, historien, och det är den rättaste av kedjorna och den solidaste i män, och Allah vet bäst.

Det har sagts: det som avses med hans ord: « och det som låts stiga ned över de båda änglarna i Babylon, Harut och Marut » (Sura 2, 102): två stammar av jinnerna, såsom Ibn Hazm har sagt, och det är sällsamt och långt från formuleringen, och ad-Dahhak placerar dem, med den läga vokalen, som två Ilj av persernas folk: så har ad-Dahhak sagt: de är två änglar av himlen, men det har föregått i Allahs öde åt dem båda vad han har omtalat av deras sak, om underrättelsen fastställs därigenom är de änglar, men det riktiga är att de är av jinnerna, såsom fastställandet kommer.

Munkar och Nakir, grvens änglar

Munkar och Nakir (fred vare med dem), och bådas omtalande har spritts i haditherna i grvens förhör: « Allah befäster dem som trott genom det fasta ordet, i det jordiska livet och i den kommande, och Allah ledar de orättvisa vilse, och Allah gör vad Han vill. » (Sura 14, 27) Och de båda är grvens båda prövare, anförtrodda den dödes förhör i hans grav om hans Herre, hans religion och hans profet, och de prövar den dygdige och den vankelmodige, och de båda är blå, skräckinjagande, med huggtänder och störande gestalter och skräckinjagande röster, må Allah bevara oss från grvens straff och befästa oss genom det fasta ordet, amin.

Abdallah ibn Yusuf har berättat för oss: Ibn Wahb har berättat för oss: Yunus har berättat för mig att Aisha, Profetens (Allahs fred och välsignelser vare med honom) hustru, har berättat honom att hon sade till Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom): har du råkat ut för en dag svårare än Uhud-dagen? Han sade: « Jag har råkat ut för från ditt folk saker, och det svåraste av vad jag har råkat ut för dem var 'Aqaba-dagen, när jag hade utställt mig själv åt Ibn Abd Yalil ibn Abd Kulal, och han svarade mig inte på det jag ville: jag drog alltså iväg, bekymrad, på mitt ansikte, och jag kom till mig först när jag var vid Qarn ath-Tha'alib, och jag lyfte då huvudet och se, ett moln som hade övertäckt mig: jag betraktade och se, i det Djibril (fred vare med honom), och han kallade på mig och sade: Allah har hört ditt folks ord till dig och vad de har svarat dig emot, och Han har sänt dig bergens ängel, för att du skall befalla honom i dem vad du vill.

Han kallade alltså på mig bergsängeln, och han hälsade mig: « O Muhammad, Djibril har sänt mig till dig för att du skall befalla honom vadhelst du vill av dem: om du vill att jag skall stjälpa över dem de båda bergen. » Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Men jag hoppas att Allah skall låta från deras ländgårdar träda fram den som skall tillbedja Allah ensam utan att ge Honom någon medhjälpare. » Och Muslim har berättat den likaså, från Ibn Wahbs hadith.

Änglarnas led och ämbeten

Kapitel: vad Allah har berett dem gäller finns det klasser: bland dem Tronbärarna, vars omtalande har föregått, och bland dem keruberna som är kring Tronen, och de är änglarnas ädelaste med Tronbärarna: « Messias skulle inte förakta att vara Allahs tjänare, inte heller de nära änglarna » (Sura 4, 172), och bland dem Djibril och Mikail (fred vare med dem), och Allah har omtalat om dem att de ber om förlåtelse åt de troende, utöver det dolda: « Dem som bär Tronen och dem som omger den prisar sin Herres lov och tror på Honom och ber om förlåtelse åt dem som har trott: Herre, Du omfattar allt i barmhärtighet och vetskap, förlåt alltså dem som har ångrat sig och följt Din väg, och skydda dem från Eldstraffet, Herre, och ta in dem i Edens trädgårdar som Du har lovat dem, och deras fäders, hustrurs och avkommor dem som var dygdiga, Du är den Mäktige, den Vise, och skydda dem från de onda gärningarna, och den Du skyddar från de onda gärningarna den dagen har Du förbarmat Dig över, och det är den stora framgången.

» (Sura 40, 7-9)

Och såsom deras egenskaper är denna rena egenskapen, när tjänaren anropar för sin broder utöver det dolda, säger ängeln: « Amin, och du har det likaså. »

Och bland dem de sju himlarnas befolkare, som befolkar dem med en uthärdande tillbedjan natt och dag, morgon och kväll: de prisar natten och dagen utan att avbryta (Sura 21, 20): bland dem den på knä i bestånd och den stående i bestånd och den i nedfall i bestånd, och bland dem dem som avlöser varandra skara efter skara mot det befolkade huset, varje dag sjuttio tusen som inte återvänder dit, den siste av deras termin, och bland dem de anförtrodda trädgårdarna och beredandet av generositeten åt dess folk och anordnandet av gästfriheten åt dess invånare, av kläder och guldsmedskonst och boningar och rätter och drycker och annat därtill av det som inget öga har sett och inget öra har hört och som aldrig har slagit en människas hjärta.

Paradisets väktare: Ridwan, han har namngivits uttryckligen i vissa hadither, och bland dem de anförtrodda Elden, och de är de våldsamma väktarna, och deras anförare nitton, och dess skattmästare Malik, och han är hela väktarskapets anförare: « Och dem som skall vara i Elden skall säga till Eldstraffets väktare: anropa er Herre att Han för lättar åt oss en dag av straffet. » Versen. « Och de skall ropa: o Malik, må din Herre göra slut med oss. Han skall säga: ni skall förbliva, vi har kommit till er med sanningen, men de flesta av er gentemot sanningen är trätgoda.

» (Sura 43, 77) « Över den änglar, hårda och våldsamma, som inte är ohörsamma mot Allah i vad Han befaller dem och gör som dem befallts. » (Sura 66, 6) « Över den nitton. Och vi har inte gjort Eldens härskare till annat än änglar, och vi har inte gjort deras antal till annat än prövotillfälle åt dem som förnekar, för att dem som fått Skriften skall bli övertygade och dem som trott skall öka i tro, och dem som fått Skriften och de troende skall inte tvivla, och dem som har en sjukdom i hjärtana och de otrogna skall säga: vad ville Allah med denna liknelse? Så leder Allah vilse den Han vill och leder den Han vill, och ingen känner din Herres härlag utom Han.

» (Sura 74, 30-31)

« Lik bland er: den som håller talet hemligt och den som gör det offentligt, och den som gömmer sig om natten och som visar sig om dagen: han har avlösare framför sig och bakom sig som skyddar honom på Allahs befallning. » (Sura 13, 10-11) Verserna.

Från Ibn Abbas: han har avlösare framför sig och bakom sig som skyddar honom på Allahs befallning, och de är änglarna, och 'Ikrima har sagt, från Ibn Abbas: « som skyddar honom på Allahs befallning »: änglar skyddar honom framför och bakom, och när Allahs öde kommer lämna de honom: det finns inte en tjänare utan att det finns en ängel anförtrodd hans vakt i hans sömn och hans vakenhet, av jinn och människor och insekter, bakom dig, utom en sak: Allah ger tillstånd åt den och den når honom. « Det finns inte en människa utan att han har hos sig en ängel som försvarar honom, till det att han överlämnar honom åt den honom föreskrivits. » En man kom till Ali och sade: en grupp av Murad vill döda dig, och han sade: « Hos varje man finns två änglar som skyddar honom emot vad som inte har föreskrivits, och när ödet kommer ställa de sig emellan honom och det: döden är en befästad fästning. »

Och bland dem de anförtrodda tjänarnas gärningars bevakning, från höger och vänster: « Från höger och vänster, sittande: han uttalar inte ett ord utan att han har hos sig en beredd iakttagare. » (Sura 50, 17-18) « Och över er finns vakter, ärade och skrivande, som vet vad ni gör. » (Sura 82, 10-12)

Min fader har berättat för oss: Ali ibn Muhammad at-Tanafisi har berättat för oss: Waqi' har berättat för oss: Sufyan och Mis'ar har berättat för oss, från Alqama ibn Murtad: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Ärade vare de ärade skrivarna, som inte lämnar er utom i ett av två tillstånd: den stora orenheten och avträdena: när någon av er tvättar sig må han dölja sig bakom en murs kropp, eller sin kamel, eller att hans broder täcker honom.

» Det är ett rapport utan fullständig kedja via denna väg, och al-Bazzar har gjort det sammanhängande i sin Musnad, via Hafs ibn Sulayman recitatörens väg, och det finns däri en Alqamas ord, från Mujahid: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allah förbjuder er nakenheten, skäms alltså för Allahs änglar som är med er, de ärade skrivarna, som inte lämnar er utom i ett av tre tillstånd: avträdena, den stora orenheten och badet: när någon av er tvättar sig naken må han täcka sig med sitt kläde, eller en murs kropp, eller sin kamel. » Och meningen med att ära dem är att skämmas för dem, att inte uppvisa dem de fula handlingar de skriver, ty Allah har skapat dem ärade i deras sammansättning och deras sedlighet, och av deras generositet har det fastställts i hadithen berättad i Sahierna och Sunan och Musnaderna, från en grupp av kamrater, att han sade: « Änglarna träder inte in i ett hus där det finns en avbildning, inte heller en hund, inte heller någon i tillstånd av stor orenhet.

» Och i en överföring, från 'Asim ibn Damra, från Ali: inte heller urinen, och i Rafi's överföring, från Abu Sa'id, uppstigande: « Änglarna träder inte in i ett hus där det finns en avbildning, inte heller en staty. » Och i Mujahids överföring, från Abu Hurayra, uppstigande: « Änglarna träder inte in i ett hus där det finns en hund eller en staty. » Och i Dakwan Abu Salih as-Sammans överföring: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Änglarna följer inte en härskara hos vilken det finns en hund eller en klocka. » « Änglarna följer inte en härskara hos vilken det finns en klocka.

»

Och al-Bazzar sade: Ishaq ibn Sulayman al-Baghdadi, känd som al-Falusi, har berättat för oss: Bayan ibn Humran har berättat för oss: Sallam har berättat för oss, från Mansur ibn Zadhan, från Muhammad ibn Sirin: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allahs änglar känner Adams söner och känner deras gärningar: när de betraktar en tjänare agera i Allahs lydnad omtalar de honom sinsemellan och namnger honom: i natt gjorde den och den framgång, i natt är den och den frälst, och när de betraktar en tjänare agera i Allahs ohörsamhet omtalar de honom sinsemellan och namnger honom: i natt omkom den och det. » Sallam: jag anser att det är Sallam al-Madaini, och han är mjuk i hadith.

Abu al-Yaman har berättat för oss: Shu'ayb har berättat för oss: Abu az-Zinad har berättat för oss, från al-A'raj: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Änglarna avlöser varandra: änglar om natten och änglar om dagen, och de församlas i gryningsbönen och asrbönen, och därefter stiger dem som har tillbringat natten hos er upp till Honom, och Han förhör dem: hur har ni lämnat mina tjänare? De sade: vi har lämnat dem medan de bad, och vi fann dem medan de bad. » Denna formulering finns i Skapelsen av världarnas bok med detta sammanhang, och denna formulering har blott han berattat, utan Muslim, via denna väg, och de båda har hämtat den i Sahierna, i början, från Maliks hadith, från Abu az-Zinad.

Ziyad ibn Ayyub har berättat för oss: Mubashshir ibn Ismail al-Halabi har berättat för oss: Tammam ibn Nahik har berättat för oss, från al-Hasan, det vill säga al-Basri: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Det finns inte två vakter som höjer till Allah (må Han vara upphöjd) vad de har skrivit under en dag, och Han ser vid bladets början och dess slut en begäran om förlåtelse, utan att den Högste Allah säger: jag har förlåtit min tjänare vad som finns mellan bladets båda ändar. » Endast Tammam ibn Nahik har berattat den, och Ibn Ma'in har besannat den, och al-Bukhari, Abu Hatim, Abu Zur'a, an-Nasa'i och Ibn 'Adi har försvagat den, och Ibn Hibban har anklagat den för förfalskning, och imam Ahmad sade: jag känner inte hans tillstånds verklighet.

Syftet är att varje människa har två vakter, två änglar, en framför sig och en bakom sig som skyddar honom på Allahs befallning, på den upphöjde Allahs befallning, och två änglar skrivande, åt hans höger och åt hans vänster, och skrivaren åt höger befaller skrivaren åt vänster, och han skriver hans goda gärningar, och skrivaren åt vänster skriver hans onda gärningar: när den vänstra innehavaren vill skriva dem: « Vänta honom, kanske han ångrar sig eller begär förlåtelse. » Och när han gör en god handling skriver den högra den utan tvekan och utan att vänta den vänstra innehavaren: « Från höger och vänster, sittande: han uttalar inte ett ord utan att han har hos sig en beredd iakttagare. » (Sura 50, 17-18)

Aswad ibn 'Amir har berättat för oss: Sufyan har berättat för oss: Mansur har berättat för oss, från Salim ibn Abi al-Ja'd, från hans fader: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Det finns ingen av er utan att hans kamrat av jinnerna har tilldelats honom, och hans kamrat av änglarna. » « Och du, o Allahs sändebud? » Han sade: « Och jag, men Allah har bistått mig emot honom, han befaller mig blott det goda. » Muslim ensam har hämtat den, från Mansurs hadith. Det är möjligt att denna kamrat bland änglarna är annan än människans vaktkamrat, han är blott anförtrodd honom, för att leda honom och rikt honom, med hans Herres tillstånd, emot det godas väg och rättskaffenhetens väg, liksom honom har tilldelats djävlarnas kamrat, som inte skonar någon ansträngning i plågan och villfarelsen, och den bevarade är den Allah har bevarat (må Han vara upphöjd), och hos Allah finns det sökta biståndet.

Ahmad ibn Yunus har berättat för oss: Ibrahim ibn Sa'd har berättat för oss: Ibn Shihab har berättat för oss, från Abu Salama ibn Abd ar-Rahman, och från al-Agharr: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « När fredagens dag kommer finns det vid varje port av moskén änglar som skriver den förste och sedan den förste, och när imamen sätter sig rullar de sina blad och kommer för att höra ihågkommelsen. » Och så har blott han berättat den via denna väg, och den finns i de båda Sahierna via en annan väg: « och gryningens recitation, ty gryningens recitation bevistades » (Sura 17, 78). Asbat har berättat för oss: al-A'mash har berättat för oss, från Ibrahim, från Ibn Mas'ud, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), och al-A'mash har berattat för oss, från Abu Salih, från Abu Hurayra, från Hans ord: « och gryningens recitation, ty gryningens recitation bevistades »: den bevistas av nattens änglar och dagens änglar, och Tirmidhi, an-Nasa'i och Ibn Majah har berattat den från Asbats hadith: god, autentisk: jag säger: och den är avbruten.

Abdallah ibn Muhammad har berättat för oss: Abd ar-Razzaq har berattat för oss: Ma'mar har underrättat oss, från az-Zuhri, från Abu Salama, och från Sa'id ibn al-Musayyab, från Abu Hurayra, och han sade: « Bönen i församlingens förtjänst över den ensamma bönen är av tjugo fem grader, och nattens änglar och dagens änglar församlas i gryningsbönen. » « Läsen alltså, om ni vill: och gryningens recitation, ty gryningens recitation bevistades. » Mubashshad har berättat för oss: Abu 'Awana har berattat för oss, från al-A'mash, från Abu Hazim: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « När mannen kallar sin hustru till sin bädd och hon vägrar och han tillbringar natten i vrede emot henne, förbannar änglarna henne till morgonen. » Har följt honom Shu'ba, Abu Hamza, Ibn Dawud och Abu Mu'awiya, från al-A'mash.

Han sade: « När imamen säger amin, sägen amin, ty den vars amin sammanfaller med änglarnas amin skall hans tidigare synder förlåtas honom. » Ismail har berattat för oss med denna formulering: « När imamen säger amin säga änglarna i himlen amin, och den vars amin sammanfaller med änglarnas amin skall hans tidigare synder förlåtas honom. » Ismail har berattat för oss: Malik har berattat för mig, från Sumayy, från Abu Salih, och han sade: « När imamen säger: Allah hör den som prisar Honom, sägen: o Allah, vår Herre, och Dig tillhör allt lov, ty den vars ord sammanfaller med änglarnas ord skall hans tidigare synder förlåtas honom. » Och hela samfundet har berättat den utom Ibn Majah, från Maliks hadith, från Sumayy, från Abu Salih, från Abu Hurayra.

Abu Mu'awiya har berättat för oss: al-A'mash har berättat för oss, från Abu Salih, från Abu Hurayra: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Allah har änglar som far omkring på jorden i välgärning bland folkens skrivare, och de säger: kom till ert behov. » « Vad för ting gör mina tjänare? » « De lämnar Dig prisande och Dig upphöjande och Dig ihågkommande. » « Och har de sett mig?

» De säger: « Nej. » « Och hur om de hade sett mig? » « Om de hade sett Dig skulle de ha varit intensivare i prisandet, upphöjandet och ihågkommandet. » Han sade: « Och vad för ting begär de?

» « De begär Paradiset. » « Och har de sett det? » « Nej. » « Och hur om de hade sett det?

» « Om de hade sett det skulle de ha varit intensivare i sin begärlighet emot det och intensivare i dess begäran. » Han sade: « Och vad söker de skydd emot? » « Elden. » « Och har de sett den?

» « Nej. » « Och hur om de hade sett den? » « Om de hade sett den skulle de ha varit intensivare i att fly den och intensivare i att frukta den. » Han sade: « Jag tar er till vittne att jag har förlåtit dem.

» De säger: « Bland dem finns den och den, den bristfällige, han har inte kommit för bönen, han har blott kommit för ett behov. » « Dessa är folket, deras kamrat är inte olycklig med dem. »

Och så har al-Bukhari berättat den, från Qutayba, från Jarir ibn Abd al-Hamid, från al-A'mash. Shu'ba har berattat den, från al-A'mash, utan att stiga upp med den, och Suhayl har stigit upp med den, från sin fader, och Ahmad har berattat den, från 'Affan, från Wuhayb, från Suhayl, från hans fader, från Abu Hurayra, från Profeten (Allahs fred och välsignelser vare med honom), på liknande sätt, såsom al-Bukhari har omtalat den, hängande, från Suhayl, och Muslim har berattat den, från Muhammad ibn Rafi', från Bahz ibn Assad, från Wuhayb. Och imam Ahmad har också berattat den, från Ghundar, från Shu'ba, från Sulayman, som är al-A'mash, från Abu Salih, från Abu Hurayra, utan att stiga upp med den, likaså, såsom al-Bukhari har antytt.

Abu Mu'awiya har berättat för oss: al-A'mash har berättat för oss, och Ibn Numayr har underrättat oss: al-A'mash har underrättat oss, från Abu Salih: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Den som skingrar åt en troende en ångest av denna världens ångester skall Allah skingra emot honom en ångest av uppståndelsens dags ångester, och den som täcker en muslim skall Allah täcka honom i denna värld och i den kommande, och den som underlättar åt den som befinner sig i svårigheten skall Allah underlätta åt honom i denna värld och i den kommande, och Allah är i tjänarens bistånd så länge tjänaren är i sin broders bistånd, och den som far en väg och söker däri en vetskap skall Allah underlätta åt honom genom den en väg till Paradiset, och det samlas inte ett folk i ett hus bland Allahs hus, reciterande Allahs bok och studerande den sinsemellan, utan att stillheten stiger ned över dem och barmhärtigheten täcker dem och änglarna omger dem och Allah nämner dem bland dem som är hos Honom, och den vars gärning saknar fart skall hans härstamning inte hastifiera den.

» Och så har Muslim berattat den från Abu Mu'awiyas hadith.

Abd ar-Razzaq har berättat för oss: Ma'mar har berattat för oss, från Abu Ishaq, från al-Agharr Abu Muslim, från Abu Hurayra, och från Abu Sa'id, och han sade: « Det samlas inte ett folk som ihågkommer Allah (må Han vara upphöjd) utan att änglarna omger dem och barmhärtigheten täcker dem och stillheten stiger ned över dem och Allah nämner dem bland dem som är hos Honom. » Och så har Israil och Sufyan ath-Thawri och Shu'ba, från Abu Ishaq, berattat den likaså, och Muslim har berattat den från Shu'bas hadith, och Tirmidhi från ath-Thawris hadith: god, autentisk, och Ibn Majah har berattat den, från Abu Bakr ibn Abi Shayba, från Yahya ibn Adam, från 'Ammar ibn Ruzayq, från Abu Ishaq, med dess kedja, likaså, och i denna mening finns det många hadither.

Och i imam Ahmads Musnad och i Sunan: « Änglarna fäller sina vingar för vetenskapens sökare, accepterande vad han gör. » De ödmjukar sig för honom, såsom den Högste har sagt: « Och sänk för dem ödmjukhetens vinge av barmhärtighet » (Sura 17, 24), « och sänk din vinge åt dem av de troende som följer dig » (Sura 26, 215). Waqi' har berattat för oss, från Sufyan, från Abdallah ibn as-Sa'ib, från Zadhan: Allah har änglar som far omkring på jorden och som förer mig mitt samfunds hälsning, och så har an-Nasa'i berattat den från Sufyan ath-Thawris hadith och från Sulayman al-A'mash, båda från Abdallah ibn as-Sa'ib. Abd ar-Razzaq har berattat för oss: Ma'mar har berattat för oss, från az-Zuhri, från 'Urwa: Allahs sändebud (Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Änglarna skapades av ljus, och jinnen skapades av en eld utan rök, och Adam skapades av det som har beskrivits er. » Och Muslim har berattat den, från Muhammad ibn Rafi' och från Abd ibn Humayd, båda från Abd ar-Razzaq.

Och likaså den berättade hadithen att ängeln har en pådrivning emot tjänarens hjärta och djävulen en pådrivning emot hans hjärta, och ängelns pådrivning är det godas löfte och sanningens bestyrkande, och djävulens det ondas löfte och sanningens förnekande: när tjänaren reser sig på morgonen rycker djävulen och ängeln fram emot honom: « Börja med det goda. » « Börja med det onda. » När han nämner Allah och prisar Honom tar ängeln sig an det och jagar från honom djävulen till kvällen: « Avsluta med det goda, avsluta med det onda. » Om han avslutar sin dag med det goda tar ängeln sig an det till det att han reser sig och jagar från honom djävulen: « I Allahs namn, jag förtröstar mig i Allah, och det finns inte kraft eller makt annat än i Allah. » « Du har blivit ledd, och försedd och skyddad. » Därefter drar sig djävulen tillbaka från honom till slutet, och haditherna i omtalandet av änglarna är mycket många, och vi har omtalat vad den Högste Allah har underlättat av dem, Honom tillhör allt lov.

Änglarna och syndens omöjlighet

Kapitel: frågan gäller finns den för det mesta i teologernas böcker, och divergensen därom med mu'tazila och dem som har följt dem, att någon bevistade en session hos Umar ibn Abd al-Aziz, och hos honom en grupp: « Ingen är ädlare hos Allah än Adams söns ädling: dem som trott och gjort de goda gärningarna är dem de bästa av skapelser. » (Sura 98, 7) Och Umayya ibn 'Amr ibn Sa'id följde honom däri: « Ingen är ädlare hos Allah än Hans änglar, de är Hans båda boningars tjänare och Hans sändebud till Hans profeter. » « Er Herre förbjöd er detta träd blott för att ni inte skall bli två änglar, eller att ni inte skall vara de eviga. » (Sura 7, 20) « Vad säger du, du, o Abu Hamza?

» « Allah har ärat Adam, skapat honom av Sin hand, blåst i honom av Sin ande, låtit änglarna falla ned inför honom, gjort hans avkomma till profeter och sändebud, och att änglarna besöker honom. » Han följde alltså Umar ibn Abd al-Aziz i domslutet och argumenterade genom annat än hans argument och försvagade beviset av vad han har uttryckt av versen: dem som trott och gjort de goda gärningarna.

« Och de tror på den », och likaså jinnerna: « och vi, när vi hörde välledningen, trodde vi på den » (Sura 72, 2), « och bland oss finns det underkastade » (Sura 72, 14), och det bästa av vad man argumenterar genom i denna fråga är det som 'Uthman ibn Sa'id ad-Darimi har berattat, från Abdallah ibn 'Amr, uppstigande till Profeten: när Allah skapade Paradiset sade änglarna: « O vår Herre, gör oss till en plats däri, vi skall äta av den och dricka, ty Du har skapat världen åt Adams söner. » « Jag skall inte göra dygdig den avkomma som jag har skapat av min hand lik den åt vilken jag har sagt: var, och den var. »