Start > Profeternas historier > Skapelsen av jinnen och berättelsen om Iblis
Berättelsen om skapelsen av jinnen och historien om Iblis i Koranen och islamisk tradition: verser, hadither och exegeternas åsikter, troget översatta.
Jinn skapades « av en eld utan rök », före Adam; de äter, dricker och förökar sig, och bland dem finns troende och otrogna. Deras mest berömde, Iblis, kallad 'Azazil före sin olydnad, vägrade kasta sig ned för Adam: « Jag är bättre än han: du skapade mig av eld och skapade honom av lera. » Förbannad och fristad till uppståndelsens dag har han sin tron på havet, varifrån han sänder sina härar att fresta människorna, medan djävularna som i smyg lyssnar till den himmelska församlingen stenas av stjärnfall. En grupp jinn lyssnade till Koranen och återvände till sitt folk som varnare.
Innehållsförteckning :
Uppdaterad 09 november 2026 kl 23h02
📖 46 min lästid« Han har skapat människan av krukmakarlera, som [krukmakaren formar sina] lerkärl, och de osynliga väsendena har Han skapat av en bländande eldslåga. Vilket av er [allsmäktige] Herres verk vill ni båda då förneka » Sura 55, 14-16
« VI HAR skapat människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja; och dessförinnan skapade Vi de osynliga väsendena av ökenvindens eld. » Sura 15, 26-27
Ibn 'Abbas och 'Ikrima och Mujahid och al-Hasan och mer än en annan har sagt om « av en eld utan rök »: av en lågtunga, av dess rena och bästa del. Vi har redan nämnt, i överlämningskedjan från az-Zuhri, efter 'Urwa, att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « änglarna skapades av ljus, jinn skapades av en eld utan rök och Adam skapades av det som har beskrivits åt er. » Återgivit av Muslim.
Jinn skapades före Adam (fred vare med honom), och före dem fanns på jorden hinn och binn: Allah släppte jinn på dem, de dödade dem, drev dem bort från jorden och utplånade dem från den, och jinn bosatte sig där efter dem, på grund av vad de hade begått. As-Suddi har nämnt i sin Tafsir, från Abu Malik och Abu Salih, efter Ibn 'Abbas, och från Murra, efter Ibn Mas'ud: när Allah hade fullbordat skapelsen av det Han älskade och hade inställt sig på Tronen, satte Han Iblis över himmelens lägsta rikes kungadöme, och han hörde till en stam bland änglarna som kallades jinn; de kallades inte jinn annat än för att de var Paradisets väktare: « Allah gav mig detta på grund av den företräde jag har över änglarna. » Och ad-Dahhak har nämnt att, när jinn fördervade jorden och göto blod, sände Allah Iblis till dem och med honom en avdelning änglar; de dödade dem och drev dem från jorden till havens öar.
Muhammad ibn Ishaq har sagt, från Khallad, från 'Ata', från Tawus: Iblis namn, innan han begick olydnaden, var 'Azazil; han hörde till jordens invånare och bland de mest nitiska av änglarna och den mest vetande av dem, och han var av en stam som kallades jinn. Ibn Abi Hatim har återgivit: hans namn var 'Azazil, han hörde till de ädelaste av änglarna, bland de första som försågs med fyra vingar. Sunayd har sagt, efter Hajjaj: Iblis var bland de ädelaste av änglarna och den mest generösa av dem genom sin stam, skattmästare åt trädgårdarna, och han hade himmelens lägsta rikes kungadöme och jordens kungadöme. Salih, at-Taw'amas frigiven, sade: han gjorde utflykter mellan himmel och jord; Ibn Jarir har återgivit det. Qatada har sagt, efter Sa'id ibn al-Musayyab: Iblis var himmelens lägsta änglars anförare.
Al-Hasan al-Basri har sagt: han var inte av änglarna så länge som ett ögonblund; han är jinnens ursprung, såsom Adam är människornas ursprung. Shahr ibn Hawchab har sagt: Iblis var bland de jinn som änglarna förjagade; vissa av dem grep honom och förde honom upp till himlen. När Allah ville skapa Adam, för att han skulle vara på jorden med sin avkomma efter honom, och formade hans massa av lera, gick Iblis, som var jinnens anförare och den mest smickrande av dem på den tiden, och vars namn var 'Azazil, runt omkring den. När han såg att den var ihålig, förstod han att det var en varelse som inte kunde stå på benen: « Om du är undergiven mig, skall jag förgöra dig; och om du är undergiven mig, skall jag olyda Dig.
» När Allah inblåste i Adam av Sin ande, såsom det skall komma, och befallde änglarna att kasta sig ned för honom, trängde en stor avund in i Iblis, och han vägrade kasta sig ned för honom: « Jag är bättre än han: du skapade mig av eld och skapade honom av lera. » Han motsade därför ordern, invände emot världarnas Herre, hade fel i sitt tal, fjärmade sig från sin Herres barmhärtighet, störtades från den rang han hade nått genom sin tillbedjan, och han hade släkt sig med änglarna utan att vara av deras släkte, ty han är skapad av eld och de av ljus; hans natur svek honom därför i det största behov han hade av den, och han återfördes till sin eldig natur. « Då kastade sig änglarna alla ned tillhopa, utan undantag, utom Iblis, som blåste upp sig i högmod och hörde till de otrogna. Och när Vi sade till änglarna: kasten er ned för Adam, kastade de sig ned, utom Iblis, som var av jinn och gjorde uppror emot sin Herres befallning.
Tagen ni då honom och hans avkomma till beskyddare i stället för Mig, medan de är åt er fiender? Vad för ett ont byte åt de orättvisa. »
Iblis störtades därför från den höga ställningen, och det förbjöds honom att vistades på himlen; han steg ned på jorden förödmjukad, föraktad, förbannad, förjagad, hotad av elden, han och dem som följer honom av jinn och människor, och trots detta strävade han med alla sina krafter att fördärva Adams söner på alla vägar och genom alla bakhåll:
« SE, VI sade till änglarna: "Fall ned på era ansikten inför Adam", och [alla] föll ned utom Iblees. Han sade: "Skall jag falla ned inför den som Du har skapat av lera?" [Och] han fortsatte: "Denne som Du har satt högre än mig - om Du vill ge mig uppskov till Uppståndelsens dag, svär jag att jag skall förmå hans avkomma att blint lyda mig, alla utom ett fåtal! Vad anser Du om detta?" [Gud] svarade: "Bort härifrån! [Vi ger dig detta uppskov, men] ni skall få helvetet som belöning, du och de som följer dig - en riklig belöning!
[Du kan] egga så många av dem som du förmår med din [lockande] röst och båda upp dina hjälptrupper och ge dig i lag med dem [och driva dem] att samla rikedomar [på orätta vägar] och [förmå dem att i syndiga förbindelser avla] barn, och ge dem löften - även om Djävulens löften inte är mer än bländverk. - Men du skall inte ha någon makt över Mina [sanna] tjänare; ingen som sätter sin lit till din Herre behöver ett annat skydd." » Sura 17, 61-65
Vi skall redogöra för siran i detalj vid omnämnandet av Adams (fred vare med honom) skapelse. Saken är att jinn skapades av elden; som Adams söner äta de, dricka och föröka sig; bland dem finns troende och bland dem otrogna, såsom den Upphöjde har underrättat om dem i sura al-Jinn:
« Säg [Muhammad]: ”Det har uppenbarats för mig att en skara av osynliga väsen fick lyssna till [Koranen], och [att] de sade [till de sina]: 'Vi har lyssnat till en märklig uppläsning, som leder [lyssnaren] till kunskap om rätt och orätt. Vi tror på dess [ord] och vi skall inte sätta gudar vid vår Herres sida. Låt Vår Herres namn hållas högt i ära, Han som aldrig haft en ledsagerska vid Sin sida och inte har [avlat] någon son! Den dåraktigaste av oss brukade göra oerhörda [påståenden] om Gud, och förr trodde vi att varken människorna eller de osynliga väsendena skulle yttra lögner om Gud.
Men det fanns människor som hade för vana att anropa några av de osynliga väsendena om skydd, och kom på så sätt deras högmod att växa, och de trodde, liksom ni har trott, att Gud inte skulle sända någon ytterligare [profet]. » Sura 72, 1-7
« Vi försökte nå himlen [för att utforska dess hemligheter], men där fann vi mäktiga väktare och flammor av eld; och vi [försökte] komma till de platser där vi brukade lyssna, men den som nu vill lyssna kommer att finna [att] en flamma av eld ligger i beredskap för honom. Vi vet inte om de som lever på jorden skall få det onda [på sin lott] eller om deras Herre vill [ge dem] kunskap om rätt och orätt. Bland oss finns de som vill göra det rätta och andra som har mindre intresse för det rätta; ja, vi har alltid varit delade i olika grupper.
Men vi har insett att vi inte kan trotsa Guds [vilja] på jorden och inte heller komma undan den genom att fly. Och efter att [nu] ha fått höra om vägledningen, tror vi på den; den som tror på sin Herre behöver inte vara rädd att [hans förtjänster] skall frånkännas honom eller [att han skall få lida annan] orätt. Bland oss finns [nu] de som har underkastat sig Guds vilja och de som går det ondas väg. De som har underkastat sig Guds vilja är de som sökte kunskap om rätt och orätt; men de som väljer att gå det ondas väg skall bli bränsle för helvetets [ugnar]!'”
OM DE [som förnekar Oss] hade slagit in på den raka vägen, skulle Vi helt visst ha skänkt dem regn i riklig mängd för att pröva deras [villighet att tacka Oss för Våra gåvor]. Och den som vägrar att åkalla sin Herre skall Han utlämna åt ett straff från vilket ingen lindring ges. » Sura 72, 8-17
Vi har redan gjort exegesen av denna sura och av siran i sin helhet vid slutet av sura al-Jinn och nämnt de hadither som är knutna därtill: denna grupp var jinn från Nassibine, och det återgivits i vissa atharer: jinn från Bosra. De passerade Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) medan han stod i bön med sina kamrater i en palmagerård i Mekkas land; de stannade och lyssnade till hans uppläsning. Sedan tillbringade Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) en hel natt med dem: de frågade honom om ting, och han befallde dem vad han befallde dem och förbjöd dem vad han förbjöd dem: « Ni har all mat över vilken Allahs namn uttalats: ni skall finna det till det mest välsignade köttet; och allt överskjutande av gräs är föda åt era boskapsdjur. » Och Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) har förbjudit att begagna det till rening: « Det är edra bröders jinn föda.
» Och han har förbjudit att urinera i hålen, ty de är jinn bostäder. Och Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) läste för dem sura ar-Rahman; varje gång han passerade versen « vilket alltså av er Herres nådeförunnelser förnekar ni? », sade de: « vi förnekar ingen av Dina nådeförunnelser, vår Herre: dig tillhör lovet. » När han läste denna sura för folket var de tysta, och han sade: « Jinn svarade bättre än ni; varje gång jag läste för dem "vilket alltså av er Herres nådeförunnelser förnekar ni?", sade de: vi förnekar ingen av Dina nådeförunnelser, vår Herre: dig tillhör lovet.
» Återgivit av Tirmidhi, från Jabir, och av Ibn Jarir och al-Bazzar, från Ibn Omar.
De lärda har delat sig om de troende jinn: går de in i Paradiset, eller är den lydandes lön bara att inte straffas av Elden? De går in i Paradiset, enligt Koranens allmänhet: « Och åt den som fruktar sin Herres ställe, två trädgårdar » (Sura 55, 46) « vilket alltså av er Herres nådeförunnelser förnekar ni? »
Den Upphöjde har därför förbara dem nåd: om de inte nådde den, skulle Han inte ha nämnt den, och Han har räknat den bland nåderna emot dem, och detta ensamt är ett tillräckligt argument i frågan, och Allah vet bättre.
Qutayba har berättat åt oss, från Malik, från Abd ar-Rahman ibn Abdallah ibn Abd ar-Rahman ibn Abi Sa'sa'a, att Abu Sa'id al-Khudri sade till honom: « Jag ser att du älskar fären och öknen; när du är hos dina fär eller i din öken och kallar till bön, höj röstens räckvidd av ditt kall, ty ingen jinn, ingen människa, ingenting hör muezzinens rösts räckvidd utan att vittna åt honom på uppståndelsens dag. » Abu Sa'id sade: jag har hört det av Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom). Al-Bukhari ensam har återgivit den, utan Muslim.
Vad de otrogna bland jinn beträffar: bland dem finns djävularna, och deras förste och störste är Iblis, Adams fiende, människornas fader. Allah (må Han vara förhärligad) har släppt honom och hans avkomma över Adam och hans avkomma och har garanterat skyddet åt den som tror på Honom och håller Hans sändebud för sannfärdiga och följer lagen som kommit från dem: « Mina tjänare: du har ingen makt över dem; din Herre är nog som förläning. » Och Iblis såg sin antagande slå rätt på dem: de följde honom, utom en grupp troende: « Han hade ingen makt över dem, annat än för att Vi skulde skilja den som tror på det kommande från den som tvivlar på det; och din Herre är Väktare över allt. » « O Adams söner, låt djävulen inte fresta er, såsom han drev edra föräldrar ut ur Paradiset och ryckte dem deras klädnad för att visa dem deras nakenhet; han ser er, han och hans stam, därifrån ni inte ser dem; Vi har gjort djävularna till beskyddare åt dem som inte tror. »
« Och se, då sade din Herre till änglarna: "Jag skall skapa människan av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja, och när Jag har format henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansikten inför henne!" Därpå föll änglarna ned [inför människan], alla utom Iblees, som vägrade att ansluta sig till dem som föll ned [inför henne]. [Gud] sade: "Iblees! Varför faller du inte ned på ditt ansikte som de andra?" [Iblees] svarade: "Jag är inte den som skall falla ned inför en människa, som Du har skapat av ljudande krukmakarlera, av formbar gyttja." [Gud] sade: "Bort härifrån! Utstött skall du vara
och [Min] förbannelse [skall följa dig] till Domens dag!" [Iblees] sade: "Herre! Bevilja mig anstånd till den Dag då [människorna] skall uppväckas från de döda!" [Gud] svarade: "Du är en av dem som skall beviljas anstånd till den Dag vars ankomsttid är känd [av Mig ensam]." [Iblees] sade: "Herre! Eftersom Du har kommit mig att begå ett felsteg, lovar jag att [för människorna] utmåla [det onda] på jorden i de mest förföriska färger och att leda dem alla till synd, [alla] utom dem som är Dina verkliga, hängivna tjänare!" [Gud] sade: "Detta är för Mig en rak väg;
du skall inte ha makt över andra av Mina tjänare än dem som helt gått vilse och [av fri vilja] följer dig. Helvetet är den fastställda mötesplatsen för dem alla - det har sju portar, som var och en skall få sin bestämda andel [av syndare]." » Sura 15, 28-44
Den Upphöjde har nämnt denna sira i sura al-Baqara och i al-A'raf och här och i sura Subhan och i sura Ta-Ha och i sura Sad; vi har behandlat den i sin helhet på sina platser i vår bok Tafsiren, och Allah tillhör lovet, och vi skall presentera den i Adams sira, om Allah vill.
Saken är att Allah förunnade Iblis en frist och sköt upp honom till uppståndelsens dag, som frestelse åt Sina tjänare och ett pröva dem från Hans sida: « Han hade ingen makt över dem, annat än för att Vi skulde skilja den som tror på det kommande från den som tvivlar på det; och din Herre är Väktare över allt. »
« Och när Guds dom har fallit skall Djävulen säga: "Gud gav er ett löfte och löftet var sant. Jag har också gett er löften, men jag har svikit dem. Jag hade ingen myndighet över er, men jag kunde kalla på er och [när jag kallade på er] besvarade ni min kallelse. Klandra då inte mig; klandra er själva. Jag kan inte hjälpa er och ni kan inte hjälpa mig. Jag tar avstånd från det [ni förr gjorde, då] ni gav mig en plats vid Guds sida." Ja, de som begår [sådan svår] orätt har ett plågsamt straff att vänta.
Men de som tror och lever ett rättskaffens liv skall föras till lustgårdar, vattnade av bäckar, där de skall förbli till evig tid i enlighet med deras Herres vilja, och där [änglarna] skall välkomna dem med fredshälsningen. HAR DU inte tänkt på den liknelse som Gud framställer om det goda ordet? [Det goda ordet] är som ett starkt och friskt träd, fast rotat, som sträcker sina grenar mot skyn - » Sura 14, 22-24
Iblis, må Allah förbanna honom, är levande nu och fristad till uppståndelsens dag enligt Koranens text, och han har en tron på havets yta, och han sitter där och sänder sina härar att stifta mellan människorna det onda och frestelserna: « Sannerligen var djävulens ränker svag » (Sura 4, 76). Hans kunya är Abu Kourdous.
Berättelsen om Ibn Sayyad: Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade till honom: « Vad ser du? » « Jag ser en tron på vattnet. » Han sade: « Gå; du skall inte överskrida din rang. » Han förstod alltså att ämnet av den uppenbarelse som gjordes åt honom var diaboliskt, draget av Iblis, som ser sin tron på havet; därför sade han till honom: « Gå; du skall inte överskrida din rang », det vill säga du skall inte överskrida ditt ringa, eländiga, föraktade värde.
Beviset för att Iblis tron är på havet är hadithen som imam Ahmad har återgivit. Abu al-Mughira har berättat åt oss: Safwan har berättat åt oss: Ma'iz at-Tamimi har berättat åt mig: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Iblis tron är i havet; han sänder dit varje dag sina härar som frestar människorna, och den förnämste i rang i hans ögon är den störste frestaren av människorna. »
Ruh har berättat åt oss att han har hört Jabir ibn Abdallah säga: jag har hört Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) säga: « Iblis tron är på havet; han sänder sina härar som frestar människorna, och den störste i hans ögon är den störste frestaren. » Han är ensam i denna kedja.
Mu'ammal har berättat åt oss: Hammad har berättat åt oss: Ali ibn Zayd har berättat åt oss, efter Abu Nadra: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade till Ibn Sayyad: « Vad ser du? » « Jag ser en tron på vattnet. » « På havet, och runt den ormar. » « Det är Iblis tron. » Så har han återgivit den i Jabirs Musnad. Och han har sagt i Abu Sa'ids Musnad: 'Affan har berättat åt oss: Hammad ibn Salama har underrättat oss: Ali ibn Zayd har underrättat oss, efter Abu Nadra, efter Abu Sa'id: han sade till honom: « Vad ser du? » « Jag ser en tron på havet, och runt den ormar. » « Sant: det är Iblis tron. »
Imam Ahmad har återgivit den i kedjan från Ma'iz at-Tamimi, och imam Ahmad också från Abu az-Zubayr, efter Jabir: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Djävulen har förlorat hoppet om att bli tillbedd av dem som bedja, men han strävar efter att såla tvist emellan dem. » Och imam Muslim har återgivit, i hadithen från al-A'mach, efter Abu Sufyan Talha ibn Nafi', efter Jabir: djävulen ställer sin tron på vattnet och sänder sedan sina avdelningar; den som är fjärmast från honom är den han skiljer sig från: « Jag har följt och så till dess jag lämnade honom med att säga detta och detta. » « Vid Allah, du har intet gjort. » « Jag lämnade honom inte förrän jag hade skilt honom och hans familj åt.
» Då närmar man det och fäster sig vid det: « Ja, det är du. » « Ja, det är du som förtjänar äran. » « Vad du är god! » Och vissa grammatiker har tagit denna hadith som bevis för möjligheten av « ja » utan uttryckligt subjekt, och det är sällsynt, och vår shejk hafizen Abu al-Hajjaj har föredragit den första, dömt den sannolikare och stött den med det vi har nämnt, och Allah vet bättre.
Det varmed de skiljer mannen och hans hustru åt: magin som tas emot från djävularna bland människorna och jinn begagnas för att nå skilsmässan mellan allierade, allierade i högsta grad, som älska varandra och omsluta varandra med ömhet; därför tackar Iblis nitälskan hos den som är den orsaken: den som Allah klandrar lovpriser han, och den som väcker Allahs vrede godtar han; må Allahs förbannelse vare över honom. Allah (må Han vara förhärligad) har låtit de båda skydds-surorna komma ned emot alla slags ondo, dess orsaker och dess utgångar:
« SÄG: "Jag söker skydd hos människornas Herre, människornas Konung, människornas Gud, mot det onda som den förrädiske frestaren viskar i människornas hjärtan, [viskar] genom [onda] osynliga väsen och [deras likar bland] människorna." » Sura 114, 1-6
Det har fastställts i de båda Sahih, efter Anas, och i al-Bukharis Sahih: djävulen kretsar i Adams son såsom blodet kretsar.
Muhammad ibn Bahr har berättat åt oss: Adi ibn Abi 'Imara har berättat åt oss: Ziyad an-Numayri har berättat åt oss: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Djävulen lägger sin mun på Adams sons hjärta; omnämner han Allah, drar han sig tillbaka, och om han glömmer, devourer han hans hjärta, och det är den smygande som drar sig tillbaka. »
Allahs omnämnande är en förföljare av djävulen ut ur hjärtat, och det är en väckelse åt glömskan: « Och omnämn din Herre när du glömmer » (Sura 18, 24): « och det var bara djävulen som fick mig att glömma att omnämna Honom » (Sura 18, 63): « Djävulen fick honom därför att glömma omnämnandet av sin Herre » (Sura 18, 63): « omnämn mig hos din Herre » (Sura 12, 42): munskänken glömde att omnämna honom hos sin herre, det vill säga hans husbonde kungen. Och denna glömska var av djävulen, och Yusuf förblev därför i fängelset några år: « Och den av de två som blev friad erinrade efter en tid » (Sura 12, 45): han erinrade Yusufs ord: « omnämn mig hos din Herre ». « Efter en tid »: efter en glömska. Och det vi har sagt, att den glömde är munskänken, är den riktiga av de två uppfattningarna, såsom vi har fastställt i Tafsiren, och Allah vet bättre.
Muhammad ibn Ja'far har berättat åt oss: Shu'ba har berättat åt oss: Profetens (fred och Allahs välsignelser vare med honom) åsna snubblade, och jag sade: « må djävulen bli frustrerad. » Han sade: « säg inte "må djävulen bli frustrerad"; säger du "må djävulen bli frustrerad", sväller han tills han blir som ett hus och säger: med min kraft har jag förföljt honom; men säger du "i Allahs namn", krymper han tills han blir som en fluga. » Ahmad ensam har återgivit den, och det är en god isnad. Abu Bakr al-Hanafi har berättat åt oss: ad-Dahhak ibn 'Uthman har berättat åt oss, efter Sa'id al-Maqburi: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « När någon av ni är i moskén, kommer djävulen och fäster honom, såsom människan fäster sitt packdjur; när han somnar, trär han honom eller binder honom med snara; det ser ni; den iträdda ser ni böjd, inte omnämnde Allah, och den snarat har munnen öppen utan att omnämna Allah.
» Ahmad ensam har återgivit den. Ibn Numayr har berättat åt oss: Thawr, det vill säga Ibn Yazid, har berättat åt oss, efter Mak'houl: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Ögat är en sanning, och djävulen och Adams sons avund följer det. » Waqi' har berättat åt oss, från Sufyan, från Mansur, från Darr ibn Abdallah al-Hamdani, efter Abdallah ibn Chaddad: en man kom till Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) och sade: o Allahs sändebud, jag säger till mig själv en sak som vore allvarligare för mig än en sten som faller från himlen: att uttala den. « Allah är stor!
Lov vare Allah som har återfört hans ränk till blotta insynandet. » Och Abu Dawud och an-Nasai har återgivit den i hadithen från Mansur och al-A'mach, båda från Darr.
Yahya ibn Bukayr har berättat åt oss: al-Layth har berättat åt oss, efter 'Aqil: 'Urwa har underrättat mig: Abu Hurayra har sagt: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Djävulen kommer till en av er och säger: vem har skapat detta? vem har skapat detta? tills han säger: vem har skapat din Herre? När han når det, skall han söka Allahs skydd och upphöra.
» Och så har Muslim återgivit den i hadithen från al-Layth och i hadithen från az-Zuhri och Hisham ibn 'Urwa, båda från 'Urwa. « De som fruktar, när en skara av djävulen rör vid dem, erinra sig och se då. » (Sura 7, 201) « Och säg: Herre, jag söker Ditt skydd emot djävularnas ingivelser och söker Ditt skydd, Herre, emot att de finnes hos mig. » (Sura 23, 97-98) « Och om en ingivelse av djävulen rör vid dig, sök då Allahs skydd; Han är Hörande, Allvetande.
» (Sura 41, 36) « När du läser Koranen, sök Allahs skydd emot den stenade djävulen; han har ingen makt över dem som har trott och sätter sitt förtroende till sin Herre; hans makt är bara över dem som tar honom till allierad och dem som sätter delare till Honom. » (Sura 16, 98-100)
Imam Ahmad och Sunan-folken har återgivit, i hadithen från Abu al-Mutawakkil: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Jag söker den Hörandes, den Vetandes Allahs skydd emot den stenade djävulen: emot hans nypning, hans blåsande och hans spott. » Och dess like har kommit från Joubeir ibn Mut'ims överlämning, från Abdallah ibn Mas'ud och Abu Usama al-Bahili: hans nypning är döden, och det är kvävandet som är anfallet; hans blåsande är högmodet; hans spott är poesin. Det har fastställts i de båda Sahih att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom), när han gick in på avträdet, sade: « Jag söker Allahs skydd emot hanen och honan »; han sökte skydd emot de manliga djävularna och de kvinnliga djävularna.
Imam Ahmad har återgivit, från Surayj, från Isa ibn Yunus, från Thawr, från al-Husayn, från Abu Sa'd al-Khayr, som hörde till Omars kamrater: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Den som går till sina behov skall gömma sig; om han inte finner annat än att samla en kulle, skall han begagna den, ty djävulen leker med Adams söners sittplatser; den som gör så har handlat väl, och den som inte gör det, ingen synd. » Och Abu Dawud och Ibn Majah har återgivit den i hadithen från Thawr ibn Yazid. 'Uthman ibn Abi Chayba har berättat åt oss: Jarir har berättat åt oss, från al-A'mach: Sulayman ibn Surad såg två män smäda varandra hos Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom), och en av dem sade: « Jag söker den stenade djävulens Allahs skydd. » Han sade: « hör du inte vad Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) säger? » Han svarade: « jag är inte vansinnig. » Och Muslim, Abu Dawud och an-Nasai har också återgivit den i kedjor från al-A'mach.
Muhammad ibn 'Ubayd har berättat åt oss: 'Ubaydallah ibn Omar har berättat åt oss, från Nafi', att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Ingen av er skall äta med sin vänstra hand eller dricka med sin vänstra hand, ty djävulen äter med sin vänstra hand och dricker med sin vänstra hand. » Och det är enligt de båda Sahihs villkor med denna isnad, och den finns i Sahih i en annan kedja. Imam Ahmad har återgivit i hadithen från Ismael ibn Abi Hakim, från 'Urwa, från Aisha, att han sade: « den som äter med sin vänstra hand äter med djävulen, och den som dricker med sin vänstra hand dricker med djävulen. »
Muhammad ibn Ja'far har berättat åt oss: Shu'ba har underrättat oss, från Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom), att han såg en man dricka stående: « varför? » « Nej. » « Lägg ifrån dig. » Ahmad ensam har återgivit den i denna kedja. Abd ar-Razzaq har berättat åt oss: Ma'mar har berättat åt oss, från az-Zuhri, från en man: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « om den som dricker stående visste vad som finns i hans mage, skulle han inte dricka stående. » Och Abd ar-Razzaq har berättat åt oss, från Ma'mar, från al-A'mach, från Abu Salih, från Abu Hurayra, från Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom), likt hadithen från az-Zuhri.
Musa har berättat åt oss: Ibn Lahi'a har berättat åt oss: jag har hört Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) säga: « när människan går in hos sig och omnämner Allahs namn vid ingåendet och vid ätandet, säger djävulen: ni får varken natt eller kvällsmål här; och går han in utan att omnämna Allahs namn vid ingåendet: ni får natten; och omnämner han inte Allahs namn vid ätandet: ni får natten och kvällsmålet. » Mohamed har berättat åt oss: 'Abda har berättat åt oss: Mohamed har berättat åt oss, från Hisham ibn 'Urwa, efter hans far: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « när solens rand stiger, håll inne bönen till dess den träder fram, och när solens rand försvinner, håll inne bönen till dess den försvinner, och bed inte vid solens uppgång eller dess nedgång, ty den stiger mellan djävulens horn, eller djävularnas horn.
» Så har Hisham sagt. Och Muslim och an-Nasai har återgivit den i hadithen från Hisham. Abdallah ibn Maslama har berättat åt oss, från Malik, från Abdallah ibn Dinar: jag såg Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) peka mot öst: « där är frestelsen, där är frestelsen, därifrån stiger djävulens horn. » Så har al-Bukhari återgivit den ensam i denna kedja.
Och i Sunan: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) har förbjudit att sitta mellan solen och skuggan och har sagt: det är djävulens sittplats. De har nämnt därtill betydelser, av vilka den bästa är: när man sitter på en sådan plats, är avbilden av silhuetten, i det den ser, djävulen kär, ty hans egen form är avbildad, och det fastställs i själarna: « Deras skugga är som om det vore djävularhuvuden »; det riktiga är att de själva är djävularna, inte en slags ormar, såsom har påståtts av den som har påstått det bland exegeterna, och Allah vet bättre. Ty i själarna är inplanterad djävularnas fulhet och änglarnas sköna gestalt, även om de inte ser dem: « Allahs storhet! Detta är inte en människa; det är bara en ädel ängel. » (Sura 12, 31)
Yahya ibn Ja'far har berättat åt oss: Muhammad ibn Abdallah al-Ansari har berättat åt oss: Ibn Jurayj har underrättat oss: 'Ata har underrättat mig, från Jabir: « när natten breder ut sig, håll inne edra barn, ty djävularna sprider sig vid den stunden; när en timme av kvällen har gått, släpp dem. Stäng er dörr och omnämn Allahs namn; släck er lampa och omnämn Allahs namn; täck er säck och omnämn Allahs namn; täck er kärl och omnämn Allahs namn, även om ni lägger något över dem. » Och Ahmad har återgivit den, från Yahya, från Ibn Jurayj. Ty djävulen öppnar inte en stängd dörr.
Waqi' har berättat åt oss, från Fitr, från Abu az-Zubayr: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « stäng edra dörrar, täck edra kärl, bind era säckar, släck era lampor, ty djävulen öppnar inte en stängd dörr, blottlägger inte en täckning och lossar inte en säck, och den lilla skadegöraren kan sätta eld på huset på dess invånare. » Han menar råttan. Adam har berättat åt oss: Shu'ba har berättat åt oss, från Mansur, från Salim ibn Abi al-Ja'd, från Kourayb: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « om någon av er, när han vill förena sig med sin hustru, sade: o Allah, fjärma från oss djävulen och fjärma djävulen från det du har förunnat oss, och föds dem ett barn, skall djävulen aldrig skada honom, och han skall inte släppas på honom. » Och al-A'mach har berättat åt oss, från Salim, från Kourayb, från Ibn 'Abbas, detsamma.
Han har också återgivit den från Musa ibn Ismael, från Hammam, från Mansur, från Salim, från Kourayb, från Ibn 'Abbas: « vad dig beträffar, om någon av er, när han förenar sig med sin hustru, sade: i Allahs namn, o Allah, fjärma från oss djävulen och fjärma djävulen från det du har förunnat oss, och det förunnas dem ett barn, skall djävulen aldrig skada honom. »
Ismael har berättat åt oss: min broder har berättat åt mig, från Sulayman, från Yahya ibn Sa'id, från Sa'id ibn al-Musayyab: « djävulen knyter på halsen av en av er, när han sover, tre knutar, och vid varje knut slår han på dess plats: natten skall vara lång åt dig, sov. Om han vaknar och omnämner Allah, löses upp en knut; gör han sin reningsbadning, löses upp en knut; beder han, löses alla hans knutar upp, och han reser sig då verksam, av god själ; annars reser han sig av ond själ, lat. » Så har al-Bukhari återgivit den ensam i denna kedja. Ibrahim ibn Hamza har berättat åt oss: Ibn Abi Hazim har berättat åt mig, från Yazid, det vill säga Ibn al-Hadi, från Muhammad ibn Ibrahim, från Isa ibn Talha, från Abu Hurayra: « när någon av er vaknar ur sin sömn och gör sin reningsbadning, skall han driva upp vatten i sin näsa tre gånger, ty djävulen har tillbringat natten på hans näsa.
» Och Muslim har återgivit den, från Bishr ibn al-Hakam, från ad-Darawardi, och an-Nasai, från Muhammad ibn Zounbour, från Abd al-'Aziz ibn Abi Hazim, båda från Yazid ibn al-Hadi. 'Uthman ibn Abi Chayba har berättat åt oss: Jarir har berättat åt oss, från Mansur, från Abu Wa'il: man nämnde för Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) en man som sov sin natt ända till morgonen: « det är en man i vilken djävulen har urinerat i båda öronen », eller: « i hans öra. » Och Muslim har återgivit den, från 'Uthman och Ishaq, båda från Jarir. Och al-Bukhari har också tagit ut den, och an-Nasai och Ibn Majah, i hadithen från Mansur ibn al-Mutamir.
Muhammad ibn Yusuf har berättat åt oss: al-Awza'i har underrättat oss, från Yahya ibn Abi Kathir, från Abu Salama: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « när man kallar till bön, flyr djävulen i rapningar; när kallet är fullbordat, återvänder han; när iqama görs, flyr han; när iqaman är fullbordad, återvänder han, till att han smyger sig emellan mannen och hans hjärta: minns detta, minns det; hur många raka har jag bedjt? tre eller fyra? Om han inte vet om han har bedjt tre eller fyra, gör han de två nedkastningarna av ouppmärksamhet. » Så har al-Bukhari återgivit den ensam i denna kedja.
Aswad ibn 'Amir har berättat åt oss: Ja'far, det vill säga al-Ahmar, har berättat åt oss, från 'Ata ibn as-Sa'ib: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « räta ut raderna, ty djävularna står i mellanrummen. » 'Affan har berättat åt oss: Aban har berättat åt oss: Qatada har berättat åt oss: han sade: « räta ut edra rader och för dem nära varandra och räta ut halsarna; vid den i vars hand Muhammeds liv är, ser jag djävulen gå in genom radens mellanrum, såsom om han vore den lilla fågeln. » Abu Ma'mar har berättat åt oss: Abd al-Warith har berättat åt oss: Yunus har berättat åt oss, från Humayd ibn Hilal, från Abu Salih: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « om något passerar framför en av er, skall han hindra det; om det vägrar, skall han hindra det åter, och om det vägrar, skall han bekämpa det, ty det är bara en djävul. » Och Muslim och Abu Dawud har också återgivit den i hadithen från Sulayman ibn al-Mughira, från Humayd ibn Hilal.
Abu Ahmad har berättat åt oss: Masarra ibn Ma'bad har berättat åt oss: jag såg 'Ata ibn Yazid al-Laythi stå i bön; jag ville passera framför honom, och han avvisade mig. Abu Sa'id al-Khudri har berättat åt mig att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) bad i spetsen och att han var bakom honom; han läste, och uppläsningen blev förvirrad, och när han hade fullgjort sin bön sade han: « om ni hade sett mig och Iblis, tummarna och det som följer dem, och om inte min broder Sulaymans åkallan, skulle han ha rest sig bunden vid en pelare i moskén, leksak åt Medinas barn; den av er som kan undvika att passera emellan honom och qiblan, gör det. » Och till slutet, från Ahmad ibn Abi Surayj, från Abu Ahmad Muhammad ibn Abdallah ibn az-Zubayr az-Zubayri. Mahmoud har berättat åt oss: Chababa har berättat åt oss: Shu'ba har berättat åt oss, från Muhammad ibn Ziyad, från Abu Hurayra: han bede en bön och sade: « djävulen framträdde för mig och sökte avbryta mig bönen, och Allah gav mig makt över honom.
» Och han har nämnt hadithen; Muslim och an-Nasai har återgivit den i hadithen från Shu'ba, utförligt.
« Min Herre, förlåt mig och ge mig ett kungadöme som anstår ingen efter mig; du är den store Givaren. » (Sura 38, 35) I kedjan från Ruh och från Ghundar, från Shu'ba, från Muhammad ibn Ziyad, från Abu Hurayra: « i går afton kom en ifrit av jinn och kastade sig över mig », eller ett liknande ord, « för att avbryta min bön, och Allah gav mig makt över honom; jag ville fästa honom vid en pelare i moskén till dess ni reser er och alla ser honom: min Herre, förlåt mig och ge mig ett kungadöme som anstår ingen efter mig; du är den store Givaren. » Ruh skickade honom bort föraktad. Och Muslim har återgivit, i hadithen från Abu Idris: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) reste sig i bön, och vi hörde honom säga: « jag söker Allahs skydd emot dig.
Jag förbannar dig med Allahs förbannelse », tre gånger. Vi sade: o Allahs sändebud, vi har hört dig säga i bönen något vi inte hade hört dig säga förut, och vi såg dig sträcka ut din hand. « Allahs fiende, Iblis, har kommit med en glödande brännare av eld för att lägga den på mitt ansikte; jag sökte Allahs skydd emot honom tre gånger, och förbannade sedan honom med Allahs fullständiga förbannelse, och han dröjde inte. Sedan ville jag gripa honom, och vid Allah, om inte vår broder Sulaymans åkallan, skulle han ha rest sig bunden, leksak åt Medinas folks barn.
» « Låt inte detta livet lura er, och låt inte luraren lura er i Allahs sak » (Sura 35, 5): han menar djävulen. « Djävulen är åt er en fiende; ta honom därför till fiende; han kallar bara sina anhängare för att de skola vara Eldgropens kamrater. » (Sura 35, 6)
Djävulen skonar alltså inte människan, och han förslösar sin möda och sin kraft i alla hennes lägen, rörelser och stillaståenden; hafizen Abu Bakr Ibn Abi ad-Dunya (må Allahs barmhärtighet vare över honom) har diktat däröver en bok som han har kallat därtill, och den innehåller många nyttigheter.
Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade i sin åkallan: « jag söker Ditt skydd emot att djävulen förvirrar mig i dödsstunden. » « O Herre, vid Din majestät och Din härlighet, skall jag inte upphöra att fördärva dem så länge deras själar är i deras kroppar. » « Och vid Min majestät och Min härlighet skall Jag inte upphöra att förlåta dem så länge de ber Mig om förlåtelse. » « Djävulen lovar er fattigdom och befaller er oanständigheten, medan Allah lovar er förlåtelse ifrån Sig och nåd, och Allah är Vidsträckt, Allvetande.
» (Sura 2, 268) Allahs löfte är själva sanningen, och djävulens löfte är det falska. Och Tirmidhi och an-Nasai och Ibn Hibban i sin Sahih och Ibn Abi Hatim i sin Tafsir har återgivit, i hadithen från 'Ata ibn as-Sa'ib, från Murra al-Hamdani: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « djävulen har en stöt på Adams son, och ängeln har en stöt; djävulens stöt är det ondas löfte och sanningens förnekande, och ängelns stöt är det godas löfte och sanningens bekräftelse; den som finner det, skall veta att det är från Allah och lova Allah, och den som finner det andra, skall söka skydd emot djävulen. » Och han läste: « djävulen lovar er fattigdom och befaller er oanständigheten, medan Allah lovar er förlåtelse ifrån Sig och nåd, och Allah är Vidsträckt, Allvetande.
»
Vi har redan nämnt, i sura al-Baqaras förtjänst, att djävulen flyr från huset där den läses, och nämnt, i Tronens verss förtjänst, att den som läser den i en natt, honom djävulen inte närmar sig förrän på morgonen. Abdallah ibn Yusuf har underrättat oss: Malik har underrättat oss, från Soumayy, från Abu Salih: « den som säger: ingen gudomlighet finns utom Allah ensam utan delare, Hans är kungadömet, Hans är lovet, och Han är mäktig över allt, hundra gånger på en dag, är det för honom likvärdigt med frigivandet av tio trälar, och honom skrivas hundra goda gärningar, och hundra onda gärningar utplånas från honom, och det tjänar honom som skydd emot djävulen den dagen till kvällen, och ingen framför något bättre än det han har framfört, utom den som gör mer. » Och Muslim och Tirmidhi och Ibn Majah har tagit ut den i hadithen från Malik: god och äkta.
Abu al-Yaman har underrättat oss: Shu'ayb har underrättat oss, från Abu az-Zinad, från al-A'raj: Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « varje Adams son stings i siden av djävulen med hans finger i det ögonblick han föds, utom Isa ibn Maryam, som ville stiga honom och bara steg slöjan. » Al-Bukhari ensam har återgivit den i denna kedja. 'Asim ibn Ali har berättat åt oss: Ibn Abi Dhi'b har berättat åt oss, från Sa'id al-Maqburi, efter hans far, från Abu Hurayra: « gäspningen kommer från djävulen; när någon av er gäspar, skall han hålla inne den så mycket han kan, ty djävulen skrattar. » Ahmad och Abu Dawud och Tirmidhi har återgivit den, och an-Nasai har äktat den i hadithen från Ibn Abi Dhi'b. Och i en formulering: « när någon av er gäspar, skall han hålla inne den så mycket han kan, ty djävulen går in. »
Abd ar-Razzaq har berättat åt oss: Sufyan har underrättat oss, från Muhammad ibn 'Ajlan, från Sa'id al-Maqburi, efter hans far: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Allah älskar nysningen och älskar inte, eller ogillar, gäspningen; när någon av er gäspar, ha ha, är det djävulen som skrattar åt honom inifrån. » Och Tirmidhi och an-Nasai har återgivit den i hadithen från Muhammad ibn 'Ajlan.
Al-Hasan ibn ar-Rabi' har berättat åt oss: Abu al-Ahwas har berett åt oss, från Ach'ath, efter hans far: Aisha sade: jag frågade Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) om mannens yrda blick i bönen: « det är ett stöldtag som djävulen stjäl i en av er bön. » Och Abu Dawud och an-Nasai har återgivit den likaså, i överlämningen från Ach'ath ibn Abi ach-Cha'tha', Sulaym ibn Aswad al-Muharibi, efter hans far, från Masruq. Och al-Bukhari har återgivit i hadithen från al-Awza'i, från Yahya ibn Abi Kathir: Abdallah ibn Abi Qatada har berättat åt mig: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « den goda drömmen kommer från Allah, och drömmen kommer från djävulen; när någon av er ser en dröm som oroar honom, skall han spotta åt vänster och söka Allahs skydd emot dess onda, och den skall inte skada honom.
» Abd ar-Razzaq har berättat åt oss: Ma'mar har berättat åt oss, från Hammam: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « ingen av er skall gå mot sin broder med ett vapen, ty han vet inte: djävulen skulle kunna levandegöra det i hans hand, och han faller i en grop av Elden. » De båda har tagit ut den i hadithen från Abd ar-Razzaq. « Och Vi smyckade himmelens närmaste med lampor och gjorde dem till stenning emot djävularna, och Vi har iordningställt åt dem Eldgropens straff. » (Sura 67, 5)
« Vi har smyckat den nedre himlen med stjärnor och stjärnskott, ett skydd mot alla upproriska andar, som inte skall lyssna till de högsta väsendenas [tal]. Därför drivs de bort [av stjärnskott] från alla håll - obönhörligt utstötta - och deras straff skall vara utan ände. Men den som snappar upp något [av den förbjudna kunskapen] skall förföljas av en flamma av eld som borrar sig igenom allt. » Sura 37, 6-10
« OCH VI har lagt ut stjärnbilder på himlens valv till glädje för [nattliga] betraktare; och Vi har fredat dem för [intrång av] alla utstötta demoner; men om någon där vill smyga sig till förbjuden kunskap skall han genskjutas [och brännas] av en klart lysande låga. » Sura 15, 16-18
« Det är inte onda andar som har stigit ned med denna [Skrift]; [den uppgiften] är inte för dem och de förmår inte [utföra den], ja, de hålls till och med på sådant avstånd att de inte [ens] kan lyssna [till den]. » Sura 26, 210-212
« Vi försökte nå himlen [för att utforska dess hemligheter], men där fann vi mäktiga väktare och flammor av eld; och vi [försökte] komma till de platser där vi brukade lyssna, men den som nu vill lyssna kommer att finna [att] en flamma av eld ligger i beredskap för honom. » Sura 72, 8-9
Al-Bukhari har sagt. Och al-Layth har sagt: Khalid ibn Yazid har berättat åt mig, från Sa'id ibn Abi Hilal, att Abu al-Aswad har underrättat honom, från 'Urwa, från Aisha: änglarna talar i molnen, och molnen är molnet, om en sak som skall ske på jorden; djävularna hör talet och lägger det i spåmannens öra, såsom man lägger det i flaskan, och de blander därtill hundra lögner. Så har han återgivit den, i överhäng, i Iblis beskrivning, från al-Layth. Och han har återgivit den i änglarnas beskrivning, från Sa'id ibn Abi Maryam, från al-Layth, från 'Ubaydallah ibn Abi Ja'far, från Muhammad ibn Abd ar-Rahman Abu al-Aswad, från 'Urwa, från Aisha, på ett liknande sätt; han är ensam med dessa två kedjor, utan Muslim.
Och al-Bukhari har återgivit den på ett annat ställe, och Muslim, i hadithen från az-Zuhri, från Yahya ibn 'Urwa ibn az-Zubayr, att Aisha sade: folk frågade Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) om spåmännen, och han sade: « de är ingenting. » De sade: o Allahs sändebud, de berätta oss ibland en sak som visar sig vara sann. Han sade: « det ordet är ett ord av sanning som jinn stjäl det och mumlar det i örat åt sin skyddsling, såsom hönan kluckar, och de blander därtill hundra lögner. » Det är al-Bukharis formulering.
Al-Humaydi har berättat åt oss: Sufyan har berättat åt oss: jag har hört 'Ikrima säga: jag har hört Abu Hurayra säga: Allahs profet (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « när Allah avgör en sak på himlen, slå änglarna med vingarna och förkunnar Hans upphöjning, enligt Hans ord som är som en kedja på stenen, och när fruktan lämnar deras hjärtan, säger de: vad sade er Herre? De sade: sanningen, och Han är den Upphöjde, den Store. Den medlyssnande spionen hör det, och den medlyssnande spionen är så, den ene över den andre. » Och Sufyan beskrev med sin handflata och skilde sedan dem åt genom att skilja sina fingrar åt: « han förvanskar talet och överlämnar det till den som är under honom, och den andre överlämnar det till den som är under honom, till dess han överlämnar det på trollkarlens eller spåmannens tunga; ibland griper stjärnskottet det innan han överlämnar det, och ibland överlämnar han det innan han grips, och han blander därtill hundra lögner: har man inte sagt åt oss, denna dag, detta och det?
Och de håller detta ord, som är hört från himlen, för sant. » Al-Bukhari ensam har återgivit den. Och Muslim har återgivit, i hadithen från az-Zuhri, från Ali ibn al-Husayn Zayn al-'Abidin, från Ibn 'Abbas, från män av Ansar, från Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom), på ett liknande sätt.
« Den som är blind för den Nåderikes påminnelser låter Vi få ett ont väsen som ständig följeslagare; och detta väsen hindrar honom att slå in på den väg [som leder till Gud], fastän han själv tror sig vara på rätt väg. [Men] då han [på Domens dag] träder inför Oss, säger han [till följeslagaren]: "Om ändå avståndet mellan mig och dig varit lika långt som mellan platsen där solen går upp och platsen där den går ned!" - Följeslagaren var alltså alltigenom ond! Men det kommer inte att vara er till nytta [och inte heller till tröst] att ni, liksom ni har gjort orätt tillsammans, skall lida straffet tillsammans. » Sura 43, 36-39
« Vi gav dem onda krafter till ständiga följeslagare och de skönmålade för dem det [onda] som de begick och det som de hade i sinnet. Och domen föll över dem lika obönhörligt som den hade fallit över tidigare släkten av osynliga väsen och människor; de hörde till förlorarna! » Sura 41, 25
« Deras kamrat sade: vår Herre, jag fördävade honom inte; han var i en fjärmad vilsenhet. Han sade: träta inte inför Mig, sedan Jag hade hotat er förut; ordet växlas inte inför Mig, och jag är inte orätt mot tjänarna. » (Sura 50, 28-29)
« SÅ HAR Vi också låtit varje profet mötas av fiendskap från de onda krafterna bland människor och osynliga väsen, som viskar fagra ord i varandras öron för att förvirra och vilseleda. Hade det varit din Herres vilja skulle de inte ha gjort detta; låt dem därför hållas med sina påfund! Och låt dem som innerst inne inte tror på ett evigt liv bedåras av detta [fagra tal] så att de, nöjda och belåtna, [fortsätter att] göra det onda de gör! » Sura 6, 112-113
Vi har redan anfört, i änglarnas beskrivning, det Ahmad och Muslim har återgivit, i kedjan från Mansur, från Salim ibn Abi al-Ja'd, efter hans far, vars namn är Rafi': Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « det finns ingen bland er utan att hans kamrat av jinn har tilldelats honom och hans kamrat av änglar. » « Och dig, o Allahs sändebud? » « Och mig också, men Allah har hjälpt mig emot honom, och han befaller mig bara det goda. »
'Uthman ibn Abi Chayba har berättat åt oss: Jarir har berättat åt oss, från Qabous, efter hans far, vars namn är Husayn ibn Jundub, och det är Abu Dhabyan al-Janbi: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « det finns ingen bland er utan att hans kamrat av djävular har tilldelats honom. » « Och dig, o Allahs sändebud? » « Ja, men Allah har hjälpt mig emot honom, och han har underkastat sig. » Ahmad ensam har återgivit den, och den är enligt Sahihs villkor.
Harun har berättat åt oss: Abdallah ibn Wahb har underrättat oss: Abu Sakhr har underrättat mig, från Yazid ibn Qusayt: han har berättat det att 'Urwa ibn az-Zubayr berättade åt honom att Aisha berättade åt honom att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) gick ut ifrån henne en natt och hon blev svartsjuk på honom. Han återvände och såg vad hon sysslade med. Hon sade: o Allahs sändebud, har jag en djävul? Han sade: ja.
Hon sade: och varje människa? Han sade: ja. Hon sade: och dig, o Allahs sändebud? Han sade: ja, men Allah har hjälpt mig emot honom till dess han underkastade sig.
Och så har Muslim återgivit den, från Harun, som är Ibn Sa'id al-Ayli, med hans isnad, på ett liknande sätt.
Qutayba ibn Sa'id har berättat åt oss: Ibn Lahi'a har berättat åt oss, från Musa ibn Wardan, att Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « den troende underkuvar sin djävul, såsom en av er underkuvar sin kamel på resan. » Ahmad ensam har återgivit den i denna kedja. Det vill säga att han griper hans hårtofs, behärskar och underkuvar honom, såsom man gör med kamelen som flytt och sedan besegrats. Han sade: « för det varmed Du fördävade mig skall jag belägra för dem Din räta väg, och sedan skall jag komma från deras föregång och deras efterföljd, från deras höger och deras vänster; Du skall inte finna de flesta av dem tackfarna. » (Sura 7, 16-17)
Hashim ibn al-Qasim har berättat åt oss: Abu 'Aqil, som är Abdallah ibn 'Aqil ath-Thaqafi, har berättat åt oss: Musa ibn al-Musayyab har berättat åt oss, från Salim ibn Abi al-Ja'd: jag har hört Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) säga: « djävulen har ställt sina bakhåll för Adams son; han har alltså ställt sitt på Islam-vägen: du skulle bli muslim, genom att överge din religion och dina fäders religion? Han olydde honom och övergick till Islam. Sedan ställde han sitt på utvandringens väg: du skulle utvandra, genom att överge ditt land och din himmel? Utvandraren är bara såsom hingsten i loppet.
Han olydde honom och utvandrade. Sedan ställde han sitt på jihad-vägen: att strida och bli dödad, din hustru skulle gifta om sig och egendomarna delas? Han olydde honom och gjorde jihad, och den som gör det av dem har en rätt hos Allah att bli låten gå in i Paradiset; blir han dödad, har han en rätt hos Allah att bli låten gå in i Paradiset; drunknar han, har han en rätt hos Allah att bli låten gå in i Paradiset, och brister hans riddjur hans nacke, har han en rätt hos Allah att bli låten gå in i Paradiset. »
Waqi' har berättat åt oss: 'Ubada ibn Muslim al-Fazari har berättat åt oss: Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) lämnade inte dessa åkallan på morgonen och på kvällen: « o Allah, jag ber Dig om välfärd i detta livet och i det kommande. O Allah, jag ber Dig om förlåtelse och välfärd i min religion, min värld, min familj och min egendom. O Allah, fördölj mina fel och stådda mina fruktan. O Allah, beskydda mig emot det som är framför mig, emot det som är bakom mig, emot det som är på min höger, emot det som är på min vänster och emot det som är över mig, och jag söker skydd emot Din storhet emot att bli kastad under mig. » Han menar upp-svaljandet. Och Abu Dawud och an-Nasai och Ibn Majah och Ibn Hibban och al-Hakim har återgivit den i hadithen från 'Ubada ibn Muslim: äkta i isnad.