Uzayr

Uzayr passerade förbi en by i ruiner och frågade hur Allah skulle föra den till livet igen: Allah lät honom dö i hundra år och väckte honom sedan till liv inför hans egna ögon, återskapade hans åsna framför honom och lät hans föda förbli orörd: « Jag vet att Allah har makt över allt ». När han återvände till sitt folk och kändes igen av en gammal slavinna fann han sina söner blivit gamla män medan han själv förblev ung, « för att göra dig till ett tecken för människorna ». Enligt en berättelse som bedöms som svag skulle han ha ifrågasatt sin Herre om ödet och sett sitt namn utplånas ur profeternas uppräkning; han identifieras också med den profet som myran stack.

Berättelsen om Uzayr

Detta är berättelsen om Uzayr. Al-Hafiz Abu al-Qasim Ibn Asakir sade: han är Uzayr ibn Hawya, man säger ibn Surayqa ibn Irna ibn Ayyub ibn Dhurtha ibn Ara ibn Taqa ibn al-Sabu ibn Finhas ibn al-Azir ibn Harun ibn Imran; man säger också: Uzayr ibn Surukha. Vissa traditioner nämner att hans grav finns i Damaskus. Ibn Asakir överförde ett yttrande som tillskrivs Profeten (fred och välsignelser vare med honom), från Ibn Abbas:

« Jag vet inte om Tubba har förbannats eller inte, och jag vet inte om Uzayr var profet eller inte. »

med liknande kedjor överförda från Abu Hurayra.

På Ishaq ibn Bishrs väg, vars kedja är förkastad, från Juwaybir och Muqatil, från al-Dahhak, från Ibn Abbas: Uzayr var bland dem som Bukht Nassar förde bort i fångenskap, medan han var en yngling; när han uppnådde fyrtio år gav Allah honom visdomen, och ingen memorerade Torah bättre än han eller visste mer om den. Han räknades med profeterna, tills Allah utplånade hans namn ur den gruppen, när han ifrågasatte sin Herre om ödet. « Denna berättelse är svag, avbruten och fördömlig. Och Allah vet bäst. »

Den övergivna byn och Uzayrs sömn

Ishaq ibn Bishr överförde, från Sa'id ibn Abi Aruba, från Qatada, från al-Hasan, från Abdallah ibn Salam: Uzayr är den tjänare om vilken Allah sade: « Vi lät honom dö i hundra år och sedan väckte Vi honom till liv igen. »

Ishaq ibn Bishr sade: Sa'id ibn Bashir, från Qatada, från Ka'b; Sa'id ibn Abi Aruba, från Qatada, från al-Hasan; Muqatil; Juwaybir, från al-Dahhak, från Ibn Abbas; Abdallah ibn Ishaq al-Suddi från sin far, från Mujahid, från Ibn Abbas; Idris från sin farfar; Wahb ibn Munabbih, « de har alla överfört för mig berättelsen om Uzayr, några tillförande de andra»: Uzayr var en from och vis tjänare. En dag gick han ut till en egendom han förvaltade; på återvägen kom han till ruiner när eftermiddagen steg och hettan grep honom. Han red in i ruinerna på sin åsna och steg av, med sig en korg med fikon och en korg med vindruvor, och satte sig i skuggan av ruinerna. Han tog fram en kopp han hade, pressade druvorna i koppen, lade ett hårt bröd i den för att fukta det och äta det, lade sig sedan på rygg med fötterna stödda mot muren och betraktade dessa hus tak och vad de innehöll, stående på deras tak, deras invånare försvunna.

Han såg upplösta benrester och sade: « Hur skall Allah ge dessa liv efter deras död? » utan att tvivla på att Allah skulle väcka dem till liv, utan han sade det i förvåning. Allah sände dödsängeln, som tog hans själ; Allah lät honom dö i hundra år, och under dessa hundra år gick angelägenheter och händelser förbi Israels barn. Allah sände till Uzayr en ängel som skapade hans hjärta så att han förstod genom det och hans två ögon så att han såg genom dem, så att han skulle förstå hur Allah ger de döda liv; han återskapade därefter hans skapelse medan han såg på, klädde hans ben med kött, hår och hud och blåste därefter in anden i dem, allt detta medan han såg och förstod.

Han reste sig upp sittande. Ängeln sade till honom: « Hur länge har du varit borta? » Han svarade: « Jag har varit borta en dag eller en del av en dag », ty han hade somnat i början av eftermiddagen och blivit uppväckt i slutet av dagen, solen ännu inte gått ner, « eller en del av en dag: en hel dag har inte gått mig förlorad. » Ängeln sade: « Du har varit borta hundra år.

Se på din föda och din dryck», födan: det hårda brödet; drycken: saften han hade pressat i koppen. De var båda orörda; saften och brödet hade inte förändrats, och det är meningen med « inte har förändrats », det vill säga inte har förändrats; och så även fikonen och vindruvorna, färska, utan att något i deras tillstånd hade förändrats.

Det verkade som om han förnekade det i sitt hjärta. Ängeln sade till honom: « Har du förnekat vad jag sade till dig? Se på din åsna. » Han såg på den: hans åsna, vars ben hade vitnat, blivna spridda benrester. Ängeln kallade på åsnans ben: de svarade och kom från alla håll, och ängeln fogade ihop dem medan Uzayr såg på; därefter klädde han dem med senor och strängar, täckte dem med kött, lät hud och hår växa på dem och blåste därefter in i dem. Åsnan reste sig, med huvud och öron riktade mot himlen, skrikande och troende att Uppståndelsen hade inträffat. Det är meningen med Hans ord: « Se på benen: hur Vi fogar dem ihop och därefter klär dem med kött » (al-Baqara, 259), det vill säga: se på din åsnas ben, hur Vi fogar dem till varandra i deras leder, tills de blir ben som formar en åsna utan kött, och se därefter hur Vi klär dem med kött. När detta var klart för honom sade han: « Jag vet att Allah har makt över allting », att väcka de döda till liv och över allt annat.

Uzayrs återkomst till sitt folk

Han steg upp på sin åsna och red till sin bygd; människorna kände inte igen honom och han kände inte igen människorna och deras hus, och han gick förvirrad tills han kom till sin bostad. Där fanns en gammal blind kvinna, sängliggande, på vilken ett hundra tjugo år hade gått: hon var deras slavinna, och Uzayr hade gått ifrån dem medan hon var tjugo år; hon kände honom och kunde känna igen honom, men ålderdomen hade skadat henne och oförmågan hade gripit henne. Uzayr sade till henne: « Du där! Är detta Uzayrs bostad?

» Hon svarade: « Ja, detta är Uzayrs bostad », och grät därefter och sade: « Jag har inte på så och så många år sett någon som nämnde Uzayr; människorna glömde honom. » Han sade: « Det är för att jag är Uzayr: Allah lät mig dö i hundra år och väckte mig sedan till liv igen. » Hon sade: « Allah vare prisad! Uzayr, vi har förlorat honom sedan hundra år utan att höra något om honom.

» Han sade: « Det är för att jag är Uzayr. » Hon sade: « Uzayr är en man vars böner hörs: han ber för den sjuke och den prövade om hälsa och bot. Åkalla Allah att Han ger mig synen så att jag kan se dig; om du är Uzayr skall jag känna igen dig. » Han åkallade sin Herre och strök med sin hand över hennes ögon, och de botades.

Han tog henne i handen och sade: « Res dig, med Allahs tillstånd »; Allah löste hennes ben och hon stod upp, frisk, och det var som om hon lyfte av sig en ring. Hon såg och sade: « Jag vittnar om att du är Uzayr », och begav sig till Israels barns kvarter, i deras församlingar och deras kretsar; och Uzayrs son, en gammal man på ett hundra arton år, och hans sons söner, gamla män, satt där. Hon kallade på dem: « Här är Uzayr, som har kommit till er. » De kallade henne lögnerska.

Hon sade: « Jag är den och den, er frigivna slavinna: hans Herre bad för mig, gav mig synen tillbaka och löste mina ben; och han påstår att Allah lät honom dö i hundra år och sedan väckte honom till liv igen. » Människorna reste sig och sprang till honom, betraktade honom, och hans son sade: « Min far hade ett svart märke mellan skuldrorna. » Han bar skuldrorna, och det var han, Uzayr. Israels barn sade: « Ingen bland oss memorerade Torah, enligt vad som har överförts till oss, utom Uzayr, och Bukht Nassar brände Torah så att ingenting återstod av den utom det människorna hade memorerat: skriv ner den för oss.

» Men hans far Surukha hade begravt Torah i Bukht Nassars tid på en plats som endast han kände; Uzayr förde dem till platsen, grävde och tog fram Torah: bladen hade möglat och boken blivit utplånad. Han satte sig i ett träds skugga, med Israels barn omkring sig, och förnyade Torah åt dem. Två blixtar steg ner från himlen och trängde in i honom, och han erinrade sig Torah och förnyade den åt Israels barn. Det är därför judarna sade: « Uzayr är Allahs son », Allah vare upphöjd och höjd över allt, för vad som inträffade av de två blixtarna, Torahs förnyelse och hans övertagande av Israels barns angelägenheter.

Han hade förnyat Torah åt dem i Sawad, i Dayr Hazqil, Hesekiels kloster. Staden där han dog kallas Sayrabad. Ibn Abbas sade: « han var såsom Allah sade: för att göra dig till ett tecken för människorna », det vill säga för Israels barn: han satt med sina söner som var gamla män medan han själv var ung; ty han dog i fyrtioårsåldern och Allah väckte honom ung, såsom på dödsdagen. Ibn Abbas sade: « han blev uppväckt efter Bukht Nassar »; al-Hasan sade detsamma.

Uzayrs profetskap och hans tid

Abu Hatim al-Sijistani har diktat, i Ibn Abbas ords mening, följande verser:

Med svart hår, en yngling med sin son framför sig, och framför honom sin sons son, äldre än han; han ser sin sons son som gammal man krypa fram på en stav, med vitt skägg och grått hår. Och sonen har varken kraft eller förtjänst av styrka: han går som det barn går som snubblar. Sonen räknas bland folket till nittio vallfärder och tjugo; han springer inte längre och stoltserar inte längre. Och faderns ålder har bara nått fyrtio, medan sons sonen har passerat nittio år bland folket. Detta är inte rimligt, om du är lärd; och om du inte vet är du ursäktad genom okunnigheten.

Kapitel. Det som är känt är att Uzayr är en profet bland Israels barns profeter, att han levde mellan Dawud och Sulayman, mellan Zakariya och Yahya, och att när ingen bland Israels barn längre fanns som kunde memorerade Torah inspirerade Allah honom dess memorering, och han rullade upp den för Israels barn. Wahb ibn Munabbih sade: Allah befallde en ängel, som steg ner med en skopa av ljus och kastade den i Uzayrs mun, och han skrev av Torah bokstav för bokstav tills han hade fullbordat den.

Ibn Asakir överförde från Ibn Abbas att han frågade Abdallah ibn Salam om Allahs ord: « Judarna har sagt: Uzayr är Allahs son » (at-Tawba, 30): varför sade de detta? Ibn Salam berättade för honom vad som rörde hans skrivande av Torah för Israels barn ur minnet, och deras ord: « Musa skulle inte kunna komma till oss med Torah på annat sätt än i en bok, medan Uzayr förde den till oss utan bok. » Grupper av dem anklagade honom och sade: « Uzayr är Allahs son. »

Därför säger många lärda att den sammanhängande överföringen av Torah avbröts i Uzayrs tid, och det är en mycket trolig åsikt om Uzayr inte var profet, såsom Ata ibn Abi Rabah och al-Hasan al-Basri har sagt, i det som Ishaq ibn Bishr överförde från Muqatil ibn Sulayman, från Ata, och från Uthman ibn Ata al-Khurasani, från hans far, och Muqatil, från Ata ibn Abi Rabah som sade: « Under avbrottsperioden inträffade nio saker: Bukht Nassar, Sanas trädgård, Sabas trädgård, dikets folk, Hasuras angelägenhet, grottans folk, elefantens folk, Antiokias stad och Tubbas angelägenhet. »

Ishaq ibn Bishr överförde att Sa'id, från Qatada, från al-Hasan, sade: « Uzayrs och Bukht Nassars angelägenhet inträffade under avbrottsperioden. » I Sahih är fastställt att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade:

« Av människorna är det jag som är närmast Marias son: det finns ingen profet mellan honom och mig. »

Wahb ibn Munabbih sade: han levde mellan Sulayman och Isa (fred vare med dem).

Ibn Asakir överförde, från Anas ibn Malik och Ata ibn al-Sa'ib, att Uzayr levde i Musa ibn Imrans tid och bad honom om tillstånd att få se honom, men Musa beviljade det inte, för den fråga han ställde om ödet; och Uzayr återvände och sade: « Hundra döda är lättare än en stunds förödmjukelse. »

Och i dessa Uzayrs ords mening är ordet av vissa poeter:

Den frie mannen kan uthärda svärdet, men vägrar att visa tålamod inför orättvisan; han föredrar döden framför ett tillstånd där han inte förmår hedra gästen.

Berättelsen om den profet som myran stack

Det som Ibn Asakir och andra har överfört, från Ibn Abbas, från Nawf al-Bikali, från Sufyan ath-Thawri, nämligen att han ifrågasatte ödet och att hans namn utplånades ur profeternas uppräkning: denna berättelse är fördömlig, dess riktighet kräver prövning, och den verkar hämtad ur de israelitiska berättelserna. Abd ar-Razzaq och Qutayba ibn Sa'id har överfört, från Ja'far ibn Sulayman, från Abu Imran al-Jawni, från Nawf al-Bikali som sade: Uzayr sade i sin viskan med sin Herre: « Herre, Du skapar en varelse och låter den Du vill gå vilse och den Du vill ledas. » Det sades till honom: « Avstå från detta. » Han kom tillbaka (med samma sak), och det sades till honom: « Du skall säkert avstå från detta, annars skall Jag utplåna ditt namn ur profeternas uppräkning: Jag frågas inte om vad Jag gör, medan de frågas. » Detta innebär att det han hotades med skulle ha inträffat om han hade kommit tillbaka; han kom inte tillbaka, och därför utplånades hans namn inte. Och Allah vet bäst.

Flertalet överförare, med undantag av Tirmidhi, har överfört, från Yunus ibn Yazids hadith, från al-Zuhri, från Sa'id och Abu Salama, från Abu Hurayra, och Shu'ayb överförde den likaså från Abu al-Zinad, från al-A'raj, från Abu Hurayra, att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade:

« En profet bland profeterna satte sig under ett träd, och en myra stack honom. Han befallde att hans bagage skulle flyttas och att myran skulle tas bort från under trädet, och befallde därefter att den skulle brännas i elden. Och Allah uppenbarade för honom: varför inte en enda myra? »

Ishaq ibn Bishr överförde, från Ibn Jurayj, från Abd al-Wahhab ibn Mujahid, från hans far: denna profet var Uzayr. Och detsamma har överförts från Ibn Abbas och al-Hasan al-Basri. Och Allah vet bäst.