Profeten Zakariya och Yahya

En gammal man vars hustru var infertil kallade Zakariya sin Herre med en hemlig åkallan; änglarna förkunnade för honom Yahya, med tre nätters tystnad som tecken. Yahya erhöll visdomen redan som barn och beföll sedan Israels barn fem ord: att dyrka Allah utan att lägga något vid Hans sida, bönen, fastan, allmosan och att ofta åminnas Allah. En asket som grät av fruktan för Allah dödades han för att han hade förbjudit en kung i Damaskus att gifta sig med en kvinna som inte var honom tillåten. Berättelsen divergerar om Zakariyas död och om platsen där Yahya dödades: al-Aqsa-moskén eller Damaskus, där hans blod kokade ända till Bukht Nassars ankomst.

Berättelsen om Zakariya och Yahya i Koranen

Allah den Högste har sagt i Sin Mäktiga Bok: « Kaf, Ha, Ya, 'Ayn, Sad. Åminnelsen av din Herres barmhärtighet mot Sin tjänare Zakariya, när han kallade sin Herre med en hemlig åkallan. Han sade: o min Herre, mina ben har försvagats, och mitt huvud har fattat eld av grått hår; och aldrig har jag varit otillsagd i min åkallan till Dig. Jag fruktar arvingarna efter mig, och min hustru är infertil: skänk mig därför från Din sida en efterträdare som ärver mig och ärver Yaqubs släkt, och gör att han vare Dig behaglig.

o Zakariya, Vi förkunnar för dig en son, vars namn är Yahya: Vi har inte tidigare gett någon hans like. Han sade: o min Herre, hur skulle jag få en son, då min hustru är infertil och jag har nått en ytterst hög ålderdom? Han sade: så skall det vara: din Herre har sagt: det är för mig lätt; och Jag har förut skapat dig, medan du ingenting var. Han sade: o min Herre, ge mig ett tecken.

Han sade: ditt tecken är att du inte talar till folket annat än med tecken under tre nätter. Han trädde då ut ur sin böneplats till sitt folk och tecknade åt dem att prisa Allah på morgonen och på aftonen. o Yahya, håll fast vid Boken med kraft. Vi gav honom visdomen medan han var barn, och en ömhet från Oss och en renhet; han var gudfruktig, god mot sina föräldrar, och var vareken förtryckare eller upprorisk.

Fred vare över honom den dag han föddes, den dag han skall dö, och den dag han skall uppväckas levande » (Maryam, 1-15).

Och den Högste har sagt: « Och Zakariya fick hans vakt. Varje gång Zakariya trädde in i hans böneplats fann han vid henne en föda. Han sade: o Maryam, varifrån kommer dig detta? Hon sade: det kommer från Allah: Allah försörjer den Han vill utan räkning. Då bad Zakariya sin Herre: o min Herre, skänk mig från Din sida en ren avkomma: Du är den Åkallan Hörande. Änglarna kallade på honom, medan han stod och bad i hans böneplats: Allah förkunnar för dig Yahya, som skall bekräfta ett ord från Allah, en herre, en renlevnadsman och en profet bland de rättfärdiga. Han sade: o min Herre, hur skulle jag få en son, då ålderdomen har nått mig och min hustru är infertil? Han sade: så skall det vara: Allah gör vad Han vill. Han sade: o min Herre, ge mig ett tecken. Han sade: ditt tecken är att du inte talar till folket annat än med tecken under tre dagar; och åminns mycket din Herre och prisa Honom på aftonen och i gryningen » (Al Imran, 37-41).

Den Högste har sagt i sura al-Anbiya: « Och Zakariya, när han kallade sin Herre: o min Herre, lämna mig inte ensam; Du är de bästa arvingarna. Vi bönhörde honom, gav honom Yahya och gjorde hans hustru sund för honom. De skyndade i de goda verken, åkallade Oss av längtan och av fruktan och var ödmjuka inför Oss » (al-Anbiya, 89-90). Och den Högste har sagt: « Och Zakariya, och Yahya, och Isa, och Ilyas: alla bland de rättfärdiga » (al-An'am, 85).

Zakariyas släkt och hans bön om en son

Hafizin Abu al-Qasim ibn Asakir har sagt, i sin berömda och rika Historia-Bok: Zakariya ibn Hana, som även sägs Zakariya ibn Dan, eller Zakariya ibn Adan ibn Muslim ibn Saduq ibn Mahman ibn Dawud ibn Sulayman ibn Muslim ibn Sadiqa ibn Barihya ibn Malqatiya ibn Nahur ibn Salum ibn Bahafanya ibn Hash ibn Ani ibn Khath'am ibn Sulayman ibn Dawud, profeten Yahyas (fred vare med honom) fader, hörde till Israels barn; han trädde in i Bathaniyya, bland Damaskus distrikt, på sökande efter sin son Yahya. Man har sagt: han var i Damaskus när hans son Yahya dödades. Och Allah vet bäst. Man har sagt något annat om hans släkt.

Hans namn sägs Zakariyya, förlängt eller förkortat, och Zakariyy också.

Ärendet är att Allah den Högste beföll Sitt sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) att berätta för folket Zakariyas (fred vare med honom) historia, och det som skedde med hans angelägenhet när Allah skänkte honom ett barn trots ålderdomen, medan hans hustru var infertil i sin gråhåriga ålder, hon också mycket åldrad; för att ingen skall förtviva Allahs nåd och Hans barmhärtighet, och för att ingen skall förtviva den Högstes och den Heligförklarades gunst. Därför sade Han: « Åminnelsen av din Herres barmhärtighet mot Sin tjänare Zakariya, när han kallade sin Herre med en hemlig åkallan. » Qatada sade, förklarande den: Allah känner det rena hjärtat och hör den dolda rösten. Vissa av de äldre har sagt: han reste sig på natten och kallade sin Herre med en åkallan som han dolde för dem som fanns nära honom, av försiktighet, och han sade: o Herre, o Herre, o Herre.

Allah sade: här är jag, här är jag, här är jag. « Mina ben har försvagats », det vill säga: de har försvagats och böjts av ålderdomen; « mitt huvud har fattat eld av grått hår »: en bildhämtning från eldens upptändande i veden, det vill säga: viteten har besegrat hans hårs svärta, såsom Ibn Durayd har sagt i sin dikt: « Kanske ser du mitt huvud härma en gryningspiggs färg under nattens ränder; det vita har fattat eld i det svarta, liksom elden fattar i den torra veden; och nöjets lustgård har uttorkats, vissen, sedan den varit fet jord. » Det betyder att svagheten hade tagit honom inne och ute. Så säger Zakariya: mina ben har försvagats och mitt huvud har fattat eld av grått hår.

Och Hans ord: « aldrig har jag varit otillsagd i min åkallan till Dig », det vill säga: Du har inte vant mig, i det jag ber Dig om, till annat än svaret. Det som drev honom till denna begäran var att, när han tog sig an Maryam bint Imran ibn Mathan, fann han varje gång han trädde in i hans böneplats hos henne en frukt utom säsong såsom i säsong, och det hör till Allahs allierades karamater: han visste då att den som försörjer en frukt utom säsong är förmögen att skänka honom ett barn, ehuru han då var mycket åldrad. Då bad Zakariya sin Herre: o min Herre, skänk mig från Din sida en ren avkomma: Du är den Åkallan Hörande. Och Hans ord: « jag fruktar arvingarna efter mig, och min hustru är infertil »: man har sagt att arvingarna betecknar klanen, och såsom om han fruktade, efter sig, deras intriger bland Israels barn i det som inte överensstämmer med Allahs lag och Hans lydnad.

Han begärde därför tillvaron av en son av hans länd, som vare god, gudfruktig och behaglig; därför sade han: « skänk mig därför från Din sida », det vill säga från Dig, genom Din makt och Din kraft, « en efterträdare som ärver mig », det vill säga i profetsskap och i dom bland Israels barn, « och ärver Yaqubs släkt, och gör att han vare Dig behaglig »: såsom hans fäder och förfäder, av Yaqubs ätt, vore profeter, gör honom dem liknande i den ädelhet som Du har ärat dem med, profetsskapet och uppenbarelsen. Det som avses här är inte egendomsarvet, såsom den som påstått det bland shiiterna har påstått, och Ibn Jarir har här följt dem, genom att överföra det från Abu Salih bland de äldre.

Av skäl: det första är det vi har anfört vid Hans ord: « och Sulayman ärvde Dawud » (an-Naml, 16), det vill säga i profetsskap och i kungadöme, såsom vi har nämnt i den hadith som är muttafaq, erkänd av de lärda, överförd i Sahih-samlingarna, Musnaderna, Sunan-samlingarna och annat, på vägar av en grupp följeslagare: Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « vi efterlämnar ingen arvslott: vad vi efterlämnar är allmosa. » Det är alltså en uttrycklig text att Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) inte efterlämnar arvslott; därför vägrade as-Siddiq att det som var hans eget under hans liv skulle lämnas åt någon av hans arvingar, som utan denna text skulle ha mottagit det: hans dotter Fatima, hans nio hustrur och hans morbror Abbas, må Allahs böner vare över honom.

As-Siddiq bevisade dem deras vägran emot med denna hadith, och Umar ibn al-Khattab, Uthman ibn Affan, Ali ibn Abi Talib, Abbas ibn Abd al-Muttalib, Abd al-Rahman ibn Awf, Talha, az-Zubayr, Abu Hurayra och andra har anslutit sig till hans överföring från Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom). Det andra skälet: Tirmidhi har överfört det i ord som generaliserar de andra profeterna: « vi, profeternas grupp, efterlämnar ingen arvslott », och han förklarade det autentiskt. Det tredje: världen var alltför ringaktärd i profeternas ögon för att de skulle hamstra för den, vända sig till den eller bry sig om den, till att begära barn för att äga den efter sig: den som inte når en del av deras askes boningar bryr sig inte om att begära ett arvande barn åt sig.

Det fjärde: Zakariya (fred vare med honom) var snickare, arbetade med sin hand och åt av sin förtjänst, såsom Dawud (fred vare med honom) åt av sina händers arbete; och det vanliga, särskilt för den som är lik i tillstånd åt profeterna, är att inte anstränga sig i arbetet till att draga ur det en hamstrad rikedom, lämnad i arv efter sig. Och detta är en klar och uppenbar sak för den som betänker den med eftertanke och förstånd, om Allah vill.

Imam Ahmad sade: Yazid, det är ibn Harun, underrättade oss: Hammad ibn Salama underrättade oss, efter Thabit, efter Abu Rafi', efter Abu Hurayra: Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « Zakariya var snickare. » Så har Muslim överfört det, och Ibn Majah på en annan väg, efter Hammad ibn Salama. Och Hans ord: « o Zakariya, Vi förkunnar för dig en son, vars namn är Yahya: Vi har inte tidigare gett någon hans like » förklaras av Hans ord: « o vår Herre, Du är den som skall samla folket till en dag som ingen tvivlar på: Allah sviker inte sitt löfte. » När han mottagit det goda budskapet om barnet och det hade bestyrkts började han fråga, med häpnad, hur barnet kunde existera med hans tillstånd: « o min Herre, hur skulle jag få en son, då min hustru är infertil och jag har nått en ytterst hög ålderdom?

» Det vill säga: hur skulle ett barn födas av en mycket gammal man? Man har sagt: hans ålder var då sjuttio sju år. Och det som är sannolikare, och Allah vet bäst, är att han var äldre än så. « Då min hustru är infertil », det vill säga: min hustru, i sin gråhåriga ålder, var infertil, utan barn.

Och Allah vet bäst. Såsom den Konfidenslige säger: « förkunnar ni mig det goda budskapet, då ålderdomen har nått mig? Varpå förkunnar ni mig? » Och Sara sade: « ve mig!

Skulle jag föda, medan jag är gammal, och min man är en åldring? Detta är förvisso en sällsam sak! » De sade: förvånar dig Allahs bud? Må Allahs barmhärtighet och Hans välsignelser vare över er, husets folk: Han är Värd Lovprisning, Härlig (Hud, 72-73).

Och så besvarades Zakariya (fred vare med honom): ängeln som ingav honom hans Herres befallning sade till honom: « så skall det vara: din Herre har sagt: det är för mig lätt », det vill säga: det är lätt och gott för Honom. « Och Jag har förut skapat dig, medan du ingenting var »: Hans makt lät dig tillkomma, efter att du inte varit omtalad; skulle den då inte göra av dig ett barn, ehuru du är en mycket gammal man? Den Högste har sagt: « Vi bönhörde honom, gav honom Yahya och gjorde hans hustru sund för honom. De skyndade i de goda verken, åkallade Oss av längtan och av fruktan och var ödmjuka inför Oss » (al-Anbiya, 90).

Innebörden av « Vi gjorde hans hustru sund » är att hon inte menstruerade, och sedan menstruerade. Man har sagt: det fanns i hennes tunga något, det vill säga en grovhet, som togs bort. « o min Herre, ge mig ett tecken », det vill säga: ett vittnesbörd om tillfället då hustrun kommer att bli havande av mig detta förkunnade barn. Han sade: « ditt tecken är att du inte talar till folket annat än med tecken under tre nätter »: vittnesbördet därom är att en tystnad fattar dig, utan tal, tre dagar, annat än med tecken, medan du då är fullkomlig av skapelse, sund av temperament, jämviktig av byggnad.

Och han mottog befallningen, i detta tillstånd, av mycket åminnelse med hjärtat, av att bära den i sitt inre på aftonen och i gryningen. När han mottagit detta goda budskap trädde han glad ut till sitt folk från hans böneplats och tecknade åt dem: « prisa Allah på morgonen och på aftonen. » Ingivelsen här är den dolda befallningen: antingen genom skrift, såsom Mujahid och as-Suddi sagt, eller genom tecken, såsom också Mujahid, Wahb och Qatada sagt. Mujahid, Ikrima, Wahb, as-Suddi och Qatada har sagt: hans tunga bands utan sjukdom.

Tecknet av tystnad givet åt Zakariya

Ibn Zayd sade: han reciterade och prisade, men kunde inte tilltala någon. Och Hans ord: « o Yahya, håll fast vid Boken med kraft. Vi gav honom visdomen medan han var barn » underrättar att barnet föddes enligt det goda gudomliga budskapet givet åt hans fader Zakariya (fred vare med honom), och att Allah lärde honom Boken och visdomen medan han var liten. Abdallah ibn al-Mubarak sade: Ma'mar sade: barnen sade till Yahya ibn Zakariya: kom med oss och lek.

Han sade: inte till leken vare vi skapade. Det är Hans ord: « Vi gav honom visdomen medan han var barn. » Vad Hans ord beträffar: « och en ömhet från Oss », har Ibn Jarir överfört, efter Amr ibn Dinar, efter Ikrima, efter Ibn Abbas, att han sade: jag vet inte vad ömheten (al-hanan) är. Och efter Ibn Abbas, Mujahid, Ikrima, Qatada och ad-Dahhak: « och en ömhet från Oss », det vill säga: en barmhärtighet från Oss, varmed Vi förbarmade Oss över Zakariya och skänkte honom detta barn.

Och efter Ikrima: « och en ömhet », det vill säga: en kärlek på honom. Och det är möjligt att det är en beskrivning av Yahyas ömhet mot folket, särskilt mot hans föräldrar: deras kärlek, omsorgen om dem och hans välgärning mot dem. Vad renheten (az-zakat) beträffar är det karaktärens renhet och bevarandet från brister och laster. Och gudfruktigheten är lydnaden mot Allah genom fullgörandet av Hans bud och övergivandet av Hans förbud.

Därefter nämnde Han hans välgärning mot hans föräldrar och hans lydnad mot dem i bud och förbud, och övergivandet av deras olydnad i ord och handling: « han var god mot sina föräldrar, och var vareken förtryckare eller upprorisk. » Därefter sade Han: « fred vare över honom den dag han föddes, den dag han skall dö, och den dag han skall uppväckas levande.

» Dessa tre tillfällen är det svåraste för människan: i vart och ett går han från en värld till en annan, förlorande den första sedan han vant sig vid den och lärt känna den, och passerande till den andra utan att veta vad som väntar honom; därför trär han in gråtande när han lämnar den moderliga livmodern och överger dess behag och dess sköte; han passerar till denna värld för att uthärda dess bekymmer och dess bedrövelser; och likaså när han lämnar denna värld och passerar till barzakh-världen mellan henne och hemvistens hemvist, och går, sedan boningarna och palatsen, till de dödas plats, gravarnas bebare, och väntar där blåsningen i trumpeterna för uppståndelsens och utflyttningens dag: den ene är glädjande och fröjdad, den andre sorgsen och betryckt; den ene mäktig, den andre krossad; och en grupp i Paradiset och en grupp i Elden. En diktare har väl sagt: « Din moder födde dig gråtande och ropande, medan folket omkring dig log av glädje. Försök vara, på din döds dag, när de gråta, skrattande och fröjdad. »

Och då dessa tre boningar är det svåraste för Adams son sände Allah freden över Yahya i vart och ett av dem: « fred vare över honom den dag han föddes, den dag han skall dö, och den dag han skall uppväckas levande. » Sa'id ibn Abi Aruba har överfört, efter Qatada, att al-Hasan sade: Yahya och Isa möttes, och Isa sade till honom: be om förlåtelse för mig: du är bättre än jag. Den andre sade till honom: be om förlåtelse för mig: du är bättre än jag. Isa sade till honom: du är bättre än jag: jag hälsade på min själ, och Allah hälsade på dig. Vid Allah, han kände därav nåden. Vad Hans ord i den andra versen beträffar: « en herre, en renlevnadsman och en profet bland de rättfärdiga »: man har sagt att den renlevnadsman är den som inte går till kvinnorna. Man har sagt något annat, och det är sannolikare med tanke på Hans ord: « skänk mig från Din sida en ren avkomma ».

Zakariyas död

Imam Ahmad sade: Affan har överfört till oss, Hammad har överfört till oss: Ali ibn Zayd underrättade oss, efter Yusuf ibn Mihran, efter Ibn Abbas: Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « det finns ingen bland Adams söner som inte har begått en förseelse eller haft en förseelse i sinnet, utom Yahya ibn Zakariya; och det ankommer ingen att säga: jag är bättre än Yunus ibn Matta. » Ali ibn Zayd ibn Jud'an: mer än en imam har kritiserat hans hadith, och den är munkar; Ibn Khuzayma och ad-Daraqutni har överfört den på Abu Asim al-Abbadis väg, efter Ali ibn Zayd ibn Jud'an, i lång version; därefter sade Ibn Khuzayma: den är inte enligt vår begreppsordning.

Ibn Wahb sade: Ibn Lahi'a har överfört till oss, efter Uqayl, efter Ibn Shihab, som sade: Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) kom en dag till hans följeslagare medan de omtalade profeternas förtjänster. Den ene sade: Musa är den till vilken Allah talade. Den andre sade: Isa är Allahs ande och Hans ord. En tredje sade: Ibrahim är Allahs vän. Profeten (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) trädde ut till dem medan de talade därom och sade: « var är martyren? Var är martyren klädd i ull, ätande av träd, av rädsla för synden? » Ibn Wahb sade: han menade Yahya ibn Zakariya.

Muhammad ibn Ishaq, som är mudallis, har överfört det, efter Yahya ibn Sa'id al-Ansari, efter Sa'id ibn al-Musayyib: Ibn al-As har berättat för mig att han hade hört Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) säga: « vare Adams son skall komma på uppståndelsens dag bärande en förseelse, utom Yahya ibn Zakariya. » Detta hör till Ibn Ishaqs överföring, som är bland de mudallis, och han har här gjort ett 'an'ana. Sedan har Abd al-Razzaq överfört det, efter Ma'mar, efter Qatada, efter Sa'id ibn al-Musayyib, i mursal. Sedan har jag sett att Ibn Asakir har överfört det på Abu Usamas väg, efter Yahya ibn Sa'id al-Ansari.

Sedan har Ibn Asakir överfört det på Ibrahim ibn Ya'qub al-Juzjanis väg, Damaskus predikant: Muhammad ibn al-Asbahani har överfört till oss, Abu Khalid al-Ahmar har överfört till oss, efter Yahya ibn Sa'id, efter Sa'id ibn al-Musayyib, efter Abdallah ibn Amr, som sade: « ingen skall möta Allah utan en förseelse, utom Yahya ibn Zakariya. » Sedan reciterade han: « en herre, en renlevnadsman », sedan lät han en näve jord höjas och sade: « han hade ingenting annat än detta, och sedan blev han slaktad. » Och denna berättelse, på denna väg, är mawquf; och dess mawquf-karaktär är riktigare än dess tillskrivning åt Profeten. Och Allah vet bäst.

Ibn Asakir har överfört det på vägar, efter Ma'mar, bland vad han har överfört från hadithen av Ishaq ibn Bishr, som är svag: efter Uthman ibn Saj, efter Thawr ibn Yazid, efter Khalid ibn Ma'dan, efter Mu'adh, från Profeten (må Allahs fred och välsignelser vare med honom), i ord liknande dessa.

Det har överförts på Abu Dawud at-Tayalisis och andras väg, efter al-Hakam ibn Abd al-Rahman ibn Abi Nu'm, efter hans fader, efter Abu Sa'id: Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « al-Hasan och al-Husayn är Paradisets unga männs herrar, utom den maternella mosterns två söner: Yahya och Isa, må Allah behaga dem. »

Hafizin Abu Nu'aym al-Isbahani sade: Ishaq ibn Ahmad har överfört till oss, Ibrahim ibn Yusuf har överfört till oss, Ahmad ibn Abi al-Hawari har överfört till oss: jag hörde Abu Sulayman säga: Isa ibn Maryam och Yahya ibn Zakariya gick sida vid sida, och Yahya stötte emot en kvinna. Isa sade till honom: o min maternella mosters son, du har i dag begått en förseelse som jag inte tror skall vara dig förlåten någonsin. Han sade: och vilken, o min maternella mosters son? Han sade: en kvinna du stött emot.

Han sade: vid Allah, jag kände henne inte. Han sade: Allah vare ära! Din kropp är hos mig: var är din ande? Han sade: upphängd vid Tronen; och hade mitt hjärta vilat på Jibril skulle jag ha tänkt att jag inte känt Allah så länge som ett ögonblink.

Detta innehåller det sällsamma och hör till de israelitiska berättelserna. Och Isra'il har överfört, efter Abu Hasin, efter Khaythama, som sade: Isa ibn Maryam och Yahya ibn Zakariya var kusiner i andra led på moderns sida; Isa klädde sig i ull, Yahya i päls; ingen av dem hade dinar eller dirham, inte träl eller tjänstekvinna, inte härbärge: där natten överraskade dem stannade de. När de ville skiljas sade Yahya till honom: rådgör med mig. Han sade: förbittra dig inte.

Han sade: jag kan inte annat än förbittra mig. Han sade: då samla inte egendom. Han sade: vad det beträffar, kanske.

Wahb ibn Munabbihs överföring har divergerat: dog Zakariya (fred vare med honom) en naturlig död, eller blev han dödad? Två överföringar. Abd al-Mun'im ibn Idris ibn Sinan har överfört, efter hans fader, efter Wahb ibn Munabbih, att han sade: han flydde sitt folk och trädde in i ett träd; de kom, lade sågen på det; när sågen nådde hans revben utstötte han ett stön, och Allah uppenbarade för honom: om ditt stön inte blir tyst skall Jag välta jorden och dem som finns där. Hans stön blev tyst, och han sågades itu. Och det har överförts i en hadith tillskriven Profeten som vi skall anföra senare, om Allah vill. Och Ishaq ibn Bishr har överfört, efter Idris ibn Sinan, efter Wahb, att han sade: trädet som sprängdes är Ashiyyas (Jesajas) träd; vad Zakariya beträffar dog han en naturlig död. Och Allah vet bäst.

Imam Ahmad sade: Affan har överfört till oss, Abu Khalif Musa ibn Khalif, som räknades bland Budala, har överfört till oss, Yahya ibn Abi Kathir har överfört till oss, efter Zayd ibn Salam, efter hans farfar Mamtur, efter al-Harith al-Ash'ari, att Profeten (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade:

De fem ord som befalldes åt Yahya

« Allah beföll Yahya ibn Zakariya fem ord att fullfölja och att befalla Israels barn att fullfölja; han dröjde nästan. Isa (fred vare med honom) sade till honom: du har fått befallning om fem ord att fullfölja och att befalla Israels barn att fullfölja: antingen du förmedlar dem, eller jag förmedlar dem. Han sade: O min broder, jag fruktar, om du går mig förbi, att straffas eller att uppslukas. Yahya samlade då Israels barn i Bayt al-Maqdis till dess att moskén var full; han satte sig på upphöjningen, lovprisade Allah och prisade Hans härlighet och sade sedan: Allah har befällt mig fem ord att fullfölja och befäller er att fullfölja dem: den första är att ni dyrkar Allah utan att lägga något vid Hans sida: bilden därom är den som köper en träl av sitt rena släkamp, i silver eller guld, sedan låter honom arbeta och låter honom utbetala hans lön åt någon annan än hans herre: vilken av er skulle tycka om att hans träl gjorde så?

Allah har skapat er och försörjt er: dyrka då Honom och lägg ingenting vid Hans sida. Och jag befaller er bönen: Allah vänder Sitt ansikte mot Sin tjänare så länge han inte vänder sig ifrån; när ni ber, vänder er då inte ifrån. Och jag befaller er fastan: bilden därom är den av en man som bär en flaska myska i fickan: alla känner dess doft; och fastarens andedräkt är mildare hos Allah än myskans parfym. Och jag befaller er allmosan: bilden därom är den av en man som tas till fånga av fienden: man knyter hans hand vid hans hals och för honom bort för att hugga av honom huvudet, och han säger: skulle ni godta att jag köper fritt det mitt liv?

Han börjar köpa det av dem, litet och mycket, till dess att han befriar sitt liv. Och jag befaller er att ofta åminnas Allah: bilden därom är den av en man som fienden hastigt förföljer på hans spår, som når en ointaglig fästning och söker skydd där: och tjänaren är bäst skyddad mot djävulen när han är i Allahs åminnelse. » Och Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: « och jag befaller er fem ting som Allah har befällt mig: gemenskapen, åhörandet, lydnaden, utvandringen och jihad på Allahs väg: den som ger sig ifrån gemenskapen en handsbredd har lossat från sin hals islams rep, utom om han återvänder; och den som kallar till Djahiliyyans kall är bland de ihopkrupna i Gehenna. » De sade: O Allahs sändebud, även om han fastar och ber?

Han sade: « även om han fastar, ber och utger sig vara muslim: kalla muslimerna vid de namn med vilka Allah har kallat dem: muslimer, troende, Allahs tjänare. »

Överfört av Ahmad, Abu Ya'la, Tirmidhi, Ibn Majah och al-Hakim

Så har Abu Ya'la överfört det, efter Hudba ibn Khalid, efter Aban ibn Yazid, efter Yahya ibn Abi Kathir; så Tirmidhi, i hadithen från Abu Dawud at-Tayalisi och från Musa ibn Ismael, båda efter Aban ibn Yazid al-Attar; så Ibn Majah, efter Hisham ibn Ammar, efter Muhammad ibn Shu'ayb ibn Sabur, efter Muawiya ibn Salam, efter hans broder Zayd ibn Salam, efter Abu Salam, efter al-Harith al-Ash'ari; så al-Hakim, på Marwan ibn Muhammad at-Tataris väg, efter Muawiya ibn Salam, efter hans broder; och han sade sedan: Marwan at-Tatari ensam har överfört det från Muawiya ibn Salam. Jag säger: det är inte såsom han har sagt. Och at-Tabarani har överfört det, efter Muhammad ibn Abda, efter Abu Tawba ar-Rabi' ibn Nafi', efter Muawiya ibn Salam, efter Abu Salam, efter al-Harith al-Ash'ari, med nämning av liknande ord: nämningen av Zayd ibn Salam faller bort i denna överföring.

Därefter har hafizin Ibn Asakir överfört, på Abdallah ibn Abi Ja'far ar-Razis väg, efter hans fader, efter ar-Rabi' ibn Anas, som sade: det har nämnts oss från Allahs sändebuds (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) följeslagare vad de hade hört av Israels barns lärda: Yahya ibn Zakariya sändes med fem ord. Och han nämnde ord liknande det föregående.

Yahyas askes och gudsdyrkan

De har nämnt att Yahya (fred vare med honom) ofta var ensam, fjärran från folket: han ägnade sig blott åt ödemarker, åt trädens löv, drack flodernas vatten, näringssatte sig vissa tider av gräshoppor och sade: vem är mer fylld än jag, o Yahya. Ibn Asakir har överfört att hans föräldrar gick ut för att söka honom och fann honom vid Jordans sjö; när de förenades med honom fick han dem gråta intensiva gråtar, genom det i honom som var dyrkan och fruktan för Allah. Ibn Wahb sade, efter Malik, efter Humayd ibn Qays, efter Mujahid: Yahya ibn Zakariyas föda var örtväxterna, och han grät av fruktan för Allah, så att om det hade funnits beck på hans ögon skulle det ha bränt. Muhammad ibn Yahya adh-Dhuhli sade: Abu Salih har överfört till oss, al-Layth har överfört till oss, Uqayl har överfört till mig, efter Ibn Shihab, som sade: jag satt en dag hos Abu Idris al-Khawlani medan han berättade, och han sade: skall jag inte underrätta er om den man som hade den finaste födan?

När han såg att folket betraktade honom sade han: Yahya ibn Zakariya hade den finaste födan: han åt blott med de vilda djuren, på grund av motvilja att blanda sig med folket i deras födoämnen. Ibn al-Mubarak sade, efter Wuhayb ibn al-Ward, som sade: Zakariya miste sin son Yahya i tre dagar, gick ut för att söka honom i vildmarken, och där befann han sig, som hade grävt en grav och stod upprest i den och grät över sig själv. Han sade: O min son, jag har sökt dig i tre dagar, och du är i en grav som du har grävt, stående och gråtande i den? Han sade: O min fader, var det inte du som sade mig att mellan Paradiset och Elden ligger en vildmark som blott de gråtandes tårar passerar?

Han sade till honom: gråt då, o min son. Och båda grät. Wahb ibn Munabbih och Mujahid har överfört liknande ord. Ibn Asakir har överfört från honom: Paradisets folk sover inte, för det behag de finner av salighet; så skall det vara med de sannfärdiga: att inte sova, på grund av det deras hjärtan innefattar av salighet i kärleken till Allah.

Sedan sade han: hur skiljer de två saligheterna, och hur skiljer dem båda. De har nämnt att han grät mycket, så att gråten lämnade spår på hans kinder, av hans tårars mångfald.

Dödandet av Yahya och Zakariya

Redogörelse för orsakerna till Yahyas (fred vare med honom) dödande. De har nämnt om honom många orsaker; den mest berömda är att en av denna tids kungar, i Damaskus, ville gifta sig med en av hans mahram, eller en kvinna vars äktenskap inte var honom tillåtet: Yahya (fred vare med honom) hindrade honom därför, och hon bar därefter agg mot honom. När hon hade vunnit kungens gunst bad hon honom i gåva om Yahyas blod, och han beviljade det. Hon sände den som dödade honom, och han kom med hans huvud och hans blod i en skål till henne; det sägs att hon dog i samma ögonblick. Man har sagt: snarare älskade denna kungs kvinna honom och skrev till honom, men han vägrade; när hon hade förlorat hoppet om honom rafsade hon ihop att be kungen ge honom åt henne; kungen vägrade, och svarade sedan därtill; hon sände den som dödade honom och lät hans huvud och hans blod komma till sig i en skål.

Dess innebörd har kommit i en hadith som Ishaq ibn Bishr har överfört i sin Bok al-Mubtada, där han sade: Yaqub al-Kufi underrättade oss, efter Amr ibn Maymun, efter hans fader, efter Ibn Abbas: Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) såg, på uppstigningens natt, Zakariya i himlen, hälsade honom och sade till honom: o Abu Yahya, underrätta mig om ditt dödande: hur gick det till, och varför dödade Israels barn dig? Han sade: o Muhammad, jag underrättar dig om att Yahya var den bästa av sin tid, den skönaste av dem, den mest lysande av ansikte, och att han var såsom Allah den Högste har sagt: en herre och en renlevnadsman; han behövde inte kvinnorna. Israels barns kungs kvinna begärde honom; hon var en skökona; hon sände honom ett budskap, men Allah beskyddade honom, och Yahya behärskade sig och vägrade. Hon beslöt Yahyas dödande.

De hade en fest då de samlades varje år, och kungens sedvänja var att lova utan att vika eller ljuga. Kungen gick ut till festen, och hans hustru reste sig för att ta avsked av honom, vad hon aldrig förut hade gjort och varav han var smickrad. När hon tog avsked av honom sade kungen: begär av mig: allt vad du begär av mig skall jag bevilja dig. Hon sade: jag vill ha Yahya ibn Zakariyas blod.

Han sade till henne: begär av mig något annat. Hon sade: det är det. Han sade: det tillhör dig. Hon sände sina vakter mot Yahya, som var i sin böneplats och bad, jag badande vid hans sida.

Han slaktades i en skål, och hans huvud och hans blod fördes till henne. Allahs sändebud (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade: huru långt nådde din uthärdning? Han sade: aldrig gick jag i sönder i min bön. När hans huvud förts till henne och lagts framför henne, och de hade tillbringat natten, uppslukade Allah kungen, hans husfolk och hans här.

På morgonen sade Israels barn: Zakariyas gud har blivit vred för Zakariyas skull; kom, vred oss för vår konungs skull och döda Zakariya. De gick ut för att söka mig för att döda mig; Den Varslande kom till mig, jag flydde undan dem, och Iblis gick framför dem och pekade ut mig åt dem. När jag fruktade att inte kunna undkomma dem framträdde ett träd för mig och kallade på mig: till mig, till mig; det sprängdes för mig och jag trädde in i det. Iblis kom ända till att ta i kanten av mitt kläde, och trädet slöts, medan klädets kant förblev utanför trädet.

Israels barn kom, och Iblis sade: har ni inte sett honom träda in i detta träd? Här är kanten av hans kläde: han trädde in i det genom sin trolldom. De sade: vi bränner detta träd. Iblis sade: såga det med en såg.

Jag sågades alltså med trädet av sågen. Profeten (må Allahs fred och välsignelser vare med honom) sade till honom: kände du beröring eller smärta? Han sade: nej; blott trädet kände det: Allah hade lagt min ande i den. Detta är ett sällsamt sammanhang, en häpnadsväckande hadith, och dess tillskrivning åt Profeten är beklaglig, och den innehåller vad som är beklagligt i varje fall.

Vi har inte sett, i något av uppstigningshaditherna, någon nämning av Zakariya (fred vare med honom) utom i denna hadith. Det som är bevarat, i vissa av Sahihens formuleringar av uppstigningshadithen, är: « jag gick förbi den maternella mosterns två söner: Yahya och Isa », som är kusiner på moderns sida enligt de flesta, såsom hadithen antyder: Yahyas moder, Ashiya' bint Imran, är Maryam bint Imrans syster. Man har sagt: snarare är Ashiya', Zakariyas hustru och Yahyas moder, syster till Hanna, Imrans hustru och Maryams moder, vilket gör Yahya till Maryams kusin på moderns sida. Och Allah vet bäst.

Platsen för Yahya ibn Zakariyas död

Därefter har man divergerat om platsen för Yahya ibn Zakariyas dödande: var det i al-Aqsa-moskén, eller annorstädes? Två uppfattningar. ath-Thawri sade, efter al-A'mash, efter Shimr ibn Atiyya: på Bayt al-Maqdis klippa dödades ett antal av sjuttio profeter, bland dem Yahya ibn Zakariya (fred vare med honom). Abu Ubayd al-Qasim ibn Sallam sade: Abdallah ibn Salih har överfört till oss, efter al-Layth, efter Yahya ibn Sa'id, efter Sa'id ibn al-Musayyib, som sade: Bukht Nassar kom till Damaskus och fann Yahya ibn Zakariyas blod kokande; han undersökte saken, man underrättade honom, och han dödade vid detta blod sjuttio tusen människor; då blev det tyst. Detta är en autentisk kedja ända till Sa'id ibn al-Musayyib, och detta antyder att han dödades i Damaskus, och att Bukht Nassars historia var efter Messias, såsom 'Ata' och al-Hasan al-Basri har sagt. Och Allah vet bäst.

Hafizin Ibn Asakir har överfört, på al-Walid ibn Muslims väg, efter Zayd ibn Waqid, som sade: jag såg Yahya ibn Zakariyas huvud när de ville bygga moskén i Damaskus: det togs fram under en av pelarna på qiblas sida, den som gränsar till mihraben, åt öster; och hans hud och hans hår var i sitt skick, oförändrade. I en överföring: som om han hade dödats samma stund. Det har nämnts, om moskén i Damaskus byggande, att den lades under den pelare som är känd som Sakasika-pelaren. Och Allah vet bäst.

Hafizin Ibn Asakir har överfört, i sin Bok om samlingen av al-Aqsas förtjänster, på Abbas ibn Subhs väg, efter Marwan, efter Sa'id ibn Abd al-Aziz, efter Qusaym, Muawiyas frigivne, som sade: denna stads, alltså Damaskus, kung var Hadad ibn Hadad, som hade gift sin son med sin kusin Arila, Saydas drottning. Jag säger: bland dess regenter fanns konungarnas marknad i Damaskus, den gamla myntenheten. Han hade svurit vid sin tredubbla skilsmässa att inte ta henne tillbaka, och ville sedan ta henne tillbaka: han rådfrågade Yahya ibn Zakariya, som sade: hon blir inte tillåten för dig förrän hon har gift sig med en annan man. Hon bar agg mot honom därför och begärde av kungen Yahya ibn Zakariyas huvud, på sin moders angivande.

Han vägrade, och svarade sedan därtill, och sände mot honom, medan han stod och bad i Jayrun-moskén, den som kom med hans huvud i en balja; och huvudet började säga: hon blir inte tillåten för honom, hon blir inte tillåten för honom, förrän hon har gift sig med en annan man. Kvinnan tog fatet, bar det på sitt huvud till sin moder, huvudet ännu sägande detta; när det lagts framför hennes moder uppslukade jorden henne till fötterna, sedan till vaderna; hennes moder började skrika och tjänsteflickorna gråta och slå sig på ansiktena; sedan uppslukades hon till skuldrorna. Hennes moder befallde bödeln att hugga av hennes hals, för att trösta sig med hennes huvud; han gjorde det, och jorden kastade ut hennes lik. De föll då i förödmjukelse och förgängelse, och Yahyas blod upphörde inte att koka till dess att Bukht Nassar kom och dödade vid det sjuttiofem tusen människor.

Sa'id ibn Abd al-Aziz sade: det är varje profets blod. Det upphörde inte att koka till dess att Armiya (fred vare med honom) trädde fram vid det och sade: o blod, du har förgjort Israels barn: var tyst, med Allahs tillstånd. Då blev det tyst. Svärdet höjdes, och de av Damaskus folk som flydde gick till Bayt al-Maqdis; han följde dem dit, dödade en räknelös mångfald, tog dem till fånga och vände sedan tillbaka.