Hem > Att bli muslim > Att återvända till islam
Att återvända till islam efter en tid av övergivande eller apostasi: ingen ceremoni, ingen domstol, ett vittnesbörd uttalat med uppriktighet, och ett förflutet som utplånas på nytt.
Att återvända till islam är enkelt: att uttala shahadan på nytt med uppriktighet räcker, utan ceremoni och utan mellanhand, och islam utplånar det som föregick (Sahih Muslim 121). Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) tog emot dem som hade gått iväg och kom tillbaka utan alla förbehåll. Skammen, andras blickar och äktenskapsfrågorna behandlas fall för fall, men dörren är alltid öppen.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidMånga av dem som lämnat islam, av besvikelse, av uppror, av trötthet eller genom äktenskap, tror att återvändandet kräver offentliga ursäkter, en rättegång inför en gemenskap eller en särskild ritual. Det är inte så: återvändandet är exakt lika enkelt som inträdet. Ni tror uppriktigt på nytt, ni uttalar shahadan, och det är allt.
Profeten (frid vare med honom) tog emot vid Mekkas erövring män som hade stridit mot islam i åratal, utan något ställt villkor, utan förödmjukelse, utan motprestation: apostaternas återvändanden där mottogs som ordinära inträden i islam (Profetens sira).
Om dessa fall passerade utan formalitet gör ert det också.
"Islam utplånar det som föregick" (Sahih Muslim 121): detta hadith gäller på nytt vid varje återvändo. Handlingarna begångna under frånvaron är utplånade, liksom de var före den första konverteringen. Regeln om människornas rättigheter förblir densamma: en skuld, en tagen egendom, ett åtagande gentemot andra gottgörs, men Guds rättigheter täcks av ert vittnesbörd.
Och ingenting tvingar er att återberätta er period av frånvaro, varken för imamen, för familjen eller för någon.
Det verkliga hindret för återvändandet är sällan doktrinärt: det är skammen. "Vad ska de säga?", "Jag har syndat för mycket", "De kommer att stöta bort mig".
Tre svar: för det första tar Gud emot den som återvänder med större glädje än familjen återfår sin förlorade, och Hans barmhärtighet överträffar varje fel;
för det andra är ingen skyldig att redogöra för sin frånvaro för någon, och många "återvändanden" leva i tystnad, utan tillkännagivande.
för det tredje räknar gemenskapen själv dussintals återvändande bland sina, och imamen ser dem varje år: ert fall kommer att förvåna ingen.
Tre situationer förtjänar en imam, utan någonsin att blockera återvändandet själv: ett äktenskap ingånget under frånvaron utanför islams regler (de lärda granskar parets situation med rättvisa);
en offentlig apostasi som lät er omgivning få veta (diskretionen i återvändandet är tillåten, tillkännagivandet hanteras som vid en första konvertering); och övergivandets psykologiska tyngd (et stödjande sällskap hjälper mer än anklagelserna). I alla fall, uttala först er shahada: sidan shahadan steg för steg är den rätta utgångspunkten, och den kompletta guiden tar upp vägen från början.
Ja: som för en första konvertering räcker den uppriktiga tron och uttalet. Imam och intyg är praktiska alternativ, aldrig villkor.
Ja: principen är densamma som vid den första konverteringen, islam utplånar det som föregick (Sahih Muslim 121). Endast människornas rättigheter (skulder, egendomar) återstår att gottgöra.
Nej. Det finns ingen skyldighet att berätta om det som Gud har täckt över: er återvändo är en ny början, och ni beslutar själv vad ni säger och till vem.