Balqis, drottningen av Saba, och tronen inför Sulayman

Härfågeln kom tillbaka till Sulayman med en säker underrättelse: Balqis regerade över Saba, ägde en oerhörd tron, och hennes folk kastade sig ned för solen i stället för Allah. Sulayman skrev till henne att komma som undergiven; sedan hon hade rådfrågat sina notabler och sänt en gåva som avvisades, kom hon. Den som ägde Skriftens kunskap förde fram hennes tron på en stund, och man gjorde den oigenkännlig. Sedan förklarade hon i glaspalatset, som hon tog för vatten: « Herre, jag har varit orätt mot mig själv, och jag underkastar mig med Sulayman Allah, världarnas Herre ».

Härfågeln och underrättelsen om Saba

Han granskade fåglarna och sade: « Varför ser jag inte härfågeln? Är den bland de frånvarande? Jag skall visst straffa den med ett strängt straff, eller skära av den halsen, eller så för den mig en tydlig myndighet. Sedan dröjde det inte länge, och den sade: Jag har omfattat med kunskap det som du inte har omfattat: jag kommer från Saba med en säker underrättelse.

Jag har funnit en kvinna som regerar över dem, åt vilken allt har givits, och som äger en oerhörd tron. Jag har funnit att hon och hennes folk kastar sig ned för solen i stället för Allah, och djävulen förskönade deras gärningar för dem och vek dem av vägen, och de leds därför inte. Kasta de sig inte ned för Allah, som låter det som är fördolt i himlarna och jorden komma fram och som vet vad ni döljer och vad ni förklarar öppet? Allah: ingen gudom finns utom Han: den oerhörda tronens Herre.

Han sade: vi skall se om du har sagt sanningen, eller om du är en av lögnarna. Ta detta brev från mig och kasta det till dem, vänd sedan bort dig från dem och se vad de återvänder med. Hon sade: o församling, ett ädel brev har kastats till mig. Det kommer från Sulayman, och det är i Allahs namn, den Nådige, den Barmhärtige: upphöj er inte över mig, utan kom till mig som undergivna.

Hon sade: o församling, ge mig råd i min sak: jag har aldrig avgjort en sak utan att ni vittnen har varit närvarande. De sade: vi äger styrkan, vi äger den häftiga kraften, och saken tillhör dig; se därför till vad du befaller. Hon sade: kungar, när de går in i en stad, fördervar den och gör dess mäktigaste invånare de mest förkrossade, och så gör de. Och jag skall sända dem en gåva och se vad budbärarna återvänder med.

När Sulayman kom [budbäraren], sade han: Vill ni förskaffa mig egendom? Det Allah har gett mig är bättre än det Han har gett er, men ni glädjer er över er gåva. Vänd tillbaka till dem: vi skall visst komma till dem med härar som de inte kan göra något emot, och vi skall förjaga dem därifrån förkrossade och föraktade. »

Den Upphöjde nämner vad som blev av Sulaymans och härfågelns sak. Fåglarna hade för varje art förordnade som fullgjorde det som krävdes av dem och framställde sig för honom i tur och ordning, som häranas vana hos kungar. Och härfågelns plikt, enligt Ibn Abbas och andra: när de saknade vatten i öknarna under resor, kom den och såg efter åt dem om det fanns vatten i dessa trakter, och bland den kraft som Allah den Upphöjde hade lagt i den kunde den se vattnet under jordens jordskorpa; när den hade fört dem dit, grävde de och fick vattnet att rinnas upp och hämtade det och begagnade det till sitt behov. När Sulayman (fred vare med honom) en dag krävde det: var är den frånvarande bland er, och vem har försvunnit ur min åsyn så att jag inte ser den i min närvaro?

« Jag skall straffa den med ett strängt straff »: han hotade den med en sorts straff som exegeterna har delat sig om, och syftet uppnås ändå. « Eller skära av den halsen, eller så för den mig en tydlig myndighet », det vill säga ett bevis som räddar den ur detta läge. « Sedan dröjde det inte länge »: härfågeln var frånvarande en inte lång tid och återvände sedan och sade till Sulayman: « Jag har omfattat med kunskap det som du inte har omfattat », det vill säga jag har fått vetskap om det du inte hade vetskap om, « från en sann underrättelse ».

« Jag har funnit en kvinna som regerar över dem, åt vilken allt har givits, och som äger en oerhörd tron. » Han nämner vad Sabas kungar, i Jemens land, var för slags stor kungadöme och krönta Tubba'. Och kungadömet hade på den tiden övergått till en kvinna bland dem, dotter till deras kung, som inte hade någon annan arvinge, och de krönte henne därför över sig. At-Tha'alibi och andra har nämnt att hennes folk krönte en man efter hennes far och att fördärvet spred sig genom honom; hon skrev då till honom och bad om honom till make och gifte sig med honom, och när hon gick in till honom gav hon honom vin att dricka och högg sedan av honom huvudet och satte det på sin dörr, och folket vände sig till henne och krönte henne över sig. Det är Balqis, dotter till al-Bachrakh, som är al-Hadhadh: Charahil ibn dhou Jadane ibn al-Bachrakh ibn al-Harith ibn Qays ibn Sayfi ibn Saba ibn Yachjoub ibn Ya'roub ibn Qahtan.

Hennes far var bland de stora kungarna; han hade gift sig med en kvinna av jinn, kallad Rayhana, dotter till ach-Chakr, och hon födde denna kvinna, Balqis. At-Tha'alibi har återgivit, i överlämningskedjan från Sa'id ibn Bachir, från Qatada, från an-Nadr ibn Anas, från Bachir ibn Nahik, från Abu Hurayra, från Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom), att « en av Balqis två föräldrar var av jinn », och det är en hadith av sällsynt överlämning, med en svaghet i dess kedja.

Abu Abdallah ibn Qahouna har underrättat oss: Abu Bakr ibn Jurja har berättat: Ibn Abi al-Layth har berättat: Abu Kourayb har berättat: Abu Mou'awiya har berättat, från Ismael ibn Muslim, från al-Hasan: Balqis nämndes inför Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom), och han sade: « Ingen folkgrupp har någonsin haft framgång som anförtrodar sin sak åt en kvinna. » Ismael ibn Muslim, det är al-Makki: svag.

Det har fastställts i al-Bukharis Sahih, i hadithen från 'Awf, från al-Hasan, från Abu Bakra, att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom), när det nådde honom att Persiens folk hade krönt Chosroès dotter över sig, sade: « Ingen folkgrupp har någonsin haft framgång som anförtrodar sin sak åt en kvinna. » Tirmidhi och an-Nasai har återgivit den i hadithen från Humayd, från al-Hasan, från Abu Bakra, från Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom): god och äkta. « Åt vilken allt har givits »: av det som gjorde att kungarna förskaffade henne ting. « Och som äger en oerhörd tron »: platsen för hennes kungadöme, utförd i alla slags ädelstenar, pärlor, guld och skinande juveler. Sedan nämner han deras otro mot Allah och deras dyrkan av solen i stället för Allah, Han som känner det fördolda och det offentliga, de sinliga tingen och de andliga verkligheterna: « Allah: ingen gudom finns utom Han: den oerhörda tronens Herre »; till Honom tillhör den oerhörda tronen, vars like ingen varelse är större.

Sulayman (fred vare med honom) skickade då med den sitt brev, som innehöll hans kall till att lyda Allah och Hans sändebud: « Upphöj er inte över mig », det vill säga blås inte upp er i högmod mot att lyda mig och fullgöra mina order, « utan kom till mig som undergivna », träda fram för mig lyssnande och lydiga, utan återvändo eller motstånd. När brevet nådde drottningen med fågeln är det därifrån folket tog brevduvorna, men var är Plejaderna i förhållande till dammet? Detta brev var med en fågel som hörde, lydde, förstod och visste vad den sade och vad den sades. Mer än en exeget och andra har nämnt att härfågeln bar brevet, kom till hennes palats, kastade det till henne medan hon var i sin avsideshet och höll sig sedan på avstånd och väntade på vad det skulle bli av hennes svar på brevet.

« Det kommer från Sulayman », och hon läste sedan: « och det är i Allahs namn, den Nådige, den Barmhärtige: upphöj er inte över mig, utan kom till mig som undergivna. » Sedan rådfrågade hon dem om sin sak och om det som hade drabbat henne, med artighet mot dem: « O församling, ge mig råd i min sak: jag har aldrig avgjort en sak utan att ni vittnen har varit närvarande », det vill säga jag har aldrig fastställt en sak utan att ni har varit närvarande.

De sade: « Vi äger styrkan, vi äger den häftiga kraften »; de menade: vi äger kraften och makten över stridens hårdhet och motståndet mot hjältarna; om du vill detta av oss, är vi därtill kapabla. « Och saken tillhör dig; se därför till vad du befaller »: de erbjöd henne lyssnandet och lydnaden, underrättade henne om vad de hade av förmåga och anförtrodde henne denna sak, för att hon skulle se vad som leds bäst för henne och för dem; och hennes uppfattning var fullständigare och fastare än deras: hon förstod att den som ägde detta brev inte kan besegras, inte hindras, inte motsägas och inte luras. « Om denne kung vinner över detta kungadöme, kan saken bara räddas bland er genom mig, och den häftiga härdigheten och det genomträngande stormandet skall vara mitt. Och jag skall sända dem en gåva och se vad budbärarna återvänder med.

» Hon ville främja sin sak med den gåva hon skulle sända och de presenter hon skulle skicka, utan att veta att Sulayman (fred vare med honom) inte skulle acceptera av dem i detta läge varken villospår eller rättvisa, ty de är otrogna, och han och hans härar är mäktiga över dem; därför, när [budbäraren] kom till Sulayman, sade han: « Vill ni förskaffa mig egendom? Det Allah har gett mig är bättre än det Han har gett er, men ni glädjer er över er gåva. » Dessa gåvor omfattade ting av oerhörd storlek, såsom exegeterna har nämnt. Sedan sade han till sitt budbärarfolk och till Balqis sändebud som hade kommit till honom: « Vänd tillbaka till dem: vi skall visst komma till dem med härar som de inte kan göra något emot, och vi skall förjaga dem därifrån förkrossade och föraktade.

» Han sade: vänd tillbaka med din gåva, som du har kommit med, till dem som har gjort den till en nåd, ty jag har hos mig, av det Allah har förunnat mig och låtit mig nå av egendom, presenter och män, det som är mångfalden av detta och bättre än det som ni glädjer er över och er stoltera er för inför edra jämlikar. Jag skall därför sända mot dem härar som de varken kan försvara sig emot, möta, hindra eller strida emot, och jag skall förjaga dem ur deras land, deras område, deras förvaltning och deras rike, förkrossade och föraktade; över dem vanäran, skammen och fördärvet. När detta nådde dem från Allahs profet hade de ingen annan utväg än lyssnandet och lydnaden; de hastade därför att svara vid denna stund och kom alla i drottningens sällskap, lyssnande, lydiga och undergivna. När han fick höra om deras ankomst till honom och deras anländande, sade han till dem som stodo framför honom av jinn som honom var underordnade:

« [NÄR SALOMO hörde att drottningen avsåg att besöka honom] sade han till [sitt råd]: [”Ärade rådsmedlemmar!] Vem av er kan föra hennes tron till mig innan hon anländer med sitt följe för att tillkännage sin underkastelse?” En listig demon bland de osynliga väsendena sade: "Jag skall hämta den åt dig innan du reser dig från din plats. Jag har styrka nog för detta [uppdrag] och du kan lita på mig!"

Den som hade kunskap om uppenbarelsen sade då: "Jag skall föra hit den innan din blick återvänder till ditt öga!" Och när [Salomo] såg den stå framför sig sade han: "Detta är en nåd från min Herre; Han vill pröva mig [och låta mig visa] om jag är tacksam eller otacksam. Den tacksamme har [själv] gott av sin tacksamhet och den som är otacksam [vållar inte Gud någon skada]; min Herre är Sig själv nog och Han är den givmilde Givaren." [Och] Han sade: "Ändra utseendet på hennes tron [något]. Vi får se om hon [trots detta] låter sig ledas [till sanningen] och känner igen sin tron eller inte."

Och när hon kom, tillfrågades hon: "Är det så din tron ser ut?" Hon svarade: "Den [jag ser här] är mycket lik den." Och [Salomo sade:] "Vi har fått kunskap före henne och vi har underkastat oss Guds vilja. Men [hon har själv kommit fram till sanningen], trots att hon hindrades av det som hon tidigare dyrkade i stället för Gud; hon tillhör ju ett ogudaktigt folk."

[Då] man bjöd henne att stiga in på palatsets gård trodde hon att det var [en bassäng med] djupt vatten och blottade benen [för att fästa upp sina kjolar]. [Men Salomo] sade: "Det är en gård belagd med glas." Hon utbrast: "Herre! Jag har gjort orätt mot mig själv [genom att tillbe solen]! Men nu, tillsammans med Salomo, underkastar jag mig Guds, världarnas Herres, vilja!" » Sura 27, 38-44

Balqis tron och glaspalatset

När Sulayman bad jinn att för honom föra fram Balqis tron, som är platsen för hennes kungadöme, på vilken hon satt vid domslutet innan hans domstolssession var fullgjord, sade ifriten: « jag skall för dig föra den innan du reser dig från din plats; jag är stark därtill och trovärdig », det vill säga jag har styrkan att föra den till dig och förtroendet för vad som finns däri av ädelstenar hos dig. « Den som ägde Skriftens kunskap » är den berömde Asif ibn Barkhiya, och han är Sulaymans mosters son, en man av jinnens troende, som, såsom det sägs, förvarade det största Namnet; och det sägs: en man av Israels barn, av deras lärda; och det sägs: det är Sulayman själv, och det är högst märkligt, och as-Souhayli har försvagat det med att det inte håller i framställningens förlopp. Och det har sagts en fjärde sak: att det var Jibril.

« Innan ditt öga kommer tillbaka till dig » betyder: innan du sänder ett bud så långt bort som din blick når och det kommer tillbaka till dig, innan den av dem du ser som är längst borta når dig, innan din blick tröttnar om du förlänger betraktandet, innan ditt ögonlock slutes, innan ditt öga kommer tillbaka till dig om du ser med det det längst borta av dig och därefter sluter det; och det är det närmaste av det sagda. När han såg Balqis tron stått framför honom inom denna korta tid, från Jemens land till Bayt al-Maqdis: « Detta är av Allahs nåd mot mig och Hans nåd mot Sina tjänare, för att pröva oss i tacksägelsen eller dess motsats; av detta återgår bara nyttan till mig, rik på de tacksamma tacksägelsen och oskadd av de otrognas otro. » Sedan befallde Sulayman (fred vare med honom) att tronens utsmyckning skulle ändras och göras oigenkännlig: « Gör den oigenkännlig för henne: vi skall se om hon leds, eller om hon är av dem som inte leds.

» När hon kom sades till henne: är din tron sådan? Hon sade: den är som den, och det var av hennes klokhet och hennes förstånds vidde, ty hon ansåg det osannolikt att det skulle vara hennes tron, eftersom hon hade lämnat den bakom sig i Jemens land och inte visste att någon vare sig kunde något sådant märkligt undervärke.

« Och vi hade fått kunskapen före henne, och vi var undergivna. Och det hon tillbade i stället för Allah höll henne tillbaka: hon hörde till ett otrogen folk », det vill säga och hindrade henne dyrkan av solen, för vilken hon kastade sig ned med sitt folk i stället för Allah, genom att efterapa sina fäders och förfäders religion, utan bevis som förde dem dit och utan ledare som viste dem dit. Sulayman hade befallt att bygga ett palats av glas och låtit vatten rinna genom dess genomgång och lagt ovanpå ett tak av glas och satt däri fiskar och andra vattendjur. Jinn ville sprida förvirring om hans utseende inför Sulayman och att hon skulle blotta sina ben så att han såg det hon hade av hår; det skulle göra honom frånstött mot henne, och de fruktade att han skulle gifta sig med henne, ty hennes mor var av jinn, och hon skulle då underkuva honom med det.

Vissa har nämnt att hennes fotvalv var som en bests hov och att det är svagt, och det finns också i det första något som bör undersökas, och Allah vet bättre. När han ville frånta henne det, sedan han hade beslutat att gifta sig med henne, frågade han människorna om detta och de visade honom vissa sedvanliga sätt, och hon vägrade dem; han frågade jinn, och de tillverkade åt honom nura (epilationspastan) och iordningställde åt honom badet, och han var den förste som gick in i badet. At-Tabarani har återgivit det med kortare kedja till Profeten, och däri finns något som bör undersökas.

At-Tha'alibi och andra har nämnt att Sulayman, när han gifte sig med henne, satte henne över Jemens kungadöme och sände henne tillbaka till det, och att han besökte henne en gång varje månad och stannade hos henne tre dagar och sedan flög tillbaka på mattan: Ghoumdane, Salhine och Banyoune, och Allah vet bättre.

Ibn Ishaq har återgivit från vissa av vetenskapens män, från Wahb ibn Munabbih, att Sulayman inte gifte sig med henne utan gifte bort henne med Hamdans kung och satte henne över Jemens kungadöme och underordnade Zoub'aba, jinnens kung i Jemen; han byggde då åt henne de tre palatsen som vi har nämnt i Jemen, och det första är det mest kända och tydligaste, och Allah vet bättre.

Den Upphöjde har sagt i sura Sad:

« OCH VI skänkte David [sonen] Salomo - en verklig [Guds] tjänare! Han vände alltid tillbaka till Oss med ångerfullt sinne. Och då man vid dagens slut förde fram hans rashästar till honom, sade han: "Jag har fattat sådan kärlek till detta [jordiska] goda att jag glömmer [att åkalla] min Herre!" - [och medan hästarna travade förbi upprepade han detta] till dess de försvann bakom en slöja [av damm; och han befallde:] "För dem tillbaka till mig!" Och då [de åter fördes fram till honom] strök han dem [med handen] över ben och manke.

Och för att pröva Salomo satte Vi en [livlös] kropp på hans tron. Då [förstod han] och vände ångerfull tillbaka till Oss [och] sade: "Herre! Förlåt mig [mina fel] och skänk mig sådan makt som ingen efter mig kommer att kunna utöva! - Du är den store Givaren." Och Vi lät vinden tjäna Salomo - den blåste på hans befallning vart han ville - och demonerna [gjorde Vi likaså till hans tjänare] - några arbetade med byggenskap, andra som pärlfiskare, och andra [upproriska] var slagna i bojor. [Och Vi sade:] "Detta är Våra gåvor; du kan ge dem [åt andra] eller behålla dem! Du kommer inte att avkrävas räkenskap."

Och Vi har berett honom en hedersam plats i Vår närhet och en lycklig återkomst. » Sura 38, 30-40