Berättelsen om det dukade bordet

Under trettio dagars fasta som Isa ibn Maryam (fred vare med honom) hade föreskrivit bad hans lärjungar sin Herre om att låta « en dukad bord stiga ner från himlen », som en högtid och ett tecken åt dem. Isa åkallade länge, och bordet steg ner mellan två moln: sju fiskar och sju bröd, som nära trettonhundra fattiga och sjuka åt först, och den som bar ett lyte blev botad. Sedan människorna hade hamstrat och deras hycklare talat illa togs bordet helt bort, och « de förvandlades till apor och svin ». Flertalet lärda hävdar att det steg ner, medan vissa av de äldre sade att det inte steg ner.

« Och de vitklädda sade: "Jesus, son av Maria! Kan din Herre låta ett bord [dukat till måltid] sänka sig ned till oss från himlen?" [Och Jesus] svarade: "Frukta Gud, om ni har sann tro!" De sade: "Vi vill smaka [en sådan måltid], så att våra hjärtan får ro och vi får veta att det som du har sagt oss är sanningen, och så att vi kan vara dina vittnen." Och Jesus, Marias son, sade: "Gud, vår Herre! Låt en måltid från himlen sänka sig ned till oss; den skall bli en högtid för oss, för den förste och den siste, och ett tecken från Dig. Och försörj oss [med det som vi behöver]! Du är den bäste Försörjaren."

Gud svarade: "Ja, Jag skall låta denna [måltid] sänka sig ned till er, men om efter detta någon av er förnekar [tron] skall Jag låta honom utstå ett straff som ingen i hela världen fått utstå." » Sura 5, 112-115

Vi har i tafsiren redogjort för de athar som nått oss om bordets nedstigande, enligt Ibn Abbas, och Salman al-Farisi, och Ammar ibn Yasir, och flera av de äldre: deras innehåll är att Isa befallde lärjungarna att fasta i trettio dagar; och när de hade fullbordat dem bad de Isa om att en dukad bord skulle stiga ner från himlen, så att de kunde äta av den och så att deras hjärtan blev till ro därvid, i vetskap om att Allah hade tagit deras fasta emot och bönhört deras begäran: och att den skulle vara för dem en högtid, då de bröt fastan den dag den bröts: och att den skulle räcka åt den förste och den siste av dem, åt den rike likasom åt den fattige. Isa manade dem därför till detta och fruktade för dem att de inte skulle visa tacksamhet och inte uppfylla rättens villkor: de trängande hos honom om att han skulle begära den åt dem från sin Herre.

När de inte gav sig, reste han sig upp mot sin böneplats, klädd i en ullfilt, stående på sina båda fötter, med böjt huvud, med ögon flytande av tårar, ödmjukande sig mot Allah i åkallan och begäran om att deras begäran skulle vara bönhörd: Allah den Högste lät därför det dukade bordet stiga ner från himlen, och människorna såg det stiga ner mellan två moln: det närmar sig alltmer, och varje gång det närmade sig bad Isa sin Herre om att göra det till en nåd, inte till ett straff, och att göra det till en välsignelse och en frälsning. Det slutade inte närma sig förrän det lade sig framför Isa, täckt av en duk. Isa reste sig och avtäckte den: i Allahs namn, den beste försörjaren. På den fanns sju fiskar, och sju bröd, och ättika, och granatäpplen och frukter: och den hade en mycket stark doft.

Han sade: var: och den var: sedan befallde han dem att äta av den: vi äter inte förrän du äter: ni är de som började begära den. De vägrade äta först: han befallde därför de fattiga, de behövande, de sjuka och de förlamade, som var nära trettonhundra: de åt av den, och den som bar ett lyte, eller en förbannelse, eller en kronisk sjukdom blev botad. Människorna ångrade att de inte hade ätit av den: när de såg dessa människors tillstånd läkas. Den steg ner en gång varje dag: människorna åt av den: den siste av dem åt som den förste åt: den mättade omkring sjutusen människor.

Sedan steg den ner varannan dag, liksom Salihs kamelsto vars mjölk de drack varannan dag. Sedan befallde Allah Isa att begränsa den till de fattiga, eller de behövande, till de rikas undantagande: detta var svårt för många människor, och deras hycklare talade om den: den togs därför helt bort, och de som talade om den förvandlades till svin.

Ibn Abi Hatim och Ibn Jarir överförde den båda två: al-Hasan ibn Qaza'a al-Bahili har överfört till oss: Sufyan ibn Habib har överfört till oss: Sa'id ibn Abi Aruba har överfört till oss: från Qatada: från Khilas: från Ammar ibn Yasir som säger: det dukade bordet steg ner från himlen: av bröd och av kött: och de befallades att inte svika, inte hamstra, inte lägga upp för morgondagen: de svek, hamstrade och lade upp: de förvandlades till apor och svin. Sedan överförde Ibn Jarir den: från Bundar: från Ibn Abi 'Adi: från Sa'id: från Qatada: från Khilas: från Ammar, i en avbruten kedja; och detta är mera korrekt: och likaså överförde han den på Simaks väg: från en man ur Bani 'Ijl: från Ammar, i en avbruten kedja: och det är det riktiga. Och Allah vet bättre. Och Khilas, beträffande Ammar, är en avbruten kedja: om denna hadith vore äkta och uppstigen skulle den vara avgörande i denna berättelse; ty de lärda har skilt sig åt om bordet: steg det ner eller inte?

Flertalet hävdar att det steg ner, som dessa athar antyder, och som man förstår av den koraniska sammanhangens uppenbarhet: sannerligen skall jag låta den stiga ner över er: som Ibn Jarir fastställde. Och Allah vet bättre. Ibn Jarir har överfört, med en äkta kedja upp till Mujahid, och upp till al-Hasan ibn Abi al-Hasan al-Basri: den steg inte ner: de trängande på dess nedstigande: den av er som sedan förnekar skall jag straffa med ett straff jag inte skall straffa någon av världarna med.

De kristna känner inte berättelsen om det dukade bordet: den nämns inte i deras bok, medan dess berättelse hör till det som drivkrafterna förmår framföra. Och Allah vet bättre. Vi har utförligt redogjort för talet i denna sak i tafsiren: det skall skrivas in här, och den som vill granska det må se dit. Allah tillhör lovet och nåden.