Berättelsen om Isak, son till Ibrahim

Son till Ibrahim och Sara föddes Isak när hans far var hundra år, fjorton år efter Ismael: « Vi gav honom det glada budskapet om Isak, en profet bland de rättfärdiga ». Han gifte sig med Rifqa, som födde tvillingarna 'Is och Yaqub; när han åldrades och synen försvagades välsignade han Yaqub, som drog till Harrane: stegen som sågs i dröm, bröllopet med Léa och sedan Rachel och födelsen av hans tolv söner, bland dem Yusuf. När Yaqub kom tillbaka till landet gav han namnet Israel och försonades med 'Is. Isak dog hundraåttio år gammal och begravdes hos Ibrahim i den grotta han hade köpt.

Vi har redan redogjort för att han föddes när hans far hade hundra år, fjorton år efter hans broder Ismael: « Vi gav honom det glada budskapet om Isak, en profet bland de rättfärdiga: och Vi välsignade dem, honom och Isak: och av deras efterkommande finns en som gör gott och en som är orätt mot sig själv, uppenbart. » Allah den Upphöjde har nämnd honom med lovprisning i mer än en vers i Sin mäktiga Skrift, och vi har redovisat i Abu Hurayras hadith från Allahs sändebud att den ädle, son till den ädle, son till den ädle, son till den ädle, är Yusuf son till Yaqub son till Isak son till Ibrahim. Skriftens folk nämner att Isak, när han gifte sig med Rifqa, dotter till Thabou'ayl, under hans fars livstid var fyrtio år och att hon var ofruktsam; han bad därför Allah för henne, och hon blev havande och födde två tvillingpojkar. Den förste kallades 'Isou, det är den som araberna kallar 'Is, och han är romarnas fader; och den andre kom ut medan han höll i sin broders häl, och de kallade honom därför Yaqub.

Isak älskade 'Is mer än Yaqub, eftersom han var hans äldste, och deras mor Rifqa älskade Yaqub mer, eftersom han var den yngste. När Isak åldrades och hans syn försvagades, begärde han av sin son 'Is en föda och befallde honom att gå och jaga vilt och tillaga det åt honom, för att han skulle välsigna över honom och be för honom, och 'Is var jägare; han gick därför för att söka det. Då befallde Rifqa sin son Yaqub att slakta två getkillar bland de bästa av hans hjord och tillaga därav en föda som hans far begärde, och att komma och framföra den för sin far, så att han be för honom; och hon klädde honom i hans broders kläder och lade på hans armar och hans hals skinnet av de två getkillarna, eftersom 'Is var hårig på kroppen och Yaqub inte var det. Isak frågade: vem är du? Din son.

Han tog honom då till sig och kände på honom: rösten är Yaqubs röst, men känslan och kläderna är 'Is. När han hade ätit och blivit färdig, bad han för honom att han skulle vara den störste av hans bröder i värde och att hans ord skulle överträffa dem och folken efter honom, och att hans försörjning och hans barn skulle bli många. När han gick ut från hans hus, kom hans broder 'Is med det som hans far hade befallt honom för att nära sig honom: vad är detta, min son? Det är den föda som du begärde.

Har du inte för det framfört det åt mig, och ätit därav och bett för mig? Nej, vid Allah. Han förstod att hans broder hade förekommit honom och kände därför stor sorg för hans skull, och de nämner att han hotade att döda honom efter deras fars död; och när hans far frågade honom, bad han därför för honom med en annan bön: att Han skulle ge hans efterkommande tjock jord och mångfaldiga deras försörjning och deras frukter. När deras mor hörde vad 'Is hotade sin broder Yaqub med, befallde hon sin son Yaqub att gå till hennes broder Labane, som är i Harranes land, och att stanna hos honom tills hans broders vrede mot honom hade lagt sig, och att gifta sig med hans döttrar; och hon sade till sin make Isak att befalla honom detta och att anförtro honom honom och be för honom, och han gjorde det. Yaqub gick då bort från dem på kvällen samma dag; natten överraskade honom på en plats, och han sov där och tog en sten och lade den under sitt huvud.

Och han sov och såg i sin sömn en stege, rest från himlen till jorden, och änglarna stego och nedstego på den, och Herren talade till honom: jag skall välsigna över dig och mångfaldiga din avkomma och ge dig detta land och din efterkommande efter dig.

När han steg upp från sin sömn gladdes han åt det han hade sett och avgav ett löfte åt Allah: om jag kommer tillbaka sund och oskadd till de mina, skall jag visst bygga på denna plats ett tempel åt Allah, och att tiondelen av allt varmed Han försörjer mig skall tillhöra Allah. Sedan skötte han om denna sten och göt olja på den för att känna igen den därigenom och kallade platsen Bayt Il, det vill säga Allahs hus, och det är platsen för Bayt al-Maqdis i dag, som Yaqub sedan byggde. När Yaqub kom till sin morbror i Harranes land hade denne två döttrar; den äldsta hette Léa och den yngsta Rachel, och han bad därför om Rachel till hustru, och hon var den vackraste och graciösaste av dem; han fick till svar på detta att det skulle ske på villkor att han vaktade hans hjord i sju år. När tiden var ute beredde hans morbror Labane ett gästabud och samlade folket åt honom och lade på natten sin äldsta dotter Léa i bröllopsled mot honom, och hon hade svaga ögon och ful utseende. När Yaqub vaknade var det Léa: varför har du bedragit mig? Har jag inte bett om Rachel till hustru?

Det är inte vår sed att gifva den yngsta före den äldsta; om du vill ha hennes syster, arbeta sju år till, och jag skall gifva henne åt dig. Han arbetade då sju år, och han förde henne åt honom med sin syster, och detta var tillåtet i deras religion och avskaffades sedan i Tora:n lag, och detta ensamt räcker som bevis för att avskaffandet har ägt rum, ty Yaqubs handling är bevis för att detta var tillåtet och tillåtno, eftersom han är bevarad från synd.

Labane skänkte åt var och en av de två döttrarna en trälkvinna; han skänkte Léa en trälkvinna som hette Zilfa och Rachel en trälkvinna som hette Balha. Och Allah den Upphöjde rättade Léas svaghet genom att skänka henne barn; den förste som födde Yaqub ett barn var Ruben, sedan Siméon, sedan Lévi, sedan Juda. Rachel blev svartsjuk, och hon var ofruktsam; hon gav därför Yaqub sin trälkvinna Balha, och han gick in till henne, och hon blev havande och födde honom en pojke som hon kallade Dan, och hon blev havande och födde en pojke till som hon kallade Nephtali. Då tog Léa sig an detta och gav sin trälkvinna Zilfa åt Yaqub, och hon födde honom Gad och Acher, två pojkar; sedan blev Léa också havande och födde därav en femte pojke och kallade honom Issacar, och sedan blev hon havande och födde en sjätte pojke som hon kallade Zaboulon, och sedan blev hon havande och födde en flicka som hon kallade Dina; hon fick alltså sju barn av Yaqub. Sedan bad Rachel Allah den Upphöjde och bad Honom att ge henne en pojke av Yaqub, och Allah hörde hennes rop och besvarade hennes bön: hon blev havande hos Allahs profet Yaqub och födde honom en pojke av stort växt och ädel och vacker och graciös, som hon kallade Yusuf.

Allt detta medan de bodde i Harranes land, och han vaktade sin morbrors hjord sedan han hade gått in till de två döttrarna sex år till; hans vistelse blev alltså tjugo år.

Jag har blivit välsignad tack vare dig: begär därför av min egendom vad du vill. Ge mig vart lamm som skall födas av din hjord i år, spräckligt av vitt och svart, och vart skinande lamm, vitt av svart, och var brun get av vitt, och var svart av vitt, av bocken. Gärna. De gjorde så, och de skilde ut ur deras fars hjord det som hade dessa egenskaper av bockar, så att inget skulle födas av kullarna med dessa egenskaper. Yaqub tog då gröna kvistar av mandel och poppel, skalade dem vita och lade dem i hjordens vattenkrypor, för att hjorden skulle se dem och bäva och att deras foster skulle röra sig i deras livmoder och att deras kullars färger skulle bli så. Och detta hör till det som strider mot vanan och räknas till tecknen. Yaqub fick alltså många får och ridjur och trälar, och hans morbrors och hans söners ansikten förändrades mot honom, som om de drogo sig undan från honom.

Allah den Upphöjde uppenbarade för Yaqub att vända tillbaka till hans fars och hans folks land och lovade honom att vara med honom; han förelade dem därför för de sina, och de svarade hastigt med att lyda honom. Han lastade då sin familj och sin egendom, och Rachel stal sin fars avgudbilder. När de hade passerat och fjärmat sig från sitt land, hann Labane och hans folk upp dem. När Labane nådde Yaqub förebrådde han honom att han hade gått utan hans tillstånd och utan hans vetskap, och varför han inte underrättade honom om det, så att han kunde låta dem gå med glädje, med sång och trummor, och att han tog avsked av hans döttrar och deras barn, och varför de hade tagit hans avgudbilder med sig. Och Yaqub hade ingen vetskap om avgudbilderna och förnekade därför att någon avgudbild hade tagits; de genomsökte då hans döttrars och deras trälkvinnors hus och fann ingenting, och Rachel hade lagt dem i kamelens sadeldynor och satt på dem och reste sig inte. Se, Galaad.

Han slöt också förbund att han inte skall vanhedra hans döttrar och inte gifva sig utöver dem och att varken Labane eller Yaqub skall passera denna ravin till den andres land, och de beredde ett gästabud och folket åt med dem, och var och en av de två tog avsked av den andre, och de skildes åt och vände tillbaka till sina länder.

När Yaqub närmade sig Séirs land mötte änglarna honom och förkunnade honom ankomsten, och Yaqub sände bud till sin broder 'Isou för att be om förlåtelse och ödmjuka sig inför honom. Budbärarna kom tillbaka och underrättade Yaqub om att 'Is hade begivit sig mot honom med fyrahundra ryttare. Yaqub fruktade honom och anropade Allah och bad till Honom och ödmjukade sig inför Honom och förcura sig för Honom och åkallade Hans förbund och Hans löfte som Han hade gett honom, och bad Honom att fjärma från honom hans broder 'Is onda, och beredde för sin broder en oerhörd gåva: tvåhundra får och tjugo bockar och tvåhundra får och tjugo baggar och trettio digra kamelhonor och fyrtiga kor och tio tjurar och tjugo ånior och tio åsnor, och befallde sina trälar att föra varje kategori särskilt. Vem är du, och till vem hör detta som du har med dig? Till din tjänare Yaqub; det är en gåva åt min herre 'Is. Och den som följer skall säga så, och så den som följer, och så den som följer, och han kommer efter oss.

Och Yaqub blev kvar tillbakalämnad med sina två hustrur och sina två trälkvinnor och sina elva söner efter dem alla i två nätter, och det föll sig så att han färdades de två nätterna och gömde sig på dagen. När gryningsstunden den andra natten kom, framträdde för honom en ängel av änglarna i mansgestalt, och han tog honom för en av folket. Yaqub gick därför till att strida med honom och besegrade honom; han besegrade honom i synen, men ängeln slog hans lår, och Yaqub blev därför halt. Vad heter du? Yaqub. Det ankommer dig inte att efter denna dag kallas annat än Israel.

Och vem är du, och vad heter du? Han gick därför bort från honom, och han förstod att det var en ängel av änglarna, och Yaqub vaknade haltande på sitt lår; därför äta Israels barn inte lårsenen. Yaqub lyfte därför sina ögon, och hans broder 'Is kom nära med fyrahundra ryttare; han trädde därför framför de sina. När hans broder 'Is såg honom kastade han sig ned för honom sju gånger, och det var deras hälsning på den tiden och det var dem föreskrivet, såsom änglarna kastade sig ned för Adam till hälsning och såsom Yusufs bröder och hans föräldrar kastade sig ned för honom, så som det skall komma senare. När 'Is såg honom trädde han fram till honom och omfamnade honom och kysste honom och grät, och 'Is lyfte sina ögon och lät dem vila mot kvinnorna och barnen: varifrån kommer du dessa?

De som Allah har skänkt åt din tjänare.

De två trälkvinnorna och deras söner trädde då nära och kastade sig ned för honom, och Léa och hennes söner trädde nära och kastade sig ned för honom, och Rachel och hennes son Yusuf trädde nära sist och kastade sig ned för honom, och han framförde åt honom att taga emot hans gåva, och han uppmanade honom, och han tog emot den, och 'Is vände tillbaka och trädde framför honom, och Yaqub anslöt till honom med de sina och det han hade av boskap och hjordar och trälar, på väg mot Séirs berg. När han passerade Saouira byggde han där ett hus åt sig och skuggställ åt sina riddjur; sedan passerade han Ourousalim, byn Sahim; han slog ned före byn och köpte marken av Hammours söner, Sahims far, för hundra får, och han reste där sitt tält och byggde där ett altare och kallade det Il, Israels gudomlighet, och Allah befallde honom att bygga det så att han kunde upphöjas där, och det är Bayt al-Maqdis i dag, som Sulayman son till Dawud sedan förnyade, och det är platsen för Klippan som han hade märkt genom att göta olja på den förut, såsom vi har nämnt först.

Skriftens folk nämner här berättelsen om Dina, dotter till Yaqub av Léa, och vad som skedde i hennes sak med Sahim son till Hammour, som skändade henne och förde henne till sin bostad och sedan bad om henne till hustru hos hennes far och hennes bröder: vi gör det inte förrän ni alla omskär er, och vi giver er våra döttrar och vi tager edra, ty vi giver inte våra döttrar till ett folk som inte är omskurit. De svarade på detta och omskars sig alla; när den tredje dagen kom och deras smärta från omskärelsen tilltog, kastade sig Yaqubs söner över dem och dödade dem till den siste och dödade Sahim och hans far Hammour, för det fula de hade gjort mot dem, tillägg deras otro och vad de tillbade av sina avgudbilder; därför dödade Yaqubs söner dem och tog deras egendom som byte, och Allah vet bättre.

Sedan blev Rachel havande och födde en pojke, det är Benyamin; men hon hade svårt vid hans födelse med intensivt lidande och dog efter honom, och Yaqub begravde henne i Afarath, det är Betlehem, och Yaqub lade en sten på hennes grav; det är stenen som är känd som Rachels grav till i dag.

Yaqubs manliga söner var tolv män: av Léa Ruben och Siméon och Lévi och Juda och Issacar och Zaboulon, och av Rachel Yusuf och Benyamin, och av Rachels trälkvinna Dan och Nephtali, och av Léas trälkvinna Gad och Acher. Och Yaqub kom till sin far Isak och bodde hos honom i byn Habroun, som är i Kanaans land och där Ibrahim bodde. Sedan insjuknade Isak och dog hundraåttio år gammal, och hans två söner 'Is och Yaqub begravde honom hos hans far Ibrahim den förtrogne i den grotta han hade köpt, såsom vi har redovisat, och Allah, ära vare Hans namn, vet bättre om detta.