Berättelsen om Ismael, son till Ibrahim

Ismael, den äldste av Ibrahims två söner, föddes av Hajar; enligt den riktiga uppfattningen var det han, inte Isak, som var den offring som tillkännagivits i drömmen: « o min fader, gör det som du har blivit befallt: du skall finna mig, om Allah vill, bland de tåliga. » Ibrahim lät honom, som ännu diades, med sin mor i dalen mellan Farans berg kring Mekka, utan förråd och vatten, i förtroende för Allah. Allah har lovprisat honom: « han var sannfärdig i sitt löfte, och han var ett sändebud, en profet ». Den förste som talade det vältaliga arabiska språket och red hästar, han fick tolv söner och dog hundra trettiosju år gammal.

Den Konfidenslige fick söner, såsom vi har redovisat; men de mest berömda av dem är de två bröderna, de två stora profeterna, de två sändebuden, och den äldste av dem och den mest ärade är den som blev offrad, enligt det riktiga: Ismael, Ibrahims den Konfidensliges äldste son, av Hajar kopten, egyptiskan, från den Höge. Vissa lärda har sagt: den offrade är Isak; det grundar sig inte på annat än Israels barns överföring, de som förändrat, förvanskat och tolkat Torah och Evangelium och med egna händer motsagt den uppenbarade texten; Ibrahim fick emellertid befallning att offra sin äldste son, och i en överföring: sin enda son.

Och vem han än var, det är Ismael enligt bevisets text; ty i deras egen Bok föddes Ismael till Ibrahim vid åttiosex års ålder, och Isak föddes inte förrän hundra år av den Konfidensliges liv hade förflutit; Ismael är alltså utan tvivel den äldste, och han är den ende i faktiskt och i mening under alla förhållanden: i faktiskt, eftersom han var ensam, så länge hans son inte hade passerat tretton år; och vad hans ensamhet i mening beträffar: det är med honom som hans fader utvandrade, och med honom hans moder Hajar, och han var liten, ännu vid bröstet enligt det som sagts; och han lät dem i dalen mellan Farans berg, det är bergen kring Mekka, vilken god vistelseort, och överlämnade dem där utan förråd och utan vatten, annat än litet; och det i förtroende för Allah och överlämnande åt Honom. Allah omgav dem därför med Sin omsorg och Sitt beskydd; vilken god garant och beskyddare och föreståndare och borgenär.

Här är alltså det ensamma barnet i faktiskt och i mening; men var är den som begrundar denna hemlighet? Och var är den som tar plats på denna ort? Och meningen når inte fram till den; ingen omfattar dess vetande utom vart och en ädel profet.

Allah den Högste lovprisade honom och beskrev honom med tålamod, uthållighet, sannfärdighet i löftet och bibehållandet av bönen, med befallningen till de sina att utföra den för att de skall slippa straffet: « Vi gav honom då bud om en pojke full av långmodighet; och när han hade nått den ålder då han kunde löpa med honom sade han: o min son, jag ser i drömmen att jag offrar dig; se då vad du anser. Han sade: o min fader, gör det som du har blivit befallt; du skall finna mig, om Allah vill, bland de tåliga. » Han lydde då sin fader i det vartill denne kallade honom, och lovade honom att han skulle ha tålamod; han fullbordade det då och hade tålamod. « Och MINNS i Boken Ismael; han var sannfärdig i sitt löfte, och han var ett sändebud, en profet; och han beböd de sina bönen och zakat, och han var hos sin Herre en som behagade.

» « Och MINNS Våra tjänare Ibrahim och Isak och Yaqub, som ägde händer och syn: Vi renade dem med en genomgripande renad genom åminnelsen av den eviga hemvisten; och hos Oss är de utvalda, de bästa. Och MINNS Ismael och al-Yasa' och Dhu al-Kifl; alla är de bästa. » « Och Ismael och Idris och Dhu al-Kifl: alla de tåliga, och Vi lät dem stiga in i Vår nåd; de hörde till de rättfärdiga. » « Vi har uppenbarat för dig såsom Vi uppenbarade för Nuh och profeterna efter honom; och Vi har uppenbarat för Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna. » Versen.

« Sagen: vi tror på Allah och på det som har uppenbarats för oss och på det som uppenbarades för Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna. » Versen. Och dess like i den andra suran: « Eller säger ni att Ibrahim och Ismael och Isak och Yaqub och stammarna var judar eller kristna? Säg: är ni de som vet mest, eller Allah?

» Versen. Allah har alltså nämnt hos honom varenda vacker egenskap, gjort honom till Sin profet och Sitt sändebud, renat honom från allt som de okunniga har tillskrivit honom, och befallt Sina troende tjänare att tro på det som har uppenbarats över honom.

Han är den förste som red hästar; de var förut vilda djur, han tämjde dem då och red dem. En shejk från Quraysh har överfört till oss: Abd al-Malik ibn Abd al-'Aziz har överfört till oss från Abdallah ibn Umar att han sade: håll hästarna och bind dem väl, ty de är er fader Ismaels arv. Och den arabiska hästen var vild; han åkallade då för den den åkallan som hade givits honom, och den lydde honom. Och han är den förste som talade det vältaliga och träffande arabiska språket; och han hade lärt det av de renstämmiga araberna, som nedsteg till honom i Mekka, från Jurhum och 'Amaliqa och Jemens folk, arabiska folkslag som föregick den Konfidenslige.

Ali ibn al-Mughira har överfört till mig: Abu 'Ubayda har överfört till oss: Misme' ibn Malik har överfört till oss från Muhammad ibn Ali ibn al-Husayn, från hans fäder, att han sade: den förste vars tunga lostades i det klarnande arabiska språket var Ismael, och han var fjorton år. Du har talat sanning, o Abu Yassar. Så har Abu Jurayj överfört till mig.

Vi har redan redovisat att han vid sin mognad gifte sig med en kvinna från 'Amaliqa, och att hans fader befallde honom att skilja sig från henne, och han skilde sig från henne; hon är 'Amara bint Sa'd ibn Ussama ibn Aqila amaliqiten. Därpå gifte han sig med en annan; hans fader befallde honom att behålla henne, och han behöll henne; hon är Damen bint Mu'add ibn 'Amr jurhumiten. Hon födde honom tolv söner; Muhammad ibn Ishaq har uppräknat dem: Nabat, Qaydar, Adhbal, Misha, Misme', Mash, Duma, Adar, Yatur, Banch, Tima, Qaydhuma; och så nämner Bokens folk dem i sin Bok, och hos dem är de de tolv stora, vilka den förutgående som man har sjungit om var förkunnare för; och de har ljugit i sin tolkning av detta. Ismael var sändebud till detta lands och dess omgivningars folk, stammarna Jurhum och 'Amaliqa och Jemens folk; må Allahs böner och hans frid vare över honom.

När döden närmade sig honom testamenterade han till sin broder Isak, och gifte sin dotter Nassama med sin farbrors son 'Is ibn Isak; hon födde romarna, al-Asfars söner på grund av den gula färg som fanns hos 'Is, och hon födde grekerna enligt en av uppfattningarna, båda likaså, och Ibn Jarir avstod.

Och Ismael, Allahs profet, begravdes vid al-Hijr med sin moder Hajar, och hans ålder på dödens dag var hundra trettiosju år. Ismael klagade inför sin Herre över Mekkas hetta, och Allah uppenbarade för honom: Jag skall öppna för dig en port till Paradiset på den plats där du skall begravas, så att dess mildhet strömmar över dig ända till uppståndelsens dag.

Och alla Hijazs araber härstammar från hans två söner Nabat och Qaydar; och vi skall tala om arabernas levande, deras stammar och deras bosättningar och deras klaner och deras folk, från Ismael till Allahs sändebuds tid, och det när vi når fram till hans ädla dagar och hans fruktbara bår, sedan vi har fullbordat berättelserna om Israels barns profeter ända till Isa ibn Maryams tid, deras profeters sigill och deras budskaps förverkligare; därefter skall vi nämna vad som skedde under Israels barns tid, sedan vad som tilldrog sig under Djahiliyyans dagar, och därefter skall talet leda fram till vår profets, Allahs sändebuds, biografi, sänd till araberna och perserna och resten av Adams söners många slags folk, om Allah den Högste vill; hos Honom är förtroendet, till Honom vänds blicken, och det finns ingen makt och ingen kraft utom genom Allah, den Upphöjde, den Stora, den Mäktige, den Vise.