Ibrahim och Ismael bygger Kaaba

Ledd av Allah till Husets plats byggde Ibrahim den med sin son Ismael: »« när Ibrahim och Ismael reste Husets grundvalar » bad de om verkets godtagande, om platsens trygghet och om att ett sändebud skulle uppväckas bland deras avkomma. En vind vid namn al-Khajuj frigjorde platsen, Djibril förde den Svarta Stenen, och maqamen gav Khalil möjlighet att höja sig under bygget. Allah bönhörde åkallan: dalen utan odling blev en trygg helgedom, och det utlovade sändebudet beseglade profeterna.

« Vi anvisade Abraham platsen för denna Helgedom [och sade:] "Sätt ingenting vid Min sida!" och "Rena Min Helgedom för alla som skall vandra runt den och som skall resa sig [till bön] och böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten!" Kungör för människorna [plikten att fullgöra] vallfärden. De skall komma till dig till fots och ridande på alla slag av snabbfotade riddjur och de skall komma från alla håll och från avlägsna trakter » Sura 22, 26-27

« Det första tempel som restes för människornas bruk var helt visst Helgedomen i Bakkah, en välsignelse och en ledstjärna för hela världen. Den förmedlar klara budskap [och där finns] den plats där Abraham en gång stod; den som stiger in där är i trygghet. Vallfärden till denna Helgedom är en plikt gentemot Gud för var och en som har möjlighet att genomföra den. Och den som förnekar sanningen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse. » Sura 3, 96-97

« Och [minns att] Abraham sattes på prov av sin Herre och [att han] fullgjorde alla Hans befallningar. [Gud] sade: "Jag skall göra dig till ett föredöme för människorna." Abraham frågade: "Och mina efterkommande?" [Gud] svarade: "Mitt löfte omfattar inte syndarna." » Sura 2, 124

« OCH [MINNS att] Vi gjorde Helgedomen till en samlingsplats för människorna och en fristad [för förföljda]. Välj därför platsen där Abraham [en gång] stod för er bön. Och Vi gav Abraham och Ismael uppdraget att rena Helgedomen för dem som skall vandra runt den, och för dem som där skall dra sig tillbaka i stillhet, och för dem som skall böja rygg och knän och falla ned på sina ansikten [i tillbedjan].

Och då Abraham bad: "Herre, gör detta till ett tryggt land och ge dess folk - de bland dem som tror på Gud och den Yttersta dagen - de frukter de behöver för sitt uppehälle", sade [Gud]: "Och den som förnekar tron, honom skall Jag skänka välstånd under någon tid; sedan skall Jag överlämna honom åt Eldens straff - ett i sanning fasansfullt slut!" » Sura 2, 125-126

« Och när Abraham och Ismael lade grunden till Helgedomen [bad de:] "Herre! Tag nådigt emot vår [möda]! Du är den som hör allt, vet allt. Herre! Gör att vi underkastar oss Din vilja och gör våra efterkommande till ett samfund av [människor] som underkastar sig Din vilja. Lär oss att förrätta vår andakt och tag emot vår ånger; Du är Den som går den ångerfulle till mötes, den Barmhärtige!

Herre! Låt ett sändebud uppstå bland dem, [en man] ur deras mitt - som framför till dem Dina budskap och undervisar dem i Skriften och i [profeternas] visdom och som renar dem [från avgudadyrkans synd]. Du är den Allsmäktige, den Allvise." » Sura 2, 127-129

Den Högste nämner om Sin tjänare och sändebud, Sin utvalde och Sin nära vän, hanifernas imam och profeternas fader (över honom den bästa bönen och hälsningen), att han byggde det urgamla Huset, den förste helgedomen som upprättades för allas människors samfund för att där tillbe Allah: Allah anvisade honom Husets plats, det vill säga ledde honom dit och utpekade den för honom: till oss har det nått från de troendes befälhavare Ali ibn Abi Talib och andra att han leddes dit genom en uppenbarelse från Allah (Hans härlighet vare förkunnad).

Vi har redan nämnt, i beskrivningen av himlarnas skapelse, att Kaaban vetter mot det Befolkade Huset, till den grad att, om den föll, skulle den falla på det: likaså de sju himlarnas tillbedjansplatser: i varje himmel finns ett Hus där detta himmels invånare tillber Allah: det är där som Kaaban är för jordens invånare: Allah den Högste befallde därför Ibrahim (fred vare med honom) att bygga Honom ett Hus som för jordens invånare vore som dessa tillbedjansplatser för himmelens änglar: Allah ledde honom till Husets plats, beredd till detta, utsedd sedan Han skapade himlarna och jorden: såsom är fastställt i de två Sahiherna: Allah helgade denna stad den dag Han skapade himlarna och jorden: den är sålunda helig genom Allahs helighet intill uppståndelsens dag.

Den som häri klamrar sig fast vid hans ord « Husets plats » är varken grundad eller uppenbar: ty det avsedda är dess förutbestämda plats i Allahs vetande, beslutad i Hans allmakt, förhärligad hos profeterna, dess plats sedan Adam till Ibrahims tid.

Vi har nämnt att Adam reste en kupol över den: vi har gått varvet kring detta Hus före dig: och att Arken kretsade kring den i 40 dagar, eller där omkring: men alla dessa berättelser härrör från Israels barn: vi har fastställt att de varken kan troas eller förnekas: man argumenterar därför inte med dem: vad sanningen har förkastat är förkastat. »« Sannerligen är det första Huset som upprättades för människorna det som är i Bakka: välsignelse och ledning för världarna.

» Mekka: Kaabans plats: »« i den finns tydliga tecken »: det vill säga: Khalils byggnad, profeternas fader efter honom, och hanifernas imam bland hans efterkommande, de som låter sig inspireras av honom och håller fast vid hans sunna: »« Ibrahims maqam »: det vill säga: stenen på vilken han stod upprätt när byggnaden reste sig till hans höjd: hans son placerade därför denna berömda sten åt honom, för att han skulle höja sig på den när byggnaden steg och verket blev högt: såsom är överfört i Ibn Abbas långa hadith: och denna sten satt fast i Kaabans mur, såsom den hade gjort sedan urminnes tider till Omar ibn al-Khattabs dagar (må Allah vara nöjd med honom): han flyttade den en bit från Huset, för att de som beder nära den inte skulle hindra dem som kretsar kring Huset: och Omar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) följdes häri: hans Herre bekräftade honom i saker bland dem: »« gör då av Ibrahims maqam en böneplats »: lät Allah därför nedsända: »« och gör av Ibrahims maqam en böneplats »: och Khalils båda fötters spår förblev i berget till islamens början:

Thawr, och den som planterade Thabir på dess plats; och Raqim som steg in i Hira och steg ner; och Huset, åt vilket Husets andel är skyldig, i Mekkas buk: och vid Allah, Allah är inte ouppmärksam; och den Svarta Stenen, när de stryker den med handen, när de kretsar kring den morgon och afton; och Ibrahims fotspår i berget, fuktigt, på hans båda bara fötter, utan sandaler:

det vill säga att hans ädla fot sjönk in i berget: den tog därför hans nakna fots storlek, utan sandaler. »« Och när Ibrahim och Ismael reste Husets grundvalar: Herre, tag emot detta från oss: Du är den Hörande, den Allvetande. » Båda var sålunda på uppriktighetens och lydnaden mot Allahs höjd (Hans härlighet vare förkunnad): och de bad Allah, den Hörande, den Allvetande, att taga emot från dem vad de där gjorde av stor lydnad och erkänsvärd möda: »« Herre, gör oss till dem som underkastar sig Dig: och av vår avkomma ett samfund som underkastar sig Dig: och visa oss våra riter: och tag emot vår ånger: Du är den Storartade Ångermottagaren, den Nåderike. »

Syftet är att Khalil byggde den ädlaste av helgedomar på den ädlaste av platser, i en dal utan odling, och åkallade för dess invånare välsignelsen, och att de skulle försörjas med frukter trots vattnens knapphet och frånvaron av träd, odlad och frukt: och att Han skulle göra den till en okränkbar helgedom och en garanterad trygghet: Allah (Honom tillhör lovet) bönhörde därför hans begäran, svarade på hans åkallan och förärade honom hans önskan: »« se de inte att Vi har gjort en trygg helgedom, medan människorna omkring dem rycks bort? » (al-'Ankabout, 67). »« Har Vi inte anvisat dem en trygg helgedom till vilken allt slags frukter förs, försörjning från Vår sida? » (al-Qassas, 57).

Han bad Allah att uppväcka bland dem ett sändebud av dem, det vill säga av deras slag och talande deras vältaliga, genomborrande och uppriktiga tunga, för att de båda nåderna, den världsliga och den religiösa, skulle fullbordas över dem, med de båda världarnas lycka: Allah svarade honom genom att uppväcka bland dem ett sändebud: och vad för ett sändebud: Han beseglade genom honom Sina profeter och Sina sändebud, fullkomnade genom honom religionen utöver vad Han hade givit någon före honom, och nådde genom hans kallelse jordens invånare, trots mångfalden av deras slag, tungor och lynnen, i alla länder, städer och bygder, intill uppståndelsens dag: detta blev en av hans särdrag bland profeterna, på grund av hans ädelhet i sig själv, av fullkomningen i det han var utsänd med, av platsens ädelhet, av hans tungas vältalighet, av hans omsorgs fullkomning för hans gemenskap, av hans mildhet och barmhärtighet, av hans bördas ädelhet, av hans tillkommas storhet, av hans ursprungs och källas renhet:

därför förtjänade Ibrahim al-Khalil (fred vare med honom), jordens invånares Kaabas byggare, att hans rang, hans plats och hans läge vore i himlarnas boningar, på de höga stegen, vid det Befolkade Huset, som är den sjunde himmelens invånares Kaaba, välsignad och saligförklarad, i vilken 70 000 änglar går in varje dag för att där tillbe: de kommer inte åter dit förrän på uppståndelsens och framträdandets dag: vi har nämnt, i sura al-Baqaras tafsir, beskrivningen av Husets byggnad och vad som härom har nått av berättelser och athar: det räcker: den som vill det må hänskjuta sig dit: Allah tillhör lovet.

När Allah befallde Ibrahim och Ismael att bygga Huset, och de inte visste var dess plats var, sände Allah en vind som kallades al-Khajuj, med två vingar och ett huvud i orms form: den svepte undan för dem det som omgav Kaaban, ända till det första Husets grundval: de följde den med hackor, grävande, till dess de lade grundvalen: »« och när Vi anvisade Ibrahim Husets plats. » O min son, sök mig en vacker sten som jag skall placera här. Han sade: O min fader, jag är trött, utmattad. Det är din sak att göra det.

Han gick: Djibril kom till honom med den Svarta Stenen från Indien: den var en vit ädelsten lik kamomillen: Adam förde ner den från Paradiset: den svärtades av människornas fel: Ismael kom med en sten: han fann den vid hörnet: O min fader, vem har föräst dig detta? Den som är mer verksam än du har fört det. De byggde därför: »« Herre, tag emot detta från oss: Du är den Hörande, den Allvetande. » Ibn Abi Hatim har nämnt att han byggde den av fem kullar: och att Dhul-Qarnayn, som var jordens konung vid den tiden, gick förbi dem båda medan de byggde den: vem har befallt er detta?

Allah har befallt oss det. Och vad vet jag om vad ni säger? Fem baggar vittnade om att Han befallde honom detta: han trodde därför och erkände. Och al-Azraqi har nämnt att han kretsade kring Huset tillsammans med Khalil.

Khalils byggnad bestod under en lång tid: sedan byggde Quraysh den därefter, och förkortade den i förhållande till Ibrahims grundvalar på norrsidan, mot Syrien, såsom den är i dag: i de två Sahiherna, från Maliks hadith: från Ibn Shihab: från Salim att Abd Allah ibn Muhammad ibn Abi Bakr underrättade Ibn Omar: har du inte sett att ditt folk, när de byggde Kaaban, begränsade sig till Ibrahims grundvalar? O Allahs sändebud, skall du inte återföra den till Ibrahims grundvalar? Om inte ditt folk vore nyligen omvända: om inte ditt folk vore nyss utgånget ur jahiliyan: i förnekelsen: skulle jag ha lagt Kaabans skatt på Allahs väg, jag skulle ha satt dess dörr vid marken, och jag skulle ha fogat Hijren därtill.

Ibn az-Zubayr (må Allah vara nöjd med honom) byggde den i sin tid enligt vad Allahs sändebud (Allahs välsignelser och fred vare med honom) hade angivit, i överensstämmelse med vad hans faster Aisha, de troendes moder, hade underrättat honom om: när al-Hajjaj dödade honom år 73 skrev han till Abd al-Malik ibn Marwan, den tidens kalif: de ansåg att Ibn az-Zubayr inte hade gjort detta annat än på egen initiativ: han befallde därför att återföra den till vad den var: de rev den syriska muren, tog ur den Hijren, sedan murade de igen muren och lade stenarna inuti Kaaban: dess östra dörr höjdes: och de murade igen den västra helt, såsom iakttas ännu i dag: sedan när det nådde dem att Ibn az-Zubayr inte hade gjort detta annat än sedan Aisha, de troendes moder, hade underrättat honom härom, ångrade de vad de hade gjort och beklagade att de inte hade lämnat den: sedan, under al-Mahdi ibn al-Mansurs tid, förelade han imam Malik ibn Anas frågan om dess återställande till den beskrivning för vilken Ibn az-Zubayr hade byggt den: jag fruktar att konungarna skall göra den till en lek: det vill säga att, varje gång en konung skulle komma, skulle han bygga den enligt den beskrivning han ville: saken fastställdes därför till vad den är i dag.