Profeten Ilyas

Ilyas (fred vare med honom) sändes till Baalbeks folk, väster om Damaskus: han kallade dem att dyrka Allah ensam och överge sin avgud Ba'l. De förnekade honom och ville döda honom; han flydde och gömde sig i en grotta, där korparna bar honom hans föda. En berättelse säger att efter att deras kung hade förgjorts omvände sig hans efterträdare till Islam, följt av en stor skara av hans folk. Koranen har bevarat hans lovprisning: « fred över Ilyasin: så belönar Vi de som gör gott ».

« ÄVEN ELIA var en av [Våra] budbärare, och han sade till sitt folk: "Fruktar ni alls inte Gud Ni åkallar Baal och överger Gud, den bäste Skaparen, Gud, er Herre och era förfäders Herre!" Men de beskyllde honom för lögn och de skall sannerligen kallas fram [för att dömas] - men inte så Guds sanna tjänare. - Och Vi lät hans minne bevaras av senare släkten [som ber:] "Fred och välsignelse över Elia och dem som följde honom!" Så belönar Vi dem som gör det goda och det rätta. - Han var en av Våra sant troende tjänare. » Sura 37, 123-132

Ilyas historia

Det är Ilyas ibn Tasbi. Ilyas ibn Yassin ibn Finhas ibn al-'Azar ibn Harun. Ilyas ibn al-'Azir ibn al-'Azar ibn Harun ibn 'Imran. Hans mission sändes till Baalbeks folk, väster om Damaskus: han kallade dem till dyrkan av Allah (må Han vara förhärligad) och till att överge dyrkan av en avgud som de hade och som de kallade Ba'l; enligt det första uttalandet var Ba'l en kvinna som kallades Ba'l, och det första uttalandet är det riktigaste. « Skall ni då inte frukta? Åkallar ni Ba'l och överger ni den bäste av skapare, Allah, er Herre och era första förfäders Herre? » De förnekade honom alltså och ställde sig emot honom och ville döda honom; han flydde från dem och gömde sig för dem.

Abu Ya'qub al-Adra'i har berättat, från Yazid ibn Abd as-Samad, från Hisham ibn 'Ammar: och den som berättar har hört från Ka'b al-Ahbar: Ilyas gömde sig för deras kung i grottan som ligger under ad-Damm i tio år, tills Allah förgjorde kungen och ställde in en annan på hans plats. Ilyas kom då till honom och bjöd honom Islam, och han omvände sig till Islam, och av hans folk omvände sig en stor skara, utom tiotusen av dem; han befallde angående dem, och de dödades, den siste av dem.

Ibn Abi ad-Dunya har sagt: Abu Mohamed al-Qasim ibn Hashim har berättat för mig: Omar ibn Sa'id ad-Dimashqi har berättat för oss: Sa'id ibn Abd al-'Aziz har berättat för oss från några av Damaskus äldste: Ilyas (fred vare med honom) bodde i flykt undan sitt folk i en grotta på ett berg i tjugo nätter, fyrtio nätter, och korparna bar honom hans föda.

Muhammad ibn Sa'd har sagt: Hisham ibn Muhammad ibn as-Sa'ib al-Kalbi har underrättat oss från sin far: den förste utsände profeten var Idris, sedan Nuh, sedan Ibrahim, sedan Ismael och Isak, sedan Yaqub, sedan Yusuf, sedan Lut, sedan Hud, sedan Salih, sedan Shu'ayb, sedan Musa och Harun, de båda sönerna till 'Imran, sedan Ilyas ibn Tasbi ibn al-'Azir ibn Harun ibn 'Imran ibn Yahth ibn Lawi ibn Yaqub ibn Isak ibn Ibrahim (fred vare med dem). Så har han sagt, och i denna ordning finns något som bör undersökas.

Fyra profeter levande: Ilyas, Khidr, Idris och Isa. Vi har redan redovisat den uppgift som säger att Ilyas och Khidr möts varje år i månaden Ramadan i Bayt al-Maqdis, att de vallfärdar varje år och dricker av Zamzam-vattnet en klunk som räcker dem till samma tid året därpå, och vi har anfört hadithen i vilken det ingår att de möts vid 'Arafat varje år, och vi har visat att inget av detta håller, utan att Khidr har dött, och likaså Ilyas (fred vare med dem).

Och det som Wahb ibn Munabbih och andra har nämnt: att när han bad sin Herre (må Han vara förhärligad) att föra honom tillbaka till sig, sedan de hade förnekat honom och skadat honom, kom ett djur av eldens färg; han red på det, Allah gav honom fjädrar, klädde honom i ljus och tog ifrån honom njutningen av mat och dryck, och han blev änglalik på människligt sätt och himmelsk på jordiskt sätt. Och han anförtrodde åt Ilyasa' ibn Akhtoub, och i detta finns något som bör undersökas; det hör till de israelitiska berättelser som varken tas för sanna eller förnekas, ja det framstår som att deras äkthet ligger långt borta, och Allah vet bättre.

Abu Abdallah al-Hafiz har underrättat oss: Abu al-Abbas Ahmad ibn Sa'id al-Ma'dani berättade för mig i Buchara: Abdallah ibn Mahmoud berättade för oss: 'Abdan ibn Sinan berättade för oss: Ahmad ibn Abdallah al-Barqi berättade för mig: Yazid ibn Yazid al-Balawi berättade för oss: Abu Ishaq al-Fazari berättade för oss från al-Awza'i, från Mak'houl, från Anas ibn Malik: vi var med Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) på en resa; vi slog läger vid en etapp: « O Allah, gör mig till en av Muhammeds (fred och Allahs välsignelser vare med honom) gemenskap, den gemenskap som är höljd i barmhärtighet, förlåten och åt vilken belöningen ges. » Jag lät blicken vila mot dalen, och se, en man vars längd överstiger trehundra alnar: « Vem är du? » « Anas ibn Malik, Allahs sändebuds (fred och Allahs välsignelser vare med honom) tjänare. » « Var är han?

» « Han hör ditt tal. » « Gå då till honom och hälsa honom: din broder Ilyas hälsar dig. » Jag gick till Profeten (fred och Allahs välsignelser vare med honom) och underrättade honom; han kom för att möta honom, de omfamnade varandra och hälsade på varandra, och sedan de hade suttit ner och samtlat: « Allahs sändebud, jag äter endast en dag om året, och den dagen är min dag att bryta fastan; låt oss äta, du och jag. » Ett bord kom ned från himlen till dem, med bröd och fisk och selleri; de åt och lät mig äta, och vi bad asr-bönen; därefter lämnade han honom, och jag såg honom färdas i molnen upp mot himlen.

» Och denna hadith är mycket svag, och det förvånande är att al-Hakim Abu Abdallah an-Nayçabouri tog upp den i Mustadrak, som hör till det varmed man kompletterar Sahih, ty det är en fabricerad hadith, motsägelsefull mot de äkta haditherna, och dess mening håller inte heller. I Sahih har det redan fastställts att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sade: « Allah skapade Adam med en längd av sextio alnar », fram till hans ord: « sedan har skapelsen inte upphört att minska, till i dag »; och däri ligger att han inte kom till Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom), utan att det var han som gick till honom, och det håller inte, ty han var mer värdig att sträva framför profeternas sigill. I hadithen sägs att han äter en gång om året, medan det redan har berättats från Wahb att Allah tog ifrån honom njutningen av mat och dryck, och i det som tidigare nämnts av vissa av dem att han varje år dricker en klunk av Zamzam-vattnet som räcker honom till nästa års samma tid; och detta är motsägelsefulla ting, alla är falska, och intet av dem håller.

Ibn Asakir har anfört denna hadith i en annan överlämningskedja, och han har erkänt dess svaghet, och det är förvånande från hans sida att han har talat om den. Han anförde den i överlämningskedjan från Khayr ibn 'Arafa, från Hani ibn al-Hasan, från Baqiyya, från al-Awza'i, från Mak'houl, från Wathila ibn al-Asqa', och han nämnde dess like utförligt, och däri sägs att detta skedde under fälttåget till Tabuk, och att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) sände Anas ibn Malik och Hudhayfa ibn al-Yaman till honom, och att han var två eller tre alnar längre än vi, och att han ursäktade sig för att han inte hade kommit, av rädsla att kamelerna skulle bli skrämda. Däri sägs också att när Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) mötte honom åt de av paradisets föda: « På fyrtio dagar har jag en munfull, och i bordet finns bröd och granatäpplen och druvor och bananer och dadlar och örter, utom purjolök.

» Och däri sägs att Allahs sändebud (fred och Allahs välsignelser vare med honom) frågade honom om Khidr: « Jag såg honom för ett år sedan; du skall möta honom före mig; hälsa honom från mig.

» Och detta visar att Khidr och Ilyas (fred vare med dem), om man antar deras existens och detta hadiths äkthet, inte skulle ha mötats före honom förrän på hedjrans nionde år, och det håller inte i religionen, och det är också en förfalskning. Ibn Asakir har anfört överlämningskedjor om dem som har mött Ilyas bland de fromma dyrkarna, och inga av dem är värda att fästa vid, på grund av deras kedjors svaghet eller berättarens okunnighet i detta; och den bästa av dem är vad Abu Bakr Ibn Abi ad-Dunya har sagt: Bishr ibn Mu'adh berättade för mig: Hammad ibn Waqid berättade för oss från Thabit: vi var med Mus'ab ibn az-Zubayr i Sawad vid Kufa; jag gick in i en trädgård för att bedja två raka; jag inledde med Ha-Mim: « Skriftens uppenbarelse från Allah, den Allsmäktige, den Allvetande: den som förlåter synden, den som tar emot ånger, den som är sträng i straff, den som äger överflödet.

» Och se, en man bakom mig på en mulåsna av gråskimlig färg, på honom fläckiga jemenitiska kläder: « När du säger: den som förlåter synden, säg då: O du som förlåter synden, förlåt min synd; den som tar emot ånger, säg då: O du som tar emot ånger, tag emot min ånger; den som är sträng i straff, säg då: O du som är sträng i straff, straffa mig inte; den som äger överflödet, säg då: O du som äger överflödet, var generös mot mig av barmhärtighet. » Jag vände mig, och se, ingen fanns där: « Har en man passerat er på en mulåsna av gråskimlig färg, med fläckiga jemenitiska kläder? » « Ingen har passerat oss. » De kunde inte tro annat än att det var Ilyas.

« De förnekade honom; de skall helt visst föras fram », det vill säga till straffet, antingen i denna värld och i det kommande, eller i det kommande, och det första är tydligare enligt vad exegeterna och historieskrivarna har nämnt. « Utom Allahs uppriktiga tjänare », det vill säga utom den bland dem som trodde. « Och Vi lät av honom återstå bland de senare », det vill säga Vi lät en god hågkomst för honom bestå efter honom bland världarna; han nämns endast i gott. « Fred över Ilyasin », det vill säga fred över Ilyas; och araberna fogar till nun i många namn och byter ut den mot annat: Ismael och Isma'in, och Israil och Isra'in, och Ilyas och Ilyasin.

Och den som har läst varianten med ali, det vill säga över Muhammeds (må Allahs välsignelser och Hans fred vare med honom) familj. Och det har berättats från honom, i överlämningskedjan från Ishaq, från Ubada ibn Rabi'a, från Ibn Mas'ud: « Ilyas: det är Idris. » Och ad-Dahhak ibn Muzahim lutade åt detta, och Qatada har berättat det, och Muhammad ibn Ishaq; men det riktiga är att han är en annan, så som redan har fastställts, och Allah den Upphöjde vet bäst det riktiga.