Musas död

Dödsängeln sändes till Musa (fred vare med honom), som gav honom en örfil och utstötte hans öga, överfört från Abu Hurayra av al-Bukhari och Muslim. Allah gav honom tillbaka hans öga och erbjöd att förlänga hans liv med lika många år som hår hans hand kunde täcka på en tjur; när han frågade « vad finns därefter? » valde Musa döden och bad att « föras nära det heliga landet », där han dog på ett stenkast utan att gå in i det. Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade att han skulle visa hans grav nära den röda dynen, där Anas såg honom « bedjande i sin grav ».

al-Bukhari sade (om Musas död): Yahya ibn Musa överförde till oss: Abd ar-Razzaq överförde till oss: Mamar underrättade oss: från Ibn Tawus, från hans far, från Abu Hurayra: dödsängeln sändes till Musa (fred vare med honom); när han kom till honom gav han honom en örfil och återvände till sin Herre: Du har sänt mig till en tjänare som inte vill döden. Gå tillbaka till honom och säg till honom: han skall lägga sin hand på ryggen av en tjur, och för varje hår som hans hand täcker får han ett år. Herre, och sedan? Sedan döden, just nu. Han bad därför Allah att föra honom nära det heliga landet, på ett stenkast; och Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: hade jag varit där skulle jag ha visat er hans grav vid vägkanten, nära den röda dynen.

Och Mamar underrättade oss: från Hammam, från Abu Hurayra, från Profeten (fred och välsignelser vare med honom): detsamma. Och Muslim överförde den första vägen i hadithen från Abd ar-Razzaq, från honom; och den har imam Ahmad överfört från Hammad ibn Salamas hadith, från Ammar ibn Abi Ammar, från Abu Hurayra, upphöjt: och att han skall komma.

al-Hasan överförde till oss: Ibn Lahi'a överförde till oss: Abu Yunus överförde till oss, det vill säga Sulaym ibn Jubayr, från Abu Hurayra, utan att upphöja den: dödsängeln kom till Musa (fred vare med honom): svara din Herre. Musa gav därför dödsängeln örfil i ögat och utstött det; ängeln återvände till Allah: Du har sänt mig till en tjänare som hör Dig till och inte vill döden, och han har utstött mitt öga. Allah gav honom tillbaka hans öga: gå tillbaka till Min tjänare: vill du livet? Om du vill livet, lägg din hand på en tjurs rygg; det din hand täcker av hår skall du leva därför ett år. Och sedan? Sedan döden, just nu. Herre, av nära håll. Endast Ahmad överförde den, och den är muallaq (avbruten) i denna ordalytelse.

Och Ibn Hibban överförde den i sin Sahih, på Mamars väg, från Ibn Tawus, från hans far, från Abu Hurayra: och den som hörde al-Hasan (säga det) från Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) har underrättat mig, och han nämnde den. Därefter förklarade Ibn Hibban orsaken: att dödsängeln, när han sade detta till honom, inte kände igen honom, på grund av att han kom till honom i en gestalt som Musa (fred vare med honom) inte kände igen, liksom Djibril kom i en beduins gestalt och liksom änglarna kom till Ibrahim i unga mäns gestalt; och varken Ibrahim eller först Lut kände igen dem. Så kunde också Musa, möjligen, inte känna igen honom därför, och gav honom en örfil och utstötte hans öga, eftersom han trädde in i hans boning utan hans tillstånd; och detta överensstämmer med vår rättslära om lovigheten att utstöta ögat på den som betraktar dig i din boning utan tillstånd. Därefter förde han upp hadithen på Abd ar-Razzaqs väg, från Mamar, från Hammam, från Abu Hurayra: Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: dödsängeln kom till Musa för att ta hans själ: svara din Herre. Musa gav därför dödsängeln örfil i ögat och utstött hans öga; och han nämnde hela hadithen, liksom al-Bukhari har angett däri: svara din Herre.

och denna tolkning överensstämmer inte med det genom vilket ordalytelsen « svara din Herre » tillkom, nämligen hans örfil; och om han hade stannat vid det första svaret skulle det överensstämma. Det är som om han inte kände igen honom i den gestalten och inte förde detta yttrande tillbaka till det det överensstämde med, när det på stunden inte bekräftades att han var en ädel ängel. Ty han hoppades på många ting som han älskade att se förverkligas under sitt liv: hans uttåg ur öknen och deras inträde i det heliga landet; och i Allahs öde hade det gått före att han skulle dö i öknen, efter sin bror Harun, såsom vi skall visa, om Allah den Upphöjde vill. Och vissa har påstått att Musa (fred vare med honom) är den som ledde dem ut ur öknen och förde dem in i det heliga landet; och det strider mot vad folket av Skriften och flertalet muslimer står på. Och bland det som tyder på det är: Herre, för mig nära det heliga landet, på ett stenkast; och om han hade inträtt där hade han inte bett om detta. Men när han var med sitt folk i öknen och hans död kom, älskade han att komma nära det land dit han hade utvandrat och dit han hade förmanat sitt folk; men ödet hindrade honom från att nå det, på ett stenkast. Och om detta sade människornas mästare (fred och välsignelser vare med honom):

hade jag varit där skulle jag ha visat er hans grav nära den röda dynen.

Affan överförde till oss: Hammad överförde till oss: Thabit och Sulayman at-Taymi överförde till oss, från Anas ibn Malik, att Allahs sändebud (fred och välsignelser vare med honom) sade: när jag gjorde den nattliga resan passerade jag förbi Musa, och han stod böneligen i sin grav nära den röda dynen; och Muslim överförde den från Hammad ibn Salamas hadith, från honom.

Och as-Suddi sade, från Abu Malik och Abu Salih, från Ibn Abbas, och från Murra, från Ibn Masud, och från personer bland sällskapet: sedan uppenbarade Allah den Upphöjde för Musa: Jag skall låta Harun dö; för honom till det och det berget. Musa och Harun gav sig därför åstad till berget, och se, ett träd sådant som aldrig förr setts, och se, ett byggt hus, och se, en säng med madrasser, och se, däri en god bris. När Harun såg detta berg, huset och vad som fanns i det behagade det honom: Musa, jag vill sova på denna säng. Sov på den! Jag fruktar att detta hus Herre kommer och blir vred på mig. Frukta inte, jag skall kunna svara för dig inför detta hus Herre; sov då. Musa, sov hellre med mig: om detta hus Herre kommer skall han bliva vred på mig och på er båda. När de båda hade somnat tog döden Harun, när han kände dess känsla: Musa, du svek mig! När han hade tagits upphöjdes detta hus, trädet försvann och sängen lyftes med honom upp till himlen. När Musa återvände till sitt folk (sade de): Musa har dödat Harun och avundades honom för Israels barns kärlek till honom; och Harun var mer tillgivna mot dem och mjukare än Musa, medan Musa hade en viss stränghet mot dem: Ve er, han var min bror,

tror ni att jag dödade honom?» När de beskyllde honom reste han sig och bad två rak'a; därefter åkallade han Allah, och sängen sjönk ner tills de såg den mellan himmel och jord. Sedan, medan Musa (fred vare med honom) gick och Yusha, hans tjänare (med honom), nalkades en svart vind; när Yusha såg den trodde han att det var Uppståndelsen: Uppståndelsen skall bryta ut och jag hålls kvar hos Musa, Allahs profet. Musa drog då av sig underklädnaden och lämnade den i Yushas händer: Ni har dödat Allahs profet?

Vid Allah, jag dödade honom inte; han tog själv av sig den. De trodde honom därför inte och ville döda honom: om ni inte tror mig, ge mig tre dagars frist. Han åkallade därför Allah, och var och en av dem som bevakade honom i sömnen kom och berättade att Yusha inte hade dödat Musa och att Vi hade upptagit honom till Oss. De lät honom därför vara; och av dem som hade vägrat att gå in i tyrannernas stad med Musa överlevde ingen, utan han dog och bevistade inte erövringen. Och i en del av detta sammanhang finns det märkliga och främmande drag, och Allah vet bättre.

Och vi har redan förutsatt att ingen av dem som var med Musa gick ut ur öknen utom Yusha ibn Nun och Kalib ibn Yufanna, och han är Maryam, Musas systers, make; och Harun: och det är de två männen som nämndes tidigare, de två som rådde Israels barns församling att gå in på dem. Och Wahb ibn Munabbih berättade att Musa (fred vare med honom) passerade förbi en församling av änglar som grävde en grav, och han såg inte vackrare än den, inte slätare och inte glattare: Allahs änglar, åt vem gräver ni denna grav? Åt en ädel tjänare bland Allahs tjänare. Om du vill vara den tjänaren, stig då in i graven, sträck dig däri, vänd dig mot din Herre och andas det lätta andetaget. Han gjorde därför detta och dog; Allahs böner och Hans fred vare över honom. Och änglarna bad över honom och begravde honom. Och folket av Skriften och andra har nämnt att han dog och att hans ålder var ett hundra tjugo år.

Umayya ibn Khalid och Yunus överförde till oss: Hammad ibn Salama överförde till oss, från Ammar ibn Abi Ammar, från Abu Hurayra, från Profeten (fred och välsignelser vare med honom); han förde upp denna hadith till Profeten (fred och välsignelser vare med honom). Han sade: dödsängeln brukade visa sig för människorna öppet; han kom därför till Musa (fred vare med honom), som gav honom en örfil och utstötte hans öga. Han kom till sin Herre: Herre, Din tjänare Musa har utstött mitt öga; om det inte vore för hans ädelhet hos Dig skulle jag straffa honom hårt. Allah sade då till honom: gå till Min tjänare, han skall lägga sin hand på en tjurs skinn eller nos; han skall få ett år för varje hår hans hand täcker. Han kom till honom och sade till honom: vad finns efter detta? Döden, just nu. Allah gav honom då tillbaka hans öga, och han började komma till människorna i doldhet; och Ibn Jarir överförde den så, från Abu Kurayb, från Musab ibn al-Miqdam, från Hammad ibn Salama, från honom, och han förde upp den också; och Allah den Upphöjde vet bättre.