Läs Ruku 320 i Koranen

إِذْ قَالَ لِأَبِيهِ وَقَوْمِهِۦ مَا تَعْبُدُونَ ﴿70﴾

hur han frågade sin fader och sitt folk: "Vad är det ni tillber?"

قَالُوا۟ نَعْبُدُ أَصْنَامًۭا فَنَظَلُّ لَهَا عَـٰكِفِينَ ﴿71﴾

De svarade: "Vi tillber [våra] gudabilder och vi skall fortsätta att ge dem vår hängivna dyrkan."

قَالَ هَلْ يَسْمَعُونَكُمْ إِذْ تَدْعُونَ ﴿72﴾

[Abraham] sade: "Hör de er när ni anropar dem,

أَوْ يَنفَعُونَكُمْ أَوْ يَضُرُّونَ ﴿73﴾

eller kan de hjälpa er eller skada er?"

قَالُوا۟ بَلْ وَجَدْنَآ ءَابَآءَنَا كَذَٰلِكَ يَفْعَلُونَ ﴿74﴾

De svarade: "Nej, men vi gör vad vi har sett våra fäder göra."

قَالَ أَفَرَءَيْتُم مَّا كُنتُمْ تَعْبُدُونَ ﴿75﴾

Han sade: "Har ni ägnat en tanke åt vad det är ni dyrkar,

أَنتُمْ وَءَابَآؤُكُمُ ٱلْأَقْدَمُونَ ﴿76﴾

ni och alla era förfäder

فَإِنَّهُمْ عَدُوٌّۭ لِّىٓ إِلَّا رَبَّ ٱلْعَـٰلَمِينَ ﴿77﴾

Dessa [gudar] är mina fiender - [för mig] finns ingen [gud] utom världarnas Herre.

ٱلَّذِى خَلَقَنِى فَهُوَ يَهْدِينِ ﴿78﴾

Det är Han som har skapat mig och Han som leder mig,

وَٱلَّذِى هُوَ يُطْعِمُنِى وَيَسْقِينِ ﴿79﴾

och Han som ger mig mat och dryck.

وَإِذَا مَرِضْتُ فَهُوَ يَشْفِينِ ﴿80﴾

Och när jag är sjuk, återger Han mig hälsan.

وَٱلَّذِى يُمِيتُنِى ثُمَّ يُحْيِينِ ﴿81﴾

Han skall låta mig dö och därefter väcka mig till nytt liv

وَٱلَّذِىٓ أَطْمَعُ أَن يَغْفِرَ لِى خَطِيٓـَٔتِى يَوْمَ ٱلدِّينِ ﴿82﴾

och på Domens dag - det är mitt hopp - skall Han förlåta mig mina synder!"

رَبِّ هَبْ لِى حُكْمًۭا وَأَلْحِقْنِى بِٱلصَّـٰلِحِينَ ﴿83﴾

[Och Abraham bad:] "Herre! Ge mig visdom och förena mig med skaran av Dina rättfärdiga [tjänare];

وَٱجْعَل لِّى لِسَانَ صِدْقٍۢ فِى ٱلْـَٔاخِرِينَ ﴿84﴾

och låt efterkommande släkten minnas mig som en man av sanning

وَٱجْعَلْنِى مِن وَرَثَةِ جَنَّةِ ٱلنَّعِيمِ ﴿85﴾

och gör mig till en av arvtagarna till lycksalighetens lustgårdar.

وَٱغْفِرْ لِأَبِىٓ إِنَّهُۥ كَانَ مِنَ ٱلضَّآلِّينَ ﴿86﴾

Och förlåt min fader - han var en av dem som gick vilse -

وَلَا تُخْزِنِى يَوْمَ يُبْعَثُونَ ﴿87﴾

och förnedra mig inte på Uppståndelsens dag,

يَوْمَ لَا يَنفَعُ مَالٌۭ وَلَا بَنُونَ ﴿88﴾

den Dag då varken rikedom eller söners [mångfald] skall vara till gagn

إِلَّا مَنْ أَتَى ٱللَّهَ بِقَلْبٍۢ سَلِيمٍۢ ﴿89﴾

och då bara den [kan känna sig trygg] som stiger fram inför Gud med rent hjärta."

وَأُزْلِفَتِ ٱلْجَنَّةُ لِلْمُتَّقِينَ ﴿90﴾

Då skall paradiset föras fram till de gudfruktiga,

وَبُرِّزَتِ ٱلْجَحِيمُ لِلْغَاوِينَ ﴿91﴾

och helvetet skall göras fullt synligt för dem som räddningslöst gått vilse;

وَقِيلَ لَهُمْ أَيْنَ مَا كُنتُمْ تَعْبُدُونَ ﴿92﴾

och de skall tillfrågas: "Var är de som ni tillbad

مِن دُونِ ٱللَّهِ هَلْ يَنصُرُونَكُمْ أَوْ يَنتَصِرُونَ ﴿93﴾

i Guds ställe? Kan de hjälpa er eller [ens] hjälpa sig själva?"

فَكُبْكِبُوا۟ فِيهَا هُمْ وَٱلْغَاوُۥنَ ﴿94﴾

Och de skall störtas på huvudet i helvetet, de och de som räddningslöst gått vilse

وَجُنُودُ إِبْلِيسَ أَجْمَعُونَ ﴿95﴾

liksom Iblees hjälptrupper, alla tillsammans.

قَالُوا۟ وَهُمْ فِيهَا يَخْتَصِمُونَ ﴿96﴾

Och när de tvistar [i helvetet] skall de säga:

تَٱللَّهِ إِن كُنَّا لَفِى ضَلَـٰلٍۢ مُّبِينٍ ﴿97﴾

"Vid Gud! Vilket grovt misstag gjorde vi inte

إِذْ نُسَوِّيكُم بِرَبِّ ٱلْعَـٰلَمِينَ ﴿98﴾

då vi satte er vid sidan av världarnas Herre.

وَمَآ أَضَلَّنَآ إِلَّا ٱلْمُجْرِمُونَ ﴿99﴾

Bara de obotfärdiga syndarna kunde förleda oss [till detta].

فَمَا لَنَا مِن شَـٰفِعِينَ ﴿100﴾

Nu har vi ingen som kan tala till förmån för oss,

وَلَا صَدِيقٍ حَمِيمٍۢ ﴿101﴾

och ingen sann vän [som hjälper oss].

فَلَوْ أَنَّ لَنَا كَرَّةًۭ فَنَكُونَ مِنَ ٱلْمُؤْمِنِينَ ﴿102﴾

Om vi ändå fick börja om på nytt! Då skulle vi vara ett med de troende."

إِنَّ فِى ذَٰلِكَ لَـَٔايَةًۭ ۖ وَمَا كَانَ أَكْثَرُهُم مُّؤْمِنِينَ ﴿103﴾

I detta ligger förvisso ett budskap [till människorna], men de flesta av dem vill inte tro.

وَإِنَّ رَبَّكَ لَهُوَ ٱلْعَزِيزُ ٱلرَّحِيمُ ﴿104﴾

Din Herre är den Allsmäktige, den Barmhärtige.