Läs Ruku 511 i Koranen

كَلَّا وَٱلْقَمَرِ ﴿٣٢﴾

NEJ, vid månen!

وَٱلَّيْلِ إِذْ أَدْبَرَ ﴿٣٣﴾

Vid natten, när den viker;

وَٱلصُّبْحِ إِذَآ أَسْفَرَ ﴿٣٤﴾

vid morgonrodnadens glöd!

إِنَّهَا لَإِحْدَى ٱلْكُبَرِ ﴿٣٥﴾

[Påminnelsen om domen och helveteselden] är förvisso ett av de mäktiga [varningstecknen]

نَذِيرًۭا لِّلْبَشَرِ ﴿٣٦﴾

som varnar människorna,

لِمَن شَآءَ مِنكُمْ أَن يَتَقَدَّمَ أَوْ يَتَأَخَّرَ ﴿٣٧﴾

både dem av er som vill gå i främsta ledet och dem som [tvekar och] blir efter.

كُلُّ نَفْسٍۭ بِمَا كَسَبَتْ رَهِينَةٌ ﴿٣٨﴾

Var och en skall ställas till svars för vad han har gjort

إِلَّآ أَصْحَـٰبَ ٱلْيَمِينِ ﴿٣٩﴾

utom de rättfärdiga som hör till den högra sidan

فِى جَنَّـٰتٍۢ يَتَسَآءَلُونَ ﴿٤٠﴾

[och som där de vilar] i [paradisets] lustgårdar, skall förhöra sig

عَنِ ٱلْمُجْرِمِينَ ﴿٤١﴾

om [de dömda] syndarna [och fråga]:

مَا سَلَكَكُمْ فِى سَقَرَ ﴿٤٢﴾

"Vad förde er till helveteselden?"

قَالُوا۟ لَمْ نَكُ مِنَ ٱلْمُصَلِّينَ ﴿٤٣﴾

De skall svara: "Vi hörde inte till dem som bad

وَلَمْ نَكُ نُطْعِمُ ٱلْمِسْكِينَ ﴿٤٤﴾

och vi gav inte heller den nödställde att äta

وَكُنَّا نَخُوضُ مَعَ ٱلْخَآئِضِينَ ﴿٤٥﴾

och vi ägnade oss med [andra] likasinnade åt tomt och respektlöst tal [om höga ting]

وَكُنَّا نُكَذِّبُ بِيَوْمِ ٱلدِّينِ ﴿٤٦﴾

och påstod att Domens dag var en lögn -

حَتَّىٰٓ أَتَىٰنَا ٱلْيَقِينُ ﴿٤٧﴾

till dess vi fick visshet."

فَمَا تَنفَعُهُمْ شَفَـٰعَةُ ٱلشَّـٰفِعِينَ ﴿٤٨﴾

Då skall medlarnas förböner inte vara dem till någon nytta.

فَمَا لَهُمْ عَنِ ٱلتَّذْكِرَةِ مُعْرِضِينَ ﴿٤٩﴾

HUR är det fatt med dem som vänder ryggen åt påminnelsen

كَأَنَّهُمْ حُمُرٌۭ مُّسْتَنفِرَةٌۭ ﴿٥٠﴾

[De beter sig] som skrämda åsnor

فَرَّتْ مِن قَسْوَرَةٍۭ ﴿٥١﴾

som flyr för ett lejon!

بَلْ يُرِيدُ كُلُّ ٱمْرِئٍۢ مِّنْهُمْ أَن يُؤْتَىٰ صُحُفًۭا مُّنَشَّرَةًۭ ﴿٥٢﴾

Men [i stället för att lyssna till uppenbarelsen] begär de, var och en av dem, att få [en egen] lättförståelig Skrift!

كَلَّا ۖ بَل لَّا يَخَافُونَ ٱلْـَٔاخِرَةَ ﴿٥٣﴾

Nej! De [tror ju inte på räkenskap och dom] fruktar inte evigheten.

كَلَّآ إِنَّهُۥ تَذْكِرَةٌۭ ﴿٥٤﴾

Nej, detta är en påminnelse,

فَمَن شَآءَ ذَكَرَهُۥ ﴿٥٥﴾

och låt den som vill lägga den på minnet!

وَمَا يَذْكُرُونَ إِلَّآ أَن يَشَآءَ ٱللَّهُ ۚ هُوَ أَهْلُ ٱلتَّقْوَىٰ وَأَهْلُ ٱلْمَغْفِرَةِ ﴿٥٦﴾

Men de kommer inte att lägga den på minnet annat än om Gud vill. Det är Han som är värd att fruktas, Han ensam som förlåter synd.