Hem > Religioner och trosuppfattningar > Kristendomen sedd genom islam > Bibeln och Koranen
Gudomligt ursprung bekräftat, förändringar anmärkta, Koranen Skrifternas väktare: Bibelns tredubbla ställning i islam, verser i hand, med den aktsamhet muslimen ska bevara.
Islam tror att Tora och evangeliet kommer från Gud: "vi lät Jesus, Marias son, följa i deras spår, för att bekräfta det som fanns före honom i Tawrāt. Vi gav honom Injīl med vägledning och ljus" (Koranen 5:46). Det lär också att vissa tidens skrivare förändrat texter (Koranen 2:79) och att Koranen är det sista budskapet, "väktare" över de föregående (Koranen 5:48). Muslimen aktar alltså Bibeln, tror på dess gudomliga ursprung, men läser den under Koranens kriterium.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidKoranen hävdar de tidigare böckernas gudomliga ursprung och plikten att tro på dem alla: "Sändebudet tror på det som har uppenbarats för honom från hans Herre, och de troende tror likaså." Koranens uppräkning tar Tora, evangeliet och profeternas böcker utan att göra någon åtskillnad (Koranen 2:285).
Om evangeliet just: "vi lät Jesus, Marias son, följa i deras spår, för att bekräfta det som fanns före honom i Tawrāt. Vi gav honom Injīl med vägledning och ljus" (Koranen 5:46). Muslimen har alltså inget förakt för Bibeln: den är, i hans tro, en uppenbarelse från Gud.
Koranen anmärker en precis, daterad och riktad anmärkning: "Ett hårt straff väntar de som författar skriften på egen hand och sedan säger: ”Det här är från Gud”, för att tjäna en liten summa pengar på det" (Koranen 2:79), och talar om dem som "förvränger orden och tar dem ur sitt sammanhang" bland tidens skriftens folk (Koranen 4:46).
Fiqhen drar av detta en nyancerad position: ursprunget är gudomligt, äkta avsnitt består däri, men den fullständiga bevarandegaranten, given för Koranen (Koranen 15:9), är inte given för de tidigare texterna. Det är just därför Gud sände ett sista budskap: "vi har uppenbarat skriften för dig med sanningen, som bekräftar de tidigare skrifterna och med auktoritet över dem" (Koranen 5:48): Koranen bekräftar det som är sant och avgör det som går isär.
Ingenting förbjuder det, och det är till och med nyttigt: för att föra dialogen "på det mest respektfulla sätt" med kristna (Koranen 29:46), för att återfinna de gemensamma profeterna, för att förstå vår granne. Den muslimska metoden ryms i en mening: Koranen är kriteriet.
Det som stämmer med den (befallningarnas monoteism, profeternas ära, de moraliska lagarna) bekräftas;
det som motsäger den (en människas gudomlighet, korsfästelsen) hänvisas till förändringen eller tolkningen, utan förakt för de människor som läser annorlunda.
Denna hållning, fast i textfrågorna och aktsam mot människorna, är den som hela detta dossier företräder.
För islam är Injil uppenbarelsen given åt Isa (frid vare med honom) själv (Koranen 5:46), vilket inte är identiskt med de berättelser som skrevs ner årtionden senare av hans lärjungar. Muslimen läser däri spår av uppenbarelsen, utan att hålla den för fullständigt bevarad.
Ja, och Koranen inbjuder till och med till dialog med skriftens folk utifrån de gemensamma uppenbarelserna (Koranen 29:46). Läsningen sker med Koranen som kriterium: det som stämmer med den bekräftas, det som motsäger den hänvisas till texternas möjliga förändringar.