Varför förkastar islam treenigheten?

Islam förkastar treenigheten därför att den lär ut en absolut enad Gud, utan personer eller delaktiga (Koranen 112), och att läran om en enda Gud i tre personer (formulerad vid konciliera i Nicaea 325 och Konstantinopel 381, KKK punkt 253) motsäger denna enhet. Koranen befäller skriftens folk: "Gå inte till överdrift i er religion och påstå inget om Gud som inte är sant" (Koranen 4:171).

Förkastelsen gäller läran, aldrig människorna.

Vad treenighetens lära förkunnar

Treenigheten är kristendomens Gudslära: en enda Gud i tre åtskilda personer, Fadern, Sonen och den heliga Anden, en enda gudomlig natur.

Trosbekännelsen från Nicaea-Konstantinopel (de stora kyrkornas gemensamma form) säger: "Vi tror på en enda Gud (...) och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, Gud av Gud". Katolska kyrkans katekes skriver: "Treenigheten är En. Vi bekänner inte tre gudar, utan en enda Gud i tre personer" (KKK, punkt 253), och erkänner att denna hemlighet överstiger det mänskliga förnuftet.

Formulerad i sitt väsentliga vid konciliera i Nicaea (325) och Konstantinopel (381) blev den den kristna ortodoxins kriterium.

Historien själv när den islamiska läsningen, och predikanten och forskaren 'Umar al-Ashqar formulerar den så: före konciliet i Nicaea (325) gick de kristna samfunden djupt isär;

fäderna som samlades i koncilium delade inte samma kyrkorum, och treenighetsläran fick sin slutgiltiga form först i slutet av 300-talet, det vill säga efter Plotinos (död 270) och neoplatonismens utbredning, vars prägling den bär. Med andra ord: trinitarismen, som definierat system, är yngre än den grekiska filosofi som närt den ('Umar al-Ashqar, Muhadarat fi-l-Nasraniya, kapitlet om treenigheten och den grekiska filosofin).

Treenigheten inför islams tawhid

Isloms kärna är tawhid: Allah är absolut enad, utan delaktig, utan son, utan förälder, och ingenting liknar honom: "Säg: ”Han är Gud, den Ende. Gud är den Suveräne [som alla varelser behöver]. Han har varken fött eller blivit född, och ingen är hans like.”" (Koranen 112).

"Och er gud är en enda Gud; ingen är värd dyrkan utom han" (Koranen 2:163). För islam kan den dyrkan som Skaparen tillkommer inte delas, och varje lära som inför en flerhet i hans natur, hur subtil den än är, motsäger denna enhet.

"Säg inte: Tre": den koraniska befällningen

Koranen riktar sig direkt till de kristna i denna fråga: "Skriftens folk! Gå inte till överdrift i er religion och påstå inget om Gud som inte är sant! Messias, Jesus, Marias son, var endast Guds sändebud och hans ord som han förmedlade till Maria, och en ande från honom. Tro därför på Gud och alla hans sändebud, och säg inte: ”Tre.” Upphör för ert eget bästa! Gud är en enda gud. Upphöjd är han över att ha en son." (Koranen 4:171). Versen ärar Isa (frid vare med honom) (sändebud, Guds ord, ande från honom) samtidigt som den förnekar treenigheten.

De trinitariska argumenten, lästa av islam

Kristna grundar Jesus gudomlighet på verser ur Nya testamentet. Den islamiska läsningen, som akta dessa texter men läser dem genom tawhid, svarar punkt för punkt:

• "I begynnelsen var Ordet, och Ordet var Gud" (Johannes 1:1). Koranen själv kallar Isa "hans ord som han förmedlade till Maria" (Koranen 4:171) utan att för den skull gudaförklara honom: att vara Guds skapande ord innebär inte att vara Gud, såvida man inte redan förutsätter treenigheten, vilket gör argumentet cirkulärt. Och samma evangelium säger sedan att "Ordet blev kött" (Johannes 1:14).
• "Jag och Fadern är ett" (Johannes 10:30). Samma evangelium låter Jesus säga om sina lärjungar: "att de alla ska vara ett, som du, Fader, är i mig och jag är i dig, att också de ska vara ett i oss" (Johannes 17:21-22). Denna "enhet" avser lärjungarna: det är enheten i uppdrag och vilja, inte enheten i gudomlig person.
• Jesus kallad "Gud" av Thomas (Johannes 20:28). Evangeliet anger själv sitt syfte: "att ni ska tro att Jesus är Kristus, Guds Son" (Johannes 20:31), och låter Jesus säga: "jag stiger upp till min Fader och er Fader, till min Gud och er Gud" (Johannes 20:17). Jesus har en Gud: han framställer sig inte som de andras.

Å andra sidan är verserna som åtskiljer Jesus från Gud många och tydliga: "Fadern är större än jag" (Johannes 14:28), "Om den dagen eller stunden vet ingen, inte heller änglarna i himlen, inte heller Sonen, utan bara Fadern" (Markus 13:32), "att de ska känna dig, den ende sanne Guden, och den du har utsänt, Jesus Kristus" (Johannes 17:3), och Getsemane bönen: "inte min vilja utan din" (Matteus 26:39).

En Gud som ber, inte känner till en sak och underkastar sig är, för islam, beskrivningen av en framstående tjänare, inte av Skaparen.

Att förkasta treenigheten: vad det innebär

Att förkasta treenigheten är för en muslim att försvara monoteismens renhet: det är precis det Isa själv lär ut enligt Koranen, som låter honom säga: "Gud är min Herre och er Herre, dyrka därför endast honom! Detta är en rak väg." (Koranen 3:51). Detta innebär inget förakt: Koranen ärar kristna (Koranen 5:82), förbjuder tvång i religionsfrågor (Koranen 2:256) och föreslår ett gemensamt ord: "Låt oss enas kring ett gemensamt uttalande mellan oss och er: att vi inte dyrkar någon annan än Gud" (Koranen 3:64).