Hem > Religioner och trosuppfattningar > Kristendomen sedd genom islam > Jesus eller Muhammed
Frågan förutsätter ett val mellan två rivaler. Islam svarar: det finns inget val, det finns en kontinuitet. Isa och Muhammed (frid vare med dem) är två bröder i samma profetiska kedja, bärare av ett och samma budskap: att dyrka Gud ensam.
Ingen av dem: båda, i en och samma kontinuitet.
Koranen befaller att tro på alla sändebud "Vi gör ingen åtskillnad mellan någon av dem" (Koranen 2:136), och religionen de bär är en och samma: att dyrka Gud ensam (Koranen 42:13).
Isa (frid vare med honom) tillkännagav Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse) (Koranen 61:6), Muhammed ärar Isa, att tro på honom hör till den muslimska tron (al-Bukhari 3435), och Profeten (frid vare med honom) sade om profeterna att de är "bröder vilkas mödrar är olika, men vilkas religion är en" (återgiven av al-Bukhari och Muslim).
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 4 min lästidFrågan "Jesus eller Muhammed?" ställs som man väljer lag: man ska ta den rätta och lämna den andre. Islam förnekar själva frågan. Koranen pliktbinder att tro på Gud och på alla sändebud, "Vi gör ingen åtskillnad mellan någon av dem" (Koranen 2:136): Nuh, Ibrahim (frid vare med honom), Musa (frid vare med honom), Isa (frid vare med honom), Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse), samma kedja, samma kallelse.
Och Koranen preciserar att religionen är en från historiens ena ända till den andra: "Han har för er föreskrivit av tron detsamma som han påbjöd Noa – och det som vi har uppenbarat för dig – samt det vi anbefallde Abraham, Mose och Jesus: att ni ska hålla fast vid tron och inte splittras i den. Svårt är det för avgudadyrkarna, detta som du kallar dem till, men Gud väljer ut den han vill, och leder till sig var och en som vänder sig till honom i ånger." (Koranen 42:13).
Isa och Muhammed är inte två läger: de är två länkar i samma förmedling, två bröder i samma hus. Profeten (frid vare med honom) sa det i en formel som blivit berömd: "Profeterna är bröder vilkas mödrar är olika, men vilkas religion är en" (återgiven av al-Bukhari och Muslim).
Kontinuiteten är ingen from tanke: den är skriven i texterna från båda håll. Isa, enligt Koranen, tillkännagav honom som skulle komma efter honom: "för att ge det glädjande beskedet om ett sändebud som ska komma efter mig, vid namn Ahmed" (Koranen 61:6). Muhammed har å sin sida fått befällningen att älska och tro på Isa: ingen är muslim utan att vittna om att Isa är "Guds tjänare och hans sändebud" (al-Bukhari 3435), och under den nattliga resan möttes de båda männen, bröder ansikte mot ansikte (återgiven av al-Bukhari).
Muslimen som uttalar shahadan ärar Isa varje dag, eftersom han uttryckligen godtar hans profetia; och han väntar hans återkomst, eftersom hans levande upptagande (Koranen 4:158) kungör hans nedstigande vid tidens slut.
Att följa Muhammed är bokstavligen att följa den väg på vilken Isa återvänder.
Skillnader finns, och de är komplementariteter, inte rivaliteter. Uppdraget: Isa sändes till israeliterna (Koranen 3:49), Muhammed till hela mänskligheten (Koranen 34:28).
Lagen: Isa bekräftade Tora och fick evangeliet (Koranen 5:46);
Muhammed fick den slutgiltiga lag som täcker livets alla aspekter.
Den sista rollen: Isa återvänder, och till och med hans återkomst sker i kontinuiteten, eftersom han ska stiga ner för att följa Muhammeds lag, be bakom ett muslimskt samfund och leva som en Guds tjänare (återgiven av al-Bukhari och Muslim): även i historiens sista akt ärar den yngre brodern sigillet, och sigillet ärar brodern. Inget av detta gör den ena till den andras rival: det är en enda berättelse, skriven av en enda gudomlig hand, vars kapitel de båda männen bär olika.
För muslimen är frågan redan löst: han älskar båda, tror på båda, följer båda, i kontinuitetens ordning: han följer Muhammed som bekräftade Isa, och han följer Isa i det han verkligen lärde ut, dyrkan av Gud ensam (Koranen 3:51). Att gudaförklara Isa är inte att älska honom för mycket: det är att inte känna honom, han som ska säga på domedagen att han aldrig befallde dyrkan av något annat än Gud (Koranen 5:116-117). Att verkligen ära honom är att följa honom dit han vill föra: till Gud ensam.
Och för den kristne läsaren som undrar om han ska välja: Koranen erbjuder ett gemensamt ord i stället för en duell, "Låt oss enas kring ett gemensamt uttalande mellan oss och er: att vi inte dyrkar någon annan än Gud" (Koranen 3:64).
Kontinuiteten börjar precis där. För att fördjupa sig: sidan Jesus i islam, sidan Muhammed tillkännagiven i Bibeln och silon bli muslim för att ta steget.
Islam upprättar ingen rangordning att ära och tvista om: varje profet är stor genom sin mission, och muslimen älskar dem alla utan åtskillnad (Koranen 2:136). Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse) är den siste och sigillet, Isa (frid vare med honom) är ärad framför alla och återvänder vid tidens slut: de båda titlarna samexisterar utan rivalitet.
Ja: att följa Isa (frid vare med honom), för en muslim, är att följa honom i det han verkligen lärde ut, dyrkan av Gud ensam (Koranen 3:51). Att gudaförklara honom vore att förråda honom; att älska honom som Guds tjänare och sändebud är att ära honom.
Därför att varje tidigare budskap var avsett för ett folk och en tid, och att texter förändrats (Koranen 2:79). Det sista budskapet är däremot universellt och bevarat: det bekräftar de tidigare och dömer dem (Koranen 5:48), som ett slutgiltigt testamente som bevarar alla arv.