Hem > Religioner och trosuppfattningar > Kristendomen sedd genom islam > Arvsynden
Överförde Adam sin skuld på hela mänskligheten? Den kristna läran enligt dess källor, det islamiska svaret (ångerd antagen, ren fitra, var och en bärare av sin börda), och vad varje alternativ förändrar.
Nej, enligt islam: Adam ångrade sig och Gud "tog emot hans ånger" (Koranen 2:37), ingen själ bär en annans börda (Koranen 6:164), och varje barn föds på den rena fitran (al-Bukhari 1358). Kristendomen lär att Adams synd överförs på hela hans avkomma, avtvättad genom dopet inom förlossningens ram (Romarbrevet 5:12; Katolska kyrkans katekes).
Motsättningen förändrar allt: människan föds ren och ansvarig, eller skyldig och i behov av förlossning.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidKristendomen lär att Adams olydnad förde in synden och döden i hela världen: "genom en enda människa kom synden in i världen, och genom synden döden" (Romarbrevet 5:12).
Katolska kyrkans katekes preciserar att denna arvsynd överförs på hela mänskligheten genom fortplantning, inte genom efterföljd: varje människa föds berövad den ursprungliga heligheten, och dopet utplånar denna synd genom att knyta människan till Kristus förlossaren. Denna lära är den kristna byggnadens gångjärn: om mänskligheten föds skyldig krävs en förlossning, och korset blir nödvändigt.
Koranen berättar om samma fall, men stannar upp därpå annorlunda: Adam och hans hustru erkänner sin skuld och ber: "Herre! Vi har gjort orätt mot oss själva. Om du inte förlåter oss och förbarmar dig över oss kommer vi att vara förlorade.", och Gud "tog emot hans ånger" (Koranen 2:37). Ingen ärvd dom: Adams fel förlåts åt Adam, och den föder ingenting på hans barn.
Tre islamiska grunder följer: ingen själ bär en annans börda (Koranen 6:164).
varje barn föds på fitran, den rena naturen, och "det är dess föräldrar som gör det till jude, kristen eller eldyrkare" (al-Bukhari 1358); och människan förblir skör, böjd åt glömskan (Koranen 20:115), utan att vara skyldig av födelse.
Om Gud först: en Skapare som straffar miljarder människor för en skuld begången före deras födelse vore orättvis, och Koranen utesluter det: "Din Herre är aldrig orättvis mot sina tjänare" (Koranen 41:46).
Om människan sedan: att födas ren gör varje liv till ett personligt ansvar och en oberörd värdighet, utan stigma att förlossa. Om frälsningen slutligen: om ingenting finns att förlossa kollektivt behövs inget kors, och förlåtelsen blir åter det den är i Koranen: en öppen dörr mellan tjänaren och hans Herre, "ge inte upp hoppet om Guds nåd! Gud förlåter alla synder" (Koranen 39:53).
Det är hela skillnaden mellan de två evangelierna om människan: den ena föds skyldig en gammal skuld, den andra föds fri, inför sin Herre som väntar på den.
Sidan islam och kristendom: de väsentliga skillnaderna återför denna punkt i den samlade jämförelsen.
De lärda lär ut att de omfattas av Guds barmhärtighet och hör till paradisets folk: ingen personlig synd skrivs dem till last, eftersom ingen ärvd synd finns i islam.
Därför att ingenting behöver avtvättas: barnet föds rent (fitra), utan ärvd skuld. Islams födelseriter (utropandet av adhan, 'aqiqa) är tacksägelsehandlingar, inte rensningar från en synd.
Det säger att hon föds ren, med en böjelse till glömska: Adam hade fått en befallning som han "{20115a}" (Koranen 20:115). Det personliga felsteget förblir möjligt, det är bara personligt: var och en svarar för sin egen.