Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Varför skulle Muhammed ha hittat på islam?
Anklagelsen söker en motivation: makten, kvinnorna, pengarna. Dossieret visar en man som förlorade sina barn, sin komfort, sin säkerhet, aldrig hopade på sig något och testamentade fattigdomen: ingen av de påstådda motivationerna överlever läsningen av hans biografi.
Ingen motivation håller: pengarna hopade han inte (han dog utan arv: "vi profeter ärvs inte: det vi lämnar efter oss är allmosor", återgiven av at-Tirmidhi 1610), och hans hus kunde gå veckor utan tänd eld (återgiven av al-Bukhari); komforten förlorade han redan vid bojkotterna och skadorna;
kvinnorna gifte han sig med vid 25 års ålder, en 40-årig änka, och han fick inga andra hustrur än efter 50 års ålder, för offentliga förbund. Bedragarteorin kräver en vinst: hans biografi dokumenterar ett liv av antagna förluster.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidDet dokumenterade hemlivet motsäger vinstbegäret: al-Bukhari återger att en hel månad gick utan att någon eld tändes i Profetens (må Allah ge honom frid och välsignelse) hus (återgiven av al-Bukhari), och vid sin död lämnade han regeln: "vi profeter ärvs inte: det vi lämnar efter oss är allmosor" (återgiven av at-Tirmidhi 1610), tillämpad av hans kamrater trots hans familjs protester. Han dog utan att ha hopat på sig något, och hans direkta arvingar fick ingenting: det är motsatsen till en av skattkammaren motiverad bedragares karriär.
Före sitt uppdrag var han Mekkas pålitlige köpman, gift med en rik handelskvinna: den revolution han förkunnade kostade honom säkerheten (bojkott i 3 år, stening vid Ta'if, skador vid Uhud, döden för 3 söner i späd ålder och för älskade döttrar under hans livstid), och Koranen återger hans sorg: "Är du på väg att gå under av sorg för att de vägrar att tro?" (Koranen 26:3).
En bedragare väljer vinster: denne dokumenterade sina förluster, sin gråt och sina misslyckanden i själva texten som man tillskriver honom, och förkunnade sin egen död som prov på uppriktighet (Koranen 3:144).
Han gifte sig vid 25 års ålder med Khadija, en 40-årig änka, och förblev henne trogen i 25 år, till hennes död.
Alla hans övriga hustrur togs efter hans 50-årsdag: änkor efter kamrater dödade i krig, förbund som beseglade fördrag, en frigiven kunglig fånge: varje äktenskap är dokumenterat vid namn, daterat, med sin offentliga orsak. Anklagelsen om begär håller dåligt inför en man som tillbringade sin ungdom med en enda äldre kvinna och sin ålderdom med änkor: äktenskapsdossieret finns på sidan varför hade Profeten flera hustrur?
För att hålla måste bedragarhypotesen förklara: varför en text som förkunnar sin upphovsmans död (Koranen 3:144) och förebråelsen i hans svaghetsögonblick, varför ett samfund som utstod allt för en lögn utan uppror, varför fiender som aldrig framställde beviset för förfalskningen trots 23 år av öppet krig och århundraden av polemik, och varför massminnet av en text på 60 000 ord utan variant i sak.
Ingen bedragarteori har någonsin besvarat dessa 4 frågor: de behandlas på sidorna ljugde Muhammed?, var Muhammed besatt, galen eller poet? och har Koranen förändrats?
Den ställs mot det dokumenterade beteendet: han vägrade mekaniemernas erbjudanden om pengar, kungamakt och kvinnor mot att upphöra med förkunnelsen (berättelsen återgiven i Siran), levde i ett hus av jord med låga dörrar, lagade sina sandaler och dog fattig. En av makt motiverad bedragare hopar troner: denne testamenterade regeln att hans efterträdare skulle ställas till svars för sina undersåtar, och hans egen familj ärvde inte en dirham av hans auktoritet.
Dossieret för varje äktenskap är offentligt: krigsänkor, stamsförbund som beseglade fredar, en frigiven kunglig fånge (Safiyya), en judinna, en koptisk kristen: äktenskapen efter 50 års ålder var politiska och skyddande handlingar, samtliga dokumenterade vid namn, med åldrar och sammanhang. Sidan <a href="/sv/vederlaggningar/varfor-hade-profeten-flera-hustrur.html">varför hade Profeten flera hustrur?</a> behandlar dem en och en.
Texten motsäger sig själv om den tillskrivs en bedragare: den berättar hans egna svaghetsögonblick (det framtvingade leendet mot Ta'if, uppenbarelsens uppehåll, Koranens förebråelse mot honom i 2 berömda verser), förkunnar hans egen död (Koranen 3:144) och skonar varken hans familj eller hans nära. Sidan <a href="/sv/vederlaggningar/ljugde-muhammed.html">ljugde Muhammed?</a> och sidan <a href="/sv/vederlaggningar/var-muhammed-besatt-galen-eller-poet.html">var Muhammed besatt, galen eller poet?</a> behandlar bedrageriets andra hypoteser.