Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Förbjuder islam all njutning?
Alkohol, hasardspel och lössläppthet är förbjudna, men maten, det äktenskapliga umgänget, rikedomen och skönheten är tillåtna och välsignade: den riktiga tabellen över njutningarna i islam.
Nej. Islam förbjuder några bestämda njutningar (alkohol, hasardspel, otukt, ränta) för det de förstör, och förklarar alla övriga tillåtna i utgångsläget: den goda maten, det belönade äktenskapliga umgänget, rikedomen, prydnaden, resan, Profetens (må Allah ge honom frid och välsignelse) skratt. Fiqhens regel fastställer ramen: saken är tillåten till dess att ett förbud bevisats, och förbudet har alltid en uttalad eller uttolkbar skyddsorsak.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidDen muslimska fiqhen börjar med en regel som anklagelsen ignorerar: saken är tillåten till dess att en text förbjuder den. Matförbuden ryms i några rader (griskött, as, blod, djur som slaktats åt något annat än Allah: Koranen 5:3), beteendeförbuden nämns ett och ett med sin orsak.
Allt det övriga: skriftpolkens mat, frukterna, parfymerna, de vackra kläderna, inredningen, idrotten, havet, musiken enligt den kända lärda meningsskiljaktigheten, utgör det tillåtnas oändliga område. En Bok som inleder rubriken med "ät av det goda och tillåtna som Gud har försörjt er med" (Koranen 5:88) saknar en universalförbjudares psykologi.
Listan över de stora förbuden är kort och varje punkt skyddar en förmåga: alkohol och droger skyddar förståndet, hasardspelet skyddar familjernas egendom, otukten skyddar släktet och hjärtat, räntan skyddar den svage mot kapitalet, lögnen skyddar samhället.
Koranen kallar alkoholen och hasardspelet "Satans syndiga påfund" innan den förbjuder vägen dit (Koranen 5:90): förbudet är motiverat, framställt, argumenterat. Och samma Bok preciserar nödfallen (den tvångsmässiga nöden gör det livräddande tillåtet): det islamiska förbudet har säkerhetsventiler, det är varken blint eller absolut.
Den positiva tabellen är enorm: den goda maten, prydnaden som Koranen erbjuder sina tjänare ("Vem har förbjudit den prydnad Gud har gett sina tjänare, och det goda han försörjt dem med?", Koranen 7:32), det äktenskapliga umgänget avmålat som en handling som belönas (överlämnad av Muslim: i den intima handlingen hos en av er finns en allmosa), rikedomens tillåtenhet prisad när den är ärlig och delas, resan, jakten, idrottstävlingen (Profeten (frid vare med honom) uppmuntrade simning, bågskytte och ridsport), skrattet och den sanna skämtsamheten.
Islams fromma liv är ett fullt liv, ramat in, inte amputerat.
Polemikerna anför alkoholförbudet som beviset för en religion fientlig mot njutningen. Faktiskt facit är offentligt: Världshälsoorganisationen räknar alkoholen till de främsta undvikliga orsakerna till dödlighet, våld i familjen och olyckor.
Islam förbjöd den stegvis, med 14 seklers försprång framför folkhälspolitiken, och dess sociala facit i samhällen som respekterar förbudet är observerbart. Att förbjuda det som dödar omdömet är inte att förstöra njutningen: det är att skydda den mot sin egen förstörelse. Sidan är islam en våldsam religion? tillämpar samma metod av verkligt facit på en annan anklagelse.
Det islam vägrar är njutningen som förstör människan eller den andre: beroendet, utnyttjandet, förnedringen, det sålda köttet. Gränsen är inte religiös mot mänsklig, den är det mänskligas innersta: varje civilisation ramar in sina njutningar, islam gör det med uttalade skäl och ett paradis utlovat de uthärlande.
Den troende är inte en dömd asket: han är en fri människa som vet var det goda tar slut. Sidan efter konverteringen beskriver den nye muslimens verkliga liv, njutningarna inräknade.
Koranen kallar den Satans syndiga påfund bland andra och förbjuder vägen som leder dit (Koranen 5:90): alkoholens sociala facit (våld, olyckor, beroenden, sönderbrutna familjer) är offentligt. Förbudet skyddar förståndet, den enda förmåga som engagerar människan inför Allah.
Profeten (frid vare med honom) log, skämtade, älskade honung, fina kläder och kapplöpningen med sin hustru. Islam känner glädjen, högtiderna (de 2 eiden), äktenskapet, gåvorna: dess sorg sparas för synden, inte för livet. Sidan att bli muslim visar den konvertits verkliga vardag.
I verkligheten är de få och varje förbud bär sin logik: griskött och as för hälsan, guld och siden för männen som förebyggande av uppvisning, klädnaden för värdigheten. Koranen sammanfattar andan: Allah vill underlätta för er, inte göra sakerna svåra (Koranen 2:185).