Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Får en muslimsk kvinna gifta sig med en icke-muslim?
Den klassiska regeln (5:5 öppnar det ena hållet, 2:221 och 60:10 stänger det andra), de juridiska skälen, och den samtida divergensen presenterad ärligt.
Den klassiska muslimska rätten svarar nej: Koranen öppnar muslimens äktenskap för skriftens kvinna (Koranen 5:5) och stänger symmetriskt den muslimska kvinnans äktenskap med en icke-muslim ("Och vig inte män som dyrkar avgudar [med troende kvinnor] tills dess att de tror", Koranen 2:221, och versen 60:10 för de troende kvinnorna). Juristerna lägger till det praktiska skälet: barnets religion följer traditionellt fadern. Samtida röster diskuterar regeln: divergensen finns, den är minoritär, och muslimen följer sin rättskola och sitt lands lag.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidKoranen öppnar muslimens äktenskap med skriftens kyska kvinna: "Köttet från skriftens folk är tillåtet för er, och ert kött är tillåtet för dem. [Ni får gifta er med] kyska troende kvinnor och med kyska kvinnor bland de som fått skriften före er" (Koranen 5:5).
Det motsatta hållet stängs av två verser: "Och vig inte män som dyrkar avgudar [med troende kvinnor] tills dess att de tror" (Koranen 2:221), och de utvandrade kvinnornas vers: "och om ni finner dem vara troende, ska ni inte skicka tillbaka dem till de otrogna" (Koranen 60:10). De klassiska juristerna, alla rättskolor, drar av detta regeln: den muslimska kvinnan gifter sig inom sin tro eller bland skriftens folk efter rättskolan, aldrig med avgudadyrkaren och den förklarade ateisten.
De lärda grundar asymmetrin i regelns sammanhang: i tidens samhällen följde hemmets religion fadern, och ett blandäktenskaps barn uppfostrades i makens tro.
Att öppna den muslimska kvinnans äktenskap för en icke-muslim skulle ha placerat hennes avkomma utanför hennes tro: regeln skyddar moderns religiösa överföring likaväl som hennes egen praktik i en patriarkalisk ram hon inte själv valt. Sidan anser islam att kvinnor är underordnade? behandlar värdigheten, här är frågan en epoks familjerätt.
Samtida lärda diskuterar regeln i samhällen där lagen garanterar makarnas jämlikhet och barnens fria religiösa val: tabuns kontextuella skäl finns inte längre, säger de, och det civila kontraktet skyddar numera varje parts tro. Majoriteten av institutionerna behåller den klassiska regeln: divergensen är verklig, dokumenterad, minoritär, och det berörda paret rådfrågar sin rättskolas lärda i stället för forumen.
Detta dossier, som hela serien, presenterar positionerna utan att avgöra i Allahs ställe. Sidan konvertera till islam för att gifta sig behandlar parets fall som väljer samma tro.
Koranen öppnar det ena hållet och stänger det andra med en uttrycklig text: skriftens kvinna är tillåten för den troende (Koranen 5:5), och den troende kvinnan är inte tillåten för den otrogne (Koranen 60:10). Juristerna läser därutav skyddet av familjens tro i forna samhällen, där hemmets lag följde fadern: asymmetrin är juridisk och kontextuell, den är ingen fråga om värdighet mellan könen.
Samtida röster, minoritära, läser om regeln i samhällen där lagen garanterar makarnas religiösa jämlikhet och barnens fostran i båda trosbekännelserna: de pläderar för öppning från fall till fall. Majoriteten av de lärda behåller den klassiska regeln: divergensen finns, den är dokumenterad, och det berörda paret rådfrågar sin rättskolas lärda.
Koranen behandlar fallet med den troende kvinnan från ett äktenskap med en otrogen: om hon utvandrar och bekräftar sin tro tas hon emot, och hennes första äktenskap upplöses med återbetalning av hemgiften ("Ge deras [tidigare makar] den brudgåva de har gett", Koranen 60:10). För dagens fall av konvertering mitt i ett äktenskap behandlar juristerna från fall till fall efter rättskolan: sidan konvertera till islam för att gifta sig behandlar den praktiska delen.