Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Lärde sig Muhammed islam av judar och kristna?
Anklagelsen ger Muhammed en lärare: en munk i Syrien i barndomen, Waraqa i Mekka, judar i Medina. Dossieret: Waraqa dör kort efter den första uppenbarelsen, som han bekräftar, Koranen svarar om olärdheten, och 23 år av sammanhängande text framställs inte genom lektioner.
Nej: den dokumenterade kronologin motsäger det. Waraqa ibn Nawfal, den lärde kristne i Mekka, dör kort efter att ha bekräftat den första uppenbarelsen genom att identifiera den: "det är Namus (ängeln) som kom ned på Mose" (återgivet av al-Bukhari 4953): en lärare som bekräftar och försvinner.
Koranen svarar i sak: "Du brukade inte läsa före denna skrift och inte heller skriva, nej, då hade ju de som söker avfärda [budskapet] haft fog för sina tvivel." (Koranen 29:48). Och 23 år av sammanhängande produktion, som korrigerar både judendomen och kristendomen, komponeras inte under inhämtning.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidDossieret dokumenterar exakt Waraqa ibn Nawfals roll: när Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse) kommer tillbaka från grottan omkullvält av den första uppenbarelsen tar Khadija honom till denna lärde kusin, kristen och avskrivare av det arabiska Evangeliet. Waraqa lyssnar till honom och uttalar: det är Namus (den trogne ängeln) som kom ned på Mose, och han tillkännager den förestående förföljelsen (återgivet av al-Bukhari 4953).
Han dör kort därefter: varken lärare före (han hade ingen doktrinär förbindelse med Muhammed, som dyrkade ensam i grottan), eller rådgivare efter. Den dokumenterade rollen är en vittnes som identifierar en uppenbarelse som kommit från annanstans, inte en utbildares.
Koranen svarar själv på lärarteorin: "Du brukade inte läsa före denna skrift och inte heller skriva, nej, då hade ju de som söker avfärda [budskapet] haft fog för sina tvivel." (Koranen 29:48): Profetens olärdhet är ett offentligt argument i texten, verifierbart av hela Mekka som kände honom som köpman, inte som student.
Resorna till Syrien var kommersiella (karavaner, korta vistelser, barn och sedan vuxen i affärer), och ingen berättelse, inte ens en fientlig, dokumenterar år av studier hos lärda: anklagelsen vilar på barndomsanekdoter och en hypotes, aldrig på ett studieprogram.
Mentorteorin måste förklara: varför en text på 23 år, sammanhängande från början till slut, som systematiskt korrigerar både de judiska berättelserna (Adams fall, David) och de kristna dogmerna (treheten, korsfästelsen); varför en ny teologi (varken judendom eller kristendom) i stället för en kopia;
varför en text som memoreras offentligt av fiender som skulle ha betalat för att bevisa en lärare; och varför Medinas skriftfolk, i ställning att avslöja ett skolarfusk, blev budskapets första motståndare eller dess första uppriktiga konvertiter. Kronologin, den dokumenterade olärdheten och det korrigerade innehållet bildar en dossier som inte liknar någon skolgång. Sidan var Muhammed besatt, galen eller poet? och sidan kopierar Koranen Talmud och apokryferna? kompletterar dossieret.
Waraqa ibn Nawfal var Khadijas kusin, en lärde kristen som skrev av Evangeliet på arabiska. När Muhammed (frid vare med honom) kom omkullvält från grottan tar Khadija honom till Waraqa, som lyssnar till honom och identifierar: det är lagen (Namus) som kom ned på Mose (återgivet av al-Bukhari 4953). Han dör kort därefter: han undervisade aldrig Muhammed, vare sig före (Muhammed hade aldrig talat med honom om uppenbarelse) eller efter (han fanns inte längre). En mentor som bekräftar vid ett enda samtal och försvinner är ingen lärare.
Berättelsen om Bahira kommer från Siran: en munk som skulle ha känt igen profetiska tecken hos det nioåriga barnet under ett handelsuppdrag, utan att undervisa honom i något, och vars berättelse själv återges med omdiskuterade kedjor. Ett nioårigt barn i en karavan behåller inte en fullständig teologi, och uppenbarelsen kommer 31 år senare: den kronologiska länken håller inte.
Kontakterna i Medina är senare än 13 år av mekkanisk uppenbarelse, och Koranen korrigerar Medinas judar oftare än den gillrar dem: de berättelser den delar kommer från profeternas gemensamma arv (antaget av texten: Koranen 12:111), och skillnaderna är systematiska. En elev som systematiskt korrigerar sin lärare, genom 23 år, i en text som memoreras offentligt av fiender, är ingen elev. Sidan <a href="/sv/vederlaggningar/kopierar-koranen-talmud-och-apokryferna.html">kopierar Koranen Talmud och apokryferna?</a> behandlar parallellerna.