Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Handlade jihad om krigsbyte?
Bytesreglerna (den offentliga femtedelen), Abu Bakrs instruktioner mot plundring, Profetens (må Allah ge honom frid och välsignelse) bokslut, och de besegrade som förblev i sin tro.
Nej: de koraniska bytesreglerna reserverar femtedelen åt staten för de behövande och fördelar resten enligt ett fastställt schema (Koranen 8:41), instruktionerna till arméerna förbjuder plundring och mord på civila (återgiven av Abu Dawud), och Profetens (frid vare med honom) bokslut är en rustning i pant hos en jude vid hans död (återgiven av al-Bukhari). Erövringar som låter de besegrade vara kvar hemma, i sin tro, under avtal, är inget rövarföretag.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidKrigsbytet i islam tillhör först ingen: Koranen fastställer fördelningen före varje erövring.
Femtedelen tillfaller staten för de behövande, den föräldralösa och resanden (Koranen 8:41), resten följer ett offentligt schema mellan de stridande: det är en medborgararmés reglerade sold, definierad av uppenbarelsen snarare än av segrarens skövling. Och texten reglerar beteendet före fördelningen: instruktionerna till arméerna (återgivna av Abu Dawud) förbjuder att döda kvinnor, barn, åldringar och munkar, att hugga ner träd, att förstöra utan nödvändighet: en plundring förstör, den islamiska regeln skyddar.
Mannen som enade Arabien dog med sin rustning i pant hos en jude för 30 mått korn (återgiven av al-Bukhari), utan överlåtna dinarer eller dirhamer: sidan Dog Muhammed rik? redogör för det tomma arvet. Hans närmaste kamrater, det uppväxande imperiets kalifer, levde av den offentliga allmosan: Umar, herre över Persien och Syrien, lagade själv moskéns palmbladsmattor.
Ett bytesprojekt föder hopdragare; den islamiska jihad födde förvaltare som dog fattiga, och det är den historiska fakt som är svårast att vända.
Det massiva argumentet är demografiskt: om erövringarna vore plundringståg skulle de besegrade inte längre existera. Men kopterna i Egypten, de kristna i Syrien, judarna i Spanien och Jemen har varit kvar hemma, ägare av sina marker och sina kyrkor, under århundraden av muslimskt välde.
I Jerusalem garanterar kalifen Umars pakt personernas, egendomarnas och gudstjänstorternas säkerhet; korset förblir på taken. Sidan jizya och dhimmi redogör för avtalet, och sidan Konverterar muslimer med tvång? den religiösa delen.
De fick en reglerad andel av bytet, som varje armé i historien fick sin sold och sina belöningar: det är finansieringen av en stats försvar, inget motiv. Samma regler fördelade den offentliga femtedelen åt föräldralösa, fattiga och resande (Koranen 8:41): bytets ekonomi var en reglerad omfördelning, inte ett röveri.
Eftersom han fördelade allt eftersom det gick genom hans händer, och att hans egen andel också gick därigenom: rustningen i pant hos en jude för 30 mått korn vid hans död (återgiven av al-Bukhari) är det räkenskapsdokument som stänger anklagelsen. Sidan Dog Muhammed rik? redogör för bokslutet.
De första erövringarnas pakter säger det motsatta: i Jerusalem garanterar pakten personernas, kyrkornas och egendomarnas säkerhet; i Egypten, i Syrien, i Spanien förblir befolkningarna ägare och utövar sin gudstjänst i århundraden. Ett plundringsimperium lämnar inte de besegrade hemma: sidan jizya och dhimmi redogör för avtalet.