Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Mahomet
Mahomet är en förvanskning ärvd från den medeltida polemiska litteraturen och fäst av Voltaire: detta namn är okänt för muslimerna. Den rätta stavningen är Muhammed: varifrån kommer förvanskningen, och varför den överges.
"Mahomet" är ingen profet och detta namn är okänt för muslimerna: muslimerna känner och erkänner endast Muhammed (må Allah ge honom frid och välsignelse). "Mahomet" är en förvanskning som förmedlats av den medeltida polemiska litteraturen och fästs på 1700-talet genom Voltaires pjäs. Den rätta stavningen är Muhammed (arabiska Muhammad, "den som är värd lovprisning"), och denna webbplats använder den överallt, långt ifrån de daterade orden "mahometan" och "mahometism", ord som felaktigt antydde en kult av Profeten.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 3 min lästidFormen "Mahomet" har aldrig existerat på arabiska: den kommer från de medeltida klerkernas latin (Machometus), övergått i den franska hjältevisan och de polemiska skrifterna från korstågen och framåt.
I århundraden beskrev den europeiska litteraturen Profeten (frid vare med honom) under detta förvanskade namn, nästan alltid som fiende: ordet anländer alltså till franskan med sin historia på ryggen. På 1700-talet fäste Voltaires pjäs med titeln "Mahomet" (Le fanatisme) formen för gott i den franska litterära kulturen: den blev sedan kvar där som en skolvana snarare än som ett val.
Ordets svit gjorde mer skada än dess uttal: ur "Mahomet" drogs "mahometan" och "mahometism" fram, vilka framställer islam som en mans religion, en man med namnet Muhammed, på samma sätt som kristendomen kretsar kring Kristus. Det är den största teologiska felaktighet som ordet förmedlar: islam är inte Muhammeds religion, och Koranen säger det i de klaraste termerna.
"Jag är bara en människa som ni, men det har uppenbarats för mig att er Gud är en enda Gud" (Koranen 18:110). Att dyrka Profeten (frid vare med honom) vore att förneka hans egen religion: orden "mahometan" och "mahometism" har därför övergivits även av det bildade språkbruket, ersatta av muslim och islam.
Det arabiska namnet är Muhammad, perfekt particip av roten hmd (lovsjunga): "den som är värd lovprisning", ett förnamn som Arabien kände före islam utan att det var vanligt.
Den akademiska translitterationen behåller den (därför skriver den svenska Koranöversättningen "Muhammed är inget annat än ett sändebud; före honom har sändebud kommit och gått" i Koranen 3:144, och "Muhammed är inte far till någon av era män, utan Guds sändebud och den sista [och slutgiltiga] av alla profeter" i Koranen 33:40). Svenskan stavar namnet Muhammed: hundratals translitterationer finns efter språken, alla återför sig till samma arabiska namn.
Beviset för att "Mahomet" är daterat ligger i statistiken från civilståndsregistret: Mohamed är sedan årtionden ett av de vanligaste förnamnen som ges till pojkar födda i Frankrike, ofta i toppen i många departement. Miljontals fransmän heter Mohamed, Mohammed, Muhamad, och ingen kallar dem "Mahomet". Det levande språket har avgjort: den verkliga folkliga formen är Mohamed, på svenska Muhammed, och de medier som envist fastnar i den gamla formen gör det av redaktionell tröghet snarare än av något annat.
På denna webbplats stavas Profetens namn (frid vare med honom) Muhammed överallt, i rubrikerna som i texten, med hedersformeln efter namnet. Det enda undantaget är rubriken på just denna sida: den svarar på sökningen "Mahomet", eftersom det är så miljontals sökande skriver frågan, och man måste hämta dem där de befinner sig.
Svaret ryms i en mening: Mahomet är ingen profet och han är okänd för muslimerna, muslimerna känner och erkänner endast Muhammed (frid vare med honom), och islam är ingen annans religion än Allahs. Sidan ljög Muhammed? besvarar nästa anklagelse om hans sannfärdighet.
Genom arv: ordet kom från det medeltida latinet Machometus, burit av århundraden av polemisk litteratur, och fästs sedan i den litterära kulturen av Voltaire. De som använder det i dag upprepar en skolvana, inget läroval: namnets korrekta uttal vållar inga problem.
Ordet i sig är snarare en historisk förvanskning än en förolämpning, men dess bruk är daterat och laddat: det kommer från ordförrådet som kallade muslimerna "mahometaner", som om islam vore Muhammeds religion. Muslimen känner inte detta namn: han känner och erkänner endast Muhammed, utan att nödvändigtvis se illvillighet hos samtalspartnern.
Muhammed är den vanligaste svenska stavningen (med varianterna Mohammed och Muhammad i den akademiska translitterationen). Den rätta stavningen är Muhammed. Namnet betyder "den som är värd lovprisning", av den arabiska roten hmd.