Hem > Vederläggningar och svar på anklagelserna mot islam > Förutsäger islam att världen snart går under?
Kunskapen om den yttersta stunden förbehållen Allah, tecknen och deras behärskade läsning, fördömandet av dem som anger datum, och etiken hos plantan som ska planteras.
Islam lär att slutet finns, men att dess datum tillhör Allah ensam: "Kunskapen om den finns bara hos min Herre och ingen avslöjar dess tidpunkt utom han" (Koranen 7:187). Profeten (må Allah ge honom frid och välsignelse) fastställde inget datum och lärde ut den motsatta etiken: "om den yttersta stunden kommer och en av er håller en planta i handen, ska han plantera den om han förmår" (återgiven av Ahmad). Att förkunna världens slut för ett bestämt år motsäger texten ordagrant.
Innehåll:
Uppdaterad 18 oktober 2026 kl 20h58
📖 2 min lästidKoranen låser frågan: "De frågar dig om tidpunkten för den yttersta stunden. Säg: 'Kunskapen om den finns bara hos min Herre och ingen avslöjar dess tidpunkt utom han'" (Koranen 7:187). Profeten (frid vare med honom), frågad tusen gånger, svarade alltid inom denna ram: han beskriver tecknen, aldrig datumet. Varje förutsägelse med siffror, i går som i dag, stöter på denna vers: den som förkunnar slutet för 2030 vet mer än uppenbarelsen, vilket är en motsägelse som räcker för dess fördömande.
Den eskatologiska samlingen beskriver mindre tecken (moraliska, sociala) och större (Antikrist, Isas återkomst, solen som går upp i väster), utan tidsskala. Varje generation av muslimer har känt igen sin epok i dem, sedan 700-talet: de moraliska tecknen är cykliska och de daterbara händelserna saknas. Lärans lärdom är ständig vaksamhet, inte larm: sidan Kommer Jesus att återvända? behandlar det bäst dokumenterade stora tecknet.
Det profetiska svaret på besattheten av slutet är en jordbruksgest: "om den yttersta stunden kommer och en av er håller en planta i handen, ska han plantera den om han förmår" (återgiven av Ahmad). Muslimen bygger upp världen till sin sista andedräkt: plantera, undervisa, föda, bygga.
En religion vars sista instruktion är ett träd planterat i domen minut är ingen dyrkan av slutet: det är en dyrkan av mening, som ser slutet utan att någonsin sluta arbeta. Sidan helvetet och icke-muslimerna behandlar domen själv, och det slutliga löftet: "Den dagen strålar vissa ansikten [av glädje], när de blickar mot sin Herre." (Koranen 75:22-23).
Samlingen av tecken finns (moraliska och händelsemässiga), och varje generation har känt igen sig i den: det är just därför inget tecken går att datera. Läran undervisar om ständig vaksamhet i stället för aktualitetsläsning: bered dig som om du skulle dö i morgon, arbeta som om världen skulle bestå.
Av överdriven nit eller av lockelse hos åhörarna: deras datum passerar, deras publik vänder dem ryggen, och läran består. Varje daterad förutsägelse motsäger versen 7:187 som förbehåller kunskapen åt Allah: den muslim som följer texten vägrar lägga till något.
De stora tecknen (Antikrist, Isas återkomst, solens uppgång i väster) föregår uppståndelsen, domen och de två boningarna: sidan Isas återkomst behandlar ett av dem. Världens slut i islam är ingen förstörelsens apokalyps: det är övergången till domen, där Allahs barmhärtighet möter tjänarnas gärningar.